Referenser (230 st i TR)
Matteusevangeliet (22)
Hon ska ju föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, befria) sitt folk från deras synder." [Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".]
"Se, jungfrun [den unga, ogifta kvinnan – som ännu inte varit med någon man]
ska bli havande (ordagrant: 'bära/ha i livmoder') och föda en son,
och de ska ge honom namnet Emmanuel." [] Vilket översatt [utifrån hebreiskans Immanuel] blir: "Gud med oss" (Gud är förenad och bor med oss).
men rörde henne inte (de hade inte äktenskapligt samliv), förrän hon hade fött en son. Han gav honom namnet Jesus.
Be därför så här:
[Eftersom det i talas om den personliga relationen och i om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.] Vår Fader,
som är i himlarna!
Låt ditt
namn bli helgat
(helgat vare ditt namn).
[]På den dagen [vid tidens slut då Jesus ska döma alla människor] ska många [de falska profeterna, se ] säga till mig:
'Herre, Herre,
[Upprepningen indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.]
har vi inte profeterat (predikat, talat inspirerat)
i ditt namn,
och drivit ut demoner
i ditt namn
och gjort många kraftgärningar (under, mäktiga gärningar)
i ditt namn?'
Detta är namnen på de tolv apostlarna:
först Simon, som kallas Petrus,
och Andreas, hans bror,
[sedan] Jakob, Sebedeus son,
och Johannes, hans broder,
Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] på grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
han ska få en profets lön.
Den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig,
han ska få en rättfärdig mans lön.
Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön."
I hans namn ska folken (nationerna, alla folkgrupper) ha sitt hopp (förtröstan).
Och den som tar emot (skulle välkomna/acceptera) ett sådant litet barn [dvs. en sann Jesu lärjunge] i mitt namn, han tar emot (välkomnar, accepterar) mig. [Här används det grekiska ordet paidion som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se , så det skulle t.o.m. kunna vara så att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]
För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem." [Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före () och efter (). Uttrycket "två eller tre" upprepas från , där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se ). I används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Var och en som har försakat (fått överge) hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkermark för att följa mig ska bli belönad många gånger om, och få evigt liv som arv.
Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!
[Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
[Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!" [Under påskhögtiden sjöng man från , de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna , och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " []
Många ska komma i mitt namn och säga: 'Jag är den Smorde (Messias, Kristus)', och de ska förleda många (föra in många på fel väg). [Många religioner och falska messiasgestalter är det första tecknet.]
[Förföljelse av kristna:]
Då ska man utlämna (förråda) er åt lidande (förföljelse; till att bli misshandlade) och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
På vägen ut
[till Golgata] råkade de träffa på en man från
Kyrene som hette Simon, honom tvingade de att bära Jesu kors.
[Den lodräta stolpen var permanent fastsatt vid avrättningsplatsen, som ofta låg på en höjd strax utanför staden. Den dömde fick själv bära tvärslån som vägde 40-50 kg dit. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil (1,5 km), se . Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges (och även hans söner Alexander och Rufus, se ; ) var han antagligen en Jesu efterföljare när evangelierna skrevs.]När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (15)
Simon, som han gav namnet Petrus,
Jakob, Sebedeus son,
Johannes, Jakobs bror,
Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se ],
Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Då kom en av synagogföreståndarna som hette Jairus dit. När han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter
Kung Herodes
[Antipas] fick höra om Jesus, för hans
namn hade blivit vida känt.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också de tolv som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var formellt inte kung utan landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. Markus som skriver för den romerska världen, antagligen i Rom, använder ordet kung som är den mer informella titeln på regenterna i den östra delen av Romarriket.] Man sade
[hans tjänstemän förde fram den allmänna uppfattningen]: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, det är därför dessa krafter verkar i honom
[som gör att människor blir helade och tecken sker]."
"Den som tar emot ett sådant barn i mitt
namn tar emot mig, och den som tar emot mig tar inte
[bara] emot mig utan
[också] honom som har sänt mig."
[Här används det grekiska ordet paidion som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se , så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare. Frasen "tog i sina armar" beskriver hur Jesus omfamnar och välkomnar barnet. Ordet används bara här och i .][Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
Men Jesus sade: "Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig.
Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se , och varningen att förleda någon av dessa små, se , kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: "Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!", se .]
De som gick före
[i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se ] och de som följde honom
[från Betfage och Betania] ropade
[citerade från ]:
"Hosianna
(Herre rädda oss)!
Välsignad
(prisad) är han som kommer i Herrens
namn!
Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!"
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]',
och de ska förleda många (föra in många på fel väg).
Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)."
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter
Getsemane. Han sade till
[åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här
[vid ingången till trädgården], medan jag ber!"
Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor),
Lukasevangeliet (34)
Under kung Herodes regeringstid i
Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid
namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet.
[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se ; . På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.]Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
och du ska ge honom namnet Johannes.
[Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden
Nasaret i
Galileen,
till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef, av Davids ätt. Jungfruns namn var Maria. [Det är troligt att Maria är någonstans mellan fjorton och arton år när detta sker. Hon var judinna, hennes hebreiska namn var Mirjam.]
Se, du ska bli gravid (Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet) och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
För den Mäktige har gjort stora fantastiska saker för mig [; , ],
och heligt (avskilt) är hans namn. []
[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Ceremonin kallas Brit mila och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit. Samtidigt fick barnet också sitt namn.] På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
Då sade de till henne: "Men ingen av era släktingar har det namnet."
Han frågade efter en skrivtavla och skrev: "Johannes är hans namn." Alla blev förvånade (chockade).
När åtta dagar hade gått och han skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan han blev till i moderlivet. [Namngivningen var en del av den judiska ceremonin då en pojke omskars. Det skedde hemma hos familjen. Fler detaljer beskrivs när Johannes Döparen gick igenom samma ritual, se . Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jahve som är Guds namn, och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".]
I
Jerusalem levde en man som hette Symeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels befrielse
(tröst). Den helige Ande var över honom,
Efter detta gick Jesus ut
[från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare
(publikan) som hette Levi
[även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig."
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] när människor hatar (föraktar, avskyr) er,
och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt, på grund av Människosonen.
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,
och sade till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt
namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är
[den som verkligen är] stor."
[Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se , så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.][Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?] Johannes sade till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
De sjuttio återvände glada och berättade: "Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn."
Men [även om det är stort och fantastiskt], gläd er inte över att andarna lyder er, utan [gläd er i stället desto mer] över att era namn är skrivna (upptecknade, ingraverade) i himlen."
Medan de var på väg
[mot Jerusalem] gick Jesus in i en by
[Betania, 3 km öster om Jerusalem, se ], där en kvinna som hette Marta välkomnade honom som gäst i sitt hem.
Då sade han till dem: "När ni ber
(vill be, ska be), säg så här:
'Fader
[gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
Låt ditt
namn bli helgat
(helgat vare ditt namn).
[] Låt ditt rike komma
(kom/etablera – ditt kungarike)!
Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. Jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " []
Men en tiggare som hette Lasarus låg vid hans port, hans kropp var full av sår,
Där fanns en man som hette Sackeus som var chef vid tullen
(ansvarade för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten), och han var rik.
[Sackeus är ett hebreiskt namn som betyder "ren" och "rättfärdig". Han var alltså en jude som arbetade för den romerska staten och ansågs därför vara en förrädare bland sitt eget folk. Jeriko var en viktig handelsstad som producerade balsam vilket genererade stora skatteintäkter för den regionen. Som chef för det skattekontoret var Sackeus mycket förmögen.]De sade:
"Välsignad är han som kommer, konungen,
i Herrens namn! []
Frid (fred, fullständig harmoni) i himlen
och ära (härlighet) i höjden [i de högsta himlarna]!" [Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118. Lukas lägger till "konungen" i citatet för att förtydliga vem det handlar om.]
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
[Förföljelse av kristna:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
Ni ska bli hatade (föraktade) av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser; även från nära relationer] för mitt namns skull. [Det grekiska ordet för alla pas, beskriver 'alla sorter och olika typer'.]
Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man
Två av dem var på väg till en by som hette
Emmaus, som ligger elva kilometer
(sextio stadier) från
Jerusalem.
[En tvåtimmars vandring nordväst från Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se . Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se .]Den ene som hette Kleopas svarade: "Du måste vara den ende som har varit i
Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."
och att omvändelse till syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans
namn för alla folk, med början i
Jerusalem.
Johannesevangeliet (25)
Det kom en man,
sänd från Gud (som en representant, ambassadör),
hans namn var Johannes.
[ är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap:] Men åt alla som (ordagrant: "men så många som") tog emot honom
gav han makt (rätt) att bli Guds barn,
åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn].
Under påskhögtiden
[som pågick under åtta dagar] i
Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på
[och följa] honom när de såg de tecken
(mirakler, under) han gjorde.
Bland fariséerna
[i Jerusalem där Jesus och lärjungarna befann sig] fanns en man som hette Nikodemus, en ledare bland judarna.
[Hans namn betyder ordagrant "en som segrar". Han var en av de 71 medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin, som var det högsta juridiska beslutsfattande organet bland judarna.]Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se .]
Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom.
För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.
Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från ]:
"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung." [Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.]
[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen.
Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.
Men Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren), den helige Ande – som Fadern ska sända i mitt namn – han ska lära er allt, och han ska påminna er om allt jag har sagt er. [Det grekiska ordet för "allt", pas, används två gånger i sin pluralform i denna vers, panta, och fokuserar på alla detaljer och aspekter i både i undervisningen och i det vi behöver påminnas om. Den helige Ande är kallad att i uppmuntran, förmaning och tröst bistå Guds barn. Han finns vid vår sida här på jorden och för vår talan – han ber och vädjar för oss efter Faderns vilja, se . Johannes förklarar att Jesus nu samtidigt utför denna tjänst i himlen för oss inför Fadern, se .]
Ni har inte utvalt mig,
utan jag har utvalt er. Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se ]
ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
När den dagen kommer [efter uppståndelsen, när Anden blir utgjuten, se ], ska ni inte [behöver ni inte] fråga mig om någonting. [Huvudbetydelsen är att ställa en fråga, så används ordet i , men det kan också innebära att be om något i bön. När Jesus inte längre är hos lärjungarna kroppsligen behöver de inte fråga eller be honom om något, den helige Ande ska leda dem in i hela sanningen, se , och Jesus är medlaren mellan Gud Fadern och människan och den som ber för oss, se .] Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Vad ni än begär (ber, frågar) Fadern om i mitt namn, det ska han ge er.
Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.
Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,
så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
När den dagen kommer [efter uppståndelsen] ska ni be (begära) i mitt namn, och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er [det behövs inte],
Jag har uppenbarat (manifesterat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för de människor du har gett mig. De var dina och du gav dem till mig och de har hållit (lytt) ditt ord.
Jag är nu inte längre kvar i världen, men de är fortfarande i världen. När jag kommer till dig, helige Fader, skydda (bevara) dem i ditt namn, dem som du har gett till mig, så att de kan vara ett, på samma sätt som vi är ett.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
Jag har förklarat (uppenbarat) ditt namn (din karaktär, dig själv) för dem, och kommer att fortsätta att göra dig känd, så att de kan välja att ha den kärlek som du älskat mig med inom sig och jag själv kan vara i dem."
Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i .]
Men dessa
[sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde
(Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro
(lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans
namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken "semeion" fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud. - Vinundret, se . - Helandet av kungens tjänares son, se . - Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . - Matundret för 5 000, se . - Jesus går på vattnet, se . - Helandet av den blindfödde mannen, se . - Uppväckandet av Lasarus, se .
]Apostlagärningarna (60)
Under en av dessa dagar [efter Jesu uppståndelse och före pingstdagen], då omkring 120 personer [både män och kvinnor, se ] var samlade, stod Petrus upp bland de troende bröderna och systrarna. [Inom judendomen krävdes det 120 män för att starta en lokal Sanhedrin, som utgjorde styret i en stad. Det kan vara den associationen som talet 120 ger nu när den nya kristna församlingen börjar ta form. Än idag är talet betydelsefullt, i den moderna staten Israel har den lagstiftande församlingen, Knesset, 120 ledamöter.
År 30 e.Kr. infaller Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, på söndag den 17 Nisan. Det var från den dagen man räknade sju veckor, 50 dagar, fram till pingsthögtiden, Shavuot, se . Jesus hade undervisat om riket i 40 dagar fram till himmelsfärden, se . Det har nu troligen gått några dagar sedan dess och det är i början på den sista veckan innan högtiden som Petrus tar till orda.] Petrus sade:
Och det ska ske [då] att var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad).' [Petrus avbryter citatet från Joel här, men avslutar med sista frasen ("så många som Herren vår Gud kallar" från ) i .]
Petrus upplyste (förklarade då för) dem: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande).
Då sade Petrus: "Silver och guld [mynt] har jag inte, men vad jag har det ger jag dig. I Jesu den Smordes (Kristi) nasaréns namn, res dig upp och gå (verbformen är en uppmaning att börja gå och sedan fortsätta att gå)!"
[Nu kommer svaret på frågan hur mannen blev helad:]
På grund av tro på hans [Jesu] namn, har denne [före detta lama] man som ni nu tittar på [med kritiska, granskande blickar], och som ni känner, fått styrka av hans namn. Den tro som utövades genom Jesus har mitt framför era ögon gett honom full hälsa (helt helat honom). [Det är inte tydligt i grekiskan om det är mannens eller Petrus och Johannes tro som gjorde att mannen blev helad. Kanske är det Lukas poäng här, att det viktigaste är tron på Gud, och inte vems tro som utförde undret. Trons under fanns tillgängligt för alla som samlats där i Salomos pelargång den dagen.]
När de hade ställt dem [Petrus och Johannes] framför sig (mitt i samlingen) begärde de svar (började de förhöra dem på ett föraktfullt sätt): "Genom vilken kraft (övernaturlig styrka) eller i vilket namn (auktoritet) har ni [simpla människor] gjort detta?"
så ska ni alla och hela Israels folk veta, att denne man nu står frisk framför er genom Jesu den Smorde (Kristi), nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda.
Och hos ingen annan [än Jesus, se ] finns frälsningen (räddningen, befrielsen), för under himlen finns inget annat namn som människor har fått [givet bland sig] genom vilket vi blir frälsta (räddade, befriade, helade, bevarade)." [I grekiskan avslutas meningen ordagrant: "i vilket vi måste bli frälsta" eller "i vilket det är nödvändigt att vi blir räddade", se även , ; ; ; ; .]
Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
De
[det religiösa ledarskapet i Jerusalem] kallade in dem igen
[till Stora rådet] och befallde dem att under inga omständigheter tala eller undervisa i Jesu
namn.
medan du fortsätter att sträcka ut din hand för att bota de sjuka (vidröra, hela både andligt och fysiskt), och låta tecken (mirakler som bevisar) och under (som väcker förundran) ske genom din helige tjänare (son) Jesu namn."
[I kontrast till Barnabas och många andra som i kärlek "lagt ner pengar vid apostlarnas fötter", se , gör ett gift par till synes samma sak. Men det är något som inte stämmer. Det ovanliga grekiska ordet nospizo som betyder att "lägga undan för sig själv" används här och i den grekiska översättningen av Gamla testamentet i berättelsen om hur Akan och hans familj försökte stjäla det som tillhörde Gud, se . Berättelserna har många likheter och båda inträffar när Gud just har påbörjat ett nytt skeende för sitt folk.] Men en man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom [ett landområde, se ].
och sade: "Vi gav er strikta order att inte undervisa i det
namnet. Trots det har ni fyllt
Jerusalem med er undervisning
(doktrin, lära), och nu tänker ni dra denne mannens blod över oss
(göra oss skyldiga till hans död)."
Men då reste sig en farisé i Stora rådet
[Sanhedrin] som hette Gamaliel, en Torah-lärare
(gr. nomo-didaskalos, "laglärd", se ) som var aktad av hela folket.
[Gamaliel var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel. Gamaliel var verksam i Jerusalem 22-55 e.Kr. och den rabbin som Paulus hade blivit undervisad av, se .] Gamaliel befallde att man skulle föra ut apostlarna en stund.
[Han hade stort inflytande och var säker på att han snabbt kunde övertyga rådet att inte förhastat döda apostlarna.]När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem [med trettionio rapp på ryggen, se ] och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria.
När apostlarna gick ut från Stora rådet var de [inte nedstämda, tvärtom, de var] glada att de ansetts värdiga att bli vanärade för hans namns skull. [På grund av Jesu namn, se .]
I staden
[se ] fanns sedan tidigare en man som hette Simon.
[Han kallas ofta "Simon trollkarlen", på latin "Simon Magus".] Han utövade
[ockult] magi och hade slagit folket i
[hela regionen] Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort.
Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, gr. baptizo), både män och kvinnor.
för han [Anden] hade ännu inte fallit på (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn.
I
Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sade Herren till honom: "Ananias!"
Han svarade: "Här är jag, Herre."
[Påminner om Abrahams och Samuels svar, se ; .]Då sade Herren till honom: "Res dig och gå till den gata som kallas '
Raka gatan' och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från
Tarsus, för han ber
[till mig där just nu].
I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen."
[I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för cardo, och de korsande öst-västliga gatorna för decumanus. Huvudgatan fick tillägget maximus, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att "Raka gatan" var Damaskus "decumanus maximus", huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.]Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn."
Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn).
För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull."
Alla som hörde honom häpnade
(tappade fattningen) och sade: "
[Har han bytt sida?] Var det inte han som ville förgöra alla i
Jerusalem som åkallar det
Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem
[som tror på Jesus som Messias] och ställa dem inför översteprästerna?"
Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i
Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu
namn.
Sedan stannade Saulus hos dem
[15 dagar och träffar Petrus och Jakob, se ], och han gick in och ut i
Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens
namn.
Där träffade han en man vid namn Aineas. [Ett grekiskt namn som betyder "prisad" och "lovordad".] Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. [Den grekiska texten kan också översättas "från åtta års ålder."]
I
Joppe [nuvarande Jaffa vid Medelhavets kust] bodde en lärjunge som
[på arameiska] hette Tabita, översatt
[på grekiska] är det Dorkas
[som betyder gasell, ett djur som har vackra ögon och står för skönhet när det används som namn på människor]. Hon var ständigt engagerad i att göra goda gärningar och var mycket generös
(gav frikostigt för att hjälpa de fattiga).
I
Caesarea [Maritima, vid medelhavskusten] bodde en man som hette Cornelius, en officer
(centurion) vid den bataljon
(kohort) som kallades den italienska bataljonen.
Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
Han beordrade dem att de skulle döpas i Jesu den Smordes (Kristi) namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
En av dem som hette Agabos steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen [det romerska riket] – den kom också under Claudius regering.
När Petrus knackade på den yttre porten, kom en tjänsteflicka som hette Rhode för att höra vem det var.
De vandrade
[västerut från stad till stad] över hela ön
[längs med sydkusten] ända till
Pafos [öns huvudort på den västra sidan].
[En sträcka på omkring 20 mil. Vandringen tar minst en vecka men det är troligt att man stannar till i städerna längs med vägen.] Pafos på västra kusten
I
Pafos träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet som hette Barjesus
[ett hebreiskt namn som betyder "son till Josua"].
Men
[Barjesus som också kallade sig] Elymas, trollkarlen – som
namnet betyder – gick emot dem och försökte hindra prokonsulen från att komma till tro.
[Elymas härstammar från arabiskans "vis man" eller arameiskans ord för "drömtydare" – -båda orden beskriver någon som kan se in i framtiden. Han sysslade med ockult spiritism. Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i Samarien, se , .]Simeon [Petrus] har [just] berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. [Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.]
för att alla andra människor ska söka Herren,
alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
som har vågat (riskerat) sina liv för vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
Paulus kom också till
Derbe och
Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna
[hennes namn var Eunice, se ; ], men hans far var grek.
[Timoteus var alltså jude till födseln, men hade inte blivit omskuren.]En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var
[ursprungligen] från staden
Thyatira och handlade med purpurtyger.
[Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se .] Hon var
[redan] en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig
(lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus sade.
Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu den Smordes (Kristi) namn att lämna henne!" I samma ögonblick for anden ut.
Men några anslöt sig till honom och kom till tro. Bland dem var Dionysius, som var medlem av
Areopagen [en av de 30 medlemmarna], och en kvinna som hette Damaris och några till.
[Lukas fortsätter med principen "varannan damernas" som han använde i sitt tidigare verk Lukasevangeliet, se inledningen till Lukas. Inte så lång tid efter dessa händelser kommer Silas och Timoteus till Paulus i Aten, se . Ganska snart skickas Timoteus tillbaka till Thessalonike, se . Även Silas verkar sändas i väg, eftersom Silas och Timoteus tillsammans kommer tillbaka från Makedonien till Korint lite senare, se .]I
Korint träffade Paulus en jude vid
namn Aquila, född i
Pontus [en romersk provins vid Svarta havet], och hans hustru Priscilla.
[Hennes mer formella namn var "Prisca", se .] Paret hade nyligen kommit från
Italien, eftersom
[den fjärde romerske kejsaren] Claudius
[regerade 41-54 e.Kr.] hade befallt att alla judar skulle lämna
Rom.
[Det gifta paret Aquila och Priscilla nämns alltid tillsammans, se ; ; . Fyra av sex gånger nämns frun, Priscilla, först. De har nyligen kommit från Rom eftersom Claudius hade fördrivit alla judar därifrån. Antagligen är det samma händelse som den romerska historikern Suetonius omnämner, där judarna utvisas med anledning av oroligheter på grund av en viss "Chrestus", som är det latinska namnet för Kristus. Detta skedde i Claudius nionde regeringsår, dvs. någon gång mellan januari 49 och januari 50 e.Kr. Paulus kan därför inte ha kommit till Korint före 49 e.Kr.] Paulus kom i kontakt med dem
[besökte deras hem].
Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor." [Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.]
Under tiden kom en jude som hette Apollos till
Efesos. Han var född i
Alexandria och var en lärd man
(allmänbildad, en god talare och duktig på att presentera budskapet på ett logiskt och enkelt sätt), och var också mycket kunnig
(mäktig, kraftfull) i Skrifterna.
När de hörde detta döptes de [på nytt, denna gång] i Herren Jesu namn.
Men också några kringvandrande judiska exorcister (andebesvärjare) [som var på besök i staden] började nu nämna Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvärjer er vid den Jesus som Paulus predikar."
Detta blev känt för alla i
Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu
namn blev prisat.
En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
En ung man (gr. neanias) [ogift man under 40 års ålder, troligen yngre] som hette Eutychos satt i fönstret [för att få frisk luft]. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död. [Eutychos är ett grekiskt namn som passande nog betyder "lyckligt lottad". Han kallas "en tjänare" i och var troligtvis en slav åt någon romersk herre i den rika hamstaden Troas. Det är inte troligt att hans herre var av judiskt påbrå som följde sabbatsbudet, så efter en dags hårt arbete hade han kommit trött till samlingen, se också .]
Under de dagar vi var där kom en profet som hette Agabos ner från
Judéen.
[Han hade tidigare kommit till Antiokia från Jerusalem och profeterat om den kommande hungersnöden, se .]Då svarade Paulus: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i
Jerusalem för Herren Jesu
namn."
Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn,
[Paulus påbörjar nu sin resa mot Rom. Under två års tid har han varit fängslad i Caesarea, se . Resan till Rom seglas normalt på två månader, men på grund av ett skeppsbrott tar den omkring sex månader. Väl framme i Rom förblir han fängslad i ytterligare minst två år. Totalt är Paulus alltså fängslad i nästan fem år.
Detta kapitel i Apostlagärningarna vittnar om Lukas grekiska bakgrund. För en judisk författare spelade havet ingen stor roll. Israeliterna var ett landburet folk. I skarp kontrast till detta är grekisk och romersk kultur. Den antika litteraturen skriven kring Medelhavet har många storslagna berättelser som utspelar sig på haven, där Homeros verk Odysséen är en av de mest berömda.] När det blev bestämt att vi skulle avsegla till
Italien, överlämnade man Paulus och några andra fångar till en officer som hette Julius. Han tillhörde den kejserliga bataljonen
(kohort, som bestod av 600 soldater).
I trakten runt den platsen fanns fält
(egendomar) som tillhörde den högst uppsatte mannen på ön som hette Publius. Han tog vänligt emot oss
[Paulus, Lukas, Aristarchus, se ] som sina gäster i tre dagar.
[Beteckningen för Publius position "den högst uppsatte", gr. protos, förekommer i inskrifter på Malta.]Romarbrevet (5)
Genom honom har vi fått nåd (favör) [kraft] och vårt apostlaämbete. Anledningen är att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. [Trons lydnad kan också översättas "tron som leder till lydnad".]
Det står ju skrivet:
För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. []
Skriften [Gud] säger ju till farao: "Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden." []
För var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad). []
och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet (nåd). [I följande fyra citat visar Paulus att Guds syfte alltid varit att välsigna hedningarna genom Israel. De kommer från de tre huvuddelarna i GT: Torah (Moseböckerna), Neviim (Profeterna) och Ketuvim (Skrifterna). Tre stora judiska ledare citeras: Mose, Jesaja och David.] Som det står skrivet [av David, se ]:
Därför vill jag tacka dig bland hednafolken
och lovsjunga ditt namn. [; ]
1 Korintierbrevet (6)
Till Guds församling
(gr. ekklesia) som finns i
Korint.
[Det enda som separerar församlingarna i Nya testamentet är geografisk placering. De troende på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.] Ni som helgats
(renats; blivit avskilda och separerade) [från ogudaktighet och insatta i helig tjänst] i den Smorde
(Messias, Kristus) Jesus
[genom att vara förenade med honom], som är kallade att vara heliga
[Guds folk] tillsammans med alla dem som åkallar
(anropar; kallar på, vädjar till) [ärar] vår Herre Jesu, den Smordes
(Messias, Kristus) namn på varje plats –
[både] deras och vår.
[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se . Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]Jag uppmanar er syskon
(vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes
(Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar
(som när ett revat nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne
(tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål
(beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).
[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i för att laga ett trasigt nät.]Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]
annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn.
I vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
När ni är samlade [Jesu kropp]
och min ande är hos er,
med vår Herre Jesu makt,
Sådana har några av er varit.
Men ni har tvättats rena,
men ni har blivit helgade,
men ni har förklarats rättfärdiga
i Herren Jesu den Smordes (Kristi) namn
och i Anden
av vår Gud. [Dessa sex rader hör ihop. Ni har blivit tvättade rena i dopet i Jesus, se . Den helige Ande är den som helgar och Gud är den som rättfärdiggör, se .]
Efesierbrevet (2)
Högt över varje:
ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)
och härskare (herre, som har makt över en region) och över varje namn på allt som är namngivet
[över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja över allting som har ett namn, se ]
inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.
Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
Filipperbrevet (4)
Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
och gett honom namnet över varje namn,
för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
i himlarna, på jorden och under jorden,
Ja, även dig, genuine kompanjon
(genuint "samman-okade" – gr. gnesie syzyge) [min äkta, verklige och rättmätige samarbetspartner] ber jag
[om en tjänst]:
Hjälp
("ta tag gemensamt med" – gr. syllambano) dessa kvinnor
[systrar i Herren] som har kämpat med mig
(som tillsammans med mig har brottats) [som atleter] i evangeliets tjänst,
och så även med Klemens
(Clemens) [betyder: "mild, nådefull"] och resten av mina medarbetare
som har sina
namn (vars namn är) i livets bok
(i en "bok av liv" – gr. biblio zoes) [].
[Grekiskans syzygus (som avser någon som delar bördan under ett ok) kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, troligt är dock att Paulus här riktar sig till en viss person som hör brevet läsas upp. Kanske Timoteus, Silas eller någon annan ledare, se ; . Klemens, som här nämns först av medarbetarna ("de samarbetade" – gr. synergos) var ett vanligt namn. Ibland har den som Paulus här nämner antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Klemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.]Kolosserbrevet (1)
Och allt vad ni gör (vill göra) [vad det än skulle vara] i ord eller i handling (gärning), gör allt [alla dessa saker] i Herren Jesu namn, samtidigt som ni tackar Gud Fadern genom honom. [Det första "allt" står i singular i grundtexten vilket gör att varje enskild sak i livet betonas, men också att ord och handling följs åt och bildar en enhet, se även ; ; . Det sista "allt" står i plural, dvs. "alla saker".]
2 Thessalonikerbrevet (2)
Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd.
Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss. [Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
1 Timoteusbrevet (1)
[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade ofta det väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är det inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?] Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas.
2 Timoteusbrevet (1)
Men Guds fasta grund [församlingen som är sanningens pelare och grund, se ] består och har detta sigill:
"Herren känner de sina." [Citat från , som handlar om Korans, Datans och Abirams uppror mot Mose och församlingen. På samma sätt som Gud då skilde mellan de som var falska lärare och de som var lojala, uppmuntras Timoteus att förtrösta på Gud som skiljer mellan äkta och falska lärare.] "Var och en som åkallar (bekänner sig till) Herrens namn
ska hålla sig borta från orättfärdighet." [Inte ordagrant citat, men samma tankegångar som finns i och .]
Hebreerbrevet (4)
Han blev mycket mäktigare än änglarna, då han ärvt ett mycket högre namn än deras.
när han säger:
Jag ska förkunna ditt namn för mina syskon (bröder och systrar),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. [] [I , och används den grekiska maskulina inklusiva pluralformen. I grekiskan tilltalas en grupp med enbart kvinnor med feminin pluralform. På motsvarande sätt en grupp män med maskulin pluralform. Samma maskulina form används också om en blandad grupp med både kvinnor och män. Alltså är det sammanhanget som avgör om det grekiska ordet söner/bröder också inkluderar döttrar och systrar. Eftersom sammanhanget här är frälsningen så är det uppenbart att den gäller både män och kvinnor.]
För Gud är inte orättvis (orättfärdig) så att han glömmer [inte skulle bry sig om] ert arbete (vad ni har gjort) och den kärlek [vilken osjälvisk och utgivande kärlek] ni visat hans namn när ni tjänat de heliga – och fortfarande tjänar.
Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.
Jakobs brev (3)
Är det inte de som förolämpar (förtalar, hädar) det goda (vackra, dyrbara) namnet som är nämnt över er (ni är uppkallade efter)? [; ; ]
Som [ännu] ett exempel, mina syskon (bröder och systrar i tron): Tänk på profeterna, hur de uthärdade lidande (klarade stress och bar en andlig börda) och deras tålamod (balanserade temperament, överseende med andra när de gjorde fel). []
Är någon sjuk (svag)?
Då ska han sammankalla de äldste (församlingsledarna) i [den lokala] församlingen, och de ska be för honom sedan de smort honom med olja i Herrens namn.
1 Petrusbrevet (2)
Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet. [Det grekiska ordet christianous betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "Kristusanhängare", se även ; .]
1 Johannesbrevet (3)
[Följande stycke, , har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, och a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.] Jag skriver till er kära små barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
Och detta är hans bud:
att vi ska (skulle) tro (förtrösta, lita) på hans Sons,
Jesu den Smordes (Messias, Kristi), namn [auktoriteten i det namnet],
och [alltid välja att] älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv [äger Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]
3 Johannesbrevet (2)
Det är ju för Namnets skull [för att tjäna Jesus som] de har gått ut, och de tar inte emot något [understöd] från hedningarna.
Frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med dig. Vännerna [här] hälsar till dig.
Hälsa vännerna [],
var och en personligen.
Uppenbarelseboken (38)
Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat.
Jag ser
(vet med exakthet) var du bor, en plats där Satan har sin tron
(har inflytande och stark påverkan). Ändå håller du fast vid mitt
namn [vägrar tillbe och kalla den romerska kejsaren för Gud, utan håller fast vid att Jesus är Herre]. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades
[fick lida martyrdöden] hos er
[i er stad] där Satan bor.
[På altaret i Pergamon offrade man till alla tänkbara avgudar, och främst av dem var den största grekiska guden Zeus. Hans altare fanns centralt och det är antagligen det som refereras till som "Satans tron". Det var här pastorn i församlingen, Antipas, hade fått lida martyrdöden då han vägrat tillbe kejsaren. Enligt legenden hade han bundits inuti en kopparoxe och bränts ihjäl under ockult tillbedjan, omkring 92 e.Kr., ett par år innan Johannes skrev detta brev. Detta altare hittades i slutet på artonhundratalet av tyska arkeologer. Det fördes till Berlin där det restaurerades och byggdes upp på Pergamonmuseet.]Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." [En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
[Betyder: röd sten, staden fick sitt namn från den eldröda stenen karneol, grekiska Sardes, som utvinns i området. Karneol var första stenen i översteprästens bröstsköld, se . I dag: I ruiner, intill den lilla byn Sart, sex mil söder om Thyatira. Sardes var den gamla huvudstaden i landskapet Lydien i Mindre Asien. Den låg på en slätt genomströmmad av floden Paktolus som hade stora guldfyndigheter. Det var en knutpunkt mellan flera handelsleder och en rik stad berömd för sitt guld. Här präglade det Lydiska riket världens första guld- och silvermynt på 600-talet f.Kr. Den siste kungen i det Lydiska riket var Krösus som regerade 560-547 f.Kr. Han var ofantligt rik och högmodig och har gett upphov till ordspråket "rik som en krösus". Staden låg på en 450 meter hög bergsplatå med tre branta sidor och ansågs ointaglig, vilket ledde till att dessa sidor inte bevakades så noga. Både Kyros och Epifanes överraskade staden med soldater som klättrade upp för en brant stig bland klipporna och intog deras befästning under nattetid. Uttrycket "vakna" i och "som en tjuv om natten" i , klingade igenkännande för sardesborna. Staden var även känd för dess färgerier och ylleväverier. Man berömde sig av att vara först i världen med att färga ull. Deras svarta ylletyger var en eftertraktad vara över hela Romarriket.] Skriv följande till församlingen
Sardes budbärare.
[Budbärare är det grekiska ordet "angelo". Det kan syfta på en ängel, men troligare är att det syftar på församlingens ledarskap som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen]:
Inledning
"Så säger han som har Guds sju andar
[den helige Ande som är fullkomligt utgiven, se ] och de sju stjärnorna
[de sju församlingarnas budbärare, se , ].
Uppmuntran
[ingen] Kritik
Jag ser
(vet med exakthet) dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död.
[Jesu ord om att de lever men är döda var träffande. Folket i Sardes var allmänt kända för sin lösaktighet och kärlek till lyx och nöjen. Herodotos skrev på 400-talet f.Kr. om invånarna i staden: "De lättfotade lydierna vill bara spela cittra, slå på gitarr och ägna sig åt detaljhandel."] Men du har några i
Sardes som inte har fläckat sina kläder.
[Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra
[i gemenskap] med mig i vita kläder
[i renhet] eftersom de förtjänar det.
Alltså ska den som segrar
[vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans
namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans
namn inför min Fader och inför hans änglar.
[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se . Talet om vita kläder hade en stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se . Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]Jag ser (vet med exakthet) dina gärningar. Se, jag har gett dig en öppnad dörr som ingen kan stänga. [Ofta används detta uttryck som en bild på framgångsrik evangelisation. Nästa vers ger ett löfte om att de mest hatiska motståndarna i staden kommer att bli frälsta!] Jag vet att din [egen] styrka är svag, och att du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn.
Den som segrar ska jag göra till en pelare
(vara fast och vara viktig) i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva:
min Guds
namn,
och
namnet på Guds stad,
det nya
(bättre) Jerusalem som kommer ner ur himlen,
från min Gud,
och mitt nya
namn.
Sedan såg jag
(och jag såg), och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en grön häst, och han som satt på den hette Döden, och Hades
(dödsriket) följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.
[I domen över Jerusalem nämns svält, vilddjur, svärd och pest, se .] [Det grekiska ordet för den fjärde hästens färg är gr. chloros. Ordet används genomgående i Bibeln för grönska och det gröna gräset, se ; ; . Ordet användes även bland grekerna om den gulgröna färgen på en sjuk persons hud. Brevets läsare associerade troligtvis till Sakarja 6 där han ser röda, svarta, vita och spräckliga hästar, se . Jämför man Sakarjas och Johannes syn motsvarar den vita och svarta färgen varandra exakt, medan Sakarjas röda färg har intensifierats till eldröd. Den spräckliga färgen motsvarar den sista grönaktiga chloros-färgade hästen. Ytterligare en ledtråd till den sista hästens färg finns i , där ordet för vinranka används för att beskriva den spräckliga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Det verkar som om den sista hästen är grön, med flera gulgröna eller bruna nyanser. Syftar dessa färger på riken kan det finnas en koppling till Nebukadnessars syn med en staty med fyra delar. Den fjärde, foten som bestod av både lera och järn som blandats, symboliserade att det ska vara ett splittrat rike, se .]Stjärnans
namn är Malört
(gr. apsinthos).
[Malört är en växt med en grönaktig bitter olja. Den är ofta en symbol på sorg, se ; .] En tredjedel av vattnen förvandlades till malört,
och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.
[På samma sätt som med den andra basunen finns det likheter med den första plågan i Egypten som förstörde dricksvattnet. Det finns även likheter med ökenvandringen där vattnet blev bittert i Mara, se .]Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. [Båda orden betyder "förstörare" och syftar på döden eller Satan, se även ; ; .]
I samma stund blev det en stor jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman. Vid jordbävningen dödades 7 000 människor. De som överlevde greps av skräck och gav ära åt himlens Gud.
Folken vredgades,
men din vrede har kommit.
Tiden har kommit när de döda ska dömas
och du ska löna dina tjänare profeterna
och de heliga.
Löna både små och stora, de som vördar ditt namn,
och fördärva dem som fördärvar (moraliskt korrumperar) jorden."
[Johannes ser nu ett vilddjur komma upp ur havet. Kapitel 13 fortsätter att beskriva tecken som symboler. Havet definieras i som "folk, människomassor, länder och språk." Draken, djävulen, väntar på en världsledare som ska resa sig bland de hedniska folken. Det antyds att detta vilddjur rider på en våg av popularitet bland folket.] Jag såg ett vilddjur komma upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och tio kronor (kungliga diadem) på sina horn, och hädiska namn på sina huvuden. [Detta monster är en avspegling av sin mästare, draken. Vilddjuret har nu tio kronor, jämfört med draken som hade sju, se .]
Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans boning, dem som bor i himlen.
Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som är slaktat.
så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.
Och jag såg, och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, frasen återkommer i ]: Lammet stod på
Sions berg, och med honom de 144 000 som hade hans
namn och hans Fars
namn skrivet på sina pannor.
[I kontrast till de som tagit vilddjurets märke på pannan eller handen, se .][Till skillnad från den falska profeten, som såg ut som ett lamm se , är Jesus det verkliga Lammet. Sions berg kan antingen syfta på det jordiska Jerusalem eller den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, se . De 144 000 är sannolikt samma grupp som introducerades i . Då stod de på jorden under Guds beskydd. Eftersom de nu står inför tronen, är det troligtvis det himmelska Jerusalem som åsyftas, se . Budskapet är tydligt. Gudsfolket, som nu kämpar mot ondskan, ska i framtiden stå segrande.]Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.
Och jag såg liksom ett glashav [som beskrivs i ] blandat med eld [som inte Johannes nämnt tidigare, elden kan syfta på den stundande domen], och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal [som var 666, se ]. [Denna grupp beskrevs i .] De har Guds harpor i händerna
Vem skulle inte vörda dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Bara du är helig,
och alla folk ska komma och tillbe inför dig [],
för dina rättfärdiga domar har uppenbarats.
Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran. [Den fjärde basunen påverkade också solen, se . Då förmörkades en tredjedel av himlen, nu bränner i stället solen hetare. Det är tydligt att det blir dramatiska förändringar i klimatet. Det motsvarar den nionde egyptiska plågan, se .]
I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn.
På hennes panna var skrivet ett
namn, ett mysterium
[en hemlighet som har en andlig symbolisk mening]:
"Det stora
Babylon,
mor till alla prostituerade
[källan till all avgudadyrkan och alla falska religioner] och allt avskyvärt på jorden
(alla skändligheter och ondska, allt som Gud avskyr, en attityd av högmod där man medvetet går emot Guds vilja utan minsta skam)."
Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se ; , och Guds titel, se , ; ], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv,
och han var klädd i en mantel som var doppad i blod [hans eget, eller fiendernas, se ], och hans namn är Guds Ord. [Det är bara Johannes som använder titeln "Ordet" om Jesus i NT. Titeln återfinns här, i hans evangelium och i hans första brev, se , ; . På samma sätt som allt är skapat av Jesus i begynnelsen, se , är Ordet verksamt i tidsålderns slut.]
På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre." [Jesus beskrivs i med fyra namn:
1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt.
2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även .
3. Guds ord – han har funnits sedan begynnelsen.
4. Kungars Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.]
Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar.
Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv
namnen på Lammets tolv apostlar.
[På motsvarande sätt som portarna kallas "Juda port", "Benjamins port" osv, se , finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en "Petrussten", en "Johannessten" osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se . Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se ; .]De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se .] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se ; .]
namn
