Referenser (1768 st i TR), nedan visas bara de första 1000
Matteusevangeliet (219)
[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i id=1111>Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller <i>Anno Dominii> som betyder "Herrens år" på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] Nu när Jesus var född
i id=317>Betlehem i id=756>Judéen på kung Herodes t
id
[han regerade 37-4 f.Kr.], kom v
isa män
(astronomer) från öst
(länderna där solen går upp) till id=735>Jerusalem.
Sedan sk
ickade han dem
till id=317>Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter
(forska i detalj kring det som rör) barnet, och när n
i [kan ha] funn
it honom, meddela
[då] m
ig så att jag också kan komma och
tillbe
[rapportera det till mig på ett sådant sätt att även jag – när jag kommit dit – skulle vilja hylla] honom."
När de [vise männen] kom in i huset såg (fann) de barnet (ett barn i koltåldern – gr. <i>paidioni>) [antagligen omkring ett år, alltså inte längre ett spädbarn – gr. <i>brephosi>, se ] med Maria [Mirjam], hans mor, och de bugade sig (föll ner på knä i ödmjukhet) och tillbad (hyllade) honom. När de öppnat sina skattkistor bar de fram (offrade de) gåvor till honom []:
guld [; – talar profetiskt om Jesu kunglighet] och
rökelse [står för väldoft i ett offer – talar profetiskt om Jesu syndfria liv] och
myrra [användes vid balsamering – talar profetiskt om hans död].
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
Nu när de
[vise männen] hade gått, v
isade s
ig en Herrens ängel
för Josef
i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under d
itt beskydd och fly
till id=461>Egypten. Stanna där
tills jag talar,
för Herodes kommer att söka efter barnet
för att döda det."
Så Josef steg upp och tog barnet och hans mor medan det fortfarande var natt och begav s
ig
till id=461>Egypten.
och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda."
Så han stod upp och tog barnet och hans mor och återvände
till Israels land.
[Herodes den store dog i id=733>Jeriko våren 4 f.Kr. Han blev 69 år gammal. Möjligen finns hans grav vid ett monument som hittades 2007 vid hans palats Herodium strax utanför Betlehem. Vid den här tiden var det många revolter och oroligheter i landet.]Han bosatte s
ig
i en stad som heter
id=34>Nasaret,
för att det som sagts av profeterna skulle gå
i uppfyllelse: "Han
[Jesus] ska kallas en nasaré
(ett rotskott)".
[Det hebreiska ordet för rotskott är <i>netzeri> och finns i orden id=34>Nasaret och nasaré, se profetiorna i ; ; .] [id=34>Nasaret i id=532>Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se ; . Det grekiska ordet <i>tektoni> som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från id=34>Nasaret låg den regionala huvudstaden id=1484>Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll på att byggas upp igen. Även om Jesus var född i id=317>Betlehem och i vuxen ålder flyttade till id=2>Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från id=34>Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" på hebreiska <i>notsrii>, alltså nasaré.]Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler [som var en slavs uppgift]. Han ska döpa er i (med) den helige Ande och eld.
Han har s
in kastskovel
i handen
för att rensa
(rengöra) s
in tröskplats och samla
in vetet
i s
in loge, men agnarna ska han bränna upp
i en eld som
inte kan släckas."
De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder "separerad". Saddukéer – Accepterade hela Tanach på samma sätt som fariséerna, dock inte den muntliga Toran (Mishna och Talmud). Man trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se . De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser antas vara Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Han nämner också "Esséernas port" i det sydvästra hörnet av Jerusalem, vilket tillsammans med andra omnämnande visar att gruppen också fanns i Jerusalem. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda "görare/skapare" av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för "utanför". Förutom dessa fanns många olika politiska och religiösa grupperingar som seloter (), sikarier (), herodianer (; ; ) och samaritaner (; ; , ; ).
Sedan [direkt efter att den helige Ande hade kommit över honom, se ] blev Jesus ledd av Anden upp i öknen [som ligger på högre höjd än Jordandalen där han befann sig] för att bli prövad (testad) av djävulen.
Sedan tog djävulen honom
till den hel
iga staden
[id=735>Jerusalem] och ställde honom
på den högsta platsen
på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet],
Igen tog djävulen honom
till ett mycket
id=8>högt berg och v
isade alla världens r
iken och deras prakt
(ära, glans).
Medan han vandrade längs med
id=3>Galileiska sjön, f
ick han se två bröder, S
imon som
[senare också] kallas Petrus och hans bror Andreas, f
iska med ett kastnät
i sjön.
[Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie på omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.]Ryktet om honom spred s
ig
i hela
[den romerska provinsen] id=1220>Syrien [hedniskt område norr om id=532>Galileen]. Man
förde
till honom alla som led av ol
ika slags sjukdomar
(kroniska, obotliga sjukdomar) och plågor
(var drabbade av tortyrliknande smärtor), de under demon
iskt
inflytande
(demoniserade), de som var fallandesjuka
(ordagrant "blir sjuk under månens inflytande", grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och de som var paralyserade
(lama) och han helade dem.
[Matteus är noga med att särskilja demoniskt inflytande från vanliga fysiska sjukdomar.][Detta är det första av Jesu fem tal i Matteusevangeliet.] När Jesus såg folkskaran gick han upp på berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i och . Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se . Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se . En kristen med "sälta" ger också växtkraft!]
Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket." [Följande stycke, , innehåller sex delar som alla börjar med: "Ni har hört det sägas." Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna undervisningen, se . I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av Torah med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se .]
Men jag säger er
[och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg
på s
in broder
(är långsint och vägrar att förlåta),
kan
inte undgå s
in dom.
[Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se .] Den som säger
till s
in broder: 'Du är värdelös'
(hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
kan
inte undgå att ställas
in
för Stora rådet
[Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
kan
inte undgå
[dödsdomen i] det br
innande Gehenna
(helvetet).
[Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på id=735>Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se ; . Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se . På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se , anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se ; .]Skynda dig att komma överens med din motpart (den som anklagar dig) medan ni fortfarande är på väg [till domstolen]. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som överlämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse.
Så därför: [Vad ska man göra om man blir frestad på det sexuella området?] Om ditt högra öga förleder dig, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet).
Om din högra hand förleder dig, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att du förlorar en av dina kroppsdelar än att hela din kropp kastas i Gehenna (helvetet)." [Detta talesätt är inte bokstavligt utan en hyperbol, dvs. en överdrift. Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en man med en arm, kan ha orena sexuella tankar. Slutsatsen är att med alla medel motverka synden: utsätt dig inte för frestande situationer, kasta bort sådant som förleder till sexuell synd osv. Lösningen är inte att skuldbelägga kvinnan och tvinga bort henne från gudstjänstlokalen. Det är inte kvinnans skönhet, utan mannens brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger till mannen: "det är ditt öga", ta ansvar för det.]
inte v
id jorden,
för den är hans fotpall;
inte v
id
id=735>Jerusalem,
för det är den stora Konungens stad.
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig på den högra kinden,
vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se . Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se . I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se ], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. <i>kryptoi>), [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Det grekiska ordet <i>proseuchomaii> beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se , , och . Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se ; ; ; ; . Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se ; . Här används ett speciellt ord för kammare, gr. <i>tameioni>. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se , . Ordet är besläktat med verbet <i>temnoi> som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska <i>peirasmosi> har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .] [Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med .] För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.iv style="margin-top:18px; margin-bottom:10px; text-align: center;"><img alt="-" height="22" src=https://www.praisegate.com/images/bible/divider_ornament.png>iv>
Se (titta noggrant) på himlens fåglar! De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, ändå föder er himmelske Fader dem ständigt. Är inte ni mycket mer värda än de? [Även om fåglarna inte sår och skördar är de inte overksamma. De sjunger och lovprisar Gud, samlar mat och bygger bon. Slutsatsen är att om Gud upprätthåller fåglarna i sin skapelse, hur mycket mer ska han inte då försörja sina älskade barn.]
Om nu Gud klär gräset på marken, som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skulle han då inte kläda er? Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. <i>i>; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."
Gå in genom den trånga porten (gr. <i>pylei>; större port till stad eller rike, se ; ).
För bred (vid; formbar, föränderlig) är den port och
rymlig [som ett brett landområde utan fasta gränser]
den väg som leder till fördärvet,
och många är de som går in genom den.
För trång är den port
och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se ]
den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)."[Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se ; ; ; , ; .]
Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Inte alla som säger (har för vana att säga) till mig: 'Herre, Herre' [upprepningen visar på ett tydligt ställningstagande för Jesus], ska komma in i himmelriket, utan den som gör (har för vana att utföra) min himmelske Faders vilja.
Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se ], som ett vittnesbörd för dem." [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se ; ; ; . Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra Jesus till kung med våld, se . Det sker vid flera tillfällen och tvingar honom att dra sig undan till öde platser, se ; .]
[I Lukas längre beskrivning av samma händelse, som använder 186 ord jämfört med Matteus 124 ord, framgår att officeren inte direkt talar med Jesus utan använder sig av budbärare, se . Matteus förenklar på samma sätt som vi gör än i dag, då vi säger att en högt uppsatt person för samtal med någon, utan att nämna de sändebud och tolkar som är närvarande.] När Jesus var
på väg
in i id=2>Kapernaum, kom en romersk off
icer
(centurion, ledare för åttio soldater) fram
till honom och bad om hjälp:
Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta)."
[Följande händelse utspelar sig en lördag, efter gudstjänsten i synagogan, se . Jesus hade sin bas i Petrus hus i id=2>Kapernaum under sin verksamma tid i id=532>Galileen. I huset bodde även Petrus fru, hans svärmor, hans bror Andreas. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se . Det hebreiska namnet på Kapernaum är <i>Kfar Nachumi>. Det är samma namn som profeten Nahum. Betydelsen är "Nahums by" eller mer ordagrant "tröstens by".] När Jesus kom
in i Petrus hus, f
ick han se Petrus svärmor l
igga
till sängs
i feber.
[Troligtvis led hon av malaria, se Lukas mer detaljerade beskrivning i .] Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].
[De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar på Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.] Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom.
När Jesus kom över
till gadarenernas område
på andra s
idan sjön, kom två demon
iserade män ut från
id=1384>gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att
ingen kunde ta s
ig fram
på den vägen.
De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden."
Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner).
Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område. [Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se . Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se . Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]
Jesus satte s
ig
i en båt och for över
till den andra s
idan och kom
till s
in stad
[id=2>Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret].
[Genom att korsa sjön uppfyllde Jesus gadarenernas önskan att lämna deras område, se .]Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Mannen steg upp och gick hem.
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar), för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut, och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara). Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. <i>kainosi>, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern] och båda blir bevarade." [Vinsäckar var gjorda av läder och användes inte för att konservera vin utan bara för att transportera vinet. På samma sätt ska en troende vara bärare av den helige Ande.]
När Jesus kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtspelarna och folkskaran som höll dödsklagan [ett högljutt tumult, människor hade samlats i huset och på yttergården av medkänsla, men också bara för att ta del av mat och dryck],
Ryktet om detta g
ick ut över hela det området
[id=532>Galileen och även närbelägna områden].
När han kom
till huset
[Petrus hus i id=2>Kapernaum där han bodde] kom de bl
inda männen fram
till honom. Jesus frågade dem: "Tror n
i att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."
Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd." [Det grekiska verbet <i>deomaii> innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även ; ; . Verbet <i>deoi> betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers . Det grekiska ordet för att sända ut, <i>exballoi>, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]
[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, , är det andra av de fem tal som Matteus återger.] Jesus sände ut (gr. <i>apostelloi>) dessa tolv och befallde dem:
"Gå inte in på hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad. [Samarierna var ättlingar till de tio nordliga stammarna. Den samaritiska tronsinriktningen föjde en snarlik version av Torah där templets plats var Gerizim, inte Jerusalem, se .]
Ta inte med (ordagrant "införskaffa inte", dvs. ni behöver inte förbereda och fördröja er avfärd genom att samla in) guld, silver eller [ens] koppar [-mynt, den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
När ni kommer in i ett hus, så hälsa det. [Fridshälsningen var antagligen: "frid vare med er", se . Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se .]
Var ständigt på er vakt för människorna, de ska dra er inför domstolar, och i sina synagogor ska de prygla (piska, slå) er.
Ni ska föras inför ståthållare och kungar på grund av mig, vilket resulterar i att ni får vittna [berätta om mig] för (inför) dem och hedningarna.
En bror ska utlämna (förråda) sin [egen] bror till döden, och en far sitt [eget] barn (en familjemedlem). Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
Ni ska bli hatade av alla [människor från alla kategorier och samhällsklasser, även i nära relationer] på grund av mitt namn, men den som står fast (behåller fältet, står kvar med oförminskad tro) till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta på att Jesus hinner ikapp lärjungarna (), uppenbarelsen på berget då han visar sin härlighet () eller på Jesu andra tillkommelse (, , ) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Det jag säger er i mörkret, det ska ni tala i dagsljuset, och det jag viskar i ert öra, det ska ni ropa ut från taken.
Den som tar emot en profet därför att det är en profet,
han ska få en profets lön.
Den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig,
han ska få en rättfärdig mans lön.
Den som ger en av dessa små [enkla Jesu efterföljare] en bägare friskt vatten därför att det är en lärjunge,
sannerligen säger jag er, han ska inte gå miste om sin lön."
[Folket som hört Johannes fråga, se , kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se . Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
Sedan g
ick Jesus v
idare och kom
in i deras
[fariséernas] synagoga
[i någon stad i id=532>Galileen en annan sabbat, se ].
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av,
och en glödande veke ska han inte släcka ut,
förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger.
Hur kan någon gå in och plundra en stark man på hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus.
id=997>Nineves folk
[de hedniska assyrierna] ska uppstå v
id domen,
tillsammans med detta släkte
[som inte ville tro] och bl
i dess dom.
För de omvände s
ig v
id Jonas
förkunnelse
[Jona 3],
men här f
inns något som är
förmer än Jona.
Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.' När den så kommer och finner det tomt och städat och snyggt (iordningställt),
En stor folkskara samlades omkr
ing honom, så han steg
i en båt och satt
i den medan allt folket stod
på id=1379>stranden.
Det som såddes bland törnena är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. [Grundordet för törne är extremer. Det finns en koppling till läror som ensidigt betonar en enda sanning, se .]
Låt båda växa tillsammans fram till skörden, och när skördetiden är inne ska jag säga till skördearbetarna att först samla ihop ogräset, och bunta ihop det så att det kan brännas upp. Sedan ska de samla in vetet i min lada." [Jesus förklarar liknelsen enskilt för lärjungarna lite senare i . I det här området växer ett ogräs som kallas falskt vete. Det är troligt att Jesus syftar på detta gräs som är mycket snarlikt vetet men ger en giftig frukt. Det är först när frukten mognar man kan särskilja dem. I stället för att gulna till skörd som vetet gör blir frukten svart. På svenska kallas arten dårrepe eller giftigt rajgräs; dess latinska namn är <i>Lolium temulentumi>.]
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. <i>enkryptoi>) i tre mått (gr. <i>satoni> – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se ; ; . Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se . Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se . Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se och . Tre mått mjöl för tankarna till där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se , och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
Sedan lät han folket gå och g
ick
in i huset
[antagligen Petrus hus där Jesus bodde då han verkade i id=532>Galileen].
Förklaringen till liknelsen om vetet och ogräset
Hans lärjungar kom
till honom och sade: "
Förklara
för oss l
iknelsen om ogräset
i åkern."
och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'rent fysiskt skaka av skräck').
"Himmelriket (Guds kungavälde från ovan) kan också liknas vid ett dragnät som kastas i sjön och fångar fiskar av alla sorter.
När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga." [Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
och kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'så fylld av skräck att man rent fysiskt skakar av rädsla')." [Jesus lär att mitt i församlingen finns både äkta kristna och sådana som aldrig tagit emot Jesus som sin Herre. Det räcker inte med att tillhöra en församling, göra goda gärningar – det handlar om att känna Jesus.]
När han kom
till s
in egen hemstad
[id=34>Nasaret, knappt tre mil från id=2>Kapernaum] underv
isade han
i deras synagoga. De slogs av häpnad och sade: "Var
ifrån har han fått denna v
ishet och m
irakulösa kraft?
När Jesus hörde detta
[nyheten om Johannes Döparens brutala död och att Herodes Antipas trodde Jesus var den uppståndne Johannes], for han med båt där
ifrån
till en ensl
ig plats, där de kunde vara
för s
ig själva.
[De ror norrut från id=2>Kapernaum längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se .] Men folket f
ick höra det och följde efter honom
till fots från städerna
[längs med vägen från id=2>Kapernaum till id=330>Betsaida].
När det började bli kväll kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."
Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
På en gång uppmanade han bestämt (var han tvungen att övertyga och nästan tvinga) lärjungarna att kliva i skeppet (större båt) och åka före honom till andra sidan, medan han skickade hem folket.
När han hade gjort detta, gick han ensam upp på berget för att be. [Folket ville med våld göra honom till kung, se . Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se .] Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se .]
På en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sade: "Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du på att tappa tron, drogs du åt två håll)?" [Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet <i>oligosi> kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet <i>oligo-pistisi> beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är <i>edistasasi>, det används bara här och i .]
När de [Petrus och Jesus] hade kommit in i båten, lade sig (mojnade) vinden.
När folket där kände igen honom skickade de ut bud i hela trakten, och man förde alla som var sjuka till honom.
Det som orenar en person (ohelgar, gör någon ceremoniellt oren och hindrar kontakten med Gud) är inte vad som kommer in i munnen. Det är vad som kommer ut ur munnen som orenar en människa."
Låt dem vara (bry er inte om dem)! De är blinda ledare för blinda. Om en blind leder en blind faller båda i gropen."
Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen passerar genom magen och går vidare ut från kroppen?
Han svarade [till sist kvinnan och sade till henne]: "Jag är bara sänd till de förlorade fåren från Israels hus."
Sedan sk
ickade han
i väg folket, g
ick
i båten och for
till trakten av
id=851>Magadan.
[På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om id=1259>Tiberias.] [Vad är skillnaderna mellan de två matundren?
Det första undret för 5 000 finns med i alla evangelier, se ; ; ; . Det har mer av judisk karaktär. Talet fem står för nåd. Jesus som är livets bröd kommer med nåd, först och främst till det judiska folket, och vill mätta den andliga hungern hos de tolv stammarna i Israel, som representeras av de tolv korgarna som blev över.
Undret för de 4 000 beskrivs här i och i . Det är riktat till hela jordens folk. Undret sker på icke-judisk mark, och talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar hela jorden. Talet sju står för fulländning, och de sju korgarna tillsammans med helandet som föregick matundret visar Guds förmåga att möta alla behov för alla människor.
Av alla Jesu under är det bara två, matundret för 5 000 och uppståndelsen, som återges i alla fyra evangelierna. Viktiga sanningar och händelser betonas ofta genom upprepningar i Bibeln. Johannes är den som tydligast kopplar ihop den andliga dimensionen i matundret, när han bara några verser senare tar med Jesu uttalande: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta", se .]När lärjungarna for över
[från den västra sidan] till andra
[norra] s
idan sjön hade de glömt att ta med s
ig bröd.
[De lämnar id=851>Magdala i hast, glömmer ta med bröd, och beger sig i båten till norra sidan av id=3>Galileiska sjön nära id=330>Betsaida, se .]Jesus kom
till området kr
ing
id=1>Caesarea Filippi.
[Ett hedniskt område norr om id=532>Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade s
ina lärjungar: "Vem säger folket att Männ
iskosonen är?"
[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå
till id=735>Jerusalem och utstå mycket l
idande genom översteprästerna och de skr
iftlärda
[dvs. rådet, Sanhedrin i id=735>Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bl
i dödad, men uppstå
på den tredje dagen.
Sex dagar senare tog Jesus med s
ig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp
på ett högt berg där de kunde vara
för s
ig själva
(i enskildhet).
[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av id=1>Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se . Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på id=1463>berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se . Jesus är den andre Mose som det talas om i och den som fullbordar Moses kallelse.]och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
När de var samlade
igen
i id=532>Galileen [tillbaka i närheten av id=2>Kapernaum, se ] sade Jesus
till dem: "Männ
iskosonen ska överlämnas
i männ
iskors händer,
När de hade återvänt
till id=2>Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram
till Petrus och frågade: "Betalar
inte er mästare någon tempelskatt?"
[Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se . Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.]Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Men för att ingen ska ta anstöt av oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Öppna munnen på den första fisk som du drar upp. Där kommer du att hitta ett silvermynt (gr. <i>stateri> – motsvarade fyra drachmer). Ta det och lämna det för dig och mig."
och sade: "Jag säger er sanningen, om ni inte skulle vända om [vill omvända er – ändra riktning, dvs. gå åt det andra hållet] och bli som de små barnen, ska ni inte [under några omständigheter] komma in i himmelriket (i himlarnas kungarike).
Men den som förleder en av dessa små (en av dessa allra minsta – gr. <i>mikroni>) [en Jesu lärjunge] som tror (förtröstar; litar) på mig, för honom vore det [alltid] bättre att en stor kvarnsten skulle hängas om (runt) hans hals och han skulle sänkas i havets djup.
Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna. Jesus sade i att det inte går att undvika att snaror, förförelser, frestelser kommer. Det är alltså bara en tidsfråga tills någon säger eller gör något som sårar en annan troende, även i en kristen miljö. Anledningen till att Jesus just nu undervisar om förlåtelse och hur relationer kan helas och upprättas, beror på att några av lärjungarna hade pratat illa om Petrus, och hans ledarroll, bakom hans rygg, se . Det är uppenbart att det är Petrus som känt sig sårad eftersom han frågar hur många gånger han ska förlåta, se .] "Om d
in broder
(ett syskon, en annan troende) skulle synda
(fela, begå ett misstag) mot d
ig
[följ då de här stegen]:
- Gå enskilt och tillrättavisa honom [visa på hans fel med övertygande hållbara bevis]. Om han väljer att lyssna på (hörsamma) dig har du vunnit [tillbaka] en broder. [Det är viktigt att den som blivit sårad faktiskt klarlägger exakt vad som gjort honom illa, många gånger vet kanske inte den skyldige om att hans sätt sårar andra personer.] -
För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem." [Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen <i>eisi> (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före () och efter (). Uttrycket "två eller tre" upprepas från , där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se ). I används ordet <i>pragmai>, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?" [Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]
Men han ville inte (vägrade, hade ingen längtan att göra det), utan fängslade honom, till dess han [hans anhöriga] kunde betala skulden.
När Jesus hade avslutat detta tal
[om förlåtelse, se föregående kapitel] bröt han upp från
id=532>Galileen och kom
in i id=756>Judéen från andra
[östra] s
idan Jordan.
Och han fortsatte:
"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från .]
Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
Då sade Jesus till sina lärjungar: "Sannerligen säger jag er (jag säger er sanningen), det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket.
Igen säger jag er, det är lättare
för en kamel att komma
in genom ett nålsöga, än
för den som är r
ik att komma
in i Guds r
ike."
[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i himmelriket, om inte Gud griper in, se . Kamelen används även i liknelsen om att sila mygg och svälja kameler, se . Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i id=735>Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga belägg för att en sådan port fanns i bruk under Jesu tid.] [Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i : "De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första." Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.] "Det himmelska kungariket kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård.
Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
Han sade till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit.
De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sade till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av id=733>Jeriko, se . Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se ; . Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se , skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se .] När Jesus var
på väg upp
till id=735>Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avs
ides
(för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen
[medan de vandrade framåt] sade han
till dem:
"Se, v
i går nu upp
till id=735>Jerusalem. Männ
iskosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skr
iftlärda, och de ska döma honom
till döden.
De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå."
och sade till dem: "Gå in i byn som ligger framför er, genast ska ni hitta en åsna stå bunden där, och bredvid henne ett föl. Lossa dem och för dem till mig!
När han kom
in i id=735>Jerusalem kom hela staden
i rörelse
(i upplopp, skakades), och man frågade: "Vem är detta?"
[Det var redan sent när Jesus red in i id=735>Jerusalem, så han ser på allt som pågår där och lämnar id=735>Jerusalem för att övernatta i id=285>Betania där han tillbringar nätterna, se . Matteus i sin mer tematiska framställning tar inte med detta här utan går vidare på huvudtemat att Jesus kommer in i templet. Detta fullbordar också där Herren plötsligt kommer till sitt tempel. Jesus börjar också fullborda där det står att det inte ska vara någon "köpman" i templet.] Jesus g
ick
till templet
[nästa dag] och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden
för dem som växlade pengar och stolarna
för dem som sålde duvor.
Han lämnade dem och g
ick ut ur staden
till id=285>Betania och stannade där över natten.
[Markus som ger fler detaljer berättar hur Jesus på måndagsmorgonen förbannar ett fikonträd som bara hade löv men ingen frukt. Det är redan mörkt när de går tillbaka och det är först nästa morgon som lärjungarna ser hur trädet har vissnat från roten, se , . Matteus som skriver mer tematiskt väver ihop händelsen som skedde i två steg under två dagar. Notera att han skriver "på morgonen", utan att ange vilken morgon, så det är ingen motsägelse.] På morgonen [dagen innan], när han gick in i staden, blev han hungrig.
Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: "Aldrig någonsin ska du bära frukt." På en gång vissnade trädet. [Varför förbannade Jesus fikonträdet? Bibeln svarar inte direkt på detta, men både templets rening och det förbannade fikonträdet är två starkt symboliska handlingar. Så här på våren borde trädet haft frukt. Fikonträdet producerar grön frukt innan löven visar sig, och om det inte fanns någon frukt nu så skulle det inte bära någon frukt det året. Det här trädet verkade på utsidan ha en stor skörd, men vid närmare granskning var det helt utan frukt – trädet hycklade. Fikonträdet är en bild på Israel, se ; ; ; , och religiöst hyckleri är något som alltid får Jesu skarpaste tillrättavisning.]
Jesus svarade: "Jag säger er sann
ingen
(sannerligen, amen), om n
i har tro och
inte tv
ivlar, ska n
i inte bara göra det som skedde med f
ikonträdet, utan n
i ska också kunna säga
till detta berg
[och Jesus tar nu som exempel id=10>Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med d
ig och kasta d
ig
i havet
[Medelhavet]', och det skulle ske.
När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
Jesus sade: "Har ni aldrig läst vad som står i Skrifterna []:
Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
och underbar är den i våra ögon. [Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]
De hade velat gripa honom men var rädda för folket, som ansåg honom vara en profet.
Han skickade ut sina tjänare för att kalla på dem som redan hade fått inbjudan till bröllopsfesten, men de vägrade att komma.
Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: 'Jag har ordnat för lunchen [ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!' [Kungen ville att alla skulle vara med från början på bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.]
Men de brydde sig inte om (tog lätt på) inbjudan. En gick bort till sin åker (gård), en annan till sina affärer.
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
Då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
Då sade kungen till tjänarna: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant "rent fysiskt skaka av skräck").
De sände sina lärjungar tillsammans med Herodes anhängare [de som stödde den dåvarande romerska kungen Herodes släkt] till Jesus.
De sade: "Lärare, vi vet att du älskar sanningen (du är sann) och du lär ut Guds väg (undervisar om hur man ska leva) på rätt sätt. Du söker inte någons godkännande, och behandlar alla lika.
Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad.
[Förföljelse av kristna:]
Då ska man utlämna (förråda) er åt lidande (förföljelse; till att bli misshandlade) och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Men den som står fast fram till slutet ska bli frälst (räddad, befriad, helad, trygg, bevarad).
[Evangeliet sprids till hela världen:]
Detta evangelium (det glada budskapet) om riket (kungaväldet) ska bli predikat (proklamerat, sprida sig) till hela den bebodda delen av jorden som ett vittnesbörd för alla folk (folkslag, nationer), sedan ska slutet komma."
Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken,
[Jesus sitter på id=10>Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se . Detta är den andra av tre liknelser som handlar om församlingen innan Jesus kommer tillbaka.] "Då v
id den t
iden
[före Jesu andra tillkommelse, vid tidsålderns slut] kan kungar
iket från h
imlen
[Guds rike] l
iknas v
id t
io jungfrur som tog s
ina lampor och g
ick ut
för att möta brudgummen.
Vid midnatt hördes ett rop: 'Nu kommer brudgummen, gå ut och möt honom.'
Medan de var borta för att köpa [olja] kom brudgummen. De som var förberedda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Hans herre sade till honom: 'Bra gjort, du är en god (ärlig) och trofast (trogen) tjänare [en tjänare som har tro]. Du har varit trogen i det lilla (med små belopp), jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'
Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför.' Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant att rent fysiskt skaka av skräck)."
Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se ]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.
Dessa ska då gå bort till evigt straff, men de som är rättfärdiga till evigt liv (Guds överflödande liv)."
"N
i vet att om två dagar är det
påsk
(pesach), då ska Männ
iskosonen utlämnas
för att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet <i>pesachi> som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur id=461>Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.][Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.] Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas.
När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sade [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se ]: "Vilket slöseri!
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sade till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.
Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han svarade: "Gå in i staden och säg till en man där: 'Mästaren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.' "
för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder).
[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjung
it en lovsång
(hymn), g
ick de ut
till id=10>Olivberget.
[Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118.] [id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan g
ick Jesus med dem
till ett ställe som heter
id=561>Getsemane. Han sade
till [åtta av] s
ina lärjungar: "S
itt kvar här
[vid ingången till trädgården], medan jag går d
it bort och ber."
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer.
Då sade Jesus till honom: "Lägg tillbaka ditt svärd. Alla som drar svärd ska dödas med svärd.
Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar
Han g
ick ut
mot porten
[huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en annan kv
inna honom, och hon sade
till dem som stod där
i närheten: "Han där var
tillsammans med Jesus från
id=34>Nasaret."
Då kastade han in pengarna i templet [antagligen in på den inre förgården dit bara prästerna hade tillträde] och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig.
Översteprästerna tog pengarna och sade: "[Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar."
Sedan de överlagt tillsammans köpte de Krukmakaråkern till att bli en begravningsplats för främlingar (icke-judar).
och gav dem
i betaln
ing
för Krukmakaråkern,
så som Herren hade befallt m
ig."
[Matteus som är noga med att visa hur Jesus uppfyller Gamla testamentets profeter citerar fritt från Jeremia 19:1-13 som syftar på samma plats i Hinnomdalen söder om id=735>Jerusalem där Judas fält låg. Han tar även med delar från Sakarja 11:12-13 där trettio silvermynt kastas in i templet åt Herren som liknas med krukmakaren. Matteus nämner endast den större profeten, Jeremia, som huvudkälla.]Då
förde ståthållarens soldater Jesus
till res
idenset
(pretoriet) och samlade hela bataljonen
[en romersk kohort som bestod av 600 soldater, se ] omkr
ing honom.
[Pretoriet var det romerska namnet på officersbostaden och kasernen med kaserngården. Det fanns två romerska residens i id=735>Jerusalem, id=1399>Antoniaborgen och Herodes palats. Pontius Pilatus bodde under sina besök i id=1399>Antoniaborgen intill tempelområdet, och Herodes Antipas bodde i sitt palats i västra delen av staden under sina besök. Jesus blev förhörd av båda dessa som var fiender, men blev vänner denna dag, se . Här syftas troligen på id=1399>Antoniaborgen där Pontius Pilatus befann sig.]De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
När de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.
När de komm
it
till en plats som kallades
id=586>Golgata, v
ilket betyder Skalleplatsen
(som kallas en plats av en huvudskalle/dödskalle) [gr. <i>kranioni>, se ],
Och se – då brast templets förhänge itu [förlåten i templet rämnade och delades i två delar], uppifrån och [ända] ner. Jorden [marken] skakade och klipporna rämnade (brast, delades).
När de sedan g
ick
(kom) ut ur gravarna kom
(gick) de efter hans uppståndelse
in i den hel
iga staden
[id=735>Jerusalem] och v
isade s
ig
[uppenbarande sig personligen] för många.
[Förhänget, även kallad förlåten, avskilde den allra heligaste delen av templet, se . Att den revs itu uppifrån visar att det var Gud som öppnade vägen för människan till gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se . Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se . Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Värt att notera är att den judiska boken Talmud nämner flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.]Nu efter
(i slutet av – gr. <i>opsei>) sabbaterna
[när veckosabbaten och påskens högtidsdagar var över],
i gryn
ingen
på första dagen
i veckan
[tidigt på söndagen, vid sextiden] kom Mar
ia från
id=851>Magdala och den andra Mar
ia
[Jakob och Joses mor, se ] för att se
(inspektera, undersöka) graven.
Skynda er sedan att gå
till lärjungarna och säg detta
till dem: 'Jesus har uppstått från de döda, han ska gå
före er
till id=532>Galileen där n
i ska få se honom.' Se, nu har jag berättat
för er
(nu har jag utfört mitt uppdrag och gett budskapet till er)."
[Varken här eller i något annat av evangelierna beskrivs exakt hur uppståndelsen har gått till. Verbformen i , "han är uppstånden" är dock i passiv form vilket pekar på det faktum att Jesus var uppstånden av Gud. Ängeln rullade inte bort stenen för att Jesus skulle kunna komma ut. Anledningen var att hans efterföljare skulle kunna komma in och se att graven var tom!]Då sade Jesus
till dem: "Var
inte rädda! Gå och säg
till m
ina bröder att de ska gå
till id=532>Galileen. Där ska de få se m
ig."
Medan de var på väg kom några av vakterna till staden och rapporterade för översteprästerna vad som hade hänt.
De elva lärjungarna begav s
ig
till id=532>Galileen,
till det berg där Jesus hade stämt möte med dem.
När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. <i>baptizoi>) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (168)
Johannes kom (trädde fram), han [var den budbärare som profeterna talat om] som döpte i öknen och predikade omvändelsens dop [som var ett yttre reningsdop i vatten som ett tecken på hjärtats omvändelse] till syndernas förlåtelse.
På en gång, medan Jesus steg upp ur vattnet, såg Johannes himlen dela (öppna) sig och Anden i form av en duva komma ner över honom [och uppfylla honom].
På en gång förde (drev) Anden honom ut i öknen (obebodda trakter).
De g
ick
in
till id=2>Kapernaum, och så fort
(ordagrant "genast när") det blev sabbat g
ick Jesus
till synagogan och började underv
isa.
[I id=2>Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se . Jesus bodde också här under sin verksamma tid i id=532>Galileen. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se .] På en gång lämnade Jesus synagogan och g
ick
till S
imon och Andreas hus,
tillsammans med
[bröderna] Jakob och Johannes.
[Enligt judisk sed intogs huvudmålet på sabbaten mitt på dagen, direkt efter gudstjänsten.] [Detta stycke, , är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även ; ; . Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se . Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är ju det i talspråk vanligare att man berättar om vad "han" gjorde, än att berätta om vad "Jesus" gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!] Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se ; .]
Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll,
till byarna här omkr
ing
[på västra sidan av id=3>Galileiska sjön], så att jag kan pred
ika där också. Det är där
för jag har gått ut."
[Jesus var sänd av Fadern till alla Israels barn, se . Att Jesus rör sig i detta område uppfyllde profetian i där Sebulons och Naftalis land motsvarar övre och nedre id=532>Galileen, se .]Han g
ick och pred
ikade
i deras synagogor
i hela
id=532>Galileen och drev ut demonerna.
och sade: "Säg ingenting till någon, men gå och visa upp dig för prästen [i Jerusalem] och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem." []
Men mannen gick därifrån och började tala vitt och brett om saken, så att Jesus inte längre kunde visa sig i någon stad utan stannade ute i ödemarken. Det fortsatte att komma folk till honom från alla håll. [Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se också ; ; ; ; , ; . Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra honom till kung med våld, se . Det sker vid flera tillfällen och sensation kring Jesus tvingar honom att dra sig undan till öde platser.]
Några dagar senare kom Jesus
tillbaka
till id=2>Kapernaum [där han bodde i Petrus hus]. Ryktet spred s
ig att han var hemma
igen,
"Stå upp, ta din bädd och gå hem."
Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. <i>kainosi>, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom."
[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.] Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.]
Jesus sade till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
Han gick upp på berget [för att be, se , och ber hela natten, se ]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
Sedan g
ick han
till ett hus
[antagligen Petrus hus i id=2>Kapernaum] och folket samlades
på nytt, så att han och lärjungarna
inte ens kom åt att äta.
Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]
Men den som hädar den heliga Anden får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]
Sedan började han underv
isa v
id sjön
igen.
[Jesus hade undervisat där tidigare, se .] En stor skara samlades kr
ing honom, där
för steg han
i båten
[som de hade redo, se ] och satt
i den ute
på vattnet medan folket stod
på id=1379>stranden.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem,
och det bar ingen frukt.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,
en del upp till trettio gånger (mer än vad som var sått),
andra upp till sextio gånger mer,
och några upp till hundra gånger mer."
De längs med vägen är de som får ordet sått [i sina hjärtan], men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som såtts i dem. [Ordet "väg" kan också betyda invanda tankebanor, tankemönster, dvs. förutfattade meningar och missuppfattningar av Guds ord som blir till en hård yta som hindrar säden från att tränga ner i myllan.]
De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet,
För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
[Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se . Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se . id=3>Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden id=1259>Tiberias i en liknande storm.] Samma dag
[som han gett liknelserna om Guds rike, se ], när det bl
iv
it kväll, sade han
[Jesus] till dem: "Låt oss fara över
till andra s
idan."
[Till den östra sidan av sjön.] Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas,
De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
Alla de orena andarna bad honom: "Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!"
Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt.
Medan Jesus steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina [din familj, släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
När Jesus hade far
it
tillbaka med båten
till andra s
idan sjön
[antagligen tillbaka till id=2>Kapernaum], samlades en stor folkskara hos honom, där han var v
id sjön.
Hon hade fått utstå mycket lidande [under operationer och behandlingar] hos många läkare. Det hade kostat henne allt hon ägde och ingenting hade hjälpt, i stället hade hon blivit sämre.
Då sade han till henne: "Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!" [Ordagrant, "gå in i frid", en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]
När de kom till synagogföreståndarens hus studerade han tumultet där (den förvirring som rådde utanför huset, människor som sprang fram och tillbaka) och de som grät högljutt och klagade. [De som grät och klagade var troligtvis anställda gråterskor. Rabbi Juda, som levde ett århundrade efter Jesus, skriver att även den fattigaste i Israel bör anlita minst två flöjtspelare och en gråterska. Uttalandet gällde en makes ansvar vid hans hustrus begravning, men vi kan anta att liknande sed fanns när barn dog. I Matteus beskrivning nämns uttryckligen flöjtspelare, se . Som synagogföreståndare var Jairus en känd och högt aktad person i samhället. Eftersom det var känt att dottern låg för döden, , och begravningen skulle ske snabbt före solnedgången, är det troligt att gråterskorna och flöjtspelarna redan fanns på plats och var beredda att börja sin klagan direkt när flickan dog.]
Han befallde dem att inte ta med något på vägen förutom en vandringsstav – inget bröd, ingen lädersäck [med proviant och packning, som också användes för att samla in gåvor], inga kopparmynt [den lägsta valören] i era bälten [som ofta var en tyggördel med veck där man förvarade sina pengar].
Han sade till dem: "När ni kommit in i ett hus, stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Om man inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå från den platsen och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se ; .]
Han sade till dem: "Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!" Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
Så de gav s
ig av
i skeppet
(en större båt) till en obebyggd plats där de kunde vara
för s
ig själva.
[De ror norrut längs med kusten för att stanna någonstans utanför staden id=330>Betsaida, se .]Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna."
Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande), åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla,
Omedelbart därefter sade Jesus bestämt åt s
ina lärjungar att st
iga
i båten och
i förväg fara över
till id=330>Betsaida på andra s
idan, medan han sände
i väg folket.
[id=330>Betsaida var Filippus, Andreas och Petrus hemstad, se .]När han hade tagit avsked från dem [folket] gick han upp på berget för att be.
Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De blev utom sig av häpnad,
Varhelst han kom, till byar, städer eller landsbygd, lade man de sjuka på torgen [de öppna marknadsplatserna i städerna och byarna] och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel [som kvinnan med blödningar hade gjort, se ]. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren."
När han hade lämnat folket och gått
in i huset
[antagligen Petrus hus i id=2>Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om l
iknelsen
[det var Petrus som förde fram frågan, se ].
Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?" Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se .]
Han begav s
ig bort där
ifrån och g
ick
in i id=1282>Tyros område. Han tog
in i ett hus och v
ille
inte att någon skulle få veta det, men det g
ick
inte att hålla det heml
igt.
Hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen. [Judar använde ofta uttrycket "hundar" för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, gr <i>kyoni>, se , utan en diminutiv form <i>kynarioni>, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se för mer info.]
Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga.
Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: "Effata!" – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)!
Om jag skickar hem dem utan mat så blir de alldeles uttröttade [och kollapsar] på vägen hem. Somliga har ju kommit långväga ifrån." [Många hade kommit ut från städer och byar. Det var den tredje dagen. Man hade kanske med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sitt behov av mat. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen. Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så de orkar vandringen hem i värmen.]
Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
"Tolv", svarade de.
[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
"Sju", svarade de.
Jesus tog den bl
inde mannen v
id handen och ledde honom ut ur byn.
[id=330>Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se , så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat
på hans ögon
(upprepade gånger) frågade han honom: "Ser du något nu?"
Jesus sk
ickade
i väg mannen
till hans hem och sade: "Gå
inte ens
in i byn!"
[Det verkar som om id=330>Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]Jesus g
ick med s
ina lärjungar
till byarna
i trakten av
id=1>Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö].
På vägen d
it frågade han s
ina lärjungar: "Vem säger folket att jag är?"
Sex dagar efter detta tog Jesus med s
ig Petrus, Jakob och Johannes och
förde dem upp
på ett högt berg, ensamma
i avsk
ildhet.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i id=1>Caesarea Filippi i norr, se , och efteråt nämns det att de är i id=532>Galileen, se . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från id=1>Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra id=532>Galileen som man kan nå på fyra dagar från id=1>Caesarea Filippi.]Hans yttre
förvandlades
in
för dem,
Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!"
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: "Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!"
När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sade till dem: "Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar."
De kom
[hem] till id=2>Kapernaum. När han var
inne
i huset
igen frågade han dem: "Vad var det n
i d
iskuterade
på vägen?"
Men den som
förleder
(bringar på fall) en av dessa små som tror
(förtröstar; litar) på m
ig,
för honom vore det bättre om en tung kvarnsten hängts om halsen och han bl
iv
it kastad
i havet.
[Uttrycket "dessa små" är samma personer som kallas "barn" i . Förutom barn och andra i beroendeställning syftar det här på nyfrälsta och omogna kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Mannen i som lärjungarna ville hindra, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än att försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar på allvaret i att förleda någon av dessa små så de tappar tron. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Kvarnstenen som refereras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se . Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i id=2>Kapernaum intill id=3>Galileiska sjön, se . Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts här under ett judiskt uppror omkring 60 år tidigare.]Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den!
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).
Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
Det är bättre för dig att gå in i livet halt
än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet).
Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
Sedan begav han s
ig där
ifrån
[från id=2>Kapernaum i id=532>Galileen] och g
ick
till id=756>Judéens område och landet
på andra s
idan
id=7>Jordan. Folk samlades ständ
igt
i skaror omkr
ing honom
på nytt, och han underv
isade dem som han brukade.
[En liknande öppningsfras används i och beskriver en större resa. Jesus beger sig nu österut om Jordan och antagligen också ner till id=1429>Pereen, området öster om id=7>Jordanfloden och Döda havet.]och de två ska vara ett kött.' []
Så är de inte längre två, utan ett kött.
När de hade komm
it
in i huset
[där de bodde någonstans i id=756>Judéen eller id=1429>Pereen] frågade lärjungarna honom om detta
igen
[tog de på nytt upp ämnet].
[Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen "i huset" som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.]Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot (välkomnar, accepterar) Guds kungarike som ett barn [som helt och fullt litar och är beroende av sina föräldrar], kommer aldrig någonsin dit."
När han [lämnade huset han gått in i, och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!"
Lärjungarna blev helt förvånade (förbryllade) över hans ord [rikedom var ju ett tecken på Guds favör enligt judisk tradition]. Jesus sade till dem igen: "Mina barn (familjemedlemmar), hur svårt är det inte att komma in i Guds kungarike [oavsett om man är rik eller inte].
Det är lättare
för en kamel att gå
igenom ett nålsöga
på en synål, än
för en r
ik att komma
in i Guds kungar
ike."
[Jämförelsen mellan det största vanliga djuret i Mellanöstern i kontrast till den minsta öppningen i ett vanligt förekommande föremål, illustrerar att det är omöjligt mänskligt sett för en rik att ta sig in i Guds rike, om inte Gud griper in, se . Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se . Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i id=735>Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]Nu var de
på väg upp
till id=735>Jerusalem.
[De befinner sig troligtvis på östra sidan av id=7>Jordanfloden på vägen mot id=733>Jeriko, se .] Jesus g
ick
före dem
[målmedvetet mot korset] och de var
förfärade
(på gränsen till skräckslagna) och följde efter fyllda av fruktan. Då tog han de tolv
till s
ig
igen, och började berätta
för dem vad som skulle hända honom:
"Se, v
i är nu
på väg upp
till id=735>Jerusalem, och Männ
iskosonen ska bl
i överlämnad
till översteprästerna och de skr
iftlärda. De ska döma honom
till döden och överlämna honom
till hedn
ingarna.
De kom
till [den gamla staden] id=733>Jeriko. När Jesus
tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där v
id vägen en bl
ind t
iggare, Bart
ima
ios, son
till T
ima
ios.
[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se . Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det id=1436>romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]och sade till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit!
Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i "palmkvistar".]
Jesus g
ick
in i id=735>Jerusalem,
in
på tempelområdet, och studerade
i detalj allt som
förs
igg
ick där.
[Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och id=10>Olivberget, se . Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent
[och stadsportarna skulle snart stängas] så han g
ick
[tillbaka] ut
till id=285>Betania tillsammans med de tolv.
[Marta, Maria och Lasarus bodde i id=285>Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte id=735>Jerusalem.][Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: "Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!" Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
När de kom
till id=735>Jerusalem, g
ick han
in
på tempelområdet och började dr
iva ut de som sålde och köpte
i tempelområdet. Han välte omkull valutaväxlarnas bord, och bänkarna
(stolarna) för dem som sålde duvor.
[Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se . När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se . Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se .]Jag säger sann
ingen
till er, om någon
(vem som helst) kommenderar
(säger med auktoritet till) detta berg
[och Jesus tar id=10>Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med d
ig och kasta d
ig
i havet!' och
inte tv
ivlar
i s
itt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske
(göras för) honom.
De kom
till id=735>Jerusalem igen, och när han g
ick omkr
ing
på tempelområdet
[och undervisade, se ] kom översteprästerna och de skr
iftlärda och de äldste fram
till honom.
Har ni inte ens läst det i Skriften []: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten [som är den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter].
De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Jesus satte sig mitt emot tempelkistan [i kvinnornas del av templet där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål] och såg hur folket lade ner pengar i den. Många rika lade ner stora summor.
Han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se ], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan.
Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
Men först [före slutet] måste evangeliet (det glada budskapet) predikas för alla folk.
En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem.
Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)."
"När n
i ser 'det
i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar
förödelse'
[som profeten Daniel, se , omnämner i ], stå
(ställa sig, träda fram) där det
inte ska vara
[i id=735>Jerusalems tempel] – må den som läser detta
förstå detta – då ska de som är
i id=756>Judéen fly
till bergen.
och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka och hämta sin mantel.
Några av de som var där blev arga (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). [Judas var en av dem, se .] De sade till varandra: "Varför detta slöseri med parfym (smörjelse, olja)?
Det hon hade (ägde), det använde hon (hon gjorde vad hon kunde göra). Hon har i förväg smort min kropp inför min begravning.
Jag säger er sanningen, överallt i världen där evangeliet predikas, där ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Han sk
ickade
i väg två av s
ina lärjungar och sade
till dem: "Gå
in i staden
[id=735>Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom!
[Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.]Lärjungarna g
ick och kom
in i staden, och de fann allt som Jesus hade sagt dem, och de
förberedde
påskmålt
iden.
[Hela denna berättelse visar att Herren ville hemlighålla var han skulle äta måltiden. Inte ens lärjungarna fick veta platsen. Till och med de två som förberedde måltiden var ovetande när de skickades in i id=735>Jerusalem. Detta antyder att Judas kanske ville överlämna Jesus redan vid måltiden, men att Jesus sköt upp det till senare på kvällen.
Om man bara läser kan det tolkas som att sista måltiden är en traditionell påskmåltid kvällen den 15 Nisan. I sammanhanget verkar dock bara en dags händelser ha beskrivits sedan . Kärnbibeln följer Johannes kronologi som uttryckligen säger att måltiden skedde innan påsken, se .]Han sade till dem: "Det är en av de tolv, den som doppar [bröd] i skålen [med sås av dadlar, russin och vinäger] tillsammans med mig. [Uttrycket "doppar i samma skål" behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda "att dela måltiden och gemenskapen."]
Efter att ha sjung
it en lovsång g
ick de ut
till id=10>Olivberget.
[Enligt den judiska traditionen sjöngs före måltiden och efter måltiden.][id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan g
ick Jesus med dem
till ett ställe som heter
id=561>Getsemane. Han sade
till [åtta av] s
ina lärjungar: "S
itt kvar här
[vid ingången till trädgården], medan jag ber!"
Ni måste vaka (vara vakna, alerta), och be, så att ni inte kommer i frestelse! Anden är villig, men köttet är svagt [den syndfulla naturen kan lätt bli frestad]."
Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer.
Petrus följde efter på avstånd ända till översteprästens innergård. [Även lärjungen Johannes var med och det var han som ordnade så att Petrus kunde komma in genom porten, se .] Där satte han sig bland tjänarna [både husets tjänare och tempelvakter som nyss varit med och gripit Jesus] och värmde sig vid elden.
Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte.
Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?"
Men han förnekade och sade: "Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!" Sedan gick han ut på den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen.
Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade på arameiska, men med vissa hebreiska drag]:
"Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Enligt tidig judisk tradition, som i vissa delar kan ha överdrifter, bestod den av två tjocka tyg vävda i ett stycke, upphängda en halvmeter från varandra. Varje draperi var 18 meter högt, nio meter brett och ett par centimeter tjockt och det krävdes trehundra präster för att lyfta det.]
De hade följt Jesus medan han var
i id=532>Galileen och tjänat
(understött) honom. Där
[vid korset] fanns också många andra kv
innor som hade följt med honom upp
till id=735>Jerusalem.
[Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se , begravning, se och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från id=532>Galileen, var i id=735>Jerusalem för att betjäna honom.]När de kom in i graven såg de en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
Men gå och säg
till hans lärjungar och
[särskilt] Petrus: 'Jesus går
före er
till id=532>Galileen, där ska n
i få se honom, prec
is som han har sagt
till er.' "
[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se . Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]Efter detta
[på samma dag, se ] v
isade han s
ig
i en annan skepnad
(annorlunda yttre form) för två av dem som var
på väg ut
på landet
[till id=481>Emmaus, elva kilometer utanför id=735>Jerusalem].
Och han sade till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat].
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
Lukasevangeliet (226)
hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen. [Rökelsen rengjordes och tändes två gånger per dag. Inför morgon och kväll skedde fyra lottningar där prästerna tilldelades olika uppdrag. Den tredje lotten, att tända rökelsealtaret, var ett hedersamt uppdrag som en präst bara blev tilldelad en gång under sin livstid. Under en av de två veckor på året då Sakarias avdelning själva har hand om offren, blir han nu den som ska gå in i det heliga och utföra denna syssla.]
Se, du ska bli tyst, oförmögen att tala ända fram till den dag då detta sker, därför att du inte trodde mina ord [som är Guds ord], som ska gå i uppfyllelse [oavsett din tro eller otro] när tiden är inne." [Ängelns namn Gabriel betyder gudsman eller Guds krigare. Han var sänd 600 år tidigare till Daniel, se . Sex månader senare, efter besöket hos Sakarias, blir han sänd till Maria, se . Eftersom man tecknar till Sakarias när Johannes ska namnges verkar det som Sakarias även blev döv, se . Sakarias bad om ett tecken i och han får ett tecken som förhindrar honom från att tala otro, se även där stumhet kan vara ett tecken.]
När t
iden
för hans tjänstgör
ing var över
[efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han s
ig hem.
[Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i id=756>Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]Han ska regera som konung över Jakobs hus [Israel] i evig tid (genom tidsåldrarna),
det ska aldrig bli något slut på hans kungarike."
Några dagar senare begav s
ig Mar
ia
i väg och skyndade
(med entusiasm) till en stad
i bergsbygden
i Juda.
[Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från id=735>Jerusalem ner mot Hebron. Resan från id=34>Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i id=735>Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i id=733>Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om id=735>Jerusalem.]Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. [En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.]
Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning,
sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.
Hans barmhärtighet (kärlek mot de som lider) är över dem
som fruktar honom från släkte till släkte. [] [Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se . Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se ; ; ; ; .]
Han talade till våra fäder (har gett löftet),
till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt (till tidsåldern)." [Maria hade förstått att Jesus var Herrens Smorde som skulle uppfylla löftet som Gud gett Abraham, se ; ; .]
Maria stannade hos henne i ungefär tre månader [tills Johannes Döparen var född], och återvände sedan hem. [Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.]
för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga [],
och leda våra fötter in på fridens väg. []"
Alla gav sig av [färdades, genomkorsade landet] för att skattskriva sig, var och en till sin egen stad [där deras familjeregister fanns].
När så änglarna far
it
ifrån dem
[tillbaka] till h
imlen, sade herdarna
till varandra: "Låt oss nu
[på en gång] gå över
[ända] bort
till id=317>Betlehem och se det
(det ord – gr. <i>rhemai>) som Herren har låt
it oss få veta!"
[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet, se . Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro.] När t
iden kom
för deras ren
ing enl
igt Mose underv
isn
ing
[40 dagar efter födseln för en pojke, se ] tog de Jesus
till id=735>Jerusalem [7 km norr om id=317>Betlehem] för att bära fram honom
in
för Herren –
Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt undervisningen,
tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sade:
ett ljus till uppenbarelse för hedningarna
och till härlighet för ditt folk Israel." [På ett tydligt sätt illustrerar den gamle juden Symeon den frälsning Gud har berett åt sitt folk, se . Jesus läggs bokstavligen i det judiska folkets famn när Symeon tar honom i sina armar, se .]
Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria:
"Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel
och till ett tecken som väcker motstånd (som blir motsagt).
[Enlig Mose lag skulle varje manlig israelit fira de tre stora judiska högtiderna påsk, pingst och Lövhyddohögtiden i id=735>Jerusalem, se . Kvinnor, äldre män, handikappade och barn under tolv år var undantagna, men många fromma kvinnor följde frivilligt med männen till dessa högtider. Detta är troligen Jesu första pilgrimsresa till id=735>Jerusalem.] Hans
föräldrar g
ick
till id=735>Jerusalem varje år v
id
påskhögt
iden
(pesach).
När de
inte h
ittade honom återvände de
till id=735>Jerusalem [nästa dag] och sökte efter honom överallt längs med vägen.
Sedan följde han med dem ner
till id=34>Nasaret, och han fortsatte att lyda
(underordna sig) dem. Hans mor bevarade
(skyddade) allt detta
i s
itt hjärta.
Han g
ick runt
i hela reg
ionen v
id
id=7>Jordan [floden]. Där pred
ikade han omvändelsedopet
(ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder
till syndernas
förlåtelse
(befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk).
[Det grekiska ordet för dop är <i>baptizoi> som betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se ; .]Varje dal (ravin) ska fyllas,
varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
och ojämna vägar jämnas.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."
Han har sin kastskovel i handen för att rensa (rengöra) sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna ska han bränna upp i en eld som inte kan släckas."
Han
förde honom
till id=735>Jerusalem och ställde honom
på den högsta platsen
på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade
till honom: "Om du är Guds Son, så kasta d
ig ner här
ifrån,
Jesus återvände
i Andens kraft
till id=532>Galileen och ryktet om honom spred s
ig
i hela den reg
ionen.
Jesus kom
till id=34>Nasaret där han hade vux
it upp.
[id=34>Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om id=2>Kapernaum.] På sabbaten
(lördagen) g
ick han
till synagogan som han brukade göra.
[Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.] Jesus stod upp
för att läsa
[texten från profeterna],
Då sade han
till dem: "Helt säkert
(utan tvekan) kommer n
i c
itera detta ordspråk
mot m
ig: 'Läkare bota d
ig själv,' och säga: 'V
i har hört vad du gjorde
i id=2>Kapernaum [den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här
i d
in hemstad
[här i id=34>Nasaret]!' "
Ändå sändes El
ia
inte
till någon av dem utan
till en änka
i [den lilla byn] id=1340>Sarefat i [vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] id=1191>Sidon.
Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
[I id=2>Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se . Jesus bodde också här under sin verksamma tid i id=532>Galileen. Simon Petrus var gift och Paulus nämner att hans hustru följde med på hans senare resor, se .] Jesus stod upp
[lämnade stolen där han suttit och undervisat] och g
ick
in i S
imons
[Petrus] hus. S
imons svärmor låg
i hög feber
(febertoppar), och de bad honom om hjälp
för hennes skull.
[Beskrivningen med höga febertoppar (gr. <i>puretos megasi>) stämmer bra in på symtomen för malaria. Som läkare () är Lukas noga med att ge utförliga beskrivningar av sjukdomar (Matteus och Markus skriver inte "hög feber", utan bara "feber", se ; ). Fiskebyn Kapernaum, med dess närhet till stillastående vatten, var en plats där denna pest kunde smitta via myggor. Arkeologiska analyser av benrester från gravar i området påvisar effekterna av denna typ av infektioner. Även fynd av amuletter med inskriptioner för att skydda sig mot dessa febersjukdomar, bekräftar att sjukdomen var fruktad vid den här tiden.] Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem.
Han fortsatte att pred
ika
i synagogorna
i de jud
iska områdena
[i id=532>Galileen].
[Ordagrant "id=756>Judéen", vilket syftar på den judiska befolkningen generellt sett och inte på området id=756>Judéen söder om id=735>Jerusalem, och har översatts "de judiska områdena". Ordet används i den betydelsen även i . Vissa manuskript har "id=532>Galileen", vilket bekräftar denna tolkning.]Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.
När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
Jesus
förbjöd honom att tala om det
för någon
[som han skulle möta på vägen till templet i id=735>Jerusalem] och sade: "Gå och v
isa d
ig
för prästen och ge det offer
för d
in ren
ing som Mose har bestämt
[]. Det bl
ir ett v
ittnesbörd
för dem."
[Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se .]Det hände s
ig en dag när han höll
på att underv
isa
[i Petrus hus i id=2>Kapernaum, se ], att far
iséer och de främsta Torah-lärarna satt där
[bland åhörarna].
[Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade på Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för "laglärd" här (gr. <i>nomo-didaskalosi>) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se .] De
[fariséerna och de främsta lärarna] hade komm
it från varenda by
i id=532>Galileen [som id=1484>Tsippori, id=1259>Tiberias, id=1485>Gamla, id=851>Magdala] och
id=756>Judéen [från större städer som t.ex. Hebron] och från
id=735>Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota
[de sjuka som kommit].
Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus.
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud.
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
På samma sätt häller man inte färskt (nytt) vin
i gamla vinsäckar (lädersäckar).
Om man gjorde så skulle det färska (nya) vinet spränga sönder vinsäckarna [när det jäser],
och vinet skulle spillas ut och vinsäckarna skulle förstöras.
Nej, färskt vin hälls i nya (fräscha) vinsäckar. [Två olika ord för ny används i dessa verser. Det grekiska ordet <i>kainosi> syftar på något nytt, men har inte så mycket med mantelns eller vinsäckens ålder att göra, utan fokuserar mer på dess kvalitet och formbarhet. Synonymerna fräsch och formbar vill visa på denna betydelse. Det andra ordet är <i>neosi> som handlar om ålder och översätts 'färskt'. Minsta spår av orenhet i en säck gör att jäsningsprocessen startar. Därför är det viktigt att helt rena säckar används. Eftersom det inte finns någon behållare eller säck som kan stå emot de gaser som uppstår vid jäsningsprocessen, kan det nya vinet, som är det bättre, syfta på alkoholfritt vin som inte har jäst.]
Han gick in i Guds hus och tog [de heliga] skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män." [Skådebröden var tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.]
En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad (förlamad) högerhand.
Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade (förlamade) handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]." Då reste han sig och gick fram.
V
id den t
iden
[någon gång då han verkade i id=532>Galileen] g
ick Jesus upp
på ett berg
för att be, och
tillbr
ingade hela natten
i bön
till Gud.
[Jesus börjar tala till sina lärjungar, men riktar sig även till hela folket, se ; .] Han lyfte upp sina ögon och såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] som är fattiga [utan egen rikedom, inflytande och ära här i världen],
för er tillhör Guds rike.
[Här används inte futurum, utan presens – Guds rike där Guds lagar råder är tillgängligt just nu. I finns även en andlig dimension av att vara fattig där man är en 'andlig tiggare' som är helt beroende av Gud i allt.]
Ge [gör det till en vana att vara generös],
så ska ni få (så ska man ge åt er).
Ett gott (generöst) mått, [väl] packat,
skakat och rågat (överflödande)
ska man lägga (ge) i er famn [mantel].
För med det mått ni mäter [brukar använda],
ska det [också] mätas upp åt er." [På marknaden hälldes vetet i ett mått som man sedan skakade för att jämna till. Om försäljaren var generös fyllde han sedan på måttet ännu mer så att det flödade över. Köparen kunde använda sin "famn" (den övre delen av sin mantel) där det vida tyget naturligt formats som en urgröpt ficka med hjälp av bältet.]
[Ordet "liknelse" är ordagrant "att kasta vid sidan om". Nu följer fyra liknelser med praktiska exempel från vardagen för att belysa och förklara de andliga sanningar Jesus förmedlat.] Han berättade också en liknelse för dem:
"Kan en blind vägleda en blind? [Nej, självklart inte.]
Faller inte båda två i diket? [Jo, det gör de.]
När Jesus hade håll
it hela s
itt tal
[Luk 6:20-49] till folket, g
ick han
in i id=2>Kapernaum [där han bodde i Petrus hus].
När de utskickade [vännerna till officeren] kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen. [Samma ord, "förundras", i , används om Jesu förundran över otron han mötte när han besökte synagogan i sin egen hemstad, se .]
Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Men fariséerna och de laglärda gjorde om intet (brydde sig inte om) Guds vilja med dem [som var budskapet om omvändelse och tro på den kommande Messias], eftersom de inte låtit sig döpas av honom [Johannes Döparen].
En av fariséerna frågade om Jesus ville äta middag med honom, så han gick in till fariséns hus och lade sig till bords. [Man låg på sidan med huvudet närmast bordet.]
Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon:
"Ser du den här kvinnan?
Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus,
men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Han sade till kvinnan: "Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!" [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
En del föll i god jord,
och när det vuxit upp
bar det hundrafaldig skörd." Sedan ropade han med hög röst: "Den som har öron att höra med, lyssna noggrant på det jag sagt!" [Jesus förklarar liknelsen i . Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]
Den säd som föll bland törnen är de som hör, men senare under livets gång (vandring) kvävs av:
oro (bekymmer för morgondagen, omsorg om allt det materiella i den här världen)
och rikedom
och njutningslystnad [intressen vid sidan av Gud].
De slutför inte vad de börjat (frukten mognar inte). [Törne är ett ogräs med taggar och kraftigt rotsystem, det kan bli upp till två meter högt och tränger undan all annan växtlighet. Det grekiska ordet som används för törne är 'akantha'. Grundordet är extremer, eller att föra något till den yttersta punkten. Det är alltså ett intresse, en lära eller något annat som tar allt fokus. Det är ett skrämmande sammanträffande att det just är en krona av törne som sätts på Jesu huvud när han korsfästs.]
Det finns inget fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.]
[id=3>Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden id=1259>Tiberias i en liknande storm.] En dag steg Jesus
i en båt
tillsammans med s
ina lärjungar och sade
till dem: "Låt oss fara över
till andra s
idan." De lade ut,
och medan de seglade föll Jesus i sömn. Då kom det en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, och de var i stor fara.
De
[Jesus och de tolv lärjungarna] kom
till gerasenernas område, som l
igger m
itt e
mot id=532>Galileen.
Jesus hade redan befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Den hade länge haft mannen i sitt grepp. Ofta hade man bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öknarna av demonen.
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet).
Nu gick där en stor svinhjord [2 000, se ] och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han.
Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. [Svin var ett orent djur för judarna. Ägarna och befolkningen var icke-judar.]
När de som vaktade svinen såg vad som hade skett, flydde de och berättade det i staden och på landsbygden.
Alla
i Gergesa och trakten däromkr
ing bad då Jesus att lämna dem,
för de hade gr
ip
its av fruktan.
[Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.] Jesus steg
i båten och vände
tillbaka
[till den västra sidan av id=3>Galileiska sjön].
"Gå tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
Då kom det fram en man som hette Jairus och som var föreståndare för synagogan. Han föll ned inför Jesu fötter och bad honom komma till hans hus,
Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst (räddat, befriat) dig. Gå i frid." [Detta är enda tillfället i evangelierna där Jesus tilltalar någon "dotter". De kärleksfulla orden lugnar kvinnans rädsla som beskrivs mer i detalj i .]
När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far [Jairus] och mor.
Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni lämnar platsen [till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus].
Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." [Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se ; .]
Apostlarna
(de utsända) kom
tillbaka och berättade
för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog s
ig undan
till en stad som hette
id=330>Betsaida.
[De ror längs med kusten till området i närheten av staden id=330>Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se . Betsaida betyder ordagrant "fiskhuset". Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är id=330>Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid id=7>Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är id=319>Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn id=1455>Tagba, strax söder om id=2>Kapernaum.] När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.
Omkr
ing åtta dagar efter att Jesus sagt detta
[att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se ] tog han med s
ig Petrus, Johannes och Jakob och g
ick upp
på berget
för att be.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i id=1>Caesarea Filippi i norr, , och efteråt nämns det att de är i id=532>Galileen, . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från id=1>Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra id=532>Galileen som man kan nå på fyra dagar från id=1>Caesarea Filippi.]Medan han talade, kom ett moln och började överskugga (sänkte sig ner över) dem [Jesus, Mose och Elia], och lärjungarna blev förskräckta när de gick in i molnet. [Molnet är en symbol på Guds närvaro, se ; ; ; . En molnstod ledde israeliterna genom öknen, se .]
"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
När t
iden började närma s
ig
(dagarna höll på att fullbordas) för Jesus att lyftas upp, vände han s
itt ans
ikte
mot id=735>Jerusalem fast besluten att gå d
it upp.
[Jesus börjar nu röra sig mot id=735>Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i id=735>Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt på slutfasen i hans tjänst här på jorden. Ordet "lyftas upp" kan både syfta på att "gå upp" till id=735>Jerusalem och att "fara upp till himlen". I , , använder Lukas ett snarlikt ord för Jesu himmelsfärd och det är troligt att det syftar på det här också. Trots att Jesus har lidandet och korset framför sig, fokuserar han inte på det, utan på slutmålet då han åter ska få vara med sin Fader i himlen!]Han sände ut budbärare framför sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst [ordna med mat och övernattning].
Men där välkomnade man
inte honom eftersom man
förstod att han var
på väg
mot id=735>Jerusalem.
[Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i id=735>Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom id=1120>Samarien för att tillbe i id=735>Jerusalem var inte populärt bland lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till id=735>Jerusalem.]och de g
ick
till en annan by
[som välkomnade dem].
[Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i id=1120>Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se . Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se . Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se .]En annan man sade: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av dem där hemma."
Jesus svarade: "Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike." [Här finns ännu en likhet med Elisas kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj, se . Men här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.]
Efter detta utsåg Herren sjuttio andra [förutom de tolv, se ] och sände ut dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. [Vissa handskrifter har sjuttiotvå i stället för sjuttio.]
Han sade till dem:
"Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd. [Det grekiska verbet <i>deomaii> innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov), se även ; . Verbet <i>deoi> betyder 'att binda/klistra ihop'. Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret, för att få se det förverkligat. Tidigare hade de tolv sänds ut, se , nu sänds fler ut för att bärga in skörden. Det grekiska ordet för 'sända ut' är <i>exballoi> som ordagrant betyder 'att driva/kasta ut'. Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver i sitt uppdrag att gå ut på fälten. I återfinns samma fras som här, men med en liten nyansskillnad. I grekiskan texten står här ordet arbetare före verbet sänder, vilket ger lite mer betoning på arbetarna än sändandet här – vilket åtföljs av mer detaljer i .]
När ni kommer in i ett hus, säg då först: 'Frid över detta hus (denna familj).' [Fridshälsningen var antagligen: 'frid vare med er', se . Även Jesus hälsade lärjungarna med den frasen i övre rummet, se .]
Stanna i det huset och ät och drick det ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus [och jämför och försök hitta det bästa].
När ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram [utan att oroa er för om maten förberetts enligt fariséernas alla renhetslagar, se ].
Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:
'Även dammet från er stad som kommit på våra fötter borstar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta det att Guds rike är nära.'
Jesus tog upp d
iskuss
ionen
[skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet] och svarade:
"En man
[en jude] var
på väg från
id=735>Jerusalem ner
till id=733>Jeriko. Han råkade ut
för rånare som tog hans kläder och m
isshandlade honom, sedan
försvann de och lämnade honom där halvdöd.
[id=733>Jeriko är en stad 3 mil nordöst om id=735>Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.]Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem [tvättade dem rena och desinfekterade dem]. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).' " [Grekiska <i>peirasmosi> har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se ; ; . Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se .]iv style="margin-top:18px; margin-bottom:10px; text-align: center;"><img alt="-" height="22" src=https://www.praisegate.com/images/bible/divider_ornament.png>iv> [I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se ; . Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. <i>hamartiai>), medan Matteus har "skulder" (gr. <i>opheilemai>), se .]
Då kanske han där inne svarar: 'Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.'
När en oren ande lämnar en människa, rör den sig över vattenlösa (torra) trakter och söker en temporär viloplats men hittar ingen. Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till det hus jag lämnade.'
Folk från
id=997>Nineve ska uppstå v
id domen
tillsammans med männ
iskorna
i detta släkte och döma dem. De
[hedningarna i id=997>Nineve] omvände s
ig
[utan att behöva se några tecken] när Jona pred
ikade – och här är mer
[nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona mitt ibland dem.]"Ingen tänder en lampa för att sedan ställa den på en undanskymd plats eller under sädesmåttet [gr. <i>modiosi> – måttet som rymde knappt nio liter och som användes för att mäta upp torra varor]. Man placerar den på ljushållaren så att den som kommer in kan se ljuset. [Jesus är världens ljus, det lyser öppet inför alla. Det är inte undangömt i någon hemlig vrå.]
Därför har Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. [I Lukas fortsättning på Lukasevangeliet, Apostlagärningarna, beskrivs hur flera av apostlarna får lida martyrdöden för sin tro.]
Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
men den som talar mot den helige Ande
ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
Sedan kan jag säga till mig själv (min själ): 'Du har nu mycket gott i förvar, det räcker många år framöver. Ta det nu lugnt, ät, drick och roa dig.'
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför [rik i sin relation med] Gud."
Om nu Gud klär gräset på marken,
som i dag grönskar och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skulle han då inte kläda er?
Så liten (kortvarig) tro (trofasthet, förtröstan) ni har!
När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. <i>praktori>, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset.
Kanske bär det frukt nästa år, men om
inte, kan du hugga bort det.' "
[Jesus är förebedjaren som i det längsta vädjar för sitt folk att de ska vända om och bära frukt. Lite senare i gråter och ber Jesus över id=735>Jerusalem.]Där [i synagogan] fanns en kvinna som i arton år haft en sjukdom orsakad av en ande (sjukdomsdemon). Hon var kutryggig [gr. <i>sygkyptoi> – ordagrant: "ihopböjd"; hade troligtvis en kyfos rygg och gick framåtböjd] och kunde inte räta på sig.
"Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
Det liknar surdeg (jäst) som en kvinna gömmer (blandar; gr. <i>enkryptoi>) i tre mått (gr. <i>satoni> – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] till dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Lukas växlar mellan en man och kvinna när han sammanställer sitt evangelium, se och . Huvudpoängen är hur Guds rike börjar smått men kommer att växa. Samtidigt antyder liknelsen också att Gudsriket växer oproportionerligt. Ett planterat senapsfrö blir bara en buske, inte ett träd, och surdegen är genomgående en bild på falska läror i Bibeln. Mitt i det växande Gudsriket finns det också ondska. I berättelsen som föregår dessa liknelser var ju föreståndaren i synagogan en som inte ville se människor helade, se ! Se även kommentarer i Matt 13.]
Jesus g
ick
igenom städer och byar där han underv
isade,
på s
in vandr
ing
mot id=735>Jerusalem.
[Redan i börjar Jesus gå mot id=735>Jerusalem men först i går han direkt mot målet.][Efter lördagens gudstjänst i synagogan blev gästtalaren ofta inbjuden till en sabbatsmåltid av föreståndaren, se . Det är antagligen detta som sker här, men intentionerna var inte goda. Fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle göra något de kunde anklaga honom för.] När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledade fariséerna, iakttog de honom noga.
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?"
"När du blir bjuden till bröllopsfest, så ta inte de förnämsta platserna vid bordet. Kanske är någon av gästerna mer ansedd än du?
Nej, när du är bjuden, gå och ta den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: 'Min vän, sätt dig högre upp!' Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
Tjänaren kom tillbaka och berättade för sin herre vad de svarat. Då greps husbonden av vrede och sade till sin tjänare: 'Skynda dig ut på gator och gränder i staden [det är bråttom eftersom allt är klart för festen] och för hit fattiga, lemlästade (krymplingar), blinda och lama.'
Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på huvudvägar och landsvägar [utanför staden] och övertala (uppmana) människorna att komma in, så att mitt hus blir fullt.
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda Havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i och . Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, på samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se .
Detta stycke började med "stora skaror", se . På samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de påverkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.] Lyssna, du som har öron att höra med." [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.]
och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: 'Gläd er med mig, för jag har hittat mitt får som var förlorat.'
Inte så många dagar senare samlade den yngre sonen ihop allt han ägde [sålde sin del av det skiftade arvet] och for bort till ett fjärran land. Han slösade bort sin rikedom genom att leva ett utsvävande liv [ordagrant 'leva utan att spara eller hålla igen'].
Så han gick i väg och tvingade sig på (ordagrant 'limmade sig fast vid') en av invånarna i landet [som motvilligt anställde honom eftersom han var så enträgen]. Han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. [Ett avskyvärt arbete för en jude eftersom svin ansågs vara orena djur, se ; .]
Men när han hade tagit sitt förnuft till fånga (kommit till slutet av sig själv), sade han [reflekterande]: 'Hur många anställda hos min far har inte mat i överflöd, och här är jag, på väg att svälta ihjäl.
Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
Men sonen sade till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
Men fadern sade till sina tjänare: 'Skynda er att ta fram (ut) den finaste (den mest ärofyllda) dräkten och klä honom i den och ta fram [ge honom] en ring för hans hand och sandaler för hans fötter. [Både ringen och sandalerna var tecken på att han nu var en fri man, slavar var barfota.]
Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)." [Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]
Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålderns) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör.Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga mammon (förrädiska rikedomar, pengar), så att de [människor ni hjälpt här i jordelivet] välkomnar er i de eviga boningarna, den dag mammon förlorar sitt värde. [Det "finurliga" och kloka som förvaltaren gör, se , är att han inte längre slösar pengarna på sig själv genom att leva i lyx utan säkrar sin framtid med dem. Att samla skatter i himlen handlar om att vara givmild.]
[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på Mose undervisning och de profetiska skrifterna:] "Undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. <i>nomosi>] och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias]
fram till Johannes [Döparen].
[<i>Nomosi> är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna. Denna första del av meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att <i>nomosi> och profeterna "förkunnade", "hade sin tid", "gällde", "profeterade om Messias" osv. Eftersom nästa vers () säger att <i>nomosi> inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet och Mose undervisning blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet "förkunnas" – som används senare i meningen om evangeliet – också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet "profeterade", se . Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se ; ; ; .] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats,
och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld; tränga sig på).
[Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att "Guds rike har kommit nära", uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet "med våld" (som används i parallellstället i ) är samma ord som används i då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
Så dog den fattige mannen och fördes av änglarna till Abrahams sida. [Frasen Abrahams "sida" eller "knä" används bara här i hela Bibeln. Uttrycket återfinns inte heller i judisk dåtida litteratur, men liknande tankegångar att välkomnas av Abraham finns i 4 Mack 13:17 där det står: "Efter detta lidande ska Abraham, Isak och Jakob välkomna oss, och alla våra förfäder ska prisa oss", se även ; ; ; ; . Det verkar som om Jesus knyter an till denna föreställning, men gör vissa ändringar.]
Den rike mannen dog också och begravdes.
Den rike mannen sade: 'Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer till denna plågans plats.'
Det skulle vara bättre (mindre illa) för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet, än att han skulle förleda en av dessa små. [Jesus känner sorg och bedrövelse över den som förleder andra troende, men fördömer också dessa handlingar. Utifrån är det tydligt att "dessa små" är andra troende.]
Ja, även om han syndar mot dig sju gånger på en dag och kommer till dig sju gånger och säger: 'Jag ångrar mig,' så måste du förlåta honom." [Matteus tar med fler detaljer från Jesu undervisning om förlåtelse i .]
När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag.
Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Sedan kom floden och gjorde slut på dem alla.
[Att äta, dricka och gifta sig är i sig inte fel – synden var att man bara levde för detta och ignorerade Gud.]
Den dagen ska den som är på taket, och har sina tillhörigheter i huset, inte gå ner och hämta dem, och den som är ute på fälten inte vända tillbaka. [Så snabbt och plötsligt kommer det att ske.]
ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.' " [Ordagrant "slå mig och ge mig en blåtira."]
"Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var en tullindrivare (publikan).
Men tullindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: 'Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.'
Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike." [Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se . Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se . Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]
Sedan tog Jesus de tolv
[lärjungarna] avs
ides och sade
till dem: "Lyssna, v
i går nu upp
till id=735>Jerusalem och allt som är skr
ivet om Männ
iskosonen genom profeterna ska ske
(gå i uppfyllelse där).
[Lukas skriver att Jesus "närmade sig Jeriko", medan Matteus och Markus skriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden id=733>Jeriko som omnämns i är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny id=1436>romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.] Jesus närmade s
ig nu
[det nya romerskbyggda] id=1436>Jeriko, och v
id vägen satt en bl
ind man och t
iggde.
[Det fanns flera tiggare där, se . Den som förde konversationen hette Bartimaios, se .] Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
sade han:
"En man av
förnäm släkt
(född ädel med hög status) reste
till ett land långt borta
för att få ett kungar
ike
(bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma
tillbaka.
[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till id=1111>Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se . För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.] När Jesus sagt detta
[hemma hos Sackeus i id=1436>Jeriko och antagligen stannat över natten där], g
ick han
[nästa morgon] v
idare framåt
(framför lärjungarna), upp
mot id=735>Jerusalem.
och sade: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
Jesus gick in i tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där.
Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i ]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten?'
[Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
Jesus lyfte blicken och såg hur de rika lade ner sina gåvor i tempelkistan [i kvinnornas del av templet, där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål].
De gav alla av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på."
[Förföljelse av kristna:]
Men innan allt detta händer ska man gripa och förfölja er. Man ska utlämna er åt synagogor och fängelser och ställa er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull.
Detta blir ett tillfälle för er att vittna.
Då måste de som är
i id=756>Judéen fly
till bergen, och de som är
inne
i staden måste lämna den, och de som är ute
på landet får
inte gå
in i staden.
De ska falla
för svärdsegg och
föras bort som fångar
till alla hednafolk, och
id=735>Jerusalem ska trampas av hedn
ingar
(icke-judar) tills hedn
ingarnas t
ider är fullbordade."
[Paulus skriver också om att judarnas straff är begränsat i . id=735>Jerusalems förstörelse 70 e.Kr. är i sig ett tecken. Sedan följer en period då hednafolk ska ha id=735>Jerusalem i sin besittning. Men det kommer en tid då det judiska folket kommer att vara tillbaka i sitt land och ha en central roll i Guds profetiska plan.]På dagarna underv
isade Jesus
i tempelområdet, men
på kvällarna g
ick han
till det berg som kallas
id=10>Olivberget och stannade där över natten.
Då [efter måltiden i Betania, se Mark 14:9-10] for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och var en av de tolv. [Djävulen hade gett tanken till Judas under en lång tid, se . I stället för att stå emot frestelsen faller Judas för den, se .]
Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man som bär en vattenkruka möta er. Följ honom till det hus där han går in. [Detta måste ha varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.]
Han tog en bägare [den första av två som omnämns av Lukas, Jesus följer den judiska påskmåltidens ordning med flera bägare], bad tackbönen. [Antagligen den judiska välsignelsen Kiddush som inleder alla högtider. Kiddush är hebreiska för "helgelse". I bönen tackar man Gud och ber bland annat: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som har skapat vinrankans frukt."]
Sedan sade han: "Tag denna bägare och dela mellan er.
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."
Då sade han [Simon Petrus] till honom: "Herre, jag är redo att gå med dig, både till fängelse och i döden."
[id=561>Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av id=10>Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han
[Jesus] g
ick ut och begav s
ig
till id=10>Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
När han kom till platsen sade han till dem: "Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse." [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de <i>intei> ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte "gå in i" eller "ge efter för" frestelse.]
Då sade han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se .]
Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. [Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se .] Petrus följde efter på avstånd. [Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se .]
De sade också mycket annat hånfullt till honom.
När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste [Sanhedrin – Stora rådet], både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför sitt råd
Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
Sedan sade han till Jesus: "Herre, tänk på mig när du kommer till ditt rike." [Andra manuskript har "kommer med ditt rike".]
Och när Jesus hade ropat med hög röst sade han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även ; ].
De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
Då sade männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." []
Två av dem var
på väg
till en by som hette
id=481>Emmaus, som l
igger elva k
ilometer
(sextio stadier) från
id=735>Jerusalem.
[En tvåtimmars vandring nordväst från id=735>Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se . Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se .]Hur våra överstepräster och ledare [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] utlämnade honom till [de romerska makthavarna för] att bli dömd till döden, och korsfäste sedan honom.
Måste inte den Smorde (Messias) lida [allt] detta innan han går in i sin härlighet (sitt majestät)?" [Den negativa partikeln i grekiskan förväntar sig ett underförstått svar – "ja, det var helt nödvändigt att han led på korset innan han förhärligades."]
När de nu närmade s
ig byn
[id=481>Emmaus] d
it de var
på väg, låtsades han som om han skulle gå v
idare.
[Jesus är artig och tvingar sig aldrig på någon, han låter oss välja om vi vill bjuda in honom.]De bröt omedelbart upp
[från måltiden] och återvände
till id=735>Jerusalem [samma kväll, se ].
[De judiska högtiderna firas alltid mitt i månaden, då det är fullmåne. I månskenets ljus vandrade de två timmar tillbaka, se .] De kom
till de elva och de andra
församlade,
och att omvändelse
till syndernas
förlåtelse ska
förkunnas
i hans namn
för alla folk, med början
i id=735>Jerusalem.
Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen.
Då
tillbad de honom och återvände
till id=735>Jerusalem uppfyllda av stor glädje.
Johannesevangeliet (187)
Han kom som ett vittne,
för att vittna (öppet lägga fram fakta, berätta) om Ljuset [Jesus],
för att alla skulle tro genom honom.
Det sanna Ljuset,
som [med ett stadigt, fast sken] lyser in i varje människa (upplyser andligt, ger klarhet),
kom till världen.
Han kom till det (och de) som tillhörde honom [hans domän, skapelse, värld],
men de som var hans egna tog inte emot (välkomnade inte) honom.
[ är kiasmens centrum och kärnan i Johannes budskap:] Men åt alla som (ordagrant: "men så många som") tog emot honom
gav han makt (rätt) att bli Guds barn,
åt dem som [kontinuerligt] tror (förtröstar; förlitar sig) på hans namn [auktoriteten i Jesu namn].
Ingen har någonsin sett Gud,
men hans enfödde Son, som är jämställd med (vid hjärtat, bredvid) Fadern, har förklarat honom. [Ordföljden i grekiskan inleds med Gud för att skapa eftertryck, ordagrant "Gud har ingen någonsin sett", se ; ; . Uppenbarelser i GT var aldrig fullständiga, se . Jesus har synliggjort Fadern. Han har undervisat och öppnat vår förståelse för Gud, se .]
Nästa dag v
ille Jesus gå
till id=532>Galileen.
[Troligen för att gå på bröllopet som det berättas om i .] Han träffade F
il
ippus
[som senare blir en av de tolv lärjungarna] och Jesus sade
till honom: "Följ m
ig."
Jesus och hans lärjungar var också bjudna
till bröllopet.
[Uttrycket "tredje dagen" syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den "första veckan" med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket "den tredje dagen" också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger "det var gott" två gånger, se . Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt.
En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se .
Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i id=370>Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se .]Detta var det
första av de tecken
(mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde
i id=370>Kana i id=532>Galileen och han uppenbarade s
in härl
ighet
(storhet, makt), och hans lärjungar trodde
på honom.
[Det grekiska ordet för <i>teckeni>, "semeion", fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet!i> - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se . Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin.i> - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se i> - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär.i> - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut.i> - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga.i>
Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.]Efter detta
[bröllopet], g
ick han ned
till id=2>Kapernaum med s
in mor, s
ina bröder och s
ina lärjungar, och stannade där bara några dagar.
[Det var vår och] Judarnas
påskhögt
id
(pesach) närmade s
ig. Jesus g
ick upp
till id=735>Jerusalem.
Under
påskhögt
iden
[som pågick under åtta dagar] i id=735>Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro
på [och följa] honom när de såg de tecken
(mirakler, under) han gjorde.
Nikodemus svarade: "Hur kan en människa födas när han är en gammal (gråhårig) man? Man kan väl inte komma in i sin mors mage och födas igen, eller hur [det är ju omöjligt]?"
Jesus svarade:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: Om inte en människa har blivit född av vatten och (det vill säga) Ande (vind), kan hon inte komma in i Guds rike. [Ibland har 'vatten' tolkats som en referens till vattendopet eller den naturliga födseln, men det är inte troligt. I samtalet med Nikodemus väger Skriftens egna definitioner av 'vatten och ande' tungt. Jesus tillrättavisar Nikodemus just för att han inte ser de sambanden, se . Vatten och ande används synonymt i . Samma parallell finns även i där vattnet också symboliserar en andlig förnyelse – Gud ska tvätta Israels folk rena och ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med sin ande. I nästa kapitel finns kopplingen mellan ande och vind, se . Det stämmer överens med parallellerna i , och . I nästa kapitel används vatten också som en bild på andligt liv, se .]
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
[En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]
För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde), för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
För inte sände Gud sin Son in i världen för att döma (han skulle separera) världen,
utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.
Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se .]
[I följande stycke, , återkommer tre liknande fraser med "ljuset" och verbet "komma" som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.] Detta är grunden (orsaken) till domen:
Ljuset har kommit till världen,
men människorna älskade mörkret mer än ljuset
eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).
[Jesus och lärjungarna har varit i id=735>Jerusalem under påsken, se . I föregående stycke beskrevs mötet med Nikodemus som skedde där, se . Efter påsken vandrar Jesus och lärjungarna runt i id=756>Judéen.] Sedan g
ick Jesus och hans lärjungar
till den jud
iska landsbygden
[id=756>Judéen], där han blev kvar
(tillbringade tid) med dem och döpte.
Johannes hade nämligen ännu inte blivit kastad i fängelse. [; ; ]
Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]."
Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sade till folket:
Den som skördar får redan nu ut sin lön, han bärgar grödan (samlar in frukt) till evigt liv. Detta så att både den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans.
Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete]."
Många samariter (gr. <i>samaritesi>) från den staden [många anhängare av den samaritiska trosinriktningen] trodde på honom [kom till tro på Jesus] på grund av vad kvinnan sagt när hon vittnade: "Han berättade allt jag gjort."
Nu, efter de två dagarna
[i den samariska staden], g
ick han där
ifrån
[vidare norrut] till id=532>Galileen.
När han nu kom
till id=532>Galileen, välkomnade gal
iléerna honom, eftersom de sett allt han gjort
i id=735>Jerusalem under högt
iden,
för de hade också var
it där.
[De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.]Så kom Jesus åter
till id=370>Kana i id=532>Galileen, där han hade gjort vatten
till v
in
[Joh 2:1-11].
I id=2>Kapernaum fanns en man som var
i kungens tjänst.
[Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk
(var svag, utan styrka).
När han hörde att Jesus komm
it
tillbaka från
id=756>Judéen till id=532>Galileen, g
ick han
i väg
[den två dagar långa resan till Kana] och bad
(ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son,
för sonen var
på väg att dö.
[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se . Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av Lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, Tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i .] Därefter
inföll en av judarnas högt
ider och Jesus g
ick upp
till id=735>Jerusalem.
[Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se . Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider.
Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se ; ; . Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim som infaller i mars, en månad före påsken.] Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig."
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. <i>logosi>) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. <i>pempoi>) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se ].
och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
Jesus vandrade upp på bergssidan och satte sig ner med sina lärjungar.
"Här är en pojke
(i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små f
iskar, men hur kan det räcka
för så många?"
[Här används inte det vanliga grekiska ordet <i>ichthysi> för fisk utan <i>opsarioni>. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från id=851>Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke <i>paidarioni> beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen." [Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se . Ordet "tecken" fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
och steg
i en båt och började ta s
ig över sjön
till id=2>Kapernaum. Det var nu mörkt och Jesus hade
[ännu] inte komm
it
till dem.
De tog gladeligen emot honom i båten, och på en gång var de framme vid den plats dit de var på väg.
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
När nu folket
förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de
i båtarna och kom
till id=2>Kapernaum för att leta efter Jesus.
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
Jesus svarade och sade till dem: "Detta är Guds gärning [som Gud begär, eller det verk han gör], att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt."
Jesus svarade dem: "Jag är livets bröd [brödet som mättar med Guds överflödande och äkta liv]. Den som kommer (går) till mig ska aldrig [behöver absolut inte] hungra, och den som tror (litar, förtröstar) på mig ska aldrig [nej, aldrig] någonsin törsta.
För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen." [Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i . Det antyder att frasen "äta och dricka Jesu blod" där, har en parallell i "se och tro" här i .]
Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."
Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."
Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom.
Jesu
[halv-]bröder sade
till honom: "Lämna den här platsen och gå
till id=756>Judéen, så att d
ina lärjungar
[där] också kan se
(noggrant studera) de gärn
ingar du konstant gör.
Inte ens hans bröder trodde på honom. [På samma sätt som folket i hans hemstad inte såg honom mer än som Josefs son, se .]
Gå upp till högtiden ni. Jag går inte upp till den här högtiden nu, eftersom min tid ännu inte har kommit (det är inte rätt tid ännu, allt som ska ske är inte fullbordat)."
När hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet [tillsammans med andra], utan i hemlighet.
När ungefär halva högtiden hade gått [efter 3-4 dagar] gick Jesus upp till templet och undervisade.
Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sade: "När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?"
Då sade judarna
till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom v
i inte ska kunna h
itta honom? Tänker han resa
till dem
[de judar] som är kr
ingspr
idda
(lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i id=461>Egypten, id=1220>Syrien och id=594>Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han underv
isa grekerna
[icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i , då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se .] Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig
– precis som Skriften säger (har sagt) –
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
flyta (forsa) fram." [Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. ; ; ; ; och . I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se ; .]
Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden hade ännu inte blivit utgiven, eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad. [Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se , men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom?
[Följande stycke, , finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet (mellan kapitel 21 och 22) andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan på 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.] Och var och en gick hem till sitt.
Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem. [Det är nu den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se . Han var på kvinnornas förgård, se .]
Detta sade de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus som böjt sig ner, började skriva (rita) på marken med sitt finger. [Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på där "De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden." Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se .]
Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. [Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem budorden, men de höll dem inte, se . Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se .]
Det finns mycket jag kunde säga till er och döma er för, men han som sänt mig är sann. Jag talar [bara] det jag hört från (intill, bredvid) honom till världen."
Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom.
Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid).
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden."
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
och sade
till honom: "Gå och tvätta d
ig
i id=12>Siloamdammen." Ordet "S
iloam" betyder "utsänd".
[De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se ; . Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.] Mannen g
ick där
för [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade s
ig
[i dammen som låg i sydöstra hörnet av id=735>Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom
tillbaka och kunde nu se.
[Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i träffar han Jesus igen.]Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den
på m
ina ögon och sade
till m
ig att gå
till id=12>Siloamdammen och tvätta m
ig. Jag g
ick d
it och tvättade m
ig, sedan kunde jag se."
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se . I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
Han svarade: "Vem är han Herre, så att jag kan tro på honom?"
Jesus sade: "Till en dom [för att predika Guds sanning, vara som en skiljedomare mellan dem som tror på mig och dem som inte tror] har jag kommit i världen, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda."
Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se ]: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
Han g
ick
tillbaka över
id=7>Jordan [floden] till det ställe där Johannes
[Döparen] först hade döpt, och stannade där.
[I id=285>Betania på andra sidan Jordan, se .]Många kom till tro på honom där.
Sedan efter detta sade han
till lärjungarna: "Låt oss gå
tillbaka
till id=756>Judéen."
Jesus sade till henne [Marta]: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö,
och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (skulle) aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?"
Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom.
När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
[Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.] Jesus blev upprörd
till vrede
igen och g
ick
till id=1457>graven. Det var en kl
ippgrav med en sten
för öppn
ingen.
Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom.
Om v
i låter honom fortsätta
på det här sättet, kommer alla att tro
på honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats
[templet i id=735>Jerusalem] och vår nat
ion."
och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
Av den anledn
ingen vandrade Jesus
inte längre öppet bland de jud
iska
invånarna, utan g
ick
till en stad som hette
id=500>Efraim,
i en reg
ion som gränsar
till öknen. Där stannade han med s
ina lärjungar.
[Eftersom id=500>Efraims stams område ligger norr om id=735>Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om id=735>Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om id=735>Jerusalem.]Den jud
iska
påskhögt
iden var nära, och många från landsbygden g
ick upp
till id=735>Jerusalem för att rena s
ig
[göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden].
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se , ; . Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför och . Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8 Nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från id=733>Jeriko till id=285>Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se . Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se .] Sex dagar
[en vecka] före
påskhögt
iden
[som började 14 Nisan] kom Jesus
till id=285>Betania, där Lasarus bodde, han som var
it död men Jesus hade uppväckt från de döda.
Jesus sade: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering).
eftersom många av
id=735>Jerusalems invånare lämnade dem
[gick bort från de judiska ledarna] och trodde
på Jesus.
[Johannes verkar antyda att Jesus rider in i Jerusalem den 10 Nisan, den dag då husfadern valde ut och offentligt visade vilket lamm som skulle bli årets påskalamm, se . Den himmelske Fadern visar världen Guds lamm – det lamm som ska ta bort världens synd, se .] Nästa dag
[efter sabbaten] när den stora folkhopen som komm
it
till högt
iden hörde att Jesus var
på väg
till (in i) id=735>Jerusalem,
tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och de ropade [sjöng från ]:
"Hosianna (rädda, fräls, befria nu)!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn – Israels kung." [Att vifta med palmkvistar betecknade ett varmt välkomnande. Hosianna är ursprungligen ett hebreiskt och arameiskt bönerop – här ett hyllningsrop i glädje och förväntan. Ordet har samma rot som Jesu namn på hebreiska – Jeshua.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Om inte ett vetekorn som faller i jorden väljer att dö, så förblir det ett korn, men om det väljer att dö så bär det stor skörd (frukt).
Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ – gr. <i>psuchei>) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv [gr. <i>zoei> – Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv]. [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet 'hata' kan också översättas 'älska mindre' i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se . Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se . Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se . Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se . Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se .]
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se ], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Trots alla de tecken (under, mirakler) han [Jesus] hade gjort inför dem trodde de inte på honom,
Trots allt detta fanns det bland ledarna [i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna] många som trodde (litade, lutade sig emot) honom. Men på grund av fariséerna så bekände (tillkännagav) de inte det för att inte bli utstötta från synagogan.
[Under den sista veckan undervisar Jesus på tempelområdet i id=735>Jerusalem. Detta är det sista talet till folket.]Men Jesus ropade med hög röst:
"Den som tror
på (har för vana att lita, lutar sig emot) m
ig,
tror
inte bara
på m
ig utan
på honom som sänt m
ig.
Jag har kommit som ett ljus till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret.
[I Johannes evangelium står de grekiska verbens tempusform många gånger i presens och perfekt, ett skrivsätt som bjuder in läsaren att bli delaktig och närvarande i berättelsen, se t.ex. , , osv.] Nu [strax] före påskhögtiden [troligtvis kvällen den 13 Nisan] visste Jesus (har Jesus sett/förstått) att hans stund hade kommit [har han varit medveten om att hans stund var inne] – att han skulle lämna den här världen och gå till Fadern. Han älskade sina egna [här] i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), intill slutet [ända fram till fullbordandet – det yttersta, se ] älskade han dem.
Och redan under kvällsmåltiden [när Jesus och lärjungarna låg till bords och åt] ingav djävulen [har djävulen gång på gång kastat fram tanken] i Judas, Simon Iskariots sons, hjärta, att han skulle att han skulle utlämna (förråda) honom [Jesus].
Jesus visste (har sett) [har en klar förståelse av] att Fadern hade gett allt i hans händer [gav honom makt över allting], och att han hade utgått (att han kom) från Gud och [nu] skulle gå (drar sig tillbaka) till Gud.
Sedan (efter det) häller (öser, slår) han vatten i ett tvättfat och [han] började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linnehandduken som han hade bundit om bundit om sig (ordagrant: med vilken han var omgjordad). [Efter en dag på dammiga vägar var det nödvändigt att tvätta fötterna och ofta hade husets värd en slav som utförde denna uppgift. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena. Pluralformen på kläder i visar att Jesus antagligen tog av sig alla yttre plagg och bara hade en tunika på sig, dvs. de kläder en slav bar.]
Petrus säger [då] till honom: "Aldrig någonsin, inte ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade honom: "Om jag inte skulle tvätta dig har du ingen del i (med) mig."
Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var.
När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.
Jesus sade till honom: "Vad du tänker göra, gör det snabbt."
Eftersom Judas hade hand om kassan [lådan med pengarna för Jesus och de tolv lärjungarna] trodde några att Jesus sagt till honom: "köp vad vi behöver till högtiden", eller att han skulle ge något till de fattiga.
[Jesus har just berättat att Petrus kommer att förneka honom och lärjungarna blir oroliga för vad som kommer att hända. Jesus tar till orda på nytt och säger:] "Låt inte ert hjärta oroas (förfäras). [Hjärta i singular poängterar vars och ens hjärta individuellt, men pekar också på de elvas enhet. Jesus manar dem att inte låta sig skrämmas av situationen.] Tro (lita, förtrösta) på Gud, tro (lita, förtrösta) också på mig. [Kan också översättas: 'Ni tror på Gud, tro också på mig.']
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig, han ska själv göra de gärningar [mäktiga mirakler] som jag gör, och ännu större (fler, starkare) än dessa, eftersom jag går till Fadern.
Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare; gr. <i>parakletosi>), så att han [kan syfta både på Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern) –
Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
Om synd (att missa målet), för de tror inte på (litar, lutar sig inte emot) mig.
[All synd har sitt ursprung i otro, så den största synden är att ta avstånd från Jesus. Att inte ta emot syndernas förlåtelse är att missa målet som är gemenskap med Gud.]
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Ni ska gråta och sörja (gråta som ett barn och ljudligt visa sorg),
men världen ska glädja sig.
Ni kommer att känna smärta (tyngd, bedrövelse),
men er sorg ska vändas i glädje.
När en kvinna ska föda känner hon smärta för hennes tid har kommit,
men när hon har fött sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande
i glädjen över att en människa har fötts till världen.
Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern."
Se, den stunden kommer, ja den är redan inne, när ni kommer att bli kringspridda (fly i skräck), var och en till sitt eget [hem] och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.
[Jesus är i id=735>Jerusalem, de har stannat till på vägen mot id=561>Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se . Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se : - Välsignar och bevarar, se , , . - Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se , . - Vänder sitt ansikte och ger frid, se , .
] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp s
ina ögon
mot h
imlen och sade
[bedjande]:
"Fader, stunden har komm
it
(tiden är inne).
Förhärl
iga
(ära, upphöj) d
in Son, så att d
in Son kan
förhärl
iga
(ära, upphöja) d
ig.
På samma sätt som du har sänt mig (på ett uppdrag) till världen, så har jag också sänt dem (på ett uppdrag) till världen.
Men jag ber inte bara för dem, utan för alla som kommer att tro på mig genom deras ord (undervisning),
Jag i dem och du i mig,
för att de ska bli ett och välja att bli fullkomligt förenade,
så att världen kan välja att förstå (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att:
Du har sänt mig, och att du älskat dem,
på samma osjälviska, utgivande sätt som du har älskat mig.
När Jesus sade till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Han gick tillbaka in i palatset och frågade Jesus: "Varifrån är du [Vilken värld tillhör du]?"
Men Jesus svarade honom inte.
När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata.
och han bar s
itt kors
på väg ut
till en plats som kallades
id=586>Skallen (gr. Kranion),
på hebre
iska Golgata
[på latin Calvaria].
Sedan sade han till lärjungen: "Se, [här är] din mor." Från den stunden tog lärjungen henne in till sitt hem. [Johannes tog hand om och försörjde Jesu mor.]
På ett annat skriftställe står det också:
"De ska se på honom som de har genomborrat." [Sak 12:10]
T
id
igt
(mellan klockan tre och sex på morgonen) den
första veckodagen
[söndag morgon], medan det ännu var mörkt, kom Mar
ia från
id=851>Magdala till graven och f
ick se att stenen hade bl
iv
it bortlyft från
[öppningen på] graven.
Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
Gravduken som hade täckt [lindats runt] hans huvud låg inte med de andra linnedukarna, utan var ihoprullad på ett ställe för sig. [Detta är en detalj i ögonvittnesberättelsen som visar på orimligheten i att någon rövat bort kroppen (). Varför i så fall ta sig tid att rulla av och vika ihop gravduken? Linneband och gravduk nämns även vid Lasarus begravning, se .]
Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde.
men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven.
När hon sagt detta vände hon sig om och såg (studerade noga) Jesus stå där, men hon visste inte (kände inte igen) att det var Jesus. [Att Maria först inte känner igen honom kan bero på att hans ansikte vanställts. Soldaterna hade slagit honom i ansiktet, se ; ; . Det var också vanligt att rycka av skägget för att förnedra någon, se ; , och något som också profeteras om, se .]
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i id=735>Jerusalem, se . Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se .] På kvällen samma dag, den
första veckodagen
[söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna
tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla
för judarna. Då kom Jesus och stod m
itt bland dem och sade: "Fr
id vare med er!"
[Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.] Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och handled, se där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se . Tomas är en realist som ställer frågor, se ; .]
Åtta dagar senare
[hebreiskt uttryck för en vecka, dvs. nästa söndag] var hans lärjungar samlade där
inne
igen
[i det övre rummet i id=735>Jerusalem, se ], och Tomas var med dem. Trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsl
igt m
itt
ibland dem och sade: "Fr
id vare med er."
Sedan sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, se (undersök, få en klar förståelse av) mina [genomborrade] händer (handleder), och räck ut din hand och för in den i min sida. Sätt stopp för din otro, och börja tro (bli full av tro)!"
Simon Petrus sade till dem: "Jag ger mig ut och fiskar."
De svarade: "Vi följer med dig." Så de gick ut och steg i ett skepp (gr. <i>ploioni>), men den natten fångade de ingenting.
Tidigt på morgonen stod Jesus vid strandkanten, men lärjungarna förstod inte att det var Jesus.
Han sade till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradtition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se , .] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sade till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd. [Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se . Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]
Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder. [Två olika ord för fisk används i och . Stora fiskar är grekiska <i>ichthysi> med förstärkningen <i>megai> för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska <i>opsarioni> som beskriver en mindre fisk, se också och . Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se . Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se , som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (). Även hebr. <i>haPesachi> (påsken) () och frasen "Jag är Gud" hebr. <i>Ani Elohimi> har detta talvärde.]
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Apostlagärningarna (302)
Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
Då vände de
tillbaka
till id=735>Jerusalem från berget, som kallas
id=10>Olivberget och l
igger nära
id=735>Jerusalem,
[bara] en sabbatsväg
(omkring en kilometer) där
ifrån.
[Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras på och .]När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i):
Petrus
och Jakob
och Johannes
och Andreas; Filippus
och Tomas,
Bartolomeus [även kallad Natanael]
och Matteus; Jakob, Alfaios (Alfeus) son,
och Simon seloten
[Selot är ordagrant "den hängivne, ivrige, fanatiske", och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.]
och Judas, Jakobs son. [Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se ; ; . I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska <i>kaii>, ordet "och". En språklig detalj för att gruppera.]
till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans."
Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.]
Sänd nu några män
till id=751>Joppe och sk
icka efter en v
iss S
imon som kallas Petrus.
Han
förklarade alltsammans
för dem och sände dem
till id=751>Joppe.
[Hamnstaden id=751>Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om id=365>Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från id=365>Caesarea Maritima till id=751>Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.]Detta hände tre gånger, och sedan togs duken på en gång upp till himlen. [Petrus var välbekant med talet tre under himmelska samtal. Han förnekade Jesus tre gånger och bekände honom tre gånger när han blev upprättad, se ; . Denna syn bekräftade vad Jesus tidigare hade sagt när han upphävt renhetslagarna och förklarade all mat ren, se . Även om synen handlade om mat, verkar huvudbetydelsen röra relationen mellan jude och hedning som Gud öppnar upp, se .]
De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga."
Dagen där
på kom de
till id=365>Caesarea [efter två dagars vandring]. Cornel
ius väntade
på dem och hade samlat s
ina släkt
ingar och närmaste vänner.
Sk
icka nu bud
till id=751>Joppe och be S
imon som kallas Petrus att komma h
it. Han är gäst
i garvaren S
imons hus v
id havet.'
Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
När Petrus kom upp
till id=735>Jerusalem började de omskurna
[den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att str
ida
mot (tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus.
När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. [Sådana djur som hade förklarats orena, se ; .]
Jag svarade: 'Nej, verkligen inte, Herre! Det har aldrig kommit något [ceremoniellt] oheligt eller orent i min mun.'
Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
Anden
[den helige Ande] sade
till m
ig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex
[judiska] bröder
[som är med mig här som vittnen] följde också med m
ig
[till id=365>Caesarea], och v
i kom
in i mannens
[Cornelius] hus.
[Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.]Han berättade
för oss hur han hade sett ängeln stå
i hans hus och säga: 'Sk
icka bud
till id=751>Joppe och hämta h
it S
imon som kallas Petrus.
När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sade: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."
Men bland dem som komm
it
till id=168>Antiokia fanns det några män
[som flytt från id=735>Jerusalem och som ursprungligen var] från
id=415>Cypern och
id=416>Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De talade också
till grekerna
[i staden] och pred
ikade evangel
iet
(det glada budskapet) om Herren Jesus.
Ryktet om detta kom
till församl
ingen
i id=735>Jerusalem, och de sk
ickade då Barnabas
till Ant
iok
ia.
[Barnabas var en lämplig kandidat, han kände till området väl eftersom han var född på id=415>Cypern, se .][Barnabas kommer nu att tänka på Saulus som finns inte så långt ifrån id=168>Antiokia i sin hemort id=1238>Tarsus, se ; . Landvägen dit tar fem dagar, sjövägen tolv timmar. Denna händelse sker troligvis i början på 40-talet e.Kr.] Barnabas for sedan
till id=1238>Tarsus för att
försöka söka upp
(leta efter) Saulus.
[Ordet indikerar att det var en viss ansträngning involverad i sökandet.] När han hade h
ittat honom, tog han med s
ig honom
till Ant
iok
ia. Under ett års t
id var de
tillsammans med
församl
ingen och underv
isade ett stort antal männ
iskor. Det var
i id=168>Antiokia som lärjungarna
för första gången började kallas kr
istna
(kristusanhängare).
[Tidigare hade de troende kallats "Vägen", se . Ett annat namn var anhängare till "nasaréernas sekt", eftersom Jesus var från id=34>Nasaret och kallades nasaré, se ; . Här i id=168>Antiokia började man kalla dem "kristna", antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet "christianous" betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "kristusanhängare" och återfinns bara tre gånger i NT, här och i ; . Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i kallas de som stödde kung Herodes för "herodianer".][Det har gått några år sedan Saulus kommit till Antiokia, se . Händelserna utspelar sig i början på 40-talet e.Kr.] V
id den t
iden
[när Barnabas och Saulus var i Antiokia] kom några profeter från
id=735>Jerusalem ner
till Ant
iok
ia.
[Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar "ned från id=735>Jerusalem", eftersom staden ligger på högre höjd.] Då beslöt lärjungarna att var och en skulle sk
icka så mycket han kunde
för att hjälpa bröderna som bodde
i id=756>Judéen.
Efter gr
ipandet satte han honom
i fängelse
[troligtvis i id=1399>Antoniaborgen] och lät honom bevakas av fyra vaktsk
ift med fyra man var. När
påsken
(pesach) var över tänkte han ställa honom
in
för folket.
[Petrus hade häktats två gånger tidigare, se ; . Den andra gången hade apostlarna befriats av en ängel. För att förhindra något liknande tilldelas totalt sexton romerska soldater detta uppdrag.]När de hade passerat den
första och andra vakten kom de
till järnporten som ledde ut
till staden
[id=735>Jerusalem]. Porten öppnades
för dem av s
ig själv, och de g
ick ut och g
ick längs en smal gata och plötsl
igt
försvann ängeln från honom.
Han gav dem tecken med handen att vara tysta och berättade
för dem hur Herren hade
fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Tala om detta
för Jakob
[Jesu halvbror som ledde församlingen i id=735>Jerusalem] och
för bröderna."
[De var inte där just då.] Sedan gav han s
ig av
till en annan plats.
[Petrus håller sig gömd någonstans utanför id=735>Jerusalem en tid. Drygt ett år senare är han i Antiokia, se , och kommer sedan till Jerusalemsmötet 49 e.Kr.]När Herodes
[Agrippa I sänt soldater och] låt
it söka efter honom och
inte f
ick tag
i honom,
förhörde han
[de sexton ansvariga] vakterna och befallde att de skulle
föras bort
[för att avrättas]. Därefter reste han ner från
id=756>Judéen till id=365>Caesarea och stannade där.
När Barnabas och Saulus hade fullgjort s
itt uppdrag
i id=735>Jerusalem [överlämnat de finansiella gåvorna, se ], vände de
tillbaka
[till Antiokia] och tog då med s
ig Johannes som kallades Markus.
De var i helig tjänst inför Herren och fastade. [Grundtextens <i>leitourgountoni> har översatts "helig tjänst". Vårt ord "liturgi" härstammar från detta grekiska ord som är sammansatt av två ord: "offentlig" och "tjänst". Ordet används för att beskriva de gammaltestamentliga prästernas tempeltjänst, se . Här används ordet om den kristna gudstjänsten och verkar betyda att de fem tillbad Gud i bön och lovsång, men också att de använde sina gåvor och profeterade och undervisade.] Då sade den helige Ande [genom någon av profeterna]: "Avskilj nu åt mig Barnabas och Saulus till det arbete som jag har kallat dem till."
[Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till id=415>Cypern och Mindre id=208>Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Utsända
(gr. <i>ekpempoi>) av den hel
ige Ande g
ick de
[Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner
till [hamnstaden] id=1143>Seleukia. Där
ifrån avseglade de
till id=415>Cypern.
[id=1143>Seleukia var Antiokias hamnstad och låg en dagsmarsch sydväst om staden. Än idag kan man se många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare uppkallades efter Paulus och Barnabas och som än i dag bär deras namn.] Saulus, som även kallades Paulus [vilket var hans romerska namn som användes i de grekisktalande områdena], uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom
Paulus
[som nu nämns först] och hans följeslagare
[Barnabas och Johannes Markus] seglade från
id=1017>Pafos [på id=415>Cypern] till id=1034>Perge i [den romerska provinsen] id=1016>Pamfylien.
[Resan tog 3-4 dagar. id=1034>Perge var provinsen id=1016>Pamfyliens huvudort och låg några kilometer in i landet. Antingen lade de till vid hamnstaden id=220>Attaleia, dagens Antalya på Turkiets sydkust, och gick landvägen 15 km upp till id=1034>Perge. Hade båten last till id=1034>Perge seglade de hela vägen längs med floden Kestros. De verkar bara göra ett kort uppehåll i id=1034>Perge, däremot stannar de till och predikar både i id=1034>Perge och id=220>Attaleia under tillbakaresan, se .] Där lämnade Johannes
[Markus] dem och återvände
till id=735>Jerusalem.
[Något inträffar som gör att Johannes Markus lämnar dem och återvänder till id=735>Jerusalem. Paulus skriver att han under sina resor stötte på många hinder och faror, se . Det kan ha varit de kommande strapatserna, malaria, oenighet i ledarskapsfrågan där Paulus nu tar ledningen som fick Markus att vilja åka hem – vi vet inte. Händelsen gör dock att Paulus vid nästa resa inte litar på Markus och vägrar låta honom följa med, se . Men efter några år ändrades denna inställning. Han kallar Markus för "medarbetare" i och "en god hjälp i min tjänst" i .]Själva for de v
idare
[norrut] från
id=1034>Perge och kom
till id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien.
[Varför beger de sig av norrut på en gång utan att predika i id=1034>Perge? Förklaringen kan finnas i där Paulus skriver att hans dåliga hälsa var orsaken till att han kom till id=530>Galatien första gången. Han berömmer dem för att de tog emot honom och frälsningsbudskapet, trots hans bedrövliga fysiska tillstånd. Kanske hade Paulus drabbats av malaria och behövde komma upp på högre höjd med torrare och svalare klimat. Apostlagärningarnas författare, läkaren Lukas, ger ingen diagnos och Paulus själv skriver bara att det var en kroppslig prövning. En annan förklaring till Paulus ohälsa kan vara att i id=841>Lystra blev Paulus stenad och släpad ut ur staden men överlevde, se . Full med blåmärken kunde han väckt "förakt och avsky", se . I så fall kom hans kroppsliga svaghet från förföljelse, inte sjukdom.
Det finns även en koppling mellan Sergius Paulus, id=415>Cyperns prokonsul som nyligen kommit till tro, och södra id=530>Galatien. Arkeologiska fynd har visat att hans familj hade sina rötter i id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien och att hans son bodde där.
Det fanns sexton städer som alla hette Antiokia. De hade grundats 300 f.Kr. av Seleukos Nikator för att hedra hans far Antiokia. id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien, i centrala nuvarande Turkiet, var belägen 1 100 meter över havet och hade omkring 100 000 invånare. Från id=1034>Perge tog det en dryg vecka att vandra de 16 milen i bergig terräng över Taurusbergen till id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien. Området var ökänt för rånare.] På sabbaten g
ick de
till synagogan och satte s
ig där.
[Paulus och Barnabas hade redan varit några dagar och bekantat sig med staden och några av invånarna. Gudstjänsten i synagogan började med bön. Sedan läste man veckans texter från lagen, följt av profeterna. Fanns någon lärd besökare kunde synagogföreståndaren be den personen läsa profettexten, se . Den sista delen i gudstjänsten var en utläggning av texten eller predikan. Jesus predikade sittande, se . Här står Paulus, se .]När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja' [Citat från och .]
När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt:
'Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften
jag lovade David.'
[]
När Paulus och Barnabas var på väg ut [från synagogan] bad folket att få höra [mer om] samma budskap nästa sabbat.
Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att Guds ord [om frälsning genom Jesus] först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
För så har Herren befallt oss [; ]:
Jag har satt dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli
till frälsning överallt på jorden."
När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. [Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning.] Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro. [Vad menas med att "att vara bestämd till att tro"? Bibeln är tydlig med att Gud vill att alla ska bli frälsta, se . Gud är inte partisk, se . Två verser innan, i , står det att några "avvisade" tron, och här i tar hedningar emot ordet. En människa måste acceptera frälsningen och vilja tro, se . Samtidigt kan ingen bli frälst om inte Gud drar honom till sig, se . Det finns en fin balans mellan den mänskliga viljan och Guds allmakt genom hela Bibeln. All frälsning sker i slutändan endast genom Guds nåd. Ser man denna vers i det större sammanhanget i Apostlagärningarna, så är Lukas poäng här att visa att även hedningar är "utvalda" att ta del av frälsningen.]
De skakade då dammet av s
ina fötter
mot dem och begav s
ig
till id=689>Ikonium [femton mil österut].
[id=689>Ikonium var en grekisk stad, den blev inte en romersk koloni förrän under kejsar Hadrianus tid en bit in på 100-talet e.Kr. Från id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien vandrade Paulus och Barnabas längs med huvudvägen "Via Sebaste" som hade färdigställts 6 f.Kr.] I id=689>Ikonium hände samma sak. De
[Paulus och Barnabas] g
ick
till judarnas synagoga och pred
ikade så att många, både judar och greker, kom
till tro.
När apostlarna (sändebuden) Barnabas och Paulus fick höra detta rev de sönder sina kläder [för att visa sorg och fasa, se , de tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina tunikor någon decimeter] och sprang ut bland folkskaran och ropade:
Men när lärjungarna samlades omkr
ing honom, reste han s
ig och g
ick
in i staden.
[Man skulle kunna tro att folket i id=841>Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se .] Derbe
[Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från id=841>Lystra till id=429>Derbe, en sträcka på tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen id=530>Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för trädarten "en".] Nästa dag g
ick Paulus och Barnabas v
idare
till id=429>Derbe.
De
förkunnade evangel
iet
i staden och vann många lärjungar.
[En av dessa lärjungar är Gaius som senare blir Paulus medarbetare, se ; . Här i id=429>Derbe verkar Paulus och Barnabas bestämma sig för att återvända hem. I stället för att fortsätta landvägen österut, via provinsen id=399>Kilikien, där också Paulus hemstad id=1238>Tarsus låg, vände de tillbaka samma väg de kom.
Paulus skriver senare om förföljelser och lidandet just i städerna id=841>Lystra, id=689>Ikonium och id=169>Antiokia i id=1050>Pisidien, se . id=429>Derbe nämns inte och verkar vara en stad som välkomnade evangeliet utan förföljelser. Den helige Ande ledde dem trots dessa faror tillbaka för att styrka och uppmuntra de nyvunna troende i dessa städer.] Återresan
Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien
Sedan återvände de
till id=841>Lystra,
id=689>Ikonium och
id=169>Antiokia [i id=1050>Pisidien] och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sade: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike."
I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på. [Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte "lägga händerna på någon" för snabbt i . När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]
Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia, där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd (kraft) för det uppdrag som de nu hade fullgjort.
Detta ledde
till att Paulus och Barnabas kom
i en
inte så l
iten tv
ist med dem och ämnet debatterades l
ivl
igt
(intensivt utan att leda till någon lösning). Man bestämde där
för att Paulus och Barnabas och några
till bland dem
[i församlingen i Antiokia] skulle resa upp
till apostlarna och de äldste
(församlingsledarna) i id=735>Jerusalem med denna fråga.
När de kom
till id=735>Jerusalem blev de
mottagna av
församl
ingen och apostlarna och de äldste
(församlingsledarna), och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem.
[Fokus är inte på vad de gjorde, utan vad Gud gjorde genom dem!]Då beslöt apostlarna, de äldste och hela
församl
ingen att utse några män bland s
ig och sk
icka dem
till id=168>Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och S
ilas
[Silvanus].
[Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se . Namnet "Bar-sabbas" betyder ordagrant "född på en sabbat". Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se . Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se , ; . Judas var en jude från id=756>Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]De
[Paulus, Barnabas, Judas och Silas] sk
ickades nu
i väg och kom ner
till id=168>Antiokia [i id=1220>Syrien], där de sammankallade
församl
ingen och överlämnade brevet.
Men Paulus tyckte
inte det var lämpl
igt att ta med s
ig den som hade övergett dem
i id=1016>Pamfylien och
inte följt med dem
i arbetet.
Konfl
ikten blev så skarp att de sk
ildes åt. Barnabas tog med s
ig Markus och seglade
till id=415>Cypern.
[Frågan gällde Johannes Markus karaktär. På den första resan hade han ganska tidigt lämnat Paulus och Barnabas och rest hem, se . Paulus hade troligen en mer rationell syn än Barnabas. Paulus såg allvaret och farorna på resan och ville kunna lita på sina medarbetare. Barnabas däremot ville ge sin kusin en ny chans, se . Barnabas personlighet verkar alltid vara uppmuntrande och hjälpande. Han tog sig an Paulus när han var nyomvänd, se . Det var också han som hämtade Paulus till Antiokia, se . Händelserna i , där Paulus kritiserar Barnabas och Petrus, kan också ha spelat in i konflikten.
Johannes Markus visade sig senare vara trofast. Han omnämns av Petrus, se , och även sedan av Paulus, se ; . Även om Paulus och Barnabas hade olika åsikter hur arbetet skulle utföras står det inte att de skildes åt som ovänner. Paulus nämner Barnabas i som en apostel som arbetar för Herren. I stället för en missionsresa, blir det nu två!]Paulus kom också
till id=429>Derbe och
id=841>Lystra. Där fanns en lärjunge som hette T
imoteus. Han var son
till en troende jud
inna
[hennes namn var Eunice, se ; ], men hans far var grek.
[Timoteus var alltså jude till födseln, men hade inte blivit omskuren.]När de närmade s
ig
id=963>Mysien försökte de ta s
ig
till id=349>Bithynien [nordost om id=963>Mysien], men det
tillät
inte Jesu Ande.
[Sedan de blivit hindrade två gånger på ett gudomligt sätt, fanns det nu bara en möjlighet kvar – att fortsätta västerut längs med sydkusten av Marmarasjön.]Så de reste genom
id=963>Mysien ner
till id=1280>Troas.
[En kuststad vid Egeiska havet, i nuvarande nordvästra Turkiet. Staden hade fått sitt namn från Alexander den store och hette egentligen id=146>Alexandria, men för att inte förväxlas med de femton andra städer med samma namn kom den att kallas id=146>Alexandria id=1280>Troas, eller bara id=1280>Troas. Anledningen till namnet var att den låg nära staden Troja som Homeros skrev om i Iliaden och Odysséen.]På natten såg Paulus en syn där en makedon
ier stod och vädjade
till honom
(uppmanade, sade välkomnande): "Kom över
till id=846>Makedonien och hjälp oss!"
[Hur kunde Paulus känna igen att det var en makedonier? Det fanns skillnader i kläder och stil mellan olika folkslag. Till skillnad från romarna var makedonierna lättare klädda, männen hade ofta bar överkropp och det var även vanligt att män flätade håret. Den mest kände makedoniern var nog Alexander den store som levde 356-323 f.Kr. Allt i synen – mannens utseende, frisyr, kläder och tal – gjorde det helt uppenbart för Paulus att det var en makedonier.] När han sett denna syn
försökte v
i genast ta oss v
idare
till id=846>Makedonien [i nuvarande norra id=594>Grekland], eftersom v
i förstod att Gud hade kallat oss att
förkunna evangel
iet
för dem.
[Här skiftar berättelsen från "de" till "vi" för första gången i Apostlagärningarna. Det är troligt att författaren Lukas sluter upp här i id=1280>Troas. Tillsammans med Paulus, Silas och Timoteus förstår de att det är Guds vilja att de ska fortsätta västerut över Egeiska havet. De hade blivit hindrade på ett övernaturligt sätt och ledda hit, så denna syn var ett tydligt tecken att de skulle vidare västerut!]V
i [Paulus, Silas, Timoteus och Lukas, som skriver detta] lade ut från
id=1280>Troas och seglade med rak kurs
(hade medvind och behövde inte kryssa) till [ön] id=1123>Samothrake, och nästa dag
till id=978>Neapolis [id=1040>Filippis hamnstad].
[Staden id=978>Neapolis, som betyder "den nya staden", låg på id=846>Makedoniens södra kust. Därifrån var det en tre timmars vandring inåt land till id=1040>Filippi. På grund av medvinden hade den tjugo mil långa båtresan bara tagit två dagar – ännu en bekräftelse på att den helige Ande, som ibland liknas vid en vind, var med dem! I tog samma sträcka i motsatta riktningen fem dagar.]Där
ifrån fortsatte v
i till id=1040>Filippi, en ledande
(stor, första) stad
i det makedon
iska d
istr
iktet
[porten in i området från väst] – en
[romersk] kolon
i.
[Staden har fått sitt namn efter Filip II, far till Alexander den store som 356 f.Kr. annekterade den till sitt rike. Romarna invaderade staden 167 f.Kr. och orten blev sedan en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] Där stannade v
i några dagar.
[De vilade ut några dagar efter resan innan de påbörjade missionsarbetet. En liten vers i förbifarten, men dock viktig notering att vila också behövs.] [Det är troligt att Lukas, Apostlagärningarnas författare, har en speciell anknytning till id=1040>Filippi. Det bekräftas av den detaljerade beskrivningen av staden och från "vi sektionerna" som börjar och slutar i trakten kring id=1040>Filippi, se , . Lukas stannar också kvar här och ansluter till Paulus när han i sin tredje resa kommer till id=1040>Filippi igen, se .]När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sade hon: "Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus." Hon övertygade oss [de fyra missionärerna] att stanna (hon gav sig inte).
En dag, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka. Hon hade [under inflytande av] en spådomsande (gr. <i>pythoni>) och hennes ägare tjänade stora pengar på hennes förmåga att spå. [Denna unga flicka hade ordagrant "en python-ande". Inom grekiska mytologin var Python den drake som vaktade Apollos tempel. Det var samma ande som talade till oraklet i Delfi, vars unga flickor som var prästinnor kallades just för Pythia. Inga greker vågade ta några avgörande beslut utan att först ha rådfrågat ett orakel, vilket gjorde att den här flickan gav goda inkomster åt sina herrar.]
När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget (marknadsplatsen) inför myndigheterna.
De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga.
När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken. [Paulus och Silas kastas i fängelsehålorna – custodia publica. Stocken användes både för fastlåsning och tortyr. Benen kunde sträckas ut i smärtsamma positioner. Paulus glömde aldrig dessa händelser. Han skriver om dem i , .]
Sedan förde han dem upp till sitt hus. [Hans bostad var antagligen på övervåningen ovanför fängelset.] Han dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud. [Fångvaktaren hade fått möta Jesu kärlek. Dagen innan hade han varit med och torterat Paulus och Silas, nu hade han bjudit hem dem och tvättat deras sår. Den förvandling som skett hos denne råbarkade fångvaktare lämnade inte hans fru, barn och tjänare oberörda. De kom också till tro.]
Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång – trots att vi är romerska medborgare – och [dessutom] kastat oss i fängelse. Nu vill de skicka i väg oss i hemlighet! Nej, de får komma hit själva och hämta ut oss." [Paulus och Silas hade troligen med sig en <i>testatioi>, som var ett officiellt intyg att de var romerska medborgare. Födelseort och medborgarskap var inskrivet på en diptyk, föregångaren till vår bok, som bestod av två hopfällbara skivor av trä överdragna av ett vaxskikt som man skrev på.]
[Paulus, Silas och Timoteus bodde hos en man som hette Jason. Han var en troende, antagligen också av judisk börd, eftersom Jason var en vanlig grekisk form av det judiska namnet Josua. Han var också tältmakare som Paulus, se .] Men judarna blev avundsjuka och fick med sig en del onda män från gatan och samlade en mobb till upplopp i staden. De stormade fram mot Jasons hus och sökte efter Paulus och Silas för att släpa ut dem till folkmassan.
Redan samma natt sk
ickade syskonen
(bröderna och systrarna i tron) i väg både Paulus och S
ilas
till id=276>Berea. Så snart de kom d
it g
ick de
till judarnas synagoga.
[Fram till 1800-talet ifrågasattes Lukas precisa ordval "politarker" för stadens ledning eftersom ordet inte användes i annan litteratur, se och . År 1876 hittades dock en inskription med detta ord på bågen till en av stadens portar, följt av sex namn. Fyndet dateras till omkring 150 e.Kr. Totalt har man nu hittat över trettio liknande inskriptioner från den här trakten.]Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om."
Alla atenarna l
iksom utlänn
ingarna där ägnade näml
igen all s
in t
id åt att tala om och lyssna
till det som var senaste nytt.
[Paulus förs till id=187>Areopagen som ordagrant betyder "Ares-kullen", bara ett par hundra meter från marknadsplatsen. En gång var det också mötesplatsen för areopagdomstolen som styrde provinsen, men på Nya testamentets tid hade man bara befogenheter att döma i religiösa och moraliska frågor. Det kan hända att Paulus förs till domstolen för att potentiellt dömas till döden för att ha infört en ny främmande lära, se . Det är nu inför denna grupp på omkring 30 medlemmar och andra nyfikna som Paulus kallas till en utfrågning.]Sedan lämnade Paulus
id=218>Aten och kom
till id=405>Korint.
[id=405>Korint ligger knappt åtta mil väster om id=218>Aten. Vandringen längs med Egeiska havet tog två dagar. Detta är Paulus första, av tre besök. Han kommer hit omkring 50 e.Kr. och stannar 1,5 år, se . Under denna period skriver han två brev till församlingen i id=1256>Thessalonike. Dessa brev är bland de tidigaste breven i Nya testamentet.
id=405>Korint var huvudort i provinsen id=116>Achaia i södra id=594>Grekland. Läget på det Korintiska näset, med förbindelsen mellan två hav, gjorde den till en naturlig handelsstad mellan öst och väst med 50 000 invånare. Några kilometer norrut låg hamnstaden Lechaion och i söder hamnstaden id=380>Kenkrea i Saroniska bukten, se ; . Varor lossades och lastades mellan hamnarna. Många ledare har drömt om en kanal. Drygt femton år efter Paulus besök här tog Nero personligen det första spadtaget 67 e.Kr. Till arbetet sätts 6 000 judiska fångar från upproren i Judéen. Projektet läggs ned vid hans död. Först 1893 blev kanalen en verklighet, men den var trång och farlig och blev aldrig den succé man hoppats på.]men eftersom de ständ
igt var e
mot honom och hånade honom, skakade han av dammet från s
ina kläder och sade
till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag
till hedn
ingarna."
[Eftersom Paulus senare går till judarna i id=499>Efesos på vägen hem, se , syftar detta uttalande på att han i id=405>Korint inte längre gick till judarna.]Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
Paulus stannade många dagar efter detta. Sedan sade han farväl
till syskonen
(bröderna och systrarna i tron) och seglade
mot [provinsen] id=1220>Syrien tillsammans med Pr
isc
illa och Aqu
ila.
I id=380>Kenkrea [id=405>Korints södra hamnstad] rakade Paulus s
itt hår,
för han hade avgett ett löfte.
[Kanske hade Paulus avgett ett nasirlöfte, se . I normala fall skulle han då ha rakat sitt hår i id=735>Jerusalem, men han kunde göra det tidigare och ta med sig håret och fullgöra den judiska ritualen i id=735>Jerusalem.][id=499>Efesos som ligger vid floden Kaystros mynning var den fjärde största staden i det romerska riket, efter id=1111>Rom, id=146>Alexandria och id=168>Antiokia i id=1220>Syrien. Staden var huvudort för hela nuvarande västra Turkiet. Teatern rymde 24 000 åskådare. Den mest berömda byggnaden var id=1440>Artemistemplet som under antiken räknades som ett av de sju underverken.] När de kom
till id=499>Efesos [i Mindre id=208>Asien, efter en tre dagars segling rakt österut från Korint] lämnade han s
ina reskamrater
[Priscilla och Aquila] där. Själv g
ick han
till synagogan och samtalade
(förde en dialog) med judarna.
Under t
iden kom en jude som hette Apollos
till id=499>Efesos. Han var född
i id=146>Alexandria och var en lärd man
(allmänbildad, en god talare och duktig på att presentera budskapet på ett logiskt och enkelt sätt), och var också mycket kunn
ig
(mäktig, kraftfull) i Skr
ifterna.
När Apollos v
ille fara över
till id=116>Achaia [på andra sidan Egeiska havet till id=405>Korint i id=594>Grekland], skrev syskonen
(bröderna och systrarna i tron) [i id=499>Efesos] till lärjungarna
[i id=405>Korint] och uppmanade dem att ta e
mot honom. När han kom fram engagerade han s
ig
på en gång
i arbetet
tillsammans med dem som hade komm
it
till tro
(han var till stor hjälp för dem), genom den nåd
(favör, Guds kraft) han hade fått,
Medan Apollos var
i id=405>Korint, kom Paulus efter s
in resa genom
inlandet
till id=499>Efesos.
Anhängare till Johannes Döparen
I id=499>Efesos träffade Paulus några lärjungar
[till Johannes Döparen],
"Vilket dop blev ni då döpta med (in i)?" frågade Paulus.
De svarade: "Johannes-dopet."
Då sade Paulus: "Johannes dop var ett omvändelsedop (dop till ett förändrat tänkesätt), och Johannes uppmanade ständigt folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus."
När de hörde detta döptes de [på nytt, denna gång] i Herren Jesu namn.
[Paulus hade som hastigast besökt synagogan i id=499>Efesos på hemvägen under sin andra resa, se . Nu är han tillbaka och stannar tre år, se . De första tre månaderna besöker han regelbundet synagogan varje lördag. Sedan hyr han id=1442>Tyrannos hörsal. Där driver han under två års tid en bibelskola med daglig undervisning. Många missionärer sänds ut och församlingar startas i omkringliggande städer.] Paulus g
ick sedan
till synagogan och
förkunnade fr
imod
igt där under tre månaders t
id. Han samtalade
(förde en dialog, diskuterade) med dem och
försökte övertyga dem om det som hör
till Guds r
ike.
Han sände ut två av s
ina medhjälpare, T
imoteus och Erastus,
till id=846>Makedonien och stannade själv kvar en t
id
i id=208>Asien.
[I slutet av sina tre år i id=499>Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad id=1111>Rom, via id=735>Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se . I Romarbrevet, som Paulus skriver från id=405>Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se .]Det är r
isk att
inte bara vårt hantverk får dål
igt rykte, utan också att den stora gud
innan Artem
is tempel tappar s
itt anseende, och att hon som dyrkas av hela
id=208>Asien och hela världen
förlorar s
in storhet."
Hela staden kom
i upplopp
(ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man
till id=1441>teatern, och man släpade med s
ig Ga
ius och Ar
istarchus, två makedon
ier som rest med Paulus.
Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång.
Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
in i, till, för, i, på, mot
