6419 – פָּלַל (palal)

be


Typ:
Hebreiska: פָּלַל (palal)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 84 ggr i GT

Engelsk översättning

to pray
intreat, judge(-ment), (make) pray(-er, -ing), make supplication

Engelsk beskrivning

1) to intervene, interpose, pray
1a) (Piel) to mediate, judge
1b)(Hithpael)
1b1) to intercede
1b2) to pray


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (84 st)


Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Och Abraham bad till Guden [den ende Guden – hebr. ha-elohim], och Gud (Elohim) botade Avimelech och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen.
Israel sade till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahve) och elden ebbade ut.
Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss."
    Mose bad för folket.
Dessutom var Herren (Jahve) mycket vred på Aron och ville förgöra honom och jag bad även för Aron vid samma tillfälle.
Och jag bad till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Jahve) utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand.
Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahve) och grät av smärta.
Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahve) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun.
Hon sade: "Hör på mig, min herre [Eli], lika säkert som det är att du lever, min herre, är jag den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren (Jahve).
Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahve) har gett mig det jag bad honom om.
Så bad Channa [Hanna prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahve),
    mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren (Jahve).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
    eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahve), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahve) skulle slakta dem.
Och Samuel sade: "Samla hela Israel till Mitspa och jag ska be för er till Herren (Jahve)."
Men det misshagade Samuel när de sade: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve).
Och hela folket sade till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahve Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
Även för mig, vare det fjärran från mig att jag skulle synda mot Herren (Jahve) genom att sluta be för er, men jag ska undervisa i er den goda och den rätta vägen.

För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
"Jag ska bygga dig ett hus, därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Vänd dig ändå hit (svara med din favör och närhet), hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Svara på det rop och den bön som din tjänare nu ber inför dig i dag.
Låt dina ögon vara öppna mot detta hus – mot den plats som du har sagt: "Mitt namn ska vara där" – så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats.
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].
När ditt folk Israel är nedslaget framför fienden, när de syndar mot dig, om de vänder om igen till dig och bekänner ditt namn och ber och bönfaller till dig i detta hus,
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar) och din utsträckta arm, ska de komma och be vända mot detta tempel.
Om ditt folk går ut i strid mot sina fiender, vilken väg du än sänder dem, och de ber till Herren (Jahve) mot staden som du har valt och mot huset som jag har byggt till ditt namn,
Om de kommer tillbaka till dig med hela deras hjärta och med hela deras själ i deras fienders land som förde dem i fångenskap, och ber till dig mot deras land som du gav till deras fäder, staden som du har valt och huset som jag har byggt till ditt namn,
Och det skedde när Salomo slutat att be till Herren (Jahve) alla böner och dessa innerliga böner, att han reste sig från framför Herrens (Jahves) altare, från att knäböja på sina knän med sina händer uppsträckta mot himlarna.
Och kungen svarade och sade till gudsmannen: "Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd." Och gudsmannen bönföll Herren (Jahve) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahve).
Och Elisha bad och sade: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sade: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.
Och Hiskia bad inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim) du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden.
Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sade: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sancheriv Assyriens kung, så har jag hört dig.
Och han vände sitt ansikte mot väggen och bad till Herren (Jahve) och sade:
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
    ödmjukar sig (böjer sina knän),
    och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
    och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
    och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
    höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],
    och förlåta deras synd,
    och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land. [Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]
Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner (raklång med ansiktet mot marken) framför Guds (Elohims) hus samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn omkring honom. Också folket grät mycket bittert.
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat.
Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim),
Men vi bad våra böner till vår Gud (Elohim) och satte ut vakter mot dem både dag och natt.
Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1–7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort." [Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Elihu som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
När Job bad för sina vänner upprättade Herren honom (ordagrant "gav Herren tillbaka det som blivit stulet"). Herren gav Job dubbelt mot vad han haft tidigare.
Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
    
    min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska höra, förstå och lyssna. Det fjärde verbet "vädjar" bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Här används det lite ovanliga ordet för bön (hebr. pala) som har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1–5.]
Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.] Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
    ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
Men Pinechas stod upp och ingrep
    så att farsoten stoppades. [4 Mos 25:6–9]
Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
    på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
    men han ska inte segra.
Och Hiskia bad till Herren (Jahve) och sade:
Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sade: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sancheriv,
Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahve).
Av det som blir över gör han en gud, ja en utskuren avgud.
    Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
    "Befria mig, för du är min gud."
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
Samla ihop er själva och kom,
    kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
    de ber till en gud som inte kan frälsa (rädda).
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp något rop eller vädjan för dem, plädera inte med mig, eftersom jag inte kommer att lyssna på dig.
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Be inte för detta folk dem till godo.
Sök (arbeta aktivt för, träd fram inför Herren och fråga efter) det bästa (frid, fred, välgång – hebr. shalom)
    för staden dit jag fört er i fångenskap, och be till [verka i förbön med] Herren (Jahve) för den.
Går det väl för den,
    går det väl för er (ordagrant: i dess shalom har ni shalom)." [Har staden som svar på böner välsignats med shalom – hebr. för frid, fred och välgång, får dess bedjande företrädare och talespersoner också ta del av den välsignelsen.]
När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
    ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
Och när jag gett köpekontraktet till Baroch, Nerijas son, bad jag till Herren (Jahve) och sade:
Och kung Tsidqijaho sände Jehochal, Shelemjas son och Tsefanjaho, prästen Maasejas son till profeten Jeremia och sade: "Be, jag ber dig, för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim)."
och sade till profeten Jeremia: "Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och be för oss till Herren din Gud (Jahve Elohim) för hela denna kvarleva, för några få är kvar av många, som dina ögon kan se oss,
Och profeten Jeremia sade till dem: "Jag har hört er, se, jag ska be till Herren er Gud (Jahve Elohim) efter era ord, och det ska ske att vadhelst Herren (Jahve) ska svara er, det ska jag förkunna för er, jag ska inte undanhålla något från er."
För ni har agerat förrädiskt mot era egna själar, eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahve Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska säga ska du förkunna för oss och vi ska göra det.
Du bär även din egen skam i det du har gett domskäl för dina systrar. Genom dina synder som du har begått mer avskyvärt än de, är de mer rättfärdiga än du, därför ska du vara häpen och bära din skam i det att du har rättfärdigat dina systrar.
Jag bad till Herren min Gud (Jahve Elohim) och bekände [prisade Guds storhet och erkände min personliga synd och mitt folks synd]:
"O Herre min Gud (Adonai El), den store och skrämmande (som inger vördnad och respekt), du som håller fast vid förbundet och nåden (den omsorgsfulla kärleken) mot dem som älskar dig och håller ditt bud. [5 Mos 7:9]
Medan jag fortfarande talade, bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön inför Guds heliga berg
Sedan bad Jona från fiskens buk till Herren sin Gud (Jahve Elohim).
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd (kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.