Referenser (88 st)
1 Moseboken (4)
Jag har placerat min båge [regnbågen] i skyn, och det ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.
När jag härefter sänder moln över jorden, och bågen då syns bland molnen,
När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
2 Moseboken (20)
Herren (Jahve) gick framför dem. På dagen i en molnstod för att visa dem vägen och på natten i en eldstod för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.
Han tog inte bort molnstoden på dagen och inte heller eldstoden på natten.
Guds ängel (budbärare), som [vanligtvis] gick före Israels läger (armé), flyttade sig och gick [nu] bakom dem, så molnstoden [] flyttade sig från [att vara] framför dem och stod [nu] bakom dem.
Den [molnstoden, ängeln] kom på det sättet emellan egyptiernas läger och israeliternas läger. Molnet var där med mörker [för egyptierna], ändå gav det ljus där under natten [åt israeliterna], ingen kom nära den andre på hela natten. [Hebreiska texten är inte helt tydlig i , som ordagrant lyder: "Molnet och mörkret var där och lyste upp natten." Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "Mörkret föll, och hela natten gick utan att arméerna kom i närheten av varandra." Poängen är att de båda lägren var åtskilda och ingen kunde passera molnstoden som var emellan dem.]
Nu hände det sig under morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] att Herren (Jahve) tittade ner på Egyptens armé från eldstoden och molnstoden och förorsakade panik i den egyptiska hären.
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
På morgonen på den tredje dagen var det åska (röster) och blixtar (ljungeldar), ett tjockt moln på berget och tonen (ljudet) av en extraordinärt skarp (hög, ljudlig) shofar. Allt folket i lägret bävade. [Det finns några intressanta kommentarer till denna passage i den judiska traditionen. Rabbi Johanan skriver: "Guds röst splittrades till 70 röster som talade på 70 språk så att alla länder kunde förstå. När varje land hörde rösten på sitt eget modersmål ingav det dem fruktan." Här finns likheter till vad som skedde på pingsten, se .]
Mose gick [högre] upp på berget [tillsammans med Josua], och molnet täckte berget.
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i .] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua väntade längre ner på berget].
Varje gång Mose gick in i tältet, steg molnstoden [; , ] ned och stod vid ingången (öppningen) och han [Herren] talade med Mose.
När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till templet, då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
Och Herren (Jahve) steg ned i ett moln och stod med honom där och ropade ut Herrens (Jahves) namn.
[Nu kommer själva finalen – Herrens härlighet kommer och fyller platsen med en stark Gudsnärvaro.] Sedan täckte molnet uppenbarelsetältet och Herrens härlighet fyllde tabernaklet.
Mose kunde inte gå in i tabernaklet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet.
Varje gång molnet höjde sig från tabernaklet bröt israeliterna upp och fortsatte sina vandringar.
Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig.
Herrens moln vilade över tabernaklet om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under alla deras vandringar. [Oavsett ljus eller mörker, dag eller natt var molnet som är Guds närvaro alltid där, synlig för Guds folk. Ordet "vandringar" ( och ) är i plural och beskriver "uppbrott och delsträckor". Totalt namnges 42 platser som israeliterna slår läger på under sin vandring till Kanaans land.]
3 Moseboken (2)
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se .]
Han ska placera rökelsen ovanpå elden framför Herrens ansikte, så att molnet av rökelse kan täcka nådastolen som är ovanpå vittnesbördet (arken), så att han inte dör.
4 Moseboken (20)
Och den dagen som Tabernaklet restes täckte ett moln Tabernaklet till Vittnesbördets tält, och på kvällen var det över Tabernaklet något som såg ut som eld till morgonen. [].
Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden) molnet täckte det (Tabernaklet) och det som såg ut som eld på natten.
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret.
Och när molnet dröjde över Tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahves) åläggande och vandrade inte.
Ibland stannade molnet några dagar över Tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de.
Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp vandrade de.
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
Och det skedde i det andra året i den andra månaden på den tjugonde dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel.
Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken.
Herrens (Jahves) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
Och Herren (Jahve) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram.
Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. []
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [].
Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.
5 Moseboken (5)
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Då visade sig Herren (Jahve) i tältet (tabernaklet) i en molnpelare och molnpelaren stod över tältets (tabernaklets) dörr.
1 Kungaboken (2)
Och det skedde när prästerna kom ut från det allra Heligaste att molnet fyllde Herrens (Jahves) hus,
så att prästerna inte kunde stå och tjäna på grund av molnet, för Herrens (Jahves) härlighet fyllde Herrens (Jahves) hus.
2 Krönikeboken (2)
När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)! [Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se ; ; .] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.
Nehemja (2)
Du ledde dem med en molnpelare om dagen
och en eldpelare om natten,
för att lysa dem
på vägen de skulle gå.
På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.]
Job (6)
Som ett moln som löses upp och försvinner (går upp i rök),
så är det med den som farit ner till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
han kommer inte upp igen.
Han binder upp vattnet i sina moln (mörka regnmoln – hebr. av)
och låter inte skyn brista (klyvas, gå sönder) undertill (i/på botten).
Från greppet [något som han döljer i sin hand] på hans trons ansikte
expanderar han (sprider han ut) över den sina skyar.
Också med väta (hebr. ) lastar han molnen,
sprider (kastar) ut sitt moln av ljus (hebr. anan or) [hans åskmoln].
Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram från sitt moln?
när jag klädde det med moln,
och lindade in det i dimband,
Psaltaren (4)
Han ledde dem med ett moln på dagen
och hela natten i ett ljus av eld. [; ; ]
Moln och mörker är kring honom,
rättfärdighet och rätt är grunden för hans tron.
[Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
Han talade till dem i molnstoden. []
De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
Han spred ut en molnstod som ett skydd
och eld för att ge dem ljus på natten. []
Jesaja (2)
sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]
Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig.
Jeremia (1)
Se, han kommer upp som moln och hans vagnar är som virvelvinden, hans hästar är smidigare än örnar. Ve över oss! Eftersom vi förgås.
Klagovisorna (1)
Du har täckt dig själv i ett moln
så att ingen bön kan nå fram till dig (du har gjort dig otillgänglig för våra böner)
Hesekiel (11)
Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se ], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.
Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig. När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Och där stod framför dem 70 män av Israels hus äldste och i mitten av dem stod Jaazanjaho, Shafans son, varje man med sitt rökelsekar i sin hand, och ett tjockt moln av rökelse steg upp.
Och keruberna stod på den högra sidan av huset när mannen gick in, och molnet fyllde den inre gården.
Och Herrens (Jahves) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahves) härlighet.
För nära är dagen,
nära är Herrens (Jahves) dag,
en molnens dag [en domens dag, se ; ]
en tid för folkslagen [inte bara Egypten, utan alla jordens folk].
Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap. [Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se .]
Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
och göra dess stjärnor svarta (mörka).
Jag ska täcka solen med moln
och månen ska inte ge sitt ljus.
Som när en herde letar efter sin hjord när han kommer till sina kringspridda får, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla platser dit de spritts på en molnig, mörk dag.
Dit ska du dra upp. Du ska komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. . I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]
Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln för att täcka landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig komma över mitt land, för att hednafolken ska lära känna mig när jag inför deras ögon visar mig helig på dig, Gog.
Daniel (1)
I synerna på natten såg jag något annat:
Jag tittade och fick se en människoson,
som kom med himlens skyar.
Han närmade sig den Gamle av dagar [Gud den evige Fadern bortom all tid],
och fördes (eskorterades) fram inför hans närvaro.
Hosea (2)
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]? Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se ].
Därför ska de bli som morgonens moln [som försvinner snabbt]
och som daggen som dunstar bort (försvinner),
som agnarna som driver bort med vinden från tröskplatsen
och som röken som far ut genom skorstenen.
Joel (1)
En dag av mörker och dysterhet,
en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.
Nahum (1)
Herren (Jahve) är tålmodig (sen till vrede) [] och stor i kraft
och ska förvisso rensa ut de skyldiga.
ב – Bet
I virvelvinden och i stormen har han sin väg,
molnen är dammet runt hans fötter.
[; ; ; ; ; ]
Sefanja (1)
Den dagen är en dag av vrede,
en dag av bekymmer och ångest,
en dag av förödande stormar och ödeläggelse,
en dag av mörker och dysterhet,
en dag av tjocka moln och intensivt mörker,
moln, dimma, rökmoln, sky
