Referenser (85 st)
1 Moseboken (12)
Adam kände sin hustru Eva (hade sexuellt umgänge med henne), och hon blev gravid och födde Kain [hebr. ; betyder: "jag har skapat"]. Då sade hon: "Jag har skapat (fått, förvärvat – hebr. qana) en man med Herrens hjälp. [Kan också översättas: "Jag har skapat en man, Herren själv." Det är inte otroligt att Eva trodde att han var den utlovade säden från löftet i .]
Och han välsignade honom och sade:
"Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion),
Skapare av himlarna och jorden,
Men Abram sade till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahve), Gud den Högste (El Elion) Skapare av himlarna och jorden,
Fältet som Abraham köpte av Chets söner [], där som Abraham begravde sin hustru Sara.
Och han köpte den biten mark som han slog upp (bokstavligt spred ut) sina tält på från Chamors söners hand, Shechems far, för 100 silvermynt (hebr. qesitah). [Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septugainta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även ; .]
Josef fördes ner till Egypten och Potifar [namnet betyder "tillhör solen" eller "hängiven solen"], en av faraos generaler, chefen över livvakten, en egyptier köpte honom från ismaeliternas hand, de som hade fört honom dit ner.
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egypterna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos.
Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
Sedan sade Josef till folket: "Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken.
i grottan på Machpelas fält framför Mamre, i Kanaans land som Abraham köpte med fältet från hettiten Efron som en egendom och begravningsplats.
Hans söner bar honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på Machpelas fält, som Abraham köpte med fältet som en egendom och begravningsplats från hettiten Efron, framför Mamre.
2 Moseboken (2)
Skräck och fruktan ska falla över dem,
genom din arms storhet
ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat Herre (Jahve),
till dess folket som du friköpt passerat förbi.
Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan någon skuld].
3 Moseboken (9)
Men om prästen köper någon [själ – en slav] för sina pengar ska han äta av det, och han som är född i hans hus, de ska äta av hans kött.
Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder.
Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig.
Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.
Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.
Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hedningarna som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor.
Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom.
Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en anställd arbetare ska det bli för honom.
Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör.
5 Moseboken (2)
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve) ni dåraktiga folk utan vishet? Är Han inte er far som har fött er? Har Han inte gjort (skapat) er och planterat (etablerat) er?
Josua (1)
Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silvermynt (hebr. qesitah), och det blev Josefs söners arv. [Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septugainta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även ; .]
Rut (6)
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se , . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten." [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
Så återlösaren sade till Boas: "Förvärva den du." Och han tog av sig sin sandal.
Då sade Boas till de äldste och allt folket [som fanns där på torget]: "Ni är mina vittnen idag. Jag har förvärvat (köpt) från Noomi allt som har tillhört Elimelek och det som tillhört Kiljon och Mahlon.
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
2 Samuelsboken (5)
Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
Och Araona sade: "Varför har min herre kungen kommit till sin tjänare?" Och David sade: "För att köpa tröskplatsen av dig till att bygga ett altare till Herren (Jahve) så att plågan håller sig borta från folket."
Men kungen [David] svarade Araona: "Nej, men jag ska köpa det av dig för ett bestämt pris, jag ska inte offra brännoffer till Herren min Gud (Jahve Elohim) som inte har kostat mig något."
David köpte tröskplatsen och oxen för 50 shekel [0,6 kg] silver. [En relativt liten summa. Abraham köpte Sarahs begravningsplats för 400 shekel silver (). Senare blir priset för hela Jerusalem 600 shekel guld, se .]
1 Kungaboken (1)
Och han köpte Samariens kulle av Shemer för två talenter silver och han byggde på kullen och gav staden som han hade byggt namnet Samarien (Shomron) efter ägaren till kullen som hette Shemer. [Båda namnen stavas med samma konsonanter på hebreiska: shin, mem och resh.]
2 Kungaboken (2)
och till murarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) Herrens (Jahves) hus och till allt som lades ut för att stärka (reparera) det.
till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset."
1 Krönikeboken (2)
Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis."
2 Krönikeboken (1)
Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört.
Esra (1)
För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Arttacheshasetta om vad som behövdes för offren i templet, se .]
Nehemja (2)
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
Psaltaren (3)
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
Han tog dem till sitt heliga område (gräns),
bergen som hans högra hand hade fått.
För du har skapat mina njurar [mitt inre],
du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [; ; ] [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
Ordspråksboken (14)
Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).
Införskaffa (sök, förvärva) vishet, införskaffa förstånd (urskillningsförmåga).
Glöm inte och vänd dig inte bort från min muns ord.
Början till vishet (det första och mest viktiga, över och före allt annat) är:
Införskaffa [Guds] vishet, och med allt du har, inhämta förstånd (urskillningsförmåga).
"Herren (Jahve) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt,
först av hans forntida skapelseverk.
Den som vägrar ta emot tillrättavisning (tuktan, disciplin) föraktar (ogillar, tar avstånd ifrån) sig själv,
men den som tillåter sig att bli tillrättavisad (tar emot korrigering) växer i förståelse (insikt).
Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld!
Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se ; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se . En vanlig källa till konfilkt mellan vänner är pengar, temat återkommer i .]
Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,
och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.
Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,
den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
"Skräp, bara skräp", säger köparen [till den som säljer],
men när han går därifrån skryter han belåtet [om sitt fynd].
Införskaffa sanning och sälj den inte,
införskaffa också vishet, disciplin och gott omdöme (insikt, förståelse).
Predikaren (1)
Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem.
Jesaja (4)
Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting.
[Jesus lades i en krubba, se .]
På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet].
Och det ska ske,
som med folket så även med prästen,
som med tjänaren så även med hans herre,
som med tjänstekvinnan så även med hennes föreståndarinna (härskarinna),
som med köparen så även med säljaren,
som med långivaren så även med låntagaren,
som med borgenären så även med gäldenären.
[Alla drabbas, se även , ; ; .]
Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.
Jeremia (13)
Så säger Herren (Jahve) till mig: "Gå och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten."
Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahves) ord och satte den på mina länder.
"Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. Gå till Perata och göm den där i en klyfta i berget."
Så säger Herren (Jahve): Gå och ta en krukmakares lerkärl och ta från folkets äldste och från prästernas äldste
Se, Chanamel, Shallums son din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sade till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.
Och jag köpte fältet som är i Anatot av Chanamel, min farbrors son, och vägde till honom silvret, 17 shekel silver.
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Hus och fält och vingårdar ska åter bli köpta i detta land.
Och du har sagt till mig Herre, Herre (Adonaj Jahve): Köp dig ett fält för silver och kalla in vittnen, men staden ges i kaldéernas hand.
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergslandets städer och i Låglandets städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Hesekiel (1)
Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror.
Amos (1)
Då ska vi köpa de fattiga [som slavar] för pengar
och de nödställda för ett par skor
och sälja agnarna (spillet) som säd [som om det vore av god kvalité]."
Sakarja (2)
vars köpare slog dem och höll sig själva utan ansvar, och de sålde dem och sade: 'Välsignad är Herren (Jahve) för jag är rik.' Även deras egna herdar hade inget medlidande med dem.
men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till en bonde från min ungdom".
köpa, skapa, få
