8057 – שִׂמְחָה (simcha)


Typ:
Hebreiska: שִׂמְחָה (simcha)
Ursprung: from H8056 (שָׂמֵחַ)
Användning: 94 ggr i GT

Engelsk översättning

joy
[idiom] exceeding(-ly), gladness, joy(-fulness), mirth, pleasure, rejoice(-ing)

Engelsk beskrivning

1) joy, mirth, gladness
1a) mirth, gladness, joy, gaiety, pleasure
1b) joy (of God)
1c) glad result, happy issue


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (94 st)


eftersom du inte tjänade Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt.
Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje,
så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
de firade det Osyrade Brödets högtid [2 Mos 12:17‑20; 34:18] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahve) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim). [Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se Est 1:1. Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Hela församlingen av dem som återvänt från fångenskapen gjorde lövhyddor och bodde i dem. Från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor.
När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor.
På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
Judarna hade ljus och glädje, fröjd och ära.
I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande, fest) och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28‑29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
på den trettonde dagen i månaden Adar. På den fjortonde dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Men judarna som var i Susa samlades på den trettonde dagen och på den fjortonde dagen. På den femtonde dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.
Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den fjortonde dagen i månaden Adar [8:e mars] till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra. [Ordagrant "sänder delar till varandra", dvs. man delar med sig av den mat man tillrett. I det moderna purimfirandet sänder man fortfarande gåvor och ofta är det något ätbart som godis och kakor, men även andra rätter är vanligt i en del judiska grupperingar.]
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se vers 19] till varandra och gåvor till de fattiga.
Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg)
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand). [Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling i hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]
Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse)
    [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
    du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
    till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
    och klädde mig i glädje.
Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
    till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah giyl; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig med harpa (kithara, mindre harpa – hebr. kinnor),
    Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Under glädje och jubel leds de fram;
    de tågar in i kungens palats.
Låt mig höra fröjd och glädje,
    så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen.
    [Benen används symboliskt för människans innersta.]
men de rättfärdiga – de gläder sig
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
    de jublar i glädje!
Ljus är sått för de rättfärdiga,
    och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahve) med [största] glädje (fröjd, munterhet, nöje)
    – kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro) med jubelsång (fröjderop; glädjetjut i triumf)!
så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt lands glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).
De som förde oss i fångenskap bad oss om sångernas ord,
    våra plågare bad oss vara muntra:
    "Sjung en av Sions sånger".
Låt min tunga fastna i gommen i min mun,
    om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte gör Jerusalem
    till min högsta glädje.
Den rättfärdiges hopp [om en evighet med Gud och om Guds rättvisa dom] ger glädje,
    däremot uppfylls inte de ogudaktigas förväntan.
Svek (bedrägeri) finns i hjärtat hos dem som planerar ondska,
    men de som verkar för (medlar mellan parter för att skapa) fred får glädje [i hjärtat].
Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
    och ingen främling kan heller dela dess glädje.
Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
    och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Dårskap tilltalar den som saknar hjärta och förstånd,
    men den som har förståelse (insikt, förstånd) går sin väg rakt fram.
Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
    och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.
    [Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]
När sanningen segrar gläder sig de rättfärdiga,
    men det är de ondas skräck.
Den som älskar nöje (tillfredsställelse, glada dagar) blir fattig,
    den som älskar vin (alkohol) och olja [symbol på välgång och framgång] kommer aldrig att bli rik.
Jag säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).

Jag sade om skrattet: "Det är dårskap",
    och om munterheten: "Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?" [Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning. Besvikelse: skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget blivit åstadkommit.]

Vad än mina ögon önskade (begärde)
    så undanhöll jag dem inget.
Jag förnekade inte mitt hjärta någon glädje,
    för mitt hjärta fann glädje i mitt arbete och detta var min del (vinning, lön) för allt mitt arbete.
För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn. Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.
Den vises hjärta är i sorgens hus,
    men dårens hjärta är i glädjens hus.
Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
(vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig).
Gå ut ni Sions döttrar och skåda på kung Salomo,
    titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
    dagen för hans hjärtas glädje.
Du har gjort folket stort (talrikt, mäktigt)
    och du ger dem stor glädje.
De gläder sig inför dig,
    som man gläder sig under skördetiden,
som män gläder sig
    när de delar byte [efter en strid].
Glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält,
    och i din vingård finns ingen sång,
    inte heller ska där vara några rop,
inga trampare som trampar vinet i presskaren.
Jag har tystat vinskördens rop.
Och se glädje och fröjd,
    slakta oxar och döda får,
    äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
    för i morgon ska vi dö."
Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
    all glädje är förmörkad,
    landets fröjd är borta.
De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
    och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.

    de som Herren (Jahve) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
    glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
    sorg och suckan ska fly bort.
Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
    hennes ödemark som Herrens (Jahves) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
    tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
Herrens förlossade ska återvända
    och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
    och sorger och suckande ska fly bort.
För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (shalom, fred, välgång, framgång och hälsa).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se Sak 9:12],
    istället för vanära ska de sjunga av glädje. [Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".] Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
    evig glädje ska tillhöra dem.
Hör Herrens (Jahves) ord,
    ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
    som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
    så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
För så säger Herren (Jahve): "Sjung med glädje för Jakob,
    och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
    "Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
Är inte framför våra ögon
    maten borthuggen,
från Guds (Elohims) hus
    fröjd och glädje?
Herren Gud (Jahve Elohim) hade förberett ett litet träd (kurbitsträd, ricinbuske) och gjorde så att det växte upp över honom och befriade honom från hans missnöje (onda attityd). [Antagligen hade bladen från det solskydd Jona själv byggt vissnat och han var utsatt för solens hetta. Det ovanliga hebreiska ordet kikajon beskriver en oidentifierad buske eller ett träd. Bland förslagen finns kurbitsträd, ricinbuske, vinranka eller en oljeväxt. Ordet används bara här i hela Bibeln. Rotordet kir beskriver en bred yta och indikerar ett kraftigt bladverk och att trädet hade en paraplyliknande form som fungerade bra som ett solskydd. Ändelsen on i kikajon är en diminutiv form som förminskar ordet, därav översättningen "ett litet träd". Växten i sig måste ju varit några meter hög för att kunna täcka Jona, så från Jona perspektiv var det inget litet träd utan ett stort träd. Troligtvis används den diminutiva formen för att öka kontrasten i vers 10‑11. Från Guds perspektiv var det ett litet träd i jämförelse med den stora staden Nineve.] Jona blev mycket glad över [att få skydd av] det lilla trädet.
Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som [alltid] frälser (räddar).
Han jublar över dig i översvallande glädje (känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig),
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig (dansar) över dig med jubelsång (jubelrop)." [Ordet harach betyder både att bli tyst och att bli döv, men även att gravera in, att utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i hans kärlek). Den sammansatta betydelsen är inte självklar – vad gör han i sin kärlek? Blir han tyst? Slutar han lyssna? Eller skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för jublar återfinns även i Jes 12:3 om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Det används även i Jer 33:11 tillsammans med "översvallande glädje" följt av rop för brudgum och rop för brud. Båda dessa ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Fastan i fjärde månaden [17 Tammus – då stadsmuren i Jerusalem föll, se Jer 39:2]
och fastan i femte månaden [9 Av – då templet förstördes, se Jer 52:12‑14]
och fastan i sjunde månaden [9 Tishri – Försoningsdagen, Jom Kippur]
och fastan i tionde månaden [10 Tevet – då belägringen av Jerusalem startade, se Jer 52:4] ska för Juda hus bli [vändas] till
    glädje, fröjd och en gladlynt tid,
älska därför sanningen och friden (shalom).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.