Referenser (103 st i TR)
Matteusevangeliet (12)
När Jesus hade avslutat detta tal [hela Bergspredikan, Matt 5-7] häpnade folket över hans undervisning (de fick ett plötsligt uppvaknande, hela deras tidigare begreppsvärld utmanades),
Men när folket hade visats ut (ordagrant "kastats ut"), gick han in och tog flickans hand [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren], och hon steg upp.
När Jesus hade avslutat befallningarna
(gett de detaljerade instruktionerna) [till de tolv apostlarna], gick han vidare därifrån
[antagligen ut från Kapernaum] för att undervisa och förkunna i deras städer
[i Galileen].
[Vart gick Jesus? Troligt är att han följde efter de tolv på liknande sätt som när han sände ut de sjuttiotvå, se . När apostlarna var klara återvände de till Kapernaum och berättade för Jesus allt de hade gjort och lärt, se . Matteus grupperar inte alla händelser kronologiskt utan mer tematiskt.] Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Samuel 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga?
När säden hade skjutit upp och format sädeskorn (bar frukt), visade sig också det falska vetet.
När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga." [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
När Jesus hade avslutat dessa liknelser
[i kapitel 13], lämnade han platsen.
[Jesus befann sig vid norra stranden av Galileiska sjön, inte så långt från Kapernaum där han bodde i Petrus hus.] Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
När Jesus hade avslutat detta tal
[om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från
Galileen och kom in i
Judéen från andra
[östra] sidan Jordan.
[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. På vägen dit hade de passerat området Pereen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".] När de
[Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig
Jerusalem och kom till
[byn] Betfage vid
Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar
När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare [tre stycken, se ] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Vinodlarna som arrenderade marken förväntades ge en viss del av skörden till ägaren som hyra.]
När Jesus hade avslutat sitt tal
[svarat på frågorna om sista tiden, se ] sade han till sina lärjungar
[där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]:
När de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
Markusevangeliet (12)
[Veckosabbaten börjar vid solnedgången på fredagen och slutar vid solnedgången på lördagen. Enligt traditionell judisk uppfattning fick inget arbete utföras på sabbaten. Det var inte tillåtet att göra upp eld, att resa eller bära saker utomhus. Ryktet om vad Jesus gjort spred sig snabbt, men det var först när sabbaten var över man kom med de sjuka till Jesus.] På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom (i en stadig ström) med alla sjuka och besatta,
Han svarade: "Har ni aldrig läst [] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
Men när solen steg upp förbrändes de,
och eftersom de inte hade någon rot torkade de bort.
Så fort han var ensam, började de som var omkring honom tillsammans med de tolv att fråga honom om liknelserna.
Men så kom ett lämpligt tillfälle
[för Herodias att genomföra sina onda planer], då Herodes på sin födelsedag anordnade en festmåltid för sina stormän
[hans högsta civila anställda] och överstarna
[de högsta romerska militärerna] och de främsta i
Galileen [andra förnäma män som inte stod i hans tjänst].
När han hade lämnat folket och gått in i huset
[antagligen Petrus hus i Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen
[det var Petrus som förde fram frågan, se ].
hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
"Tolv", svarade de.
[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
"Sju", svarade de.
När det var dags att slakta påskalammet, inför den första dagen i det osyrade brödets högtid, sade hans lärjungar till honom: "Vart vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påskmåltiden?"
När de hade hånat honom tog de av manteln och satte på honom hans egna kläder.
På väg till Golgata
[Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km, se även . Simon, som var född i staden Kyrene i Nordafrika, var på väg in i staden. I stället tvingades han vända för att bära Jesu tvärslå ut till Golgata.]De förde ut Jesus
[utanför staden] för att korsfästa honom.
De hade följt Jesus medan han var i
Galileen och tjänat
(understött) honom. Där
[vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till
Jerusalem.
[Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se , begravning, se och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.]Lukasevangeliet (12)
När åtta dagar hade gått och han skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan han blev till i moderlivet. [Namngivningen var en del av den judiska ceremonin då en pojke omskars. Det skedde hemma hos familjen. Fler detaljer beskrivs när Johannes Döparen gick igenom samma ritual, se . Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jahve som är Guds namn, och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".]
[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet, se . Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro.] När tiden kom för deras rening enligt Mose undervisning
[40 dagar efter födseln för en pojke, se ] tog de Jesus till
Jerusalem [7 km norr om Betlehem] för att bära fram honom inför Herren –
När Jesus var tolv år gick de
[Jesu familj tillsammans med släktingar och vänner från Nasaret] upp till högtiden som de brukade göra.
[Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se :] Det jag säger är sant, det fanns många änkor i
[hans hemland] Israel på Elias tid,
när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.
Jesus svarade dem: "Har ni inte läst [i ] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga.
När det blev dag samlade han sina lärjungar (följare), och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar (sändebud, ambassadörer):
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " []
Men när den där, din son [en formulering som uttrycker förakt], kommer hem, som har slösat bort din förmögenhet tillsammans med horor, då slaktade du gödkalven för hans skull!' [Detta är den äldre broderns uttalande. Det är inte säkert att den yngste sonen varit med horor, utan kan reflektera vad den äldste sonen hade i sitt hjärta och skulle ha gjort i en liknande situation.]
Sedan sade Jesus till lärjungarna: "Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.]
Nu när tiden var inne [efter solnedgången då påsken inleddes] tog Jesus sin plats vid bordet, och apostlarna med honom. [Måltiden intogs liggande längs med ena sidan av bordet med huvudet närmast och fötterna längst bort.]
Han sade till dem: "När jag sände ut er utan börs [med pengar], lädersäck [med proviant och packning] och [ett extra par] sandaler, inte saknade ni något då?" [Jesus reflekterar tillbaka på när han sände ut lärjungarna för att förbereda hans väg, se ; .]
De svarade: "Nej, inget."
Och
när de kom till platsen som kallades
Skallen [Dödskallen eller Huvudskallen; gr. Kranion; hebr. Golgata; lat. Calvaria] korsfäste de honom och förbrytarna där, den ene till höger och den andre till vänster.
Johannesevangeliet (21)
[Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden "I begynnelsen". Senare i kapitlet används frasen "nästa dag" tre gånger för att kulminera med "tredje dagen", se , , ; . Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se . Här i börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom uttryckligen säger att där börjar "nästa dag".
Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en "första vecka". Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se . Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.] Här är vad Johannes svarade,
när judarna sände präster och leviter från
Jerusalem för att fråga honom: "Vem är du?"
När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, tro
(luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid
när ni alla ska tillbe Fadern
(böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte
[bara] på detta berg eller
[bara] i
Jerusalem.
[Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.]Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). [Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.]
När han nu kom till
Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i
Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där.
[De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.] Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till
Kapernaum för att leta efter Jesus.
Så länge det är dag (ljus) måste vi vara upptagna (är det helt nödvändigt att vi är sysselsatta) med att utföra hans gärningar som har sänt mig. Det kommer en natt då ingen kan arbeta.
Det var sabbat den dag då Jesus hade gjort lera och öppnat hans ögon.
Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det.
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se ] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
När nu Judas gått ut sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom.
Jag har använt liknelser (illustrationer, bilder) för att säga dessa saker. [Den senaste var vinstocken och grenarna i kapitel 15.] Men nu kommer en tid då jag inte ska tala till er i liknelser utan tala tydligt (öppet, rakt på sak) till er om Fadern.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade till dem: "Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för."
När nu Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad (rädd).
När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner. [Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]
När nu Jesus [därför, se ] hade tagit emot det sura vinet sade han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande]. [Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]
Tomas, en av de tolv, han som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), var inte med dem när Jesus kom.
[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i , och . Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se ; .] När de nu ätit sade Jesus till Simon Petrus:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?" [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se ; .
"Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se . Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.] Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå."
Apostlagärningarna (10)
När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas; Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus; Jakob, Alfaios (Alfeus) son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son. [Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; . I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]
Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, gr. baptizo), både män och kvinnor.
När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
När Petrus kom upp till
Jerusalem började de omskurna
[den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att strida mot
(tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus.
Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor [en till varje soldat], och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
Efter en vecka där bröt vi upp för att fortsätta vår resa [söderut längs med kusten]. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. [Detta är första gången i Apostlagärningarna barnen nämns i församlingen.]
När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på,
Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. []
[Maltas kust består till mesta delen av klippor, men det finns några bukter med sandstränder. På den norra kusten finns en bukt som kallas Paulus vik med en ö i som heter Paulus ö. Detta är den traditionella platsen för skeppsbrottet.]När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där.
[Rom grundades 753 f.Kr. och var byggd på sju kullar vid floden Tibern. Rom hade under Paulus tid omkring 400 000 invånare. Det berömda Colosseum fanns ännu inte, det byggdes i slutet på 70-talet e.Kr., men berömda byggnader var Jupiters tempel, Caesars palats och krigsguden Mars tempel. I Rom fanns en stor judisk befolkning på närmare 50 000 personer. De var indelade i minst elva synagogor, efter stadens olika distrikt.] När vi kom fram till
Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.
[Tillsammans med Paulus finns även Lukas och Aristarchus som rest med honom från Jerusalem. I breven som Paulus skriver från Rom omnämns även Timoteus, Johannes Markus och Demas. Paulus är i husarrest. Han bor troligen i ett romerskt hyreshus i närheten av pretoriangardets förläggning utanför stadsmuren i nordöstra Rom. Bostaden verkar rymlig, se . Lukas och flera av Paulus medarbetare bor troligen också där med honom. Vakten som är fastkedjad till Paulus högra hand är en soldat av låg rang. Detta återspeglar att Paulus ställning som romersk medborgare inte var lika speciell i Rom som i provinserna, se .] Romarbrevet (4)
den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.
När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten.
Så länge vi levde i köttet (var under dess styre och helt ett med det) var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden.
Gör detta [älska din nästa som dig själv, se ], eftersom ni mycket väl vet vilken slags tid det är (vilken allvarlig tid det är när avgörande beslut måste tas). [Efter pingstdagen började vår tidsålder, som kallas nådens eller församlingens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka börjar nästa tidsålder, tusenårsriket.]
Nu är det hög tid för er att vakna upp ur er sömn (komma till insikt om verkligheten), för frälsningen (den slutgiltiga räddningen) är närmare oss nu än när vi först kom till tro.
1 Korintierbrevet (3)
Ni vet ju att medan ni var hedningar fördes ni ständigt bort (som fångar) till stumma avgudar. Ni var ledda (influerade) så fort det fanns ett tillfälle [för köttet eller djävulen att agera]. [Det urgamla uttrycket "det känns rätt" är inte ett tillförlitligt sätt att avgöra om något är sant och rätt.]
När jag var barn (liten, omogen),
talade jag som ett [litet] barn [oförmögen att forma tydliga ord],
tänkte (kände, tyckte) som ett [litet] barn [med en förståelse enbart baserad på sinnesintryck]
och resonerade som ett [litet] barn [med ett barns logik].
Sedan jag blev man [blivit vuxen]
har jag [helt] lagt bort det barnsliga [avskaffat allt det omogna].
[Det grekiska adjektivet beskriver någon som är omogen, barnslig och utan förstånd. Det används här även som ett substantiv om ett barn mellan 1 och 10 år.]
Galaterbrevet (6)
Men när han – som utvalde mig innan jag var född och kallade (avskilde, helgade) mig genom sin nåd (oförtjänta favör) – beslöt (när det behagade honom)
[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.] När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv).
Innan vissa personer från Jakob var där hade han för vana att äta med hedningarna. Men
när männen
[från Jerusalem] kom, drog han sig gradvis undan
[från hedningarna], eftersom han fruktade dem som var för omskärelse
[den grupp judar som lärde att en hedning var tvungen att omskära sig innan han blev en kristen].
Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sade jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
På samma sätt är det med oss [alla, judar, kristna eller hedningar], när vi var omogna barn var vi slavar under den grundläggande läran i ett strukturerat system av regler och lagar (världen – gr. kosmos). [De judiska reglerna och ritualerna eller hedniska religioner.]
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin son, född av en kvinna, och född in under lagen,
Filipperbrevet (1)
Ni vet ju själva, filipper, att
när evangeliet
(det glada budskapet) var nytt och jag hade lämnat
Makedonien, då var det ingen annan församling än er som gick in i gemenskap med mig
(partnerskap) och öppnade upp ett konto så att man kunde föra bok över utgivet och mottaget.
Kolosserbrevet (1)
I dessa synder vandrade även ni en gång (hela ert liv kretsade kring dem och styrde er) när ni levde i dem.
1 Thessalonikerbrevet (1)
Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått, som ni vet.
2 Thessalonikerbrevet (1)
När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
2 Timoteusbrevet (1)
För det kommer en tid då människor inte längre kommer att tolerera (acceptera, stå ut med) att höra den sunda läran. I stället kommer de allteftersom det behagar dem (kliar dem i öronen) samla på sig lärare efter lärare som talar vad deras begär (längtan efter det förbjudna) vill höra.
[Brevet avslutas med en dubbel välsignelse. Paulus välsignar först Timoteus personligen och sedan också hela församlingen. Detta är troligen Paulus sista brev. I så fall är dessa rader Paulus sista hälsning.] Herren
vare med din ande
[Timoteus].
Nåden
[Guds favör och kraft] vare med er
[hela församlingen i Efesos].
Titusbrevet (1)
Men när Guds, vår Frälsares, godhet (generositet) och vänskap (starka band) till mänskligheten uppenbarades [då han blev en människa],
Hebreerbrevet (2)
eftersom han fanns till som ofödd i sin förfaders kropp
när Melkisedek mötte honom.
Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.
1 Petrusbrevet (1)
Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten. [Ämnet i skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]
Judas brev (1)
Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." [När Mose dog, sedan han fått se det utlovade landet, begravdes han av Herren själv någonstans i Moabs land, se . Citatet "Må Herren straffa dig" har en parallell i där djävulen argumenterade över prästen Josuas smutsiga klädnad. Ängeln Mikael ansågs vara Israels folks speciella skyddsängel, se . Tvisten om Moses kropp gällde enligt judisk tradition att djävulen anklagade Mose för att inte vara rättfärdig på grund av hans dråp av egyptiern, se . Dessa detaljer finns inte med i Bibeln och antas komma från en judisk skrift från mitten på det första århundradet som kallas "Mose uppstigning", och som handlar om hans himmelsfärd. Det finns bara ett manuskript och just dessa delar som antas handla om tvisten om Moses kropp saknas.
I detta fall är det ovidkommande om historien är sann eller inte. Kanske väljer Judas att ta med den för att mottagarna kände till berättelsen. Poängen är tydlig – dessa falska lärare talade om sådant de inte visste något om. Även Lukas och Paulus citerar grekiska poeter i sina skrifter, utan att för den skull validera allt som står i dessa utombibliska verk, se ; ; .]
Uppenbarelseboken (13)
När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade [samma hand som upprätthåller hela världen och leder kyrkan, ger nu styrka till en enskild människa]:
Var inte rädd. Jag är den förste och den siste
När han tagit bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. [En ängel lyfter sedan upp dessa på altaret, se .]
Sedan såg jag (och jag såg) när Lammet bröt (öppnade) ett [det första] av de sju sigillen (inseglen). Då hörde jag en av de fyra varelserna [det som liknade ett lejon, se ] säga med en röst likt åskan [mäktig och kraftfull]: "Kom!" [Tidigare hade Johannes hört Jesu röst som en basun och dånet av väldiga vatten, se , . Denna röst kommer däremot från en av de fyra varelserna framför tronen, se . Detta är den första beskrivningen av deras röster och i så fall den varelse som "liknade ett lejon", se .]
När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen [som liknade en tjur, se ] säga: "Kom!"
När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen [som hade ett ansikte som en människa, se ] säga: "Kom!" Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand.
När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsen [som liknade en örn, se ] säga: "Kom!"
[De fyra första sigillen handlade om världen, medan de tre sista sigillen rör den osynliga världen.] När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.
Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. []
och ropade med stark röst
som ett rytande lejon. [; ] [Alla änglar är mäktiga och starka, se . Somliga har större kraft och auktoritet än andra. Denna ängel, och den som Johannes tidigare sett i , benämns som mäktig och stark och har påfallande likheter med beskrivningarna av den uppståndne Jesus som skildras i inledningen, se , , . Det kan vara Jesus som uppenbarar sig som en ängel och budbärare, vilket har skett många gånger i GT. I så fall är den lilla bokrullen identisk med den tidigare förseglade rullen, se . Ängelns position på både hav och land visar på fullständigt ägarskap över hela jorden. Budskapet berör hela jorden. Snart kommer Antikrist under en kort tid att regera, men innan det sker ska Guds Son göra anspråk på jorden, se . Satan ryter som ett lejon för att skrämma, se . Lejonet av Juda ryter för att kungöra sin seger, se ; .] När han hade ropat,
talade de sju åskorna (tordönen) med sina röster.
När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning ], men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." [Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se . Vad "de sju åskorna" sade är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se ; ; , och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I står det att det kom "åska från tronen", vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippat med dom, se ; ; ; . Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som sades, se .]
Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage.
När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen.
Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig.
när, medans
