Händelserna i Örebro har kommit oss alla nära, särskilt på Sjöbergs förlag där en av de anställdas dotter var i ett av rummen på skolan medan skytten var där. Madelenes vittnesbörd om hur hon bad och kände Guds frid finns bland annat här i Hemmets vän.
En av de böcker som kan få ge läkedom, tröst och hopp i den tid av landssorg Sverige går igenom nu är Klagovisorna. Jag vill få dela med mig med några rader från förordet i Kärnbibeln. Läs gärna boken när du får Bibeln. Här är länk till Klagovisorna på nätet.
På hebreiska heter Klagovisorna Eicha som betyder ungefär "ack". Både kapitel 1, 2 och 4 inleds med detta ord och den titeln är en träffande beskrivning. Klagan är lidandets språk.
Att klaga är inte att gnata eller gnälla. Det handlar inte heller om att i största allmänhet beklaga sig över något eller någon. Klagan har alltså ingenting med knot att göra.
Klagan sker utifrån sorg. Den ger uttryck för inre smärta. Klagan sätter ord på våra känslor som frustration, ilska, själslig smärta och fruktan. Klagan är en förtvivlan som många gånger saknar relevanta ord men som ändå måste få komma ut. Våra mest basala känslobehov av smärta och lidande tar sig uttryck i gråt och klagan.
Tårar omnämns i Klagovisorna åtskilliga gånger, se Klag 1:2, 16; 2:11, 18; 3:48, 49, 51. Att gråta är för själen vad en dusch är för kroppen. Tårar förlöser sorgen, bördan och ångesten. Sorg och smärta är något som måste få finnas och bearbetas när vi drabbas av olycka och död. Det är här klagan tillsammans med gråt har sin plats som en del i processen att ta sig igenom och bearbeta sorgen och den själsliga smärtan.
Även om det skiljer tusentals år mellan oss och tiden då Klagovisorna skrevs, är sorgen den samma och den är universell – sorgen är gemensam och tidlös.
De första fyra kapitlen i Klagovisorna följer ett alfabetiskt mönster. Det visar att det finns någon form av struktur i sorgen, även om känslorna och texten spretar åt många olika håll, finns det en ordning och sorgen har olika faser. Det är intressant att när man inom psykologin på 1900-talet började formulera modeller över sorgens olika faser, kom man fram till något som funnits i Bibeln hela tiden!
Det finns olika modeller och teorier och alla människor reagerar olika, men det går ändå att se vissa mönster. I kapitel 1 finns chockfasen då de svåra känslorna uttrycks på olika sätt, ofta med förnekelse. I kapitel 2 finns reaktionsfasen då man tar in mer och mer av vad som har hänt. Här är inte ovanligt med ilska. I kapitel 3 och 4 bearbetas sorgen. Här används ibland ord som att köpslå men även depression. Kapitel 3 har intressant nog 66 verser, istället för 22 som i övriga kapitel – bearbetning tar tid, men här finns också bokens höjdpunkt som ger hopp, se Klag 3:22–27.
Nyorienteringsfasen finns i kapitel 5 då man accepterar det som skett och börjar gå vidare. Detta kapitel är inte bundet av det alfabetiska mönstret utan texten blir prosa. Ett nytt kapitel kan skrivas. Såren är läkta, men ärren finns kvar och vittnar om det som hänt.
Versstrukturen i hebreisk poesi består ofta av två balanserade rader med lika många ord. Ett exempel är Ps 19:2 och Ps 19:3 som båda har 4 + 4 (fyra ord i varje rad). Ett undantag från detta är klagan (hebr. qinah) som har ett qinah-mönster. Här är den andra raden ofta kortare än den första. och följer ett "3 + 2 mönster" i antal ord (istället för det vanligare 3 + 3 eller 4 + 4), se Klag 3:4. På detta sätt blir texten "avhuggen", avslutas abrupt och dör ut. Denna makrostruktur återfinns även i hela bokens struktur, där de 3 första kapitlen är längre, följt av de två avslutande kapitlen som är kortare.
En del menar att Klagovisorna är en svårtillgänglig bok men om man vågar ta sig an den så kan den vara till stor hjälp när man själv drabbas av sorg och djup smärta.
