8269 – שַׂר (sar)


Typ:
Hebreiska: שַׂר (sar)
Ursprung: from H8323 (שָׂרַר)
Användning: 421 ggr i GT

Engelsk översättning

ruler
captain (that had rule), chief (captain), general, governor, keeper, lord,(-task-)master, prince(-ip

Engelsk beskrivning

1) prince, ruler, leader, chief, chieftain, official, captain
1a) chieftain, leader
1b) vassal, noble, official (under king)
1c) captain, general, commander (military)
1d) chief, head, overseer (of other official classes)
1e) heads, princes (of religious office)
1f) elders (of representative leaders of people)
1g) merchant-princes (of rank and dignity)
1h) patron-angel
1i) Ruler of rulers (of God)
1j) warden


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (421 st)


Faraos prinsar såg henne och prisade henne inför farao och kvinnan togs till faraos hus.
Och det hände vid den tiden att Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, talade med Abraham och sade: "Gud (Elohim) är med dig i allt som du gör.
Så skar de ett förbund i Beer-Sheva och Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, reste sig och de återvände till filistéernas land.
Sedan gick Avimelech till honom från Gerar och Achuzat, hans vän, och Pichol, officer över hans här.
[Samtidigt var Josef vid liv.] Midjaniterna sålde honom i Egypten till Potifar, en av faraos generaler, chefen över livvakten.
Josef fördes ner till Egypten och Potifar [namnet betyder "tillhör solen" eller "hängiven solen"], en av faraos generaler, chefen över livvakten, en egyptier köpte honom från ismaeliternas hand, de som hade fört honom dit ner.
Men Herren (Jahve) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) i fängelsechefens ögon.
Fängelsechefen satte Josef till att ansvara för alla fångarna (han gav dem i Josefs hand) och allt som gjordes där, det gjordes [beslutades, administrerades] genom honom.
Fängelsechefen tittade inte på (gjorde sig ingen oro för) något som var i hans (Josefs) hand, eftersom Herren (Jahve) var med honom och allt som han [Josef] gjorde lät Herren (Jahve) lyckas väl.
Farao var vred mot sina två förmän – mot förmannen över munskänkarna och förmannen över bagarna.
Han satte dem i förvar i generalens hus, chefen över livvakten, i fängelset, platsen där Josef var bunden.
Chefen över livvakten befallde Josef att vara med dem och han betjänade dem. Dagarna gick och de förblev i fängelset.
Munskänkarnas förman berättade sin dröm för Josef och sade till honom: "I min dröm såg jag vin framför mig,
När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sade han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.
Tre dagar senare, på faraos födelsedag, ställde han till fest för alla sina tjänare. Han "lyfte upp huvudet" (upphöjde) på sin förman över munskänkarna [återinsatte honom i tjänst, se vers 13] och "lyfte upp huvudet" (halshögg) på sin förman över bagarna.
Han återinsatte förmannen för munskänkarna i hans ämbete och han gav bägaren till faraos hand.
Men han hängde upp förmannen för bagarna [på trä – dödade honom], i enlighet med det som Josef uttytt för dem. [1 Mos 40:19]
Men förmannen för munskänkarna kom inte ihåg Josef utan glömde bort honom.
[Förmannen till munskänkarna hörde om drömmarna och kom ihåg Josef.] Då talade förmannen för munskänkarna till farao och sade: "Jag kommer ihåg min försummelse idag,
farao var vred på sin tjänare och satte mig i fängelse i generalens hus, chefen över livvakten, mig och förmannen för bagarna.
Med oss var en ung man, en hebré, tjänare hos chefen över livvakten. När vi berättade för honom om våra drömmar, tydde han dem och berättade för var och en av oss uttydningen.
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
[Planen för att minska folkmängden var hårt arbete och fattigdom, vilket indirekt skulle leda till att många dog i förtid.] Därför satte man slavdrivare över israeliterna för att förtrycka dem med hårt arbete. De tvingade dem att bygga förråddsstäderna Pitom och Ramses [för att härbärgera skördar] åt farao.
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
    Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
Men du ska leta upp kapabla män bland allt folket, män som fruktar (vördar, respektera) Gud (Elohim), sanningsenliga män (män som håller sig till sanningen), som hatar mutor. Utse dem till att råda över tusen, hundra, femtio och tio.
Mose valde ut dugliga män från hela Israel och gjorde dem till ledare över folket, ledare för tusen, hundra, femtio och tio.
källan som furstarna grävde,
    som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar." Och från öknen till Mattana,
[Resan var lång och det var sent.] Och han sade till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moavs furstar stannade hos Bileam.
Och Bileam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig gå med er."
Och Moavs furstar steg upp och de gick till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss." [Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15–16; Jud 1:11; Upp 2:14–16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tel Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]
[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första].
Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moavs furstar.
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
Och Balak offrade oxar och får och sände till Bileam och till furstarna som var med honom.
Och han återvände till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, han och alla Moavs furstar.
Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moavs furstar med honom. Och han sade: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.
Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose,
Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel,
Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte.
Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.
Och han sade: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
    Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sade till honom: "Vad säger min herre till sin tjänare?"
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sade till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Och Herren (Jahve) gav dem i Kanaans kung Javins hand, som regerade i Chatsor. Härförare för hans armé var Sisera som bodde i Charoshet-Hagojim. [Namnet Sisera återfinns inte i mellanörsten vilket gör att att forskare tror att det kan härstamma från staden Sassari i Sardinien. Han kan ha varit del av det sjöfolk som kom från de grekiska öarna (Jer 47:4). Rent betydelsmässigt är namnet sammansatt av häst (hebr. sus) och att se (hebr. raa) vilket ger betydelsen av någon som är snabb och ser.]
och jag ska dra ut med dig till bäcken Kishon. Sisera, härföraren över Javins armé med hans vagnar och hans skaror, honom ska jag ge i din hand."
Och Isaskars furstar var med Debora,
    som Isaskar så var Barak,
    in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
    var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Och han fångade en av Sukkots unga män och frågade honom, och han skrev ner till honom Sukkots furstar och dess äldste, 77 män.
Och han ska utse dem till härförare för 1 000 och till härförare för 50. Och till att plöja hans mark och skörda hans skörd, och till att tillverka vapen för krig och vapen till hans vagnar.
Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor, och i filistéernas hand och i kungen i Moavs hand och de stred mot dem.
Och namnet på Sauls hustru var Achinoam, Achimats dotter, och namnet på härföraren över armén var Avner, Ners son, Sauls farbror.
Och ta dessa tio ostar till härhövitsmannen över deras tusen, och till dina bröder ska du ta med dig hälsningar och höra hur de har det,
Och när Saul såg David gå fram mot filistéen sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Därför tog Saul bort honom från sig och gjorde honom till härförare över tusen, och han gick ut och in framför folket.
Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
Och till honom samlades alla män som var i trångmål och alla män som var skuldsatta, och alla själar som var missnöjda, de samlade ihop sig till honom och han blev ledare över dem, och hos honom var omkring 400 män.
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
Och David steg upp och kom till platsen där Saul slagit läger, och David såg platsen där Saul låg. Och Avner, Ners son ledaren för armén, och Saul låg innanför barrikaden och folket tältade runt omkring honom.
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
Men Avner, Ners son, härförare för Sauls armé, hade tagit Ishboshet, Sauls son och fört honom över till Mahanajim,
Och kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att det är en furste och en stor man som har fallit i Israel idag?
Men Sauls son [Ish-Boshet] hade två män som var ledare för (var sitt) rövarband. [De hade motsvarande position och uppdrag som Joav hade i Davids armé, se 2 Sam 3:22.]
    Namnet på den ene var Baana [betyder: "att plåga"]
    och namnet på den andre var Rechav [betyder: "en som rider"],
de var söner till Rimmon, beerotiten av Benjamins stam. För även Beerot räknades till Benjamin,
Men Ammons söners furstar sade till Chanon, deras herre: "Tror du verkligen att David vill hedra din far, genom att han har sänt tröstare till dig? Har inte David skickat sina tjänare till dig för att utforska staden och bespeja och omstörta den?"
Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se 2 Sam 8:3] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig. [Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och nästa vers (och kanske i Hes 47:16). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas körsvenner och 40 000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där.
[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.]
Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.
Och kungen sade till Joav, arméns härförare som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens ansikte och räknade Israels folk.
Och han har slaktat oxar och göddjur och får i myckenhet, och har kallat på alla kungens söner och prästen Avjatar och Joav, härföraren över armén, men Salomo din tjänare har han inte kallat.
För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
Och även du vet vad Joav, Tserojas son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [2 Sam 3:22–39] och mot Amasha, Jeters son [2 Sam 20:8–10], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han slog dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son Israels härförare [2 Sam 3:22–39] och Amasa, Jeters son Juda härförare [2 Sam 20:8–10].
Dessa var hans furstar (högt uppsatta män):
Azarijaho – son till prästen Tsadok,
vid sidan av Salomos uppsyningsmän över arbetet, 3 300, som styrde (samordnade) över folket som deltog i arbetet.
Men av Israels söner gjorde Salomo ingen till slav, utan de var stridsmän och hans tjänare och hans furstar och hans härförare och ledare för hans vagnar och ryttare.
Detta är hövitsmännen över Salomos arbete, 550 som var ledare för folket som utförde arbetet.
För det skedde när David var i Edom att Joav, arméns hövitsman, gick upp för att begrava de slagna och han slog alla män i Edom,
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var död, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
Och han samlade män runt honom och blev hövitsman för en trupp när David slog dem, och de gick till Damaskus och bodde där och regerade i Damaskus.
Och kung Rechavam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av koppar och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus.
Och Benchadad lyssnade till kung Asa och sände hövitsmännen för sina arméer mot Israels städer och slog Ijon och Dan och Avel-Beitmaacha och hela Kinrot med hela Naftalis land.
Och hans tjänare Zimri, hövitsman över hälften av hans vagnar, konspirerade mot honom. Han var i Tirtsa och drack sig själv berusad i Artsas hus som var (ansvarig) över Tirtsas hus,
Och folket som lägrats hörde sägas: "Zimri har konspirerat och har även slagit kungen." Därför gjorde hela Israel Omri, arméns härförare, till kung över Israel den dagen i lägret.
Då frågade Ahav: "Genom vem?"
    Och han [profeten] svarade: "Så säger Herren (Jahve): Genom furstarnas unga män."
    Och han frågade: "Vem ska inleda striden?"
    Och han [profeten] svarade: "Du."
Och han räknade furstarnas unga män och de var 232. Och efter dem räknade han hela folket, alla Israels söner som var 7 000.
Och furstarnas unga män gick ut först, och Benhadad sände ut och de berättade för honom och sade: "Det kommer ut män från Samarien."
Och dessa gick ut från staden, furstarnas unga män och armén följde dem.
Och Israels kung sade: "Ta Michajeho och bär tillbaks honom till Amon, stadens borgmästare och till Joash, kungens son,
Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: "Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung."
Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom.
Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Men Elia svarade och sade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakob och Johannes förslag att sända eld mot en by Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se Luk 9:54.]
Och igen sände han till honom en annan hövitsman över 50. Och han sade därför till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860 till 841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahve) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara). [Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13–14.]
Och han förde ut alla präster från Juda städer och orenade de höga platserna där prästerna hade offrat, från Geva till Beer-Sheva och han bröt ner portarnas höga platser som fanns i ingången till Jehoshuas, stadens borgmästares port, som var på en mans vänstra [hand, sida] när han går in genom stadens port.
Och Jehojachin, Juda kung, gick ut till Babels kung, han och hans mor och hans tjänare och hans furstar och hans ledare, och Babels kung tog honom i hans åttonde regeringsår.
Och han bar bort hela Jerusalem och alla furstar och alla mäktiga stridsmän, 10 000 fångar, och alla hantverkare och smeder, ingen blev kvar förutom landets klenaste folk.
och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden.
Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspa. Och Jishmael, Netanjas son och Jochanan, Qareach son och Seraja, Tanchumets son netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män.
Och hela folket både små och stora och ledarna för trupperna steg upp och kom till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.
och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn. [Med det låga antalet av 38 leviter (se vers 18–19) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefulla för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]
Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem,
och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat.
Vaka över och bevara dem till dess ni väger upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och furstarna över Israels fäders hus i Jerusalem, i kamrarna i Herrens (Jahves) hus"
När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sade: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig själva från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kananiterna, hettiterna, perisseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
De har tagit några av deras döttrar till fruar åt sig själva och sina söner och har blandat helig säd med folk från landet. Ja, furstarnas och ledarnas hand har varit först med denna trolöshet.
Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed.
Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).
Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.
Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armen och ryttare från kavalleriet.
Och bredvid dem reparerade Refaja, son till Hur, fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, var och ett styrt av en ledare – Refaja och Shallom, se vers 12.]
Och bredvid dem reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]
Malkia, son till Rechav, fursten över Bet-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.
Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspes område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad.
Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Bet-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]
Efter (intill) honom gjorde leviterna reparationer – [under ledning av] Rechum, son till Bani. Och bredvid dem reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren [den murdel som skyddar Keila]. [Keila ligger mellan Zanoach (vers 13) och Bet-Tsur (vers 16) 3 mil sydväst om Jerusalem.]
Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område.
Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspa, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet.
Från den tiden blev det så att hälften av mina tjänare deltog i arbetet och hälften av dem höll i spjut, sköldar, pilbågar och bröstsköldar (harnesk), och ledarna stod bakom hela Juda hus.
då satte jag min bror Chanani att ansvara över Jerusalem, tillsammans med Chananja, ståthållaren på fästningen (borgen, slottet), för han var en pålitlig man och fruktade (vördade) Gud (Elohim) mer än många andra.
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (Elohim),
    du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
    den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
    våra präster, våra profeter,
    våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
    ända till i dag.
Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
    höll inte din undervisning (Torah)
och lyssnade inte till dina påbud
    och de varningar du gav dem.
På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
[Detta kapitel ger lösningen på problemet i Neh 7:1–4 där det inte finns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.] Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.
Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.
Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar,
Under hans tredje regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där. [Något år tidigare, omkring 484 f.Kr. hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet "bankett" används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18–19, 20–22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se Est 5:6; Dan 5.]
att föra drottning Vasti inför honom, iklädd den kungliga kronan. Han ville visa folket och ledarna hennes skönhet, för hon var mycket vacker och tilldragande (attraktiv).
De som stod honom närmast [av dessa visa män] var
    Karshena,
    Shetar,
    Admata,
    Tarshish,
    Meres,
    Marsena [och]
    Memochan,
sju av Persiens och Mediens furstar som hade tillträde till kungens ansikte (närhet) och stod högst i rang i kungariket. [Att sju eunucker och sju furstar nämns pekar symboliskt på att kungen vill påskina att hans rike är fullkomligt och perfekt. Talet sju står för bland annat fulländning. Eftersom det var ett mänskligt rike, som inte var underordnat Gud, var det bara mänskligt perfekt, men det fanns också en välsignelse från Gud här eftersom Esra och Nehemja fick kungens välsignelse att återuppbygga Jerusalems murar och dess tempel.]
Då svarade Memochan inför kungen och furstarna: "Drottning Vasti har gjort fel, inte bara mot kungen, utan också mot furstarna och folket som finns i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser,
Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord.
Sedan gjorde kungen en bankett (stor fest) för alla sina furstar och tjänare – [han kallade den] Esters bankett – och han utlyste en helgdag i provinserna och gav gåvor som det anstår en rik kung.
Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom. [Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se Est 2:21–23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss uppdagas detta av kungen senare, se Est 6:1–3, och Mordochaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19–23 och Est 3:1–6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1–2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den tionde dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i vers 11–12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Haman berättade om sin rikedom och ära för dem (han skröt), och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare.
och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1]
Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem.
För varje basunstöt frustar han högt [säger "haha"; hebreiska ordet heach, som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud],
    redan på avstånd vädrar han strid, härförarnas kommandorop (åskdån) och härskri. [Härförarnas rop, hebr. ra-am, ramar in stycket med inledningen som beskrev hästens "fladdrande man", hebr. rama i vers 22.]
[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
    du ska insätta dem som ledare i landet.
Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin som är minst som erövrare [som den som slog fienden],
    Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"),
    [tillsammans med] Sebulons ledare och Naftalis ledare. [Saul var från Benjamins stam som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Sebulon och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]
likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."
till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
    och undervisa hans äldste i vishet.
Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.] Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
    furstar (ledare) och alla domare på jorden.
Genom mig regerar härskare (ledare),
    och stormän, ja alla rättfärdiga ledare (domare) på jorden.
Det passar sig inte för en [ondskefull] dåre att leva i lyx,
    än mindre att en tjänare skulle råda över kungar (furstar, ledare).
När ett land syndar (gör uppror mot Gud), får det många ledare
    
    [som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
    men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.
Jag har sett tjänare som rider på hästar
    och prinsar som vandrar som tjänare på jorden.
Ve dig du land, när din kung är en pojke
    och dina prinsar festar på morgonen! [I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]
Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
    och dina prinsar äter på rätt tid,
    i styrka och inte i dryckenskap.
Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.
ledaren över femtio, och män av rang,
    rådgivarna och de listiga charmörerna och de yrkesskickliga trollkarlarna.
Och jag ger barn att bli deras prinsar
    och spädbarn ska råda över dem.
Herren (Jahve) vill gå till doms
    med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
    de fattigas rester finns i era hus.
För ett barn har fötts åt oss,
    en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera) vilar på hans axlar
    och hans namn är:
Under (mirakel),
Rådgivare,
Väldig (krigare, hjälte, mäktig) Gud [Ps 45:4],
Evig Fader,
Fridsfurste. [Namn och under står i singular och rådgivare är i hebreiskan ett verb som utgår från hans namn och kan översättas: ger råd, vägleder, planerar och hjälper. Endast "Evig Fader" står här som ett grammatiskt egennamn. Hebreiska ordet för furste är sar som kommer från två hebreiska rötter: "att strida" och "att regera som kung". Kombinationen betyder "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas en prinsessa som strider. Här kombineras ordet för "stridande furste" med shalom som betyder frid, fred, helhet och full harmoni på alla områden. Man skulle kunna formulera innebörden av namnet med de fem komponenterna så här: Han som hjälper genom under – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste.]
För han [deras kung] säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
    faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
    "Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
Tsoans furstar har blivit dårar,
    Nofs furstar är bedragna,
de har fått Egypten att gå vilse,
    som är hennes stammars hörnsten.
De förbereder bordet,
    de tänder lamporna,
    de äter, de dricker.
"Stå upp furstar,
    smörj sköldarna (gör er redo till strid)!"
Vem har tänkt ut detta mot Tsor (Tyrus), den krönta staden, vars köpmän (hebr. knaan; samma namn som folkslaget kananéer) är furstar, vars resande är de ärbara på jorden?
För hans furstar är i Tsoan,
    och hans sändebud har kommit till Chanes.
Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
    och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och hans låga i Jerusalem.
Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
    furstar ska styra med rättvisa.
För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
    och alla hennes prinsar ska vara intet.
Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
    och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
    och Israel till smädelse.
Detta säger Herren (Jahve),
    Israels återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
    som folken avskyr,
    en tjänare under härskare:
"Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
    furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
    Israels Helige som har utvalt dig."
För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.
Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
    så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
    deras präster och deras profeter.
då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid.
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män, hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män, och de ska sova en evig sömn och inte vakna förkunnar (säger, proklamerar) Konungen vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Ordet som profeten Jeremia befallde Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Tsidqijaho till Babel i hans fjärde regeringsår. Seraja var intendent.
Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
    är all hennes prakt.
Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar
    som inte finner något bete.
Utan styrka
    har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och borta från" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
Herren (Adonai) slukade skoningslöst
    alla invånare i Jakob.
I sin vrede har han slagit ned
    alla starka fästen i dottern Juda;
han har brutit ned (slagit) dem till grunden
    och förödmjukade kungariket och dess ledare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "slukade" börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Furstarna har blivit upphängda i sina händer,
    de äldres ansikten visas ingen respekt.
Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahves) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jmf med de 25 män som nämns i Hes 8:16.] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar. [Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just innan Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baruch, har hittats.]
Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel,
Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning.
Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.]
Daniel kallade han Belteshassar.
    [Betyder "den som har Bels favör", Bel var ett generellt namn för "herre" och syftade troligtvis på den största babyloniska guden Marduk, så Daniel fick ett insmickrande namn.]
Hananja kallade han Shadrak.
    [Betyder "belyst av solguden", vilket beskriver månguden Aku.]
Mishael kallade han Meshak.
    [Han får ett liknande namn. Den sista delen byts ut från "El", som betyder Gud, till "Aku" som är babyloniernas mångud. Mishael var ordagrant: "Vem är som Gud?" Hans nya namn är: "Vem är som Aku?"]
Asarja kallade han Aved-Nego.
    [Betyder "Tjänare åt den skinande Nebo, eldens gud", en babylonisk gud. I den kaldeiska översättningen av Jes 14:12 översätts Lucifer till just Nebo.]
[De fick den bästa tänkbara maten som kunde erbjudas i Babylon, men] Daniel var fast besluten (lade på sitt hjärta) att inte orena sig med kungens mat eller vinet som han drack [och bryta Guds lag genom att äta t.ex. griskött och mat offrat till avgudar]. Därför anhöll han hos chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] att slippa orena sig.
Gud gjorde så att han [Aspenas] visade nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd) till Daniel (han blev vänligt inställd; fick tillit och kände medkänsla).
Men han [stod under hård press från kungen och] sade till Daniel: "Jag fruktar min herre kungen. Han är den som bestämt vad ni ska äta och dricka. Vad skulle hända om han såg att ni såg undernärda (svaga) ut, jämfört med de andra unga männen i er ålder? I så fall skulle ni äventyra mitt huvud (mitt liv) inför kungen!" [Aspenas rädsla var befogad. I Daniels bok finns flera exempel på Nebukadnessars hårdhet och nyckfullhet, se Dan 2:5, 12; 3:13. Daniel använde gott omdöme. I stället för att matvägra eller göra revolt är han kreativ och kommer med ett förslag.]
Då sade Daniel till vakten (övervakaren, assistenten) som förste hovmarskalken [Aspenas] satt över Daniel, Hananja, Mishael och Asarja:
När tiden var inne då kungen bestämt att de skulle hämtas [efter tre års studier], fördes de av chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] inför Nebukadnessar.
Ja, det lilla hornet växte (blev ännu mer arrogant) mot härskarornas furste [Gud]. Det upphävde det dagliga [offret] till honom [morgon- och kvällsoffret i templet, se 2 Mos 29:38–42; 5 Mos 28:3–8] och platsen där hans helgedom stod revs ner.
Genom sin kunskap (finurlighet) ska han lyckas med sitt svek (bedrägeri, ha svek i sin hand).
Han ska ha en arrogant attityd (bli stor i sitt eget sinne).
Utan förvarning (med fred, i stillhet) ska han förgöra många.
    [Betydelsen kan vara "med lätthet" eller "genom en falsk fred" eller när allt är stilla och fridfullt.]
Han ska till och med sätta sig upp mot furstarnas Furste och krossas, men inte av människohand.
Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, våra ledare (furstar), våra förfäder (fäder) och till allt folket i landet.
Vi måste skämmas (till oss skam). Våra kungar, ledare (furstar) och våra förfäder (fäder) skäms, för vi har syndat mot dig.
Fursten över Persiens rike stod emot mig under 21 dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa [andliga furstar över Persien och Grekland] förutom Mikael, er [Israels folks] furste.
[Nu förutsägs historien från Alexander den stores död 323 f.Kr. och framåt. Vers 5–20 handlar om konflikten mellan de två delarna av det splittrade grekiska riket. Eftersom Daniels bok handlar om judarna, så fokuserar berättelsen på stormakterna norr och söder om Israel – det Seleukidiska riket i norr och det Ptolemaiska riket i söder. I dessa verser används de generella benämningarna – kungen i söder och kungen i norr. Eftersom konflikten pågår i flera generationer är dessa kungar olika personer. Det södra rikets kungar i Egypten heter Ptolemaios den förste, andre osv. Kungarna i det norra seleukidiska riket i Syrien heter Antiochos den förste, andre, osv.] Kungen [Ptolemaios I – en av Alexander den stores generaler] i söder [Egypten] ska bli mäktig. Av hans furstar ska en vara mäktigare än han [Seleukos I Nikator, som också var en av Alexander den stores befälhavare], och hans herravälde ska bli stort.
På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5].
För Israels söner ska sitta ensamma många dagar, utan kung och utan ledare och utan offer och utan obelisker [som användes för avgudadyrkan, se 2 Kung 3:2; 10:26–28; 17:10] och utan efod [2 Mos 28:6–14; Dom 8:27] eller husgudar [1 Mos 31:19].
Judas furstar är som de som flyttar på landmärken [som var förbjudet att göra, se 5 Mos 19:14].
    Jag ska hälla ut min vrede över dem som vatten.
[Vers 3–7 är svårtolkad, men det kiastiska mönstret hjälper till att skapa en viss struktur. Hela stycket handlar om bedrägeri, svek och schismer, så otydligheten i språket förstärker hur snårig lögnen är. Stycket ramas in av kungarnas ondska och lögn. Nästa nivå handlar om "eld" (deras synd är het som en ugn, se vers 4 och 7). Tredje nivån handlar om synden "på dagen" (vers 5) och har sin kontrast i "natten" i vers 6. Centralt i vers 5ba–6 beskrivs hur kungen drar till sig hånare, som i sin tur förgör honom. Det finns en parallell mellan bagaren som låter jästen (som ofta är en bild på synd) spridas genom degen, och kungen som låter ondska och bedrägeri frodas i samhället.] De gör kungen glad med sin ondska
och furstarna med sina lögner.

På vår kungs dag gör furstarna honom sjuk med vinets hetta,
han drar till sig (sträcker ut sin hand mot) bespottare (de som hånar).
De återvänder inte upprätt,
    de har blivit som bedrägliga bågar,
deras furstar ska falla för svärd,
    för deras rasande tunga.
Detta ska bli till deras sorg
    i Egyptens land.
Även fast de lånar bland nationerna,
    ska jag samla ihop dem,
så att de börjar förminskas
    under bördan av kung och furstar.
All deras ondska är i Gilgal,
    för där hatade jag dem.
För ondskan i deras gärningar
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag ska inte älska dem längre,
    alla deras furstar är upproriska.
Var är nu din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
Deras kung ska gå i fångenskap,
    han och hans prinsar tillsammans," säger Herren (Jahve).
Jag ska utrota (hugga av) domaren från landet (dess mitt)
    och jag ska slakta alla furstar där med honom," säger Herren (Jahve).
Händerna [på dem som borde veta bättre] är skickliga (ivriga, fullt engagerade i) att göra det onda:
    Härskare (ledare i landet) och domare frågar efter mutor [och styr och dömer beroende på vem som betalar mest],
    den mäktige behöver bara säga vad han önskar (yttra sina onda begär),
    så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen. [Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen.]
På dagen för Herrens (Jahves) offer
    ska jag straffa furstarna och kungens söner
    och alla de som klär sig i främmande kläder. [Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid då han var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]
Hennes furstar (prinsar) därinne är rytande lejon,
    hennes domare är nattens vargar,
    de lämnar ingenting på benet till morgonen (de äter upp all märg).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.