Efter Sauls död, när David hade återvänt från slakten på amalekiterna stannade David två dagar i Tsiklag.

På den tredje dagen kom en man från Sauls läger med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.

David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade honom: "Jag har flytt från Israels läger."

David frågade honom: "Hur går det? Jag ber dig, berätta för mig!" Han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son, är också döda."

David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: "Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?"

Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: "När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.

När han då vände sig om och såg mig ropade han på mig och jag svarade: 'Här är jag.'

Då frågade han mig: 'Vem är du?' Och jag svarade honom: 'Jag är amalekit.'

Sedan sa han till mig: 'Ställ dig nu över mig och döda mig, för dödsfrossan har sitt grepp om mig, eftersom min själ rinner ur mig.'

Så jag ställde mig över honom och dräpte honom, eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre."

Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem, och likadant gjorde alla män som var där med honom.

Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.

Och David sa till den unge mannen som berättat för honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är son till en främmande amalekit."

David frågade honom. "Hur kommer det sig att du inte var rädd för att lyfta din hand och slå Herrens smorde?"

Och David kallade på en av de unga männen och sa: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog.

David sa till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens smorde."

Och David mässade denna klagosång över Saul och över Jonatan, hans son,

och sa för att lära Juda söner "Bågen". Se, den är skriven i Jashars bok:

Din skönhet, Israel, ligger slagen på dina höga platser. Hur har inte de mäktiga fallit.

Berätta det inte i Gat, gör det inte känt på Ashkelons gator, för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas, för att inte de oomskurna ska triumfera.

Gilboas berg, låt där inte bli någon dagg, inget regn över dig, inga fält med utsökta frukter, för där kastades de mäktigas sköld bort, Sauls sköld, utan att vara smord med olja.

Från blodet av de slagna, från fettet av de mäktiga, Jonatans båge återvänder inte, och Sauls svärd återvände inte tomt.