Referenser (133 st)
1 Moseboken (17)
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se . Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
De sade: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (ziggurat – hebr. migdal) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden. [Detta går helt emot vad Gud sade om att de skulle uppfylla hela jorden, se , . Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]
Och när morgonen grydde skyndade änglarna på Lot och sade: "Stå upp, ta din hustru och dina två döttrar som är här, annars blir du bortsvept med stadens överträdelser."
Och när de hade fört ut dem utanför sade han: "Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort." [Slättlandet var det område som förmodligen omstörtades och bildade Döda Havet.]
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se . Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i . Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Abraham svarade honom: "Passa dig noga så att du inte för tillbaka min son dit.
Männen på platsen frågade honom om hans hustru och han sade: "Hon är min syster", för han fruktade att säga: "Min hustru" annars skulle männen på platsen döda mig för Rebeckas skull, eftersom hon var så vacker att se på. [Isak gör på samma sätt som hans far Abraham gjort två gånger tidigare, se ; . På samma sätt som Abraham var fruktan orsaken till lögnen.]
Avimelech kallade på Isak och sade: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?"
Isak svarade honom: "Eftersom jag sade för mig själv, annars dör jag för hennes skull."
Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."
Jakob svarade Laban: "Jag var rädd för dig, för jag tänkte att du skulle ta dina döttrar från mig med våld.
Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand, för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mor med söner.
Efter detta sade Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sade (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sade (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka ska drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder – Rakel var deras mor.]
Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far."
Jag ska försörja dig där, för det är fortfarande 5 år kvar av hungersnöden. Annars blir du fattig, du, ditt hushåll och allt som du har.
2 Moseboken (13)
Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
De svarade: "Hebréernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd."
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte bryter igenom (gränsen) och ser Herren (Jahve) och många av dem dör.
Även prästerna som kommer nära Herren (Jahve) måste helga sig själva så att Herren (Jahve) inte far ut (blir vred) mot dem."
Sedan sade Herren (Jahve) till honom: "Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahve), annars ska Han fara ut mot dem."
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö.
Jag ska inte driva ut dem på ett år, för att inte landet ska bli öde och fältens vilda djur förökar sig mot dig.
De får inte bo i ditt land och förorsaka att du syndar mot mig, för om du tillber deras gudar, ska de bli en snara för dig.
till ett land som flyter av mjölk och honung, för jag ska inte gå upp mitt ibland er för ni är ett styvnackat folk, så att jag inte förtär under vägen."
Vakta (skydda, bevara) dig själv, så att du inte skär förbund med invånarna i landet dit du går, så att de inte blir till en snara i din mitt.
för att inte skära förbund med landets invånare och de går iväg efter andra gudar och offrar till deras gudar och de kallar på dig och du äter av deras offer,
3 Moseboken (1)
Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahves) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Mose ord."
4 Moseboken (3)
Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars slukar jorden oss."
Och Edom sade till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
5 Moseboken (28)
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
en figur som liknar en man eller kvinna,
annars lyfter du upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna, hela himlarnas härskara, dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
Vakta (skydda, bevara) er själva så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har skurit med er och gör er skurna avbilder som liknar något som Herren er Gud (Jahve Elohim) har förbjudit er.
Vakta, (skydda, bevara) dig själv så att du inte glömmer Herren (Jahve) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.
för Gud (El) är nitälskande, Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, så att inte Herren din Guds (Jahve Elohims) vrede upptänds mot dig och han utplånar dig från jordens ansikte (yta).
Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se ] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er.
De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim).
Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.
För att inte
när du har ätit och är mätt och har byggt bra hus och bor i dem,
för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahve) inte kunde föra dem in i landet som han lovat dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.'
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att inte ditt hjärta blir bedraget och du vänder dig bort och tjänar andra gudar och tillber dem,
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser,
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte överger leviten så länge du lever i ditt land.
vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant."
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även ; ; ; .]
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.
Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.
Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.] [Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man ska först ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]
Du ska inte beså din vingård med två sorters frön, då förlorar du fröets fyllighet, som du har sått, tillsammans med tillväxten i vingården.
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa länders gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."
Josua (3)
Och hon sade till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Håll bara er själva borta från det helgade (avskilda), så att ni inte drar en förbannelse (bestämd till att dö – hebr. charam) över er genom det som är helgat (avskilt), då gör ni Israels läger förbannat (bestämd till att dö) och orsakar det bekymmer.
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
Domarboken (5)
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: 'Min egen hand har räddat mig.'
Och han kallade hastigt på en yngling, hans vapenbärare, och sade till honom: "Dra ditt svärd och döda mig så att man inte säger om mig: En kvinna slog honom." Och hans yngling genomborrade honom och han dog.
Och det skedde på den sjunde dagen att de sade till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"
Och de sade till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand."
Och Simson sade till dem: "Ge er ed till mig att ni inte själva ska falla över mig."
Men Dans söner svarade honom: "Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet)."
Rut (1)
Återlösaren svarade: "Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det." [Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
1 Samuelsboken (7)
Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sade Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sade: "Annars gör sig hebréerna svärd och spjut."
Och Saul sade till keniterna [; ; ; ]: "Gå, lämna, gå ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten." Så keniterna lämnade från amalekiterna.
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sade: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Och Saul sade till sin vapendragare: "Dra ditt svärd och genomborra mig med det, annars kommer dessa oomskurna att genomborra mig och göra hån av mig."
Men vapenbäraren ville inte, för han var mycket rädd. Därför tog Saul sitt svärd och hävde sig över det.
2 Samuelsboken (6)
Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
för att inte de oomskurna ska triumfera.
Samla nu ihop resten av folket och slå läger mittemot staden och ta den, annars tar jag staden och den blir uppkallad efter mitt namn."
Och David sade till alla sina tjänare som var med honom i Jerusalem: "Stig upp och låt oss fly, annars kan ingen av oss fly från Avshalom, skynda att lämna så att han inte snabbt kommer över oss och för ned ondska över oss och slår staden med svärdsegg."
Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
Och David sade till Avishaj: "Nu kommer Sheva, Bichris son att göra oss mer ont än Avshalom gjorde. Ta din herres tjänare och jaga efter honom, annars intar han befästa städer och undkommer våra ögon."
2 Kungaboken (2)
Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i baals hus och han sade till baals tillbedjare: "Sök och se att ingen av Herrens (Jahves) tjänare är ibland er, utan bara baals tillbedjare."
1 Krönikeboken (1)
Han [Saul] sade till sin väpnare: "Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig."
Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det.
Job (2)
Så ni inte svarar: "Vi möttes av vishet!
[Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish)."
Eftersom vreden (chema) annars lockar dem till straff,
och rikedom blir en muta som inte varar.
Psaltaren (9)
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se ; ; . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. ) i stycken som ett lejon,
för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig.
Se på mig (överväg, tänk på mig),
svara mig Herre min Gud (Jahve Elohim),
ge ljus åt mina ögon,
annars somnar jag in i dödens sömn.
Då skulle min fiende säga:
"Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
Av David
Hör mitt rop
Till dig, Herre
(Jahve), ropar jag
(höjer min röst i bön och åkallan);
min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
blir jag lik dem som gått ner i graven.
För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se , och fortsatte med bön mot dem, . Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kananéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se .] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonaj) vår sköld,
På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten. []
Ordspråksboken (18)
Hon undviker att vandra på livets stig, hennes vägar (spår) är ostabila (föränderliga, flyktiga),
och hon vet inte ens om det.
Annars ger du din kraft (ära, härlighet, värdighet) [dina bästa år; din sexuella energi] åt andra
och dina år [ditt liv] åt en [hänsynslöst] grym [person],
och låter främmande människor (äktenskapsbrytare) frossa (vältra sig) i din styrka (välstånd)
och vinsten av ditt hårda arbete går till ett främmande hushåll.
[Ett hem som är främmande inför både Gud och rättfärdighet.]
Om du tillrättavisar en hädare, kommer han att hata dig.
Tillrättavisa en vis människa och han kommer att älska [respektera] dig.
Älska inte sömn för då blir du fattig.
Öppna dina ögon [vakna upp från slumrandet] och du får mat i överflöd.
Om du gör det, så kan du lära dig (ta efter) hans stigar (välkända upptrampade gångvägar)
och gillra en fälla för dig själv.
Herren (Jahve) ser vad du gör och det är ont i hans ögon (det orsakar sorg och smärta hos honom),
och han vänder sin vrede från honom
[och riktar den på dig, som begår ett ännu värre brott genom ditt hån].
Rusa inte in i en dispyt (diskussion, ordstrid, rättslig prövning),
för vad ska du göra när den är över och din motpart [kanske visar sig ha rätt och] får dig att komma på skam?
För om den personen [som talat i förtroende till dig] hör det,
kommer du på skam och det blir inget slut på ditt dåliga rykte.
Om du hittar honung, ät bara det du behöver,
om du äter för mycket blir du övermätt och mår illa.
[På samma sätt är det med grannar.]
Besök inte din grannes hus (familj) för ofta (låt din fot vara eftertraktad, uppskattad, värdesatt),
annars kan han bli trött på dig och börja hata dig.
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:] Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
så att han inte blir självgod och tror sig vara vis.
[Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
Lägg inte till något till hans ord, då tillrättavisar (dömer) han dig,
och det visar sig att du är en lögnare.
Om jag har överflöd kanske jag skulle förneka dig och säga "Vem är Herren (Jahve)?",
eller om jag var fattig kanske jag skulle stjäla och på så sätt vanära Guds (Elohims) namn.
Förtala inte en tjänare inför hans herre,
då kommer han att förbanna dig [p.g.a. din falska anklagelse mot honom],
och du är skyldig [får böta, betala priset för ditt förtal].
Så att han dricker och [i fyllan] glömmer (förskjuter) vad som huggits ut och ristats in [vad som är påbjudet i lagen]
och förvränger rätten för alla nödens barn (söner).
Jesaja (6)
Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Jag, Herren vaktar vingården.
Jag vattnar den regelbundet.
Jag vaktar den dag och natt
så att ingen kan skada den.
Sluta därför bespotta,
så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
över hela landet.
Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
därför har jag kungjort det för dig sedan länge,
innan det skedde har jag kungjort det för dig,
annars skulle du säga:
"Mina avgudar har gjort dem,
och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem."
De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Jeremia (8)
Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
Omskär er själva till Herren (Jahve) och ta bort ert hjärtas förhud ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.
Låt dig tillrättavisas Jerusalem, för att inte min själ ska bli avskärmad från dig, för att jag inte ska göra dig öde, ett land utan invånare.
Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa –
inte i din brinnande näsa (vrede),
annars försvagas jag.
Davids hus: Så säger Herren (Jahve): Verkställ domar på morgonen och befria bytet ur förtryckarens hand, annars går mitt raseri fram som en eld och bränner det så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.
Och Tsidqijaho, kungen sade till Jeremia: "Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig."
Och låt inte ditt hjärta bli modfällt, frukta inte för ryktet som ska höras i landet, för ett rykte ska komma ett år och efter det ett annat år ett (nytt) rykte, och våld i landet, härskare mot härskare.
Hosea (1)
Annars klär jag av henne naken
och sätter henne som den dagen då hon föddes
och gör henne till en öken
och gör henne till ett torrt land
och slår henne med törst.
Amos (1)
Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahve) så får ni leva,
annars ska han gå fram över (bryta lös i; drabba) Josefs hus likt en eld som förtär (slukar),
och där ingen finns som kan släcka [elden] i Betel.
Malaki (1)
Och han
[den kommande profeten] ska vända
(föra tillbaka; omvända) fädernas hjärta
till sönerna
(barnen) och sönernas
(barnens) hjärta
till deras fäder
så att jag inte kommer
och slår landet med utrotning
(utplåning; fullständigt fördärv).
[Den sista versen formar en kiasm. Både fäder och söner är i plural, medan hjärta står i singular. Ett skrivsätt som förstärker enhet – ett hjärta. Fäder (i plural) kan också innefatta begreppet föräldrar, liksom söner begreppet barn. En aspekt av denna profetia är att familjer ska försonas. Det går också att tolka versen som att fäder och söner tillsammans ska vända sitt hjärta till Gud. Det blir då en uppmaning till både den yngre och äldre generationen att tillsammans omvända sig och återvända till Gud, se .] Även om Malaki är den sista boken i våra västerländska Biblar så är den inte det i den hebreiska Bibeln, där kommer Krönikeboken, som inte är uppdelad utan består av en enda bokrulle, sist. I den Hebreiska Bibeln är även Samuelsboken och Kungaboken en bok och Esra/Nehemja var också en bokrulle från början. Textmassan är precis densamma men istället för 39 böcker är texten uppdelad på 24 rullar (de tolv mindre profeterna är t.ex. samlade i en rulle). Den Hebreiska Bibeln kallas Tanach som är en akronym för begynnelsebokstäverna på de tre delarna av den hebreiska Bibeln: Torah (Ta) – Undervisningen (Moseböckerna)
Neviim (na) – Profeterna (Josua, Domarboken, Samuelsboken, Kungaboken, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki)
Ketuvim (ch) – Skrifterna (Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren, Ester, Daniel, Esra/Nehemja och Krönikeboken) Till en början kan Krönikeboken ses som en upprepning av Israels historia från Adam fram till slutet på den babyloniska fångenskapen, men i återberättandet skapas en ny berättelse genom valet av innehåll. Kungarna i Juda rike nämns, medan ingen från det norra riket omnämns. Boken inleds med genealogin från fram till David som ska välsigna nationerna . Stort fokus läggs på templet och genom hela boken växer en förväntan på den kommande Messias. Krönikeboken avslutas med en i hebreiskan oavslutad mening från Kyros: "Och låt honom gå upp…" (). Här finns en koppling till de sjuttio årsveckorna i Daniels bok och ett kommande jubelår, se . Den oavslutade meningen visar på ännu en exil innan Gudsriket skulle komma i full kraft. När Jesus läser från i knyter han an till denna röda tråd.
för då, annars
