9012 – ה/ (p)

?


Typ:
Hebreiska: ה/ (p)
Uttal: p
Talvärde: 5 (5)    ord med samma talvärde
Användning: 404 ggr i GT

Engelsk översättning

[emph.?]

Engelsk beskrivning

Suffix hé – paragogic

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (404 st)


1 Moseboken (38)

Sedan sade de till varandra: "Kom låt oss göra tegel och bränna det (härda det ordentlig)." Man använde tegel i stället för sten, och jordbeck i stället för murbruk.
De sade: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (ziggurat) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden. [Detta går helt emot vad Gud sade om att de skulle uppfylla hela jorden, se 1 Mos 9:1, 7. Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]
Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop) deras språk så att de inte förstår varandra." [Resultatet av enhet som utelämnar Gud är förvirring.]
Han sade till honom: "Ta till mig en tre år gammal kviga, och en tre år gammal get av honkön, och en tre år gammal bagge, och en turturduva och en ung duva."
Kom, låt oss berusa vår far med vin och vi ska ligga med honom, så att vi kan bevara vår fars säd."
Ge mig därför din ed (löfte) vid Gud (Elohim) att du inte agerar falskt (gör fel) mot mig, inte mot mina söner, inte mot mina sonsöner (barnbarn), utan i enlighet med den nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) som jag har visat (gjort mot) dig, så ska du göra mot mig och mot landet som du har vandrat omkring i."
Jakob svarade: "Avsäg (sälj ifrån) dig din förstfödslorätt (ordagrant dagen för ditt förbund) till mig."
Jakob sade: "Ge mig din ed först" och han svor eden till honom och han sålde sin förstfödslorätt till Jakob.
Därför ber jag dig ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll en hjort åt mig.
Gör smaklig mat åt mig, sådan som jag älskar, och ta hit den till mig så att jag kan äta och min själ ska välsigna dig innan jag dör."
'Hämta en hjort till mig och gör smaklig mat så att jag kan äta och välsigna dig inför Herren innan jag dör.'
Och Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig."
Då sade Isak till Jakob: "Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte."
Och han sade: "För det nära mig och jag ska äta av min sons anrättning så att min själ (hela min person) kan välsigna dig." Och han ställde det nära honom och han åt och han gav honom vin och han drack.
Och hans far Isak sade till honom: "Kom nära nu och kyss mig min son."
Och Laban sade till Jakob: "Eftersom du är min bror, ska du inte tjäna mig för ingenting. Säg mig vilken lön jag ska ge dig."
Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig."
Sedan [sju år senare] sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för mina dagar är fyllda, så att jag kan gå in till henne."
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sade till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig gå, för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
Och han sade (vidare): "Utse åt mig din lön och jag ska ge dig den."
Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig."
Och jag har oxar och åsnor och småboskap och tjänare och tjänarinnor, och jag har sänt för att berätta för min herre, för att jag ska finna nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chen) i dina ögon.' "
Då frågade Jakob: "Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?" Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Sedan välsignade han Jakob där.
Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
"Mina bröder, letar jag efter", svarade han, "Tala om för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
    Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Det hände efter en tid att hans herres [Potifars] hustru kastade sina blickar på Josef och sade: "Ligg med mig!" [Ords 7:6–27]
Då tog hon tag i hans mantel och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade sin mantel i hennes hand, flydde och tog sig ut [ur huset].
Vi båda drömde en dröm samma natt, men drömmarna hade olika betydelser.
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
men det hände att när vi kom till rastplatsen, öppnade vi våra säckar och var och en fann sina pengar överst i sin säck, våra pengar i full vikt. [1 Mos 42:26-28] Vi har nu tagit med oss dem tillbaka i våra händer.
Skynda er att gå upp till min far och säg till honom: "Så säger din son Josef, Gud har gjort mig till herre över hela Egypten, kom ner till mig, dröj inte. [Josefs ord måste ha påmint dem om vad han sagt tidigare, se 1 Mos 37:8.]
När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut."
Han [Jakob] sade: "Ge mig din ed" Och han gav honom sin ed och Israel böjde sig ner över sängens huvudända.

2 Moseboken (3)

Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
Därför ska du gå nu, så jag kan sända dig till farao och du ska föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten." [Nu följer en dialog mellan Mose och Gud. Mose kommer med fyra ursäkter till varför han inte vill gå och till sist säger han rent ut, sänd någon annan, se 2 Mos 4:13.]
Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till en stor nation (ett stort folk)."

4 Moseboken (20)

Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
– ׆ –Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jmf Mark 5:41), Herre (Jahve)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]
Och när arken sattes ner, sade han:
"Vänd tillbaka (hebr. shuvah), Herre (Jahve),
    till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!" [Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.] – ׆ – [Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade Nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven Nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Mosebok i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
    Totalt finns nio inverterade Nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23–28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]
Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig.
Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig.' "
Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moavs kung
från bergen i öster:
'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'
Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Stå upp Balak och lyssna,
    ge ditt öra till mig du Tsippors son.
Och Balak sade till Bileam: "Kom nu jag ska ta dig till en annan plats, måhända behagar det Guds (Elohims) ögon att du förbannar dem åt mig därifrån."
Och nu, se jag går till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."

5 Moseboken (3)

Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans välvilja som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
Och till Naftali sade han: "Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern." [Detta är en märklig profetia då Naftali får sin arvedel väster och norr om Genesarets sjö, varken vid havet eller söderut i landet. Ordet som översätts söder här kan även betyda sunnanvind. Då får det även innebörden att svepa runt hela joden på samma sätt som vinden kan blåsa långa sträckor. Med tanke på att nästan alla Jesu lärjungar kom från Naftalis område kan då denna profetia ses som en förutsägelse om evangeliets utbredning i hela världen.]

Josua (4)

Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse, eftersom du har satt mig i sydlandet, ge mig därför en vattenkälla." Och han gav henne den Övre källan och den Nedre källan.
Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.

Domarboken (20)

Och hon svarade: "Ge mig en välsignelse [extra favör], eftersom du har satt mig i Sydlandet, ge mig därför vattenkällor." Och Kaleb gav henne den Övre källan och den Nedre källan [Jos 15:19].
Och Jael gick ut och mötte Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte." Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
Jag räddade er från Egyptens hand,
    och från alla andra förtryckares hand.
Jag drev undan dem för er,
    och gav er deras land.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sade till olivträdet: Regera du över oss.
Om detta folk var givet i min hand skulle jag undanröja Avimelech." Och han sade till Avimelech: "Utöka din armé och kom ut!"
och sidonierna
    och amalekiterna [2 Mos 17:8]
    och moaniterna [här förväntas midiniterna]
när de förtryckte er, och ni ropade till mig och jag räddade er från deras hand. [1 Krön 4:41; 2 Krön 20:1; 26:7]
Och de sade till Jiftach: "Kom och bli vår härförare (hebr. qatsin) så att vi kan strida mot Ammons söner."
Och Ammons söners kung sade till Jiftachs budbärare: "Eftersom Israel tog mitt land när ni kom upp från Egypten, från Arnon ända till Jabbok och till Jordan, lämna därför tillbaka dess städer i shalom (fred)."
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder." De svarade honom: "Förelägg gåtan för oss och låt oss höra." [Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]
Då sade Delila till Simson: "Berätta för mig, jag ber dig, var får du din stora styrka från och hur kan man fängsla dig till att förödmjuka (plåga) dig?"
Då sade Delila till Simson: "Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig."
Och Delila sade till Simson: "Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig i hur du kan bindas."
    Och han sade till henne: "Om du väver mitt huvuds sju lockar med väven." [Nu börjar Simson leka med elden, han involverar sitt hår som är nyckeln.]
Men Simson sade till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: "Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem."
Och Micha sade till honom: "Bo hos mig och bli till mig till en far och till en präst, och jag, jag ska ge till dig tio silver till dagarna och dyrbara kläder och ditt levebröd (din överlevnad – hebr. michja)." Och leviten gick (in till honom).
De svarade [på en gång]: "Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (atsal, används bara här) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.
De var vid Jevus och det var sent på dagen [ordagrant: "dagen hade gått ner mycket", kan syfta på att solen var nästan nere].
    Ynglingen sade till sin herre: "Kom – jag ber dig, låt oss stanna till i jevusiternas stad och övernatta där!"

Rut (3)

[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se Rut 3:3, 6. Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i Rut 2:4] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!" [Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". 1 Sam 21:2 och 2 Kung 6:8 översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."

1 Samuelsboken (31)

Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sade till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners offer gjorda med eld?
Och de sade till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra nationerna."
Men det misshagade Samuel när de sade: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve).
När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sade Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
Sedan sade Saul till sin tjänare: "Väl talat, kom låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var.
Sedan kom Saul nära Samuel i porten och sade: "Tala om för mig, jag ber dig, var finns siarens hus."
Och Samuel sade till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sade till dig: Sätt den hos dig."
Och de steg upp tidigt och det hände i gryningen att Samuel kallade på Saul på taket och sade: "Upp, så att jag kan sända iväg dig." Och Saul steg upp och de gick båda två, han och Samuel, utomhus.
Och Sauls farbror sade: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sade till dig."
Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sade till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss gå över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.
Och Jonatan sade till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9–14], kanhända ska Herren (Jahve) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahve) att rädda genom många eller genom få."
Och Saul sade till Achija: "För hit Guds (Elohims) ark." För Guds (Elohims) ark var vid den tiden hos Israels söner.
Och Saul sade till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): "Tillkännage det rena." Och lotten föll på Saul och Jonatan men folket undkom.
Och Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Så Jonatan berättade och sade: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska dö."
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
    Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: "Sänd mig din son David som är med fåren."
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
Och Jonatan sade till David: "Kom och låt oss gå ut på fältet." Och de gick ut båda två på fältet.
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Och Jonatan ropade efter pojken: "Fortare, skynda dig, stanna inte." Och Jonatans pojke tog upp pilen och kom till sin herre.
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se 1 Sam 8:7; 12:12; Ps 5:3; 20:10; 24:7–10; 29:10; 68:25; 145:1.]
Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."
Men David visste att Saul tänkte ut ont mot honom och han sade till prästen Evjatar: "Ta hit efoden [prästens heliga väst]."
Men det kom en budbärare till Saul och sade. "Skynda dig och kom för filistéerna har gjort en räd över landet."
Ge mig därför din ed vid Herren (Jahve) att du inte ska skära av min säd efter mig, och att du inte ska fördärva min fars hus namn."
Be de unga männen och de ska berätta för dig. Låt därför de unga männen finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, för vi kommer en god dag. Ge, jag ber dig, det som finns i din hand till dina tjänare och till din son David.' "
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
    Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och David sade till prästen Evjatar, Achimelechs son: "Jag ber dig, hämta hit efoden." [2 Mos 28:6–14] Och Evjatar hämtade dit efoden till David. [1 Sam 23:6]
Och David sade till honom: "Kan du föra ner mig till denna armé?"
    Han svarade: "Lova (ge mig din ed) vid Gud (Elohim) att du inte dödar mig och inte lämnar mig i min herres händer och jag ska föra ner dig till denna armé."

2 Samuelsboken (9)

Sedan sände Avner budbärare till David rakt ner och sade: "Vems är landet?" Och sade: "Skär ett förbund med mig och se, min hand ska vara med dig till att föra hela Israel till dig."
Sedan sände David budbärare till Ishboshet, Sauls son och sade: "Ge mig min hustru Michal som jag förlovade mig med för 100 filisteiska förhudar." [David och Michal hade inte skilt sig och brudpriset (motsvarigheten) hade inte återlämnats, så hon var fortfarande hans hustru, se 1 Sam 18:25.]
När någon berättade för mig och sade: Se Saul är död, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i Tsiklag [i södra delen av Juda i Negevöknen], istället för att belöna honom för hans nyhet [2 Sam 1:1–16].
Jag har varit med dig på alla dina vägar
    och utrotat alla dina fiender för dig,
och jag ska göra dig ett stort namn,
    som de största namnen på jorden.
och till dig gav jag din herres hus och din herres hustru i din famn och gav dig Israels och Juda hus, och om det var för lite så skulle jag ge dig så mycket mer.
Och när kvinnan från Tekoa talade till kungen föll hon ner med sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv och sade: "Rädda (hjälp) kungen!"
Och kungen sade till prästen Tsadoq: "Ser du? Återvänd till staden i frid (shalom) och Achimaats, din son och Jehonatan, Evjatars son, dina två söner med dig.
Jag har varit uppriktig (helhjärtad, levt med integritet) inför honom,
    och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff). [Ordet för uppriktig är "tamim". Huvudbetydelsen är att vara hel, fulltalig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär, det finns inga dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]

1 Kungaboken (6)

Och kungen sade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung så att han lämnar mig."
Och Ahav talade med Navot och sade: "Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver."
Han svarade henne: "Eftersom jag talade med Navot, jizreliten, och sade till honom: Ge mig din vingård för silver [mynt] eller om det behagar dig, ska jag ge dig en annan vingård istället, och han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård."
Och Israels kung kallade på en kammarherre och sade: "Hämta Michajeho, Imlas son snabbt."

2 Kungaboken (11)

Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Och igen sände han till honom en annan hövitsman över 50. Och han sade därför till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sade till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sade till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
Och hon kallade på sin man och sade: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
Och han sade: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sade: "Hjälp, min herre kung!"
Nu talade kungen med gudsmannens tjänare Gechazi och sade: "Berätta för mig, jag ber dig, om alla de stora ting som Elisha har gjort."
Och när han gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom och han hälsade honom och sade till honom: "Är ditt hjärta rakt, som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav sade: "Det är det." "Och är det det, ge mig din hand." Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen.
Och han sade: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve)." Och de lät honom åka i hans vagn.
Sedan sände Amatsjaho, Israels kung till Jehoash, Jehoachaz son, Jehus son Israels kung och sade: "Gå (kom hit), låt oss se varandras ansikten."
Och Jehoash, Israels kung sände till Amatsjaho, Juda kung och sade: "Tisteln som fanns i Libanon sände till cedern som fanns i Libanon och sade: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln.

1 Krönikeboken (2)

David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."
Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.

2 Krönikeboken (4)

Och nu: Res dig, Herre Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark! Låt dina präster, Herre Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina fromma glädja sig över ditt goda.
Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."
Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem.
Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

Esra (17)

och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Zecharja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan som var lärare.
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).
Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem,
och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat.
Jag vägde upp i deras händer 650 talenter [24,5 ton] av silver, silverredskap för 100 talenter [3,75 ton], 100 talenter [3,75 ton] av guld,
Och jag sade till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahve) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim).
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran.
Vid tiden för aftonoffret reste jag mig upp från min fasta, med mina kläder och min mantel sönderrivna och jag föll på mina knän och spred ut mina händer till Herren min Gud (Jahve Elohim)
och jag bad: "O, min Gud (Elohim), jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud (Elohim), för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna.

Nehemja (41)

[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Jag besvär dig Herre (Adonai), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man. [Ordet för nåd här är hebr. rachamim och översätts också till barmhärtighet. Det förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.] Vid denna tid var jag kungens munskänk. [En munskänk fanns i kungens närhet och fungerade som en livvakt. Bland uppgifterna var bland annat att kontrollera leveranser av mat och vin, besöka leverantörer och även provasmaka mat och dryck innan kungen åt.]
Och det hände i månaden Nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas tjugonde regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
[Detta är den centrala versen i vers 1–10:]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid hans sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom. [Texten ger inte Nehemjas svar på hur länge det skulle ta. I Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även Neh 13:6.]
Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet.
Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner.
Sedan rådgjorde jag med mig själv (funderade noga och övervägde olika alternativ) och utmanade furstarna och ledarna och sade till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem.
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Jag skakade min mantel och sade: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sade: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.
Kom ihåg, tillräkna mig detta till godo, min Gud (Elohim), allt som jag gjort för detta folk. [Detta är den första av de böner där han ber Gud att komma ihåg, se Neh 6:14; 13:14, 22, 29, 31.]
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (1 Krön 8:12; Esra 2:33; Neh 7:37; 11:35), troligtvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
Så jag sände en budbärare till dem och svarade: "Jag håller på med ett stort arbete så jag kan inte komma ner, varför skulle arbetet få avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?"
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
Jag svarade: "Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, 2 Mos 21:13–14; 1 Kung 1:50–53; 2:28–34; 2 Krön 26:16–20; 27:2.] Jag går inte in dit." [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.]
Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom.
[Jag bad:] Kom ihåg min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadja och de övriga profeterna som har försatt mig i fara. [Noadja är en av de fyra kvinliga profetissor som nämns i Bibeln, De övriga är Miriam, Debora och Hulda, se 2 Mos 15:20; Dom 4:4; 2 Kung 22:14; jämför Jes 8:3; Hes 13:17–23. I Esra 8:33 nämns en levit och "son" som hette Noadja. Namnet betyder "möte med Jahve" och verkar fungera både som ett mans och kvinnonamn. Denna bön visar att händelsen med Shemaja var bara en av flera försök att miskreditera Nehemja som en ledare, men han var trofast i sin tjänst trots detta motstånd.]
Därför lade min Gud (Elohim) på mitt hjärta att samla ihop furstarna, ledarna och folket så att de kunde bli räknade efter sina släkter. Jag fann en bok med släkterna över dem som kom upp i det första (återvändandet) och däri fann jag skrivet:
Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.
och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tovijas (Tobias) skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.
Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tovijas bohag ur rummet.
Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst.
Jag förebrådde föreståndarna och sade: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.
Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.
Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?
Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen.
Men jag varnade dem och sade till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten.
Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!
Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna [Mal 1:6–2:1] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift,
hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna. Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Job (14)

då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Saba var ett barnbarn till Abraham, se 1 Mos 25:3] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 1 000 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av fyra olyckor som drabbar Job.]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag. Beskrivningen av katastroferna inleds och avslutas på samma sätt genom att introducera en budbärare. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknad av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]
Eliho tog till orda och sade:
Och om du har förstått, hör detta,
    vänd ert öra till rösten av mitt prat (mina ord – hebr. milah ani).

Psaltaren (124)

Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahve) stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve).
    [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25–26.]
[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.] Mina ord,
    lyssna (vänd ditt öra) till dem,
    
    Herre (Jahve),
    förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).
Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
    
    min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. pala). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. pala) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1–5.]
Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
    rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat (räddat) min fiende utan orsak.
    [Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.]
Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
    res dig mot mina fienders raseri [plural],
    vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
    [Prepositionen framför ordet "raseri" kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
En folkens skara (församling) finns omkring dig,
    återvänd [trona; döm] över henne [skaran] från höjden [himlen].
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
    sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
    Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17–18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
[Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Hjälp, Herre (Jahve)...
    för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
    de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
Se på mig (överväg, tänk på mig),
    svara mig Herre min Gud (Jahve Elohim),
ge ljus åt mina ögon,
    annars somnar jag in i dödens sömn.
En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David. [Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-

Del 1

Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5–7; Jer 51:20.]
Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet för "dag" (hebr. jom) finns bara här och i vers 1. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]
Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]
Men du Herre (Jahve),
    var inte långt borta ifrån mig!
    Du min starkhet, skynda till min hjälp!
Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen),
    mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
    låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
    för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
Granska mig, Herre (Jahve),
    utforska mig,
    rannsaka (hebr. tsaraf – rena med eld) mina njurar och mitt hjärta.
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [5 Mos 6:25],
    rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
Av David.
-

Del 1

Herre (Jahve), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonai), för min talan.
Skynda till min hjälp [nu på en gång],
    min Herre (Jahve), min frälsning. [Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
[Vers 14–18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se Ps 70:2–6.] Visa välvilja (var nådig, ha välbehag i mig) [välkomna min bön]!
    Herre (Jahve), rädda (ryck bort; lyft) mig!
    Herre (Jahve), skynda till min hjälp!
[Vers 5–11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
    hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
    försvara mig (avgör min sak),
    
    från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
    
    från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
Stå upp och hjälp oss!
    Återlös (befria, köp tillbaka) oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)!
[Vers 7–15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
Återupprätta (låt mig få tillbaka) glädjen över din frälsning
    och låt villighetens Ande upprätthålla mig.
Gör gott i din glädje över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    bygg upp Jerusalems murar.
Gud (Elohim), hör min bön,
    lyssna på (ge ditt öra till) orden från min mun.
Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
    och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
    jag är rastlös i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
[Refräng:]
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
vakna min ära (min tyngd).
Vakna Nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och Kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Jag vill väcka gryningen.
[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    högt över hela jorden din ära (din tyngd).
jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt). Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!
Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla länder.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas);
    hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott]
    för den (marken) lider av skälvningar.
För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara mig.
Ge oss hjälp mot vår motståndare,
    för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
Hör mitt rop Gud (Elohim),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på min bön.
Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel],
    var stark, O Gud (Elohim).
Du som agerade (verkade) för oss
Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
    men jag blev som ett ordspråk för dem.
Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
    betala lösensumman för mina fienders skull.
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
    och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
Gud (Elohim), rädda (rycka bort; lyft) mig,
    Herre (Jahve), skynda till min hjälp! [I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ratsah som översätts "Visa välvilja". Första versen är korthuggen, vilket visar på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve.]
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]. Gud (Elohim) skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahve), dröj inte! [Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till mig hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]
Gud (Elohim) var inte långt borta,
    min Gud (Elohim) kom snabbt (fort) till min räddning.
Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
    var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],
Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
Res dig upp Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull (försvara din egen sak).
    Kom ihåg hur dårarna smädar dig alla dagar.
En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Introduktion

Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (hebr. Torah),
    hör (böj era öron mot) orden från min mun.
Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.
Herre (Jahve), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
    hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Bevara min själ (mitt liv, hela min person),
    för jag är gudfruktig.
Du min Gud (Elohim),
    fräls (rädda) din tjänare som litar på dig.
Lyssna (vänd ditt öra) till min bön, Herre (Jahve),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Vänd dig till mig,
    visa mig din nåd (favör, oförtjänt kärlek);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]
Våra år varar i 70 år,
    eller med styrka, 80 år.
Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka);
    de är snabbt förbi och vi flyger bort.[Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet "att storma" och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2.]
Kom tillbaka Herre (Jahve), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
    trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonai) vår Gud (Elohim) komma över oss.
    Upprätta över oss våra händers arbete,
    ja våra händers arbete må du upprätta det.
    [Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
Herre (Jahve) hör min bön,
    och låt mitt rop komma inför dig.
Vakna Nevel-lyra (hebr. nevel) [vanligtvis tolvsträngad] och Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
    jag ska väcka morgonrodnaden. [Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.]
Var upphöjd Gud (Elohim) över himlarna,
    och din ära ska vara över hela jorden.
För att dina älskade må bli befriade,
    räddade av din högra hand och svara mig.
Ge oss hjälp mot vår motståndare,
    för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahves) namn:
"O, Herre (Jahve),
    rädda min själ (mitt liv)."
Herre (Jahve), hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
    Herre (Jahve), ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!
Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
    och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen, allt vad den är. Psalmisten Natten kan bokstavligt syfta tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga konkreta ord. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att vet omfattningen av ett problemet och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]
Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
    och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
    för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).
Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
    jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    uppliva mig (ge mig ny styrka och liv) Herre (Jahve) med dina domar (hebr. mishpat).
Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
    eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
Herre (Jahve) rädda (ryck bort) min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar,
    från en bedräglig (falsk, vilseledande) tunga.
Gör gott Herre (Jahve) mot de goda
    och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.
För tillbaka våra fångar, Herre (Jahve),
    på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder]. [Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]
Herre (Adonai), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Stå upp (res på dig) Herre (Jahve) till din viloplats,
    du och förbundsarken med din styrka.
Jag har sagt till Herren (Jahve): "Du är min Gud (El)."
    Lyssna (vänd ditt öra) Herre (Jahve) till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David.
-
Herre (Jahve), jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, skynda till mig,
    Lyssna (vänd ditt öra) till min röst, när jag ropar [höjer min röst i bön] efter dig!
Sätt en vakt Herre (Jahve) framför min mun,
    vakta över mina läppars dörr.
    [Hjälp mig kontrollera mina ord, se Ords 13:3; 21:23; Jak 3:1–12.]
Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop, för jag är djupt nedböjd,
    rädda (ryck bort) mig från mina förföljare
    för de är för starka för mig.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: "när han flydde för sin son", se Ps 3:1.]
-

Del 1

Herre (Jahve) hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
    – i din rättfärdighet ...

Ordspråksboken (7)

Om de säger:
"Kom med oss,
    vi ska överfalla oskyldiga utan orsak.
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på (ta till dig, förstå, bli ett med) mina ord
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mitt tal.
Min son (vän, barn), var uppmärksam på min vishet
    [Guds vishet som jag, Salomo, har lärt mig av egna, ofta kostsamma erfarenheter],
    vänd ditt öra till mitt förstånd (lyssna noga),
Kom låt oss berusa oss med kärlek ända till morgonen,
    låt oss njuta av varandra i kärlek.
Öppna ditt hjärta (sinne) för fostran,
    och öppna dina öron för kunskapens ord.
    [Var öppen och formbar till kritik, och lyssna noga på visa ord.]
Mitt barn ge mig din fulla uppmärksamhet,
    ta mig som en förebild.
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
    om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
    och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.

Predikaren (2)

Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
Jag säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).

Höga Visan (2)

Säg mig, du som min själ (hela min person) älskar,
    var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
    vid dina vänners hjordar?
Kom, min älskade (raring), låt oss gå ut på fälten!
    Låt oss tillbringa natten i byarna.

Jesaja (4)

De säger: "Låt honom skynda sig,
    låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
    och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
    så att vi får kännedom (kunskap) om det.
Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
    och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
    för jag har återlöst dig.
Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
    ge mig utrymme så att jag kan bo här."

Jeremia (9)

Vem säger till stocken: "Du är min far,"
    och till stenen: "Du har fört fram oss,"
för de har vänt sina ryggar till mig
    och inte sina ansikten,
men i svårigheternas tid ska de säga:
    "Stå upp och rädda oss."
Gå och förkunna dessa ord till norr och säg: Återvänd du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte dölja mitt ansikte mot dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte hysa agg för evigt.
Och Herren (Jahve) har gett dem kunskap om det och jag vet det sedan du lät mig se deras gärningar.
Herre (Jahve) ge akt till mig och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.
Och jag köpte fältet som är i Anatot av Chanamel, min farbrors son, och vägde till honom silvret, 17 shekel silver.
Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: Tala nu om för oss vad du har sagt till kungen, dölj det inte från oss, och vi ska inte döda dig, och vad kungen sade till dig,
Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
    Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå.
Han fick många att snubbla, de föll den ene över den andre och sade: "Stå upp och låt oss återvända till vårt eget folk och till vårt födelseland, från det förtryckande svärdet."
Lämna dina faderlösa, jag är bakom dem (ska bevara dem) och låt dina änkor lita på mig.

Klagovisorna (4)

Alla hennes invånare suckar,
    de letar efter bröd.
De har gett alla sina dyrbarheter i utbyte för att få mat
    för att kunna vederkvicka sina själar (rädda sina liv, överleva).
[Jerusalem säger:] Se, Herre (Jahve), betrakta (förstå) ...
    
    [Hebreiska språket indikerar en dramatisk paus här.]
    ... hur föraktad jag har blivit! [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "alla" med denna bokstav och förstärker hur fullständig hungersnöden är, liksom känslan av förkastelse.]
Se, Herre (Jahve) och betänk
    mot vem du har gjort detta!
Ska kvinnorna äta sin livsfrukt,
    sina friska nyfödda barn?
Ska prästen och profeten slaktas,
    i Herrens (Adonais) helgedom? [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Se" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Här ser vi också hur just frågorna återkommer, vilket är en viktig del av reaktionsfasen.]
Herre (Jahve) du har sett mina felsteg (det som är krokigt),
    döm du i min sak (var du min domare).
Om de sitter eller står,
    se, jag är (ämnet för) deras sång (nidvisa). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I dessa verser är det orden "du har hört", "Deras läppar" och "de sitter" som börjar med denna bokstav. Allt negativt som på något sätt uttalas med ord eller sång, oavsett omständigheter, är ord som bryter ner, krossar och förgör. Alla ord har makt. Död och liv är på vår tunga. Det är påfrestande att hela tiden höra negativt tal.]

Hesekiel (6)

Och han sade till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [Jer 15:16; Upp 10:9, 10]
Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
Och jag täckte dig också med smycken och satte armband på dina armar och en kedja runt din hals.
Och hon var förtjust i sina älskare, som dem vars kött är som åsnors kött och vars sädesvätska är som hästars sädesvätska.
Vem överträffar du i skönhet? Gå ner och bli lagd bland de oomskurna.

Daniel (13)

[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i Dan 4:13, 23 om änglar i himlen.] Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
Medan jag, Daniel, såg synen försökte jag att förstå den. Plötsligt fick jag se en som såg ut som en man (mäktig hjälte) stå framför mig.
Så han [ängeln Gabriel] kom till platsen där jag stod. När han kom nära blev jag förskräckt och föll ned på mitt ansikte, men han sade till mig: "Förstå, du människa, att [fullbordan för] synen gäller den sista tiden."
Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud (Adonai Elohim). [Daniel riktade sin blick mot himlen, se 1 Kung 8:22; Joh 17:1.] Jag sökte honom i bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd) och fastade i säck och aska. [Daniel följde den judiska seden att ta på sig obekväma sträva kläder av get- eller kamelhår och strö aska på huvudet. En yttre handling som visar inre sorg och genuin bön, se 1 Mos 37:34; Neh 9:1; Est 4:1, 3; Jes 58:5; Jer 49:3; Hes 7:18; Joel 1:8; Matt 11:21.]
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonai El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. [5 Mos 7:9]
Böj ditt öra (lyssna noga) och hör! [Min bön till dig, men även folkets hån, se vers 16.]
Öppna dina ögon och se på vår ödeläggelse [städer i ruiner i vårt land] och staden [Jerusalem],
    som är uppkallad efter ditt namn.
Det är inte på grund av våra egna rättfärdiga handlingar vi kommer till dig med våra vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
    utan på grund av din stora barmhärtighet (oändliga nåd). [Här, och i vers 9, används rachamim, ett av flera hebreiska ord för nåd och barmhärtighet. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det illustrerar hur Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]
O Herre hör [vår bön]!
O Herre förlåt [vår synd]!
O Herre agera!
Dröj inte, min Gud,
    [inte för min skull utan] för din skull,
    för din stad
    och ditt folk som bär ditt namn (är uppkallat efter ditt namn)."
Plötsligt rörde någon som liknande en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se Dan 9:21]. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonai), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.
Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"

Hosea (2)

Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
Återvänd Israel till Herren din Gud (Jahve Elohim),
    för du har snavat (snubblat) i dina missgärningar.

Joel (1)

Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
    "Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]

Amos (1)

[Det andra budskapet. Inleds på samma sätt, "Hör detta ord", som förra kapitlet, se Amos 3:1] Hör (hörsamma, lyd) detta ord ni Bashans kvigor på Samariens berg: [ni kvinnor] som förtrycker den fattige,
    som krossar den behövande,
som säger till deras herrar:
    "Ge mig [vin] så jag kan festa!"

Jona (1)

Sedan sade de till honom: "Tala om för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"

Habackuk (1)

Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.

Sakarja (1)

Och Herren (Jahve) sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren – den majestätiska summa [sarkastiskt uttryck] som de tyckte jag var värd!" Och jag tog de trettio silvermynten och kastade dem i skattkistan i Herrens hus.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.