Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget. De samlade sig omkring Aron och sa till honom: "Gör någonting, gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."

Så Aron sa till dem: "Ta guldörhängen från öronen på era fruar, söner och era döttrar och kom hit med dem."

Alla gjorde detta, de tog av sig sina guldörhängen som de hade på sig och kom med dem till Aron.

Han tog emot guldet av dem. Med hjälp av verktyg formade han avbilden som skulle göras. Han använde det smälta guldet och formade en kalv. Sedan sa de : "Detta, Israel, är er gud som har fört er ut från Egypten."

Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sa: "Fest till Herren i morgon."

Och de steg upp tidigt nästa morgon och offrade brännoffer och förde fram shalomoffer och folket satt ner och åt och drack och steg upp och roade sig.

Då talade Herren till Mose: "Vandra, gå ner, för ditt folk som du förde ut ur Egyptens land har handlat bedrägligt.

De har hastigt vänt sig bort från vägen som jag befallde dem, de har gjort sig en gjuten kalv och har tillbett den och har offrat till den och sagt: 'Detta är din gud Israel som har fört dig ut ur Egyptens land.' "

Och Herren sa till Mose: "Jag har sett detta folk och se, det är ett styvnackat folk.

Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till ett stort folk."

Men Mose bad till Herren sin Gud och sa: "Herre varför låter du din vrede bli het mot ditt folk som du har fört ut ur Egyptens land med stor makt och med stark hand?

Varför ska egyptierna få tala och säga 'Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från jordens ansikte?' Vänd om från din brinnande vrede och ångra denna ondska mot ditt folk.

Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade vid dig själv och talade till dem: 'Jag ska föröka din säd som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har sagt att jag ska ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "

Och Herren ändrade sig om ondskan som han hade talat att han skulle göra mot sitt folk.

Och Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i sina händer, tavlorna som var skrivna på båda sidor, på den ena sidan var det skrivet och på den andra sidan var det skrivet.

Och tavlorna var gjorda av Gud och det skrivna var skrivet av Gud, ingraverat på tavlorna.

Och när Josua hörde larmet av folk när de ropade, sa han till Mose: "Det är ett ljud av strid i lägret."

Och han svarade: "Det är inte röster av dem som ropar om herravälde, och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna, utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."

När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred. Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.