6944 – קֹ֫דֶשׁ (qådesh)


Typ:
Hebreiska: קֹ֫דֶשׁ (qådesh)
Ursprung: from H6942 (קָדַשׁ)
Användning: 469 ggr i GT

Engelsk översättning

holiness
consecrated (thing), dedicated (thing), hallowed (thing), holiness, ([idiom] most) holy ([idiom] day

Engelsk beskrivning

1) apartness, holiness, sacredness, separateness
1a) apartness, sacredness, holiness
1a1) of God
1a2) of places
1a3) of things
1b) set-apartness, separateness


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (469 st)


Gud sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.
Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, o Herre?
Vem är som du –
    majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
    du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
    som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
Men han sade till dem: Detta är vad Herren (Jahve) har sagt. Imorgon är det sabbatsvila, en helig sabbat för Herren (Jahve). Baka allt ni har lust till och koka det ni vill koka. Lägg undan åt er allt som bli över och spara det till imorgon.
Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.
Och du ska hänga upp förhänget under spännena [som fogar ihop takvåderna, se vers 6] och där innanför förhänget ska du ställa in vittnesbördets ark, och förhänget ska skilja mellan det heliga och det allra heligaste (ordagrant heligheternas heliga).
Och du ska placera Nådastolen ovanpå vittnesbördets ark i heligheternas heliga.
Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans) och skönhet. [Här används roten kbd (Kaf Bet Dalet) som beskriver en härlighetstyngd och par (Pe Alef Resh) som handlar om något skönt, vackert men också att utsmycka och göra strålande. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]
Detta är plaggen som de ska tillverka:
en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet.
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
Och du ska göra en platta av rent guld och gravera på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahve)."
Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Och du ska sätta turbanen på honom och sätta den heliga kronan på turbanen.
Och Arons heliga kläder ska vara för hans söner efter honom, för att bli smorda i dem och för att bli invigda (avskilda) i dem.
Sju dagar ska sonen som blir präst i hans ställe ha dem på sig, han som kommer in i mötestältet för att tjänstgöra på den heliga platsen.
Och de ska äta dessa ting varmed försoning har bringats för att inviga (avskilja) och helga dem, men en främling ska inte äta av det eftersom det är heligt.
Och om något överblivet av invigningsköttet eller av brödet finns kvar till morgonen, då ska det överblivna brännas med eld, det ska inte ätas eftersom det är heligt.
Sju dagar ska du bringa försoning för altaret och helga det, så ska altaret bli högheligt, allt som vidrör altaret blir heligt.
Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahve). [Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på Yom Kippor – Försoningsdagen. Se. 3 Mos. 16.]
Detta ska de ge, var och en av dem som går förbi som är räknad, en halv shekel efter helgedomens shekel - shekeln är 20 gera - en halv shekel som ett offer till Herren (Jahve).
och av kryddkassia 500, efter helgedomens shekel, och av olivolja 1 hin.
Och du ska göra en helig smörjelseolja av det, en parfym sammansatt med en parfymörs skicklighet, det ska vara en helig smörjelseolja.
Och du ska helga dem så att de blir högheliga, allt som vidrör dem ska bli heligt.
Och du ska tala till Israels söner och säga: ’Detta är en helig smörjelseolja till mig genom era generationer.’
Den ska inte hällas på någon människas kropp, inte heller ska någon tillverka något efter dess recept, den är helig och den ska vara (förbli) helig för er.
Och du ska göra rökelse utav det, en parfym med en parfymörs skicklighet, kryddat med salt, rent och heligt.
Och du ska mala en del av det väldigt fint och placera det framför vittnesbördet i mötestältet, där jag ska umgås med dig, det ska för dig vara högheligt.
Och rökelsen som du ska göra efter dess recept, ska du inte göra till dig själv, det ska för dig vara helgat till Herren (Jahve).
och de broderade kläderna
    och de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet,
och smörjelseoljan,
och rökelsen av söta kryddor till det heliga. I enlighet med allt som jag har befallt dig ska de göra. [Enligt det mönster Herren instruerat Mose, se 2 Mos 25:9, 40; 26:30; 27:8.]
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten, för det är heligt för er. Den som vanhelgar den ska dödas, för alla som gör något arbete, den själen (personen) ska huggas av från sitt folk.
Sex dagar ska arbete göras men på den sjunde dagen är en sabbat med högtidlig vila, helig för Herren (Jahve). Den som gör något arbete på sabbatsdagen ska med säkerhet dödas.
Sex dagar ska arbete göras men den sjunde dagen ska för er vara en helig dag, en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton) till Herren (Jahve). Den som gör något arbete (den dagen) ska dödas.
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen, de heliga kläderna till prästen Aron och kläderna till hans söner för att göra tjänst i prästämbetet."
Och de kom, alla vars hjärta uppmuntrade honom, och alla vars ande gjort honom villig, och förde fram Herrens (Jahves) offer till arbetet med mötestältet och för all dess tjänstgöring och till de heliga kläderna.
Och Betsalel och Oholiav ska arbeta och varje man med ett vist hjärta i vilken Herren (Jahve) har lagt vishet och förståelse till att veta hur man gör allt arbete för tjänsten i helgedomen enligt allt som Herren (Jahve) har befallt."
Och de tog av Mose emot hela offret som Israels söner hade burit fram till arbetet för tjänsten i helgedomen, det (materialet) som det skulle tillverkas av. Och de bar fortfarande fram frivilliga gåvor till honom varje morgon.
Och alla visa män som utförde allt arbete på helgedomen, kom var man från sitt arbete som han utförde,
Och Mose befallde att man skulle kungöra i lägret och säga: "Varken man eller kvinna ska göra något mer arbete för offret till helgedomen." Så hindrades folket från att föra fram mer.
Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena rökelsen av söta kryddor, som en parfymörs hantverk.
Allt guld som användes till arbetet i hela arbetet med helgedomen, även guldet till offret var 29 talenter och 730 shekel, efter helgedomens vikt [totalt 87 730 shekel – motsvarar 1 ton]. [Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen. Talenten (hebr. kikkar) var den största viktenheten vid den här tiden. En talent motsvarade 3 000 shekel (hebr. sheqel), som var en viktenhet på 11,5 gram. Totala mängden guld här var alltså (29 x 3000 + 730) 87 730 shekel – motsvarar 1 ton.]
Och silvret från dem som var räknade i församlingen var 100 talenter och 1 775 shekel, efter helgedomens vikt [totalt 301 775 shekel – motsvarar 3,5 ton].
En beka [hebreiska för "halv/delad", var en viktenhet på 5,5 gram] per huvud, det är en halv shekel efter helgedomens vikt, för varje som gick över till dem som är räknade, från 20 års ålder och uppåt, 603 550 män. [Antalet är exakt samma som vid folkräkningen i 4 Mos 1:46.]
De 100 talenterna silver [den största delen] användes till att gjuta helgedomens socklar och socklarna till draperiet (förhänget), 100 socklar av 100 talenter, 1 talent [34,5 kg] för varje sockel.
[Nu beskrivs prästens klädnad. Stycket verkar vara uppdelat i sju sektioner.] Och från blått och purpur och scharlakansrött gjorde de broderade kläder för tjänst i det heliga och gjorde heliga kläder till Aron som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och de gjorde den heliga plattan, en krona av rent guld och skrev en text på den som man graverar en signetring: "Helgad till Herren (Jahve)."
de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen,
    de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet.
Och du ska ta smörjelseoljan och smörja Tabernaklet och allt som är i det och ska helga (avskilja) det och alla dess möbler, och det ska vara heligt.
Och du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt.
Och du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.
Och återstoden av matoffret ska vara till Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahves) eld. Tittar lite på andra översättningar här.
Och återstoden av matoffret ska vara till Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahves) eld. Se vers 3
och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför Herrens (Jahves) ansikte, framför helgedomens förhänge.
Om en själ begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahve) en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en enligt [av prästen uppskattat] jämförbar summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som ett skuldoffer.
Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
Det ska inte bakas med jäst. Jag har gett det till dem som deras del av mitt offer gjort med eld. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
Alla män bland prästerna ska äta av det. Det är högheligt.
Men inget syndoffer vars blod burits in i mötestältet för att försona det heliga ska ätas. Det ska brännas i eld.
Detta är undervisningen om skuldoffer. Det är högheligt.
Varje man bland prästerna ska äta av det, det ska ätas på en helig plats. Det är högheligt.
Och han satte huvudbonaden på hans huvud och på hans panna satte han den gyllene plåten, den heliga kronan, som Herren (Jahve) befallt Mose. [2 Mos 28:36]
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sade till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret.
för att ni ska skilja mellan heligt
        och oheligt
        och mellan orent
    och rent
Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahves) offer gjort med eld och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt.
"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Och han ska slakta lammet på platsen där han ska döda syndoffret och brännoffret, på en helig plats, för liksom syndoffret är prästens så är även skuldoffret. Det är högheligt.
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17‑22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
[Fem djuroffer krävdes: en ung oxe, två getter och två baggar.] Så ska Aron komma in till den heliga platsen: med en ung oxe som ett syndoffer [3 Mos 4:3] och en bagge som ett brännoffer [3 Mos 1:1‑17].
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem. [Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se 2 Mos 28:39‑41; 39:29. De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se vers 6 (2 ggr), 11 (3 ggr), 17, 24.]
På det sättet ska han rena det allra heligaste från Israels söners (folks) orenheter på grund av deras överträdelser i alla deras synder. På samma sätt ska han göra med församlingens mötestält [uppenbarelsetältet, tabernaklet, som innehåller det heliga och allra heligaste] som står mitt ibland dem och är omgivet av deras orenhet.
Ingen människa får vistas i församlingens mötestält när han [Aron, översteprästen] går in för att bringa försoning på den heliga platsen, till dess att han kommer ut och har bringat försoning för sig själv och för sitt hushåll och för hela Israels församling.
När han har avslutat försoningen av den heliga platsen och av församlingens mötestält och altaret, ska han föra fram den levande geten.
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
Syndoffersoxen och syndoffersgeten vars blod bars in för att bringa försoning på den heliga platsen ska bäras bort utanför lägret, och de ska brännas i eld, deras hud och deras kött och deras exkrement.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
Han ska bringa försoning för den heliga helgedomen och han ska bringa försoning för församlingens mötestält och för altaret och han ska bringa försoning för översteprästen och för allt folket i församlingen.
Den som äter av det måste bära sin skuld, för han har ohelgat det som var helgat åt Herren (Jahve). Han ska utrotas ur sitt folk.
Under det fjärde året ska all deras frukt vara helig som ett tackoffer till Herren,
Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) offer gjorda med eld och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
Han ska äta sin Guds (Elohims) bröd, både av det högheliga och av det heliga.
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahve).
Säg till dem: "Vemhelst han är av all er säd bland era generationer (för all framtid) som går till de heliga tingen, som Israels söner har helgat till Herren (Jahve), och har sin orenhet på sig, den själen ska huggas bort från framför mitt ansikte (min närvaro). Jag är Herren (Jahve).
Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,
Den själen som har rört något sådant ska vara oren till kvällen och ska inte äta av det heliga förrän han har tvättat sin kropp med vatten.
Och när solen har gått ner ska han vara ren och ska därefter äta av det heliga för det är hans mat.
Ingen främling [som inte är av Arons prästsläkt] ska äta av det heliga, en gäst hos prästen eller en inlånad tjänare ska inte äta av det heliga.
Om prästens dotter gifter sig med en främling ska hon inte äta av de heliga offren.
Men om en man äter av det heliga ovetandes, då ska han ge en femtedel därav (av dess värde) [som syndoffer, se 3 Mos 5:16; 6:5] och ska ge det till prästen med det heliga.
Och de ska inte vanhelga Israels söners heliga ting som de offrar till Herren (Jahve),
eller låta dem bära synden av sin skuld när de äter deras heliga ting, för Jag är Herren (Jahve) som helgar dem."
Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahve) som helgar er,
Tala till Israels söner och säg till dem: Angående Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider) som ni ska utropa (förkunna, proklamera). Dem ska ni kalla för heliga sammankomster, de är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. moed).
Sex dagar ska arbete utföras. Sjunde dagen är sabbat för högtidlig vila, en helig sammankomst. Du ska inte utföra något arbete. Det är Herrens (Jahves) sabbat var du än bor. [Sabbaten inleds vid solnedgången på fredagskvällen och avslutas på lördag kväll en timma efter solnedgången. Kvällen inleds med ljuständning och ofta en bönegudstjänst i synagogan. Det är ett dygn då man inte arbetar, umgås med familjen och går till synagogan. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst. Se även 2 Mos 20:8‑11; 31:12‑17; 35:1‑3; 4 Mos 28:9‑10; 5 Mos 5:12‑15]
Detta är Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider), heliga sammankomster, som ni ska utropa (förkunna, proklamera) på deras bestämda tider.
På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete.
Istället ska ni bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve) i sju dagar. På den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete. [Det osyrade brödet är en bild på syndfrihet och talar dels om Jesus, men även om oss som genom Jesu försoningsverk har rätten att ta del av Hans syndfrihet genom frälsningen. Se även 4 Mos 28:24‑25; 5 Mos 16:8.]
Prästen ska vifta dem tillsammans med brödet från förstlingsfrukten som ett viftoffer framför Herrens (Jahves) ansikte, med de två lammen. De ska helgas åt Herren (Jahve) för prästerna.
Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.
Tala till Israels söner (barn) och säg; I sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september-oktober], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se 4 Mos 29:1], en helig sammankomst.
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den tionde dagen i denna sjunde månad är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka era själar (er själva). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, då ska inget arbete utföras [det är en sabbatsdag].
I sju dagar ska ni bära fram eldsoffer till Herren (Jahve). Den åttonde dagen ska vara en helig sammankomst för er och ni ska föra fram ett eldsoffer till Herren (Jahve). Det är en högtidlig sammankomst, ni ska inte utföra något arbete [det är en sabbatsdag].
Detta är Herrens högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska deklarera (förkunna, proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahve) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag,
Och det ska vara Arons och hans söners och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av offren till Herren (Jahve) gjorda med eld som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Detta är ett jubelår, det ska vara heligt för er. Ni ska äta överflödet från fälten (det som är kvar från tidigare år).

Gäller din uppskattning (värdering) en man från 20 års ålder till 60 års ålder,
    ska den vara 50 shekel silver [omkring 0,5 kg] efter helgedomens shekel.
Och om det är ett djur som man för fram offer med till Herren (Jahve), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahve) ska vara heligt.
Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt.
Och när en man ska helga sitt hus till att vara heligt inför Herren (Jahve), då ska prästen värdera det om det är gott eller ont. Som prästen värderar det så ska det stå.
Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahve), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahve).
Och alla dina uppskattningar ska vara efter helgedomens shekel. 20 gera ska vara 1 shekel.
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
Och allt tionde av marken, om det är säd eller frukt från träden, är Herrens (Jahves). Det är heligt för Herren (Jahve).
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).
Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.
enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8 600, väktare av helgedomens angelägenheter.
Deras ansvar (arbetsuppgift) är arken, och bordet (skådebrödsbordet) och menoran (ljusstaken) och altaret (rökelsealtaret) och helgedomens redskap som prästerna använder i tjänstgöringen, och förhänget och allt som hör till arbetet med detta.
Elazar, Arons son, prästen är chefen för de övriga ledarna bland leviterna och har huvudansvaret över dem som håller (sköter om, vaktar, skyddar) helgedomens angelägenheter.
ska du ta fem shekel för var och en av dem, efter helgedomens shekel ska du ta dem, en shekel är 20 gera [liten viktenhet på ca 0,5 gram].
från de förstfödda av Israels söner tog han pengarna, 1 365 shekel efter helgedomens shekel,
Detta är Kehats söners arbete i mötestältet, bland de heligaste föremålen.
Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet som de utför i helgedomen och lägga dem i ett tyg av blått och täcka dem med skinn, och sedan ska de lägga dem på ett ok.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för ljusoljan (lampoljan), och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler."
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de." [Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans.
Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."
Och prästen ska vifta dem som ett viftoffer inför Herren (Jahve), detta är helgat (avskilt) till prästen, tillsammans med viftofferstycket (bröstet från baggen) och låret, och därefter kan nasiren dricka vin.
Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1‑49.]

Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1‑16],

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
130 shekel [1,5 kg][vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg][vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.
Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner.
Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en helig del, och till dina söner som en evig förordning.
Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner.
På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera.
Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett offer gjort med eld som en söt arom till Herren (Jahve).
Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."
Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Och dess drickoffer ska vara en fjärdedel av en hin [en dryg liter] till ett lamm, på en helig plats ska du hälla ut ett drickoffer av stark dryck till Herren (Jahve).
Den första dagen ska vara en helig sammankomst, ni ska inte göra någon slags arbete,
Och på den sjunde dagen ska ni ha en helig sammankomst, då ska ni inte göra något arbete.
Och på förstlingsfruktens dag, när ni för fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve) på er veckohögtid (Shavuot) ska ni hålla en helig sammankomst, då ska ni inte göra något slags arbete,
Och i den sjunde månaden (Tishri) på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.]
Och på den tionde dagen i denna sjunde månad (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
På den femtonde dagen i den sjunde månaden (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar,
Och Mose sände iväg dem till striden, 1 000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand.
och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
Bara de heliga tingen som du har och dina löften ska du ta och gå till platsen som Herren (Jahve) ska välja,
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina budord (klara tydliga befallningar) som du har befallt mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.
Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
Han sade:
"Herren (Jahve) kom från Sinai
    och stod upp från Seir [ett annat namn för Edom] till dem,
    han trädde fram i glans (strålade tydligt) från [berget] Paran,
och han kom från myriader heliga,
    vid hans högra var ett brinnande dekret.
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sade till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så. [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Men allt silver och guld och redskap av brons och järn är heligt för Herren, det ska komma till Herrens (Jahves) skatter."
Och prästen svarade David och sade: "Det finns inget vanligt bröd under min hand, utan det är heligt bröd [skådebrödet, se 2 Mos 25:23‑3], bara om de unga männen har hållit sig borta (vaktat, bevarat sig) från kvinnor." [3 Mos 15:16‑18]
Och David svarade prästen och sade till honom: "Eftersom vi har avhållit oss från kvinnor dessa tre dagar, när jag kom ut var de unga männens kärl heliga, fast det var en vanlig resa, hur mycket mer idag när det ska bli heligt bröd i kärlen?"
Så prästen gav honom heligt bröd, för det fanns inget bröd där förutom skådebröden, som hade tagits bort från framför Herrens (Jahves) ansikte, för att lägga fram nybakat bröd den dagen då det togs bort.
Beröm er i hans heliga namn,
    gläd er av hjärtat de som söker Herren (Jahve).
… de skulle sjunga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
Och Tirshata sade till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte]. [Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]
Och jag sade till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahve) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim).
De har tagit några av deras döttrar till fruar åt sig själva och sina söner och har blandat helig säd med folk från landet. Ja, furstarnas och ledarnas hand har varit först med denna trolöshet.
Nu har för ett litet ögonblick Herren vår Gud (Jahve Elohim) visat oss nåd (favör) genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp (en pinne) på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom.
Och Tirshata sade till dem att de inte skulle äta av det heliga (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen) förrän det kom en präst (överstepräst) med Urim och Tummim [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte]. [Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som användes för att kasta lott, se 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42.]
Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8‑11; 5 Mos 5:12‑15]
    och gav dem påbud (hebr. mitzvot),
    stadgar (hebr. chuqim)
    och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna)
genom din tjänare Mose.
Om någon av de främmande folken för in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen ska vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. [Denna regel härstammar från 2 Mos 16:22‑30. Ganska snart bröt folket mot denna regel, se Neh 13:15‑16.] Vi ska låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav. [2 Mos 23:10‑11; 3 Mos 25:2‑7; 5 Mos 15:1‑3]
till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
[Detta kapitel ger lösningen på problemet i Neh 7:1‑4 där det inte finns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.] Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.
Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans 284.
"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg." [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se 2 Sam 5:6‑7, 9. Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet "Sion", se Ps 132:13. Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2‑3.]
Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1‑2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Men vad det gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
    hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
    granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I Ps 132:4 är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2].
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
-
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1‑17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
Må han sända hjälp från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
[Nu skiftar pronomenet "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8‑10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2‑3.]
Hör mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp),
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.
Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära,
    böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1‑2 med en uppmaning att "ge", hebr. yahab. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahve), ni hans trogna följare,
    tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].
    [Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24‑26.]
För i honom gläder sig vårt hjärta,
    för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
    må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
    till dina boningar [templet i Jerusalem].
Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna,
    Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron.
Stor är Herren (Jahve) och högt är han prisad
    i vår Guds stad.
Hans heliga berg
Förkasta mig inte från ditt ansikte
    och ta inte din Helige Ande ifrån mig.
Gud (Elohim) har talat i sin helighet:
Jag ska jubla, Jag ska dela Shechem (Sikem)
    och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen).
Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
En fader för de faderlösa
    och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare)
    är Gud (Elohim) i sin heliga boning.
    [Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11‑12; 1 Tim 5:5.]
Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren (Adonai) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
    [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14‑15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15‑17.]
Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
    segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
Gud (Elohim) dina vägar är heliga.
    Vilken stor gud (el) kan jämföras med dig Gud (Elohim)?
Han tog dem till sitt heliga område (gräns),
    bergen som hans högra hand hade fått.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73‑83.]
-
Gud (Elohim),
    folken har invaderat din arvedel,
    orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av Korachs söner, en sång.
-
Hans grund (grundvalar) finns i de heliga bergen.
Jag har funnit min tjänare David,
    med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
    förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
Dina vittnesbörd (stadgar) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet tillhör (är lämpligt, passande, smyckar och är något vackert i) ditt hus,
    
    Herre (Jahve),
    för alltid (ordagrant "i längd av dagar").
Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden.
Gläd er i Herren (Jahve), ni rättfärdiga,
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher).
    [Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se Ps 6:6; 30:5.]
En psalm.
-
Sjung en ny sång till Herren (Jahve),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
[Refräng:]
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]
För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
    från himlarna har Herren (Jahve) skådat ner på jorden,
Av (för) David.
-

Välsigna Herren

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ... [Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
Ha er ära i hans heliga namn,
    låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve).
För han kom ihåg sitt heliga ord
    till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1‑3]
Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
    och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning.
-
Gud tala i din helighet, så att jag kan upphöja,
    så att jag kan dela Shechem och mäta ut Sukkots dal.
Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig. [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]
då blev Juda hans heliga,
    Israel hans kungarike.
Lyft upp era händer till helgedomen
    och välsigna Herren (Jahve).
Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
    och tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt namn
    för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] För du har gjort ditt ord och ditt namn större än allt!
    [Du har överträffat allt!]
Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)! [Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]

Gud är stor – prisa honom

[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".] Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],
    prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6‑8]
Det är farligt att alltför snabbt lova en gåva (helig tjänst),
    utan att först beräkna kostnaden och tänka efter vilka konsekvenser beslutet kommer att få.
Om det fortfarande finns ett tält där
    ska det förtäras (eldas upp).
Som en terebint eller en ek vars stubbe
    finns kvar när det sågats ner,
    på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe.
Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
    för jorden ska vara full av Herrens (Jahves) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
    [Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]
Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahve), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta deras del och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder.
Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.
En huvudled (väl markerad väg, en upphöjd väg) ska finnas där,
    den ska kallas: "den heliga vägen".
Ingen oren ska färdas på den,
    den är reserverad för dem som han vägleder.
Dårar (de som föraktar Guds vishet) ska inte vandra på den.
Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
    och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
    och Israel till smädelse.
För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
    och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
    alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
    [Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk.
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
De som har odlat det ska äta det
    och prisa Herren (Jahve)
och de som har samlat in det
    ska dricka det i min helgedoms gårdar."
De ska kalla dem Det heliga folket,
    Herrens (Jahves) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
    en stad inte längre övergiven.
Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans Helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
    Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
    med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
    sin Helige Ande i deras mitt?
Se ner från himlarna och skåda
    från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
    ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.
För en kort tid fördrevs ditt heliga folk
    [alt. översättning: "För en kort tid ägde ditt heliga folk det"],
    våra vedersakare trampade ned din helgedom.
Din heliga stad har blivit en vildmark,
    Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.
Vårt heliga och vårt underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig,
    har brunnit med eld
    och alla våra glädjefyllda ting har blivit förspillda.
Men ni som har övergett Herren (Jahve),
    som har glömt bort mitt heliga berg,
som gör i ordning ett bord åt Ödet
    och offrar blandat vin i fullt mått till avgudarna,
Varg och lamm ska äta tillsammans
    och lejon ska äta gräs som oxen
    och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
    på hela mitt heliga berg," säger Herren (Jahve).
De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens hus.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1; 2:1; 4:1], guldet är fördunklat (har blivit matt, blänker inte längre),
    det finaste guldet är missfärgat,
de heliga stenarna
    är uthällda i varje gathörn. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken. Guldet och de heliga stenarna syftar på de ädelstenar som fanns i översteprästens bröstsköld, axelepåletter och andra utsmyckningar i templet.]
Du har föraktat mina heliga ting och har vanhelgat mina sabbater.
Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har gömt sina ögon från mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem.
Du var den vida smorda keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du har vandrat upp och ner mitt ibland stenarna av eld.
Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sade om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land.
Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.
Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i Dan 4:13, 23 om änglar i himlen.] Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
[Konversationen mellan änglarna var till för Daniels skull] Han svarade mig: "Under 2 300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli upprättad (renad)." [Versen avslutas med att templet ska helgas på nytt. Detta uppfyllande skedde tydligast i historien den 14:e december 164 f.Kr. när Judas Maccabeus renade och återinvigde templet, se 1 Mack 4:52. På Jesu tid och än i dag firas Chanukka för att högtidlighålla minnet av denna händelse, se Joh 10:22‑23. De 2 300 kvällarna och morgnarna syftar på tiden innan denna händelse. Den kan tolkas på två sätt. Antingen är det hela dagar eller antal offer. Om det är 2 300 dagar motsvarar det drygt 6 år. Räknar man två offer per dag, så motsvarar 2 300 offer 1 150 dagar, vilket är drygt 3 år. Det är ingen tvekan om att Antiochos åsyftas i denna profetia och både 6 år och 3 år före 164 skedde stora händelser. År 170 f.Kr. mördades en överstepräst och i december 167 f.Kr. vanhelgades templet. Som det ofta är med Bibelns profetior finns det ett dubbelt uppfyllande. Det gäller även denna profetia. I vers 26 får Daniel förklarat att detta gäller "en avlägsen framtid". Jesus refererar också till att detta är något som ska hända i framtiden, se Matt 24:15. En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se även 2 Thess 2:4; Upp 13:14‑15.]
Herre, för all din rättfärdighets skull (eftersom du alltid gör det som är rättvist och rätt), vänd bort din vrede och ilska från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra förfäders (fäders) skuld blir Jerusalem och ditt folk hånat av alla folk omkring oss. [Jer 29:18]
Medan jag fortfarande talade, bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön inför Guds heliga berg
[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet "shavuim" som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som "ett dussin" på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk "fulländad" tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här "sjuperiod" eller vecka av år är då "årsvecka". En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se 3 Mos 25:1‑6. Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se 3 Mos 25:7. Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se 3 Mos 26:33‑35; Jer 34:12‑22.
    Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se 3 Mos 25:2. När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se 1 Kung 6:1. Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se 1 Kung 9:6‑9. Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se 1 Kung 5:13‑14; 12:6‑11. Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia:
    - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr.
I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se 1 Kung 6:1.]
Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant 'ristade' eller 'utskurna') över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är 'utskuren' som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:]
    För att få ett slut på överträdelsen.
    För att försegla synder.
    För att sona (övertäcka) skulden.
    För att införa en evig rättfärdighet.
    För att försegla synen och profetian (som med ett sigill).
    För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste.
[Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.]
Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se 3 Mos 7:20; Jes 53:8),
    och han ska inte ha något (vara längre).
[Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en "vanlig" kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas "min smorde" i Jes 45:1. Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka "inte ha något" som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper],
    dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande].
[Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se Luk 19:44.]Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se Jes 10:23; 28:22]
    att det ska råda krig med förödelse [plural].
Han [kungen av norr – Antiochos IV] ska vända tillbaka [från Egypten] till sitt land med mycket gods, men hans hjärta kommer att vara emot det heliga förbundet. [På väg upp mot Syrien slår Antiochos IV ner ett judiskt uppror och dödar 40 000 judar och lika många säljs som slavar, se 2 Mack 5:12-14. Han plundrade templet i Jerusalem med hjälp av en ond överstepräst, Menelaus, se 2 Mack 5:15-21.] När han har genomfört sitt uppsåt vänder han tillbaka till sitt land.
Skepp från Kittim [romerska fartyg från Cypern i väster] ska komma emot honom och han ska förlora modet (bli rädd). [Kittim var ett annat namn för ön Cypern, men också ett uttryck för länderna väster om Egypten och Syrien i allmänhet. Här syftar det på den romerska flotta som kommit till Alexandria under befäl av Gaius Laenas på Ptolemaios begäran. Här introduceras den fjärde stormakten, romarna, som snart kommer att ta över efter grekerna.]

Förföljelse av judar

Då ska han vända tillbaka [till Syrien] och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Han ska vända tillbaka och ära (lyssna på) de som övergett det heliga förbundet. [År 167 f.Kr. vände Antiochos IV sin förödmjukelse till ilska mot det judiska folket ännu en gång. Han sände en befälhavare som hette Apollonios till Jerusalem. Han låtsades komma i fredliga syften, men på sabbatsdagen attackerade och dödade han många judar och plundrade staden, se 2 Mack 5:23-26. Samtidigt belönade han de judar som stödde hans hellenistiska agenda, se 2 Mack 4:7-17.]
Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5‑7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1‑3.]
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.] Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
    Låt larmet ljuda på mitt heliga berg! Låt alla landets invånare darra och bäva,
    för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
De trampar ner den fattiges huvud i jordens damm
    och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far går till samma jungfru
    för att vanhelga mitt heliga namn.
Herren Herren (Adonai Jahve) har svurit vid sin helighet:
    "Sannerligen ska de dagarna komma över dig
när du ska föras bort med krokar
    och dina invånare med fiskkrokar.
Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hedningar dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till). [Domen liknas med vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar raggla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15‑29; 49:12.]
[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11‑15.] Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
Och jag sade: Jag har blivit förvisad
    från dina ögon (bortskickad från din åsyn),
men jag ska fortsätta att skåda (blicka upp)
    mot ditt heliga tempel.
När min själ (mitt liv) tynade bort i mig
    kom jag ihåg Herren (Jahve)
och min bön till dig,
    till ditt heliga tempel.
Hör (lyssna) alla ni folk!
    Lyssna du jord och alla som bor på den
och låt Herren Herren (Adonai Jahve) vara vittne mot er,
    Herren (Adonai) från sitt heliga tempel.
Men Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    låt hela jorden vara tyst (stilla) framför hans ansikte (inför honom).
Hennes profeter är hänsynslösa,
    förrädiska män.
Hennes präster har vanhelgat det som är heligt
    och gör våld på undervisningen (hebr. Torah).
På den dagen ska du inte längre skämmas
    för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
    från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
    på mitt heliga berg.
Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?" Prästerna svarar och säger: "Nej."
Och Herren (Jahve) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång.
Var tyst (stilla) allt kött inför Herrens (Jahves) ansikte, för Han har rest sig från sin heliga boning.
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahve), och kärlen i Herrens hus ska vara som tvättkaret framför altaret.
Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus (templet).[Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se Matt 21:12; Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:14‑16.]
Juda har agerat förrädiskt, en styggelse gjord i Israel, till och med i Jerusalem. För Juda har förorenat Herrens (Jahves) helgedom, som han älskar, och äktat, gift sig med, främmande gudars döttrar.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.