Josef fördes ner till Egypten och Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten, en egyptier köpte honom från ismaeliternas hand, de som hade fört honom dit ner.

Herren var med Josef och han var en framgångsrik man. Han var i sin herres hus, egyptiern.

Hans herre såg att Herren var med honom och att Herren lät allt han gjorde lyckas väl i hans hand.

Josef fann nåd i hans ögon och blev hans personlige tjänare. Potifar utsåg Josef till arbetsledare över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand.

Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet.

Så Potifar betrodde allt han ägde i Josefs hand och gjorde sig inget bekymmer om något, förutom maten han åt. Josef hade en välskapt kropp och såg bra ut.

Det hände efter en tid att hans herres hustru kastade sina blickar på Josef och sa: "Ligg med mig!"

Men Josef vägrade och sa till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus, han har gett allt som tillhör honom i min hand.

Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra denna stora ondska och synda mot Gud?"

Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara med henne.

En dag hände det när han gick in i huset för att uträtta sina sysslor att ingen av de personer som brukade vara i huset var där inne.

Då tog hon tag i hans mantel och sa: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin mantel i hennes hand, flydde och tog sig ut.

När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt undan,

ropade hon på männen i huset och talade med dem och sa: "Se, han har fört in en hebré för att förnedra oss. Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.

När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."

Hon lade hans mantel bredvid sig till dess att hennes herre kom hem.

Sedan talade hon samma sak till honom: "Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig.

När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."

När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sa: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede.

Josefs herre tog honom och satte honom i fängelset, platsen där kungens fångar hölls bundna. Han var nu där i fängelset.