Referenser (225 st)
1 Moseboken (43)
Ja, Gud (Elohim) g<mark>jordmark>e (tillförordnade – hebr. asah)
markens djur efter sitt slag
och boskapsdjuren efter sitt slag
och allt som kryper på marken efter sitt slag.
Och Gud (Elohim) såg att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
men innan alla fältets växter (buskar; träd; vild vegetation – hebr. siach) ännu fanns på marken
[det verkar finnas viss växtlighet],
och ingen gröda (gröna örter) hade börjat växa på fältet,
för Herren Gud (Jahve Elohim) hade ännu inte låtit det regna över (ovanifrån och ner på – hebr. al) <mark>jordmark>en,
och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (<mark>jordmark>ens mylla).
Men under<mark>jordmark>iska vattenkällor höjde sig i marken (dimma steg upp från marken) och vattnade hela ytan (ansiktet) av marken (<mark>jordmark>ens mylla). [Det första hebreiska ordet ed används bara här och i där det är dimma/moln. Den grekiska översättningen Septauinta översätter med källa/flöde. Det nämns inte att det regnar på <mark>jordmark>en förrän i . Klimatet var alltså annorlunda än nu på <mark>jordmark>en vilket kan förklara varför människorna levde längre och förekomsten av stora djur som dinosaurer. Kanske kan det liknas vid ett stort växthus. Den närmsta klimatzonen som har några av dessa karaktärsdrag i vår tid är Redwoodskogen i norra Kalifornien. De tusenåriga träden där är över 100 meter höga. Anledningen till det gynnsamma klimatet är den ihållande dimman från Stilla havet som kyler träden under sommaren och minskar avdunstningen. Under ett ånghölje finns inte heller något direkt solljus och inga regnbågar bildas. Det förklarar varför regnbågen kunde bli ett tecken som först sågs efter syndafloden, se .
Det finns många likheter i introduktionen av Skapelsberättelsen () och inledningen till Edeberättelsen (). Först finns ett konstaterande vad gäller tid "i begynnelsen" () och "vid skapandet av dem" (), alltså under den pågående processen. Sedan beskrivs situationen i något negativa termer "men <mark>jordmark>en var öde och tom" () och "men ännu var inte all vegetation där och det hade inte regnat" (). Sist kommer en positiv avslutning "Guds ande hovrade över vattnen" () och "ett flöde steg upp från <mark>jordmark>en och vattnade den" ().]
Herren Gud (Jahve Elohim) formade (designade, skulpterade – hebr. ) människan (hebr. adam) av stoft (material) från <mark>jordmark>en (hebr. adamah) och andades in livsande i hennes näsa [andligt liv], och människan blev en levande varelse (själ – hebr. nefesh). [Det hebreiska ordet för människa adam, är snarlikt ordet för <mark>jordmark>ens mylla adamah. Människans kropp formades från redan skapat material och får också del av Guds livsande. Det är människans andliga sida som är lik Gud, se . Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "levande varelse", beskriver helheten med betoning på det inre livet och människans själ. Samma hebreiska ord används även om djur, se , , , . Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekiska filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen, som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter.
Ordet för liv är chajim. Det är plural men böjs som singular, precis som orden för vatten, himmel och ansikte. Detta är ett sätt i hebreiskan att visa att allt som finns i ordet inte kan rymmas i singular. Vattnet kan vara stilla eller storma, varje solnedgång är unik och ansiktet är inte statiskt med bara en form. På samma sätt är det med livet, det har olika skiften och skeende. Ordet består av bokstäverna Chet, Jod, Jod och Mem.]
Herren Gud (Jahve Elohim) lät alla slags träd, ljuvliga (tilltalande) att se på och goda (perfekt anpassade) som mat växa upp ur marken, också livets träd [; , , ] mitt i trädgården och kunskapens träd på gott (välsignelse, överflöd) och ont (misär, lidande).
Från <mark>jordmark> formade (skulpterade, designade – hebr. ) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Och till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever.
Med svettig panna (efter hårt arbete) ska du äta ditt bröd tills du återvänder till <mark>jordmark>en (hebr. adamah), för från den var du tagen. Du är stoft, och till stoft ska du åter gå."
Så Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka <mark>jordmark>en från vilken hon var tagen.
Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder meningslöshet]. [Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se . Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i . Abel betyder andetag, meningslöshet, fåfängligt, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i .] Abel blev fåraherde medan Kain blev en <mark>jordmark>brukare [som levde under förbannelsen ].
Då tiden var inne. [Ordagrant "vid dagarnas slut" eller "en tidsperiods slut", kan syfta på skördetiden eller årets slut.]
Då bar Kain fram ett offer till Herren av markens frukt.
Då sade Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på <mark>jordmark>en."
Eftersom du idag har fördrivit mig från <mark>jordmark>ens ansikte och jag måste vara dold från ditt ansikte (din närvaro), kommer jag att vara en rastlös vandrare på <mark>jordmark>en, vem som helst som finner mig ska döda mig."
Han gav honom namnet Noach (Noa), och sade:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar <mark>jordmark>en] som Herren (Jahve) har förbannat." [Det hebreiska ordet för Noa förknippas både med nuach som betyder "vila", och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Båda dessa hebreiska ord har en gemensam rot nch som beskriver "vila", "andetag", "att ligga ner".]
När människosläktet började föröka sig på <mark>jordmark>en och döttrar föddes åt dem,
Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från <mark>jordmark>ens yta – inte bara människan utan boskapsdjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar – hebr. nicham) att jag har gjort dem."
Fåglar (flygande djur – hebr. of) av sina slag, boskapsdjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.
Om sju dagar ska jag låta det regna på <mark>jordmark>en i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från <mark>jordmark>ens yta, allt som jag har gjort."[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se ; . Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, dessa tar Noa med sig sju par av för att klara sig det dryga år som de befinner sig i arken, jmf ; .]
Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken
Herren utplånade allt som fanns till på <mark>jordmark>en, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från <mark>jordmark>en. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
Sedan släppte han ut en duva (hebr. ) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från <mark>jordmark>en. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se (hebr. – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på <mark>jordmark>en och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
Och Noa, en man av <mark>jordmark>en, började plantera en vingård.
Och jag ska inympa (välsigna – hebr. va-avarecha)
dem som välsignar dig (hebr. mevarcheicha),
och den som vanärar dig (inte respekterar; ordagrant: "tar lätt på dig" – hebr. mekilel)
ska jag förbanna (helt förgöra – hebr. arar), och inympade (blandade med, välsignade – hebr. ve-nivrechu) – ska alla <mark>jordmark>ens familjer (släkter, nationer) bli i dig [Abram]." [ formar en kiasm i flera nivåer. Den yttre ramen handlar om folkslag/familjer, se och c. Den andra nivån har att göra med välsignelse. Den hebreiska roten för välsigna (hebr. barach) har även betydelsen att böja knä och inympa. Här finns en djup sanning att den som välsignar Guds folk, också blir inympad i Guds familj. Centralt i finns en kiasm med kontraster. I hebreiskan förstärks det av att orden för jag ska välsigna/förbanna båda börjar på bokstaven Alef och centralt står det två ord som båda börjar på Mem. Det är också sju välsignelser: Jag ska göra dig till ett stort folkslag
Jag ska välsigna dig
Jag ska göra ditt namn stort
Du ska bli till en välsignelse
Jag ska välsigna dem som välsignar dig
Jag ska förbanna de som förbannar dig
I dig ska <mark>jordmark>ens alla folk bli välsignade (inympade)]
Han omstörtade dessa städer och hela slätten och städernas invånare och det som växte på marken. [Förmodligen är denna omstörtning av hela slätten orsaken till att Salthavet (Döda havet) bildas, se ; .]
Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på <mark>jordmark>en och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på <mark>jordmark>en bli välsignade. [; ; ]
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sade till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapsh<mark>jordmark>arna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark.
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egypterna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos.
Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
Sedan sade Josef till folket: "Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken.
Josef upprättade en stadga angående Egyptens land denna dag, att farao ska ha en femtedel, bara prästernas mark ska inte tillhöra farao.
2 Moseboken (9)
Gud sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna. [Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till <mark>jordmark>en till idag.' " Sedan vände han sig om och gick ut från farao. [Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sänder gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetg<mark>jordmark>a när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]
Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren, din Gud ska ge dig. [Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För ett barn är deras föräldrar som en gud. Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
Ni ska göra ett altare av <mark>jordmark> till mig och offra brännoffer [] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se ], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
För in (ta med dig) den utvalda (främsta) förstlingsfrukten från ditt land i (till) Herrens din Guds (Jahve Elohims) hus. [] Koka inte en killing i dess moders mjölk. [; ] [Att detta förbud nämns här är troligtvis för att getter får sina killingar under våren (i mars-april), vilket sammanfaller med den andra stora högtiden - skördefesten (då korn- och veteskörden bärgats, se ). I kanaaneiska texter nämns om ockulta ritualer där man kokar en killing i sin moders mjölk (vilket skulle gynna geth<mark>jordmark>ens fertilitet). Det kunde vara frestande för israeliterna att under högtiden också följa dessa omgivande folks seder och magiska riter.
Förbudet är väldigt specifikt angående en killing och dess moders mjölk, men säger inget om att koka en killing i t.ex. komjölk. Trots detta har rabbinska tolkningar under årens lopp gradvis utökat detta bud, vilket lett till dagens kosherlagar att inte blanda kött och mjölkprodukter i samma kök eller måltid – anledningen är just tolkningen av denna vers!]
Varför ska egypterna få tala och säga 'Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från <mark>jordmark>ens ansikte (yta)?' Vänd om från din brinnande vrede och ångra (sörj-trösta – hebr. nicham) denna ondska mot ditt folk.
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på <mark>jordmark>ens ansikte (yta)?
Den utvalda förstlingsfrukten från ditt land ska du föra fram till Herren (Adonaj) din Guds (Elohims) hus.
Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk. [Frasen upprepas från och återkommer i . Rabbinska tolkningar av detta bud har lett till dagens kosherlagar för mat.]
3 Moseboken (2)
Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), som har avskilt er från andra folk. []
Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
4 Moseboken (5)
Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder?
Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på <mark>jordmark>en. [En extra bokstav är tillagd i ordet ödmjuk, nämligen den minsta hebreiska bokstaven Jod, detta "grammatiska fel" förstärker att Mose verkligen var ödmjuk.]
Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, under<mark>jordmark>en – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
5 Moseboken (37)
Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Chorev, när Herren (Jahve) sade till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på <mark>jordmark>en och så att de kan undervisa sina söner (barn)."
liknar något som kryper på marken,
liknar någon fisk som är i vattnet under <mark>jordmark>en,
Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befaller er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i , och refereras inte heller i .]
för Gud (El) är nitälskande, Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, så att inte Herren din Guds (Jahve Elohims) vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från <mark>jordmark>ens ansikte (yta).
För du är ett heligt folk inför Herren, din Gud (ett annorlunda folk som ska vara helgat, skilt från synd och avgudar). Han har utvalt dig att bli hans dyrbara egendomsfolk framför alla andra folk på <mark>jordmark>en.
Och han ska älska er och välsigna er och föröka er. Han ska också välsigna din livmoders frukt och frukten av ditt land, säden och vinet och din olja, föröka dina h<mark>jordmark>ar och dina flockar i landet som han svor dina fäder att ge dig.
för att era dagar ska bli många i landet som Herren (Jahve) lovade (gav sin ed) till era fäder att ge till dem och till deras säd, ett land som flyter av mjölk och honung. [Detta ord har flera uppfyllelser. En i modern tid på 2020-talet är att en ko i Israel mjölkar omkring 12 000 kg/år, mest i hela världen. I Europa och USA är siffran 8 000 – 9 000 kg/år.]
och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig.
för att era dagar ska förökas och era söners dagar, i landet som Herren (Jahve) lovat (svurit, gett sin ed) till era fäder att ge dem, som himlarnas dagar över <mark>jordmark>en.
Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på <mark>jordmark>en.
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte överger leviten så länge du lever i ditt land.
för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim) som har valt dig att vara hans egen skatt bland alla andra folk som finns på <mark>jordmark>ens ansikte (yta).
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv.[Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]
En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.
Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt
och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
Och Herren (Jahve) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [].
Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt,
nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
Herren (Jahve) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta.
Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt,
Alla dina träd och markens frukt ska läggas beslag på av surrande skadedjur [hebr. , samma ord som cymbal (hebr. ), kan syfta på ljudet av gräshoppor, syrsor eller något annat skadedjur som låter och förstör träd och gröda].
Och han ska äta frukten från din boskapsh<mark>jordmark>, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
och Herren (Jahve) utrotade dem från deras land i vrede och i ilska och med stor upprördhet (harm, indignation) och kastade dem till ett annat land, så som det är denna dag."
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder,
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan <mark>Jordmark>an som ni ska ta i besittning.
Att välja livet är att:
älska Herren, din Gud,
höra hans röst (lyda honom),
hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [; ] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se .]
och så att deras barn som inte känner till
[undervisningen] ska höra och lära sig att frukta
(vörda) Herren deras Gud
(Jahve Elohim) []. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över <
mark>Jordmark>anfloden, för att ta det i besittning."
Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se ; . Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda. Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se . Det är detta som anspelas i och som Jesus refererar till i . Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2 000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.
För när jag har tagit dem in i landet som jag svor till deras fäder, det som flyter av mjölk och honung [], och de har ätit sig mätta och blivit feta, och de då vänder sig till andra gudar och tjänar dem och föraktar mig och bryter mitt förbund,
Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på hans motståndare
och försoning för sitt folks land.
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över <mark>Jordmark>an för att inta (besitta).
Josua (2)
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
1 Samuelsboken (3)
Och en man från Benjamin sprang (flydde) från armén och kom till Shilo samma dag med sina kläder sönderrivna och <mark>jordmark> på sitt huvud. [Uttryck för sorg.]
men du ska inte heller hugga av din nåd (hebr. chesed) från mitt hus för alltid, nej inte när Herren (Jahve) har huggit av Davids fiender varenda en från <mark>jordmark>ens ansikte."
För så länge Jishajs son lever på <mark>jordmark>en ska du inte bli upprättad, inte ditt kungarike. Skicka nu efter och hämta honom för han förtjänar döden." [Saul förstår att Jonatan har varit mer lojal mot David än honom, se .]
2 Samuelsboken (5)
På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och <mark>jordmark> på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner. [Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]
Och du ska bruka marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du ska bärga frukten så att din herres son har bröd att äta, men Mefivoshet din herres son ska oavbrutet äta bröd vid mitt bord." Tsiva hade 15 söner och 20 tjänare.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på <mark>jordmark>ens ansikte."
Och det skedde när David kommit till toppen av sluttningen, där Gud (Elohim) brukar vördas, se Choshaj, arkiten, kom och mötte honom med sin mantel sönderriven och <mark>jordmark> på sitt huvud.
Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda.
1 Kungaboken (8)
På <
mark>Jordmark>ans slätt göt kungen dem, på ler
marken mellan Sukkot och
Tsaretan.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till landet som du gav deras fäder.
för att de ska vörda dig alla dagar som de lever i landet som du har gett till deras fäder.
då ska jag hugga av Israel, ut från landet som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat (avskilt) till mitt namn, ska jag kasta bort från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och ett skällsord bland alla folkslag.
Och genom detta blev det en synd till Jerovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på <mark>jordmark>ens ansikte.
Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve).
för så säger Herren, Israels Gud: 'Mjölet i krukan ska inte ta slut och oljan i flaskan ska inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla på <mark>jordmark>en igen.' "
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sade: "Gå och visa dig för Achav och jag ska sända regn över landet."
2 Kungaboken (4)
Och Naaman sade: "Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors <mark>jordmark>bördor (den mängd <mark>jordmark> som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahve).
förrän Herren (Jahve) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.
jag ska inte längre låta Israels fötter vandra iväg ut från landet som jag gett deras fäder, om de bara håller (vaktar, skyddar, bevarar) till att göra allt som jag befallt dem och till all undervisning (Torah) som min tjänare Mose befallt dem."
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
1 Krönikeboken (1)
över dem som arbetade på fälten med <mark>jordmark>bruket Esri, Kelubs son,
2 Krönikeboken (6)
På <mark>Jordmark>anslätten, mellan Sukkot och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar.
hör det då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.
Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.
då ska jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag ska göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk.
Han byggde också torn i öknen och högg ut många brunnar, eftersom han hade en mängd boskap både i låglandet och på slätten. I bergsbygden och på de bördiga fälten hade han <mark>jordmark>bruksarbetare och vingårdsarbetare, eftersom han älskade <mark>jordmark>bruk.
Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose."
Nehemja (4)
På tjugofjärde dagen i samma månad [31 okt 445 f.Kr. – två dagar efter lövhyddohögtiden har avslutats, se ] samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med <mark>jordmark> på sina huvuden [för att visa sin sorg och omvändelse].
De intog befästa städer och bördig <mark>jordmark>
och tog över hus fyllda med allt gott,
uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar
och fruktträd i mängd.
De åt och blev mätta och feta
och njöt av din stora godhet.
Till Herrens hus ska vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd.
Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår <mark>jordmark> till leviterna, de leviter som tar emot tionden i alla de städer där vi brukar <mark>jordmark>en.
Job (2)
För inte kommer väl ondska (tomhet, problem) från stoftet
och inte växer väl olycka (möda) från marken?
Om mitt land ropar mot mig
och dess plogfåror gråter tillsammans,
Psaltaren (6)
De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
som förg<mark>jordmark>es vid Ein-Dor [; ],
de blev till dynga på marken.
När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar <mark>jordmark>ens yta.
De åt upp alla örter i deras land
och de åt upp all frukt på marken.
Hur ska vi kunna sjunga Herrens (Jahves) sång
i ett främmande land?
I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen),
och de [deras kropp] återvänder till <mark>jordmark>en,
då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).
Ordspråksboken (2)
Den som brukar sin <mark>jordmark> får överflöd av mat,
men den som springer efter (söker, följer) tomhet (fantiserar om lättförtjänta pengar) saknar förstånd.
Den som odlar sin <mark>jordmark>
får en rik skörd,
men den som ivrigt (passionerat) jagar fåfänglighet (moraliskt fördärvade personer, meningslösa mål, snabba pengar)
mättas med fattigdom.
Jesaja (16)
Ditt land är öde,
dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
en omstörtning av främlingar.
Då sade jag: "Herre (Adonaj), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
och utan invånare,
husen är utan människor,
och landet är fullständigt öde.
Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet.
Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus.
Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare.
Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet.
Och Juda land ska bli en skräck för Egypten, så snart någon nämner om det för dem ska de bli rädda, på grund av Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) avsikter, som han har avsett mot dem.
Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren
(Jahve) ska komma ihåg
Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på <
mark>jordmark>ens ansikte
(yta).
Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska straffa
de höga i höjden och <mark>jordmark>ens kungar på <mark>jordmark>en.
Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar.
Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.]
för mitt folks land
där törne och tistel kommer upp,
för alla glada hus
och alla glada städer (som inte längre finns).
Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
som en krukskärva bland <mark>jordmark>ens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
Jeremia (18)
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
och de ska sprida dem framför solen och månen och himlarnas härskaror (stjärnorna) som de har älskat och som de har tjänat och efter vilka de har vandrat och dem som de har sökt och dem som de har tillbett. De ska inte bli samlade och inte begravda, de ska vara som dynga på <mark>jordmark>ens ansikte (yta).
Så säger Herren (Jahve): Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus från ibland dem.
Marken är sprucken för det har inte kommit något regn i landet, de som plöjer skäms, de täcker sina huvuden.
De ska dö av dödliga sjukdomar, de ska inte bli begråtna, de ska inte bli begravda. De ska bli som dynga på markens ansikte (yta), och de ska bli slukade av svärdet och av hungersnöd och deras kroppar ska bli mat till himlarnas fåglar och markens djur.
utan istället: Herren (Jahve) lever, som har fört ut Israels söner från landet i norr och från alla andra länder dit han fört dem. Och jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav till deras fäder.
utan: "Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Sedan ska de få bo [tryggt] i sitt land. [I Gamla testamentet framträder profetiorna om Jesus tydligt. Här i Jeremia kallas han skottet från "Kung David", i Sak 3:8 benämns han som skottet "min tjänare", i Sak 6:12 skottet "en man", och sist i Jes 4:2 "Herrens rotskott". Detta överensstämmer med de fyra sätt som evangelierna beskriver Jesus.
Matteus – kung Jesus,
Markus – tjänaren Jesus,
Lukas – Människosonen Jesus,
Johannes – Jesus Guds son.]
Och jag ska sända svärdet och hungersnöden och pesten ibland dem till dess de förtärs från marken som jag gav till dem och till deras fäder.
och sagt "Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahve) har gett till er och till era fäder till evig tid,
och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på <mark>jordmark>ens ansikte (yta). Och Sheshachs kung ska dricka efter dem.
Och de som är slagna av Herren (Jahve) ska på den dagen finnas från den ena änden av <mark>jordmark>en till den andra änden av <mark>jordmark>en, de ska inte bli sörjda, inte hopsamlade, inte begravda. De ska vara som dynga på markens ansikte (<mark>jordmark>ens yta).
för de profeterar lögn till er till att avlägsna er från ert land och att jag skulle driva ut er och ni skulle förgås.
Men det folkslag som för era nackar in under Babels kungs ok till att tjäna honom, det folkslaget ska jag låta bli kvar i deras eget land förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska plöja det och bo där.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska sända bort dig från <mark>jordmark>ens ansikte. Detta år ska du dö eftersom orden som du har talat var en förvrängning mot Herren (Jahve).
Och hus ska ni inte bygga och säd ska ni inte så och vin ska ni inte plantera och inte äga något, utan alla era dagar ska ni bo i tält så att ni får leva många dagar i landet där ni vistas.
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
Och jag ska ge er nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) och smeka er och få er att återvända till ert eget land.
Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
Hesekiel (28)
"Och du människobarn, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till Israels mark: Ett slut (hebr. qets)
kommer
slutet (hebr. ha´qets) kommer över landets fyra hörn.
Säg därför: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska samla er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er ska jag ge Israels land.'
Och säg du till landets folk: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till dem som bor i Jerusalem i Israels land. De ska äta sitt bröd med ångest och dricka sitt vatten med förskräckelse för att hennes land ska bli öde från alla som är där, på grund av våldet hos alla dem som bor där.
Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel?
Och min hand ska vara mot profeterna som ser fåfänga och som siar lögner. De ska inte vara i mitt folks råd, inte ska de bli skrivna i Israels hus krönikor, inte heller ska de komma in i Israels land och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
Fäderna har ätit sura druvor
och sönerna har kantiga tänder?
Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge det till era fäder.
Människobarn sätt (vänd) ditt ansikte mot Jerusalem och predika i riktning mot helgedomen och profetera mot Israels land
och säg till Israels land: Så säger Herren (Jahve): Se jag är emot dig och ska dra fram mitt svärd [den babyloniska armén] ut ur dess skida och ska hugga av från dig de rättfärdiga och de onda.
Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det g<mark>jordmark>es öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt över Israels mark,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När jag har samlat Israels hus från folken bland vilka de är förskingrade och ska bli helgad ibland dem i folkslagens ögon, då ska de bo i sitt eget land som jag gav min tjänare Jakob.
"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.
Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet.
Markens träd ska bära sin frukt och <mark>jordmark>en ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahve).
Profetera därför över Israels mark (land, <mark>jordmark> – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen.
[Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.] För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
ja, jag samlar er från alla länder
och jag för er till ert [eget] land.
Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land.
Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta," förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
Säg sedan till dem: 'Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land.
Och det ska ske på den dagen när Gog ska komma mot Israels land, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve), då ska min brinnande vrede resa sig i mina näsborrar.
För i min nitälskan och i min vredes eld har jag talat: Sannerligen, på den dagen ska det bli en stor skakning i Israels land,
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på <mark>jordmark>ens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem.
Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Daniel (3)
Han [nordkungen] ska attackera kungen i söder, men ska återvända till sitt eget rike.
Med en främmande guds hjälp ska han göra vad han vill med starka befästningar. De som erkänner honom ska han visa stor ära. Han ska låta dem härska över många, och han ska dela ut land åt dem till belöning.
Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky). [En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se ; ; .]
Hosea (1)
Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
och låta dem ligga ner i trygghet.
Joel (2)
Fälten är öde,
landet sörjer,
för grödan har blivit förstörd,
det nya vinet är uttorkat,
oljan sinar (olivträdets frukt slår fel).
Frukta inte du land,
var glad och fröjda dig,
för Herren (Jahve) har gjort stora ting.
Amos (10)
"Bara dig har jag känt (varit intimt förtrogen med) bland <mark>jordmark>ens alla familjer,
därför ska jag hemsöka (för att göra räkenskap med) dig för alla dina överträdelser.
Fastnar en fågel i en snara på <mark>jordmark>en, om det inte finns ett lockbete? [Nej, självklart inte.]
Sprätter en snara upp från marken, utan att ha fångat något? [Nej, självklart inte.]
"Israels jungfru har fallit,
hon ska inte resa sig igen,
hon har kastats ner på marken
och det finns ingen som reser upp henne."
För så här har Amos sagt: 'Jerovam ska dö för svärd och Israel ska föras bort i fångenskap från sitt land.' " [Amos profeterade detta i .]
därför säger Herren (Jahve):
"Din hustru ska bli en sköka i staden
och dina söner och dina döttrar ska falla för svärd
och ditt land ska bli uppdelat med en mätstock,
och du själv ska dö i ett (rituellt) orent land
och Israel ska med säkerhet ledas bort i fångenskap,
ut ur detta land."
Se, Herren Herrens (Adonaj Jahve) ögon
är på det syndfulla kungariket
och jag ska utplåna det
från <mark>jordmark>ens ansikte,
likväl ska jag frälsa
och inte helt utplåna Jakobs hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska plantera dem i deras eget land,
de ska inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem."Så säger Herren din Gud.
Jona (1)
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till
Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd
(kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Sefanja (2)
Jag ska svepa bort, svepa bort allt (sopa bort, skörda allt)
från <mark>jordmark>ens (hebr. adama) yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska svepa bort människor och djur,
jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
från <mark>jordmark>ens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se . Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela <mark>jordmark>en (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/<mark>jordmark>en (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
Haggai (1)
Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som <mark>jordmark>en ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."
Sakarja (3)
Och Herren (Jahve) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång.
Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
som gnistrar över hans land.
men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit g<mark>jordmark> till en bonde från min ungdom".
Malaki (1)
Jag ska bestraffa pesten som förtär dig, så att den inte ska förstöra landets frukt, inte heller ska din vinstock bli utan druvor på fältet, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
mark, jord
