6924a – קֶ֫דֶם (qedem)

fram, öster


Typ:
Hebreiska: קֶ֫דֶם (qedem)
Ursprung: or קֵדְמָה från H6923 (קָדַם)
Användning: 87 ggr i GT

Engelsk översättning

front
aforetime, ancient (time), before, east (end, part, side, -ward), eternal, [idiom] ever(-lasting), f

Engelsk beskrivning

1) east, antiquity, front, that which is before, aforetime
1a) front, from the front or east, in front, mount of the East
1b) ancient time, aforetime, ancient, from of old, earliest time
1c) anciently, of old (adverb)
1d) beginning
1e) east


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (87 st)


Herren Gud (Jahve Elohim) planterade en trädgård (fruktträdgård) i Eden [betyder behaglig, lustfylld], åt öster [antagligen öster om Jordanfloden], och där satte han människan som han hade format (designat, skulpterat).
När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd.
De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster. [Här används hebr. kedem för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]
När de flyttade österut hittade de en slätt i Sinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
Och han flyttade från den platsen (Shechem) till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn.
Lot valde åt sig Jordanslätten och Lot vandrade österut. De gick skilda vägar från varandra. [Det finns många underliggande betydelser i denna vers. Att Lot gick österut (hebr. kedem) antyder att han ser både framåt och bakåt och i en mening gör upp med sitt liv för att gå in i något nytt. Att de går skilda vägar är inte bara av praktisk natur utan något som sker även på ett andligt plan där Abram fortsätter att vandra med Gud medan Lot går sina egna vägar och följer sina känslor, snarare än det som är rätt och sant. Han räknas fortfarande som rättfärdig när domen faller över Sodom, men samtidigt märker man i den berättelsen att han har börjat kompromissa, se 1 Mos 19.]
Efter att Lot hade skilt sig från honom, sade Herren till Abram: "Lyft upp dina ögon och blicka ut från platsen där du är, mot norr och mot söder, mot öster och mot väster,
Men till konkubinernas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor. Och han sände iväg dem, bort från sin son Isak, medan han ännu levde, österut, till de östra områdena.
Din avkomma ska bli [talrik] som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt havet [till Medelhavet i väster] och öster, och norr, och till Negev [öknen i söder]. Genom dig och din avkomma ska alla folkslag på jorden bli välsignade. [1 Mos 12:3; 15:5; 22:16–18]
Och Jakob lyfte sin fot (fortsatte sin färd) [från Betel mot Paddan-Aram, se 1 Mos 28:1, 19] och kom till österns söner [bred term för folkslagen öster om Kanaan]. [Uttrycket "lyfta upp sin fot" är ovanligt. Ordet lyfta upp (hebr. nasa) brukar användas om "att lyfta upp sina ögon". Kanske är det författarens sätt att förbereda läsaren att vara uppmärksam på nästa gång detta ord används, vilket är i vers 11. Det kan även vara en koppling till drömmen föregående natt då han blickat upp och sett stegen, änglarna och fick ett möte med Gud, se 1 Mos 28:12–13.]
Och bredden av förhänget på den östra sidan ska vara 50 alnar [22,5 meter].
Och för den östra sidan 50 alnar [22,5 meter].
Och han ska ta av skinnet med dess fjädrar och kasta det bredvid altaret på östra sidan på platsen för askan.
Han ska ta av oxblodet och stänka det med sitt finger ovanpå nådastolens ansikte österut och framför nådastolen ska han stänka av blodet med sitt finger sju gånger. [Den östra sidan av nådastolen är dess framsida. tabernaklet, och senare templet, placerades alltid så att ingången var vänd mot öster. Därav följer att även arken och nådastolen blir placerade så att de alltid vänds med framsidan mot öster. Därför kan man säga att Gud blickar österut när han sitter på nådastolen, kerubernas vingar är ju hans tron. Öster är ett väderstreck som inte bara betyder en viss riktning i förhållande till omgivningen. I detta ord, hebr. kedem, ligger många fler betydelser. Öster är ett av de två eviga väderstrecken, till skillnad från norr och söder som har sina begränsningar vid respektive pol. Öster handlar om det eviga perspektivet också på det sättet att det ser både bakåt och framåt samtidigt. Det är ett ord som knyter ihop tidens begränsning med evighetens gränslöshet. Det är också ett ord som handlar om möten, att möta sig själv och att möta Gud. Det är när man blickar bakåt ett ord som innebär att man gör bokslut med det som har varit. På samma sätt när man blickar framåt ser man profetiskt vad som ska komma. Det är även ett ord som talar om vägledning, vilket är precis det man får när man profetiskt blickar framåt. I förståelsen av ordet öster ligger inte bara människans möjlighet att se hela sitt liv, utan också förståelsen av Gud som den som står utanför tid och rum och ser allting samtidigt från sitt evighetsperspektiv.]
De som nu slår läger på den östra sidan, mot soluppgången,
ska vara de i lägret som tillhör Judas baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Juda söner är Nachshon, Amminadavs son,
Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas.
Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga.
Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moavs kung
från bergen i öster:
'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'
[Syd]
Er södra sida ska vara från Öknen Tsin intill Edoms sida, och er södra gräns börjar vid slutet av Salthavet (Döda Havet) österut,
[Öst]
Och ni ska dra en linje för er östra gräns från Chatsar Ejnan till Shefama,
och gränsen ska gå ner från Shefama till Rivla öster om Ajin, och gränsen ska gå ner och ska gå utefter sjön Kinnerets sluttningar österut.
De två stammarna och en halv stam har tagit emot sitt arv på andra sidan Jordan, mittemot Jeriko österut, mot soluppgången."
Och ni ska mäta utanför staden på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter], staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna.
och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
    med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender och ropar: 'Förgör dem!'
Och Josua sände män från Jeriko till Ai, som ligger vid Beit Aven [ordagrant "tomhetens hus"], på den östra sidan om Betel, och talade till dem och sade: "Gå och bespeja landet." Och männen gick iväg och bespejade Ai. [Ai har traditionellt identifierats med Et-tell 14 kilometer öster om Jeriko och 16 km norr om Jerusalem. Dock verkar staden varit övergiven vid den här tiden, och ruinerna vid Khirbet el-Maqatir 1,5 kilometer västerut passar bättre in på Bibelns beskrivning. Wadi Sheban på den västra sidan fungerar som ett bra gömställe, se Jos 8:4.]
Och den östra gränsen är Salthavet (Döda havet) till slutet av Jordan.
    Och gränsen på den norra sidan är från viken av havet (Döda havet) vid slutet på Jordan.
Och Jordan var gränsen på dess östra sida. Detta var Benjamins söners arv med dess gränser runtom efter deras familjer.
Och den vände från Sarid österut mot soluppgången till Kislot-Tavors gräns och den gick till Dovrat och vände upp till Jafia.
Och därifrån gick den österut till Gita-Chefer, till Et-Katsin och den gick ut till Rimmon-Metoar till Nea.
Varje gång israeliterna hade sått [sin säd på hösten], kom [år efter år i sju års tid] midjaniterna och amalekiterna och österns söner upp mot dem,
Och alla midjaniterna och amalekiterna och österns söner samlades tillsammans och de gick över och slog läger i Jizreels dal.
Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal. [Gräshoppssvärmen här syftar på en formidabel invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse i det område de flyger. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor och deras armé med dem omkring 15 000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120 000 män som drog svärd hade fallit (stupat).
Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg.
Och Salomos vishet överträffade visheten av alla österns söner och all Egyptens vishet,
Och han placerade ställen, 5 på den högra sidan om huset och 5 på den vänstra sidan om huset och han ställde havet på höger sida om huset österut, vänt mot söder.
"Lämna den här platsen [staden Samarien där Elia besökte kungen Ahab och gav detta budskap, se 1 Kung 16:29] och gå österut. Göm dig vid bäckravinen Kerit öster om Jordan [en sträcka på ca 5 mil].
Och han sade: "Öppna fönstret österut." Och han öppnade det. Och Elisha sade: "Skjut!" Och han sköt. Och han sade: "Herrens (Jahves) segerpil, segerpilen mot Aram, för du ska slå araméerna i Afek till dess du har slukat dem."
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se 1 Krön 16:5; 25:2], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim).
Han hade
    7 000 får,
    3 000 kameler,
    500 par oxar och
    500 åsninnor. Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]
[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2–4, 6, 8–9 och "jag" i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
    i forna dagar
Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
    där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
Men Gud min kung sedan urminnes tid,
    som arbetar (kontinuerligt) med frälsning på jorden (i hela världen).
Jag har slutat räkna dagar som gått,
    de eviga åren.
Jag ska komma ihåg Herrens (Jahs) gärningar,
    ja, jag ska komma ihåg dina under (förunderliga ting, mirakler, välgärningar) från forna tider.
Jag ska öppna min mun till liknelse (ett ordspråk – hebr. mashal),
    jag ska uppenbara (flöda, bubbla över med, berätta om) mysterier (mörka och förbryllande ord – hebr. chida) från äldre tider (fordom).
Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)
    att du har grundat dem för evigt. ["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.]
Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
Jag kommer ihåg forna dagar
    [bokstavligt "dagar från öster", som anspelar på att begrunda];
jag talade (talade för mig själv i låg ton) om
    dina gärningar,
    dina händers verk
begrundade jag (tänkte, reflekterade jag över).
"Herren (Jahve) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt,
    först av hans forntida skapelseverk.
Jag blev tillsatt [fick min position] från evighet,
    från starten (först, som huvud), ja redan innan jorden fanns.
Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
    och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]
De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem.
Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
    faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
    "Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
Som från början berättat (kungjort) vad som ska ske i slutet [1 Mos 3:15; 16:12; 21:18],
    för länge sedan berättat det som ännu inte skett,
som säger: "Mitt rådslut ska stå fast,
    och jag gör allt vad jag vill (önskar, har min glädje i)."
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
    [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
Och deras söner ska bli som i forna tider och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
Och jag ska ge dem i deras hand som söker deras själ (liv) i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i hans tjänares hand, och därefter ska det bli bebott som det var i forna dagar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung slog. Så säger Herren (Jahve): Res dig, gå upp mot Qedar och ödelägg österns söner.
Jerusalem kommer ihåg
    i dessa dagar av lidande (nöd) och hemlöshet
alla sina skatter
    från forna dagar.
När hennes invånare föll i fiendens hand
    var ingen där för att hjälpa henne.
Hennes fiender såg hennes nakenhet
    och gjorde narr av hennes ödeläggelse. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "kommer ihåg" och förstärker minnet av Jerusalems glansdagar och fördjupar därmed även sorgen över det som gått förlorat. Sorgen känns som att få ett svärd i hjärtat.
    Här används ordet kedem för att beskriva forna dagar. Ordet betyder egentligen öster. Detta väderstreck har mycket i sig och handlar bland annat om att samtidigt se både bakåt och framåt och göra bokslut med det som varit och samtidigt se och stadfästa visionerna för sin framtid. I denna fas av sorgeprocessen orkar man bara att minnas och sörja och även det finns i uttrycket kedem.]
Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
    han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45–50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
    han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
    han har upphöjt din fiendes horn.
    [Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
    Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
Vänd oss Herre (Jahve) till dig och vi ska bli omvända,
    förnya våra dagar så att de blir som i gamla tider (öster).
Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahves) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahves) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahves) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.]
Och Herrens (Jahves) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget).
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
tillsammans med Ammons söner till österns söner, och jag ska ge dem som en besittning så att Ammons söner inte längre ska kommas ihåg bland folken.
Jona gick ut ur staden [utan att svara Gud] och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd [hebr. sukka, temporär hydda med kvistar och blad, se även Jes 1:8; 4:6]. Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden [Nineve]. [Hebreiska ordet för öster, kedem, är ett rikt ord som också har betydelsen att fundera, göra bokslut bakåt och ha visioner framåt. Här antyder det att Jona inte bara satt öster om staden utan också begrundade både det som skett och funderade på det som skulle ske.]
Men du Betlehem, Efrata,
    du är så liten (oansenlig) bland Juda släkter (tusenden)
    [grupper på tusen personer som Israel var indelat i].
från dig ska det [trots det] komma
    en som ska härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
    från evighetens dagar. [Det finns två Betlehem i Israel, ett i Sebulons land i norr, och ett i söder strax utanför Jerusalem i regionen Efrata. Det profetiska ordet är så fullkomligt att det 700 år innan det inträffar förutsäger att Jesus ska födas i den södra byn Betlehem som var så obetydlig att den inte fanns med i Josuas uppräkning av städer, se Jos 15:33–60.]
Du ska visa trofasthet (fasthet, sanning, trovärdighet, pålitlighet) mot Jakob
    och nåd (omsorgsfull kärlek) mot Abraham –
så som du med ed har lovat våra förfäder
    i forna dagar.[I liturgin för synagogsgudstjänsten på försoningsdagen [Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"] ingår vers 18–20, efter att hela Jona bok har lästs.]
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.