Referenser (876 st)
1 Moseboken (113)
Den första heter Pishon [betyder tillväxt],
det är den som flyter runt hela landet Havia, där det finns guld,
Den andra floden heter Gihon [som betyder bryta, välla fram],
det är den som flyter omkring hela landet Kush [Nubia; nuvarande Etiopien/Sudan].
Den tredje floden heter Hiddekel [som betyder snabb, det grekiska namnet är "Tigris"],
det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat [som betyder fruktsam, flöda över, ge i överflöd].
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. ) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Adam kallade sin hustru Eva [betyder livskälla, den som lever] för hon var moder till allt levande.
Kain kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) och hon blev havande och födde Henok. Han byggde en stad och uppkallade staden efter sin sons Henoks namn. [Henok uttalas på hebreiska Chanåch, med det hebreiska ch-ljudet bak i halsen både i början och slutet. Namnet betyder "invigd" och "tillägnad". En skandinavisk form av namnet är Enok och den engelska stavningen är Enoch.]
Lemech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla. [Namnet Ada härrör troligtvis från adi som betyder ornament och Tsilla med hebreiska sel (skugga), sil (plinga/ljuda) eller silsul (cymbal). Kanske förknippades de båda med skönhet och sång, se .]
Hans brors namn var Joval [betyder: "ström/fors"; snarlikt ordet för vädurshorn och shofar (hebr. )], han blev far (stamfader) till alla som hanterar (spelar) Kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) [en mindre harpa] och flöjter.
Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. Shet; betyder "kompensation/ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade.
Åt Set föddes också en son, och han kallade honom Enosh. På den tiden började människor åkalla Herrens (Jahves) namn.
till man och kvinna skapade han dem och välsignade dem och gav dem namnet "människor" (hebr. adam, se ) på den dag de skapades.
[Andra generationen föds – Set]
När Adam hade levt 130 år fick han en son som var honom lik, som hans egen avbild, och gav honom namnet Set [hebr. Shet – Ersättaren, se ].
Han gav honom namnet Noach (Noa), och sade:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar jorden] som Herren (Jahve) har förbannat." [Det hebreiska ordet för Noa förknippas både med nuach som betyder "vila", och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Båda dessa hebreiska ord har en gemensam rot nch som beskriver "vila", "andetag", "att ligga ner".]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan. [Pelegs fortsatta släktled fortsätter i och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på .]
De sade: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (ziggurat – hebr. migdal) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden. [Detta går helt emot vad Gud sade om att de skulle uppfylla hela jorden, se , . Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]
Därför fick den namnet Babel, eftersom det var där Herren förvirrade jordens [gemensamma] språk till ett obegripligt "babbel", och därifrån spred ut människorna över hela jorden. [Ordet "Babel" är det hebreiska ordet för att "förvirra", och snarlikt det babyloniska ordet babilu som betyder "Porten till Gud". Vårt svenska ord "babbel" kommer just från detta ord.]
Abram och Nachor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj och Nachors hustru hette Milka, Harans dotter, far till Milka och far till Iska.
Jag ska göra dig till ett stort folkslag [en stor familj]
och jag ska välsigna dig
och göra ditt namn stort (dig ärbar)
och du ska bli
en välsignelse.
Och han flyttade från den platsen
[Shechem] till bergen öster om
Betel och slog upp sitt tält så att han hade
Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren
(Jahve) och åkallade Herrens
(Jahves) namn.
till platsen för altaret som han gjort [rest] där först. Och där åkallade Abram i Herrens (Jahves) namn. [Abram, Saraj och Lot (Abrams bror Harans son, se ) kom nu tillbaka till den första platsen de stannat till på när de kom till Kanaans land från Haran, se . Här i Beit-el, som betyder Guds hus, åkallar Abram Herren.]
Abram och hans hustru Saraj var barnlösa. [I denna kultur var detta något skamfullt. Gud hade dock lovat dem ett eget barn som skulle bli deras arvinge, se . Tio år tidigare hade Abram försökt adoptera sin tjänare Elieser för att få en arvinge, men Gud förtydligade då sitt löfte att det verkligen skulle vara hans egen son, se . Abram är nu 85 år och Saraj 75 år, se , .] Saraj hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar [som de troligen fått av farao när de var i Egypten, se ].
Sedan sade Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael [uttalas "Jishmael" på hebreiska; betyder "Herren hör"],
för Herren (Jahve) har hört hur du plågats (varit under andras våld).
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.]
Hagar födde en son till Abram och Abram gav sin son, som Hagar fött, namnet Ismael.
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham. [Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".] För jag ska låta dig bli en far för många nationer (folk).
Sedan sade Gud till Abraham: "Din hustru ska inte längre heta Saraj, utan hennes namn ska vara Sarah.
Gud svarade: "Nej, men Sarah din hustru ska föda en son och du ska ge honom namnet Isak [hebr. Jits-chak från verbet för att skratta], och jag ska etablera mitt förbund med honom som ett evigt förbund för honom och hans säd (efterkommande, ättlingar) efter honom.
Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit." Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]
Och den förstfödda födde en son och gav honom namnet Moab, denne är moabiternas stamfar till denna dag. [Moabiterna blev ett folk som bosatte sig öster om Döda havet i nuvarande Jordanien; namnet låter som "från fadern" på hebreiska.]
Och den yngre födde också en son och gav honom namnet Ben-Ammi [låter som "min släktings son"], denne är stamfar till ammoniternas söner till denna dag. [Ammoniterna bosatte sig norr om Moab; både Moab och Ammon var fiender till Israel.]
Och Abraham gav sin son, som föddes åt honom, som Sarah födde till honom, namnet Isak. [Isak (hebr. Jits-chak) betyder han skrattar. Då Isak är en viktig bild på Jesus är det värt att notera kopplingen till att han kommer med glädje.]
Och Abraham planterade en tamarisk i Beer-Sheva och åkallade Herrens (Jahves) namn på platsen, den Evige Guden (El Olam). [Tamarisken växer långsamt, det tar 400 år innan den når full höjd. Ett träd planteras inte för sin egen skull, utan för kommande generationer. Detta är en profetisk handling av Abraham som säger att här ska kommande generationer bo och de ska få svalka sig i skuggan av detta träd! Tamarisken växer i jord med hög salthalt och är därför det enda träd som kan växa kring Döda havet. Under dagen utsöndrar trädet salt på sina löv, en process som kräver mycket vatten. Under natten absorberar saltet vatten, som sedan på mogonen avdunstar och ger en naturlig kylande effekt. Detta är en anledning till varför detta träd är populärt att plantera i trädgårdar. Se även ; .]
Abraham gav platsen namnet Jahve Jire, som man säger än idag "på berget där Herren (Jahve) ska förse." [Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve Jire, Herren vår försörjare, är ett av dem.]
Hans konkubin som hette Reoma födde Tevach och Gacham och Tachash och Maacha.
Rebecka hade en bror som hette Laban, och Laban sprang ut till mannen vid källan.
Abraham tog en annan hustru. Hennes namn var Ketora. [I kallas hon bihustru och antyder att detta skedde tidigare.]
Och detta är namnen på Ismaels [tolv] söner efter deras namn enligt deras släktled. Ismaels förstfödde
Nevajot
och Kedar
och Adbeel
och Mivsam
Detta är Ismaels söner och detta är deras namn efter deras byar och efter deras boplatser. Tolv furstar [] efter deras nationer.
Den som föddes först var rödblommig och hade hår som en mantel över hela kroppen. Han fick namnet Esau [hebr. Esav betyder hårig].
Efter kom hans bror och hans hand höll i Esaus häl. Han fick namnet Jakob [hebr. Jaaqov betyder "den som håller i hälen" eller "ersättare"]. Isak var 60 år när hon födde dem. [Isak var 40 år när han började be och det tog 20 år innan bönesvaret kom, se ]
Esau sade till Jakob: "Låt mig äta, jag ber dig, lite av det röda, den röda soppan, för jag är utsvulten." Därför kallades han Edom. [Hebreiska Edom har samma rot som "adom" som betyder röd.]
Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
Gerars herdar tvistade med Isaks herdar och sade: "Vattnet är vårt". Han gav källan namnet Esek [som betyder argument, tvist eller strid], eftersom de tvistade med honom.
De grävde en annan brunn och de tvistade om den också. Han gav den namnet Sitna. [Hebr. sitna betyder anklagelse, beskyllning eller kiv.]
Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder "mycket rymligt"] och han sade: "Nu har Herren (Jahve) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet." [Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se . Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se .]
Han byggde ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
Han kallade den
(brunnen) Shiva. Därför är
namnet på staden
Beer-Sheva än idag.
[Ordet shiva eller sheva, samma rot med olika vokaler, betyder både sju och ed/löfte. Betydelsen av Beer-Sheva brukar översättas sju brunnar. Det är mest naturligt då det är det antal brunnar som Abraham ursprungligen lät gräva på platsen. Men det är lika rätt att översätta namnet till löftesbrunnen, och då kan man hänvisa till den ed som Isak ingick med Gerars kung. Alla namn i det hebreiska språket har en betydelse som gör det till mer än enbart ett namn. När det som i detta fall har mer än en betydelse går det som regel också att hänvisa till flera olika händelser som är orsaker till namngivningen.]Och han sade: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Och han gav platsen namnet Betel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Loz stadens namn till en början.
Och Laban hade två döttrar, den äldre hette Lea och den yngre var Rakel.
Så blev Lea gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sade: "Eftersom Herren (Jahve) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig."
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Eftersom Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) att jag är hatad (oälskad, motbjudande, avvisad), har han gett mig även denna son." Och hon gav honom namnet Simon (hebr. Shimon – betyder: "höra").
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och hon sade: "Denna gång ska jag prisa (hebr. jada) Herren (Jahve)." Därför gav hon honom namnet Juda [betyder: "prisa"] och hon slutade att bli gravid.
Och Rakel sade: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
Och Rakel sade: "Guds närkamper har jag utkämpat (stretat, 'vridit mig'; brottats) med min syster och jag har [verkligen] fått överhanden (övervunnit)." Så gav (kallade) hon honom namnet Naftali [betyder: "min kamp"; eller möjligtvis "slug närkamp"].
Och Lea sade: "Lyckan (hebr. gad) har kommit!" Och hon gav (kallade) hon honom namnet Gad. [Namnet betyder lycka eller förmögenhet, men kan också betyda en skara eller trupp.]
Och Lea sade: "Jag är glad (välsignad – hebr. asher) för döttrarna ska kalla mig lycklig." Och hon gav (kallade) hon honom namnet Asher. [Asher betyder glad och att känna sig välsignad, men även att vara ärlig och gå rakt fram.]
Och Lea sade: "Gud (Elohim) har gett mig min lön (hebr. shachar) eftersom jag gav min tjänstekvinna till min man. Och hon gav (kallade) hon honom namnet Jisashchar. (Jisashachar betyder det finns lön, kompensation eller belöning.)
Och Lea sade: "Gud (Elohim) har skänkt (hebr. zavad) mig en god hemgift (hebr. zeved), nu ska min man umgås (hebr. zaval) med mig, eftersom jag har fött honom sex söner." Och hon gav (kallade) hon honom namnet Zevolun. [Zevolun betyder upphöjd, men även boplats, habitat.]
Därefter födde hon en dotter. Och hon gav (kallade) henne namnet Dina. [Dina betyder rätt eller domare, den feminina formen av Dan.]
Och hon gav (kallade) hon honom namnet Josef och sade: "Herren (Jahve) har förökat (hebr. josef) till mig ännu en son." [Josef betyder Herren förökar.] [Rakel får ännu ett barn, men hon dör i barnsäng när hon får honom. . Benjamin blir den tolfte sonen.]
Och Laban sade: "Detta röse ska i dag vara vittne mellan mig och dig." Så fick det namnet Galed.
Och Jakob sade när han såg dem: "Detta är Guds (Elohims) läger." Och han gav den platsen namnet Machanajim [betyder "två läger", en plats i Gileads bergsbyggd öster om Jordanfloden i närheten av Jabbok, se , ].
Då svarade mannen honom: "Vad heter du?" Han svarade: "Jakob." [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: "svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar", ordagrant "en som tar genom hälen". Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
Mannen sade: "Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit både mot Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt)." [Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att vi regerar tillsammans med Gud". På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även .]
Då frågade Jakob: "Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?" Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Sedan välsignade han Jakob där.
Jakob kallade platsen Peniel (Guds ansikte). Han sade: "För jag har sett Gud (Elohim) ansikte mot ansikte, och överlevt."
Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligtvis nuvarande Tel Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter Sukkot på hebreiska.]
Och Debora, Rebeckas barnflicka dog, och hon begravdes nedanför
Betel under eken, och den fick
namnet Alon-Bachot
[betyder: "eken som gråter"].
Och Gud (Elohim) sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob utan Israel ska vara ditt namn" och han gav honom namnet Israel.
Och Jakob kallade platsen där Gud talat med honom för
Betel [Betel betyder Guds hus].
Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
Detta är namnen på Esaus söner:
Elifaz, son till Ada, Esaus hustru, Reoel son till Basemat, Esaus hustru.
Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moavs mark, och hans stad hette Avit.
När Akbors son Baal-Hanan dog blev Chadar [andra handskrifter Chadad] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet,
[Huvudpersonen i den sista sektionen (kap 37-50) av Första Mosebok är Josef. Här i kapitel 38 sker dock ett abrupt avbrott som handlar om Juda och Tamar. Till en början kan det vara svårt att förstå hur detta kapitel, som är en enda härva av felaktiga sexuella relationer, passar in i berättelsen. Juda vägrar att gifta bort sin yngsta son till Tamar, hon tar saken i egna händer och förför sin svärfar, han går villigt till henne som är förklädd till en prostituerad. Genom att placera berättelsen om Juda mitt i berättelsen om Josef skapas en litterär poäng. Två olika vägar framträder. Josef flyr från sexuell omoral () medan Juda villigt går in i den med öppna ögon.] Vid den tiden gick Juda ner [rent höjdmässigt, men även moraliskt] från sina bröder [i Hebron, se ] och vände sig till (slog ner sitt tält vid) en viss adullamit som hette Chira [som betyder "ädel"]. [Ner till Adullam, som ligger 2 mil nordväst om Hebron, är det en höjdskillnad på 700 meter.]
Där fick Juda se dottern till en kananenisk man som hette Shoa [betyder "rikedom"], han tog henne och gick in till (hade sexuellt umgänge med) henne. [På liknande sätt som Esau, , lämnade Juda föreskrifterna och tog en hustru från en kananeisk familj, se ; .]
Hon blev gravid och födde en son och han gav honom namnet Er. [Er betyder "vaken", antagligen var det ett barn som inte sov så mycket!]
Hon blev gravid igen och födde en son och hon gav honom namnet Onan [Uttalas "Ånan" och betyder "stark"].
Ännu en gång födde hon en son och gav honom namnet Shela [som betyder "bön" eller "frid"]. Han [Juda] var i Cheziv när hon födde honom. [Cheziv, som betyder "falsk", var en stad i Judéen, troligen samma som Achzib och Chezeva, se ; ; . Den ligger 1 timmes vandring norr om Adullam, se . Intressant att Juda är borta i en stad som heter "falsk", när den tredje sonen föds, och då ger hans hustru honom namnet "frid". Läsaren anar att familjeförhållandena inte är de bästa, de två äldsta sönerna växer upp och blir onda i Herrens ögon, se , .]
Juda tog en hustru till Er, hans förstfödde, och hennes namn var Tamar.
Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sade: "Varför har du brutit dig fram?" Därför fick han namnet Parets. [Här finns en ordlek. Namnet betyder brytning eller rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"]
Efter kom hans bror som hade den röda tråden runt sin handled. Han fick namnet Zerach. [I detta kapitel finns namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David inkodade i med 49 bokstävers mellanrum. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i detta stycke som handlar om Parets, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
Farao gav Josef namnet Zafenat-Panea [som betyder "uppenbarare av hemligheter"], och till hustru gav han honom prästen Potiferas dotter Asenat från On. Och Josef vandrade ut över Egyptens land. [Potiferas är en längre form av namnet Potifar. De tidigaste rabbinska traditionerna (Rashi, Rashbam och Alshish) säger att det var samma Potifar (, ) som fängslade Josef.]
Josef gav sin förstfödda namnet Manasse, för Gud har fått mig att glömma min träldom och min fars hus. [Namnet Manasse betyder "få att glömma".]
Den andra gav han namnet Efraim, för Gud har gjort mig fruktsam i mina bedrövelsers land. [Namnet Efraim betyder "dubbel frukt".] [Guds ordning är först Manasse, sedan Efraim. Först måste vi "glömma" och komma över det som varit, förräderiet, de falska anklagelserna, fängelset och det orättfärdiga behandlandet innan vi kan bära frukt. Istället för att söka hämnd, måste vi förlåta våra bröder och föda "Manasse", se .]
[Nu följer en uppräkning av Jakobs söner. Frasen "Detta är namnet på" är en vanlig fras, se ; ; . Versen är uppbyggd som en kiasm.] Och detta är namnen på sönerna till
Israel
som kom till Egypten,
Jakob
och hans söner: [Leas sex barn:]
Ruben, Jakobs förstfödda.
Och deras ättlingar som du ska föda efter dem, ska vara dina, de ska uppkallas efter dina bröder i deras arv.
ängeln (budbäraren) som återlöste (friköpte) mig från allt ont (all ondska)
– må han välsigna ynglingarna,
och låt mitt namn nämnas i dem
och min fars namn Abraham och Isak,
och låt dem växa till i stort antal (bli många) över (mitt på) jorden."[Här används hebreiska verbet gaal – återlösa, första gången i Bibeln. Substantivet på samma rot – återlösare, är ett av namnen på Jesus. Hans uppdrag på korset var att återlösa oss, se ; ; . Därför är det betydelsefullt att just uttrycket "allt ont" finns här där ordet gaal förekommer för första gången i GT. Det pekar profetiskt på vad som ligger i Guds frälsningsplan.]
När landets invånare, kananéerna, såg sorgen på Atads tröskplats sade de: "Detta är en djup sorg för egypterna." Därför fick den namnet Evel-Mitsraim (betyder Egyptens klagan eller sorgesång), som ligger bortom Jordanfloden.
2 Moseboken (43)
Och namnen på Israels söner, de som kom tillsammans med sina familjer [från Kanaans land på grund av en stor hungersnöd] till Egypten (hebr. mitsrajim), var:
[Den första åtgärden med hårt arbete fungerade inte, så farao vidtar mer direkta åtgärder för att begränsa antalet israeliska män.] Den egyptiske kungen talade med de hebreiska barnmorskorna, en av dem hette Shifra ["den vackra"] och den andra Pua ["den glänsande"]. [Israeliterna var så många att det är troligt att Shifra och Pua var de som ansvarade över alla hebreiska barnmorskor. Namnen på dessa två gudfruktiga kvinnor nämns i texten, medan den dåtida "viktiga" kungen inte namnges.]
När barnet blev större [antagligen 3-4 år gammalt] tog hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, för hon sade: "Jag har dragit upp honom från vattnet."
Hon födde en son och han gav honom namnet Gershom, "eftersom jag är en främling i detta land", sade han. [Mose hade nu blivit en medborgare hos midjaniterna, långt borta från både landet Egypten och hans eget folk, israeliterna. På hebreiska är ger främling och shom där, så sammantaget är Gershom "Jag var en främling där" i det land där hans son föddes. Enligt Demetrius, en historiker i Alexandria 225 f.Kr., så kom namnet Midjan från en av Abrahams söner. Han skriver också att Mose och Sippora båda härstammade från Abraham. Mose i sjunde och Sippora i sjätte led.]
Men Mose sade till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Gud sade också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahve), era fäders Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er. Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.'
Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har hans ondska mot detta folk bara ökat, och du har inte gjort något för att rädda ditt folk."
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [; ]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning:
Gershon [hans söner listas i ],
Kehat [hans söner listas i ] och
Merari [hans söner listas i ].
Levi blev 137 år gammal. [Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]
Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) har jag låtit dig stå av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska proklameras, deklareras, förkunnas ut över hela jorden.
Herren (Jahve) är en stridsman,
Herren (Jahve, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).
Israels hus gav det namnet manna. Det var vitt som korianderfrön och smakade som rån gjorda med honung.
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Hebreiska ordet massa betyder fresta och pröva. Ordet meriva betyder strida, provocera.]
Då byggde Mose ett altare och gav det namnet Herren mitt segerbaner (Jahve Nissi).
med hennes två söner []. En [den förstfödde] hade namnet Gershom [på hebreiska låter det som "främling där", se ], eftersom han sade: "jag är en främling i ett annat land",
och namnet på den andra var Elieser [Eliezer, på hebreiska låter det som "Gud – min hjälp"], eftersom han sade: "Min faders Gud (Elohim) är min hjälp, och räddade mig från faraos svärd."
Du ska inte representera (ordagrant: "lyfta upp", "bära") Herrens namn (hans karaktär) på ett felaktigt sätt (tanklöst, i tomhet ). Herren ska inte låta den som missbrukar hans namn vara ostraffad. [Ofta har detta bud förringats till att inte nämna Guds namn på ett lättsinnigt sätt eller att inte svära. Att "bära" Herrens namn har innebörden att inte häda hans namn, men tyngdpunkten finns i att inte representera honom och hans karaktär på ett felaktigt sätt. Detta skulle kunna beskrivas som "religiös ondska" som sker i Guds namn. Om en ogudaktig begår onda handlingar är det illa. När någon som säger sig tro på Gud gör samma onda handling och säger att det är i Guds namn begår de inte bara ondska utan skadar även människors syn på Gud. Man behöver inte ha en kristen tro för att begå detta brott. En islamist som i Guds namn ropar "Allahu akbar", "Gud är större" på arabiska, och mördar gör att det är svårare för människor att tro att det kan finnas en god Gud. Ett av de vanligaste argumenten mot den kristna tron är just brott mot detta bud begångna av korsfarare förr i tiden, eller idag av islamister.]
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se ], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Ge noga akt på allt det som jag har sagt till dig. Låt inte namnet på andra gudar nämnas, låt dem inte bli hörda över din mun (låt inte ljudet av avgudanamn passera över dina läppar).
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Du ska ta två onyxstenar (hebr. ) och på dem ska du gravera in namnen på Israels söner,
Sex av namnen på den första stenen [Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan och Naftali] och de sex återstående namnen på den andra stenen [Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin], efter den ordning som de är födda [från den äldste till den yngste].
Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld.
Och du ska sätta de två stenarna på axelstyckena av efoden, till att vara minnesstenar för Israels söner, och Aron ska bära deras namn inför Herrens (Jahves) ansikte på sina två skuldror som en hågkomst.
Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna. [Exakt vilket namn som motsvarar varje sten definieras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I räknas stammarnas placering upp. Troligtvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se . Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se .]
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte.
Se jag har kallat vid namn Betsalel [betyder: "i skuggan av Gud" – dvs. under hans beskydd],
son till Uri [betyder: "mitt ljus", hans fulla namn var troligen Uriel eller Uriah],
son till Hur [; ], av Juda stam.
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
Han svarade: "Jag ska låta min godhet (skönhet) passera inför dig och jag ska visa namnet Herren (Jahve) inför dig. Jag ska vara nådig (ge oförtjänt favör) mot den jag vill vara nådig mot och vara barmhärtig (visa moderlig ömhet) mot den jag vill vara barmhärtig mot."
Och Herren (Jahve) steg ned i ett moln och stod med honom där och ropade ut Herrens (Jahves) namn.
Du ska inte falla ner för någon annan gud (hebr. el), för jag Herren (Jahve), vars namn är Nitälskande (ett starkt känslomässigt uttryck för att vilja ha fullt ägandeskap över något – hebr. qana), är en nitälskande Gud (El),
Och Mose sade till Israels söner: "Se, Herren (Jahve) har kallat Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, vid namn,
Och de bearbetade onyxstenarna och infattade dem i guld och graverade dem som man gör med en signetring, efter namnen på Israels söner.
Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.
3 Moseboken (11)
[Barnoffer till avgudar]
Du ska inte låta din säd [dina avkomlingar, barn] offras (passera) [genom eld] åt [den ammonitiska avguden] Molok [som betyder "kung", se ];
du ska inte ohelga din Guds namn.
Jag är Herren (Jahve). [Bara Gud är "Kung" – inte "Molok".] [Den vanligaste beskrivningen av denna Kananeiska avgud är att den var gjord av brons och ihålig – med en mänsklig kropp och en oxes huvud. Den satt på en tron av brons med händerna utsträckta, förberedda att ta emot offret. Man eldade i statyn och runt statyn så den hettades upp. Föräldrarna offrade sedan deras barn på de rödglödgade armarna medan ljudet av trummor och cymbaler dränkte barnets skrik. Det sägs att sju kapell var kopplade till denna avgud och bara de som offrade ett barn till Molok fick tillträde till det sjunde och högsta ockulta nivån. Miniatyrer av dessa var de "skrin" som refereras till i och . Det råder olika uppfattningar om denna beskrivning är kopplad till sederna för offret till Molok, Bibeln anger dock att det handlar om barnoffer och eld, se ; ; .]
Ni ska inte svära falskt vid mitt namn;
då ohelgar du [singular] din Guds namn. Jag är Herren (Jahve). [Den första handlingen är en fysisk gärning (stöld), följd av tre verbala handlingar. En rabbinsk tolkning är att de fyra handlingarna hör ihop och följer som konsekvens av varandra. En tjuv måste ljuga, bedra och till sist även vittna falskt för att dölja sitt brott. Genomgående i detta kapitel kopplas vårt agerande mot medmänniskor ihop med gudsrelationen, det förstärks också genom att byta från plural "ni" till det personliga "du" i .]
Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) offer gjorda med eld och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahve).
Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahve) som helgar er,
Och den israelitiska kvinnans son hädade Herrens (Jahves) namn och förbannade. Och de förde honom till Mose. Och hans mors namn var Shelomit, dotter till Divri, från Dans stam.
Och han som hånar Herrens (Jahves) namn, han ska sannerligen bli dödad, och hela församlingen ska verkligen stena honom, både främlingen och han som är född i landet, när han hånar Herrens (Jahves) namn, ska han dödas.
4 Moseboken (49)
Räkna antalet (summan av huvuden) på hela menigheten av Israels barn, efter deras familjer, efter deras fäders hus, i enlighet med antalet namn, varje man var för sig,
Detta är namnen på dem som ska stå tillsammans med er:
Från Ruben: Elitsor, son till Shedejor.
Och Mose och Aron tog dessa män som var utpekade med namn.
De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från 20 års ålder och uppåt, varje man var för sig.
Rubens söner, Israels förstfödde, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Simons söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Gads söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Juda söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Issachars söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Sebulons (Zevoluns) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Josef söner,
av Efraims söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Manasses (Manashes) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Benjamins söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Dans söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Ashers söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Naftalis söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
Och detta är namnen på Arons söner: Nadav, den förstfödde, och Aviho, Elazar och Itamar.
Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete.
Och dessa var Levis söner, efter deras namn:
Gershon och Kehat och Merari.
Och dessa är namnen på Gershons söner efter deras familjer:
Livni och Shimei.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
och stolparna runt gården och deras fotstycken och deras tältpinnar, och deras rep, och övriga tillbehör, och allt som behövs till arbetet. Och du ska förordna dem med namn för ansvaret för varje del av bördan.
Så ska de
[prästerna] uttala
(lägga) mitt
namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.
[På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonaj):
jevarechecha Adonaj vejishmerecha
jaer Adonaj panav elecha vichuneka
jisa Adonaj panav elecha vejasem lecha shalom Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln: - Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar). - Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd). - Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid).
Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis: - välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa. - bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt. - lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända. - visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position. - vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända. - ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.
Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i . Se även ; .
Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahves) eld hade brunnit ibland dem. [Namnet Tavera återfinns även , men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se .]
Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.]
Och detta var deras namn:
Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. [Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]
och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose,
med män från Israels söner
– 250 män,
ledare i församlingen, utvalda män med gott rykte.
Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav.
Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus.
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
Namnet på den israeliske mannen som dödades, som dödades med midjanitiskan, var Zimri, Salos son, en ledare för fädernas hus bland Shimoniterna.
Och namnet på den midjanitiska kvinnan som dödades var Kozbi, Tsors dotter. Han var folkets huvud för fädernas hus i Midjan.
Och Tselofechad, Chefers son,
hade inga söner men döttrar, och detta är namnen på Tselofechads döttrar:
Machla
och Noa,
Chogla,
Milcha
och Tirtsa.
Och namnet på Ashers dotter var Sarach.
"Till dessa ska landet delas som ett arv efter antalet av namnen.
Dock ska landet delas med lottning, efter namnen på deras fäders stammar ska de ärva.
Och Amrams hustru hette Jocheved, Levis dotter, som föddes till Levi i Egypten, och hon födde
Aron
och Mose
och deras syster Mirjam. [Jocheved och Miriam är de enda kvinnorna som nämns i det levitiska släktträdet. Notera att det står att Jocheved födde barnen, ofta brukar annars bara fadern och sönerna nämnas i släktregistren. I sammanhanget står hur "Jocheved föddes till Levi" och "till Aron föddes", se . Se även ; ; . Ordet "föddes" kan också användas i betydelsen ättling till Levi. Ibland kan namn utelämnas i släktled, se t.ex. , .]
Sedan kom döttrarna till Tselofechad nära, Chefers son, son till Gilead, son till Machir, son till Manasse av Manasses familj, Josefs son. Och detta är namnen på hans döttrar: Machla, Noa och Chogla och Milcha och Tirtsa.
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.
Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.
"Detta är namnen på de män som ska ta landet i besittning för er; prästen Elazar och Josua, Nuns son.
Och detta är namnen på dessa män:
Av Juda stam,
Kaleb Jefunnes son.
5 Moseboken (36)
Jair, Manasses son, tog hela Argovs område till gränsen mot geshureerna och machaeerna, även Bashan och uppkallade det efter sitt eget namn Chavot Jair, till denna dag.
Du ska inte ta (använda) Herren din Guds (Jahve Elohims) namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).
Du ska vörda (frukta) Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du tjäna och i hans namn ska du avlägga ed.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn från under himlarna, och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem."
Vid den tiden avskilde Herren (Jahve) Levi stam till att bära Herrens (Jahves) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahves) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag.
Du ska vörda Herren (Jahve) din Gud (Elohim). Honom ska du tjäna och till honom ska du hålla dig (klänga dig fast, vara fastklistrad vid) och i hans namn ska du avlägga ed (göra löften).
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro.
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
Om platsen som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, är för långt bort från dig, då ska du slakta av din hjord och av din flock som Herren (Jahve) har gett dig, som jag har befallt dig och du ska äta inom dina portar utifrån allt som din själ önskar.
Och du ska äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som han väljer för att låta sitt namn bo där. Tiondet av din säd, av ditt vin och av din olja och förstlingen av din hjord och av din flock, för att du ska lära dig att alltid vörda Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig,
Och du ska offra påskoffret till Herren din Gud (Jahve Elohim) från flocken och hjorden på den plats som Herren (Jahve) ska utvälja för att hans namn ska bo där.
utan på en plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där, där ska du offra påskoffret på kvällen när solen går ner, vid den bestämda tiden (månaden Aviv/Nisan) då du kom ut från Egypten.
Och du ska glädja dig inför Herren din Gud (Jahve Elohim), du och din son och din dotter och din tjänare och din tjänarinna och leviten som finns inom dina murar och främlingen och den faderlöse och änkan som finns i din mitt, på den plats som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att hans namn ska bo där.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt dem från alla stammar till att stå och betjäna i Herrens (Jahves) namn, honom (Levi) och hans söner för evigt [].
då ska han betjäna i Herrens (Jahves) hans Guds (Elohims) namn, som alla hans bröder leviterna gör som står där inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö."
När en profet talar i Herrens (Jahves) namn, om det inte sker och går i uppfyllelse, är det något som Herren (Jahve) inte har talat. Profeten har talat förmätet, du ska inte vara rädd för honom.
Och prästerna, Levis söner, ska komma dit, de som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt att betjäna honom, och de ska välsigna Herrens (Jahves) namn och i enlighet med deras ord ska alla tvister och alla bråk (konflikter, här används ett ord som ordagrant betyder att bli slagen) avgöras.
och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet",
De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel.
Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig".
Hans namn (öknamn) i Israel ska vara "hans hus som har förlorat sin sko".
att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där,
och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har sagt.
Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahves) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig.
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Herren (Jahve) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahves) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahve) ska utrota hans namn från under himlarna.
Jag vill förkunna (proklamera, ropa ut) Herrens (Jahves) namn,
tillskriva vår Gud (Elohim) storhet (praktfullhet, storslagenhet, mäktighet).
Josua (12)
Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
De begav sig i väg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Idag har jag tagit bort (ordagrant 'rullat bort') Egyptens förebråelse från dig." Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder "hjul" eller "något som rullar"] till denna dag.
När kananéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?
Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren (Jahve) vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag. [Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbyggden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i och där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
Och de sade till honom: "Från ett väldigt avlägset land, har dina tjänare kommit för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,
Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig. [Arba är hebreiska för talet fyra, så Kirjat-Arba är "staden av fyra" eller "Tetrapolis". Det finns olika rabbinska förklaringar till namnet, fyra patriarker är begravda där (Adam, Abraham, Isak och Jakob), fyra matriarker är begravda där (Eva, Sarah, Rebecka och Lea), staden var platsen Abraham utgick när han bekämpade fyra kungar.]
Och han gick upp mot invånarna i Devir, Devir hette tidigare Kirjat-Sefer.
Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner utan döttrar och detta är namnen på hans döttrar: Machla och Noa, Chogla, Milcha och Tirtsa.
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
Och de gav från Juda söners stam och från Simons söners stam dessa städer som är namngivna.
så att ni inte kommer (blir assimilerade) bland dessa nationer som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem,
Domarboken (19)
Och Juda gick mot kananéerna som bodde i Hebron, det nuvarande Hebron hette tidigare Kirjat-Arba [; ; ], och de slog Sheshaj och Achiman och Talmaj [som var ättlingar av jätten Anakim, ; ; , ].
Och därifrån gick han mot invånarna i Devir [i södra Juda bergsbygd]. Det nuvarande Devir hette tidigare Kirjat-Sefer [ordagrant: "Skriftens stad", kanske fanns det ett bibliotek eller register där eller kanske en skola för notarier/skrivare, se även ].
Och Juda gick med Simon, sin bror, och de slog kananéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [; ]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se ].
Och Josefs hus sände spejare att utforska Betel, och stadens namn var tidigare Loz.
Och mannen gick till hettiternas land och byggde en stad och gav den namnet Loz, som den heter än idag.
Och de gav den platsen namnet Bochim [betyder: "de gråtande"] och de offrade där till Herren (Jahve). [Bochim är inte identifierad, men bör ligga i närheten av Jeriko men på högre höjd, se .]
Och hans konkubin som var i Shechem födde också en son till honom och hon gav (kallade) hon honom namnet Avimelech. [Avimelech betyder "min far är kung". Detta måste vara hans mors önskan och hur hon såg på Gideon. Gideon själv vägrade att vara en kung, se , så namnet är i den meningen en lögn, men kan vara ett uttryck för hans mors utopi eller önskan.]
Och där fanns en man från Tsora [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh], från daniternas familj och hans namn var Manoach [betyder "viloplats", från ordet noach som betyder vila]. Och hans hustru var barnlös och födde inte. [Frasen är väldigt lik , och läsaren får genast koppling till berättelsen om Abram och Saraj, som inte heller kunde få barn. Intressant är att mannen identiferas först geografiskt, sedan stam och sist hans namn.]
Och kvinnan kom och berättade för sin man och sade:
"En man från Gud (Elohim) kom till mig och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig,
Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (hebr. pili).
Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder "som solen") och ynglingen växte upp och Herren (Jahve) välsignade honom.
Och Gud (Elohim) klöv fördjupningen som finns i Lechi och lät vatten komma ut därifrån och han drack och hans ande återvände och han blev upplivad. Därför kallade (gav) han [källan] namnet Ein-Haqore, som finns i Lechi till denna dag. [Källas namn kommer från hebreiska orden ein och qara och är ordagrant "Rop-källan". Här finns en parallell till .]
Och det skedde sedan att han blev förälskad i en kvinna vid floden Soreq [i närheten av Simsons hemtrakter där städerna Tsora, Eshtaol, Timnah och Ekron låg] och hennes namn var Delila. [I föregående vers var Simson i Chevron (Hebron). Kanske skulle Simson nu hålla sig i de judiska områdena och hitta en hustru där, redan i inledningen på denna vers anar läsaren oråd. Det går en tid, och Simson blir förälskad igen. Detta är den tredje kvinnan som Simson blir involverad med (som omnämns i Domarboken, se ; ). Bibeln är inte emot kärlek mellan en man och kvinna, problemet är var han är och söker efter kärleken. Soreq ligger i låglandet i filistéernas område. Hans första fru och den prostituerade kvinnan i Gasa har inte nämnts vid namn, nu blir läsaren upplyst att denna tredje kvinna heter Delila. Betydelsen av hennes namn bär också med sig en gåta. Ordets ursprung kan härledas från arabiska dalla som betyder att flirta. Men det finns även en koppling till det hebreiska ordet för natt som är lajla. Bokstaven Dalet i början av Delilas namn gör att betydelsen blir "av natten". Här finns även en anspelning på hur Simson (hebr. Shimshon), som betyder "som solen", nu går mot natten.]
[Den första berättelsen återberättar hur Moses egna barnbarn och ättlingar sätter upp ett helt system av avgudadyrkan i Dan. Berättelsen har sju episoder, där de tre sista hör ihop och blir bara värre och värre. Den första husguden sätts upp av en individ, medan den andra sätts upp av en hel stam!] Och det hände sig att det fanns en man i Efraims bergsbygd vars
namn var Michajho
[betyder: "Vem är som Jahve?"].
[Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten. Här låg Shilo där tabernaklet stod. I och används det längre hebreiska namnet Michajho, senare i och resten av kapitlet är det Micha. Båda formerna betyder "Vem är som Jahve?" I berättelsen nämns om 1 100 silver, samma summa som var och en av de filisteiska kungarna erbjöd Delila för att förråda Simson, se .] Och de kallade (gav) staden namnet Dan, [efter] deras far Dans namn som föddes till Israel. Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) var Laish stadens namn till en början.
Rut (14)
Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon.
[Elimeleks namn betyder: "min Gud är kung"; Noomi "välbehag/den ljuva"; sönerna "sjuklig" och "bräcklig/vekling".] Familjen var efratiter från
Betlehem i Juda.
[Efrata var ett område kring Betlehem, se ; ; .] De kom till Moavs land och stannade där.
[Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska "brödhuset". Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se ; .
Moab ligger öster om Döda havet, se ; . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .]Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder "gasell", härstammar från hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap" gifte sig med Mahlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär "hos honom finns styrka". Han finns med i Jesu släkttavla, se ; . En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av smeden Hiras, se , . Ordet "ärbar" är hebr. chayil. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf och kraft, se ; ; ; ; ; . Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut () och hur hennes kommande släktled ska bli "mäktiga" ().]
Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: "Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!" [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet "var" är hebreiska epho som är snarlikt måttet "efa" i . Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: "Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas."
Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten." [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden (hebr. chesed). Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
Allt folket vid porten och de äldste sade:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord "edim", vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se .]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jmf. ; ]
i området Efrata [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
i Betlehem. [; , ]
Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: "En son har fötts till Noomi!" De gav honom namnet Oved [betyder "en som tjänar"]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen "b" eller "v" beroende på placering i ordet. Inleder "Bet" ordet uttalas det oftast "b", annars "v". Ruts sons namn stavas "Obed" men uttalas "Oved" och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är "Jishaj", men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse.
Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, , har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, . Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
1 Samuelsboken (33)
Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana [betyder: "Gud har skapat"],
Jerochams son,
Elihos son [Eliel, se ],
Tochos son [Toah, se ],
Tsofs son,
en efraimit. [Ramatajim betyder "två kullar" och Ramatajim-Tsofim tros vara Arimatea, 25 km väster om Shilo. Senare nämns att Samuels hemstad är Rama, se .]
Och han hade två fruar, den ena hette Channa [Hanna – från hebr. som betyder nåd] och den andra hette Penina [betyder: "juvel"], och Penina hade barn men Channa hade inga barn. [Den förste polygamisten som nämns i Bibeln är Lemech (i den sjätte generationen från Adam och en ättling till brodermördaren Kain) som skröt över att dödat en människa., se . Guds grundplan var en man och en kvinna i ett äktenskap, se ; ; ; ; . En kung ska inte ta många fruar, se ; . Även om Bibeln inte säger "det var fel" vid varje tillfälle, så visar varje exempel på den avundsjuka och alla de problem som polygami för med sig, se ; .]
Och det hände när tiden kom att Channa var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder "Gud hör bön" – hebr. Shmoel] eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahve).
Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspa och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sade: "Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.]
Namnet på hans förstfödda var Joel, och namnet på hans andra Avija, de var domare i Beer-Sheva.
Nu fanns en man i Benjamin vars namn var Kish,
son till Aviel, son till Tseror, son till Bechorat, son till Afiach son till en benjaminit, en tapper (ärbar, stark) man.
Han hade en son som hette Saul – ung och såg bra ut (ordagrant: utvald och god/bra/vacker), bland Israels söner fanns ingen man såg så bra ut som han, han var huvudet högre än alla andra (från skuldrorna och uppåt var han högre än någon i hela folket).
För sitt stora namns skull ska Herren (Jahve) inte överge sitt folk, eftersom det har behagat Herren (Jahve) att göra er till ett folk åt sig själv.
Och i passet, där Jonatan hade tänkt gå över till filistéernas förläggning, var det en brant stenig klippa på den ena sidan och en brant stenig klippa på den andra sidan, och namnet på den ena var Botsets och namnet på den andra var Sene. [Botsets betyder gnistrande eller "överträffar vitt" och Sene betyder "taggig".]
Och detta är Sauls söner: Jonatan och Ishvi och Malchishoa, och hans två döttrar var dessa, namnet på den förstfödda Merav och namnet på den yngre Michal.
Och namnet på Sauls hustru var Achinoam, Achimats dotter, och namnet på härföraren över armén var Avner, Ners son, Sauls farbror.
Och en tvekampskämpe
(en som själv står mellan två – hebr. benajim) steg fram från filistéernas läger som hette Goliat från Gat
[nuvarande Tel Safi], vars längd var 6 alnar och en spann
[dvs. närmare 3 meter] lång.
[En aln är 0,45 cm och en spann 22 cm (en halv aln, måttet mellan tummen och lillfingret på en utsträckt hand), vilket ger en längd på 2,92 meter! Den grekiska översättningen Septugainta tonar ner måttet och skriver 4 alnar istället för 6. Måttet i den hebreiska texten är dock inte orimligt. Den längsta människan i modern tid, Robert Wadlow (1918-1940), var 272 cm lång – bara 2 dm kortare än Goliat. Egyptiska brev från (Papyrus Anastasi I) från 1200-talet f.Kr. beskriver fruktansvärda kanaaneiska krigare som var 2,7 meter långa. Två kvinnliga skelett som vardera strax över 2 meter långa har hittats i Jordandalen i Tel Saidije (troligtvis bibliska Tsaretan).]Och David var son till en efratit från Betlehem i Juda som hette Jishaj, han hade åtta söner, och mannen var en gammal man i Sauls dagar, kommen till hög ålder bland män [så han kunde inte själv gå till stidsfältet]. [David var den yngste, se . I nämns bara sju söner vid namn. I nämns de tre äldsta, så någon av de yngre kan ha dött tidigt innan han skaffat familj, och därför inte räknats med i Krönikerböckerna.]
Och Jishajs tre äldsta söner hade gått efter Saul i striden, och namnen på de tre sönerna som hade dragit ut i strid var: Eliav – hans förstfödde, Avinodav – den andre, och Shamma – den tredje. []
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filistén från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
David svarade filistén: "Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om).
Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
Och Jonatan sade till David: "Gå i frid (shalom) som vi båda har avlagt ed i Herrens (Jahves) namn och sagt: Herren (Jahve) ska vara mellan mig och mellan dig och mellan min säd och mellan din säd för evigt."
Nu var en av Sauls tjänare där den dagen, begränsad (förhindrad, instängd) inför Herren (Jahve), och hans namn var Doeg, edomiten, ledaren för Sauls herdar. [Doeg kan ha avlagt ett nasirlöfte, eller så är det sabbat vilket gjorde gjorde att han inte kunde gör något denna dag. Så småningom kommer han att berätta för Saul att David varit här och döda alla präster, se , , ; .]
En av Achimelechs söner, Achitovs son, som hette Evjatar, undkom och flydde till David. [Början på uppfyllelsen av , se .]
Ge mig därför din ed vid Herren (Jahve) att du inte ska skära av min säd efter mig, och att du inte ska fördärva min fars hus namn."
Mannen hette Naval och hans hustru hette Avigajil [betyder: "min fader (är) glädje"] och kvinnan hade gott förstånd (hebr. tov sechel) och var vackert utseende, men mannen var rå och ond i sina handlingar och han var av Kalebs hus. [Kalebiterna var en respekterad stam i Juda som bl.a. byggt upp Betlehem, Davids hemstad, se . Naval betyder dåre eller ond. Avigajil beskrivs med ordet förstånd vars verbform används i om David. Det ger en subtil antydan att det finns en koppling mellan dem två. Det förstärks av att ordparet "rå och ond" skjuter in en kil mellan Naval och hans fru som är "god i förståelse".]
Så David sände 10 unga män och sade till de unga männen: "Gå upp till Karmel och gå till Naval och hälsa honom i mitt namn.
Och när Davids unga män kom talade de till Naval i enlighet med dessa ord i Davids namn, och tystnade.
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
2 Samuelsboken (34)
Och Saul hade en bihustru som hette Ritspa, Ajas dotter, och han sade till Avner: "Varför har du gått in till min fars bihustru?"
Men Sauls son [Ish-Boshet] hade två män som var ledare för (var sitt) rövarband. [De hade motsvarande position och uppdrag som Joav hade i Davids armé, se .]
Namnet på den ene var Baana [betyder: "att plåga"]
och namnet på den andre var Rechav [betyder: "en som rider"],
de var söner till Rimmon, beerotiten av Benjamins stam. För även Beerot räknades till Benjamin,
[I denna vers, som är en parantes, introduceras Jonatans son Mefivoshet.] Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i båda sina båda fötter. Han var 5 år när rapporten från Jizreel kom om Saul och Jonatan. [Både Mefivoshets far och farfar hade dött vid slaget vid Gilboa i Jezereldalen, se . Mefivoshets (Israels tronarvinges) liv stod nu på spel, eftersom alla potentiella efterträdare brukade röjas ur vägen av nya härskare.] Hans barnflicka [som ansvarade för Mefivoshet då Jonatan gått ut i striden] tog (lyfte upp) honom och flydde, men under den kaosartade flykten föll han och blev lam. Hans namn var Mefivoshet. [Även om detaljerna inte ges här är det troligt att filistéerna tog kontroll över hela regionen, och var på väg söderut för att plundra Sauls huvudstad Giva (; , strax norr om Jerusalem), där Mefivoshet befann sig. Texten ger inga detaljer hur han föll, kanske hoppade de från någon mur och han bröt benen, eller fick en nervskada i nacken som gjorde att han blev lam. Oavsett så måste detta skapat djupa skuldkänslor hos barnflickan som i en svår situation försökte skydda honom, men det sker en olyckshändelse och barnet blir handikappat. Namnet Mefivoshet betyder "krossar skam", utanför Samuelsböckerna kallas han också Meriv-Baal, se ; . Omnämnandet av Mefivoshet just här har även en litterär poäng, i nästa vers nämns hur Sauls son Ish-Boshet som betyder "man av skam" dör. Författaren vill ge hopp, skammen kommer krossas. Mefivoshet kommer spela en avgörande roll i framtida händelser, se ; ; .]
Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem: Shamoa och Shovav och Natan och Salomo
Och David kom till Baal-Peratsim och David slog dem där och han sade: "Herren (Jahve) har brutit mina fiender framför mig, som vattnet bryter igenom." Därför kallas den platsen Baal-Peratsim (Peratsim är plural av att bryta, rämna, slå en bräsch i.)
Och David steg upp och gick med hela folket som var med honom från Baale i Juda för att därifrån föra upp Guds (Elohims) ark, över vilken Namnet är uppkallat, Namnet Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som sitter på keruberna.
Och när David hade avslutat brännoffret och shalomoffret, välsignade han folket i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn.
Jag har varit med dig på alla dina vägar
och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
som de största namnen på jorden.
Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [],
för att göra sitt namn känt? [De första tre frågorna i och fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:] Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger:
'Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.' Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig.
Och David gjorde sig ett namn när han återvände från att ha slagit araméerna i Saltdalen, 18 000 män.
Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sade till honom: "Är du Tsiva?"
Han sade: "Din tjänare är han."
Mefivoshet hade en ung son som hette Micha. Och alla som bodde i Tsivas hus var tjänare åt Mefivoshet.
Och David tröstade Batsheva (Batseba), sin hustru och gick in till henne och låg med henne och hon födde en son och hon gav (kallade) hon honom namnet Salomo. Och Herren (Jahve) älskade honom
och han sände genom profeten Natans hand och han gav (kallade) honom namnet Jedidja, för Herrens (Jahves) skull. [Salomo betyder "hans shalom", dvs. hans frid, fred, välgång, framgång, hälsa och all himmelsk välsignelse. Jedidja betyder "älskad av Herren".]
Samla nu ihop resten av folket och slå läger mittemot staden och ta den, annars tar jag staden och den blir uppkallad efter mitt namn."
Och det skedde därefter att Avshalom (Absalom), Davids son, hade en vacker syster vars namn var Tamar och Amnon, Davids son, älskade henne.
Men Amnon hade en vän som hette Jonadav, Shimeas son, Davids bror. Och Jonadav var en mycket slug man.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
Och till Avshalom föddes tre söner och en dotter vars namn var Tamar, hon var en kvinna med vackert utseende.
Och David kom till Bachorim. Se, där kom det ut en man som tillhörde Sauls hus släkt, vars namn var Shimi, Geras son. Han kom ut och förbannade oavbrutet när han kom.
Och Avshalom hade satt Amasa över hären istället för Joav. Amasa var son till en man vars namn var Itra, jisraeliten som gick in till Avigal, Nachash dotter, syster till Tseroja, Joavs mor.
Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sade: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
Och där mötte dem en oduglig man vars namn var Sheva, Bichris son en man från Benjamin. Och han blåste i shofaren och sade:
"Vi har ingen del i David
och vi har inget arv i Jishajs son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden."
Kvinnan sade till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
[Denna uppräkning beskriver de närmsta männen kring David. Först nämns de tre närmaste följt av en grupp av 30 män. Den sista listan innehåller några fler, men det beror på att även fallna hjältar räknas upp, se .] Detta är namnen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän).
Den förste – Joshev-Bashevet
Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"], en tachmonit, den främste av kämparna. Det samma var Adino, etsniten, som svängde sitt spjut över 800 slagna på en gång. [] [Han rapporterade direkt till David.]Och Avishaj, Joavs bror, Tserojas son, var ledare för de tre andra []. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre.
Dessa ting gjorde Benajaho, Jehojadas son och hade ett namn bland de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
1 Kungaboken (46)
Och dessutom kom kungens tjänare och välsignade vår herre kung David och sade: 'Gud (Elohim) ska göra Salomos namn bättre än ditt namn och göra hans tron större än din tron,' och kungen böjde sig ner på sängen.
Bara folket offrade på de höga platserna, eftersom det inte hade byggts något hus åt Herrens (Jahves) namn fram till dessa dagar.
Och dessa är deras namn:
Hurs son – i Efraims bergsbygd;
för han var visare än alla människor, än esraiten Etan [] och Heman [] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring.
Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herren min Guds (Jahve Elohims) namn så som Herren min Gud (Jahve Elohim) talade till min far David och sade: "Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn."
Och han satte upp pelarna i templets förhall, och han satte upp den högra pelaren och gav (kallade) den namnet Jachin och han satte upp den vänstra pelaren och gav (kallade) den namnet Boaz.
Från den dag jag förde fram mitt folk Israel ut från Egypten, valde jag ingen stad från alla Israels stammar till att bygga ett hus, så att mitt namn ska vara där, men jag valde David att vara över mitt folk Israel.
Och det var i Davids hjärta, min far, att bygga ett hus till Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
Men Herren (Jahve) sade till David min far: 'Emedan det var i ditt hjärta att bygga ett hus till mitt namn, gjorde du väl i att det var i ditt hjärta,
men likväl ska du inte bygga huset, utan din son som ska komma från din länd, han ska bygga huset till mitt namn.'
Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn.
Låt dina ögon vara öppna mot detta hus – mot den plats som du har sagt: 'Mitt namn ska vara där' – så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus,
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
Främlingar som inte tillhör ditt folk Israel, ska komma från avlägsna länder på grund av ditt namn (ryktet om dig) [din närvaro].
När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar) och din utsträckta arm, ska de komma och be vända mot detta tempel.
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn,
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Jag har hört dina förböner och dina innerliga böner som du har bett inför mitt ansikte. Jag har helgat (avskilt) detta hus som du har byggt för att placera mitt namn där för evigt, och mina ögon och mitt hjärta ska vara där alla dagar (oavbrutet så länge tiden varar, till dagarnas slut).
då ska jag hugga av Israel, ut från landet som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat (avskilt) till mitt namn, ska jag kasta bort från mitt ansikte, och Israel ska bli ett ordspråk och ett skällsord bland alla folkslag.
[Detta kapitel hör tematiskt i kiasmen ihop med där två kvinnor kommer till Salomo och han dömer med vishet.] När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo och Herrens namn [sambandet mellan hans ära och hans gudsrelation, hans moraliska och andliga vishet], kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor (ordspråk, problem). [Saba låg antagligen i södra Arabien och var ett stort rike som kan ha sträckt sig över Röda havet ända till Etiopien. Sträckan upp till Israel genom öken och bergigt landskap är över 200 mil. Det var vanligt att man diskuterade praktiska, existentiella och etiska problem genom ordspråksliknande frågor och svar. I Ordspråksboken finns många av dessa nedskrivna. Ett exempel på en fråga som drottningen kunde ha ställt var: "Vilken kroppsdel är starkast?" Salomo skulle då ha svarat: "Tungan, eftersom den har makt över död och liv", se Ords 18:21.]
Och Jerovam, Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen.
Och till hans son ska jag ge en stam, så att David min tjänare alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där.
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sade: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
[Rechavam var Sydrikets andra kung (regerade 924-907 f.Kr.).] Och Rechavam Salomos son regerade i Juda. Rechavam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahve) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor [drottningmoder] var Naama, ammonitiskan.
Och Rechavam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son regerade i hans ställe.
Han regerade tre år i Jerusalem och hans mors [drottningmoderns] namn var Maacha, Avishaloms dotter. [I stavas hennes namn Mikaja.]
41 år regerade han i Jerusalem, och hans farmors (mors/farmors – hebr. im) namn [drottningmoders namn; Avijams mor, se ] var Maacha, Avishaloms dotter.
Och han köpte Samariens kulle av Shemer för två talenter silver och han byggde på kullen och gav staden som han hade byggt namnet Samarien (Shomron) efter ägaren till kullen som hette Shemer. [Båda namnen stavas med samma konsonanter på hebreiska: shin, mem och resh.]
Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
Och hela folket svarade och sade: "Det är bra (väl) talat."
Och Elia sade till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sade: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i .]
Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se ], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." []
Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd.
Och hon skrev brev i Ahavs namn och förseglade det med hans sigill och sände brevet till de äldste och till de förnäma som var i staden och som bodde med Navot.
Och kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?"
Jehoshafat var 35 år när han började regera och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Azova, Shilchis dotter.
2 Kungaboken (23)
Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]
Naaman blev arg och gick sin väg, och sade: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.]
Achazjaho var 22 år när han började regera och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mors [drottningmoders] namn var Atalja (Ataljaho), Omris dotter, Israels kung.
I [Nordrikets] Jehus 7:e år började Jehoash regera och han regerade 40 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Tsivia från Beer-Sheva.
Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. [De första 4 åren själv och de sista 25 tillsamans med hans son Azarja.] Och hans mors [drottningmoders] namn var Jehoadan från Jerusalem.
Han slog Edom i Saltdalen, 10 000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.
Och Herren (Jahve) har inte uttalat att han vill utrota Israel från under himlarna och (därför) räddade han dem genom Jerovams hand, Joashs son.
Han var 16 år när han började att regera och han regerade 52 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Jecholjaho från Jerusalem.
Han var 25 år gammal när han började att regera och han regerade 16 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Jerosha, Tsadoks dotter.
Till denna dag gör de på det gamla sättet. De fruktar inte Herren (Jahve) inte heller gör de efter förordningarna (ordagrant "saker inristat") och efter påbuden (bindande juridiska beslut) och efter undervisningen (Torah) och efter budorden (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) befallde Jakobs söner, som han gav namnet Israel,
Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Zecharjas dotter.
[Manasse regerade 687-642 f.Kr. Han beskrivs som en av de sämsta kungarna, se ] Manasse var 12 år när han började regera och han regerade 55 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Cheftsiva.
Och han byggde altaren i Herrens (Jahves) hus om vilket Herren (Jahve) hade sagt: "I Jerusalem ska jag placera mitt namn för evigt."
Och han placerade den snidade aseran [påle för avgudadyrkan] som han hade gjort i huset om vilket Herren (Jahve) sagt till David och till Salomo hans son: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag placera mitt namn för evigt,
[Amon regerade i Juda 642–640 f.Kr.] Amon var 22 år när han började regera och han regerade två år i Jerusalem. Hans mors [drottningmoders] namn var Meshullemet, Charots dotter från Jotva.
Joshijaho (Josia) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedida, Adajas dotter från Botskat.
Och Herren (Jahve) sade: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sade: Mitt namn ska vara där."
Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se ]
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se ; ; ; ; . Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter från Roma.
Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter från Jerusalem.
Och Babels kung gjorde Mattanja, hans (Jehojachins) fars bror till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Tsidqijaho. []
Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem, och hans mors [dtrottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Tsidqijahos bror Jehoachaz () var den 15:e kungen och hade bara regerat i 3 månader. Efter några fler regenter kommer nu Tsidqijaho till makten i en turbulent tid.]
1 Krönikeboken (55)
Åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, för under hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan.
Dessa var de kungar som regerade i Edoms land innan det fanns någon kung i Israel: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moavs mark. Hans stad hette Avit.
När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pai och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
Jerameel hade en annan hustru, som hette Atara. Hon var mor till Onam.
Abisurs hustru hette Avichajil. Hon födde Aban och Molid åt honom.
Sheshan hade inga söner utan endast döttrar. Sheshan hade en egyptisk tjänare som hette Jarha.
Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jishma och Jidbash, och deras syster hette Hasselelponi,
Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sade: "Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev)."
Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika.
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jishi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.
Gershoms söner hette Livni och Shimi.
Genom lottkastning gav man dem från Judas, Simons och Benjamins stammar de städer vilkas namn står att läsa ovan.
Makir tog till hustru en syster till Huppim och Shuppim som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade endast döttrar. []
Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem.
Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade hänt under en olyckstid för hans hus.
I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka.
Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner.
I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka.
Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.
Abshaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo,
De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
[Denna psalm, , är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. (från ), (från ), (från ) och (från ).] Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. []
Beröm er i hans heliga namn,
gläd er av hjärtat de som söker Herren (Jahve).
Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar.
Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud.
Och säg: "Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
och triumfera i din lovprisning." []
och dem tillsammans med Heman
och Jedutun och de övriga namngivna
för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden.
Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten?
Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.
Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn.
Han tänkte (sade) nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som ska byggas åt Herren måste göras mycket stort så att det blir berömt och prisat i alla länder. Därför ska jag göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv tänkt att bygga ett hus åt Herren min Guds namn.
Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod och fört många krig. [Flera av krigen besrkvis i ; ; .] Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon.
Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid i hans dagar.
Han ska bygga ett hus åt mitt namn. Han ska vara min son och jag ska vara hans far. Och jag ska befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren er Gud. Sätt igång och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra in Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud i det hus som ska byggas åt Herrens namn."
Amrams söner var:
Aron och Mose.
Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren (Jahve) och tjäna och välsigna i hans namn för evigt,
Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, de som mönstrades. Varje namn räknades särskilt och varje person för sig, de som kunde utföra sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var 20 år eller äldre.
Men Gud sade till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod.
Nu
(därför) tackar vi dig vår Gud
(Elohim),
och vi prisar
(hebr. halal) ditt härliga
namn."
[Bönen som Jesus lärde sina lärjungar att be har likheter med denna bön av David, se och "vår Fader" i . Delar av "ditt är riket och makten och och äran i evighet" återfinns också som doxologi (lovprisning av Gud) i många böner, bl.a. Herrens bön i .]Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
2 Krönikeboken (45)
Och Salomo planerade nu att bygga
ett hus åt Herrens (Jahves) namn [för att tillbe]
och ett hus åt sig själv till kunglig bostad. [Hela kapitel 2 är format som en kiasm. Uppdelningen av arbetare ( och ) följt av Salomos brev () och Chirams brev (v 11-16).]
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas. []
Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.
Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.
Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn.
Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet.
Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn.
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.
Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus,
Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem,
Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus,
hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.
Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
ödmjukar sig (böjer sina knän),
och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se ],
och förlåta deras synd,
och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land. [Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där.
då ska jag rycka upp dem ur mitt land, det som jag har gett dem, och detta hus som jag har helgat åt mitt namn ska jag förkasta ifrån mitt ansikte. Jag ska göra det till ett ordspråk och en nidvisa bland alla folk.
Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se ], Uriels dotter, från Gibea. Abia.
Krig med Jerovam – Israel
Jerobeam [den första kungen i det norra riket] låg i krig med varandra.Då ropade Asa till Herren sin Gud: "Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"
De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade:
Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
Så regerade Joshafat över Juda. Han var 35 år gammal när han blev kung, och han regerade 25 år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Shilhi.
Han var 22 år när han blev kung och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter.
Joash var 7 år gammal när han blev kung, och han regerade 40 år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba.
[Amasja regerar 800-783 f.Kr.] Amasja var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem.
Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.
I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
[Jotam regerade 16 år (750-731 f.Kr.)
(Samregent med sin spetälske far fram till 740 f.Kr.., se )] Jotam var 25 år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok.
Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen.
Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se ], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
[Hiskia regerade 715-687 f.Kr.] Hiskia var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja.
För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.
Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren (Jahve) hade sagt: "I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid."
Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.
Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika.
Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jehojaqim (Jojakim). Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
Esra (10)
Och prästernas söner: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn.
Profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem.
Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden.
Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.
Dessutom lät kung Kyros hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,
Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
från Adonikams söner, de kom senare men detta är deras namn, Elifelet, Jiel och Shemaja och 60 män med dem,
Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn. [Med det låga antalet av 38 leviter (se ) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefulla för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Nehemja (7)
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[; ] [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se . Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se .]
Jag besvär dig Herre (Adonaj), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man. [Ordet för nåd här är hebr. rachamim och översätts också till barmhärtighet. Det förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se .] Vid denna tid var jag kungens munskänk. [En munskänk fanns i kungens närhet och fungerade som en livvakt. Bland uppgifterna var bland annat att kontrollera leveranser av mat och vin, besöka leverantörer och även provasmaka mat och dryck innan kungen åt.]
Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så [som de ville] och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
Av prästerna: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn.
Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [], Shebanja och Petachja [] sade: "Res er och prisa Herren (Jahve) er Gud (Elohim),
från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram)
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham (Avraham).
Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag.
Ester (8)
[Innan Ester kan introduceras presenteras Mordochaj. Detta är hans babyloniska namn och det har troligtvis sitt ursprung i den babyloniska skaparguden Marduk, men det namnet kan också ha persiskt ursprung med betydelsen "liten pojke"; på hebreiska uttalas namnet "Mårdåchaj". Troligtvis hade han även ett hebreiskt namn, ; .] Det fanns en viss jude i Susas slott som hette Mordochaj. Han var son till Jair, son till Shimei, son till Kish [vilket visar att han var från Sauls släkt, se ; ]. Han var en benjaminit
Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.
När denna sak blev känd för Mordochaj sade han detta till drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordochajs namn.
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se . År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även ; ; ; , ; ; ; och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
De skrev i kung Ahasveros (Xerxes) namn och förseglade varje brev med kungens ring. De sände breven med ryttare som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst och var särskilt uppfödda (avlade) för sin snabbhet.
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Job (7)
En man levde i landet Us [troligtvis öster om Israel, se ]. Hans namn var Job [hebr. , betyder "var är fadern?" eller "ansatt"]. Han var en god (ren) och hederlig man (hade integritet och ville göra det rätta), som fruktade (vördade) Gud och flydde det onda. [Orden god och hederlig används genomgående i Bibeln för ärlighet, trohet i äktenskap, att behandla tjänare väl, vara generös mot fattiga och inte tillbe avgudar. Job vidhåller att han inte gjort något fel på dessa områden, se . Job var dock inte syndfri i teologisk bemärkelse, i så fall skulle han inte behövt omvända sig, se ; .]
och sade:
"Naken [utan ägodelar] föddes jag (kom jag ur min moders liv),
och naken kommer jag dö (återvända).
Herren (Jahve) gav [alla ägodelar]
och Herren (Jahve) tog [bort dem].
Lovat är Herrens (Jahves) namn!" [Versen har en fin poetisk rytm där ordet "naken" binder ihop den första delen tillsammans med de två verben som ordagrant är: "kom" och "återvända". Återvända kan syfta på att återvända till jorden, se ; , men viktigt att komma ihåg är att hela stycket här har poetisk karaktär och huvudbetydelsen är: Jag föddes naken utan några ägodelar, och jag dör naken utan att ta med mig några ägodelar. Nästa del har också liknande kontrast "gav" och "tog". Sammanfattningsvis i allt detta, oavsett omständigheter: Herren är den som är värdig att prisas.]
Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte i landet ["ute" – på fälten, torgen, gatorna].
[Ingen talar längre om honom, han försvinner bort från människors konversationer.]
De är dårens söner, även skammens söner,
de är utdrivna från landet.
Den första dottern gav han namnet Jemima ["liten duva" eller "dagsljus" som kontrast till det mörker som han hade upplevt], den andra Kesia [kassia, kanel] och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant "horn/flaska med ögonskugga", de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor].
Psaltaren (109)
Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se :] Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. hör ihop med där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se .]Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)!
Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste (Elion)! [Den första hebreiska bokstaven Alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. Alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i "Jag vill tacka", "Jag vill berätta", "Jag vill vara glad" och "Jag vill lovsjunga", börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se .]
Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]
ד – Dalet [saknas]
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan och borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se , , ; , , , , . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i . Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I är det orden "Men" och "och" som börjar med den bokstaven.
Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i , när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [ är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se , men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se ; . är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .]
Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds namn.
Må Herren uppfylla (fullborda) alla dina böner [ge dig allt du ber om].
Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
– det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi). [Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
för mina bröder (landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
[]
Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i , utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
För ditt namns (ryktes) skull, Herre (Jahve),
förlåt mina felsteg (synder, skulder) för de är många. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och att han kan ge nåd. Psalmen visar på det paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]
Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära,
böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i med en uppmaning att "ge", hebr. yahab. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
[Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se ; .]
För i honom gläder sig vårt hjärta,
för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahve) med mig,
låt oss upphöja hans namn tillsammans! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]
Mina fiender talar ont om mig:
'När ska han dö och hans namn utplånas?
[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.
Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se ],
och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (El),
Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.
Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
når ditt lov till jordens ändar. [ formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
i närvaron av dina heliga.
Gud (Elohim), i ditt namn, fräls mig (rädda mig)
och försvara mig med din styrka.
Jag ska offra ett frivilligt offer till dig,
jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn Herre (Jahve), för det är gott.
För du Gud (Elohim) har hört mina löften.
Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn.
Så ska jag prisa ditt namn för evigt,
dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.
Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
lovsjung hans namns ära,
ge honom den ära han förtjänar!
Hela jorden böjer sig inför dig,
lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Sjung till Gud (Elohim),
sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
hans namn är Herren [ordagrant: i Jah (är) hans namn].
Gläd er (hoppa av glädje) inför honom. [Jah, som är en kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med . Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se ; . Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]
Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir)
och upplyfta honom med tacksägelse.
Hans tjänares barn ska ärva det
och de som älskar hans namn ska bo där.
Må hans
namn [kungen] leva för evigt,
må hans
namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk ska prisa honom salig.
[] Välsignat är hans härliga
Namn för evigt.
Må hans ära
[närvaro] fylla hela jorden! Amen, amen.
De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda?
Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
[Församlingen:]
Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig o, Gud (Elohim),
vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
våra läppar har talat om dina underbara gärningar.
Gud (Elohim) är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig;
över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
Hjälp oss vår frälsnings Gud (Elohim)
för ditt namns ära,
rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder
för ditt namns skull.
Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.
De säger: "Kom låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
Fyll deras ansikten med skam,
för att de må söka ditt namn O, Herre (Jahve).
för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahve),
den allra Högste (Elion) över hela jorden.
Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonaj),
och de ska ära ditt namn. []
Visa mig din väg Herre (Jahve),
så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig Herre (Adonaj), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
och jag vill ära ditt namn för evigt.
Du har skapat norr och söder,
Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn. [Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
i mitt namn ska han få stor styrka och seger.
[Ordagrant "hans horn vara upphöjt i mitt namn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
[Nu kommer det efterlängtade svaret när Gud talar:]
Eftersom han håller fast (har klamrat sig fast; är fäst) vid mig [har satt sin kärlek till mig och därför hör ihop med mig],
ska jag också befria (lösgöra, förlösa) honom [låta honom undkomma].
Jag ska beskydda honom (sätta honom högt),
eftersom han [personligen] känner mitt namn.
Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).
Sjung till Herren (Jahve), välsigna hans namn.
Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. yesha), dag efter dag.
Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar.
Låt dem tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
som stort och vördnadsbjudande. [Refräng:] Han är helig.
Mose och Aron var bland hans präster,
och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahve)
och han svarade dem.
[, ; ; ; , ; ; ]
Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],
[kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,
välsigna (lova; tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]
Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahves) namn,
alla jordens kungar din härlighet.
för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och förkunna hans lov i Jerusalem.
Av
(för) David.
Välsigna Herren
Välsigna
(prisa; böj dig ner inför) Herren
(Jahve),
min själ
(mitt innersta; hela min varelse – hebr. ) och allt som är inom mig ... Hans heliga
namn ...
[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.][ återfinns i stort sett ordagrant också i .] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Ha er ära i hans heliga namn,
låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve).
Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
Fräls oss Herre vår Gud
(Jahve Elohim) och samla oss från länderna
[dit de blivit utspridda] så att vi får tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga
namn och triumfera i din lovprisning.
Låt hans eftermäle bli avhugget (inte finnas),
låt deras namn bli bortglömt i kommande generationer.
Men du Herre Herre (Jahve Adonaj), handla med mig för ditt namns skull,
eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
Han sände befrielse för sitt folk,
han slöt (stadgade) sitt förbund för evigt. [Ordet "befrielse" börjar på Pe och "slöt" på Tsade.]
ק – Qof, ר – Resh
Heligt och fruktansvärt är hans namn, Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)! Prisa (hebr. halal) Herren (Jahve), ni hans tjänare,
prisa Herrens (Jahves) namn.
Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
nu och för evigt!
Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång ("mot dess ingång", dvs. i väster) [över hela jorden]
ska Herrens (Jahves) namn prisas.
Inte till oss, Herre (Jahve), inte till oss [det handlar inte om oss],
utan till ditt namn ge äran,
för din nåds skull, för din sannings skull.[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahves) namn:
"O, Herre (Jahve),
rädda min själ (mitt liv)."
Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahves) namn.
Jag ska offra tackoffer till dig,
jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahve),
Alla nationer (hednafolk) omringar mig.
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
De omringar mig, ja, de omringar mig
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
De omringar mig som bin, de slocknar som eld i törne
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
Välsignad är han som kommer i Herrens (Jahves) namn (böj er inför honom).
Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens hus.
[; ; ]
Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen, allt vad den är. Psalmisten Natten kan bokstavligt syfta tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga konkreta ord. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se . Det är en sak att vet omfattningen av ett problemet och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se .]
Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),
så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).
Dit stammarna går upp,
Herrens (Jahs) stammar,
som ett vittnesbörd för Israel för att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna],
ge sitt tack till Herrens (Jahves) namn.
Vår hjälp är i Herrens (Jahves) namn
som gjort (format, skapat) himlar och jord. []
Låt aldrig dem som råkar gå förbi kunna säga:
"Herrens (Jahves) välsignelse är (vilar) över dem (de onda),
vi välsignar dig i Herrens (Jahves) namn."
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)! Prisa Herrens (Jahves) namn,
lovprisa, ni Herrens (Jahves) tjänare.
Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahve) är god,
sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.
O, Herre (Jahve), ditt namn varar för evigt,
din ryktbarhet Herre (Jahve) genom alla generationer.
Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] För du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt!
[Du har överträffat allt!]
Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).
För ditt namns skull, Herre (Jahve),
uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även , , , , ] –
i din rättfärdighet,
led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
En lovsång av
(för) David.
א – Alef
Jag vill upphöja dig min Gud
(Elohim), du Konung,
och jag vill prisa
(välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt
namn, alltid och för evigt.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
alltid och för evigt. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig Gud för alltid.]
Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
Låt allt kött (allt som lever)
alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].
Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i ] prisa Herrens (Jahves) namn,
för han befallde, och de blev skapade.
Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i ] prisa Herrens (Jahves) namn,
för bara hans namn är högt,
hans majestät (ära) är över jorden och himlarna
Låt dem prisa hans namn med dans,
låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor). [Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se . Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se .]
Ordspråksboken (7)
Den rättfärdiges minne välsignas (lovordas),
medan syndarens namn (rykte) förmultnar bort.
Herrens (Jahves) namn är ett starkt torn,
den rättfärdige skyndar (rusar) dit och är beskyddad [högt upp utom fara]. []
Hädare kallar man en arrogant och högmodig person
som i allt han gör agerar med måttlöst övermod.
Att välja ett namn [en god karaktär och ett gott rykte, se ]
är bättre [mer eftersträvansvärt] än stor rikedom –
bättre än silver och guld
är [att välja] ljuvlig nåd (oförtjänt kärlek, god favör). [ är en prolog till . Här finns en kiastisk struktur där "att bli utvalt" (från det hebreiska verbet bachar – "att välja") hör ihop med det sista ordet gott (hebr. tov). Centralt finns rikedom, silver och guld. I den hebreiska kulturen var namnet synonymt med personens karaktär, rykte och ställning i samhället, se även ; ; ; ; .]
Vem har stigit upp till himmelen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina händer?
Vem har omslutit vattnet i sin mantel?
Vem har fastställt jordens gränser?
Vad är hans namn, och vad är hans sons namn,
vet du det?
Om jag har överflöd kanske jag skulle förneka dig och säga "Vem är Herren (Jahve)?",
eller om jag var fattig kanske jag skulle stjäla och på så sätt vanära Guds (Elohims) namn.
Predikaren (3)
för det (missfallet) kommer i fåfänga och lämnar i mörker, och dess namn är dolt med mörker,
Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]
Ett gott namn är bättre än god (dyrbar) olja,
och dagen att dö bättre än dagen att födas.
Höga Visan (1)
bättre än doften av dina väldoftande salvor.
Ditt namn är som utgjuten olja,
därför är du älskad av de unga kvinnorna.
Jesaja (54)
På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss). []
Sedan gick jag till profetissan och hon blev gravid och födde en son. Då sade Herren (Jahve) till mig: "Ge honom namnet Maher Shalal Hashbaz [betyder: 'Påskynda förstörelsen, bytet hastar', se ]. [Profetissan antas vara Jesjas hustru. Förutom denna icke namngivna kvinna är det bara fyra kvinnor som kallas profetissor i GT: Mirjam, Moses syster (); Debora (); Hulda (; ) och Noadja ().]
För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera) vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra)
och hans namn [singular] är (ska vara): Under (mirakel),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste. [I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se . Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i .]
På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
från ett folk som är högrest och med blank hud,
och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
ett land som är kraftigt och trampar ner,
vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Ära därför Herren (Jahve) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg () inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i , där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även ; ; .]
Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahve) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning).
[]
Herre (Jahve) vår Gud (Elohim),
andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss,
till dig ensam nämner vi ditt namn.
när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
och hans tunga är en slukande eld.
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
Jag har rest upp en från norr och han kommer,
från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
[Herren vänder sig nu till folket:]
Jag är Herren (Jahve), detta är mitt namn.
Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
Nu säger Herren (Jahve),
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel: "Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
var och en som är uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
jag har format (gjort, designat) honom,
ja, jag har gjort honom." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är , se t.ex. . I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn.
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel.
[Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.]
och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahve) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
Vår återlösare Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
hans namn är Israels Helige!
Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.
Din säd (avkomma, ättlingar) skulle vara som sanden [; ; ; ],
och avkomlingarna från ditt inre [dina barn] som dess säd,
hans namn ska inte bli avhugget,
inte utplånas inför mitt ansikte (min åsyn).
Tjänaren som introducerades i talar nu här själv. I beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen i till Israel, inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!
Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn
Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mig vid
namn redan i min mors sköte.
Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
För jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som rör upp havet så att dess vågor ryter,
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och alltid, alla dagar blir mitt namn föraktat, hädat och smädat. [Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som säger: "Här är Jag!" [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se . Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på då alla judar ska se vem de har stungit, se .]
För din skapare är din man,
Herren (Jahve) Sebaot är hans namn.
Din återlösare (hebr. goel) är Israels Helige
som heter hela jordens Gud (Elohim).
Istället för törne ska cypresser växa upp
och istället för nyponbuskar ska myrten växa upp.
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahve),
ett evigt tecken som inte ska huggas bort.
Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
som inte ska huggas bort.
Även främlingar som sluter sig till Herren
och följer honom,
som älskar Herrens namn
och vill bli hans tjänare
– alla som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten så att de inte ohelgar den,
och står fast vid mitt förbund –
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahves) namn från väster,
och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en flod av ångest (ordagrant: trång passage)
som drivs fram av Herrens (Jahves) Ande.
Sannerligen, öarna ska vänta på mig
och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
och till Israels Helige,
eftersom han har förhärligat dig.
Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
För du är vår far,
Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du Herre (Jahve) är vår far,
vår Återlösare från evighet, är ditt namn.
Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
Som när eld antänder snåret
och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sade: "Här är jag, här är jag"
till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
Ert namn ska lämnas ut till att användas
som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonaj Jahve) slakta er",
men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), så ska din säd och ditt namn bestå.
Jeremia (55)
På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahves) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahves) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta.
och komma och stå inför mitt ansikte i detta hus, där mitt namn åkallas, och säga: Vi är befriade, när ni gör alla dessa styggelser?
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Gå nu, jag ber dig, till min plats som var i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag har gjort med det för mitt folk Israels ondska.
därför ska jag göra mot detta hus, där mitt namn åkallas, som ni litar på, och mot denna plats, som jag gav till er och till era fäder, som jag har gjort med Shilo.
Eftersom Juda söner har gjort det som är ont i mina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), de har placerat sina osmakliga ting i huset över vilket mitt namn är uppkallat, till att vanhelga det.
Det finns ingen, nej ingen enda som (bortom allt annat är) du Herre (Jahve),
du är stor, stort
och mäktigt är ditt namn.
Jakobs del är inte som dessa,
för han är Skaparen av allt,
och Israel är hans arvedels stam,
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. [ återkommer i .]
Häll ut din vrede över folkslagen
som inte känner dig
och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
de har slukat honom och förtärt honom
och har ödelagt hans boning.
Herren (Jahve) gav dig namnet ett lummigt olivträd, gott med god frukt. Till ljudet av stort tumult har han tänt en eld över det och dess grenar är bortbrutna.
Men jag var som ett fogligt lamm som leds till slakten och jag visste inte att de hade listiga rådslag mot mig: Låt oss fördärva trädet med dess frukt och låt oss hugga av honom från de levandes land så att hans namn inte mer blir ihågkommet.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Anatots män som söker din själ (ditt liv) och säger: Du ska inte profetera i Herrens (Jahves) namn för att inte dö i vår hand.
Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahve) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk.
För som gördeln omsluter en mans länder, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus och hela Juda hus förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.
Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss) Herre (Jahve), agera för ditt namns skull för våra felsteg är många, vi har syndat mot dig.
Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
Och Herren (Jahve) sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
Förakta oss inte för ditt namns skull,
vanära inte din härlighets tron,
kom ihåg:
Bryt inte ditt förbund med oss.
Dina ord var funna och jag åt dem och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd, eftersom ditt namn var utropat över mig Herre Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim).
Därför, se jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med), den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med) min hand och min makt och de ska veta (bli intimt förtrogna med) att mitt namn är Herren (Jahve). [Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]
Och det skedde på morgonen att Pashchor förde fram Jeremia från stocken. Och Jeremia sade till honom: Herren (Jahve) har inte gett dig namnet Pashchor, utan ve! Magor Misaviv. [Namnet Magor Misaviv betyder terror från alla sidor. Detta förolämpande namn står för två saker. Det beskriver ödet som väntar Pashchor och hans familj och hela den korrupta situationen som beskrivs i dessa verser. Men det beskriver även tragiken i templet som är Guds hem. En plats där frid och ro borde råda. Men istället är det just en terrorns plats där människor inte vågar riskera livet genom att göra eller säga något som inte passar ledarskapet.]
Ibland tänker jag:
"Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
"Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
Jag har hört [säger Herren] vad profeterna har sagt, de som profeterar lögner i mitt namn, de säger gång på gång: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de berättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.
Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Varför har du profeterat i Herrens (Jahves) namn och sagt: "Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?" Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahves) hus.
Och furstarna och hela folket sade till prästerna och till profeterna: "Denna man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahve Elohims) namn."
Och där fanns även en man som profeterade i Herrens (Jahves) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord,
eftersom jag inte har sänt dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de profeterar lögn i mitt namn, för att jag skulle driva ut er och låta er förgås, ni och profeterna som profeterar till er.
för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)." [Dessa profeter och spåmän uppmanade israeliterna att göra uppror mot babylonierna, vilket inte var Guds plan, se .]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) till Achav, Qolajas son och till Tsidqijaho, Maasejas son, som profeterade en lögn i mitt namn: Se, jag ska ge dem i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska slå dem inför era ögon,
Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har talat lögnens ord i mitt
namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet
(har intim kunskap om) och är ett vittne förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud, han säger: Eftersom du har sänt brev i ditt eget namn till hela folket som är i Jerusalem och till Tsefanja, Maasejas son, prästen, och till alla präster och sagt:
Så säger Herren (Jahve): "Vem har gett solen
till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
till att lysa om natten [],
vem rör upp havet
så att dess vågor ryter?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den Stora, den Mäktiga, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
som har satt tecken och under i Egyptens land till denna dag och i Israel och bland människor och gjort dig ett namn till denna dag,
Och de ställde sina styggelser i huset där mitt namn åkallas till att vanhelga det.
Så säger Herren (Jahve), Skaparen, Herren (Jahve) som själv formade det till att stå fast, Herren (Jahve) är hans namn.
Och denna stad ska för mig bli ett glädjens namn, till lovsång och till härlighet inför alla jordens folkslag, som ska höra allt det goda som jag gör för dem, och ska frukta och darra över allt det goda och över all frid (shalom) som jag gör mot dem.
Och ni har idag vänt och gjort det som är rätt i mina ögon, i att förkunna frihet varje man till sin granne. Och ni har skurit ett förbund inför mitt ansikte, i huset som är uppkallat efter mitt namn.
Men ni vände och vanhelgade mitt namn och fick varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna som ni hade låtit gå fria, till deras önskan, att komma tillbaka och fick dem att underkasta sig för att bli tjänare och tjänarinnor åt er.
Och han var i Benjamins port och där var en ledare för vakten, vars namn var Irija, Shelemjas son, Chananjas son, och han tog tag i profeten Jeremia och sade: "Du har avfallit till kaldéerna."
"Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahves) namn, vi ska inte lyssna till dig.
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: Herren Herren (Adonaj Jahve) lever, i hela Egypten.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Kungen,
vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Lika säkert som Tavor bland bergen
och Karmel vid havet ska han komma.
Moav är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten förkunnar (säger, proklamerar) Kungen, vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Begråt (jämra er över) honom alla ni som är runt omkring honom, och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn. Säg: "Hur har den starka staven brutits, den vackra spiran!"
Deras återlösare är stark Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. Han ska med kraft föra deras talan, så att han kan ge jorden vila och förvirra Babels invånare.
Jakobs del är inte som dessa, för han är Skaparen av allt, och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män, hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män, och de ska sova en evig sömn och inte vakna förkunnar (säger, proklamerar) Konungen vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[Boken avslutas med ett historiskt appendix som liknar texten i .] Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade 11 år i Jerusalem [597-586 f.Kr.]. Hans mors namn var Chamotal, Jeremias [den tredje personen med det namnet i denna bok, se även ] dotter från Livna [stad i låglandet; 3 mil öster om Ashkelon och 5 mil sydväst om Jerusalem].
Klagovisorna (1)
Jag ropade ditt namn Herre (Jahve)
från den djupaste fängelsehålan.
Hesekiel (28)
Och din ryktbarhet gick ut bland folkslagen för din skönhet, eftersom den var komplett (felfri, fullständig, perfekt) genom min strålglans (härlighet) som jag lagt över dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Men du litade på din skönhet och blev prostituerad genom ditt rykte och bjöd ut din prostitution över alla som gick förbi, han blev det.
Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.
Och jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, i vars ögon jag förde dem ut.
Och jag drog undan min hand och jag gjorde det för mitt namns skull, att det inte ska vanhelgas inför folkslagens ögon inför vars ögon jag förde dem fram.
Och jag sade till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]
Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar.
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult).
Och deras namn var Ohola [Samarien – norra riket], den äldre, och hennes syster Oholiva. Och de blev mina och de födde söner och döttrar. Och deras namn, Samarien är Ohola och Jerusalem är Oholiva. [Ohola betyder "hennes eget tält" och Oholiva betyder "tältets kvinna" eller "tältet är i henne". De används för de norra och södra riket.]
Dessa blottade hennes nakenhet [], de tog hennes söner och döttrar och henne slog de med svärd, och hon blev ett talesätt bland kvinnorna, för domen verkställdes över henne. [Samarien, som representerar Nordriket Israel, fördes i fångenskap år 722 f.Kr. Detta skedde ca 150 år före Sydriket med Juda och Jerusalem intogs av Babylon 605 f.Kr. och folket fördes bort i exel 586 f.Kr.]
Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem.
Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem.
Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sade om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land.
Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.
Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Ja, allt folket i landet ska begrava dem, och det ska bli ett rykte om dem på den dag då jag ska bli förhärligad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve).
Hamona ("en stor skara") ska också vara namnet på en stad. Så ska de rena landet (rituellt). [Hamona är den feminina formen för ordet för "en stor skara", se även . Den grekiska översättningen översätter med det grekiska ordet "begravningsplats".]
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Han sade till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede.
Detta är namnen på stammarna: Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan – med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat – där ska Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.
och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, ska tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.
Runtom ska staden mäta 18 000 alnar [9,7 kmr], och från den dagen ska stadens namn vara: "Herren är där." [Den hebreiska frasen JHVH shammah kan även översättas "Herren är här".]
Daniel (12)
Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.]
Daniel kallade han Belteshassar.
[Betyder "den som har Bels favör", Bel var ett generellt namn för "herre" och syftade troligtvis på den största babyloniska guden Marduk, så Daniel fick ett insmickrande namn.]
Hananja kallade han Shadrak.
[Betyder "belyst av solguden", vilket beskriver månguden Aku.]
Mishael kallade han Meshak.
[Han får ett liknande namn. Den sista delen byts ut från "El", som betyder Gud, till "Aku" som är babyloniernas mångud. Mishael var ordagrant: "Vem är som Gud?" Hans nya namn är: "Vem är som Aku?"]
Asarja kallade han Aved-Nego.
[Betyder "Tjänare åt den skinande Nebo, eldens gud", en babylonisk gud. I den kaldeiska översättningen av Jes 14:12 översätts Lucifer till just Nebo.]
Daniel sade:
"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,
för han har vishet och makt!
Kungen svarade Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: "Kan du säga mig vad jag drömt och också uttyda drömmen?"
Till sist kom Daniel inför mig. [Ingen förklaring ges till varför Daniel dröjde. Det kan ha varit medvetet, för att visa de hedniska drömtydarnas oförmåga, eller så var det praktiska orsaker; kanske var han på resa, se . Hans ledande position som satrap kan också ha inneburit att han administrerade arbetet. I så fall kom bara de ärenden, som hans underordnade inte klarade av, på hans bord, se ; ; .] [Nebukadnessar ger nu en kommentar på Daniels babyloniska namn:] Han kallades Belteshassar efter min [och Babylons] guds namn [Bel, generellt namn för den högsta guden i Babylon som vid den här tiden var Marduk, se ], och i vilken gudars ande är. Jag berättade min dröm för honom:
[Daniels barmhärtighet blir synlig i hur han förmedlar tolkningen. Daniel skulle kunnat ha gett uttydningen och gått därifrån, istället ser vi Daniels medlidande. Han blir personligt berörd och har svårt att veta hur han ska förmedla budskapet. Daniel är inte känslokall för en dom över en hednisk kung som fört bort honom från sitt hemland. Hans engagemang visar sig även i hans avslutande råd där han vädjar till Nebukadnessar att omvända sig. Daniels tillvägagångssätt ger en biblisk mall för hur ett budskap om dom förmedlas i kärlek med praktiska instruktioner.] Daniel, som kallades Belteshassar, blev till en början synbart bestört (chockerad, tagen), uppfylld av oroliga (skrämmande) tankar.
Men kungen sade: "Belteshassar, låt inte drömmen eller tydningen skrämma dig."
Belteshassar [Daniel] svarade: "Min herre, om drömmen ändå hade gällt dina fiender, och betydelsen dina motståndare!
Mannen jag pratar om heter Daniel, han fick [det babyloniska] namnet Belteshassar []. Han hade en extraordinär ande (en andlig förmåga utöver det vanliga, se ), kunskap och förmåga att tyda drömmar, lösa gåtor och lösa invecklade problem (lösa upp knutar). Kalla in Daniel. Han kan tolka (tyda) skriften på väggen."
Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, våra ledare (furstar), våra förfäder (fäder) och till allt folket i landet.
Herre, vår Gud, du använde din kraft (använde din starka hand) och förde ditt folk ut ur Egypten [2 Mos 12-15]. Det gjorde att ditt namn blev känt, som det är än idag. Men vi har syndat och varit gudlösa. [Versen är en sammanfattning av , den bok som Daniel blivit berörd av och rört honom till denna bön, se .]
Böj ditt öra (lyssna noga) och hör! [Min bön till dig, men även folkets hån, se .]
Öppna dina ögon och se på vår ödeläggelse [städer i ruiner i vårt land] och staden [Jerusalem],
som är uppkallad efter ditt namn.
Det är inte på grund av våra egna rättfärdiga handlingar vi kommer till dig med våra vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
utan på grund av din stora barmhärtighet (oändliga nåd). [Här, och i , används rachamim, ett av flera hebreiska ord för nåd och barmhärtighet. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det illustrerar hur Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]
O Herre hör [vår bön]!
O Herre förlåt [vår synd]!
O Herre agera!
Dröj inte, min Gud,
[inte för min skull utan] för din skull,
för din stad
och ditt folk som bär ditt namn (är uppkallat efter ditt namn)."
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se . Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra.
Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se . Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se .
Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog –
2. Uppenbarelsen –
3. Epilog – .]
Prolog
I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga ], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.Hosea (5)
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Ge honom namnet Jizreel [betyder: 'Gud ska skingra', se ],
för ännu en liten tid
och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se , , ]
Och hon [Hoseas fru Gomer] blev gravid igen och födde en dotter. Och han [Herren] sade till honom [Hosea]: "Ge henne namnet Lo-Ruhama [som betyder: 'Inget förbarmande'] för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
Och han [Herren] sade: "Ge honom namnet Lo-Ammi [som betyder 'inte mitt folk'] för ni är inte mitt folk och jag ska inte vara er."
Och jag ska ta bort baalernas namn ut från hennes mun
och de ska inte mer nämnas med sina namn.
Joel (2)
Ni ska äta rikligt och bli mätta
och prisa Herrens er Guds (Jahve Elohims) namn,
som har handlat så underbart (utfört dessa under) med er.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahves) namn [inbjuder och ropar på honom]
ska bli räddad (frälst; ska undkomma). [; ; ]
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
ska finnas en räddad skara (de som undkommer; en kvarleva) [ska finnas befrielse och en utväg],
precis som Herren (Jahve) har sagt (lovat),
och bland de överlevande [bland kvarlevan ska de finnas]
som Herren (Jahve) kallar [ska inbjuda och ropa på].
Amos (7)
De trampar ner den fattiges huvud i jordens stoft
och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far går till samma jungfru
för att vanhelga mitt heliga namn.
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
[Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som uppenbarar sina tankar för människan [].
[Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se .]
Han som vänder morgonen till mörker.
[Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se , ; ; .]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
[Ödmjukar de högmodiga, se ] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn. [ är den första poetiska stycket i Amos, även och räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Han som har gjort Plejaderna och Orion
och för fram dödens skugga på morgonen
och gör dagen mörk som natten,
som kallar på havets vatten
och utgjuter det över jordens ansikte,
Herren (Jahve) är hans namn,
Därför ska jag låta dig gå i fångenskap bortom Damaskus",
säger han vars namn är Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot).
När en mans farbror ska samla ihop honom, han som tänder rökelse för honom, för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: "Finns där någon med dig?" och han svarar: "Nej", då ska han säga "Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahves) namn."
Det är han som bygger sin övre kammare i himlarna
och har grundlagt sitt valv på jorden,
han som kallar fram havets vatten
och utgjuter det över jordens ansikte.
Herren (Jahve) är hans namn.
så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
[edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), han som gör detta.
Mika (4)
Men låt alla folk vandra,
var och en i sin guds namn,
men vi ska vandra i Herren (Jahve) vår Guds (Elohims) namn
för alltid och evigt.
Han [Messias] ska träda fram och vara en herde för (leda, föda) sin hjord
i Herrens (Jahves) kraft,
med Herrens sin Guds (Jahve Elohims) auktoritet (höga namn).
De [Israels folk som återvänder] ska vara bofasta,
för då ska han vara stor ända till jordens ändar (över hela världen).
Lyssna! Herren ropar till staden
och det är vishet att ta hänsyn (visa respekt) för ditt namn,
lyssna (uppmärksamma) staven (härskarstaven) och den som har utsett den.
Nahum (1)
Herren (Jahve) har gett befallning om dig [kungen i Nineve]:
"Ditt namn ska inte spridas vidare (sås ut som säd).
Från dina avgudars hus
ska jag hugga av dina snidade och metallplätterade avgudabilder.
Jag ska ställa i ordning din grav
för du har blivit värdelös (förbannad)."
Sefanja (5)
Jag ska sträcka ut min hand över Juda
och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,
Då ska jag förvandla folken så att de talar ett rent språk från rena läppar,
så att de alla i bön kan ropa Herrens namn,
och tillbe (tjäna) honom skuldra vid skuldra (enade).
Jag ska lämna kvar mitt ibland dig ett ödmjukt folk,
och de ska ha sin tillflykt (trygghet, säkerhet) i Herrens namn (i Herrens närhet).
Se, på den tiden ska jag ta hand om (oskadliggöra, döma)
alla dem som förtrycker dig [Sion].
Jag ska frälsa (rädda, befria) henne – hon, den lama [Sion liknas vid ett haltande får]
och församla henne – hon, den kringspridda (som är bortdriven, förvisad och utstött).
Jag ska göra dem till lovsång [några som man lovordar]
och berömmelse [ett namn som nämns med respekt]
i varje land där de [tidigare] har blivit utsatta för skam [och vanära].
På den tiden ska jag samla in er;
på den tiden ska ni bli insamlade.
För jag ska ge er ryktbarhet och ära
bland alla jordens folk
när jag återbördar dina fångar
inför deras ögon, säger Herren (Jahve).
Sakarja (7)
Jag får det att gå fram förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och jag ska gå in i tjuvarnas hus och i deras hus som svär falskt med mitt namn, och det (ordet i bokrullen) ska vara där i husets mitt och ska äta upp (fullständigt förtära) det med dess timmer och dess stenar."
Tala sedan till honom och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från hans plats och bygga Herrens (Jahves) tempel. []
Jag ska styrka dem i Herren (Jahve)
och de ska vandra i mitt namn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet.
Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahves) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
Och jag ska föra den tredje delen genom eld
och luttra dem som silver luttras
och jag ska pröva dem som guld prövas.
De ska åkalla mitt namn
och jag ska svara dem.
Jag ska säga: "De är mitt folk",
och de ska säga: "Herren (Jahve) är min Gud (Elohim)."
Och Herren (Jahve) ska vara (har blivit) konung över hela jorden [; ]. På den dagen ska Herren (Jahve) vara en [] och hans namn ett. [Räkneordet en/ett (hebr. ) har också betydelsen "enad, förenad" och används bl.a. om man och hustru som blir "ett kött", se .]
Malaki (10)
En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
var är min heder?
Om jag är Herre (Adonaj) [Herren],
var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonaj). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
Mitt förbund med honom var för livet och friden (fullheten på alla områden – hebr. shalom) och jag gav dem till honom som vördnad. Han vördade mig och han var betagen av vördnad för mitt namn.
Men de som fruktar (vördar) Herren (Jahve) har talat med varandra och Herren (Jahve) har lagt märke till dem och lyssnat. Och en bokrulle till åminnelse blev skriven inför honom, för dem som vördar Herren (Jahve) och dem som tänkte på, kom ihåg hans namn.
Men för er som fruktar (vördar, respekterar) mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom (helande) under sina vingar. Ni ska bli fria och hoppa som kalvar som släpps ut från sitt bås.
namn
