Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans far David hade helgat åt Herren : silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion.

Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden i 7:e månaden.

När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken.

De hämtade arken dit upp tillsammans med mötestältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp.

Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas.

Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.

Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna.

Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag.

I arken fanns inget annat än de två tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb , när Herren skar förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten.

Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde.

Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter

När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka Herren, för han är god, för evigt varar hans nåd! Då blev huset, Herrens hus, uppfyllt av en molnsky,

så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.