Referenser (36 st)
1 Moseboken (4)
Jorden
(materien) var ännu öde
(ofruktbar) och tom
(omätbar), och det stora
djupet var i mörker, men Guds Ande hovrade
(var i rörelse, svävade) över vattnen
(haven; vätemolnen – hebr. maim).
[Bibeln använder den vetenskapligt korrekta termen vattnen, utifrån de ord som fanns att tillgå, för att beskriva universum som vi nu vet består till 90% av väteatomer. När kemister på 1700-talet upptäckte vätet skapade forskarna nya ord i våra språk som beskriver ämnets vätande egenskaper. Svenska ordet väte härstammar från verbet att väta, engelska hydrogen betyder "vattengöraren" och tyska wasserstoff betyder "vattenämnet", osv. I modern hebreiska skapades ordet maimn (bibelhebreiskans ord för vatten majim, följt av bokstaven Nun), vilket ger den ordagranna betydelsen "vattengöraren".
Ordet hovra (hebr. rachaf) används bara här och i där det beskriver en örn som svävar över sitt bo och lockar sina ungar till nästa steg i utvecklingen att börja flyga. Samma rot återfinns även i där hans ben "darrar". Här i skapelseberättelsen beskriver ordet att Guds kreativa närvaro är i rörelse, manifesterad på ett dallrande, vibrerande sätt – redo för nästa sektion. ger en introduktion till det som ska komma. Den hebreiska grammatiken (där imperfekt konsekutiv används för första gången i ) förstärker att universum med alla stjärnor och planeter är på plats inför nästa sektion som handlar om skapelsedagarna.] består av sju hebreiska ord. Det mittersta ordet är två bokstäver, alef-tav, den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord som uttalas "et" på hebreiska är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är "himlarna", är objekt i satsen. Det är intressant att i har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista. Även om alef-tav bara är en språklig grammatisk detalj i hebreiskan antyds att Jesus finns representerad mitt i Bibelns första vers, likställd med Gud!
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
Djupets källor och himlens dammluckor stängdes, regnet upphörde.
genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
och den Allsmäktige (Shaddaj) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
välsignelser från bröst och moderliv.
2 Moseboken (2)
Djupen har täckt dem,
de sjönk till botten som stenar.
En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se ]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
5 Moseboken (2)
För Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg.
Och till Josef sade han: "Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
Job (4)
Djupet säger: "Hon är inte i mig",
havet säger: "Hon finns inte hos mig."
Har du stigit ner till havets källor
eller vandrat på djupets botten?
när vattnen döljs [sjöar och källor fryser] och blir [hårda] som sten,
när ytan på djupen fångas [stelnar till is].
Efter honom går ett lysande stråk,
djupet [vattnet] tycks bli vithårigt.
[När Leviatan simmar liknas vattenskummet i spåret bakom honom vid en äldre persons långa gråa hår.]
Psaltaren (12)
Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. []
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [ ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se ; . Ordvalet i , att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall),
Alla dina bränningar och vågor,
har sköljt över mig. [Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från , där var det brist på vatten, i droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se . Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se . Psalmen har messianska undertoner, se . Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se . Jesus använder fraser från i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se , .]
Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
Vattnen såg dig Gud (Elohim), vattnen såg dig.
De var i smärta, också djupen skakade.
Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten som vore det ur djupen.
Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
Han tillrättavisade Röda havet och det torkade upp;
han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
Deras själ smälte bort på grund av skräck.
Allt som Herren (Jahve) har lust med, det har han gjort,
i himlarna och på jorden
och i haven och i alla dess djup.
[ hör ihop till en enhet. I presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se .] Prisa Herren (Jahve) från jorden:
[Haven:]
Ni stora havsdjur (sjömonster)
och alla djup.
[Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: tanninim och tehomot. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska tanninim är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se . Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se ; ; ; ; . Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i . Det kan syfta på allt skapat i havet, se .]
Ordspråksboken (4)
Hans kunskap fick djupen (vattenkällorna) att öppna sig
och molnen att fälla sin dagg.
[Både i den våldsamma uppdelningen av land och vatten, och i det stilla regnet finns Guds vishet.]
När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag,
när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där,
när han ritade en cirkel över [vatten] djupen.
När han skapade molnen i ovan,
då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka.
Jesaja (2)
Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? []
Som ledde dem genom djupen,
som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
Hesekiel (3)
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig,
Vattnen gör det stort,
djupen låter det växa,
hennes floder
rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
till fältets alla träd.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
Amos (1)
Herren Herren (Adonaj Jahve) visade mig detta, och se Herren Herren (Adonaj Jahve) kallade (ropade) på eld för att strida, och den slukade de stora djupen och skulle ha förtärt landet.
Jona (1)
Vatten omringade mig upp till min själ (in på livet),
djupen omringade mig,
mitt huvud var inlindat i sjögräs.
Habackuk (1)
Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
djup
