7291 – רָדַף (radaf)


Typ:
Hebreiska: רָדַף (radaf)
Ursprung: a primitive root
Användning: 143 ggr i GT

Engelsk översättning

to pursue
chase, put to flight, follow (after, on), hunt, (be under) persecute(-ion, -or), pursue(-r)

Engelsk beskrivning

1) to be behind, follow after, pursue, persecute, run after
1a) (Qal)
1a1) to pursue, put to flight, chase, dog, attend closely upon
1a2) to persecute, harass (fig)
1a3) to follow after, aim to secure (fig)
1a4) to run after (a bribe) (fig)
1b) (Niphal)
1b1) to be pursued
1b2) one pursued (participle)
1c) (Piel) to pursue ardently, aim eagerly to secure, pursue
1d) (Pual) to be pursued, be chased away
1e) (Hiphil) to pursue, chase


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (143 st)


När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sade Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner(folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med en hög hand.
Men egyptierna jagade dem med alla faraos hästar och vagnar, liksom hans körsvenner och hans armé, och kom ikapp dem där de var lägrade vid havet utanför Pi Hachirot mitt emot Baal Sefon. [Just vid denna plats finns det ett lågland mellan bergen ut mot havet som lämpar sig som lägerplats för den stora skara människor som det här var fråga om.]
Men egyptierna jagade efter dem och gick ut efter dem till mitten av havet, alla faraos hästar, hans vagnar och hans körsvenner.
Fienden sade:
    'Jag ska jaga,
    jag ska hinna i kapp,
    jag ska fördela bytet,
    min vilja ska ske med dem,
    jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska utrota dem.'
Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet.
Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.]
Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
Och amoreerna som bor i bergslandet kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma.
och vad han gjorde med Egyptens armé, mot deras hästar och deras vagnar, hur han lät Vasshavets (Röda havets) vatten dränka dem när de jagade efter er, och hur Herren (Jahve) har fördärvat dem till denna dag [2 Mos 10:19],
Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Herren (Jahve) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig.
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25‑27]
När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!"
Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan [floden], nära vadställena [där floden ofta bara var en halv meter djup]. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem.
Och hon sade till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
Männen i Ai dräpte 36 av deras män och jagade dem från porten [i staden Ai] till Shevarim och slog dem på sluttningen där. Och folkets hjärtan smälte och blev som till vatten. [Shevarim kommer från ordet shever som betyder hål/djup. Det är troligtvis inte en stad utan en geografisk plats, kanske klipporna vid wadi Makkuk. Platsen ligger i alla fall öster om Ai i riktning mot Jeriko.]
Och allt folket som var i Ai kallades samman för att jaga efter dem, och de jagade efter Josua och drogs bort från staden.
Där var ingen man kvar i Ai eller Betel som inte drog ut efter Israel. De lämnade staden öppen och jagade efter Israel.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg.
Och Herren (Jahve) förvirrade dem (panik och tumult bröt ut) inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Gibeon, och de jagade dem längs vägen upp mot Bet Choron och slog dem ända till Azeqa och till Makeda. [Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil.]
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och Herren (Jahve) gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon [vid Medelhavskusten i nordväst] och till Misrefot Majim ["brännande vatten" – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller område i närheten av Sidon, se Jos 13:6] och Mitspes dal österut [nordost från Chatsor], och slog dem till dess ingen var lämnad kvar.
Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig, vilket gjorde kungen oförmögen att hantera vapen och strida. Han blev också inkapabel att utföra prästtjänst, se 3 Mos 8:23‑24.]
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen mot moabiterna och led ingen förlust, inte en man att gå över.
Jag förföljde mina fiender och slog dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
    Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig,
Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
Ja (så är det verkligen), din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet)
    ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända (återupprättad vill jag bo) i Herrens (Jahves) hus (tempel, familj)
    alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd"). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David som genom livet har upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga någon används. Det är inte hans fiender som jagar honom, se Ps 7:6; 31:16; 143:3, utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shuv (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då den i Ps 27:4 att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se Ps 9:10. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i Ps 1:3 om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
Vänd dig bort från det som är ont och gör [istället] gott,
    sök frid – sträva efter den (jaga den). [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)." [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1‑3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4‑6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
    när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem. [David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5‑6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:9; 2 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
De som lönar gott med ont,
    anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott.
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3‑5.] För de förföljer honom som du har slagit
    och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
och säger: "Gud har övergett honom,
    jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom."
jaga dem med ditt oväder,
    och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.
Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
    utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
    och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
    När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
[Vers 86‑87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.] Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,
    från din undervisning (Torah) – är de långt borta.
    [Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är "nära" och sista ordet är "långt borta".]
Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.] Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop, för jag är djupt nedböjd,
    rädda (ryck bort) mig från mina förföljare
    för de är för starka för mig.
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
Sann rättfärdighet leder till liv,
    men den som ständigt strävar (söker) efter ondska jagar den till sin egen död (den leder till döden).
Den som brukar sin jord får överflöd av mat,
    men den som springer efter (söker, följer) tomhet (fantiserar om lättförtjänta pengar) saknar förstånd.
Olycka följer (förföljer) syndare,
    men de rättfärdiga får goda saker (lycka, framgång, rikedom, överflöd) som lön.
Avskyvärd (motbjudande, vidrig) är den ogudaktiges väg inför Herren (Jahve),
    men han älskar den som söker hans rättfärdighet.
En fattig mans släktingar hatar honom,
    och hans vänner undviker honom.
Han söker intensivt efter dem med [tomma] löften,
    men de är borta.
Den som strävar (följer, jagar) efter rättfärdighet och nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet),
    finner liv, rättfärdighet och ära. [Matt 10:39]
    [Versens motsats återfinns i Ords 11:27. Ära och liv återkommer i en uppräkning i Ords 22:4.]
Den onde flyr även när ingen förföljer honom,
    men de rättfärdiga är oförskräckta (frimodiga) som lejon.
Den som odlar sin jord
    
    får en rik skörd,
    men den som ivrigt (passionerat) jagar fåfänglighet (moraliskt fördärvade personer, meningslösa mål, snabba pengar)
    
    mättas med fattigdom.
Vad som är har funnits sedan länge
    och det som ska komma finns redan,
    och Gud (Elohim) söker det som jagas.
Dina furstar är upproriska
    och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
    och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
    och änkans ärende bekommer dem inte.
[Det andra veropet:]
Ve över dem som stiger upp tidigt på morgonen,
    för att de ska kunna få en stark dryck,
som stannar uppe sent
    till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). [Ords 23:30]
Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som virvlande damm i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen.]
Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
    därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
    därför ska de som jagar er vara snabba.
Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
    Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
    [Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
Lyssna på mig,
    ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
    ni som söker Herren (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens).
Se på klippan, som ni är huggna ur,
    på grottan som ni grävts fram från.
Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
    därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
    Deras skam ska aldrig glömmas.
Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil [till Babylon]
    under stort lidande och träldom.
    [2 Kung 25:8‑21; 2 Krön 36:17‑21; Jer 39:1‑10; 51:12‑30]
Hon vistas i andra länder,
    hon finner ingen viloplats.
Alla hennes förföljare har hunnit upp henne
    mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är "exil" som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
    är all hennes prakt.
Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar
    som inte finner något bete.
Utan styrka
    har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och borta från" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
Du har täckt dig själv i vrede och förföljt oss,
    du har dräpt utan förskoning.
Du ska jaga dem i brinnande vrede och förgöra dem,
    så att de inte finns under Herrens (Jahves) himmel. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "Du ska vedergälla", "ge dem" och "Du ska jaga dem" börjar med denna bokstav.]
Våra förföljare är snabbare (bokstavligt "lättare")
    än himlens örnar [Jer 4:13],
de jagar oss uppe på bergen
    och ligger i bakhåll för oss i öknen.
    [De finns överallt och kommer hela tiden ikapp oss, se Jer 52:8‑9.] [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "snabbare" som börjar på den bokstaven. Det förstärker känslan av att de är bakom ryggen, baksidan av huvudet där jag inte ser dem, hela tiden.]
Våra förföljare flåsar oss i nacken,
    vi arbetar utan att få någon vila.
[Tidigare, se 4:4, har Hosea talat om hur folket har gått under på grund av brist på kunskap.]
Låt oss lära känna Herren,
    låt oss sträva (aktivt söka) efter honom [mer och mer, djupare].
Lika säkert som solen som går upp [och bli starkare och klarare, se Ords 4:18],
    kommer han att gå upp över oss.
Han ska komma till oss som skurar,
    som vårregnen som vattnar jorden.
    [De sista regnen innan skörden, som ger näring åt frukten.]
Efraim strävar efter vind och följer efter östanvinden,
    hela dagen förökar han lögn och förödelse,
och de skär ett förbund med Assyrien
    och olja bärs till Egypten.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Edoms överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom han jagade sin bror [Esau var Jakobs bror, se 1 Mos 27:41; 5 Mos 23:7] med svärdet
    och kastade bort all medömkan
    och hans vrede rev och slet oavbrutet
    och han behöll sin ilska för alltid.
Men med en störtflod [som flödar över],
    ska han göra ett ett fullständigt slut (hebr. kalah) på hennes plats [förinta Nineve],
    och mörker ska förfölja (jaga) hans fiender. [Här i vers 8 slutar det alfabetiska mönstret. Den tionde bokstaven Jod återfinns i vers 7b i huvudordet "känner", men prefixet Vav (används). Den elfte bokstaven Kaf återfinns i ordet "fullständig förödelse" i vers 8b. Placeringen gör att den inledande frasen "med en störtflod" skulle kunna kopplas till föregående vers. De två orden är ordagrant "och-med-flod överflöda" och då formar det en parallell till "känna" och att Herren fullständigt omsluter dem som tar sin tillflykt till honom.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.