Referenser (1296 st i TR), nedan visas bara de första 1000
Matteusevangeliet (140)
När Herodes förstod
att han blivit missledd av de vise männen blev han ursinnig
(tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade
(sände ut) att man skulle döda alla pojkar som var två år eller yngre i
Betlehem och alla dess närliggande områden, detta enligt
(den exakta uppgift om) tiden som han fick fram genom
att noggrant fråga de vise männen
[].
"Ett rop hördes i
Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel grät för sina barn och vägrade
att bli tröstad,
eftersom de inte längre fanns till."
[I Josuas uppräkning av städer var Betlehem så obetydlig att den inte ens nämndes, se Jos 18-19. Arkeologer uppskattar att Betlehem på Jesu tid hade omkring 300 invånare. Gjorda beräkningar (utifrån uppskattningen av antal födslar och barnadödlighet) visar att det då var ca 6 pojkar under två år i Betlehem med omnejd som berördes av dödsdomen. I jämförelse med andra händelser var denna inte någon som skulle noterats av samtida historiker. Det finns dock en utombiblisk referens. Den latinska författaren Macrobius skriver i sitt verk Saturnalia: "När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son, sade han: 'Det är bättre att vara Herodes gris än hans son'."
Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt av vilka Masada, Herodium, Caesarea och templet i Jerusalem är de mest framstående. Dock är han också ökänd för sin misstänksamhet och grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin hustru Mariamne. Den judiska historikern Josefus skriver att när Herodes låg på sin dödsbädd i Jeriko blev han orolig för att ingen skulle sörja honom. Han lät därför samla alla inflytelserika judiska ledare i landet på Jerikos hästkapplöpningsbana och gav soldaterna order att döda alla där när han själv dog. På så vis ville han säkerställa att det blev landssorg vid hans död, även om det inte var för honom. Lyckligtvis avblåste hans syster Salome (Salome I) denna galna order efter hans död. Ironiskt nog dog Herodes under den judiska glädjehögtiden Purim.]När han hörde
att Archelaos regerade över
Judéen efter sin far Herodes var han rädd
att återvända dit
[till Betlehem, strax utanför Jerusalem eller någon annan stad i Judéen]. Efter
att ha blivit varnad i en dröm, drog han sig undan till
Galileen.
Han bos
atte sig i en stad som heter
Nasaret, för
att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: "Han
[Jesus] ska kallas en nasaré
(ett rotskott)".
[Det hebreiska ordet för rotskott är netzer och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i ; ; .] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se ; . Det grekiska ordet tekton som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll på att byggas upp igen. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" på hebreiska notsri, alltså nasaré.]Börja inte säga till varandra [ha inte er stolthet i ert religiösa arv genom att säga]: 'Vi har Abraham till far.' Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.
och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet []:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
och de ska lyfta upp dig på sina händer
så att din fot inte stöter emot någon sten." [Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
När Jesus fick höra
att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till
Galileen.
[Han gick till sin hemstad Nasaret, se .]"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som är fattiga (de fattiga) i anden ["de andliga tiggarna"]
– för dem tillhör himmelriket (ordagrant: för deras är himlarnas kungarike).
[Här och i används presens – Guds rike tillhör just nu den som ödmjukar sig inför Gud och den som blir förföljd på grund av tron, se . Det finns två ord för fattig i grekiskan: penes och ptochos. Penes beskriver en daglönare som var dag sliter för att försörja sin familj. Ptochos, som är det ord som används här, innebär att någon är totalt utblottad och saknar all förmåga att hjälpa sig själv. Det enda som återstår är att tigga. Jesus söker alltså "andliga tiggare" som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd – helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]
– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [; ; ; ]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka; de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet)
– för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se ].
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet
[längtar desperat efter att ha det rätt ställt med Gud]
– för de ska bli [fullständigt] mättade. []
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de barmhärtiga [de som agerar godhjärtat och medkännande]
– för de ska möta barmhärtighet (visas nåd). []
[Jesus lovar dem som är barmhärtiga just det som de själva redan lever efter, nämligen barmhärtighet. Jesus lyfter fram samma princip fast med än mer skärpa i . Se även ; .]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de renhjärtade
– för de ska se (erfara; få uppleva) Gud. [; ]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]
– för de ska kallas Guds barn (söner). [; ; ]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull (har lidit förföljelse på grund av rättfärdighet) [för att de har gjort det som är rätt i Guds ögon]
– för dem tillhör himmelriket (ordagrant: för deras är himlarnas kungarike). []
Gläd er [hela tiden] och jubla,
för er lön är stor i himlarna,
för så (på samma sätt) förföljde man profeterna [som var] före er." ["Gläd er och jubla" är slutsatsen av , men den gäller även för hela detta stycke som började i . I de första nio verserna (som alla börjar med "saliga") används inte ordet "och" mellan varje mening. Detta språkbruk är ett sätt att betona själva slutsatsen mer än varje enskilt exempel.]
"Ta inte för givet (tänk inte) att jag har kommit för att upphäva undervisningen [Moseböckerna – gr. nomos] eller profeterna. [Jesus avskaffar inte någon del av GT.] Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullkomna (fullborda, ge den fulla meningen och betydelsen).
Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, , innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se . I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se .]
"Ni har hört det sägas till fäderna [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Du ska inte mörda.
Den som begår mord undgår inte sin dom.'
Men jag säger er
[och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg på sin broder
(är långsint och vägrar att förlåta),
kan inte undgå sin dom.
[Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se .] Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös'
(hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
kan inte undgå
att ställas inför Stora rådet
[Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
kan inte undgå
[dödsdomen i] det brinnande Gehenna
(helvetet).
[Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se ; . Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se . På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se , anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se ; .]Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).'
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se .]
"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: bind er inte alls vid ett löfte. Inte vid himlen, för den är Guds tron;
inte vid jorden, för den är hans fotpall; inte vid
Jerusalem, för det är den stora Konungens stad.
Ge inte heller en ed vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hår vitt eller svart.
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Öga för öga, tand för tand.' [Denna lag gällde ursprungligen ägodelar och reglerade domstolens straff så det inte överträffade brottet. Fariséerna missbrukade denna passage för att rättfärdiga personlig hämnd utan juridisk prövning.]
"Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Du ska älska din nästa (din medmänniska) och hata din fiende.' [Den sista delen, 'hata din fiende', finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet 'älska din nästa som sig själv' automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.
"Och när ni ber (vill be) [tillbe, umgås och samtala med Gud] ska ni inte vara som de skenheliga (hycklarna – dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel). För de älskar (har en stark vänskapskärlek till) att stå och be i synagogan och i gathörnen för att människorna ska se dem [och imponeras av deras fromhet]. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda.
Se (titta noggrant) på himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de? [Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
Jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt (härlighet) var klädd som en av dem.
Allt detta jagar (strävar, frågar) ju hedningarna efter, och er himmelske Fader vet [verkligen] att ni behöver allt detta.
Gå in genom den trånga porten (gr. pyle; större port till stad eller rike, se ; ).
För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port och
rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser]
den väg som leder till fördärvet,
och många är de som går in genom den.
Då ska jag öppet säga till dem:
'Jag har aldrig känt (hade ingen personlig relation med) er, gå bort från mig, ni som agerar laglöst [syndar – som avvisar och byter ut Guds lag mot sin egen].'[Det är möjligt att göra rätt saker och bygga en kristen verksamhet utan att känna Jesus. Relationen till Jesus, klippan, måste vara grunden i allt en kristen gör.]
Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.
Männen
[lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se ] sade förundrat: "Vem är han
(varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!"
[Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger tvåhundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.]Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare
[Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se ] och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."
När han kom till huset
[Petrus hus i Kapernaum där han bodde] kom de blinda männen fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni
att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."
När han såg folkskarorna, fick han en innerlig medkänsla med dem, eftersom de var rivna (ofredade, ansatta) [av dem som skulle leda dem] och hjälplösa (slagna till marken; skingrade), som får utan herde.
På er väg fram förkunna (proklamera) att himmelriket är nära.
Tro inte att jag har kommit för att sända (kasta ner) fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan ett svärd (mindre, kortare svärd som användes i närstrid). [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se . Vi uppmanas att sträva efter fred med alla människor, se , men alla vill inte det, se . Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet, i mörkret, helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se .]
Sedan började Jesus öppet gå till rätta med de
[judiska] städer
[som Korasin, Betsaida och Kapernaum i Galileen] där han hade utfört de flesta av sina många underverk, och förebrå dem
att de inte hade omvänt sig:
"Ve dig
[uttryck för intensiv förtvivlan],
Korasin!
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.] Ve dig,
Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.] För om de kraftgärningar
(mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i
Tyros och
Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.
Och du,
Kapernaum [Jesu hemstad], ska du upphöjas till himlen? Nej, du ska störtas ner till dödsriket
(Hades). För om de kraftgärningar som har utförts i dig hade skett i
Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.
Men jag säger er: För
Sodoms land ska det på domens dag bli lindrigare än för dig."
[Som svar på det växande motståndet brister Jesus ut i bön att lärjungaskapet är det enda som släcker människans törst och längtan.] I den stunden började Jesus tala (svarade han) och sade: "Jag tackar (prisar, bekänner öppet) dig, Fader, Herre över himmel och jord, eftersom du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, för så var din goda vilja.
Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [],
Eller har ni inte läst i undervisningen [Moseböckerna – Torah] att prästerna i templet på sabbatsdagarna bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? []
Men jag säger er: Här (på denna plats) ser ni det som är större än templet. [Jesus liknar sig själv vid Guds tabernakel, se . Det var inte tabernaklet i sig som var heligt, utan Guds närvaro i tabernaklet. Om det var tillåtet för helgedomens tjänare att visa barmhärtighet mot Davids män i en nödsituation, och om prästerna som arbetar på sabbaten inte bryter mot sabbatsbudet, måste det också vara tillåtet för Jesu lärjungar att "skörda" och "tillreda" lite mat längs med vägen.]
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
Nineves folk
[de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen,
tillsammans med detta släkte
[som inte ville tro] och bli dess dom.
För de omvände sig vid Jonas förkunnelse
[Jona 3],
men här finns något som är förmer än Jona.
Söderns drottning ska uppstå vid domen
tillsammans med detta släkte och bli dess dom. [; ]
För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet,
men här finns något som är förmer än Salomo."
Han svarade: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets mysterier (hemligheter, dolda planer), men det har inte de andra.
Därför talar jag till dem i liknelser: Eftersom de ser [har förmågan att se], men ändå inte ser, och hör [har förmågan att höra], men ändå inte hör eller förstår.
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det."
Även om han hade velat döda Johannes [Döparen], var han rädd för folket eftersom de ansåg att han var en profet.
När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.
Då gick lärjungarna fram till honom och sade: "Vet du
att fariséerna
[de högsta ledarna från Jerusalem som kommit ända hit] tog anstöt
(blev chockade, vände sig emot dig) på grund av vad du sade?"
Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen?
Men Jesus sade inte ett ord. Hans lärjungar kom och bad honom gång på gång: "Skicka i väg henne (svara henne så att hon inte behöver besvära oss mer). Hon följer ju efter oss och ropar (med sprucken röst, okontrollerat, störande)."
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se . Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar
(stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget
[kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli
[alldeles] uttröttade
[och kollapsa] på vägen
[hem]."
[Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade.] De diskuterade med varandra [om fysiskt bröd] och de sade: "Det måste vara för att vi inte hade med oss bröd som han tar upp detta ämne nu."
Jesus märkte vad de pratade om och sade: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."
Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.
Då svarade Jesus honom: "Salig (lycklig, välsignad) är du, Simon, Jonas son. Kött och blod (någon människa) har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.
Jag säger dig, du är Petrus
[gr. Petros – en liten sten], och på denna klippa
[gr. Petra – en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets
(Hades) portar ska inte stå emot den.
[Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, , högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området "ormens plats". Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se .] Sedan gav han en strikt order till lärjungarna att inte berätta för någon att han var Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå till
Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda
[dvs. rådet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bli dödad, men uppstå på den tredje dagen.
Men Jesus vände sig om [mot och inom hörhåll för lärjungarna, se ] och sade till Petrus: "Gå bort (bakom mig, ur min åsyn), Satan [titel på djävulen som ordagrant betyder motståndare eller åklagare]. Du är ett hinder för mig (en stötesten, du vill få mig på fall), för du tänker inte Guds tankar utan mänskliga tankar (du har inte Guds perspektiv)."
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Lärjungarna frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?"
Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen.
och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
Se till att ni inte föraktar (nedvärderar, tänker nedsättande om) någon av dessa små. [Jesus hade kallat fram ett barn, se , och använder nu det i sin praktiska undervisning som en bild för en Jesu lärjunge.] Jag säger er att deras änglar i himlarna alltid ser min himmelske Faders ansikte (de är alltid i hans närvaro)." [Det var en vanlig judisk uppfattning att varje person hade en skyddsängel. Bibeln säger inte så mycket om detta, men Matteus judiska läsare uppfattade sannolikt den här versen så. Vad vi vet är att änglarna står inför Gud, se . Fadern ser sina barn och tolererar inte att någon förleder dem.]
Och om han hittar det, sannerligen säger jag er, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte hade gått vilse.
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna.
Han svarade:
"Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" []
Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från begynnelsen var det inte så.
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se .]
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sade till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar.
Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?' [Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är och . Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
Jesus kallade till sig dem [allihop] och sade: "Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken).
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] s
att två blinda vid vägkanten, och när de fick höra
att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
Om någon säger något till er ska ni svara: 'Herren behöver dem.' Då ska han på en gång skicka i väg dem."
och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" []
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.
När översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om.
De sände sina lärjungar tillsammans med Herodes anhängare [de som stödde den dåvarande romerska kungen Herodes släkt] till Jesus.
De sade: "Lärare, vi vet att du älskar sanningen (du är sann) och du lär ut Guds väg (undervisar om hur man ska leva) på rätt sätt. Du söker inte någons godkännande, och behandlar alla lika.
När fariséerna fick höra att Jesus hade gjort saddukéerna svarslösa [ordagrant "stängt deras munnar"] samlades de igen. [Fariséerna hade först blivit svarslösa och försöker nu på nytt komma på ett sätt att fälla Jesus.]
Inte heller ska ni låta er kallas läromästare (ledare, guide, vägledare),
för en är er Läromästare – den Smorde (Messias, Kristus).
[Här är enda gången gr. kathegetes används i NT, vilket idag skulle motsvara titeln professor.]
[I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se . Nu följer sju parallella motsatta verop.]
1) Ni stänger himmelriket för andra
"Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni stänger [genom er dubbelmoral dörren till] himmelriket för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det. [I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se , så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation. : "Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni slukar änkors hus och ber långa böner för syns skull, därför ska ni få ett större straff" saknas i de flesta grekiska manuskript och tidiga översättningar. Versen lades troligtvis till senare för att harmonisera med och .]Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva. [I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se .]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde [enligt ] av [era minsta små kryddor] er
mynta,
dill
och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Moseböckerna – Torah]:
rättvisan,
barmhärtigheten
och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet]. [De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se .]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll).
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all (all slags; varje form av) orenhet.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar,
Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.
"Från fikonträdet kan ni lära er följande jämförelse (liknelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära.
När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i ] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker.
Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. [Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket 'en tas med och en lämnas kvar' kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se . Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se . Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se . I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se . Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]
Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme) då ni inte väntar det."
Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
De dåraktiga sade till de visa: 'Ge oss av er olja för våra lampor håller på att slockna.'
Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma." [Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.]
Den som hade fått en talent kom fram och sade: 'Herre, jag har lärt känna dig som en hård (grym, oresonlig) man, som skördar där du inte sått, och samlar in där du inte strött ut.
Då svarade hans herre honom: 'Du onde och late tjänare. Om du visste att jag skördar där jag inte sått, och samlar in där jag inte strött ut,
"Ni vet
att om två dagar är det påsk
(pesach), då ska Människosonen utlämnas för
att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]Medan de åt sade han: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig."
Jesus sade till honom: "Jag säger sanningen till dig, i natt innan en [enda] tupp har galt kommer du att ha förnekat mig tre gånger."
Tror du inte att om jag bad min Fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? [En legion var den romerska militärens högsta enhet på omkring 6 000 soldater. Tolv legioner motsvarar alltså ett antal på minst 72 000 änglar, se .]
Men hur skulle då Skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?" [; ; ]
Han förnekade det på nytt och svor en ed [vilket innebar att han inför Guds namn lovade att det han nu sade var sanning]: "Jag känner inte den mannen."
Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sade inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sade sedan]: "Jag känner inte den mannen." I samma ögonblick gol en tupp.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i ]: "Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger", och han gick ut och grät bittert.
Men när Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig (kände sig illa till mods) och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste. [Ordet för "ångrade sig" som används här, gr. metamelomai, är inte det vanliga ordet metanoia som används för omvändelse och sinnesändring. Judas kände djup sorg och ånger, men det i sig betyder inte att det var en verklig omvändelse. Petrus sorg ledde till upprättelse, Judas sorg till självmord.]
Pilatus visste att det var på grund av avundsjuka mot Jesus som man hade utlämnat honom. [Pilatus hade genomskådat fariséernas motiv som var avundsjuka och försöker nu lösa problemet genom att ta hjälp av folkets vilja för att frige Jesus. Namnet Barabbas betyder ordagrant "en faders son". Hans fullständiga namn var troligen Jesus Barabbas. Vissa manuskript har det längre namnet, medan andra bara har Barabbas. Folket får nu välja mellan Jesus Barabbas, en faders son som var en falsk messias och Jesus Messias, Guds Son som var den äkta Messias. Här finns även en typologi med de två bockarna på försoningsdagen (Jom kippur). Genom lottkastning sattes den ena fri och den andra blev syndabocken, se ; .]
När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde (tvättade av) sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak."
Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [], han har ju sagt att han är Guds Son."
Några av dem som stod där hörde det och sade: "Den här mannen kallar på Elia." []
och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: 'Efter tre dagar ska jag uppstå.'
Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst.
Skynda er sedan
att gå till lärjungarna och säg detta till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå före er till
Galileen där ni ska få se honom.' Se, nu har jag berättat för er
(nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)."
[Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i , "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och förde bort kroppen medan ni sov,
Markusevangeliet (102)
och sade:
"Tiden är inne
(fylld, fullbordad)! Guds rike är nära!
[En tidsepok är fullbordad. Nu börjar en ny tid då Guds rike är nära.] Omvänd er
(förändra ert sätt att tänka, och agera) och tro
(lita på, ha förtröstan på) evangeliet
(de glada nyheterna, segerbudskapet)!"
[Ordet evangelium betyder "glädjebud" eller "segerbudskap". Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar.]Jesus botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. [Lukas beskriver hur Jesus lägger händerna på var och en av dem, se .]
och när de hade funnit honom sade de till honom: "Alla söker efter dig."
En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren."
Några dagar senare kom Jesus tillbaka till
Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred sig
att han var hemma igen,
I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sade han till den förlamade:
Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande förut!"
När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sade de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
När Jesus hörde detta, sade han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se .]
Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son."
När hans närmaste
[hans familj, se ] fick höra detta, gick de ut för
att föra med sig honom med våld
(gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sade
(gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet
(från sina sinnen).
De skriftlärda som hade kommit ner från
Jerusalem [till Galileen] sade
att han var bes
att av Beelsebul, och det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna.
Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
De hade ju sagt att han hade en oren ande.
När skörden är mogen (ordagrant "när frukten tillåter det"), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid."
men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
och bad honom enträget: "Min lilla dotter [tolv år, se ] ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så hon blir räddad och får leva."
Hon sade gång på gång [antingen till sig själv eller högt i folkskaran]: "Om jag bara får röra vid hans kläder så blir jag frälst (helad, räddad)."
På en gång slutade blödningen (blödningen stoppades från källan), och hon kände (visste) i sin kropp att hon var helad från sin plåga.
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren (Mästaren)?"
Då sade Jesus till dem: "En profet är inte föraktad (utan ära, respekt), förutom i sin hemstad och i sin egen familj (sitt eget hus)."
Kung Herodes
[Antipas] fick höra om Jesus, för hans namn hade blivit vida känt.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också de tolv som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var formellt inte kung utan landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. Markus som skriver för den romerska världen, antagligen i Rom, använder ordet kung som är den mer informella titeln på regenterna i den östra delen av Romarriket.] Man sade
[hans tjänstemän förde fram den allmänna uppfattningen]: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, det är därför dessa krafter verkar i honom
[som gör att människor blir helade och tecken sker]."
En del sade att han var [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ]. Andra sade att han var en profet, lik någon av profeterna.
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med.
Anledningen var
att Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig
att ha din brors hustru."
[Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se . Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se .]När Jesus gick i land [på en plats som i normala fall skulle varit relativt öde] såg han att en stor skara väntade på honom. Han blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde. [Senare på dagen var de 5 000 män plus kvinnor och barn, se , så redan nu är kanske flera tusen samlade där.]
Han började undervisa dem om många saker (många olika ämnen och områden).
När dagen redan var långt gången [efter tre på eftermiddagen], kom hans lärjungar till honom och sade: "Den här platsen är obebyggd, och klockan är redan mycket.
När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad (något magiskt fenomen), och de skrek till,
De sprang runt till de sjuka i hela trakten och bar ut dem på deras bäddar dit där de hörde att han var.
De såg att några av hans lärjungar åt bröden [antagligen från det som blivit över i lärjungarnas tolv korgar dagen innan, se 6:43] med [rituellt] orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. [Markus är noga med att förklara de judiska sederna med religiösa rituella ceremonier för sina romerska läsare. Nu följer två verser med bakgrunden.]
Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sade []:
Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?" Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se .]
Jesus sade: "Det är det som går ut ur människan som gör henne oren.
"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
Lärjungarna sade till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken [i dessa obebodda trakter] att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
[Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd.
Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
Han såg upp och svarade: "Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring."
De svarade: "Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ], och andra en av profeterna."
Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar.
Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sade: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, några av dem som står här ska inte smaka (möta) döden innan de har sett att Guds kungarike kommit i [dess] kraft." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse av Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
De frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att det är nödvändigt att Elia kommer först?"
Jag säger er att Elia redan har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom." [Jesus syftar på Johannes Döparen som Herodes Antipas lät fängsla och döda, se .]
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sade att han var död.
När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sade till dem: "Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar."
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se , och varningen att förleda någon av dessa små, se , kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: "Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!", se .]
"Se, vi är nu på väg upp till
Jerusalem, och Människosonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna.
Jesus kallade till sig dem [alla tolv] och sade: "Ni har sett hur de som anses vara folkets ledare uppträder som herrar över dem, och de i höga positioner använder sin auktoritet över folket.
När Bartimaios hörde
att det var Jesus från
Nasaret, började han ropa
(gång på gång): "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
Han undervisade dem och sade:
"Står det inte skrivet []:
'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).' Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' []." [Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se ; . Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]
Jag säger sanningen till er, om någon
(vem som helst) kommenderar
(säger med auktoritet till) detta berg
[och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror
att det han säger ska hända, då ska det ske
(göras för) honom.
[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se .] Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se ], tro att ni fått [aktivt har tagit emot] det, så ska det vara (kommer det bli) ert. [; ]
Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sade: 'Min son kommer de att ha respekt för.'
Men vinodlarna sade till varandra: 'Här är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt.'
Nu ville de [översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i Jerusalem, se ] gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem (med hänvisning till dem). Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan före Mose lag, se .]
Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok [, som var den del av Bibeln de trodde på] om [den brinnande] törnbusken, hur Gud sade till Mose: 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?'
[De skriftlärda hade identifierat 613 bud. Bland dem var 365 negativa, alltså förbud, medan 248 var positiva, alltså uppmaningar. Man hade också graderat dem i viktiga och mindre viktiga bud. För första gången sedan Jesus kom till Jerusalem möts han nu av en individ, tidigare har det varit olika grupper.] En av de skriftlärda kom och hörde dem diskutera. När han såg hur väl Jesus svarade frågade han honom: "Vilket är det viktigaste
(främsta) budet av alla
(över allting)?"
Jesus svarade:
"Det främsta (viktigast) är detta:
'Hör, Israel!
Herren – vår Gud – Herren är en (den ende).
Då sade den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare (Mästare)! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han.
När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt (klokt, insiktsfullt) sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Efter detta vågade ingen fråga honom mera.
Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son?
Han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se ], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan.
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]',
och de ska förleda många (föra in många på fel väg).
"Från fikonträdet kan ni lära er följande jämförelse (liknelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. [Runt Medelhavet är de flesta träd gröna året om, förutom fikonträdet som fäller löven på hösten. Under våren stiger saven i grenarna och bladen knoppas. Det betyder att sommaren inte är långt borta.]
På samma sätt, när ni ser allt detta hända [alla dessa tecken beskrivna i Mark 13] kan ni veta att han är nära, att han står precis vid dörren [redo att komma].
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå (dö) förrän allt detta händer.
I det hus han går in ska ni säga till ägaren: "Mästaren säger, var är mitt gästrum där jag ska äta påskmåltiden med mina lärjungar?"
Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig, en som äter med mig."
Människosonen ska gå bort som det står skrivet om honom, men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för honom om han aldrig hade blivit född." [I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det var, se .]
Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."
Då
[medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sade Jesus till dem: "Ni ska alla komma på fall
(ta anstöt, överge mig), för det står skrivet:
Jag ska slå
(dräpa) herden,
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]Jesus sade till honom: "Jag säger sanningen till dig, denna natt innan en [enda] tupp har galt två gånger [som en varning på vad som håller på att ske] kommer du att ha förnekat mig tre gånger."
"Vi har hört att han har sagt: 'Jag ska bryta ner detta tempel som är byggt med händer och på tre dagar bygga ett annat som inte är gjort med händer.' "
När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" [I är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i . Utifrån var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.]
Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud om det han sade inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sade sedan]: "Jag känner inte den mannen som ni talar om."
Omedelbart efter detta gol en tupp för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger förneka mig." Han bröt ihop under högljudd gråt [och gick ut, se ].
Han förstod (under förhöret hade det gradvis gått upp för honom) att det var av avund [mot Jesus] som översteprästerna hade utlämnat honom.
När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: "Denne man måste ha varit Guds Son!"
När de tittade upp såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad.
Men gå och säg till hans lärjungar och
[särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till
Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' "
[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se . Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden.
Lukasevangeliet (174)
När han [till sist] kom ut kunde han inte tala med dem. [Han förväntades tala ut den aronitiska välsignelsen över folket, se . I stället gestikulerar och nickar Sakarias där på trappan för att förklara att han varit med om något speciellt.] De förstod att han hade haft en syn i templet. Han tecknade gång på gång åt dem, och han förblev stum.
"Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor." [Utifrån ängelns budskap förstod de att deras son skulle ha ett viktigt gudomligt uppdrag, se , något som behövde förberedas i bön och avskildhet.]
För ingenting är omöjligt för (nära intill – gr. para) Gud." [Ordagrant: för inget kommer att vara kraftlöst/impotent i närheten av varje Guds ord/löfte. Inget ord som Gud uttalar är utan kraft!]
Salig (lycklig, välsignad) är hon som trodde (var trofast),
för det ska ske som det blivit sagt till henne från Herren [genom ängeln Gabriel]."
För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). [; ] Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation)
kalla mig välsignad (glad, lycklig). [; ]
För den Mäktige har gjort stora fantastiska saker för mig [; , ],
och heligt (avskilt) är hans namn. []
Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet [ärat och överöst sin kärlek till henne].
Då sade de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet."
"Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud,
för han har kommit (besökt) och återlöst (befriat) sitt folk.
För i dag [nu denna natt] har en Frälsare (Befriare) blivit född åt er i Davids stad [Betlehem, se ], han [som] är den Smorde (Messias, Kristus), Herren. [Frälsare, gr. Soter, kommer från verbet sozo som beskriver en som räddar, helar och befriar. Titeln används första gången i , och då om Herren. Här beskrivs hur Jesus har egenskaper som bara tillhör Gud.]
som det står skrivet (och förblir skrivet) i Herrens undervisning (Moseböckerna – gr. nomos):
Varje förstfödd son som öppnar moderlivet
ska vara helgad åt Herren. [] [Principen att helga det första gällde grödor, djur och människor. Det var en ständig påminnelse om att allt tillhör Herren och att varje god gåva kommer från honom. Budet iakttogs en månad efter födseln, se . Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. Ceremonin som kallas Pidjon haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet. Det är därför inget nämns om detta kring Johannes födelse, se .
Det finns också en djupare mening i detta bud. Den förstfödda sonen representerar hela folket, och när han helgades åt Herren påminde det om Guds kallelse till hela folket. Gud kallar Israel sin förstfödde son, se .]
För mina ögon har sett din frälsning
Då sade Jesus till dem: "Varför behövde ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus (måste vara helt överlåten och upptagen att göra min Faders gärningar)."
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) []. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
Men Jesus svarade:
"Det står skrivet []: Människan ska inte bara leva av bröd." [ har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
Han sade till Jesus: "Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.
det står ju skrivet []: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.
och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
Jesus svarade och sade till honom:
"Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
Då började han tala och sade till dem: "I dag [] har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt."
Sedan sade [tillade] han: "Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]
De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). [Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.]
Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är Guds Son." Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att säga något, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd."
När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa."
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det är otroligt (ofattbart, något som vi inte kunnat drömma om i vår vildaste fantasi), det vi har sett i dag."
Han berättade också en liknelse för dem:
"Ingen river av ett stycke från en ny (fräsch, formbar) mantel
och syr på den på en gammal (stel) mantel.
Om man gör så har man rivit sönder den nya (fräscha) manteln
och biten från den nya (fräscha) passar inte den gamla.
och hela hopen försökte röra vid honom, för det utgick ständigt kraft från honom, och han helade alla.
[Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se ; .] Han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som är fattiga [utan egen rikedom, inflytande och ära här i världen],
för er tillhör Guds rike.
[Här används inte futurum, utan presens – Guds rike där Guds lagar råder är tillgängligt just nu. I finns även en andlig dimension av att vara fattig där man är en 'andlig tiggare' som är helt beroende av Gud i allt.]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som hungrar nu,
för ni ska bli mättade. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som gråter nu,
för ni ska skratta.
[Motsatsen till välsignelse är ofta förbannelse, men här ser vi Jesu medlidande och kärlek när han uttrycker sin förtvivlan i fyra parallella verop.]
Men ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som är rika (nu lever i materiellt överflöd),
för ni har redan fått er tröst (hjälp, uppmuntran, befrielse).
[Ordet paraklesis används här och är samma ord som beskriver den helige Ande. Den som satt sin tillit till pengar söker sin tröst och hjälp från världens ande i stället för Guds ande.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som är mätta nu,
för ni ska hungra. Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan] ni som skrattar nu,
för ni ska sörja och gråta.
Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
och gör gott
och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka
[utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen].
Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner,
för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].
De kom till Jesus och vädjade gång på gång ivrigt till honom: "Han är värd att du gör detta för honom,
Alla fylldes på en gång med fruktan, och de började prisa (tacka, ära) Gud (de prisade honom mer och mer) och sade: "En stor profet har visat sig (uppstått) bland oss, Gud har besökt sitt folk."
I staden
[antagligen Kapernaum] fanns en kvinna som var en synderska.
[Hon var känd i staden för sin livsstil, det är troligt att hon var prostituerad.] När hon fick höra
att Jesus låg till bords i fariséns hus, gick hon dit med en alabasterflaska med balsam
(olja, parfym).
[I och där en liknande händelse inträffar motsvarar värdet på en sådan flaska en årslön.]När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
Simon svarade: "Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt."
Jesus sade till honom: "Du har valt (dömt) rätt."
Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite."
Han frågade lärjungarna: "Var är er tro?"
Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sade de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?"
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus
att lämna dem, för de hade gripits av fruktan.
[Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.] Jesus steg i båten och vände tillbaka
[till den västra sidan av Galileiska sjön].
för han hade en enda dotter på tolv år, och hon låg för döden.
Medan Jesus var på väg dit trängde folket på från alla håll.
[Ordet översätts också "kväva" i . Det beskriver hur folket pressade mot honom längs med gatorna i Kapernaum.]När kvinnan förstod att hon inte kunde undkomma obemärkt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Inför allt folket förklarade hon varför hon hade rört vid honom och att hon i samma ögonblick hade blivit helad.
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren?"
Då hånskrattade de [flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan, se ] åt honom, de visste ju att hon var död.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike.] När landsfursten Herodes
[Antipas] fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sade
att Johannes
[Döparen] hade uppstått från de döda,
andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
Han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dessa grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen."
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Men där välkomnade man inte honom
eftersom man förstod
att han var på väg mot
Jerusalem.
[Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem.]'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
Jag säger er
[mina lärjungar]:
Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden.
[Sodom var känd för sin synd, . För den stad, som inte tar emot ett av dessa trettiofem par som sändes ut, väntar en större dom vid tidsålderns slut, se .]Ve dig
[uttryck för intensiv förtvivlan],
Korasin!
[Judisk stad på västra sidan om Galileiska sjön.] Ve dig,
Betsaida!
[Judisk stad längs med den norra kusten av Galileiska sjön.] För om de kraftgärningar
(mirakler, mäktiga under) som har gjorts hos er hade blivit gjorda i
Tyros och
Sidon [två hedniska städer i Fenikien vid Medelhavet], skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska.
Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
I samma stund fylldes Jesus med jublande glädje i den helige Ande och sade [bedjande]:
"Jag prisar dig Fader, himlens och jordens Herre,
för att du har dolt detta för de lärda och kloka
och uppenbarat det för spädbarn (okunniga, hjälplösa, som inte kan tala än).
Ja, Fader, så har du bestämt.
Jag säger er: många profeter och kungar längtade efter att få se och höra vad ni ser och hör [just nu], men fick inte se och höra det."
Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig." [Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan hans rike då bestå? Jag frågar detta eftersom ni påstår att jag driver ut demoner med hjälp av Beelsebul.
Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!
Folk från
Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De
[hedningarna i Nineve] omvände sig
[utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer
[nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.]När farisén såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden förundrades han (började han spekulera i orsaken till varför Jesus gjorde så). [Enligt den judiska traditionen skulle man ceremoniellt rena sig genom att stänka vatten på ett speciellt sätt före en måltid.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni älskar de bästa platserna i synagogan [där de kunde blicka ut över församlingen] och att bli hälsade på torgen.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni liknar omärkta gravar som människor [råkar] gå över utan att veta om det [och blir ceremoniellt orena]." [Se även .]
Jesus svarade:
"Ja, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], också över er laglärda! Ni lägger tunga bördor (ryggsäckar med packningar) på människorna [med mänskliga regler och bud], men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna.
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan]! Ni bygger gravar (monument, minnesplatser) till profeterna som era fäder mördade.
Ni är vittnen och ger ert fulla stöd till vad era förfäder gjorde. De dödade ju profeterna, och ni bygger deras gravar. [De fokuserade mer på att ära profeternas gravar, det yttre, men ignorerade deras budskap.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskap [om Gud och frälsningen, och ersatt den med era religiösa traditioner som är tunga bördor]. Själva har ni inte gått in, och ni har hindrat dem som var på väg in." [Det religiösa ledarskapet var inte bara ohjälpsamt, utan blev ett hinder för dem som verkligen sökte Gud. Deras religiösa system var inte bara neutralt; det verkade mot Gud. När sanningen avslöjas finns omvändelsens väg ut till frihet och förlåtelse. Tyvärr valde de inte den vägen och resultatet blev ett bittert hat mot Jesus. De var själva avslöjade och gör nu allt för att hitta något fel hos Jesus. Samma ord som beskriver hur Herodias höll fast vid hatet mot Johannes Döparen, se , används i nästa vers för de judiska ledarnas bitterhet mot Jesus. I översätts samma ord "slavok", i kontrast till friheten i Jesus.]
Sedan sade han till dem [de båda bröderna]: "Var ständigt på er vakt (skydda er) mot alla sorters girighet (habegär), för en människas liv handlar inte om materiellt överflöd (det är inte det som avgör er livskvalitet)."
Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): 'Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?'
Se reflekterande på (undersök noga, lär av) korparna.
De varken sår eller skördar,
de har varken förråd (inre kammare med gömda skatter) eller lada,
och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? [Korpen var en oren fågel, se . I Guds svar till Job frågar han retoriskt vem det är som förser korpen med mat, se . Tankarna går också till Elia som fick mat på ett övernaturligt sätt av just korpar, se . I jämförelse med den rike mannen som byggde lador, se , har korparna inga lador – de litar på Gud. Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
För allt detta [mat och dryck] söker (jagar, strävar) hedningarna efter, men er Fader vet att ni behöver det.
Var inte rädd, du lilla hjord!
För det är er Faders goda vilja (stora glädje) att ge er riket. [Ordet för hjord användes oftast om en fårhjord. Jämfört med världens riken var de tolv en liten grupp, som en liten fårhjord. Men de har en god herde som beskyddar dem. De har också del i Guds rike vilket innebär kungens beskydd, privilegier, försörjning osv. Det finns ingen anledning till oro!]
Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.
Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".
Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning) [Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se . Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se , men alla vill inte, se . Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se .]
Han sade också till folket: "När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så.
När det blåser en sydlig vind säger ni att det blir en värmebölja, och det blir så.
Jesus svarade: "Tror ni att de galiléerna var större syndare än alla andra galiléer, eftersom de fick lida så?
Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni
att de var mer skyldiga än alla andra som bor i
Jerusalem?
Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: "Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten."
[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller skriftlärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, , svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.] "Kämpa [som om ni tävlade i en olympisk gren eller stred på liv och död; verbformen indikerar också en passiv komponent – dvs. att även låta Gud få verka mitt i kampen] för att komma in genom den smala (trånga) dörren [portingången till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se ; .] För många, säger jag er, ska försöka (söka; sträva efter) att komma in men inte kunna det.
Just då kom några fariséer
[från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sade till honom: "Gå genast härifrån, för Herodes vill döda dig."
Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare
[Herodes eller någon annan kan inte hindra Guds plan], för det passar sig inte
att en profet dödas någon annanstans än i
Jerusalem."
Den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd." [Kanske hade Jesus mannen som nyss blivit helad i åtanke. Han var i närheten av huset men verkade inte vara inbjuden att dela måltidsgemenskapen, se .]
Salig (lycklig, välsignad) är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
När tiden för festen var inne sände han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: 'Kom, nu är allt färdigt!' [Detta var den andra inbjudan, se .]
För jag säger er att ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid.' "
och säga: 'Den där mannen började bygga men kunde inte bli klar.'
Men fariséerna och de skriftlärda muttrade irriterat (diskuterade i hemlighet med varandra) och sade: "Den mannen tar emot (välkomnar) syndare och äter med dem."
och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: 'Gläd er med mig, för jag har hittat mitt får som var förlorat.'
Jag säger er, det blir mer glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig (totalt förändrar sitt sätt att tänka och agera), än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvändelse."
När hon funnit det samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Gläd er med mig, för jag har hittat det värdefulla myntet som jag hade förlorat.'
för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.'
Och de började fira.
Han svarade: 'Din bror har kommit hem och din far har slaktat gödkalven eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka.'
Men det enda rätta var att fira och vara glada, för denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.' " [Detta är den sista av tre liknelser om hur något förlorat återfinns. Det är uppenbart att liknelserna riktade sig till fariséerna som klagat över att syndare kom för att höra på Jesu undervisning, se 15:1-2. Den äldre brodern beskriver en självrättfärdig människa, den yngre brodern en syndig människa som omvänder sig.]
Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)." [Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]
Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålderns) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör.Jesus sade till dem: "Ni är sådana som förklarar er själva rättfärdiga inför människorna [genom att visa upp en yttre fasad], men Gud känner era hjärtan. Det som är högt prisat av människor [pengar och status] är avskyvärt inför Gud."
Då ropade han: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig och sänd Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i denna eld!' [Det var inte rikedomen i sig som var orsaken till den rike mannens dom; Abraham var ju rik men fanns i paradiset. Det är anmärkningsvärt att den rike mannen visste vad tiggaren hette! Här på jorden hade han alltså varit fullt medveten om honom, men valt att inte bry sig om sin nästa som led nöd precis utanför hans dörr. Det var orsaken till hans eviga död, se .]
Men Abraham svarade: 'Barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus likaså det onda. Nu får han tröst och du plågas.
Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?
På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda [förlåtit varandra, se vers fyra], då ska ni säga: 'Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.' "
När en av dem såg att han hade blivit botad återvände han [antagligen på en gång, innan de kom fram till prästerna] och prisade Gud högt
Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer tillbaka?" [Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv:
'Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor;
tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare
– eller som den där [illa ansedda] tullindrivaren.
Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se ] eller syskon eller föräldrar eller barn,
De berättade för honom
att det var Jesus från
Nasaret som gick förbi.
Sackeus ville se vem Jesus var men kunde inte på grund av folkskaran, eftersom han var liten till växten. [Ibland kan människorna kring Jesus skymma honom.]
Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
Men när folket såg det mumlade de förargat: "Han har tagit in (både för att äta och sova över) hos en syndare (en som medvetet och vanemässigt syndar)."
Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son,
[Sackeus, och många med honom i Jeriko, arbetade med pengar. Nu ger Jesus en liknelse om just pengar, som illustrerar förvaltarskap. På samma sätt som i tidigare liknelser i Lukas kommer anledningen och förklaringen i inledningen, se , . Man trodde han skulle gå upp till Jerusalem och göra revolt mot det romerska styret, men Jesus vill förklara att han kommer att gå bort för att sedan komma tillbaka som kung. Det finns likheter med liknelsen om talenterna i , men det är två olika liknelser. Jesus berättade liknande men olika liknelser vid olika tillfällen.] När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse.
Eftersom han var nära
Jerusalem och de trodde
att Guds rike skulle bli synligt
(ta form) omedelbart,
Kungen svarade honom: 'Bra gjort, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen (trofast) i något mycket litet, ska du ha ansvar för tio städer.' [Ett ovanligt grekiskt ord används för "genererat" här och är inte samma som "gett" i . Ordagrant kan det översättas "har arbetat vid sidan om" originalsumman.]
Jag var ständigt rädd för dig, eftersom du är en sträng (hård) man. Du gör uttag på det du inte satt in [på banken], och skördar det du inte sått.' [Tjänaren hade en helt fel bild av sin herre som gav generöst och oproportionerligt, se och . Ordet "svetthandduk" kommer från det latinska ordet för svett. Det var en handduk eller näsduk som användes för att torka av svetten från ansiktet. Den sysslolöse tjänaren hade ingen användning för sin svetthandduk och lade i stället myntet i den. Ordet används också för linneduken som den döde sveptes in i vid begravningen, se ; .]
Kungen [den ädle mannen som nu blivit kung, se ] sade till honom: 'Efter dina egna ord ska jag döma dig, du onde tjänare. Om du visste att jag var en sträng man som tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått.
Han svarade: 'Jag säger er att var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har.
Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
De svarade: "Herren har behov av det."
och sade: "Om du ändå i dag hade förstått, också du, vad som ger verklig fred (frid). Men nu är det dolt för dina ögon.
Det ska komma dagar då dina fiender ska bygga en belägringsvall runt dig och tränga dig på alla sidor.
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken []. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sade detta].
Då sade han: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.
Några [av lärjungarna, se ] samtalade om hur templet var utsmyckat med storslagna stenblock och tempelgåvor. [Under hela lärjungarnas livstid hade man byggt och expanderat templet, se . Herodes den stores utbyggnad var magnifik och många hade gett gåvor som ornament, utsmyckningar, guld- och bronsdörrar osv.]
Då sade Jesus:
"När ni ser
Jerusalem omringas av arméer
(som slår läger), då vet ni
att dess ödeläggelse är nära.
Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
När bladen börjar knoppas, så ser ni det och förstår att nu är sommaren nära.
På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se .]
Jag säger er sanningen, denna generation (släkte) ska inte gå under (byta skepnad, förändras) innan allt detta sker.
För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike." [Den himmelska bröllopsmåltiden, .]
För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom."
För jag säger er att detta som står skrivet [i Jes 53:12] måste uppfyllas på mig: 'Han blev räknad bland förbrytare'. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt."
Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger."
Då sade de alla: "Så du är Guds Son?"
Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
Så fort han fick reda på
att han var från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i
Jerusalem under dessa dagar.
[Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galileen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.]För det kommer en tid då man ska säga: 'Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.' [Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor kommer att önska att de inte fött barn till världen. Den judiska historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även ; .]
För om man gör så med det gröna trädet
[som är svårt att antända], vad ska då inte ske med det förtorkade
[som brinner lätt]?"
[Om sådant lidande kommer över Herrens Smorde, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem, se även 1 Pet 4:17?]Men den andre [brottslingen] tillrättavisade honom: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff?
att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." []
Vi hoppades (såg fram emot) att han var den som skulle befria (återlösa) Israel [från romarnas förtryck]. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände.
Men de övertalade honom och sade: "Var kvar hos oss, det blir snart kväll och dagen är snart slut." Då gick han in och stannade kvar hos dem.
som sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon [Petrus]!"
Se mina händer och mina fötter, det är verkligen jag. Ta på mig och se, en ande har ju inte kött och ben som ni ser att jag har." [Jesus säger inte "kött och blod", eftersom blodet hör till den förgängliga kroppen, se . Kött och blod kan inte ärva Guds rike, se . Jesu blod är framburet i det allra heligaste i himmelen, se . Uttrycket "kött och ben" visar att Jesus är samma person som tidigare, fast med en uppståndelsekropp.]
Sedan sade han till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas."
och sade till dem:
"Det står skrivet att Smorde (Messias) ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
Johannesevangeliet (271)
Johannes [Döparen] vittnar (lägger öppet fram fakta, berättar) om honom,
och ropar med hög röst och säger:
"Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är över mig (har högre rang),
eftersom han existerade före mig."
Genom hans fullhet (överflöd) [; ; ] har vi alla fått
nåd och åter nåd (gåva på gåva, välsignelse efter välsignelse),
för undervisningen (gr. nomos – Torah) gavs genom Mose [],
nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se ]. [Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och "nåden och sanningen". Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir "gåva på gåva". Det finns en fin koppling till där frasen "rik på nåd och sanning" används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om "nåd mot tusenden". Jesus fullkomnar Skriften, se . Den som älskar Jesus följer också budorden, se .]
Han bekände (berättade sanningen) och försökte inte undvika sanningen utan sade öppet: "Jag är inte den Smorde (Messias)."
Detta är mannen som jag talade om när jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig (har en högre rang än mig), eftersom han existerade före mig.'
Johannes vittnade vidare och sade: "Jag har sett Anden komma ner från himlen (skyn) som en duva, och bli kvar (stanna) över honom [för att aldrig lämna honom].
Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son."
Jesus svarade: "Du tror (litar, förtröstar) på mig eftersom jag sade till dig, jag såg dig under fikonträdet? Du ska få se större saker än detta."
Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet []: "Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus."
Då tog judarna
[de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sade: "Vilket tecken
(mirakel) kan du göra som bevisar
att du har rätt
att göra allt detta?"
När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se .]
På natten kom han till Jesus. [Kanske kom han på natten för att inte bli sedd tillsammans med Jesus, eller så var det för att få mer tid med Jesus. Det kan även bildligt tala om att han var bekymrad, dvs. "i en mörk stund". Inom judendomen är natten också förknippad med reflektion och kunskap, se . Vi vet att detta samtal måste ha berört Nikodemus. Han är senare med och tar hand om Jesu kropp, se . En lärjunge tillbringade all tid med sin lärare, så Jesu lärjungar var troligen också med. Samtalet måste ha etsat sig fast i den unge Johannes minne eftersom han tar med det här i sitt evangelium.]
Är du mer än en god lärare?
Nikodemus [inleder dialogen med Jesus och] sade: "Rabbi (min lärare), vi vet (har förstått eftersom vi sett allt du gjort) att du är sänd från Gud som en lärare, för ingen kan göra dessa tecken (under, mirakler) som du gör, om inte Gud är med honom."Var inte förvånad (börja inte spekulera på ett omoget sätt) över att jag [bokstavligen] sade: 'Ni alla [du Nikodemus, ni fariséer och judar, ja alla människor] måste födas på nytt (från ovan).'
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig [Nikodemus]:
Vi talar om det vi vet (har en klar förståelse av)
och vi vittnar om det vi sett (och prövat),
men ändå tar ni [judiska ledare] inte emot våra bevis (vittnesbörd). [I detta svar växlar svaret från 'jag' till 'vi' för att sedan gå tillbaka till 'mig' i nästa vers. Utifrån sammanhanget kan 'vi' syfta på 'jag och profeterna', 'jag och den helige Ande', 'jag och lärjungarna här' eller kanske refererar det till 'vi lärare' se och . Oavsett syftningen är det Jesus som vet, ser och vittnar!]
Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se .]
[I följande stycke, , återkommer tre liknande fraser med "ljuset" och verbet "komma" som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.] Detta är grunden (orsaken) till domen:
Ljuset har kommit till världen,
men människorna älskade mörkret mer än ljuset
eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).
Men den som handlar efter sanningen (har valt att ständigt leva i sanningen),
kommer till ljuset,
för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud (gudomliga, gjorda med Guds hjälp).
Johannes
[Döparen] döpte också i
Ainon, nära
Salim [halvvägs mellan Galileen och Döda havet], för där fanns mycket v
atten. Människor kom ständigt dit för
att döpa sig.
Ni kan själva intyga att jag har sagt, jag är inte den Smorde (Messias), men jag är sänd framför (innan, som en banbrytare för) honom.
Men den som tar emot hans vittnesbörd bekräftar att Gud är sann (älskar sanningen och talar alltid sanning, kan inte ljuga).
När Herren [Jesus] nu fick reda på (blev medveten om) att fariséerna hade hört [nåtts av nyheten] att han vann och döpte fler lärjungar än Johannes [Döparen] –
Kvinnan svarade: "Jag har ingen man."
Jesus sade till henne: "Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.
Kvinnan sade till honom: "Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.
Våra förfäder har tillbett
(böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta
berg [Gerizim], men ni
[judar] säger
att den rätta platsen där man ska tillbe är i
Jerusalem."
[I dalen mellan berget Gerizim och det närbelägna Eval låg de samariska städerna Sykar och Shechem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samariterna att det var den platsen man skulle tillbe på. Den centrala boken inom den samaritanska religionen var den samaritiska versionen av Moseböckerna. Den samaritiska Torahn har ungefär 6000 skillnader jämfört med den masoretiska texten, där den största är att platsen för tillbedjan är berget Gerizim. I den samaritiska versionen är det tionde budet att man ska bygga ett altare på berget Gerizim.]Jesus sade till henne: "Kära kvinna, tro
(luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern
(böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte
[bara] på detta berg eller
[bara] i
Jerusalem.
[Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.]Ni [samariter] tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi [judar] tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna.
Kvinnan sade till honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (gr. Christos – translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart)."
Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se .] eller "Varför samtalar du med henne?"
Är det inte så att ni säger [till varandra]: Fyra månader till, sedan är det skördetid [den vanliga tiden mellan sådd och skörd]? Men jag säger er: Lyft upp er blick och se på fälten! De är redan mogna (har vitnat i färgen) för skörd. [Många samaritaner redo att bli frälsta strömmade ut från staden för att höra på Jesus.]
Här gäller ordet [som var vanligt på den tiden]: en sår och en annan skördar.
Många samariter (gr. samarites) från den staden [många anhängare av den samaritiska trosinriktningen] trodde på honom [kom till tro på Jesus] på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
De sade till kvinnan: "Nu tror vi inte [bara] på grund av vad du sagt. Vi har själva hört honom och vi vet (har förstått) att han verkligen (i sanning) är världens Frälsare."
För Jesus hade själv vittnat om
att en profet inte är ärad
(aktad, respekterad) i sitt eget land
[dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen].
När han hörde
att Jesus kommit tillbaka från
Judéen till
Galileen, gick han i väg
[den två dagar långa resan till Kana] och bad
(ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var på väg
att dö.
Då han var på väg ner, mötte hans slavar
(livegna tjänare) honom och sade: "Din son lever!"
[För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.]Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sade: "I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom." [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.]
Då förstod fadern
att det hade skett vid just den tid
(samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro
(lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll
(hus, familj, de som bodde hos honom).
[Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se .]När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: "Vill du bli frisk (helad)?"
Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.
[Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se . Enligt fariséernas strikta egna tillägg till lagen var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var "arbete".] Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna
att förfölja
(besvära, jaga) Jesus och planerade
att döda honom.
Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se ].
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
Förundras (förvånas) inte över detta, för den tid kommer när alla som är i gravarna ska höra hans röst
Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta).
[Gärningarna vittnar:]
Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) för att Fadern har sänt mig.
Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
[Skrifterna vittnar:]
Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig,
men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
Och en stor skara [många människor] följde honom, eftersom de såg de tecken [mirakler som bevisar Guds eviga syften] som han [ständigt] gjorde med (över) dem som var sjuka (svaga).
När Jesus tittade upp och såg att en stor skara [tusentals människor] närmade sig honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd, så att alla får något att äta?"
När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen." [Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se . Ordet "tecken" fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
När nu folket förstod
att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till
Kapernaum för
att leta efter Jesus.
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta [fritt] av bröden tills ni blev mätta.
Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte.
För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
De sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"
Detta betyder att inte någon har sett Fadern, förutom han som kommer från Gud. Han har sett Fadern.
Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sade till dem: "Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)?
Jesus fortsatte: "Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern."
Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige."
Sedan vandrade Jesus
[från plats till plats] i
Galileen, för han ville inte uppehålla sig i
Judéen eftersom judarna försökte
(ständigt letade efter honom för att) döda honom.
Världen kan inte [förväntas att] hata er men mig hatar den eftersom jag lägger fram sanningen (vittnar) om hur ont den agerar.
Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat)."
Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sade: "Han är en god man", medan andra sade: "Nej, han förleder (talar osanning till) folket."
Mose gav er seden att omskära [pojkar på åttonde dagen efter födseln, se ] – egentligen var det ju inte Mose som introducerade seden, utan fäderna [Abraham, se ] – och ni omskär pojkar även på en sabbat.
Om nu en pojke blir omskuren på en sabbat för att Mose lag inte ska brytas, hur kan ni då bli rasande (ursinniga) på mig för att jag gjorde en man helt frisk (upprättade honom) på sabbaten?
Men här talar han fritt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att [de judiska] ledarna förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han verkligen är den Smorde (Messias)?
Men jag känner honom, för jag kommer från honom (hans närhet, umgänge) och han har [personligen] sänt mig."
När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne.
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen,
eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem
[de judar] som är kringspridda
(lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna
[icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i , då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se .] Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. [Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se , men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Säger inte Skriften
att den Smorde
[Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt
(säd), och från
Betlehem, den stad
(by) där David bodde?"
De svarade honom: "Är du också från
Galileen? Studera
(undersök, utforska) [Skriften], och du ska se
att ingen profet kommer från
Galileen."
[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisa och Amos, var från Galileen, se . Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se .]Jesus svarade dem: "Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg.
Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig.
I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [].
Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.
Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? "Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?"
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se . Uttrycket återkommer även i och .]
De förstod inte (hade ingen kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han talade om Fadern.
Då sade Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Han som har sänt mig är alltid med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom."
De svarade honom: "Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: 'ni ska bli fria'?"
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar.
Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er.
Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i .] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning).
Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [; ]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se ], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet).
Men eftersom jag säger sanningen så tror (litar) ni inte på mig.
Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud."
Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?" [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligtvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se .]
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Jesus svarade: "Om jag ärar (upphöjer, förhärligar) mig själv, så är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar (upphöjer, förhärligar) mig, han som ni säger är er Gud.
Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sade att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning).
Hans grannar och de som förut hade sett (noga granskat) honom tigga sade: "Är det inte han som brukade sitta och tigga?" [Han hade sin bestämda plats, antagligen sedan lång tid vid någon av portarna in till templet och var allmänt känd.]
Några sade: "Det är han."
Andra sade: "Nej, men han liknar honom."
Själv sade han gång på gång: "Det är jag."
Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig
att gå till
Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se."
Då sade några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
Han svarade: "Han är en profet."
Men judarna trodde inte att han hade [verkligen] varit blind och fått sin syn förrän de hade skickat efter (kallat in) hans föräldrar.
De frågade dem: "Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?"
Hans föräldrar svarade: "Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind.
Detta sade hans föräldrar för att de ständigt fruktade judarna [de judiska ledarna], för de hade redan kommit överens om att den som bekände att Jesus var den Smorde (Messias) skulle bli utkastad från synagogan.
Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom själv." [Det fanns två avstängningar från synagogan, en tidsbegränsad och en permanent. I båda fallen var det kännbart: man fick inte undervisning, man blev utestängd från att göra affärer och allt man ägde konfiskerades.]
Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
Vi vet med säkerhet att Gud har talat med Mose, men den där [Jesus], vet vi inte varifrån han kommer."
Mannen svarade: "Det är konstigt (det märkliga), här är en som har öppnat mina ögon, och ni vet inte varifrån han kommer!
Vi vet att Gud inte lyssnar på syndare, men om någon väljer att frukta Gud (i vördnadsfull tillbedjan) och väljer att göra hans vilja, då hör Gud honom.
Aldrig tidigare (från tidsålderns början) har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. [Det finns inget exempel i GT på en blind som blivit helad.]
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se . I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).
De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal)." [Fårfållan var en gård med bara en ingång omgärdad av stenmur eller stängsel (eller törnbuskar som sidor för en mer tillfällig fålla). På kvällen fördes fåren in i fållan och var skyddade från vilda djur. Ibland använde flera herdar samma större fålla för sina får och turades om att vakta vid dörren. På morgonen kallade herden på sina egna får, som kände igen hans röst och följde honom ut på bete. Bara en person med ohederliga syften skulle haft intresse av att i skydd av mörkret ta sig in på ett annat sätt till fåren.]
Då sade Jesus återigen: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.
just för att han är lejd och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.
Därför älskar Fadern mig,
för att jag lägger ner mitt liv för att sedan få tillbaka det igen.
Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
De judiska ledarna svarade honom: "Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!"
Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
Många människor kom till honom och sade: "Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sade om denne man var sant."
När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var.
Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se ].
Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig."
Jesus hade talat om hans [Lasarus] död, men de trodde att han talade om vanlig naturlig sömn.
och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig)."
När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om."
Marta svarade honom: "Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen."
Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
Jesus sade till henne: "Sade jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?"
Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig."
Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna ett råd. [Det stora Rådet, Sanhedrin, var det högsta beslutande organet bland judarna. Det bestod av 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. De hade dagliga möten. Här är enda gången ordet Sanhedrin används i obestämd form (ett råd), vilket kan antyda att detta var ett informellt möte. I normala fall skulle översteprästen Kaifas, se , varit den som sammankallat mötet.]De sade: "Vad ska vi göra? För den här mannen gör många tecken (bevis, mirakler).
ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under."
Detta sade han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen,
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han ständigt varit en tjuv (kleptoman, en som stjäl i smyg). Han hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] och brukade ta från det som lades i den [för eget bruk].
En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
eftersom många av
Jerusalems invånare lämnade dem
[gick bort från de judiska ledarna] och trodde på Jesus.
[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10 Nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se . Den himmelske Fadern visar världen Guds lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se .] Nästa dag
[efter sabbaten] när den stora folkhopen som kommit till högtiden hörde
att Jesus var på väg till
(in i) Jerusalem,
Detta förstod inte hans lärjungar då, men senare, när Jesus blivit förhärligad (upphöjd) [och var tillbaka hos Fadern i himlen] kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man gjort så mot honom.
Av den anledningen kom skarorna ut för att möta honom, eftersom de hört att han hade gjort det tecknet (undret, miraklet).
Därför sade fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom."
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Anledningen till att de inte kunde tro var, som Jesaja också sade:
Detta kunde Jesaja säga därför att han såg hans [den Smordes] ära (härlighet) [i sin syn, se ] och talade om honom. [Johannes förklarar hur profeterna talade om Jesus, se , och på nytt jämställer han Jesus med Gud, se ; .]
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."
[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. , , osv.] Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13 Nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se ] älskade han dem.
Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (drar sig tillbaka) till Gud.
För han visste vem som skulle förråda (ordagrant: han hade sett den som utelämnar) honom, på grund av detta sade han: "Ni är inte alla rena".
Jag berättar detta nu, innan det händer, för att när det sker ska ni kunna tro (lita) på att jag är [den jag säger mig vara, 'Jag Är'].
När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska utlämna (förråda) mig."
Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
Kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion, se ], bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sade till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
Genom detta ska alla förstå [av egen personlig erfarenhet veta] att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra (skulle ha inbördes kärlek)." [I finns grunden för detta bud: "älska din nästa som dig själv". Det nya här är "precis som jag älskade er" (se ) istället för "som dig själv". Mänskligt sätt är detta omöjligt, men Jesus ger en ny ande i det nya förbundetse, se ; ; . Se även ; ; ; ; .]
I min Faders hus [himmelska boning, se ] finns många rum. [Det grekiska ordet för rum mone används bara två gånger i NT, här och i och har innebörden 'boning' och permanent boplats.] Om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er, för jag går bort för att bereda (iordningställa) en plats åt er.
Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande] jag talar till er talar jag inte av mig själv (på eget initiativ), det är Fadern som bor i mig som utför sina gärningar [mäktiga mirakler].
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna].
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.
Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.
Ännu en liten tid [syftar troligtvis på de återstående timmarna fram till döden på korset], och världen ser mig inte mer [därefter], men ni ska se (förstå och uppfatta) mig. [Redan samma dag som Jesus uppstår kommer han att visa sig för lärjungarna, se .] Eftersom jag lever ska ni också leva. []
På den dagen [troligtvis uppståndelsen, se ] ska ni förstå (ha en kunskap baserad på en personlig erfarenhet) att jag är i min Fader, och ni är i mig och jag är i er.
[Jesu svar till Filippus att världen inte skulle se honom, men att de skulle göra det, se , förbryllade lärjungarna. Nu kommer den fjärde frågan sedan Petrus började diskussionen i . Hela detta kapitel visar hur det rådde en öppen gemenskap kring Jesus där lärjungarna inte var rädda att ställa frågor.] Judas, inte Iskariot [som lämnat dem (), utan den troligtvis den andre lärjungen Judas Taddeus, se ], sade till honom: "Herre, vad har hänt som gör att du ska visa (uppenbara) dig för oss men inte för världen?"
Ni har hört att jag sade till er: 'Jag går bort, men jag kommer tillbaka till er.' Om ni [verkligen] älskade mig skulle ni redan glatt er över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag.
men för att världen ska förstå (personligen erfara) att jag osjälviskt utgivande älskar Fadern, kommer jag att göra det min Far i himlen har befallt mig. Låt oss stå upp och gå härifrån."
Jag är vinstocken [se ], ni är grenarna.
Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er.
Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas:
De hatade mig utan orsak [; ]."
Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.
De kommer att göra detta mot er därför att de inte har lärt känna (inte har en personlig relation med) Fadern eller mig.
Men jag har sagt detta nu, så att när tiden kommer då detta sker, ska ni minnas att jag sade det till er. Jag sade det inte till er från början, eftersom jag var hos er."
I stället, eftersom jag sagt detta,
fylls ert hjärta med sorg (känner ni smärta och är nedstämda).
Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]
Om rättfärdighet, för jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre (med era fysiska ögon).
[Fadern tog emot Jesus som var helt utan synd. Att tro på Jesus är enda sättet för en människa att bli rättfärdig.]
Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]
Han ska ära (förhärliga) mig, eftersom han ska ta emot (ta från, dra) från det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er.
Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att Anden ska ta det som är mitt
och förmedla (förklara, förkunna) det till er."
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
Jesus visste att de ville fråga honom så han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade:
'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
men er sorg ska vändas i glädje.
När en kvinna ska föda känner hon smärta för hennes tid har kommit,
men när hon har fött sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
i glädjen över att en människa har fötts till världen.
När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte],
för Fadern själv håller av (har ett starkt vänskapsband med) er eftersom ni har hållit av mig och trodde (litade) på att jag kom från Gud.
Nu vet vi att du vet allt och behöver inte höra någon som ställer frågor till dig. Därför tror vi att du har utgått från Gud."
Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.
Nu har de förstått (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att allt du gett mig kommer från dig,
eftersom jag gett dem de ord du gav mig. [Gr. rhema – specifika ord levandegjorda av den helige Ande.] De har tagit emot orden och i sanning förstått att jag kommit från dig, och de har trott att du har sänt mig.
Jag ber för dem, jag ber inte för världen, utan för dem som du [min Far] har gett mig, för de tillhör dig.
Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, på samma sätt som inte heller jag är av världen.
att de alla väljer att bli ett, på samma sätt som du, Fader, är i mig och jag i dig. Jag ber att de också väljer att vara ett i oss, för att världen ska kunna välja att tro (lita på) att du har sänt mig.
Jag i dem och du i mig,
för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade,
så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att:
Du har sänt mig, och att du älskat dem,
på samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.
Fader, jag vill att de som du gett mig också ska vara där jag är, så att de kan välja att se min härlighet (ära, glans) som du har gett mig, för du har älskat mig [osjälviskt och utgivande] innan världens grund var lagd (världens skapelse).
Rättfärdige Fader, även om världen inte har lärt känna dig (fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av dig), känner jag dig, och de [alla de som tror] har förstått att du har sänt mig (på ett uppdrag).
Judas som förrådde honom kände också till det stället, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade mötts (träffats) där.
Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!"
Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig." [Joh 6:39, 17:12]
Det var Kaifas som hade gett rådet till judarna att det var bättre att en man dog i folkets ställe [Joh 11:50].
Tjänarna [som arbetade i huset] och vakterna (tempelvakterna) stod och värmde sig vid kolelden de gjort upp, eftersom det var kallt. Petrus var också tillsammans med dem och värmde sig.
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för."
Judarna svarade honom: "Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
Då sade Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
Många av de judiska invånarna i
Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska
[judarnas och landets officiella språk], latin
[Romarrikets officiella språk] och grekiska
[det gemensamma språket inom hela romerska riket].
Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung."
Efter detta visste Jesus att allt nu (redan) var fullbordat. För att Skriften skulle uppfyllas, sade han: "Jag är törstig." [; .]
Den som har sett (erfarit, varit med som ögonvittne) ger sitt bevis (vittnesbörd) för att ni också ska kunna välja att tro. [Johannes själv var med och såg korsfästelsen.] Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. [Sabbaten började klockan sex på kvällen, och då fick inget arbete utföras, så de hade inte mycket tid på sig att förbereda kroppen och begrava den.]
För ännu hade de inte förstått (fått en klar förståelse av) Skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
De sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du?"
Hon sade till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero på att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se ; ; . Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se ; , och något som också profeteras om, se .]
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Maria från
Magdala gick då och berättade för lärjungarna
att hon sett
(erfarit, med egna ögon sett) Herren, och
att han sagt detta till henne.
Jesus sade till honom: "Du tror eftersom du sett (upplevt, erfarit) mig. Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som inte ser [inte sett mig med sina fysiska ögon] men ändå tror [har trott och tror på mig]."
Men dessa
[sju tecken i den här boken] har skrivits ned för
att ni ska kunna välja
att tro
att Jesus är den Smorde
(Messias, Kristus), Guds Son, och genom
att tro
(lita, luta sig emot honom) väljer ni
att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken "semeion" fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud. - Vinundret, se . - Helandet av kungens tjänares son, se . - Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . - Matundret för 5 000, se . - Jesus går på vattnet, se . - Helandet av den blindfödde mannen, se . - Uppväckandet av Lasarus, se .
]Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sade till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
Jesus sade till dem: "Kom och ät frukost!" Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren.
[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i , och . Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se ; .] När de nu ätit sade Jesus till Simon Petrus:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?" [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se ; .
"Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se . Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.] Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
Jesus frågade honom en andra gång:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek]?" [Jesus använder "älskar" ännu en gång, kanske för att ge Simon ännu en chans att säga "Ja, jag älskar dig"?] Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
"Fortsätt vara en herde för (ta hand om, vakta) mina får!" [Petrus svarar på samma sätt igen att han håller av Jesus. I svarade Jesus att Petrus skulle "föda lamm", nu befordras Petrus att vara en herde och ta hand om vuxna får.]
Jesus frågade honom en tredje gång:
"Simon, Johannes son, håller du av (har ett starkt vänskapsband med) mig?" [Den tredje gången väljer Jesus det svagare uttrycket "håller du av mig". Jesus går ner på Petrus nivå och möter honom där. Frågan som Jesus verkar ställa är: "Håller du åtminstone av mig?"] Petrus blev bedrövad (ledsen och sårad) för att han frågade honom en tredje gång, "håller du av mig?"
Han svarade honom:
"Herre, du känner till allting, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina får!" [Petrus har helt kapitulerat och säger att Jesus känner till allting, hans misslyckanden men också hans längtan att bli upprättad. På nytt uppmanas Petrus att föda vuxna får. När Jesus förutsade Petrus förnekelse, se , lovade Jesus att be för Petrus att han skulle behålla tron. Han sade också att efter Petrus upprättelse skulle han styrka de troende. I detta kapitel liknar Jesus det kristna uppdraget vid både fiske och fårskötsel. Lärjungarna blev kallade att gå ut i hela världen och vara människofiskare, se ; . Fiskfångsten blev en påminnelse om den fångst som väntar. I samtalet med Petrus handlar det om den andra delen i missionsbefallningen; att "lära" de troende att hålla buden, se . I Guds församling finns både lamm och får som behöver herdar som beskyddar och ger andlig mat. I dessa tre frågor från Jesus blir det också tydligt att motivet för kristet ledarskap måste vara kärleken till honom, Jesus.]
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Det är den lärjungen [Johannes själv som skriver detta brev] som vittnar (lägger fram fakta och bevis) om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. [Johannes identifierar sig själv här. "Vi" kan syfta på de äldste i församlingen i Efesos där Johannes var den sista delen av sitt liv.]
Apostlagärningarna (123)
För Johannes döpte (nedsänkte, gr. baptizo) visserligen i vatten,
men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta; helt omslutna av) helig Ande."
Han räknades som en av oss och hade fått del i (blivit gudomligt utvald till) samma tjänst. [Citaten från några olika psalmer som David skrev kommer i .]
När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt [sitt eget språk] talas.
Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: "De har druckit sig fulla på sött vin."
För David säger om honom []:
'Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom),
han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner).
För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)
eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden].
Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i ]: 'Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].'
Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste."
När de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid
Sköna porten vid templet, fylldes de av förundran
(blev de mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla). De tappade f
attningen
(var helt utom sig, "i extas" – gr. ekstasis) över det som hade hänt med honom.
[Avslutande uppmaning till omvändelse:]
Lyssna, syskon, jag vet att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde [när ni förnekade och förrådde Jesus]. [Det skedde i okunskap, se ; .]
Mose har sagt:
'En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.
så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu den Smorde (Kristi), nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.
De blev helt förundrade när de såg Petrus och Johannes frimodighet (deras tydlighet och säkerhet i talet). Samtidigt började det faktum att de var olärda män sjunka in i deras medvetande. [Petrus och Johannes hade inte gått under någon rabbin och fått en formell teologisk utbildning.] Men så klarnade det för dem att de varit med Jesus.
De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor?
Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i
Jerusalem, och det kan vi inte förneka.
När de ytterligare hade hotat (varnat) dem, lät de dem gå. De kom inte på något sätt att straffa dem så länge hela folket prisade (ärade) Gud för det som hade hänt.
Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? [I grekiskan används en negativ partikel i båda dessa frågor som förväntar sig ett underförstått positivt svar: "ja, både marken och pengarna tillhörde dig".] Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud." [Synden var inte att de inte gav hela summan, utan att de låtsades göra det. Allt givande i den första församlingen var frivilligt, se .]
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
"Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne."
Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!"
Så nu i detta fall [med apostlarna och den här nya rörelsen] säger jag [Gamaliel] er: Håll er borta från dessa män. Släpp dem fria! För om detta bara är mänskligt påhitt och aktivitet (entusiasm) blir det inget av det,
När apostlarna gick ut från Stora rådet var de [inte nedstämda, tvärtom, de var] glada att de ansetts värdiga att bli vanärade för hans namns skull. [På grund av Jesu namn, se .]
[Den kristna församlingen i Jerusalem bestod fortfarande enbart av judar som börjat tro på Jesus som Messias. Den största gruppen var hebreisktalande judar, födda i Jerusalem och Judéen. Den andra gruppen var inflyttade grekisktalande judar. Det fanns även proselyter, icke-judar som konverterat till judendomen vid vuxen ålder. Ett sådant exempel var Nikolaus, se . Som det ofta blir vid snabb tillväxt uppstod praktiska problem.] Vid den tiden, när antalet lärjungar
(efterföljare) växte, började de
[utlandsfödda inflyttade] grekisktalande judarna lågmält klaga på de hebreisktalande
[infödda judarna]. De grekisktalande änkorna blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen
(ordagrant diakonia, den dagliga hjälpverksamheten).
[Det var vanligt att grekisktalande judar runt om Medelhavet flyttade till Jerusalem för att leva sina sista år i den heliga staden. De hade sina egna synagogor, se , och var språkligt och kulturellt skilda från de hebreisktalade judarna. Då som nu dog ofta mannen före kvinnan. De grekisktalande änkorna var extra utsatta eftersom man ofta lämnat familj och släkt när man flyttat. Det är inte otroligt att många av dessa grekisktalande kvinnor hade blivit frälsta och gått med i den nya rörelsen. Dorkas var en av dem, se .
Distributionen av medel verkade till en början skett av apostlarna, se . Som texten indikerar hade uppgiften lämnats över till den hebreisktalande gruppen som var i majoritet. Det är inte otroligt att man följde de judiska sederna för att hjälpa de fattiga med två typer av hjälpinsatser. Fattiga judiska invånare fick veckovis hjälp som kallades guppah. Den gavs varje fredag och räckte till fjorton måltider. Det fanns också en daglig hjälp som kallades tamhuy som riktade sig till andra inflyttade. Mat och dryck levererades till dem som hade behov. Det är inte svårt att se hur man på grund av språkskillnader, antagligen omedvetet, förbisåg en del grekisktalande änkor i den dagliga matutdelningen.] Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud.
Vi har hört
att han har sagt
att den där Jesus från
Nasaret ska riva ner och förstöra denna plats, och ändra de stadgar som Mose har gett oss."
[Anledningen till att man förde fram falska vittnen var att Stora rådet inte hade mandat att anklaga någon på eget initiativ. Det krävdes att vittnen begärde att få sin sak prövad för att fallet skulle tas upp.]Detta är vad Gud sade:
'Hans efterkommande ska bo som främlingar
i ett land som inte är deras,
man ska göra dem till slavar
och förtrycka dem – [totalt] 400 år.
[Tidsperioden 400 år syftar inte på tiden i slaveri i Egypten, utan på totala tiden i främlingskap utanför Israels land.]
Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte.
Nu när apostlarna i
Jerusalem hörde
att [regionen] Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar
Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar!
I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen,
och vem kan beskriva [ondskan hos] hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)?
För hans liv togs bort från jorden.
[]
Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn).
och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
Men Saulus uppträdde med allt större kraft
[han utvecklades mer och mer och blev skickligare] och gjorde judarna i
Damaskus svarslösa när han bevisade
(lade fram skriftställe efter skriftställe, jämförde och undersökte för att bevisa) att Jesus är Messias.
Tre års förberedelse i öknen
[Utifrån Paulus mer detaljerade berättelse i var han tre år i Arabia innan han begav sig till Jerusalem. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus. Det motsvarar dagens Saudiarabien. De flesta bibelforskare lägger in denna händelse mellan och , och att Saulus återvänder till Damaskus efter sin tid i ensamhet.]När Saulus kom till
Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom,
eftersom de inte trodde
att han var en lärjunge.
Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen,
att Herren hade talat till honom och
att han i
Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
Eftersom Lydda låg nära
Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört
att Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.
Petrus svarade: "Nej, verkligen inte, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent."
Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
Då öppnade Petrus sin mun och sade: "Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),
[Ni känner till vad som sedan hände, hur] Gud smorde Jesus från
Nasaret [betonar Jesu mänskliga sida] med helig Ande och kraft
(förmåga, styrka).
[; ] Han vandrade omkring och gjorde gott
(hjälpte människor utan krav på någon gentjänst) och framför allt botade
(befriade) han alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom.
[Ordet 'våld' på grekiska är också en benämning på den slavmarknad där slavar såldes och köptes till olika herrar. Innan Jesus köpte oss fria var vi också bildligt talat på denna slavmarknad där olika demoniska krafter kunde utöva sitt våld över oss, och vi var slavar under olika herrar.] Han [Jesus] befallde oss (en order som inte bara är en personlig åsikt, utan en order från högre ort) att predika (öppet berätta, förkunna) för folket och vittna om (framhålla, varna dem) att han [Jesus] är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda.
De omvända judar (de omskurna) som hade följt med Petrus häpnade (tappade helt fattningen) över att den helige Andens fria gåva blev utgjuten också över hedningarna,
Apostlarna och bröderna runt om i
Judéen fick höra
att även hedningarna hade tagit emot Guds ord.
[Petrus stannade några dagar i Caesarea, se . Under tiden spred sig ryktet om vad som hänt snabbt.]De sade: "Du har varit inne hos oomskurna män och [till och med] ätit med dem!"
Jag svarade: 'Nej, verkligen inte, Herre! Det har aldrig kommit något [ceremoniellt] oheligt eller orent i min mun.'
för han var en god man (hade ett generöst och öppet hjärta), och var fylld av den helige Ande och full av tro. En stor skara människor fördes till Herren.
När han såg
att detta behagade judarna, forts
atte han och lät fängsla Petrus också. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
[Om det väckte avsky bland de messiastroende judarna att även hedningar kunde bli kristna, se , är det lätt att förstå att den romerska förföljelsen mot de kristna mottogs väl bland det judiska ledarskapet i Jerusalem. Under våren firas endags-högtiden Pesach, påskhögtiden, direkt följt av den sju dagar långa osyrade brödets högtid, totalt alltså åtta helgdagar. Det är troligt att Petrus grips innan, eller i början på, denna period.]Petrus gick ut och följde honom; han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde han såg en syn (sov och drömde).
När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
Det har Gud låtit gå helt och fullt i fullbordan för oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, precis som det står i den andra psalmen:
'Du [Jesus] är min son,
i dag har jag fött dig.'
[]
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
jag lovade David.'
[]
[Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]
Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
'Se, ni föraktare,
häpna och gå under:
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer
att tro
när den berättas för er.' "
[När Stefanos höll en liknande predikan i Jerusalem var Paulus en av dem som avbröt honom innan han fick avsluta sitt tal, se .]Han lyssnade när Paulus predikade [antagligen ute på stadens torg]. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad
och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
När de [Paulus och Barnabas] hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna.
Men några män hade kommit ner från
Judéen [till församlingen i Antiokia i Syrien]. De hade börjat undervisa bröderna
(och vidhöll ihärdigt sin åsikt): "Ni kan inte bli frälsta om ni inte låter er omskäras, som Mose lärde oss."
[Meningen börjar med "Men" och hör ihop med Paulus och Barnabas vittnesbörd om hur trons dörr öppnats för hedningarna, se . Enligt ska alla judiska män omskäras. Att de som undervisade detta kom från Judéen syftar på att de kom från detta område med huvudorten Jerusalem, men också att de hade ett strikt judiskt tänkesätt. Medan Paulus och Barnabas varit borta på sin missionsresa hade dessa judiska män börjat undervisa att alla måste följa de judiska sederna, även den stora hednakristna delen av församlingen utan judisk bakgrund. Paulus beskriver samma ämne i Galaterbrevet. Även om det finns olikheter och bibelforskare är delade om tidpunkten för brevet, så är det samma konflikt som berörs där även Petrus och Barnabas hade dragits med av fruktan för dem som höll fast vid att hedningarna också skulle omskäras, se .]Men några från fariséernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade: "Det är helt nödvändigt (det är ett Guds påbud) att omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag."
Efter en lång livlig diskussion
(debatt med låsta positioner) [många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått], reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet
att Gud tidigare hade bestämt
att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro.
[De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea, se . Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se . Ordet 'tidigare bestämt' kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.]Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er (ordagrant "plundrat och rivit ner") med sin undervisning och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag [att undervisa att ni måste hålla hela den judiska lagen och att männen måste omskära sig].
Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
När han sett denna syn försökte vi genast ta oss vidare till
Makedonien [i nuvarande norra Grekland],
eftersom vi förstod
att Gud hade kallat oss
att förkunna evangeliet för dem.
[Här skiftar berättelsen från "de" till "vi" för första gången i Apostlagärningarna. Det är troligt att författaren Lukas sluter upp här i Troas. Tillsammans med Paulus, Silas och Timoteus förstår de att det är Guds vilja att de ska fortsätta västerut över Egeiska havet. De hade blivit hindrade på ett övernaturligt sätt och ledda hit, så denna syn var ett tydligt tecken att de skulle vidare västerut!]När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna.
Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
Rättstjänarna framförde dessa ord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. [Det var straffbart att fängsla en romersk medborgare utan rättegång, och att också ha piskat dem var ännu värre. Detta var allvarliga brott och domarna blev nu rädda för sina egna liv.]
Han förklarade (öppnade upp) [Skriften] och visade att den Smorde (Messias) måste lida och uppstå från de döda. Han sade: "Denne Jesus som jag förkunnar (proklamerar) för er, han är den Smorde [Guds utvalda Kung]."
När de inte fann dem, drog de med sig Jason och några andra bröder till stadens styrande (politarker) och skrek: "Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen,
När judarna i
Thessalonike fick veta
att Paulus förkunnade Guds ord också i
Berea, kom de dit och spred oro och hetsade upp folket
[på samma sätt som de gjort i Thessalonike].
Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom. [Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: "Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt."
Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal.] En del sade: "Vad är det för hopplock av idéer han för fram?" [Ordagrant kallar de Paulus för en "fröplockare", dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi.] Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (gr. anastasia). [Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar – Jesus och Anastasia!]
Man sade: "Denne man förleder människorna att tillbe Gud på ett sätt som är emot lagen." [Både Mose lag och romersk lag.]
När detta var över bestämde sig Paulus i anden för
att resa genom
Makedonien och
Achaia och sedan till
Jerusalem. Han sade: "När jag har varit där måste jag också besöka
Rom."
Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: "Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i
Efesos utan i nästan hela
Asien, med sitt tal om
att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.
Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!" [Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se ; . Kanske är det samma person som "Kopparsmeden Alexander" som Paulus senare omnämner i , och eventuellt även i .]
Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig.
Jag vet
att ni aldrig mer kommer
att se mitt ansikte igen, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för.
[Paulus visste inte alla detaljer vad som skulle ske i framtiden, se . Dock visste han den övergripande planen, se . I Romarbrevet, som Paulus troligtvis skrev från Korint några månader tidigare, redogör han för sina planer att röra sig västerut och att han var klar med sin uppgift i Mindre Asien, se . Detta är sista gången Paulus ser församlingsledningen i Efesos som grupp, eventuellt kan någon av dem besökt honom under hans fångenskap i Rom några år senare. Se även ; .]Därför vittnar jag i dag [den sista dagen vi ses] för er att jag inte är skyldig till någons blod,
Jag vet (har sett/förstått) att när jag lämnat er ska grymma (svåra, plågsamma, betungande – gr. barus) vargar [som lägger bördor på er] komma (träda) in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.
Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat vägleda (varna, förmana) var och en av er under tårar.
Ni vet själva
(har en personlig erfarenhet av) att dessa händer försörjt mina egna behov och de som var med mig.
[Paulus arbetade som tältmakare i Thessalonike och Korint, se ; .]I allt
(genom att vara ett exempel som ni kan följa) har jag visat er
att ni genom
att arbeta hårt på detta sätt ska hjälpa de svaga
(fattiga, sjuka). Kom ihåg Herren Jesu egna ord som han sade: 'Det är saligare
(mer glädjefyllt) att ge än
att få.' "
[De sista orden från Paulus till församlingsledningen i Efesos är känsloladdade. Men är det inte arrogant av Paulus att hela tiden peka på sitt eget liv och vad han har gjort? Det kristna livet handlar inte bara om vad man säger, utan också vad man gör, se . Jesus fördömde fariséerna för att inte leva som de lärde, se . En sann kristen ledare måste kunna säga: "Gör som jag i allt", om budskapet ska vara trovärdigt. Citatet från Jesus finns inte med i evangelierna, men liknar inledningen till Bergspredikan, se . Bara en bråkdel av allt vad Jesus sade och gjorde skrevs ned, se .]Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.
Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder.
Vad ska vi göra nu [vad är det bästa i denna situation]? De får säkert höra att du har kommit.
Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så
att de får raka huvudet. Då förstår alla
att inget av det de har hört om dig är sant, utan
att du själv står fast vid lagen och håller den.
[Fyra messianska judar i församlingen hade snart fullbordat ett nasirlöfte. Namnet nasir, kommer från hebreiska verbet nazar som betyder att avskilja. Det är ett frivilligt löfte att frivilligt avhålla sig från vin – detta livets goda, och stå till Herrens tjänst och söka honom på ett speciellt sätt. Både män och kvinnor kunde göra detta för en tid, se . Paulus tillfrågas att vara med i den avslutande ceremonin i templet när de rakade av sitt hår, se . Han skulle också bekosta de omfattande offren, se . Han var inte själv delaktig i detta nasirlöfte, eftersom den kortaste perioden var trettio dagar, och det gällde bara sju dagar, se . Dock rakade Paulus sitt hår i Korint, se . Om det var ett nasirlöfte kan det hända att han fullgör delar av det här.]De hade nämligen sett Trofimus från
Efesos [en av representanterna som reste med Paulus, se ] ute i staden med Paulus och antog
att Paulus hade tagit med honom in i templet.
[Innanför barriären som icke-judar inte fick gå innanför.] [Den judiska historikern Josefus beskriver hur varningen var skriven på grekiska och latin. En fransk arkeolog fann en sådan sten med hela den grekiska texten 1871. Stenen hade använts som byggmaterial till ett hus norr om templet. Eftersom Jerusalem då tillhörde Ottomanska riket fördes stenen till Istanbul där den än i dag kan ses på Istanbuls arkeologiska museum. Ett fragment av en annan sten hittades 1936 och kan ses i Jerusalem på Israel Museum. Fyndet var intressant eftersom analyser visade att varningen var skriven med röd färg. Den fullständiga texten är: "Ingen främling får beträda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden." Den lite märkliga formuleringen i slutet visar hur judarna inte själva kunde straffa någon till döden, utan var tvungna att gå via romarna för att verkställa dödsstraffet – vilket exakt är vad som hände med Jesus.]Medan de försökte döda honom, fick befälhavaren för den romerska bataljonen information om
att Jerusalem var i uppror.
[Den romerska befälhavaren hette Claudius Lysias, se . Han ansvarade över en kohort, som bestod av 600 soldater. Han befann sig i Antoniaborgen som hade flera torn där man hade uppsikt över tempelområdet och märkte att det var oroligheter på gång.]När de hörde att han talade till dem på hebreiska (den arameiska dialekten, se ) blev det ännu tystare. Paulus fortsatte:
Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."
De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
Paulus svarade: "Jag visste inte, bröder,
att han var överstepräst. Det står ju skrivet
[i ]: En ledare för ditt folk ska du inte förbanna."
[Det är möjligt att Paulus talar ironiskt att han inte visste att en överstepräst kunde agera så mot lagen. Det var inte ovanligt att använda ironi, se ; . Det kan också vara så att han inte vet vem som är överstepräst, då Paulus har varit borta från Jerusalem under tio års tid. Under religiösa ceremonier bar översteprästen speciella kläder, men här i detta extrainkallade möte som den romerska befälhavaren sammankallat var det troligen inget som särskilde översteprästen. Det kan också varit så att någon annan ledde själva mötet. Ett annat förslag är att Paulus såg dåligt, men eftersom han nyligen tittat noga på dem är det inte troligt, se . Att Ananias är den som befaller de närmast Paulus att slå honom, talar för att Paulus måste förstått att han var någon form av ledare. Även Lukas som skriver ner denna berättelse identifierar Ananias som överstepräst.]Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
Han svarade: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till Rådet i morgon och låta dig tro att de ska utreda hans sak närmare.
Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."
Den här mannen hade gripits av judarna, och de skulle just ta livet av honom när jag kom med min trupp och befriade honom. Jag hade fått reda på att han var romersk medborgare.
Felix läste det och frågade från vilken provins han var. När han fick veta
att han var från
Kilikien,
[Försvar till punkt 1 – upprorsmakare:] Du kan själv få bekräftat
att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till
Jerusalem för
att tillbe.
[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna.
om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
Samtidigt hoppades han
att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.
[Drusilla var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I, se . Hon var född 38 e.Kr. Hennes far dog när hon var sex år. Som fjortonåring gifte hennes bror Agrippa II bort henne till Azizus som var kung över Emesa, en liten stat i Syrien vid nuvarande staden Homs. Felix blev betagen av hennes skönhet och fick henne att lämna Azizus. Drusilla var sexton år när hon gifte sig med Felix som lämnar sin första fru för henne. Drusilla är i tjugoårsåldern, och Felix omkring femtio, när Paulus samtalar med dem om den kristna tron. Hon dör 79 e.Kr. vid vulkanutbrottet i Pompeji i Italien.
Paulus hade haft med sig en större summa pengar till församlingen, och Felix trodde kanske att Paulus skulle kunna frestas att använda en del av dem för att muta sig fri, se . Detta är sista gången Felix omnämns; vi vet inte om han "fick tid" att samtala och ta beslut som rör livets stora frågor någon gång senare i sitt liv.]Paulus försvarade sig och sade: "Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått något brott."
Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen.
De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion.
Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror."
och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse."
och sade: "Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv."
Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
[Ordet Malta kommer från feniciskan, och betyder "tillflykt". Sedan 218 f.Kr. hade romarna kontroll över ön.] När vi väl var räddade fick vi veta
att ön hette
Malta.
Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt."
När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder
Därför ska ni veta att denna Guds frälsning har blivit utsänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."
Romarbrevet (56)
Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) för er alla, eftersom man i hela världen ständigt talar om er tro.
Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. [Jesus talar om hur skörd är en bild på människors omvändelse och frälsning, se .]
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom,
att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom
(samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant.
[Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit sig tvätta sig rena och helgats, se .]Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning).
Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant?
Eller föraktar (tar du lätt på; underskattar) du hans rikedom på (värdet på hans oändliga)
godhet (generositet)
och fördragsamhet (tolerans, återhållsamhet)
och tålamod?
Förstår du inte att Guds godhet är tänkt att föra dig till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt)? [Gud vill inte att någon ska gå förlorad, utan vill att alla ska få tid att omvända sig, se .]
Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. [Genom årtusenden har judar bevarat och förvaltat Skriften. Alla Bibelns fyrtio författare var judar, den ende som är omdiskuterad är Lukas som möjligtvis inte var jude.]
Om det vore så skulle vi säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar.
Som det står skrivet [i Psaltaren och Jesaja]:
Ingen rättfärdig finns,
inte en enda.
Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud.
som det står skrivet: "Jag har gjort dig till far till många folk." [] Inför den Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till trodde Abraham och blev vår far.
Han var helt övertygad (fylld av tro) att det Gud hade lovat, det var han också mäktig att göra.
Men dessa ord "räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull,
Men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att:
Lidandet (betrycket, pressen, motgången, nöden – gr. thlipsis) []
ger (producerar; verkar fram; arbetar ovanifrån ner – gr. katergazomai) uthållighet (ståndaktighet),
Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.
Men Gud demonstrerar (visar, bevisar, anförtror) [står gång på gång där med] sin egen kärlek [den rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärleken] för oss genom att den Smorde (Messias, Kristus) dog för oss medan vi ännu var syndare.
Bryr ni er inte om (ignorerar ni det faktum) att alla vi som har döpts in i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus också är döpta in i hans död?
Vi vet (har en personlig erfarenhet av) att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att den syndiga kroppen (vår fallna natur) ska göras om intet (annulleras, avsättas), så att vi inte längre är slavar under synden. [; ; ; ; ]
När vi nu har dött med den Smorde (Messias, Kristus) [från den här världens sätt] är vår tro att vi också ska leva med honom.
Vi vet att den Smorde (Messias, Kristus) efter att ha uppväckts från de döda aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt (auktoritet) över honom.
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.] Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!
Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder:
antingen synden, vilket leder till död,
eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?
Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt.
Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?
[I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomenen "jag, mig, mitt" över fyrtio gånger i . I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se . I kapitel 8 kommer lösningen – ett liv i Jesus fylld av Anden!] Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden.
Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god.
För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan (intentionen) finns där, men inte förmågan att göra det som är gott.
Det tycks vara en lag (regel, ofrånkomligt faktum) att när jag vill göra det som är rätt (gott), är det onda redo (ligger bredvid på lur) hos mig.
Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn,
För jag menar [efter att ha gått igenom olika alternativ] att den här (nuvarande) tidens lidanden inte betyder (är värda) någonting mot [väger lätt jämfört med] den härlighet (ära, glans – gr. ) som kommer att uppenbaras (avslöjas) för (i) oss [och bli vår].
att även skapelsen ska befrias från förfallets (fördärvets, förgängelsens) slaveri och nå fram till Guds barns härliga frihet (den frihet som tillhör Guds barns härlighet).
Vi vet (har förstått) att hela skapelsen [fortfarande] – fram till nu – suckar (jämrar sig) och lider tillsammans i smärta (i födslovåndor).
Och han, som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se . Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att
för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se ]
samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka]
till det bästa,
för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse]
efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften]. [Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds "för dem". Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden () och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]
[För Gud är allvetande.] Dem som han på förhand kände till [visste skulle bli hans en dag], förutbestämde (gr. proorizo) han också till att bli lika [få sin inre karaktär formad efter] hans Sons avbild, så att han [Jesus] skulle bli den förstfödde (högste; mest betydelsefulle) bland många syskon (bröder och systrar i tron). [Förutbestämma är ordagrant "att i förväg sätta upp gränser".]
Som det även står skrivet []:
På grund av dig [vår tro på dig Gud] blir vi dödade hela dagen [är våra liv i ständig fara],
vi räknas (ses i människors ögon) som slaktfår.
Jag är helt övertygad (förvissad) om att:
[Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se .] varken död [med all sin skräck och plåga],
eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser],
varken änglar,
eller andefurstar [demoniska furstar],
eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter], varken vad som sker just nu,
eller vad som kommer att hända,
att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
[I det första exemplet visar Paulus att både Isak och Ismael var Abrahams barn, men löftet gällde Isak.] Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,
och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. "Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas." [Citat från . Abraham fick först Ismael med Hagar och senare fler barn med Ketura, men löftet gällde Sara och hennes son Isak.]
sades det till henne: "Den äldre ska tjäna den yngre." [] Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
Skriften [Gud] säger ju till farao: "Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden." []
Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,
Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa Torah], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet),
[I följande stycke använder Paulus fler gammaltestamentliga referenser än i något annat stycke han skriver. Han vill visa att Skriften alltid varit tydlig med Guds frälsningsplan.] För Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer från undervisningen [Torah – de fem Moseböckerna]:
Den människa som gör detta (dessa saker) [lever efter undervisningen och följer buden],
ska (kommer att) leva genom den. []
För om du bekänner Herren Jesus
med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre]
och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda,
ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).
[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se .]
Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
Från honom
och genom honom
och till honom
är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.] Honom tillhör äran i evighet,
amen (låt det ske så).
Gör detta [älska din nästa som dig själv, se ], eftersom ni mycket väl vet vilken slags tid det är (vilken allvarlig tid det är när avgörande beslut måste tas). [Efter pingstdagen började vår tidsålder, som kallas nådens eller församlingens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka börjar nästa tidsålder, tusenårsriket.]
Nu är det hög tid för er att vakna upp ur er sömn (komma till insikt om verkligheten), för frälsningen (den slutgiltiga räddningen) är närmare oss nu än när vi först kom till tro.
För det står skrivet []:
Så sant jag lever, säger Herren,
ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor
ska bekänna (erkänna, ära, prisa) Gud.
Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.
Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd. [Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. "Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden", se . Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]
Mina syskon (bröder och systrar i tron), för min del är jag helt övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan vägleda (förmana, varna milt) varandra.
Jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med den Smordes (Kristi) välsignelse i fullt mått.
1 Korintierbrevet (60)
I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
i allt tal och i all kunskap (insikt),
Jag har hört
[tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll
(folk) som säger
att det är stridigheter
(grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.
[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se . Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan för att lösa problemen. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se ], eller
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se ], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se ], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.][Utifrån Paulus kommentar i är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gaius,
annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn.
Guds "dårskap" [att han frälser syndiga människor]
är visare än mänsklig vishet,
och Guds "svaghet" [hans osjälviska, utgivande kärlek]
är starkare än mänsklig styrka.
[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som , och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.] Syskon (bröder och systrar i tron),
det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade.
I världslig mening (efter köttet) var
inte många av er visa,
inte många var inflytelserika (mäktiga),
inte många från förnäm släkt. [Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
så ska var och ens arbete synliggöras (öppet visa sig vad det är gjort av). För den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och elden ska pröva kvaliteten (testa vad som är äkta och har verkligt värde) hos det som varje människa har gjort. [Det är inte mängden arbete utan kvaliteten som bedöms.]
[Ni är inte vilken byggnad som helst.] Vet ni inte
(har ni inte insett) att ni
[hela församlingen i Korint] är Guds tempel och
att Guds Ande bor i er?
och vidare:
Herren känner de [mänskligt] visas tankar,
han vet att de är tomma. []
Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.
Ert skrytande [om era lärare och hur allt är väl i församlingen] är helt opassande. [Paulus uppmanar församlingen att ta ansvar. De ska inte vänta på att han ska komma och lösa problemet åt dem, men han ger råd hur han skulle agerat om han varit på plats. Mannen som levde med sin fars hustru agerade helt uppenbart både mot Guds bud och romersk lag och församlingen blundade för det. Paulus säger inte att de ska stena honom, vilket skulle varit den judiska lösningen. Han uppmanar dem inte heller att processa fallet i domstol, vilket skulle varit den romerska lösningen. I stället säger han att de som församling gemensamt ska ta avstånd från honom och överlämna honom till Satan, chocken att se vem hans verklige herre är, kanske kan leda till omvändelse. Denna historia får ett lyckligt slut, i har mannen omvänt sig och är tillbaka i gemenskapen. Församlingen måste ibland sätta en gräns, men förmaningen måste ske i kärlek, se , och målet är alltid upprättelse, se .]
Varför är det viktigt att ni tar itu med detta?
1) Lite jäst syrar hela degen
Vet ni inte att bara lite jäst [en bild på synd och falska läror, se ; ; ] syrar hela degen?
Vet ni inte att de heliga ska döma världen?
Om nu världen ska dömas av er,
duger ni då inte till att döma i [jämförelsevis] små saker?
Vet ni inte att vi ska döma änglar?
Ska ni då inte kunna döma i det som tillhör det här livet?
Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt?
Varför tar ni inte hellre en förlust?
Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Sluta att bedra er själva!
[Fem sexuella synder:]
Varken sexuellt omoraliska (otuktiga – gr. pornea),
eller avgudadyrkare [som utövade sexuella akter i avgudatemplen],
eller äktenskapsbrytare,
eller catamiter (den passiva partnern i en manlig homosexuell relation)
[Ordet malakoi används också om mjukt tyg i och , ordet kan användas för att beskriva en feminin man, homosexuell prostituerad], eller män som ligger med män
[Grekiska ordet arsenokoites beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, arsen som betyder man och koitai som betyder "bädd". Dessa två ord används i och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna passage. Alla dessa fem sexuella synder omnämns centralt i Tredje Moseboken kapitel 18 och 20.]
Vet ni inte
att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp?
[Hör tematiskt ihop med .]
Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med där ordet "kropp" också används två gånger.] Absolut inte!
Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad
blir en enda kropp med henne? Det heter:
De två ska bli ett kött. [] [Sexualiteten involverar hela personligheten och är inte separerad från kärlek utan hör ihop.]
Vet ni inte
att er kropp är ett tempel för den helige Ande
som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva,
Jag menar att i det svåra läge som nu råder
är det bäst för människor att förbli som de är.
[Här i och citerar Paulus korintierna vad de sagt för att rättfärdiga sitt beteende. Paulus håller med till viss del, men visar hur de använt sin frihet fel.] När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att "vi alla har kunskap", men kunskapen blåser upp, medan kärleken bygger upp.
När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar,
så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen"
och att det "bara finns en Gud".
Säger han det inte snarare (speciellt) för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer
och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del.
Vet ni inte att de som tjänstgör i templet
äter av det som kommer från templet,
och att de som tjänar vid altaret
får sin del från altaret?
Vet ni inte att de som springer på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset? Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].
[I det tidigare stycket har Paulus uppmanat de troende "att bli allt för alla", se . Det är inga problem att anpassa sig till andra kulturer vad det gäller musikstil, kläder, mat, sociala mönster osv. Det blir mer komplicerat när det gäller sakrament, som är handlingar som har religiös innebörd. I detta stycke tar han upp de judiska sakramenten som fått sin fullbordan i Jesus.] Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap) om vad som hände våra fäder [och vad som kan hända oss]: Alla var under molnet [Guds närvaro som gick före dem och beskyddade dem],
alla gick genom havet,
Eftersom det bara är ett bröd [som bryts i måltiden],
är vi, även om vi är många, en kropp,
för alla får vi vår del av detta enda bröd.
[När var och en tar en del av detta enda bröd, som representerar Jesu kropp, så ingår de troende i en andlig gemenskap, förenade i Jesus och därför också med varandra.]
Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
Nej, men vad hedningarna offrar,
det offrar de åt onda andar och inte åt Gud. Jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna.
[Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före och efter centrum. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.
Nu vill jag att ni ska veta:
att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
Lär inte själva naturen er
att det är en skam för en man att ha långt hår,
men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
[På första församlingens tid firade man "agape", en gemensam kärleksmåltid där man umgicks och åt. Måltiden avslutades antagligen med att fira Herrens nattvard. Man samlades hos dem som hade större hus. Några av dem var Kloe, Stefanas och Gaius, se ; ; . Romerska hus vid den här tiden hade ofta två rum: En förgård eller större samlingssal, atrium, som kunde rymma 30-40 personer. Det fanns också ett finare rum, triclinium, med omkring 10 platser. Paulus binder ihop detta stycke med frasen att han "inte kan berömma dem", se och . I mitten, , betonar han igen denna huvudpoäng att detta "inte" är Herrens måltid.] När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,
för era sammankomster är mer till skada än till nytta.
[Paulus försäkrar att traditionen att fira Herrens måltid är från Herren själv. Paulus kan ha fått dessa ord direkt från Jesus i en syn, eller fört traditionen vidare från de lärjungar som var ögonvittnen. För Paulus är de troende Jesu kropp, se ; ; .] Jag [Paulus] har själv tagit emot från Herren
det som jag också har fört vidare till er: Den natten, då Herren Jesus blev förrådd,
tog han ett bröd,
Ni vet ju att medan ni var hedningar fördes ni ständigt bort (som fångar) till stumma avgudar. Ni var ledda (influerade) så fort det fanns ett tillfälle [för köttet eller djävulen att agera]. [Det urgamla uttrycket "det känns rätt" är inte ett tillförlitligt sätt att avgöra om något är sant och rätt.]
Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan [verkligen] säga "Jesus är [min] Herre" annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande.
[I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, och , finns en liknelse med den fysiska kroppen.] Om foten skulle säga:
"Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen",
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Om örat skulle säga:
"Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen",
skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
Det står skrivet i lagen:
"Genom främmande språk
och främmande läppar
ska jag tala till detta folk,
och inte ens då ska de lyssna till mig,
säger Herren." []
Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
säger de då inte att ni är galna?
Hans hjärtas hemligheter (inre liv) uppenbaras,
och han faller ner på sitt ansikte
och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i (bland) er!"
[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning, se 10:32-33, kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.] Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11]
eller andlig [som diskuterades i kap 12],
ska han inse att det jag skriver till er
är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
Jag gav er (förmedlade, hjälpte er att förstå) det viktigaste först [trons grunder], det jag själv personligen hade fått ta emot:
Att den Smorde (Messias, Kristus) dog för våra synder,
precis som Skrifterna förutsade. [Jesaja skrev om detta 700 år innan Jesus föddes, se .]
Att han blev begraven.
[Detta skriver också Jesaja om, se .]
Att han på den tredje dagen skulle uppstå och lever nu,
precis som Skrifterna förutsade. [David skrev om detta 1 000 år innan Jesus föddes, se .]
Han uppenbarade sig (blev synlig) för:
Kefas [Petrus, se ],
sedan för de tolv [vid flera tillfällen, se ; ; ].
[I den här sista delen i Paulus brev finns en lovsång till uppståndelsen som en parallell till Korsets lov, se . Korset och uppståndelsen är två sidor på samma mynt. Huvudtemat i hyllningen till uppståndelsen ramar in stycket, se och , och i kiasmens centrum, se .] Om nu den Smorde (Messias, Kristus) predikas som uppstånden från de döda,
hur kommer det sig då att några av er säger att det inte finns någon uppståndelse (uppstigande, nytt liv) av de döda?
Då skulle vi även bli avslöjade
att vara Guds falska vittnen,
eftersom vi har vittnat om att han
uppväckte den Smorde (Messias, Kristus),
som han i det fallet inte gjort
om det är sant att de döda inte kan uppstå.
för [det står i :]
"Han [Fadern] har lagt allt under hans [Jesu] fötter." När det står att "allt" har blivit lagt under honom,
är naturligtvis den som har lagt allt under den Smorde (Messias, Kristus) undantagen.
Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron):
kött och blod kan inte ärva Guds rike,
och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är korsets och uppståndelsens lov, se 1:17-2:2 och 15:51-58. Som de övriga lovprisningarna består den av tre delar. Dessa tre handlar alla om segern över döden.]
Var alltså stillasittande (säkert positionerade; stadiga, fasta; "bänkade" – gr. hedraios) och orubbliga (oflyttbara, obevekliga) [i tron på uppståndelsen av de döda], mina älskade syskon (bröder och systrar i tron), alltid överflödande [] i Herrens verk (gärning) [arbeta/agera alltid hängivet för honom], medvetna om att er möda inte är förgäves i Herren. [Adjektivet hedraios kommer från hedra som är det grekiska ordet för stol, bänk, säte, tron, plats, bas och boning och från hezomai som betyder "jag sitter". I versens inledning uppmanar Paulus till att inta en fast position – omöjlig att rubba.]
Mina syskon: Ni vet ju
att Stefanas familj är förstlingsfrukt i
[provinsen] Achaia [nuvarande södra Grekland där staden Korint låg] och
att de har ställt sig till de heligas tjänst.
Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus [två män med slavnamn, troligen från Stefanas hushåll] har kommit, eftersom de har fyllt tomrummet efter er,
2 Korintierbrevet (51)
För på samma sätt som den Smordes (Kristi) lidande i överflödande mått kommer över oss,
så överflödar vi också av uppmuntran (hjälp, tröst) genom Jesus.
Vårt hopp för er står helt fast, för vi vet att på samma sätt som ni är delaktiga i våra lidanden, är ni också delaktiga i vår uppmuntran (hjälp, tröst).
Kära syskon
(bröder och systrar i tron), jag vill inte
att ni ska vara okunniga om den nöd vi fick utstå i
[provinsen] Asien [nuvarande västra Turkiet där Efesos var huvudorten], hur vi var så nedtyngda
(pressade), långt över vår kraft
att vi till och med misströstade om livet
(det fanns ingen utväg).
Han räddade oss (drog oss till sig själv) från en sådan fruktansvärd död, och han kommer att rädda oss igen. Vi har satt vårt hopp till honom, att han ska rädda oss även i fortsättningen,
[Paulus använder sig av ordet "stolthet" 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.] Detta är vår stolthet
(vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga
(vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er
[i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd
(kraft, favör).
Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå
det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag [domens dag, då Jesus kommer tillbaka för att döma världen].
Så sant som Gud är trofast och menar vad han säger, har inte vårt tal till er varit "ja och nej". [Vi har inte sagt "ja, vi kommer", men egentligen menat "nej, vi kommer inte".]
Jag tar Gud till vittne över min själ
att det är för
att skona er som jag inte har kommit än till
Korint.
Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
Jag skrev som jag gjorde [i tidigare brev, troligen ett "tårarnas brev" som skrevs efter Första Korintierbrevet] för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje.
Vi är den Smordes (Kristi) väldoft inför Gud
bland dem som blir frälsta
och bland dem som går förlorade:
Det är uppenbart att ni är ett brev från den Smorde (ett Kristusbrev) skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
inte så att vi på egen hand är kvalificerade (dugliga) att hävda att någonting kommer från oss själva. Vår förmåga (kvalifikation) kommer i stället från Gud,
Men deras sinnen blev förhärdade (blev hårda) [de förlorade förmågan att förstå], för än i dag finns samma slöja kvar när man läser [när var och en vid föreläsningen på ett personligt sätt återknyter och lever sig in i] gamla förbundets texter, och den lyfts inte bort, eftersom den [först] försvinner i den Smorde (Messias, Kristus).
För [samma] Gud, som [i begynnelsen, i , se även ; ; ] sade: "Ljus ska lysa fram ur mörkret", har låtit ljuset skina i våra hjärtan, för att kunskapen om (en personlig erfarenhet av) Guds härlighet, som strålar från (kan ses i) Jesu den Smordes (Kristi) ansikte, ska lysa fram (sprida sitt sken).
Vi
[talar eftersom vi] vet
att han som uppväckt Herren Jesus ska uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er
[troende i Korint].
För vi [alla troende] vet (med all säkerhet) att om vårt jordiska tält [som är en bild för att vår kropp är temporär] rivs ner så har vi en [permanent] byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. [Johannes använder en liknande bild för hur Jesus bodde, ordagrant "tältade" här på jorden, se . Frasen "vi vet" syftar på det Paulus tidigare undervisat korintierna om i .]
[ formar en kiasm där det centrala ordet är "vandrar", och ramas in av "borta/bort", "kroppen" och "hemma".]
Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar].
Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren.
[Paulus förklarar nu orsaken till varför han gett hela sitt liv till att tjäna Gud.] Det är den Smordes (Kristi) kärlek som motiverar oss (hans osjälviska, utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar oss inget annat val), eftersom vi har förstått att om en har dött i allas ställe, då har alla dött. [Den som tagit emot Jesus har dött bort från synden, sig själv och sina egna planer för att leva i Jesus, se .]
Det var Gud [personligen] som i den Smorde försonade (återupprättade) världen med sig själv. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde oss budskapet om denna försoning.
Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
och avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:
"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
och vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk." [; ; ]
Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans.
För även om jag gjorde er ledsna (bedrövade) med mitt brev så ångrar jag det inte. [Kan syfta på Första Korintierbrevet, där Paulus konfronterar dem för att de tillät ett incestförhållande mitt i församlingen, se . Det kan också vara ett annat brev, kanske "tårarnas brev" som refereras i .] Först ångrade jag det, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid.
Men nu är jag glad, inte därför att ni blev bedrövade (sorgsna) utan för att bedrövelsen ledde till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt). Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud ville, och skadades därför inte på grund av vad vi gjorde.
Därför har vi blivit uppmuntrade. Och inte nog med det, utöver vår egen uppmuntran kom den ännu större glädjen att se Titus så lycklig, eftersom hans ande har förnyats (blivit styrkt) genom er.
Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant.
Jag gläder mig eftersom jag nu kan lita på er (vara djärv och modig) i allt.
Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet.
Jag kan personligen intyga att de har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det helt frivilligt (spontant helt på eget initiativ).
Ni känner (har själva erfarit) vår Herres, Jesus den Smordes (Kristi), nåd (oförtjänta favör, gåva, kraft och välsignelse):
Han som var rik,
blev fattig (helt utblottad) för er skull,
för att ni skulle bli rika
genom hans fattigdom. [Se även .]
Han lyssnade till vår maning och blev så ivrig
att han av egen fri vilja gav sig i väg till er.
[Titus som var en grek från Antiokia i Syrien hade rest tillsammans med Paulus och Barnabas, se . Han har nyss kommit från Korint och mötte Paulus med goda nyheter, se . Han är nu på väg tillbaka till Korint och är troligen också den som tar med sig detta brev. Titus är den som har huvudansvaret för insamlingen, tillsammans med honom reser också två bröder. Den förste kallas "en broder" och den andre "vår broder". Det antyder att den förste kom från en annan region, medan den andre var känd för de troende i Makedonien där Paulus befann sig när han skrev detta brev. Paulus uttalande i antyder att ingen av dessa bröder var från Makedonien. Att de inte namnges kan vara för att skydda deras identitet och förhindra onödiga risker för rån. Breven lästes högt och utomstående hörde detta, se .]Jag vet hur villiga ni
[korintier] är, och inför makedonierna
[i nuvarande norra Grekland] brukar jag berömma er och berätta
att Achaia [den romerska provinsen i södra Grekland] har varit redo sedan i fjol. Er iver
(entusiasm) har sporrat
(i positiv bemärkelse provocerat) de flesta av dem.
Den hjälp ni ger i denna insamling fyller inte bara de heligas behov, utan bär också rik frukt genom att många tackar Gud.
[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se , .] Se vad som sker mitt framför er
(vad som är helt uppenbart)!
[Frasen kan också översättas "Ni ser bara det som är på ytan" och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om
att han tillhör den Smorde
(Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig
att vi tillhör den Smorde lika mycket som han.
Han
[syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint] säger:
"Hans brev har tyngd och kraft
[se ],
men när han kommer själv är han svag
(hans fysiska utseende och framförande imponerar inte) och man föraktar hans ord."
[Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus den störste guden, och Paulus var hans talesman, se . Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk-romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i "Handbok i livets konst" omkring 125 e.Kr.]Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.
Var det en synd jag begick när jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och predikade Guds evangelium för er utan ersättning?
Så sant den Smordes
(Kristi) sanning finns i mig
[om det nu skulle vara en synd att predika utan att ta betalt, se ] ska ingen i
Achaias områden ta ifrån mig den stoltheten.
[Achaia motsvarar nuvarande södra Grekland med städerna Korint, Kenkrea och Aten.]Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
[Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg hör till samma kategori som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se .] Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger:
blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. [Ordet "paradiset" har persiskt ursprung och beskriver en anlagd trädgård eller park. Det är en rofylld och glädjerik plats och används i den grekiska översättningen av Gamla testamentet om Edens lustgård, se . Ordet används tre gånger i Nya testamentet. I beskriver det platsen efter döden för de rättfärdiga, och i syftar det på det återupprättade Edens lustgård. Paradiset här är troligen en parallell till "tredje himlen" i . Om den första himlen är luften och atmosfären kring jorden, och den andra universum, så refererar den tredje himlen till den plats där Gud bor. I judisk och utombiblisk litteratur finns sju himlar beskrivna, men det är inte troligt att Paulus skulle använda dessa referenser.]
På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
[Brevet liknar en rättegång där Paulus har blivit anklagad och får försvara sig. På en punkt skiljer sig den judiska rättsprocessen från den här tiden mot dagens rättegångar. Om det visade sig att den anklagade var oskyldig, kunde rollerna omedelbart bli ombytta. Den anklagade hade då rätt att anklaga dem som först hade gått emot honom.] Har ni hela tiden trott att vi försvarar oss (håller ett försvarstal) inför er? Nej, vi talar inför Gud i den Smorde (Messias, Kristus) [i hans närvaro], och allt är till er uppbyggelse, mina älskade.
När jag var hos er den andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er.
[Paulus är tydlig med att han inte kommer att tolerera ryktesspridning och splittring i församlingen. Han hade varnat dem flera gånger och är det fortfarande stridigheter och synd kommer han att konfrontera dem som är involverade. De flesta som sår in splittring gör det i det fördolda. Vi vet inte vad som hände när Paulus väl kom till Korint. I framkommer att Paulus kom en tredje gång till Grekland, där Korint var huvudstaden, och stannade där i tre månader.]Utvärdera (granska, rannsaka) er själva för att se om ni lever i tron (är i tro). Ja, pröva (verifiera äktheten hos) er själva. Känner ni inte (utifrån en personlig erfarenhet och relation som hela tiden växer och utvecklas) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.
Vi hoppas ni ska förstå att vi inte är diskvalificerade [att vi bestått provet att vara ledare över er på rätt sätt].
Galaterbrevet (29)
Jag förundras över att ni så snabbt (plötsligt) har vänt er bort från honom som kallade (inbjöd) er genom den Smordes (Kristi) nåd (oförtjänta favör), och vänt er till ett helt annat evangelium (helt annan källa och innehåll).
[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.] Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur).
Ni har ju hört om mitt tidigare liv då jag utövade den judiska religionen [judaismen], hur jag ständigt utöver det vanliga (utan jämförelse, obehärskat, fanatiskt) förföljde (jagade) Guds församling för att förgöra (utrota) den.
Nu skriver jag detta som om jag stod inför Guds ansikte, jag ljuger inte!
De hade bara hört upprepade gånger att han som förut ständigt förföljde oss, predikar nu den tro som han förut försökte förgöra (utrota),
Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna].
[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.] När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv).
Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sade jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du [Petrus] som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?
Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagen [på ett legalistiskt sätt följa Torah], utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde, för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).
Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn.
Eftersom Skriften gång på gång förutsåg att Gud skulle rättfärdiggöra hedningarna genom tro, berättade den i förväg de glada nyheterna (evangeliet) för Abraham genom att säga:
"I dig ska alla folk (nationer, folkgrupper) bli välsignade." [; ]
För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; "är av"] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:
"Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle)." [] [Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
för den "rättfärdige ska leva av (utifrån) tro". []
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
"Under en förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors)." []
Syskon (bröder och systrar i tron), jag ber er: bli som jag [fri från slaveriet av de judiska ceremoniella lagarna], för jag har blivit som ni är [en hedning]! Ni har inte sårat mig.
Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag [var kvar och] predikade evangeliet för er den första gången,
Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt.
Jag önskar jag var hos er (ansikte mot ansikte) och kunde förändra mitt röstläge, för jag vet inte vad jag ska göra med er.
Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sara, sin hustru].
För det står ju skrivet []:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den med en man.
att, eftersom
