Medan Gabriel talade med mig föll jag ned i vanmakt (tappade jag medvetandet), med mitt ansikte mot marken. [Jämför Johannes liknande upplevelse i Upp 1:7. Samma ord används också om Jonas "djupa sömn" i stormen, se Jona 1:5.] Men Gabriel rörde vid mig och reste mig upp igen där jag tidigare stått.
Sjömännen blev rädda och ropade var och en till sin gud, och de kastade lasten över bord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner [samma ord "ner" som i vers 3] i de nedersta delarna av båten och han låg och sov en djup sömn.
Båtens kapten kom till honom och sade: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."
