Referenser (193 st)
1 Moseboken (9)
Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Sade han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sade själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
och faraos bägare var i min hand och jag tog druvorna och pressade dem i faraos bägare och jag gav bägaren till faraos hand."
Han återinsatte förmannen för munskänkarna i hans ämbete och han gav bägaren till faraos hand.
2 Moseboken (9)
Men Herren sade till Mose: "Sträck ut din hand och ta den i stjärten."
[Mose övervinner sin rädsla.] Han sträckte ut sin hand och tog den, och ormen blev åter en stav i hans hand.
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Mose gick ut ur staden, bort från farao, och sträckte upp sin hand till Herren (Jahve). Då slutade åskan och haglet upphörde och regnet vräkte inte längre ner på jorden.
Du ska också göra fat, kokkärl, krukor och skålar till att utgjuta drickoffer, av rent guld ska du göra dem. [Drickoffret består av vin och varje sabbat samlas prästerna för att äta brödet och dricka av vinet, alltså en bild på nattvarden.]
Och du ska placera alltihop över (i) Arons händer och över (i) händerna på hans söner och ska vifta dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
När min härlighet (mäktiga närvaro) passerar dig, ska jag ställa dig i en klyfta i berget och täcka dig med min hand medan jag passerar.
Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se efterdyningarna av min närvaro [ordagrant "mina ryggar", en metaforisk bild på efterglöden av hans närvaro], men mitt ansikte kan ingen se."
Och han gjorde redskapen som var på bordet, dess fat, dess krukor, dess skålar och dess kannor som används till att hälla ut (utgjutande), av rent guld.
3 Moseboken (14)
Och han lade allt på Arons händer och på hans söners händer och viftade dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och han förde fram matoffret och tog en handfull därav och brände det på altaret vid sidan av morgonens brännoffer.
Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen.
Och prästen ska ta en del av oljan och hälla den i sin vänstra handflata,
och prästen ska doppa sitt högra finger i oljan som är i hans vänstra hand och ska stänka av oljan med sitt finger sju gånger inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och resten av oljan som är i hans hand ska prästen stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå blodet från skuldoffret.
Och resten av oljan som är i prästens hand ska han hälla över huvudet på honom som ska bli ren och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och prästen ska hälla av oljan i handflatan i sin vänstra hand,
och prästen ska stänka med sitt högra finger en del av oljan som är i hans vänstra hand sju gånger inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och prästen ska ta av oljan som är i hans hand och stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå platsen med blodet från skuldoffret.
Och resten av oljan som är i prästens hand ska han hälla över huvudet på honom som ska bli ren och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte.
På första dagen ska ni ta
en utvald frukt (hebr. hadar; citron – kallas etrog),
en gren av palmträd (hebr lulav),
en gren av lövträd (myrten – hebr. hadass)
och en gren av pilträd (hebr. arava)
och du ska vara glad inför Herren din Gud (Jahve Elohim) i sju dagar. [Dessa fyra växter (citronfrukten, palm-, myrten- och pilkvisten) kallas Arbaat Haminim. I enlighet med detta påbud tar varje jude idag fortfarande en etrog, som är en citrongul citrusfrukt som symboliserar hjärtat och har både smak och doft, en lulav som är en ännu inte utslagen palmkvist som symboliserar ryggraden och har smak men inte doft, en myrtenkvist som symboliserar ögat och har doft men ingen smak och en pilkvist som symboliserar munnen och varken har doft eller smak. Detta viftar man inför Herren i alla väderstreck samt uppåt och nedåt. Det betyder att man inkluderar hela livet både andligt och fysiskt. Man gör det i glädje och säger också att man är mån om att ha ett hjärta efter Guds hjärta, att man vill vara rakryggad i sin tro och sitt leverne, att man vill ha ett öga som ser på sig själv och andra som Gud ser på oss och att man vill ha en mun som talar sanning, välsignelse, tro och liv.]
4 Moseboken (20)
Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå.
Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahve) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se ] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand.
Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud.
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].
Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger!
5 Moseboken (6)
Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
då ska hennes hand huggas av. Dina ögon ska inte ha något medlidande.
Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.
Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter,
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
Josua (3)
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har sagt till (lovat) Mose [].
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonaj) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se .]
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Domarboken (6)
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonaj), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den styrka (hebr. koash) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Och han kom till Sukkots män och sade: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?"
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
1 Samuelsboken (5)
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och när de steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark (igen), och Dagons huvud och båda hans handflator låg avhuggna på tröskeln, bara Dagons kropp var kvar av honom.
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se ] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Och trots att människor står upp och jagar dig och söker din själ (vill döda dig), ska min herres själ likväl vara bunden i livets knyte (knippe, bunt) med Herren din Gud (Jahve Elohim), och dina fienders själar ska han slunga bort som man slungar (en sten) med slungan (slangbellan).
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
2 Samuelsboken (8)
Eftersom kungen ska lyssna till att rädda sin tjänare ur den mans hand som skulle fördärva mig och min son tillsammans från Guds (Elohims) arv.
I hela Israel var det ingen som prisades lika mycket för sitt vackra utseende som Avshalom, från hans fotsulor till kronan på hans huvud fanns ingen fläck (inget fel) på honom.
Och mannen sade till Joav: "Även om jag skulle få 1 000 stycken silver i min hand skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son, för vi hörde kungen befalla dig och Avishaj och Itaj och säga: ’Var noga med att inte röra ynglingen Avshalom.’
Och Joav sade: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sade: "Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom.
David talade till Herren
(Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand
(grepp).
Denna sång finns också som en Psalm, se . Några skillnader:
hand – hebr. kaf , jad i .
ropa – hebr. qara , sawa i
klippa förutom – mibbalade" , zulati i . Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning,
B Guds ingripande,
C Guds trofasthet,
B´ Gud ger kraft,
A´ Avslutande lovprisning,
1 Kungaboken (7)
Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
och bägarna och vektrimmarna och skålarna och grytorna och fyrfaten, av rent guld, och gångjärnen både till dörrarna i det inre huset, det allra Heligaste, och till husets dörrar som är till templet, av guld.
Och Salomo stod inför Herrens (Jahves) altare framför hela Israels församling och sträckte ut sina händer mot himlarna
alla böner, alla enträgna böner som bes av alla människor av hela ditt folk Israel, som varje man ska veta (vara väl förtrogen med) sitt eget hjärtas sjukdom (sår, plåga) och sträcker ut sina händer mot detta hus,
Och det skedde när Salomo slutat att be till Herren (Jahve) alla böner och dessa innerliga böner, att han reste sig från Herrens (Jahves) altare, från att knäböja på sina knän med sina händer uppsträckta mot himlarna.
Hon sade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."
Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sade: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
Och han sade: "Gå upp, säg till Achav: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig."
2 Kungaboken (10)
Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp).
Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer.
Sedan förde han ut kungens [Achazjahos] son [Joash] och satte på honom kronan och regalierna och de gjorde honom till kung och smorde honom och de klappade i händerna och sade: "Kungen lever (länge leve kungen)!"
Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung och sade: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig."
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Jag har grävt och druckit främmande vatten
och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. ) flod. [Singular matsor används istället för den vanliga dualformen mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.]
Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort.
1 Krönikeboken (1)
Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det."
2 Krönikeboken (7)
Han lät också göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer.
Han hade gjort en talarstol av koppar, 5 alnar [2,25 meter] lång, 5 alnar [2,25 meter] bred och 3 alnar [1,35 meter] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen
om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus,
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade:
"Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand.
Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand.
Esra (2)
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Vid tiden för aftonoffret reste jag mig upp från min fasta, med mina kläder och min mantel sönderrivna och jag föll på mina knän och spred ut mina händer till Herren min Gud (Jahve Elohim)
Job (13)
Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).
Om jag tvättar mig med snö
och gör mina händer aldrig så rena,
[Tycker] du att det är gott (ordagrant: Är det gott till dig) eftersom du förtrycker,
eftersom du föraktar din hands möda
och strålar (lyser) över de ondas råd?
Om du fastställer (bestämmer) ditt hjärta handflata.
Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
Bort med din hand från mig,
och låt inte fruktan för dig skrämma (plåga) mig.
Trots att inget våld i min hand
och min bön är ren (zach). [Denna vers saknar verb.]
Han räddar den som inte är [ön – hebr. i] oskyldig,
och räddar dig eftersom dina händer är rena. [Gud förväntas rädda den oskyldige, men här skriver Elifaz tvärtom – att Gud räddar den som inte är oskyldig! Det kan vara ironiskt för att visa hur befängt det är att tro att Gud skulle rädda Job. Det lilla hebreiska ordet i betyder också ö eller kustländer. Hebreiska frasen i naqi kan också översättas "den oskyldiges ö". Betydelsen blir då att Gud räddar inte bara den oskyldige, utan även alla som är på samma ö. Ordet ö i Bibeln syftar ofta på land eller region, dvs människor som befinner sig på samma plats. Jmf Sodom och Gomorra, se .]
Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom
och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.
Hövdingar (ledare – hebr. sar) höll tillbaka sitt prat (hebr. milah)
och lade handen på munnen. [Något Job bett de tre bekanta göra, se .]
Om mitt steg
har vänt bort från vägen
och mitt hjärta vandrar
efter mina ögon [],
och om någon fläck klamrar sig fast
vid mina händer,
Han täcker över sina händer med ljus
och befaller det att möta (krocka med) marken.
Ger du dig på den (lägger din hand)
blir det en strid du sent glömmer,
och aldrig gör om [om du ens överlever]!
Psaltaren (21)
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Sela. [Uttrycket "Sela" är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med sela och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt. Se även .]
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David, som sjöng
(ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren
(Jahve) räddat
(ryckt bort) honom ur greppet
(handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.] Den som har oskyldiga händer
och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se ],
och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (El),
Alla folk,
klappa [era] händer (applådera)!
Ropa till Gud (Elohim) med jublande [hög] röst [väsnas triumferande inför honom]! [En ordagrann översättning från hebreiskan lyder "Alla folk, klappa hand!". Det är en uppmaning att stå enade i lovprisning inför Gud. Ordet för ljud/röst (hebr. qol) beskriver ofta ett högt rop, en signal eller buller. Det använyds även om shofarhornets stötar i , och ramar in psalmens första sektion tillsammans med ordet för jubel (hebr. rua), som också används i och .]
Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp),
rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska. [Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. .]
Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
Han var en herde för dem med hjärtats integritet
och ledde dem med skickligheten i sin hand.
Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten],
hans händer befriade jag från korgen.
[Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på de korgar som israeliterna fick bära material i för slavarbetet, se .]
Mina ögon förtvinar på grund av lidande.
Del 2
Jag har ropat (åkallat, höjt min röst i bön) till dig Herre (Jahve), varje dag;
jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten. []
Låt floderna klappa sina händer,
låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans
Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
för han ska äta frukten av sin hands arbete.
Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.
en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
och du har lagt din hand över mig.
Låt mina böner vara som rökelse inför dig [; ],
mina upplyfta händer som aftonoffret.
Ordspråksboken (9)
Min son (mitt barn, min vän), om du gått i borgen för din granne,
eller [förhastat] skrivit på ett avtal med en främling,
Du själv har försatt dig i situationen att din granne har makt över dig,
men gör så här för att bli fri [agera på en gång]:
Ödmjuka dig,
gå och böna och be din granne (tjata på honom).
[Så att han betalar sin skuld och därigenom frigör dig från ditt åläggande mot fordringsägarna.]
Den som arbetar med lata händer blir fattig,
men de flitigas (arbetsammas) händer producerar välgång (rikedom).
En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).
Gå inte i borgen
för den som redan har skulder [och äventyra din familjs framtid].
Hon söker (frågar efter – engagerar sig för att få fram) ull [till varma kläder på vintern] och lin [som är svalt på sommaren],
och ser fram emot att arbeta och göra kläder av det. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Frasen "Hon söker" börjar med denna bokstav och förstärker hur hon väljer rätt beslut.]
Hon planerar för en åker,
från hennes egen inkomst planterar hon en vingård. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet "Hon planerar för" och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]
Sina händer sträcker hon mot sländtrissan,
ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för "sina händer" börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.]
Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte),
ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande [till den som är i nöd]. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "sin hand" på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i och . Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dualformen som beskriver två händer. Notera att det står "den fattige" och "den behövande" i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]
Predikaren (1)
Bättre en handfull lugn (lite ro, stillhet)
än båda händerna fulla av arbete
och strävande efter vind.
Höga Visan (1)
Jag steg upp för att öppna för min älskade (raring)
och mina händer dröp av myrra
och mina fingrar med rinnande myrra på dörrhandtaget.
Jesaja (13)
Från foten till huvudet
finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [; ]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; ; ; ],
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Jag har grävt [brunnar i avlägsna länder]
och druckit vatten
och med min fotsula
har jag torkat upp alla Egyptens floder.'
och rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' " [På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se . I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han estimerar att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år. Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se ; . Rent sekventiellt så kommer här mellan , jmf , men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.]
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se .]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
För ni ska gå ut med fröjd
och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
och fältets alla träd ska klappa sina händer.
Eftersom era händer är befläckade med blod
och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
Deras nät ska inte bli kläder,
inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
ondskans handling är i deras händer.
[ hör tematiskt ihop med ]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
Sion – Israels Helige.
Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahves) hand,
ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [; ; ]
Jeremia (5)
Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till de som slaktar.
Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.
Och jag ska befria dig från den ondes hand och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.
Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort.
Och bägarna och fyrfaten och handfaten och pannorna och menoran och kärlen och skålarna, det som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
Klagovisorna (3)
Alla som går på dina vägar
slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se ].
De visslar och skakar på sina huvuden
mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd []? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
Res dig [], ropa ut det i natten,
vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
framför Herrens (Adonajs) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se ; .]
Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer
till Gud (El) i himlen.
Hesekiel (12)
Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [].
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i ; ]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [; ; ].
Och det är givet för att bli putsat
så att det kan användas,
svärdet är slipat, det är putsat
för att ges i dina slaktares händer.
Och du människobarn profetera därför
och slå ihop dina händer,
och svärdet ska slå två gånger
även tre gånger,
de slagnas svärd,
ett svärd för en stor slakt,
det omringar dem.
ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag Herren (Jahve) har talat det.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Eftersom ni har gjort era synder till minnen i det att era överträdelser är uppenbara (inte är övertäckta), så att era synder visar sig i alla era gärningar, eftersom ni har kommit ihåg, ska ni bli tagna i handen.
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.
När de tar tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar.
Han sade till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Daniel (1)
Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp (skakandes) på mina knän och handflator.
Jona (1)
Men klä er i säcktyg både människor och djur. Låt dem enträget ropa ut till Gud (Elohim). Ja, låt var och en vända om från sin onda väg och från våldet som är i deras hand (som de håller i sin handflata).
Mika (2)
Våndas och föd dotter Sion,
som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
från dina fienders hand.
Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest],
den mäktige behöver bara säga vad han önskar (yttra sina onda begär),
så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen. [Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]
Nahum (1)
Det finns ingen som lindrar din smärta,
dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
[Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]
Habackuk (1)
Ve över honom som får ondskans vinster för sitt hus,
så att han kan placera sitt bo högt
i förhoppning om att bli befriad från ondskans makt.
Haggai (1)
Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."
Malaki (1)
Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
handflata
