Och Herren talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sa:

"Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden.

Den 14:e denna månad vid skymningen ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar och enligt alla dess påbud ska ni fira den."

Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken.

Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren befallt Mose, så gjorde Israels söner.

Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen

och dessa män sa till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren på den bestämda tiden bland Israels söner."

Mose sa till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren ska befalla om er."

Herren talade till Mose och sa:

Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir oren på grund av en död kropp eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens påsk

den andra månaden på den 14:e vid skymningen ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter,

de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben i enlighet med alla förordningar för påsken ska de fira den.

Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.

Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens påsk enligt förordningarna för påsken och enligt dess påbud ska han göra det. Ni ska ha en förordning både för främlingen och för den som är född i landet."

Och på den dagen som tabernaklet restes, täckte ett moln tabernaklet – vittnesbördets tält – och från kvällen till morgonen var det över tabernaklet något som såg ut som eld.

Så var det kontinuerligt, molnet täckte det och det som såg ut som eld på natten.

Och närhelst molnet togs upp från över tältet, då begav sig Israels söner iväg efter det, och på den plats där molnet stannade, där slog Israels söner läger.

På Herrens tilltal begav sig Israels söner iväg och på Herrens tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade över tabernaklet slog de läger.

Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll Israels söner Herrens åläggande och bröt inte upp.

Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet. På Herrens tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens tilltal begav de sig iväg.