Herrens ord som kom till Jeremia över folkslagen.

Till Egypten. Över farao Nechos, Egyptens kungs, armé, som är vid floden Eufrat i Karkemish, som Nebukadnessar, Babels kung, slog i Jehojaqims, Josias sons, Juda kungs, 4:e år.

Gör i ordning din mindre sköld och din stora stridssköld och kom till striden.

Spänn för hästarna och stig upp, ni ryttare, och ställ upp er med era hjälmar, polera spjuten, ta på er pansaren.

Varför ser jag dem förskräckta och vända bakåt? Och deras mäktiga är nedslagna och de har flytt i hast utan att se tillbaka, skräck från alla sidor, förkunnar Herren.

De snabba kan inte fly bort, de mäktiga kan inte undkomma, i norr vid floden Eufrat har de snubblat och fallit.

Vem är detta likt Nilen som reser sig, som floden, vars vatten virvlar runt?

Egypten är lik Nilen som reser sig och lik floden vars vatten virvlar runt och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden, jag ska fördärva staden och dess invånare."

Stig upp på hästarna och gör vagnarna redo och låt de mäktiga männen dra ut. Kush och Put för att hantera skölden, loditerna för att hantera och böja bågen.

Och den dagen ska Herren, Härskarornas Herre, ha en hämndens dag då han hämnas sina motståndare, och svärdet ska sluka och bli mätt och ska bli drucket med deras blod, för Herren, Härskarornas Herre, slaktar i landet i norr vid floden Eufrat.

Gå upp till Gilead och hämta åt dig balsam, du jungfru Egyptens dotter, fåfängt använder du många läkemedel, för det finns ingen bot för dig.

Folkslagen har hört om din skam, och jorden är full av ditt rop, för snavar den ene hjälten på den andre och de faller båda tillsammans.

Ordet som Herren talade till profeten Jeremia då Nebukadnessar, Babels kung, kom för att slå Egyptens land.

Berätta i Egypten och låt det höras i Migdol och låt det höras i Nof och Tachpanches, säg: "Stå fast och gör dig redo för svärdet har slukat runt omkring dig."

Varför är dina mäktiga omstörtade? Han stod inte eftersom Herren kastade ner honom.

Han fick många att snubbla, de föll den ene över den andre och sa: "Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet."

De ropade där: "Farao, Egyptens kung – ett oväsen, han har passerat den utsatta tiden."

Jag lever, förkunnar Kungen, vars namn är Härskarornas Herre. Lika säkert som Tavor bland bergen och Karmel vid havet ska han komma.

Du dotter som bor i Egypten, klä dig själv till att gå i fångenskap, för Nof ska bli ödsligt och ska läggas i förfall utan invånare.

Egypten är en mycket vacker kviga men en "bitare" kommer ut från norr, de kommer.

Även köpmännen i hennes mitt är som kalvar i stallet, för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans, de stannar inte, för dagen för deras olycka har kommit över dem, deras besökelsetid.

Deras ljud är som en orms, för de marscherar med en armé och kommer emot dem med yxor som skogshuggare.

De hugger ner skogen, förkunnar Herren, så att den inte kan genomsökas, för de är fler än gräshopporna, de går inte att räkna.

Egyptens dotter är satt i skam. Hon är given i handen på folket i norr.