9013 – ן/ (n)


Typ:
Hebreiska: ן/ (n)
Ursprung:
Användning: 310 ggr i GT

Engelsk översättning

[emph.?]

Engelsk beskrivning

Punctuation nun – paragogic

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (310 st)


men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16‑17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
Då sade ormen till kvinnan: "Inte ska ni dö,
Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där."
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Och han befallde dem och sade: "Så ska ni säga till min herre Esau: 'Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu.
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
De serverade (dukade fram) [först] åt honom för sig, och [sedan] bröderna för sig och [sist] egyptierna som åt med honom för sig själva. Egyptierna kan nämligen inte äta tillsammans med hebréerna, eftersom det skulle vara anstötligt för dem. [Egyptierna ansåg sig förmer än andra folk, och man assosierade sig inte med dem genom att äta vid samma bord. Den grekiska historikern Herodotos (484-425 f.Kr.) bekräftar att egyptierna inte ens använde kärl, knivar eller spett gjorda i Grekland. De tog inte kött uppskuret med en grekisk kniv i sin mun. Egyptierna såg också ned på folk som var boskapsskötare, se 1 Mos 46:34.]
Han befallde husets tjänare och sade: "Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg var och ens pengar överst i säcken.
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte har den yngste brodern med er ner hit ska ni inte se mitt ansikte igen.'
Då gav farao denna befallning till hela sitt folk: "Alla pojkar som föds måste kastas i floden [Nilen], men alla flickor kan ni låta leva." [Att gå emot detta bud var antagligen förenat med dödsstraff.]
Gud svarade: "Jag ska verkligen vara med dig (jag är med nu och kommer alltid att vara med dig). Detta ska vara tecknet för dig att jag har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna Gud på detta berg." [Detta är inledningen till Guds förklaring av sitt namn. Det viktiga är inte tjänarens kvalifikationer, utan vem Gud är och att han är med sin tjänare, då är inget omöjligt.]
Jag ska göra så att egyptierna kommer att behandla detta folk [som är mitt folk] väl. När ni lämnar Egypten, ska ni inte gå därifrån tomhänta.
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.
Be till Herren (Jahve), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Men angående dig och dina tjänare vet jag att ni fortfarande inte fruktar (vördar) Herren Gud (Jahve Elohim)."
Men inte så mycket som en hund kommer att morra mot någon av Israels söner (barn), varken mot människa eller boskap, så att ni ska veta att Herren (Jahve) gör åtskillnad mellan Egypten och Israel.
Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)." [Ordet stilla, hebr. harash, har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
När folken hör, bävar de,
    ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
Då började folket strida mot Mose (de ställde honom inför rätta och gjorde en rättslig tvist av denna fråga och ville avsätta honom). De sade: "Ge oss vatten att dricka." Mose svarade: "Varför strider ni med mig? Varför frestar (prövar) ni Herren?"
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.
De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.
Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren, din Gud ska ge dig. [Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För ett barn är deras föräldrar som en gud. Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
Ni ska inte göra – vid sidan av mig –
    gudar av silver
    eller gudar av guld,
det ska ni inte göra åt er. [I ett kiastiskt mönster repeteras det inledande budordet att inte ha andra gudar vid Guds sida, se 2 Mos 20:3‑5. Det är inte bara detta budord som åsyftas, utan det blir som en titel för hela undervisningen ovan med de tio budorden. Bibeln visar att det finns både saker som inte ska göras och saker som ska göras när det gäller offer. Nu i vers 24 följer de positiva buden med vad som ska offras.]
Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande,
Och om en mans oxe skadar en annans så att den dör, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den döda oxen.
För varje slags överträdelse, om det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller för någonting som har gått förlorat, varom någon [hittar det och] säger: "Det här är det [som är mitt]", ska båda parters sak komma inför Gud (Elohim). Den som Gud (Elohim) [visar är den som] felar ska betala dubbelt till sin granne.
Alla änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa (våldföra dig på).
Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk, till de fattiga som är hos dig, ska du inte vara för honom som en kreditgivare, inte heller ska du ta ränta av honom.
Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.
Utan ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och ni ska hugga ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] .
Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i streck]
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?
För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."
Och Mose sade till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
Ni ska inte ha anseende till person när ni dömer, ni ska lyssna på den lilla och den stora lika. Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte, för domen är Guds (Elohims), och de fall som är för svåra för er ska ni ta till mig, och jag ska lyssna på dem."
Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
Och ni kom nära mig, varenda en av er och sade: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till."
Då sade jag till er: "Frukta inte och var inte rädda för dem.
[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Chorev, när Herren (Jahve) sade till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)."
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
    en figur som liknar en man eller kvinna,
    
jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2. ]
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.
så att ni vördar Herren er Gud (Jahve Elohim) och håller (vaktar, skyddar) alla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans budord (tydliga befallningar) som jag befallt er, ni och era söner och era söners söner alla dagar av ert liv, så att era dagar blir många.
Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har lovat er, ett land som flyter av mjölk och honung.
Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig,
Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som han har befallt er.
Istället ska ni hantera dem så här: bryt ner deras altaren och slå dem i bitar, deras pelare och hugg ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] och bränn deras huggna avgudar i eld.
Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder.
De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim).
Alla budord (tydliga befallningar) som jag befallt er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1‑3; 15:17‑20].
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31‑36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]
och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas och allt du förvaltar förökas,
som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31‑36], som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
Och det ska ske, om du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim) och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag har varnat dig, att då ska du säkert förgås.
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim; plural) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på jorden.
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
Så ska ni inte göra till Herren er Gud (Jahve Elohim). [Ni ska inte tillbe Herren på samma sätt och på samma platser där man offrat och tillbett avgudar.]
Ni ska inte göra efter allt det som vi gör här idag, varje man gör det som verkar bäst i hans egna ögon,
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).
Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [Jes 2:7‑9], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar [1 Kung 10:26]. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
Prästerna, leviterna – alla av Levi stam, ska inte ha någon arvedel med Israel. De ska äta av Herrens (Jahves) eldsoffer och hans arvedel.
Herren, din Gud, ska låta en profet uppstå åt dig bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig [Mose]. Lyssna på honom. [Jesus är denna profet, han uppfyllde denna profetia femtonhundra år senare, se Apg 3:22‑23; 7:37.]
Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång.
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
"Herre (Jahve) välsigna hans tillgångar och ta emot (acceptera) hans händers arbete. Slå höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen." [Vers 11 passar inte riktigt in på Levi, som inte "krossade länderna på hans motståndare", och passar bättre in på Juda stam. Här kan den "saknade" välsignelsen finnas till Simon som fanns inom Juda stam, se Jos 19:1.]
Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab (Rachav) upp på taket
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose,
Josua sade: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kananéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevuséerna." [I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet. kananéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.]
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonai) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se 2 Mos 14.]
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och han talade till Israels söner och sade: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahve), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoreernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus ska tjäna Herren (Jahve)."
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Moabitiskan Rut sade: "Han sade även till mig att hålla mig nära hans arbetare ända tills hela skörden är bärgad."
Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra."
Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."
och han sade till henne: "Hur länge ska du vara berusad? Gör dig av med ditt vin."
Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sade till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
Och om mannen sade till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
Eli var mycket gammal, och han hörde allt som hans söner gjorde mot hela Israel och hur de hade sexuellt umgänge med kvinnorna som tjänstgjorde vid mötestältets öppning.
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu för just nu kan ni finna honom."
Och de sade till budbärarna som kom: "Så ska ni säga till männen i Javesh-Gilead: I morgon vid den tiden då solen är het ska ni få hjälp." Och budbärarna kom och berättade för Javesh män och de var glada.
Jag förtärde dem och krossade dem, så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar), ska de komma och be vända mot detta tempel.
[Herre] Lyssna då från din himmelska boning och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden erkänna ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig).
Då sände Isebel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv." [Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
Och Elisha sade till dem: "Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker." Och han ledde dem till Samarien.
Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?' [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
Dina ord har uppehållit den som fallit,
    och du har styrkt vacklande knän.
Han skakar jorden så den vacklar från sin plats,
    och dess pelare [fundament] bävar (skiftar, skakar).
Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
    Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn)? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8‑10.]
För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2‑11] spänner bågen,
    de har lagt pilen på strängen och siktar,
    för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
    med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
    vad kan den rättfärdige uträtta då?" [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]
Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång, hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
    Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
De är mättade med mat från ditt hus,
    du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
    [Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]
För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som gräs,
    och vissna som nysått gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot]. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]
För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahve)
    de ska inta (ärva) landet. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är se, titta, andas och har att göra med uppenbarelse och förståelse sedan något stort och viktigt pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9‑10; Upp 20:11‑15; 2 Pet 3:9.]
[Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
    Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
    utan att veta vem som en gång ska få dem.
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
    Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet;
    era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska elem i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten alam som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: "Talar ni rättfärdighet i tysthet?" Det finns en dubbelhet i vad "gudar" syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se Ps 82:1; Dan 10:13. Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken "era händer", "på jorden" och beskrivningen i vers 4‑6 antyder att det gäller onda domare. De är "tysta" och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt). Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
    svärd (plural) är i deras läppar:
    För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15‑16 med samma tema, men med lite andra ord.]
De vankar hit och dit efter mat.
    Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).
För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara mig.
Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina vägar (spår, välkända leder, inarbetade rutter) dryper av överflöd.
[En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
"Kungarna som leder arméer flyr – de flyr!
    Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"
Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
    på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
De slår ner alla snidade verk där
    med yxa och hammare.
    [Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
Han vände deras floder till blod
    så att de inte kunde dricka ur strömmarna. [Ps 105:29; 2 Mos 7:17‑20; Upp 16:4]
likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."
För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
    och inte vandrar efter mina stadgar,
De ska fortsätta att bära frukt vid hög ålder,
    de ska vara fulla av sav och rikedom,
Därför svor jag i min vrede:
    'De ska aldrig komma in i min vila.' " [4 Mos 14:21‑23; 5 Mos 1:34, 35] [Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1‑10, 13; Heb 3‑4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1‑7 och varningen i vers 8‑11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren.]
På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]
Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
Solen går upp och de gömmer sig,
    de lägger sig i sina lyor.
Där går skeppen, där är Leviatan
    som du har format till att leka där.
    [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.
För att dina älskade må bli befriade,
    räddade av din högra hand och svara mig.
Jag har blivit ett hån för dem,
    när de ser mig skakar de på sina huvuden.
de har öron men hör inte,
    näsor men känner ingen doft,
de har händer men kan inget göra med dem,
    fötter men kan inte gå,
    inte heller kan de tala (mumla i låg stämma) med sin strupe.
Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.
Ingen som går in till henne kommer tillbaka (hittar tillbaka),
    eller hittar livets stigar (välkända upptrampade gångvägar). [De hittar inte glädje och välsignelse.]
Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
    men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får.

Säg inte en konspiration
    om allt som detta folk kallar en konspiration,
frukta inte heller för det som de fruktar,
    räkna det inte som förskräckande.
De ska bli förskräckta (livrädda),
    kval och smärta ska gripa dem,
de ska ha smärtor som en födande kvinna,
    de ska se med bestörtning på varandra,
deras ansikten är som eldsflammor. [Ordagrant: "ansikten som en eldsflamma deras ansikten". Den fladdrande eldslågan kan beskriva hur de är skräckslagna, blodet rusar och ena stunden är de alldeles röda, sedan likbleka.]
Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.
Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som virvlande damm i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen.]
Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
Herre (Jahve) din hand är upplyft [redo att handla]
    men de ser inte,
de ska se med skam din nitälskan för folket,
    eld ska uppsluka dina motståndare.
Herre (Jahve) i trångmål har de sökt dig,
    i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
Dina döda ska leva,
    mina döda kroppar ska resa sig,
vakna och sjung
    ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
    och jorden ska ge liv till skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim).
Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve) Israels Helige: "I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner)
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
    därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
    därför ska de som jagar er vara snabba.
Egypterna är människor
    och inte Gud,
deras hästar är kött
    och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
    ska både den som hjälper snubbla
    och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.
Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
    deras fredsmäklare gråter bittert,
Ödemarken (öppna, obebodda ytor) och öknen (torra platser utan tillförlitlig tillförsel av vatten)
    ska glädja sig,
och vildmarken [Arava, ökenområde i ravinen mellan Döda havet i norr och kusten i söder]
    ska blomma som en höstkrokus (lilja, ängssaffran, narciss).

    de som Herren (Jahve) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
    glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
    sorg och suckan ska fly bort.
Och Jesaja sade till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.
"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.'
Med vem vill ni då likna Gud (El)?
    Eller vad vill ni jämföra honom med?
Öarna (kustländerna) såg det och bävade,
    jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning),
de närmade sig och kom,
Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du"?
    Eller till en kvinna: "Varför födde du"? [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]
Jag ska göra alla mina berg till en väg
    och mina vägar ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Se, alla ni som tänder en eld
    för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av era eldar
    och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
    – ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]
Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
    mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
    och sätter sitt hopp till min arm.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
Herrens förlossade ska återvända
    och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
    och sorger och suckande ska fly bort.
Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
    och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahve) vandrar framför er
    och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll]. [Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde också dem genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
    som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
    och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Hur länge ska du vända dig bort,
    du avfallna dotter?
Herren (Jahve) har skapat något nytt på jorden –
    en kvinna ska omsluta (omringa) en stridsman (en man i sina bästa år).
Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter?
Efraim är slagen,
    deras rot är uttorkad,
    de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
    ska jag slå deras älskade livsfrukt.
Men ju mer jag kallar på dem,
    desto längre bort går de från mig.
De offrar till baalsgudarna
    och tänder offereldar till avgudar.
    [Baal var en kanaanitisk avgud, i de religiösa riterna ingick mänskooffer och sexuella riter.]
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
    och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
    Om dem säger de:
    "Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]
De ger intrycket av att vara som hästar,
    och de springer som ryttare. [Här ser profeten något som han inte kan förklara med ord från den då kända världen, därför beskriver han istället det han ser och liknar med dåtidens begrepp. Kanske ser han moderna stridsvagnar, men exakt vad det är han försöker beskriva vet vi inte. Att det stora och mäktiga folket är någon slags armé är dock helt klart.]
Som ljudet av vagnar
    hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
    som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.
De springer som mäktiga stridsmän;
    de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
    och viker inte av från sin väg.
Den ene tränger inte den andre.
    Var och en går sin egen väg.
De rusar genom vapnen (försvaret)
    utan att ta skada eller låta sig hindras.
De rusar in i staden,
    de springer på murarna,
de klättrar upp i husen
    och kommer genom fönstren som tjuvar.
Efter detta [Guds välsignelse över landet Israel och befrielsen från det norra riket, se vers 18‑27] ska jag utgjuta min Ande över allt kött [över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning]:
Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era gamla män ska ha drömmar.
Era unga män ska se profetiska syner.
De håller ondskans dag ifrån sig,
    men ser ändå till att ondskans säte är nära (att ondskan dominerar).
Springer hästar på klippor?
    Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
    och rättfärdighetens frukt till malört,
"Predika (profetera) inte",
    predikar (profeterar) de,
"De ska inte predika (profetera)
    om sådana ting för att slippa skam (för att inte få tillbaka förebråelser). [Det hebreiska ordet nataf kan översättas både med predika och profetera. Ordagrant är betydelsen att sippra eller droppa, men kan även används om att uttrycka sig spontant. Det gör denna vers mångtydig och svåröversatt.]
Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp
    som en fiende,
med klädnaden tar ni också manteln
    från dem som går förbi i trygghet,
    så att de ser ut som en man som kommer tillbaka från ett krig.
Mitt folks kvinnor kastar ni ut
    från deras sköna (fina, vackra) hus (hem),
från deras små barn
    tar ni bort min härlighet för alltid.
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
Sedan ska Herren överge dem [överlämna Israels folk åt deras fiender]
    tills det är dags för kvinnan att föda,
då ska resten av hans landsmän återvända
    och bli förenade med Israels folk.
Vad [hebr. ma] tänker ni ut mot Herren (Jahve)?
    Fullständigt ska han förgöra (göra slut på det). Den ska inte resa [hebr. lo-taqum] sig (återkomma) en andra gång – olyckan (nöden).
Vagnarna far vilt fram (som galningar) på gatorna,
    de jagar fram på öppna fält [i rader].
Det är som att beskåda facklor,
    de far hit och dit som klotblixtar.
Jag ser Koshans tält under hemsökelse,
    förhängena i Midjans land fladdrar.
Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
    och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
    för Herren deras Gud (Jahve Elohim) ska besöka dem
    och föra tillbaks dem från fångenskapen.
Ända från andra sidan floderna i Kush (nuvarande Etiopien och Sudan),
    ska de som ber till mig komma med offer till mig [i stället för till Baal eller Milkom].
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se vers 13, betonar att det är Messias verk.]
Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka).
Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett lamt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.