Och Isak kallade på Jakob och välsignade honom och förmanade honom och sa till honom: "Du ska inte ta en hustru från Kanaans döttrar.

Stå upp och gå till Paddan-Aram till Betoels hus, din mors far, och ta dig en hustru därifrån, från Labans döttrar, din mors bror.

Och Allsmäktig Gud välsignar dig och gör dig fruktsam och förökar dig så att du blir en församling av folk,

och ger till dig Abrahams välsignelser och till din säd med dig, så att du kan ärva landet som du vistats i, som Gud gav till Abraham."

Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till araméen Laban, som var son till Betoel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.

När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar",

och att Jakob lyssnat till sin far och till sin mor och hade gått till Paddan-Aram,

och Esau såg att Kanaans döttrar inte behagade hans far,

då gick han till Ismael och tog Machalat, Ismaels dotter, Abrahams son, Nevajots syster, till att bli hans hustru, utöver de fruar han hade.

Jakob lämnade Beer-Sheva och begav sig mot Haran.

Jakob kom till platsen där han måste stanna över natten eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen, placerade den vid huvudet och lade sig ned för att sova på platsen.

Han drömde och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlarna och han såg hur Guds änglar steg upp och ner på den.

Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd.

Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet och öster, och norr, och till Negev. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade.

Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har talat till dig."

Jakob vaknade upp ur sömnen och sa: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."

Han greps av fruktan och sa: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port."

Och Jakob steg upp tidigt på morgonen och tog stenen som han haft under sitt huvud och reste upp den som en pelare och hällde ut olja ovanpå den.

Och han gav platsen namnet Betel. Men likväl var Loz stadens namn till en början.

Och Jakob avlade ett löfte och sa: "Om Gud är med mig och håller mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,

så att jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud,