2620 – חָסָה (chasa)

söka skydd


Typ:
Hebreiska: חָסָה (chasa)
Ursprung: a primitive root (compare H982 (בָּטַח))
Användning: 37 ggr i GT

Engelsk översättning

to seek refuge

Engelsk beskrivning

1) (Qal) to seek refuge, flee for protection
1a) to put trust in (God), confide or hope in (God) (fig.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (37 st)


Det ska sägas: "Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
    klippan som de litade på (tog sin tillflykt till)"?
Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt dina handlingar få full lön av Herren, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."
Min Gud (Elohim)
    min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld,
    min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)
    mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)
    min frälsare (räddare)!
Du räddade mig från våldet (ondskan).
Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden] – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
    Herrens ord (löften, tal) har visat sig vara sanna (är prövade) [Ps 12:7],
    han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
    så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds.
    [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad", hebr. ashrei, beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]
Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
    låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
    [Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
    så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
    Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig,
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David.
-

Del 1

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
    I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
    Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
-
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
    jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
Visa mig en särskild (extra mycket) kärleksfull nåd (omsorg, trofasthet)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från de som reser sig upp [mot mig].
Herre (Jahve),
    min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
    och min borg (mitt starka fäste)
    och min räddare (befriare).
Min Gud (El),
    min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld
    och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger]
    och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)! [I vers 2‑3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer som alla har med försvar att göra: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som Hjälparen och Beskyddaren! I vers 4‑7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.]
[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
Vad det gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]
    – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens (Jahves) ord (löfte, tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7],
    han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
    låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
    för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
    som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
    mitt framför människors (Adams barns) ögon.
    [I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahve) är!
    Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på Tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2‑3.
    Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "att god Jahve"). Här finns inget är mellan ordet för "god" och "Herren". Enligt det grekiska tankesättet, som påverkat oss i väst, kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop.
    Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan geber som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]
Herren (Jahve) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
    ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld. [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar på denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]
Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
    Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
Och Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10‑11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på Tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Yeshua.]
Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig
    – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
    tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
Jag vill bo i ditt tält för evigt,
    jag vill ta min tillflykt i gömstället under dina vingar.Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahve)
    och ta sin tillflykt till honom
    och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ska berömma sig. [Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se vers 2 och 8, används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]
[Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.]
-

Du har alltid varit mitt hopp

I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet),
    låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2]
Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
    och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt.
    [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
    än att förlita sig på människor (hebr. adam).
Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
    än att förlita sig på furstar (gåvor).[Ordet furste, hebr nadiv, kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se Esra 1:4‑5; 3:7; 4:1‑24.]
För mina ögon är vända till dig O, Gud, min Herre (Jahve Adonai),
    i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv, låt det inte rinna bort).
Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och min borg,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min befriare,
    min sköld,
    honom, i vilken jag tar skydd,
    som kuvar folk under mig.
    [Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]
Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
    men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
Varje ord från Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] är prövat och renat;
    Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.
Vad ska man då svara
    landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
    och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Som vandrar ner till Egypten
    utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
    och tar skydd i Egyptens skugga.
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.
God är Herren (Jahve),
    ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – Jod]

Och han känner (hebr. jada)
    dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.
Jag ska lämna kvar mitt ibland dig ett ödmjukt folk,
    och de ska ha sin tillflykt (trygghet, säkerhet) i Herrens namn (i Herrens närhet).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.