5157 – נָחַל (nachal)

ärva


Typ:
Hebreiska: נָחַל (nachal)
Ursprung: a primitive root
Användning: 59 ggr i GT

Engelsk översättning

to inherit
divide, have (inheritance), take as a heritage, (cause to, give to, make to) inherit, (distribute fo

Engelsk beskrivning

1) to get as a possession, acquire, inherit, possess
1a) (Qal)
1a1) to take possession, inherit
1a2) to have or get as a possession or property (fig.)
1a3) to divide the land for a possession
1a4) to acquire (testimonies) (fig.)
1b) (Piel) to divide for a possession
1c) (Hithpael) to possess oneself of
1d) (Hiphil)
1d1) to give as a possession
1d2) to cause to inherit, give as an inheritance
1e) (Hophal) to be allotted, be made to possess


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (59 st)


Lite i taget (steg för steg, långsamt) ska jag jag driva ut dem framför dig, till dess du har förökat dig [är tillräckligt många] och kan ta över (besitta) landet.
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Och han sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Jahve), jag ber dig (vädjar), låt Herren (Jahve) gå i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel."
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9]
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Dock ska landet delas med lottning, efter namnen på deras fäders stammar ska de ärva.
Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).]
För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan."
Och ni ska ärva landet genom lottkastning efter era familjer, till de som är fler ska det ges ett större arv, och till dem som är färre ska det ges ett mindre arv. Varthelst lotten faller för en man, det ska vara hans. Efter (i enlighet med) era fäders stammar ska ni ärva.
Och Mose befallde Israels söner och sade: "Detta är landet där ni ska ta emot arvet genom lottkastning, som Herren (Jahve) har befallt att ge till de nio stammarna, och till en halv stam,
"Detta är namnen på de män som ska ta landet i besittning för er; prästen Elazar och Josua, Nuns son.
De ska ta en ledare från varje stam, för att ta landet i besittning.
Detta är de som Herren (Jahve) har befallt att dela upp arvet till Israels söner i Kanaans land.
Vad gäller städerna som ni ska ge i besittning från Israels söner, ska ni ta många från de många och få från de få. Varje stam i förhållande till dess arv som de har ärvt ska de ge som städer till leviterna."
Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett."
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
Du ska iordningställa dina vägar (göra dem farbara) och dela upp landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) låter dig ärva, i tre delar med gränser så att alla som (av misstag) dräper en människa kan fly dit.
Du ska inte flytta på din grannes råmärke som har funnits där sen gamla (urminnes) tider i ditt arv [5 Mos 27:17; Job 24:2‑4; Ords 23:10‑11; Hos 5:10]. Det markerar vad du ska ärva i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att inta (besätta).
då ska det vara så att när den dagen kommer då hans söner ska ärva vad han haft, då får han inte göra den älskade hustruns son till förstfödd framför den hatade hustruns son, som är den förstfödde.
Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
    och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: "sjuat sig själv", dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det).
När den Högste (Elion) gav länderna (nationerna) deras arv,
    när han åtskilde [hebr. parad – samma ord som i 1 Mos 10:5] människors (Adams) barn,
då satte han upp gränser för folken
    i enlighet med antalet av Israels söner. [Den sista frasen är ordagrant i hebreiskan beney Jisrael – israels söner. Ett fragment från Qumran (4QDt) har beney elohim – Guds söner, och den grekiska översättningen Septuaginta har angelon theou – Guds änglar. Dessa varianter stämmer överens med Ps 82 och Dan 10:13‑21 som beskriver att det också finns en andlig dimension över nationerna. Den masoriska hebreiska texten med "Israels söner" passar dock väl in här, eftersom betoningen ligger på Israels roll i Guds plan för att återupprätta hela världen.]
[Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se 4 Mos 13:1‑33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen "var stark och frimodig" upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se 5 Mos 31:6, 7, 23 och kommer även senare, se Jos 1:18; 10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se 4 Mos 13:31 genom hela 5 Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se Jos 10:25; 23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i Matt 28:18‑20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!] Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
För du ska som arv åt detta folk fördela det land
    som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.
Detta är arvet som Mose fördelade på Moavs slätt bortom Jordan vid Jeriko österut.
Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem,
Och Josefs söner, Manasse och Efraim tog sitt arv.
eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.
Ur Juda söners lott var Simons söners arv, för Juda söners del var för stor för dem, därför hade Simons söner sitt arv i mitten av deras arv.
När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt.
Detta är arvslotterna som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och Israels söners stammars ledare för deras fäders hus fördelade som arv i Shilo inför Herrens (Jahves) ansikte, vid mötestältets öppning. Så avslutade de uppdelningen av landet.
Han reser den svage ur stoftet,
    den fattige lyfter han ur dyn.
Han låter dem sitta bland furstar,
    och ger dem en ärofylld plats.
För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahve),
    på dem har han lagt världen (jordens yta).
Hans tjänares barn ska ärva det
    och de som älskar hans namn ska bo där.
Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.
Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid,
    de är mitt hjärtas glädje.
De visa får ta emot ära som arv
    medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas "befordran" blir skam (vanära).
för att förse de som älskar mig (har som livsstil att älska mig) med tillgångar (rikedomar, arv),
    och fylla deras förrådshus."
Den som ställer till med olycka i sin egen familj, hans arv blir som vinden (tomhet, den är som bortblåst),
    och dåren kommer att få tjäna (vara slav till) de som har visa hjärtan.
En god man lämnar ett arv till sina barnbarn,
    syndarens rikedomar är förvarade (magasinerade i det fördolda) åt de rättfärdiga.
De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
    men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).
Den som leder de rättfärdiga in på en ond väg faller själv i sin grop,
    men de renhjärtade kommer att få ett gott arv.
Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare.
Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]: "I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig,
    på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
     till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se Jes 42:6].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
    och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.
Detta säger Herren Herren (Adonai Jahve): Detta är de gränser (teritorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar.
Därför, så sant jag lever,
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
    och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
    ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
    kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
Och Herren (Jahve) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång.
För som fridens säd
    ska vinet ge sin frukt
    och marken ska ge sin gröda
    och himlarna ska ge sin dagg
    
    och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.