2091 – זָהָב (zahav)

guld


Typ:
Hebreiska: זָהָב (zahav)
Ursprung: från en oanvänd rot betyder att shimmer
Användning: 412 ggr i GT

Engelsk översättning

gold
gold(-en), fair weather

Engelsk beskrivning

1) gold
1a) as precious metal
1b) as a measure of weight
1c) of brilliance, splendour (fig.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (412 st)



Den första heter Pishon [betyder tillväxt],
    det är den som flyter runt hela landet Havia, där det finns guld,
och landets guld är gott (vackert, av hög kvalité). Där finns också bdelliumharts [antagligen en sorts vitaktig pärla] och onyxsten [ädelsten]. [Guld är det första metallen som nämns i Bibeln. Här även tillsammans med ordet för gott (hebr. tov). Detta är det första som kallas "gott" sedan skapelsen (1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31). Genom alla tider har just guld ansetts vara den mest värdefulla metallen. Färgen på mannat, som troligtvis var vitaktigt, jämfördes med Bdelliumharts, se 4 Mos 11:7.]
Abram var mycket rik på boskap, silver och guld. [Bibelhebreiskan har inget ord för att äga, istället används uttryck som "det finns till honom" osv. I vers 1 används asher lo som ordagrant betyder "som till honom". Det avser inte ett formellt och absolut ägande, utan är snarare ett lån och förvaltarskap.]
När kamelerna hade druckit klart tog mannen fram en guldring som vägde en halv shekel och två armband till hennes händer som vägde 10 shekel i guld.
Herren (Jahve) har välsignat min herre rikligt och han har blivit stor. Han har gett honom småboskap och boskapshjordar (av nötkreatur), silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.
Tjänaren tog fram juveler av silver och juveler av guld och vackra kläder och gav till Rebecka, han gav också dyrbara ting till hennes bror och hennes mor.
Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]
Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?
Varje [hebreisk] kvinna ska fråga sin [egyptiska] grannfru, och andra kvinnor som råkar vara i hennes hus, efter föremål av silver guld och även kläder. Dessa ska ni klä era söner och döttrar med. På det sättet ska ni plundra egyptierna [på det som tillhör er, det som undanhållits er genom slaveriet]."
Tala nu in i folkets öra och låt varje man bland er begära av sin granne, och varje kvinna av sin grannfru, juveler av silver och juveler av guld.
På det viset gjorde Israels söner (folk) i enlighet med Mose ord. De bad egyptierna om föremål av silver och guld och kläder.
Ni ska inte göra – vid sidan av mig –
    gudar av silver
    eller gudar av guld,
det ska ni inte göra åt er. [I ett kiastiskt mönster repeteras det inledande budordet att inte ha andra gudar vid Guds sida, se 2 Mos 20:3–5. Det är inte bara detta budord som åsyftas, utan det blir som en titel för hela undervisningen ovan med de tio budorden. Bibeln visar att det finns både saker som inte ska göras och saker som ska göras när det gäller offer. Nu i vers 24 följer de positiva buden med vad som ska offras.]
Detta är det offer du ska ta från dem:
[Metaller:] Guld, silver och brons.

Du ska klä in den i rent guld, invändigt och utvändigt ska du klä in den och ovanpå den ska du göra en krona av guld runtom. [Arken är en bild på Jesus, sann Gud – guldet, och sann människa – akaciaträ. Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom.]
Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan.
Du ska göra stavar av akaciaträ och klä in dem i guld.
Du ska göra ett lock till arken (nådastol, en försoningsplats – hebr. kapporet) av rent guld. Dess längd ska vara 2,5 alnar [1,2 meter], dess bredd ska vara 1,5 aln [0,7 meter]. [Locket har samma dimesioner som arken, se vers 10. Detta lock brukar även kallas för nådastolen.]
Du ska göra två keruber av guld, av drivet arbete ska du göra dem, på de båda kortsidorna av locket till arken.
Du ska klä in det i rent guld och till det ska du göra en krona av guld runtom.[Precis som med arken är även detta en bild på Jesus, sann Gud, guldet, och sann människa, akaciaträ. Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom. Här har vi också en bild på det som Jesus säger om sig själv att Jag är Livets bröd, se Joh 6:35.]
Du ska göra en handsbred list till det runtom och du ska göra en krona av guld till listen runtom.
Du ska göra fyra ringar av guld till det och sätta ringarna i de fyra hörnen som är på dess fyra fötter.
Du ska göra stavar av akaciaträ och klä dem i guld så att bordet kan bäras med dem. [Det är vi som ska bära skådebrödsbordet, se 1 Pet 2:9. Jesus, sann Gud och sann människa, både ger och uppehåller livet. Jesus uppmanar oss att be om vårt dagliga bröd, se Matt 6:11. Det är nödvändigt att ge anden i oss mat varje dag på samma sätt som vi äter för vår kropps välbefinnande.]
Du ska också göra fat, kokkärl, krukor och skålar till att utgjuta drickoffer, av rent guld ska du göra dem. [Drickoffret består av vin och varje sabbat samlas prästerna för att äta brödet och dricka av vinet, alltså en bild på nattvarden.]
Du ska göra en menora (sjuarmad ljusstake) av rent guld, i hamrat arbete ska menoran göras, också dess fot och dess stam. Dess bägare, dess knoppar och dess blommor ska göras i ett stycke med den. [För att kunna göra ett drivet arbete i hamrat guld måste metallen upphettas till höga temperaturer. Det betyder att guldet inte bara bearbetas utan också renas och luttras under tillverkningsprocessen. Det är en bild på hur Gud vill forma oss så att bara det värdefulla i oss blir kvar. Menoran är också en bild på Jesus som säger att Jag är världens ljus, se Joh 8:12. Ytterligare en bild som menoran visar oss är den Helige Ande. Lamporna kräver olja för att lysa. På samma sätt behöver vi den Helige ande för att kunna vara ljus för våra medmänniskor. Menoran är gjord som ett träd med grenar och det pekar på vad Jesus säger i Joh 15 att han är stammen och vi är grenarna. På samma sätt som menoran ska tillverkas i ett stycke måste vi vara i Jesus, som ett med honom. Detta talar även Paulus om när han beskriver församlingen som den Smordes kropp, 1 Kor 12:27]
Dess kulor och dess grenar ska vara i ett stycke med den, i ett stycke av hamrat arbete av rent guld.
Dess tänger och dess vektrimmare ska vara av rent guld.[Verktygen som används för att sköta menoran är bilder på hur Gud på olika sätt måste få rensa och sköta om oss, ta bort det gamla och dåliga så att lågan kan lysa klart. Jesus säger att vi ska vara ljus för vår omvärld, Matt. 5:16.]
Av en talent [omkring 44 kilo] rent guld ska den göras med alla sina verktyg.
Och du ska göra 50 spännen av guld och koppla ihop våderna med varandra med spännena så att tabernaklet blir ett helt.
Och du ska överdra plankorna med guld och göra deras ringar av guld som hållare för stängerna och du ska överdra stängerna med guld. [Plankorna kan symbolisera de troende. Att de hålls samman symboliserar församlingen. Fyra stänger binder ihop plankorna utvändigt fem och fem, vilket symboliserar hur vi hör ihop i den lokala församlingen, medan den femte stången binder ihop samtliga plankor inuti, vilket symboliserar hur Jesu kärlek håller samman hela hans kropp på jorden. Att de är gjorda av akaciaträ symboliserar vår mänskliga (syndiga) natur, att de är överdragna med guld symboliserar vår rättfärdighet i Jesus. Tapparna som fäster i fotstycket är vår tro.]
Och du ska hänga det på 4 pelare av akaciaträ överdragna med guld, deras hyskor av guld, på 4 fotstycken av silver.
Och du ska göra 5 pelare av akaciaträ till förhänget och överdra dem med guld, deras hyskor ska vara av guld, och du ska göra 5 fotstycken av brons för dem.[Fem är talet för nåd i Bibeln. Att den yttre dörren till tabernaklet ska fästas på 5 pelare säger oss att det är Guds nåd som gör det möjligt för oss att få träda in och ha gemenskap med Jesus och Gud själv. Precis som med det inre förhänget symboliserar färgerna de tre smorda ämbetena. Se vers 31.]
Och de ska ta [tyger i färgerna] guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint [vitt] linne. [I hebreiskan står bara färgerna men det är uppenbart att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint är hebr. shesh som kommer från ett egyptiskt ord som beskriver linne av hög kvalité importerat från Egypten. Linnet är vitt.]
De ska göra en efod av guld, av blått och purpur, scharlakansrött och fint tvinnat linne, tillverkat av en yrkesskicklig man.
De konstfullt vävda banden som är på den, som den ska bindas fast med, ska vara lika som resten av arbetet och i ett stycke med det, av guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. [I hebreiskan nämns bara färgerna, men det är underförstått att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint linne är vitt.]
Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld.
Och du ska göra infattningar av guld,
och två kedjor av rent guld, av tvinnad tråd ska du göra dem, ett kransarbete, och du ska sätta kranskedjorna på infattningen.
Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den.
Och den fjärde raden,
[10] krysolit [hebr. tarsis, troligvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],
    och
[11] onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka, samma sten som i vers 9]
    och
[12] jaspis [grön sten – hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger; denna sten är grunden i muren i det nya Jerusalem, se Upp 21:12–19.]. De var ditsatta med infattningar av guld.
Och på bröstskölden ska du göra flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld.
Och på bröstskölden ska du göra två ringar av guld och sätta de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden.
Och du ska sätta de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor.
Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som är vända mot sidan på efodens insida.
Och du ska göra två ringar av guld och sätta dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band.
Och på klädnadens kjol ska du göra granatäpplen av blått och purpur och scharlakansrött runtom kjolen och klockor (bjällror) av guld mellan dem runtom,
en guldklocka och ett granatäpple, en guldklocka och ett granatäpple på klädnadens kjol runtom.
Och du ska göra en platta av rent guld och gravera på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahve)."
Och du ska plätera det med rent guld, dess ovansida och dess sidor runtom och dess horn. Och du ska göra en krona av guld runtom.
Och två guldringar ska du göra till det, under dess krona på dess två ben, på de två sidorna av det ska du göra dem, och de ska vara hållare för stängerna som det ska bäras med.
Och du ska göra stänger av akaciaträ och plätera dem med guld.
till att tänka ut (planera, skapa, vara kreativ i) konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,
Så Aron sade till dem: "Ta guldörhängen från öronen på era fruar, söner och era döttrar och kom hit med dem." [Guldet var tänkt att användas till Guds tempel, se 2 Mos 35:20–29. Kanske tänkte Aron vinna lite tid och bevara lugnet hos folket genom att sysselsätta dem fram tills Mose kom tillbaka.]
Alla gjorde detta, de tog av sig sina guldörhängen som de hade på sig och kom med dem till Aron.
Och jag sade till dem: "Den som har något guld, låt honom bryta av det, och de gav det till mig och jag kastade det i elden och det kom ut en kalv."
Så Mose gick tillbaka till Herren och sade: "Detta folk har begått en allvarlig synd, de har gjort sig gudar av guld.
"Ta ibland er ett offer till Herren (Jahve), alla som har ett villigt hjärta låt honom föra fram det, ett Herrens (Jahves) offer, guld och silver och brons,
Och de kom, både män och kvinnor, så många som hade ett villigt hjärta och bar fram näsringar och örhängen och signetringar och gördlar, alla (slags) juveler av guld, och alla män förde fram ett offer av guld till Herren (Jahve).
och till att utföra konstfullt arbete, att arbeta i (med) guld och i (med) silver och i (med) brons,
Och han gjorde 50 hyskor av guld och kopplade ihop våderna den ena till den andra med hyskorna så att tabernaklet blev en enhet.
Och han pläterade brädorna med guld och gjorde deras ringar av guld, som handtag för stängerna och pläterade stängerna med guld.
Och han gjorde till detta 4 pelare av akaciaträ och pläterade dem med guld, deras hakar gjordes av guld och han göt 4 socklar till dem av silver.
och de 5 pelarna till det med deras krokar, och han pläterade brädornas huvuden och deras dekor med guld, och deras 5 socklar var av koppar.
Och han pläterade den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en krona av guld till den runtom.
Och han göt 4 ringar av guld till den, till dess 4 fötter, 2 ringar på ena sidan och 2 ringar på andra sidan.
Och han gjorde stänger av akaciaträ och pläterade dem med guld .
Och han gjorde ett lock av rent guld, 2,5 alnar [1,2 meter] var dess längd och 1,5 aln [0,7 meter] var dess bredd.
Och han gjorde två keruber av guld, av drivet arbete gjorde han dem vid de två ändarna av locket,
Och han pläterade det med rent guld och gjorde en krona av guld till det runtom.
Och han gjorde en handsbred kant till det runtom och gjorde en krona av guld på kanten runtom.
Och han göt 4 ringar av guld till det, och satte ringarna i de 4 hörnen som var på dess 4 fötter.
Och han gjorde stänger av akaciaträ och pläterade dem med guld för att bära bordet.
Och han gjorde redskapen som var på bordet, dess fat, dess krukor, dess skålar och dess kannor som används till att hälla ut (utgjutande), av rent guld.
Och han gjorde menoran (ljusstaken) av rent guld. I drivet arbete gjorde han menoran med sin fot och sin stjälk, dess skålar, dess knoppar och dess blommor, allt var gjort i ett stycke.
Dess knoppar och dess grenar var gjorda i ett stycke med den. Det var gjort i ett stycke, hamrat arbete i rent guld.
Och han gjorde dess lampor, 7 stycken, och dess tänger och dess vektrimmare av rent guld.
Av en talent rent guld tillverkade han den och alla dess redskap.
Och han pläterade det med rent guld, dess ovansida och dess sidor runtom och hornen på det. Och han gjorde en krona av guld runtom.
Och han gjorde till det 2 guldringar under dess krona, på dess två sidor, som hållare för stängerna som det ska bäras med.
Och han gjorde stängerna av akaciaträ och pläterade dem med guld.
Allt guld som användes till arbetet i hela arbetet med helgedomen, även guldet till offret var 29 talenter och 730 shekel, efter helgedomens vikt [totalt 87 730 shekel – motsvarar 1 ton]. [Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen. Talenten (hebr. kikkar) var den största viktenheten vid den här tiden. En talent motsvarade 3 000 shekel (hebr. sheqel), som var en viktenhet på 11,5 gram. Totala mängden guld här var alltså (29 x 3000 + 730) 87 730 shekel – motsvarar 1 ton.]
Och han gjorde efoden av guld, blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne.
Och de slog ut guldet till tunna plattor och skar det till trådar för att arbeta in det i det blåa och i det purpurfärgade och i det scharlakansröda och i det fina linnet, en skicklig hantverkares arbete.
Och de skickligt vävda banden som var på den, som man fäster den med, var av samma stycke och likadant arbete, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och de bearbetade onyxstenarna och infattade dem i guld och graverade dem som man gör med en signetring, efter namnen på Israels söner.
[Vers 8–21 är en repris av 2 Mos 28:15-28 nästan ordagrant, förutom lite verbformer och vers 16 (jmf med 2 Mos 28:23) som nämner de två två infattningar av guld och avslutningen i vers 21 som nämner "som Herren befallt Mose".] Och han gjorde bröstskölden, en skicklig hantverkares arbete, på samma sätt som arbetet med efoden, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne.
Och den fjärde raden,
    [10] en krysolit [hebr. tarsis, troligvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll],
    [11] en onyx [hebr. shoham; troligtvis från ordet att bleka]
    [12] och en jaspis [hebr. jashfe; från ordet att polera; under antiken användes ordet främst för gröna (delvis genomskinliga) stenar, men idag används termen även för andra färger]. [I Johannes syn ser han den sista och första ädelstenen i översteprästens bröstsköld, se Upp 4:3. Jaspis, den sista stenen, är också den första grundstenen i det nya Jerusalems stadsmur, se Upp 21:18–20.] De var ditsatta med infattningar av guld.
Och de gjorde på bröstskölden flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld.
Och de gjorde två infattningar av guld och två guldringar och satte de två ringarna på de två sidorna av bröstskölden.
Och de satte de två flätade kedjorna av guld på de två ringarna på bröstsköldens sidor.
Och de gjorde två ringar av guld och satte dem på de två ändarna av bröstskölden, på dess kant som var vända mot sidan på efodens insida.
Och de gjorde två ringar av guld och satte dem på efodens två axelstycken undertill, i dess framkant, nära dess sammankoppling ovanför efodens skickligt vävda band.
Och de gjorde klockor (bjällror) av rent guld och satte klockorna mellan granatäpplena på klädnadens kjol runtom, mellan granatäpplena,
Och de gjorde den heliga plattan, en krona av rent guld och skrev en text på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahve)."
och guldaltaret
    och smörjelseoljan
    och den söta rökelsen
och förhänget till tältets öppning,
Och du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till Tabernaklet.
Och han ställde det gyllene altaret i mötestältet framför förhänget (draperiet),
Och han satte huvudbonaden på hans huvud och på hans panna satte han den gyllene plåten, den heliga kronan, som Herren (Jahve) befallt Mose. [2 Mos 28:36]
Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].
Detta var arbetet med ljusstaken (Menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31–40]
Och Bileam svarade och sade till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort.
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? [4 Mos 22:18]
Vad gäller guldet och silvret, bronset, järnet, tennet och blyet,
Och vi har fört fram Herrens (Jahves) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahves) ansikte."
Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler.
Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel,
Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte.
De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim).
och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas och allt du förvaltar förökas,
Inte heller ska han ta sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska vända sig bort [avfalla genom att tappa fokus på Herren]. [Här är Salomo ett tragiskt exempel, se 1 Kung 11:1–13]. Inte heller ska han samla stora mängder silver och guld till sig själv [1 Kung 10:14–25]. [Det är inte hästarna, silvret eller guldet i sig som är problemet, utan myckenheten av dessa rikedomar och risken att då förtrösta mer på dessa än Gud, se Matt 6:33.]
och ni har sett deras osmakliga ting och deras avgudar, trä och sten, silver och guld, som de hade,
Men allt silver och guld och redskap av brons och järn är heligt för Herren, det ska komma till Herrens (Jahves) skatter."
Och de brände staden i eld och allt som fanns därinne. Endast silvret, och guldet och redskapen av brons och av järn lade de bland skatterna i Herrens (Jahves) hus.
Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Och Josua och hela Israel med honom, tog Achan, son till Zerach, och silvret och manteln, och tungan (staven) av guld, och hans söner och hans döttrar, och hans oxar och hans åsnor och hans får, och hans tält och allt som han hade, och de förde det till Achors dal [betyder: "Olyckans dal"].
och talade till dem och sade: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med koppar och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder."
Och Gideon sade till dem: "Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte." För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midianiterna, se 1 Mos 37:25–28].
Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1700 shekel guld. Förutom skärorna och hängsmyckena och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som var runt nackarna på deras kameler.
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
    De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Och ta Herrens (Jahves) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som ett skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan gå.
Och de ställde Herrens (Jahves) ark på vagnen och lådan med möss av guld och avbilderna av deras bölder.
Och leviterna tog ner Herrens (Jahves) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahve) samma dag.
Och dessa är de gyllene bölderna som filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren (Jahve):
    För Ashdod 1,
    för Gaza 1,
    för Ashkelon 1,
    för Gat 1,
    för Ekron 1,
och de gyllene mössen efter antalet av filisteernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
Ni Israels döttrar,
    gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
    och satte guldsmycken på era kläder.
Och David tog guldsköldarna som Hadadezers tjänare hade och tog dem till Jerusalem.
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av koppar.
Även detta helgade David till Herren (Jahve) med silver och guld som han helgat från alla folkslag som han underkuvat,
Och han tog av Malkams krona från hans huvud och dess vikt var en talent guld och på den fanns mycket dyrbara stenar och den sattes på Davids huvud. Och han förde bort bytet från staden, väldigt mycket.
Och givoniterna sade till honom: "Det handlar inte om silver eller guld mellan oss och Saul eller hans hus. Det är inte heller vår sak att döda någon man i Israel." Och han sade: "Vad säger ni att jag ska göra för er?"
Och framför det allra Heligaste som var 20 alnar [9 meter] långt och 20 alnar [9 meter] brett och 20 alnar [9 meter] högt, överdraget med rent guld, ställde han altaret som var täckt med cederträ.
Och Salomo pläterade huset invändigt med rent guld, och han drog guldkedjor över väggen framför det allra Heligaste, och han pläterade det med guld.
Och hela huset pläterade han med guld till dess huset var fullbordat (färdigt), och hela altaret som tillhör det allra Heligaste pläterade han med guld.
Och han pläterade keruberna med guld. [Olivträd växte i Israel och behövde inte importeras via Chiram från Libanon, 1 Kung 5:6–10. Det är naturligt oljigt vilket gjorde att det inte behövde behandlas och oljas in som andra träslag, vilket var lämpligt för de inre delarna av templet där översteprästen gick in en gång per år.]
Och husets golv pläterade han med guld invändigt och utvändigt.
Och på de två dörrarna av olivträ snidade han utskurna keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor, och pläterade dem med guld, och han placerade guldet på keruberna och på palmträden.
Och han skar ut keruber och palmträd och utslagna (öppna) blommor på dem, och han pläterade dem med guld anpassat på det utskurna arbetet.
Och Salomo gjorde alla redskap som var i Herrens (Jahves) hus, det gyllene altaret och bordet med skådebröd var i guld,
och menororna, fem på den högra sidan och fem på den vänstra framför det allra Heligaste, av rent guld, och blommorna och lamporna och tängerna av guld,
och bägarna och vektrimmarna och skålarna och grytorna och fyrfaten, av rent guld, och gångjärnen både till dörrarna i det inre huset, det allra Heligaste, och till husets dörrar som är till templet, av guld.
Och hela arbetet fullbordades som kung Salomo hade gjort i Herrens (Jahves) hus. Och Salomo förde in föremålen som David, hans far, hade avskilt (helgat), silvret och guldet och redskapen och placerade dem i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus.
att Chiram, Tsors kung, hade försett Salomo med cederträ och cypressträ och med guld, efter alla hans önskemål, då (vid den tiden) gav kung Salomo till Chiram 20 städer i Galileens land. [Troligtvis i nordvästra delen, nära Tsor.]
Och Chiram sände 120 talenter [4 ton] guld till kungen. [1 Krön 22:14]
Och de kom till Ofir [region känd för sitt guld, se Job 28:16; Jes 13:12; troligtvis söder om Röda havet] och köpte guld därifrån, 420 talenter [16 ton], och förde till kung Salomo.
Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och samtalade med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Och hon gav kungen 120 talenter [4 ton] guld och kryddor i mycket stora mängder och dyrbara stenar, där kom aldrig mer en så stor myckenhet av kryddor som den Sabas drottning gav kung Salomo.
Och även Chirams skepp som förde guld från Ofir, förde in från Ofir stora mängder sandelträ och dyrbara stenar.
Vikten av guldet som kom till Salomo under ett år var 666 talenter [23 ton] guld,
Och kung Salomo gjorde 200 långsköldar (hebr. tsina) av hamrat guld. 600 viktenheter [shekel] guld gick åt till en sköld. [Skölden var gjord av trä och belagd med 7 kg guld.]
Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se 2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus. [Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se 1 Kung 7:2. Se även 1 Kung 14:26–28.]
Och kungen [Salomo] gjorde (lät tillverka) en stor tron av elfenben och förgyllde den med finaste (bästa) guld.
Och alla kung Salomos dryckeskärl var av guld och alla redskap i Libanons skogshus var av rent guld, ingenting var av silver, det räknades inte som värdefullt under Salomos dagar.
För kungen hade Tarshishskepp på havet med Chirams skepp. Vart tredje år kom Tarshishskeppen och hade med sig guld och silver, elfenben och apor och påfåglar.
Och de förde med sig varje man sin gåva, redskap av silver och redskap av guld och dräkter och rustningar och kryddor, hästar och mulor, föremål år efter år.
Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sade till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar Israel, som förde er upp ur Egyptens land."
Och han tog bort skatterna från Herrens (Jahves) hus och skatterna från kungens hus. Han tog bort allt och han tog bort alla sköldar av guld som Salomo hade gjort.
Och han förde in i Herrens (Jahves) hus de föremål som hans far hade helgat och de föremål som han själv hade helgat, silver och guld och redskap.
Och Asa tog allt silver och guldet som var kvar i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gav dem i sina tjänares händer och kung Asa sände dem till Benchadad, Tavrimons son, Chezions son, Arams kung som bodde i Damaskus och sade:
"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung så att han lämnar mig."
och sade till honom: "Så säger Benhadad: Ditt silver och ditt guld är mitt och dina fruar och dina söner och det bästa är mitt."
Och budbäraren kom igen och sade: "Så talar Benhadad och säger: Jag har verkligen sänt till dig och sagt: Du ska ge mig ditt silver och ditt guld och dina fruar och dina söner,
Och Israels kung kallade på landets alla äldste och sade: "Vet (lägg märke till) jag ber er, och se hur dessa onda män beter sig, för han sände till mig efter mina fruar och efter mina söner och efter mitt silver och efter mitt guld, och jag nekade honom inte."
Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsion-Gever.
Och Arams kung sade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig tio talenter silver [motsvarar 340 kg] och sex tusen siklar [motsvarar 70 kg] och 10 ombyten dräkter.
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
Dock från Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda, avvek inte Jehu från att följa dem, guldkalvarna som var i Betel och var i Dan.
Men det hade inte tillverkats för Herrens (Jahves) hus bägare av silver, vektrimmare, skålar, trumpeter, alla redskap av guld eller redskap av silver från pengarna som fördes in i Herrens (Jahves) hus,
Och Jehoash, Juda kung, tog alla helgade ting som Jehoshafat och Jehoram och Achazjaho, hans fäder Juda kungar, hade avskiljt och sina egna helgade föremål och allt guld som fanns i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och i kungens hus och sände det till Chazael, Arams kung. Och han gick bort från Jerusalem.
Och han tog allt guld och silver och alla redskap som fanns i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gisslans söner och återvände till Samarien.
Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung.
Och Hiskia, Juda kung sände till Assyriens kung i Lachish och sade: "Jag har förolämpat, vänd bort från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter silver och 30 talenter guld.
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och farao necho satte honom i bojor i Rivla i Chamats land, så att han inte kunde regera i Jerusalem, och gav landet ett vite (bötesstraff) på 100 talenter silver och en talent guld.
Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter hans betalningsförmåga till att ge det till farao necho.
Och han bar ut alla skatterna från Herrens (Jahves) hus, och skatterna i kungens hus och slog i bitar alla redskap av guld som Salomo, Israels kung hade tillverkat i Herrens (Jahves) tempel, som Herren (Jahve) hade sagt (efter Herrens instruktion).
Och fyrfaten och handfaten som var av guldguld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
Och för alla [judar] som är kvar (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända], var de än må bo [runt om i hela det stora persiska riket], låt folket [icke-judar] på dessa platser, förse honom med silver och guld, med gods [kläder, tält] och kreatur förutom de frivilliga offergåvorna till Guds (Elohims) hus i Jerusalem [så de kan återvända]. [Betydelsen beror på vilka "folket på dessa platser" syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se vers 6.] [Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. Vers 1–3 återfinns nästan ordagrant i 2 Krön 36:22–23. Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen "det blev nedskrivet" i vers 1 är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]
Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt.
Detta är antalet av dem:
guldhandfat: 30 st
silverhandfat: 1 000 st
silverknivar: 29 st
guldskålar: 30 st
en annan sorts (dubbla; andra; matchande – mishnim) silverskålar: 410 st
övriga redskap: 1 000 st
Alla redskap av guld och av silver var 5 400. Sheshbatsar [Serubbabel] tog med sig allt detta när de bröt upp från fångenskapen i Babylon till Jerusalem. [Summan av de artiklar som listas i vers 9–10 är 2 499, vilket inte stämmer överens med totalsumman 5 400. Troligtvis anges bara de viktigaste kärlen i uppräkningen, eller så har författaren bara tagit med en del av en sammanställning tillsammans med totalsumman.]
I förhållande till deras förmåga gav de till skattkistan för detta arbete 61 000 gulddrachmer och 5 000 silverminor och 100 prästdräkter.
Dessutom lät kung Kyros hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,
De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel [Dan 1:13] ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus."
Du ska föra dit silver och guld som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett till Israels Gud som bor i Jerusalem.
Ta också med dig allt silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem.
Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja.
och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat.
Jag vägde upp i deras händer 650 talenter [24,5 ton] av silver, silverredskap för 100 talenter [3,75 ton], 100 talenter [3,75 ton] av guld,
20 guldskålar värderade till 1 000 dariker [mynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg] och två utsökta, glänsande mässingskärl, lika dyrbara som guld.
Och jag sade till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahve) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim).
Prästerna och leviterna tog emot silvret, guldet och kärlen efter vikt för att föra det till Jerusalem, till vår Guds (Elohims) hus.
På fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds (Elohims) hus, i handen på Meremot, son till Uria, prästen, och med honom var Elazar, son till Pinchas och med dem var Jozavad son till Jeshoa och Noadja son till Binnoj, leviten.
De hade [även] 435 kameler och 6 720 åsnor.
En del av familjernas överhuvuden bidrog till arbetet. Ståthållaren gav till skattsamlingen:
1 000 gulddrachmer [Drachmer var ett guldmynt introducerat av Darius I, det motsvarade 1/60 mina eller 8,5 gram. Totala vikten guld var alltså 8,5 kg.]
50 skålar
500 prästskrudar
Några av familjernas överhuvuden gav till skattsamlingen till arbetet:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 200 silverminor [1 200 kg silver]
Där fanns draperier (gardiner) i linne som var vita och blå [de persiska kungliga färgerna] fastsatta med [närmare 20 meter långa starka] rep av fint linne och purpur på silverringar och marmorpelare. [Utgrävningar har visat att pelarna var mörkblå.] Sofforna [som gästerna satt på, se Est 7:8] var av guld och silver [tyget var broderat med guld och silvertrådar] [utplacerade] på mosaikgolv av alabaster, marmor, pärlemor och mörk sten. [Olika material i färgtonerna, grönt, blått, pärlemor och troligtvis svart.]
Vin serverades i gyllene bägare, alla i olika utföranden, och det kungliga vinet flödade över i överensstämmelse med kungens rikedom.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."
När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (barmhärtighet, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
Kungen höll ut den gyllene spiran mot Ester. Ester reste sig och stod inför kungen.
Sedan gick Mordochaj ut från kungens närvaro i kunglig skrud av blått och vitt och med en stor krona av guld och en vit mantel av fint linne och purpur. Susas stad ropade och var glad.
Eller med furstar som har guld, som fyller sina hus med silver.
[Detta kapitel som är ett poem om visheten kommer som ett avbrott från alla dialoger. En del ser det som en fortsättning av Jobs (eller Bildads) tal, men litterärt så fungerar det som en brygga mellan dialogerna och Jobs avslutande ord.]
Om jag har satt mitt hopp till guld
    och har sagt till det fina guldet: "Du är min trygghet",
… Gud (Eloha)
Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [Job 19:13-15, 29:8-10, 21-25] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (kesita) och en guldring. [Värdet på silvermyntet "kesita" är okänt, men ett landområde i Hebron säljs för 100 Kesita, se 1 Mos 33:19; Jos 24:32. Guldringarna bars i näsa och öron, se 1 Mos 35:4; Jes 3:21.]
mer önskvärda (dyrbara) än guld,
    ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    självrunnen från honungskakan [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].
dyrbara ägodelar (härlighet). [Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se Ps 9:15; 137:8. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.] Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
    med en dräkt av guldvirkat tyg,
Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35–36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
Deras avgudar är silver och guld,
    ett arbete av människors hand.
Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
    än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].
Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
    ja mer än finaste guld.
Ländernas avgudar är silver och guld,
    gjorda av människors händer.
Som en guldring i svinets tryne
    är skönhet hos en kvinna utan vett (omdöme, bedömningsförmåga, stadga).
Smältdegeln är till för [att förädla] silver, och smältugnen för [att förädla] guld,
    på samma sätt prövar (undersöker, testar) Herren (Jahve) hjärtan.
Man kan äga guld och mängder av juveler (pärlor),
    men läppar som har kunskap (insikt, förståelse) är den dyrbaraste klenod (ägodel) man kan ha.
Att välja ett namn [en god karaktär och ett gott rykte, se Pred 7:1]
    är bättre [mer eftersträvansvärt] än stor rikedom –
    bättre än silver och guld
är [att välja] ljuvlig nåd (oförtjänt kärlek, god favör). [Vers 1 är en prolog till vers 2–5. Här finns en kiastisk struktur där "att bli utvalt" (från det hebreiska verbet bachar – "att välja") hör ihop med det sista ordet gott (hebr. tov). Centralt finns rikedom, silver och guld. I den hebreiska kulturen var namnet synonymt med personens karaktär, rykte och ställning i samhället, se även Job 30:8; Pred 7:2; Ords 3:13–15; 10:7; 16:16.]
Ett ord talat i rätt tid (situation, omständighet) är [lika vackert och tilltalande]
    som guldäpplen i en silverskål.
Som ett örhänge av guld eller ett halsband av rent guld,
    så är den vises korrigering (vägledning, hjälp) i ett hörsamt öra.
Degeln används för [att pröva och förädla] silver och smältugnen för guld,
    på samma sätt prövas en människa genom [sin reaktion på] smickrande tal.
Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många.
[Nu kommer avslutningen som börjar med "innan" och syftar tillbaka på vers 1: Frukta alltså Herren och böj dig inför honom innan du dör. Här ges en poetisk bild av några vanliga dödsorsaker:] Innan silvertråden slits av [nervsystemet slutar fungera],
    eller guldskålen brister [hjärnan slutar fungera],
    eller kruset krossas vid källan [hjärtats högra kammare brister],
    eller brunnshjulet går i bitar vid källan [hjärtats vänstra kammare brister].
Vi ska göra smycken av guld
    med infattningar av silver åt dig.
Han har gjort stolparna av silver,
    taket av guld
och sätet av purpur.
    Invändigt har den blivit klädd med kärlek av Jerusalems döttrar.
Hans händer är som stavar av guld, besatta med beryll (topas).
Hans kropp är som polerat elfenben med inläggningar av safirer.
Deras land är fyllt med silver och guld,
    det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
    och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld,
    som man har gjort för att tillbe mullvadar och fladdermöss.
Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
    vilka inte ska ha anseende till silver
    och inte ha någon njutning i guld.
    [Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: "Försvinn!"
På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.
Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Avbilden [en liten avgud, ofta 10-25 cm hög] – som hantverkaren har gjutit
    och guldsmeden har överdragit med guld,
    silversmeden gjutit silverkedjor åt?
Ni som är frikostiga med guld i era väskor
    och väger upp silver på vågen,
ni som hyr guldsmeden som gör det till en avgud
    att falla ner inför och tillbe,
Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
    unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
    ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.
[Vers 17–18 hör tematiskt ihop med vers 4–7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
    och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
De täcker det med silver och med guld
    och fäster det med spikar och med hammare
    för att det inte ska röra på sig.
Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
    och guld från Ofaz,
hantverkares arbete och guldsmedens hand,
    blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
Babel har varit en guldskål i Herrens (Jahves) hand som har berusat hela jorden, folkslagen har druckit av hennes vin, därför är alla folk dåraktiga (galna).
Och bägarna och fyrfaten och handfaten och pannorna och menoran och kärlen och skålarna, det som var av guldguld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
    det finaste guldet är missfärgat,
de heliga stenarna
    är uthällda i varje gathörn. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]
De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent, deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag. De ska inte tillfredsställa deras själar och inte fylla deras skålar eftersom deras synd har blivit en snubbelsten.
Och du var täckt i guld och silver och dina kläder var av linne och silke och brokigt vävda, du åt fint mjöl och honung och olja och du var strålande (mycket, mycket) vacker och du fördes fram till kunglig värdighet.
Du har också tagit dina tjusiga juveler från mitt guld och från mitt silver som jag har gett dig, och gjort åt dig bilder av mankön och bedriver prostitution med dem [2 Kung. 23:7],
Shevas handelsresande och Raama de är dina handelsresande, de handlar för dina krig med alla viktiga kryddor och med alla dyrbara stenar och guld.
Genom din vishet och din urskiljningsförmåga
    har du fått rikedomar
och har fått guld och silver
    i din skattkammare.
Du var i Eden
    i Guds (Elohims) trädgård,
täckt med alla dyrbara stenar:
[1] Karneol [röd sten – hebr. odem; den första stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17; beskriver Gud i tronrummet, se Upp 4:3.] [2] Topas [olivgrön, gulaktig; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17]
    och
kalcedon [den sista stenen på andra raden (den sjätte stenen), se 2 Mos 28:18. Hebreiska ordet kommer från halam som betyder slå ner, bryta sönder; det kan beskriva att det är en hårdare sten, kanske diamant.]. [3] Krysolit [hebr. tarshish; den första stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tionde stenen), se 2 Mos 28:20]. [4] Onyx [den andra stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den elfte stenen), se 2 Mos 28:20]
    och
jaspis [den tredje stenen på den fjärde raden i bröstskölden (den tolfte stenen), se 2 Mos 28:20], [5] Safir [hebr. sapir, från verbet att skriva/berätta; den andra stenen i den andra raden, se 2 Mos 28:18]. [6] Karbunkel [den första stenen i den andra raden i bröstskölden (den fjärde stenen), se 2 Mos 28:18]
    och
smaragd [hebr. barqat, från baraq som betyder gnistrande, ljus. Ordet används bara här.]. [Totalt nämns här nio stenar. Mellan tre av dem förekommer ordet "och", vilket grupperar tre av dem tillsammans och tre står fristående. Totalt blir det då sex grupperingar. Flera av stenarna återfinns även i prästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17–20. I Upp 21:19–20 nämns tolv stenar i muren.] Och fulländade med guld dina tamburiner
    och dina pipor,
den dag du skapades var de förberedda.
Då ska Saba och Dedan [nuvarande Saudarabien; hebr. Shva och Dedan, se 1 Mos 10:7; 25:3] och Tarshishs köpmän [i väst, nära Gibraltar] och dess unga lejon [yngre ledare – en ung nation] fråga dig: 'Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?'

Huvudet på statyn var av rent guld.
Bröstet och armarna av silver.
Buken och höfterna av koppar.
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Gud har gett dig alla människor (människors barn), markens vilda djur och himlens fåglar. Du råder över dem varhelst de bor. Du är huvudet av guld. [Den översta och första delen av statyn identifieras med kung Nebukadnessar själv och hans rike. Det nybabyloniska riket bestod knappt 100 år, fram till 539 f.Kr. I uttydningen används termen kung och kungarike synonymt. Det går inte att ha ett kungarike utan en kung och inte heller en kung utan ett rike.]
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar vers 35 och 45 om Jesus – hörnstenen, se Mark 12:10; Ef 2:20; 1 Pet 2:7. Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se 1 Pet 2:4–5. Se även Matt 16:15–19.]
Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög [30 meter] och sex alnar bred [3 meter]. Han ställde upp den på Duraslätten i Babels provins. [Uppenbarelsen som Nebukadnessar fick om sin roll i mänsklighetens historia kan vara orsaken till denna staty. Han var ju huvudet av guld, se Dan 2:38. Statyn byggdes efter händelserna i kapitel 2, eftersom Daniels tre vänner har en ledande ställning, se Dan 2:49. Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget att det skedde i Nebukadnessars artonde regeringsår, ett år innan Jerusalems fall, se 2 Kung 25:8. Det kan vara så, men den hebreiska texten har ingen tidsangivelse.
    Dura var ett vanligt namn i Mesopotamien för en plats omgiven av berg eller en mur. Det kan vara mellan de två murarna i Babylon, eller upp till några mil söder om staden. Arkeologer har hittat ett stort kvadratiskt fundament av tegel en mil söder om Babylon. Det kan vara piedestalen som statyn har stått på. Bredden 6 alnar och höjden 60, proportionerna 1/10, gör att statyn verkar varit en obelisk klädd med guld. Höjden 30 meter är inte orealistisk, på 280-talet f.Kr. byggdes Kolossen på Rhodos som var 33 meter hög. En del av statyn kan ha varit en avbildning av någon babylonisk Gud. Den grekiske historikern Herodotos, verksam på 400-talet f.Kr., skriver om en guldstaty av guden Marduk i Babylon.]
När ni hör ljudet av
    horn (någon typ av blåsinstrument, troligtvis horn från något djur),
    flöjt (pipa, det arameiska ordet är besläktat med ett hebreiskt ord för att blåsa och vissla),
    cittra (stränginstrument med mellan tre och tolv strängar),
    lyra (trigon, mindre triangelformat instrument, troligen med tre strängar för högre toner),
    harpa (arameiska ordet pesanterin, från det grekiska psalterion – psaltare, ett stränginstrument i trekantig form),
    trummor (arameiska sumponeya, från grekiska symphonia eller tympanon – blås eller slaginstrument)
    och alla slags instrument,
ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. [De två första instrumenten är troligtvis blåsinstrument, följt av tre olika typer av stränginstrument. Det sjätte instrumentet är svårast att identifiera. Vanliga förslag är säckpipa eller trumma. Utifrån inskriptioner av orkestrar från den här tiden, och placeringen i uppräkningen, är det troligen något slags slagverk.
    Orden för cittra, harpa och trummor/säckpipa är de enda grekiska låneorden i Daniels bok. Förekomsten av dessa har ibland använts som argument för ett senare datum av boken, dock nämns grekiska musikanter och instrument i assyriska skrifter före Nebukadnessars tid.
    Det finns flera paralleller med Uppenbarelseboken kapitel 13. Vilddjuret från jorden gör en bild som alla måste tillbe och hans tal är 666, se Upp 13:12–18. Talet sex återkommer flera gånger i detta kapitel. Statyn är 60 alnar hög och 6 alnar bred, se Dan 3:1. Det är också sex instrument som namnges och räknas upp tre gånger, se Dan 3:5, 7, 10.]
Så därför när alla samlade hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa, trummor och alla de andra instrumenten, föll de ner och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade rest.
O konung, du har gett befallningen att alla här ska falla ner och tillbe den gyllne statyn när de hör ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa, trummor och alla de andra instrumenten.
Det finns några judiska män som du har gett uppdraget att förvalta provinsen Babylon som inte har lytt din order. [Det verkar finnas ett antisemitiskt hat mot det judiska folket, det finns egentligen ingen orsak att behöva nämna deras nationalitet.] Deras namn är Shadrak, Meshak och Aved-Nego. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte (böjer sig inte inför) den staty du ställt upp." [Anklagarna anspelar på Nebukadnessars ego och betonar hur de tre judiska männen inte lytt "dina" order, inte dyrkat "dina" gudar och böjt sig för "din" staty. Anledningen till att de inte böjer sig beror på förbudet mot bildstoder och avgudar, se 2 Mos 20:3–4. Daniels frånvaro förklaras inte. Han kan ha varit på resa i andra uppdrag, eller kvar i Babylon för att ta hand om styret. Daniel blev ju satt till en hög position, se Dan 2:48, och kanske hans position inte inkluderades i de grupper som räknas upp i vers 2. Rent litterärt finns det en fin struktur som förstärks av att inte Daniel nämns här. Hela boken, och särskilt kapitel 2-7 formar en kiasm. Kapitel 3, där Hananja, Mishael och Asarja kastats i ugnen, hör tematiskt ihop med hur Daniel kastas i lejongropen i kapitel 6.]
frågade Nebukadnessar dem: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det ett medvetet val att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber (böjer er inför) den guldstaty jag ställt upp?
Men om inte [även om han inte skulle rädda oss], så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp." [Det är troligt att dessa händelser utspelar sig efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Om judarnas Gud inte hade kunnat försvara sitt eget tempel måste ju Nebukadnessar vara starkare än deras Gud. Nebukadnessar är segerviss och känner sig som en gud.
    De tre judiska pojkarna Hananja, Mishael och Asarja gör ett uttalande av verklig tro. De vägrar böja sig oavsett om de blir räddade eller inte, se Heb 11:33–35; Matt 10:28. Har Gud all makt? Ja. Kan Gud befria troende från alla problem och svårigheter? Ja. Befriar Gud troende från alla svåra situationer? Nej. Ibland tillåter Gud prövningar, se Rom 5:1–8. Ibland är syftet med prövningarna uppenbara, andra gånger inte, men Guds önskan är att hans barn ska lita på honom, se Jes 51:12; Job 13:15; Matt 10:28; Apg 4:18–19; Upp 12:11. Gud garanterar inte ett problemfritt liv, men han lovar att alltid vara med, se Joh 16:33; Matt 28:20.]
Medan Belshassar drack vin (påverkad av alkoholen), befallde han att guld- och silverkärlen som hans företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar hade plundrat från templet i Jerusalem skulle hämtas fram så att kungen, hans stormän, hans fruar och konkubiner (älskarinnor) kunde dricka ur dem. [Det var inte vanligt att kvinnorna var med, se t.ex. Mark 6:21, 24. Omkring 50 år tidigare, samtidigt som Daniel blev bortförd, tog även Nebukadnessar dessa heliga kärl från Jerusalem, se Dan 1:2. Tusentals kärl hade förts bort, en förteckning över dem finns i Esra 1:7–11.
    Texten framhäver Belshassars koppling till Nebukadnessar. Orden far och son används ofta i en vidare betydelse för efterträdare i antiken. I en assyrisk text som brukar kallas för "den svarta obelisken" av Salmanassar III, kallas Jehu "Omris son", trots att han inte var hans son. Han var från en helt annan släkt. Det är troligt att Belshassar var släkt med Nebukadnessar. Det finns skäl att tro att Nabonidus gifte sig med en av Nebukadnessars döttrar, vilket då gör att Belshassar kallas Nebukadnessars barnbarn. Han kände väl till historien hur kärlen kommit till Babylon, se Dan 5:13. Det faktum att Israels guds heliga kärl fanns som krigsbyte i Babylon visade, i Belshassars tankevärld, att de babyloniska gudarna var mäktigare än andra folks gudar. Att vanhelga och dricka ur dessa kärl just denna kväll ansåg nog den alkoholpåverkade Belshassar vara en utmärkt idé att på ett demonstrativt sätt visa på Babylons makt, se Ords 31:4–5.]
Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem. Kungen, hans stormän, hans fruar och konkubiner drack vin ur dem.
Medan de drack prisade de sina gudar av guld, silver, koppar, järn, trä och sten. [I arkeologiska utgrävningar i södra delen av Babylon har man hittat ett palats med en stor sal 52 x 17 meter. Längs med ena långsidan, mitt emot ingången, fanns ett podium där tronen kan ha stått. Som jämförelse är Blå hallen i Stockholms stadshus 50 x 30 meter och Nobelmiddagen har 1300 inbjudna gäster.]
Kungen ropade med hög röst att man skulle hämta besvärjarna, drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna. Han sade till de visa i Babylon: "Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur [få kunglig status], få en guldkedja runt sin hals [se 1 Mos 41:42; Est 8:15] och bli den tredje i riket." [Detta stämmer historiskt. Belshassars far Nabonidus var kung, men eftersom han var borta längre perioder insatte han sin son som medregent. Belshassar är den andre i rang och har befogenhet att insätta den tredje i riket.]
Men jag har hört om dig, att du kan ge uttydningar och ge svar på svåra frågor. Läs texten och förklara vad det betyder för mig. Om du kan göra det ska jag klä dig i purpur [ge dig kunglig status], hänga en guldkedja runt din hals och ge dig den tredje högsta positionen i riket."
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
På Belshassars befallning blev Daniel klädd i purpur [fick kunglig status], en guldkedja hängdes om hans hals, och man utropade honom att få den tredje högsta positionen i riket. [Daniel visste att detta var värdelösa gåvor och titlar i ett rike som skulle falla om några timmar! Det verkar som Daniel ändå accepterar att ta emot belöningarna som prackas på honom mot hans vilja, se vers 17. Kanske hade protester i detta läge gjort att han blivit anklagad för förräderi?]
Han ska också föra med sig deras gudar, gjutna bilder (avgudabilder) och dyrbara (värdefulla, högt aktade) föremål gjorda av både silver och guld till Egypten. Under några år kommer han att låta kungen i norr vara i fred. [Ptolemaios III erövrar syriska avgudabilder, men tar även tillbaka egyptiska gudar som den persiske Kambyses hade fört med sig när han erövrat Egypten 300 år tidigare, 525 f.Kr.]
I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i vers 40–45 beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter.
Han ska erövra skatter av guld och silver och alla slags dyrbarheter i Egypten. Libyer och nubier (hebr. kus – nuvarande Sudan och delar av Etiopien) ska följa honom.
För hon vet inte att det var jag
    som gav henne säd och vin och olja
och förökade hennes silver och guld
    som de [det israeliska folket] använde för Baal.
De har insatt kungar
    men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
    och jag känner dem inte.
    [1 Kung 11–12, med några få undantag som Jeroboam (1 Kung 11:29–40) och Jehu (2 Kung 9:1–3).]
Av deras silver och deras guld
    har de gjort dem,
    avgudar som kan huggas bort.
För ni har tagit mitt silver och mitt guld och ni har burit mina värdefulla skatter in i era (avguda)tempel.
[Hennes plundrare ropar:]
Ta bytet av silver, ta bytet av guld,
    för det är inget slut på de samlade rikedomarna
    med alla dyrbara kärl.
Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
Varken deras silver eller deras guld
    ska kunna rädda dem på Herrens (Jahves) vredes dag.
I (av) hans lidelses eld (brinnande avundsjuka) [Nah 1:2] ska hela jorden (landet – hebr. ha-eretz) förtäras,
    för han ska komma med en fullständig, fruktansvärd förintelse av alla jordens (landets) invånare.
"Mitt är silvret och mitt är guldet,"
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Han frågade mig: "Vad ser du?"
    Jag svarade: "Jag har sett, och se, en Menora (sjuarmad kandelaber, ljusstake) helt i guld med en skål på dess topp och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst,
Igen frågade jag honom: "Vad är dessa två olivgrenar bredvid de två guldrören som tömmer ut den gyllene oljan på dem?"
Ta silver och guld och gör kronor och sätt en på Josias (Jehåshuas) huvud, son till Jehotsadak, översteprästen. [Messias ska bära många kronor, se Upp 19:12.]
Och jag ska föra den tredje delen genom eld
    och luttra dem som silver luttras
    och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
    och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
    och de ska säga: "Herren (Jahve) är min Gud (Elohim)."
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.
Han ska sitta ner som en guldsmed och smälta och rena silvret. [Jesus liknas vid en guldsmed som sitter ned, han hastar inte runt, utan arbetar kärleksfullt och låter arbetet ta sin tid. Han håller sitt hantverk i elden till dess att slaggen och orenheterna har kommit ut, och han kan se sin egen spegelbild i den renade metallen.] Han ska rena Levis söner (leviterna), luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offer till Herren i rättfärdighet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.