Han befallde husets tjänare och sa: "Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg vars och ens pengar överst i säcken.

Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden." De gjorde så som Josef hade talat.

Så snart morgonen grydde sändes männen iväg, de och deras åsnor.

När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sa Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?

Är det inte denna som min herre dricker ur och genom vilken han verkligen blir gudomlig? Ni har gjort ont som har gjort detta.' "

När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.

De svarade honom: "Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.

Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?

Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom dö, och vi ska bli vår herres slavar."

Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."

Då skyndade de sig, var och en, att ta ner sin säck på marken och var och en av dem öppnade sin säck.

Han sökte och började med den äldste och fortsatte till den yngste... och bägaren blev funnen i Benjamins säck.

De rev sönder sina kläder! Sedan lastade var och en sin åsna och de återvände till staden.

Juda och hans bröder kom tillbaka till Josefs hus. Josef var fortfarande kvar där och de föll ner på marken inför honom.

Josef sa till dem: "Vad är det ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"

Juda svarade: "Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen."

Men Josef sa: "Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid till er far."

Juda kom nära honom och sa: "Min herre, låt din tjänare, jag ber dig, få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.

Min herre frågade sina tjänare och sa: 'Har ni en far eller en bror?'

Vi svarade min herre: 'Vi har en far som nu är gammal, och han har en son som han fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.'

Då sa du till dina tjänare: 'För honom ner med er så att jag kan se honom med mina ögon.'

Vi svarade min herre: 'Ynglingen kan inte lämna sin far, för om han lämnar sin far kan hans far dö.'