Habackuk
Inledning
11Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk (hebr. Chavaqoq) såg i en syn (vision).Habackuks första klagan
Hur länge?
2Hur länge, Herre (Jahveh), ska jag ropa [om hjälp]
utan att du hör (lyssnar)?
Jag ropar till dig – "Våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)!"
Ändå vill du inte frälsa (rädda)!
3Varför visar du mig missgärningar
och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
så att kiv och strid uppstår?
4Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se ]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig). [Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se . Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]Herrens första svar
Jag sänder en armé från Babylon
5Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se
och förundras storligen [ordagrant "chockas bli chockade"],
för se, ett verk ska bli gjort i era dagar
som ni inte ska tro på,
trots att det återberättas för er.
6Jag ska resa upp kaldéerna [babylonierna],
det bittra och impulsiva folket
som marscherar över [hela] jordens bredd
för att inta boplatser som inte är deras.
[Nu beskrivs babyloniernas arrogans:]
7De är fruktansvärda och hemska,
deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva.
[De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler.]
8Deras hästar är vigare än leoparder
och våldsammare än öknens vargar.
Deras ryttare sprider ut sig,
ja, deras ryttare kommer från avlägsna platser,
de flyger som örnen (gamen – hebr. nesher), som skyndar [störtdyker för] att äta [ta sitt byte]. 9Alla kommer med ont uppsåt,
deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden,
de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen).
10De hånskrattar åt kungar
och furstar gör de till åtlöje.
De förlöjligar varje fästning,
de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den.
11När de sveper förbi
som en vind [alternativ översättning "anden svepte förbi och jag var förvånad"]
med överträdelser är de skyldiga,
även de som gör sin styrka till sin gud [hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel)].Habackuks andra klagan
Hur kan du använda ett ogudaktigt folk?
12Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), min Helige?
Vi ska inte dö.
Herre (Jahveh), du har förordnat dem för dom
och du Klippa (hebr. tsor) [ett omskrivet tilltal till Gud], har gjort dem till tuktan.
13Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar trolöst
och förblir stilla när den onde slukar den som är mer rättfärdig än han?
14Varför gör du människan som havets fiskar,
som krypen som inte har någon härskare över sig?
15De tar upp dem med sina fiskespön,
fångar dem i sina nät
och samlar dem i sina fisketrålar
och därför fröjdas de och jublar.
16Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar,
eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig.
17Ska de få tömma sina nät
och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken?De orättfärdiga kommer att straffas
[Detta stycke är bokens mittpunkt och centrala budskap.] 21Jag ska inställa mig på min vaktpost,
och ställa mig själv överst på befästningen.
Jag ska hålla utkik, för att se vad han talar med mig
och vad jag ska [som hans talesman] svara när jag blir tillrättavisad.
2Herren (Jahveh) svarade mig och sa:
"Skriv ner synen (visionen) och gör den tydlig på skrivtavlor
så att man enkelt kan läsa den.
[Skrivtavlor av lera var vanliga vid den här tiden.]
3För ännu måste synen (visionen) vänta på sin bestämda tid.
Den förkunnar om slutet och den ljuger inte (slår inte fel).
Om (ifall; även om) den dröjer,
vänta på den,
för den kommer att komma
och den ska inte försenas (förhalas, uppskjutas, utebli; inte dröja länge)." 4Se, hans själ i honom [Babylon – den onda nationen – personifierad] är uppblåst [av högmod],
den är inte rättfram (rak; behagar inte),
men den rättfärdige (en rättfärdig) ska leva genom sin tro [i hans (Guds) trofasthet/stabilitet – hebr. ].
[; ; ] 5Dessutom är vinet en förrädisk (trolös) bekantskap,
den stolta människan består inte. []
Han som har stora önskningar är som Sheol (underjorden, de dödas plats),
ja, i likhet med döden blir han aldrig tillfredsställd
utan samlar till sig länder
och samlar åt sig folk på hög. [Det ordspråksliknande uttrycket om vin är lite oväntat just här, samtidigt väldigt passande, och kopplas ofta till arrogans, begär och social orättvisa genom hela Bibeln, se ; ; , ; . Babylonierna blev också själva störtade under en vild fest där alkoholen flödade, se . Den här typen av fylleri har bekräftats att den karaktäriserade babylonierna.]Herrens andra svar
[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se . Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se . Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se .
Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De fem ve-ropen börjar alla med ett smädande (, , , , a), fortsätter med ett hot (, , , , ) följt av kritik (, , , b).] 6Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
och hånfullt begabba honom och säga: Ve till den som utpressar Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
7Ska de inte plötsligt resa sig, de som ska ta ränta av dig,
och vakna upp, de som ska skaka om dig och du ska bli deras byte?
8Eftersom du har fördärvat många länder,
ska kvarlevan av folket fördärva dig,
på grund av blodspillan
och för det våld som du har fört mot landet
och mot staden och mot alla som bor därinne.Ve till den girige och arrogante
9Ve över honom som får ondskans vinster för sitt hus,
så att han kan placera sitt bo högt
i förhoppning om att bli befriad från ondskans makt.
10Du har gett skamliga råd till ditt hus
genom att hugga av många människor och förskansa din själ (ditt liv).
11Stenen ska ropa ut från muren
och bjälkarna i trävirket ska svara den. [Även stenarna och virket i palatsen och husen i Babylon vittnar om hur de har förts dit på ett orättfärdigt sätt.]Ve till den som har blod på sina händer
12Ve över honom som bygger en stad med blod
och etablerar en stadsdel med missgärningar!
13Se, är det inte från Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
att folkens arbete är bara bränsle för elden (kommer gå upp i rök) []
och nationerna tröttar ut sig i förgänglighet?
14För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten, förståelsen)
om Herrens (Jahvehs) härlighet (överflödande prakt; närvaro) [],
liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup). []
[Här citerar Habackuk profeten Jesaja som skriver om det kommande fridsriket där Messias ska regera från Jerusalem utöver hela jorden. Alla människor ska se Herren och få en djup personlig erfarenhet av hans härlighet.]Ve till fyllon och våldsverkare
15Ve över honom som ger sin granne att dricka
och lägger dit gift och gör honom drucken
så att han ska kunna se hans nakenhet.
16Du är full av skam istället för ära.
Drick du också och bli avklädd.
Bägaren i Herrens (Jahvehs) högra hand ska vändas till dig
och smuts ska täcka din ära.
17Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se ; ] ska täcka dig
och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
och mot alla som bor därinne. 18Vilken vinning ger de skurna avgudarna, att den som gör dem har skurit ut det,
ja, även gjutna avgudar och lögnens lärare,
att den som gör detta
sätter sin tillit till stumma avgudar?
Ve till dem som tillber avgudar
19Ve över honom som säger till träet: "Vakna!"
Till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
Se, det är överdraget med guld och silver
och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
20Men Herren (Jahveh) är i sitt heliga tempel,
låt hela jorden vara tyst (stilla) framför hans ansikte (inför honom).Herrens sista svar
Jag kommer att ta hand om Babylon
31En bön (som sjungs – hebr. tefilah) av profeten Habackuk, till "shigjonot" [en melodi – kanske med flera tvära kast]. [Det hebreiska ordet shigjonot (plural av shiggaion) används bara här och i . Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se ; . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för Habackuks bön och Davids psalm. I så fall ska musiken musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast.] 2Herre (Jahveh),
jag har hört talas om dig,
jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahveh),
ditt verk (arbetet)
mitt i åren – återuppliva (ge liv),
mitt i åren gör det känt (intim kunskap),
i vreden
kom ihåg barmhärtighet. [Av hela kapitlet är det bara denna första vers som är en bön till Gud att göra något, resterande verser beskriver Guds storhet och hur han har verkat. Bönen är dock inte en nostalgisk önskan att gå tillbaka till det som har varit – det bästa ligger framför! Att frasen "mitt i åren" (hebr. beqerev shanim) upprepas här är hebreiskans sätt att förstärka. Det kan vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan tidigare eller plötsligt utföra sitt arbete, se .
Det finns även en tolkning inom judendomen att Messias ska komma mitt i åren. Jorden förväntas existera i sitt nuvarande skick i 7 000 år, eftersom skapelseveckan är 7 dagar, och en dag är som tusen år, se . Mitt i åren kan vara år 3 500 eller uppdelat på 4 + 3 (skapelsens och Gudomens grundtal) vilket är 4 000 år. Det är intressant att detta faktiskt är i trakterna av när Jesus (den utlovade Messias som GT profeterar om) kom till jorden. Den moderna hebreiska kalendern, som skapades på 1200-talet av rabbinen Maimonides, utgår från att skapelsen skedde 7 oktober 3761 f.Kr. (Det är dock flera antaganden i Maimonides beräkningar där vi inte kan veta exakt när skapelsen skedde.) I den gregorianska kalendern motsvaras t.ex. år 2024-2025 av år 5785 i den hebreiska kalendern.] 3Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid]
och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se ].
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Hans härlighet täcker himlarna
och jorden är full av hans lovprisning.
4Ett sken som ljuset blev synligt,
strålar gick ut från hans hand,
där var hans kraft gömd.
5Framför honom går pesten,
brinnande ljungeldar går fram vid hans fötter.
6Han står och jorden skakar,
en blick och hednafolken darrar
och de eviga bergen slås i bitar,
de urgamla höjderna böjer sig.
Hans vägar är eviga.
7Jag ser Koshans tält under hemsökelse,
förhängena i Midjans land fladdrar.
8Herre (Jahveh), är din vrede (vänd) mot floder?
Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
Eftersom du rider på dina hästar,
dina vagnar med frälsning (räddning)?
9Din båge är helt naken,
ederna är dina ords stav.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du klyver jorden med floder. 10Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
11Solen och månen står stilla i sina boningar,
vid ljuset av dina pilar när de far fram,
som strålglansen av dina skinande spjut.
12Du marscherar genom världen i harm,
du tröskar hednafolken i vrede.
13Du har kommit för att befria ditt folk,
för att befria dina smorda.
Du krossar husets ledare (ordagrant huvudet) hos de onda,
du avtäcker från grunden ända upp till nacken (du blottlägger hela den ondes hus).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14Du har genomborrat huvudet på hans hövding (by, landsbygdsfolk – hebr. perez) [ovanligt ord], med hans egen stav (folkstam – hebr. mateh),
han som har kommit som en virvelvind för att förskingra mig,
vars glädje är att förtära de fattiga i hemlighet.
15Du har trampat havet med dina hästar,
skummet (det bubbliga, virvlandet) av mäktiga vatten. 16Jag hör [Gud tala, se ], och min kropp skakar (jag blir illamående),
mina läppar darrar vid ljudet,
mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står.
Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. ; snarlikt Noas namn, se även ) på olyckans dag
när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.
[Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se ; .] 17För även om fikonträdet inte blommar (knoppas)
och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [],
18så vill jag ändå jubla (triumfera; hoppa av glädje) i Herren (Jahveh),
jag vill fröjdas (glädja mig) i min frälsnings Gud (Elohim)! [] [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
19Herren (Jahveh), Herren (Adonai – min härskare), är min styrka []
och han gör mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och låter mig vandra på mina höga platser. [] Till (för) ledaren med stränginstrument. [Ledaren (hebr. natsach) beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. ; ; . Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se .]
