Och Herrens ord kom nu till Jona, Amittajs son:

"Res dig upp och gå till Nineve, den stora staden, och ropa mot den, för dess ondska har kommit upp inför mitt ansikte."

Jona reste sig för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Han gick ner till Jaffa, han fann ett skepp som skulle till Tarshish, betalade för resan och steg ner för att följa med till Tarshish, bort från Herrens ansikte.

Men Herren slungade en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder.

Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.

Båtens kapten kom till honom och sa: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."

De sa till varandra: "Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss." Så de kastade lott och lotten föll på Jona.

Sedan sa de till honom: "Berätta, jag ber dig, för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"

Han sa till dem: "Jag är en hebré och jag fruktar Herren, himmelens Gud som har skapat havet och det torra."

Då blev männen mycket rädda och frågade honom: "Vad har du gjort?" För männen visste att han hade flytt från Herrens ansikte, eftersom han hade berättat det för dem.

Så de sa till honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet stillar sig för oss?" Stormen fortsatte nämligen att ligga på.

Då svarade han dem: "Ta mig och kasta mig i havet, då ska havet bli lugnt för er. Jag vet att det är på grund av mig som denna våldsamma storm har drabbat er."

Trots det försökte männen i alla fall att ro mot land, men det gick inte för havet fortsatte att storma mot dem.

Så de ropade till Herren och sa: "Vi bönfaller dig Herre, vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ och placera inte på oss oskyldigt blod. För du Herre har gjort det som behagar dig."

Så tog de Jona och kastade honom i havet och havet blev lugnt.

Männen fruktade Herren med stor fruktan, och de offrade med offer och lovade med löften.