5930a – עֹלָה (ola)

brännoffer


Typ:
Hebreiska: עֹלָה (ola)
Uttal: o-lah
Talvärde: 105 (70 + 30 + 5)    ord med samma talvärde
Ursprung: or עוֹלָה feminin active participle of H5927 (עָלָה)
Användning: 287 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet ola till följande:

ἀδικίαadikiaG0093orättfärdighet
θυσίαthusiaG2378offer
ὁλοκαύτωμαholokautomaG3646brännoffer

Engelsk översättning

burnt offering
ascent, burnt offering (sacrifice), go up to See also H5766 (עֶוֶל)

Engelsk beskrivning

1) whole burnt offering


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (287 st)


1 Moseboken (7)

Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.
Han (Gud) sade: "Ta nu din son, din ende son som du älskar, Isak, och gå till Morias land och offra honom där som ett brännoffer till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om. [I den här versen används ordet ahava för första gången i GT. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
Isak pratade med sin far Abraham och sade: "Min far" och han svarade: "Här är jag, min son." Han sade: "Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?" [Detta är andra gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se vers 1 och 11.]
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Abraham lyfte upp sina ögon och tittade och såg bakom sig en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Abraham gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.

2 Moseboken (17)

Men Mose sade: Du måste också ge oss offer och brännoffer i våra händer, så att vi kan offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Sedan bar Jetro, Moses svärfar, fram ett brännoffer och offrade det till Gud (Elohim). Aron kom också, tillsammans med alla äldste från Israel för att äta bröd med Moses svärfar inför Gud (Elohim).
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3–16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Han sände i väg unga israelitiska män och de offrade brännoffer och slaktade unga tjurar till gemenskapsoffer åt Herren.
Och du ska göra hela baggen till en rök på altaret, det är ett brännoffer till Herren (Jahve), det är en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och du ska ta det från deras händer och göra det till en rök på altaret ovanpå brännoffret, som en söt arom inför Herrens (Jahves) ansikte, det är ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Det ska vara ett oavbrutet brännoffer genom era generationer vid mötestältets öppning inför Herrens (Jahves) ansikte, där jag möter er för att tala med er.
Ni ska inte offra främmande rökelse på det, inget brännoffer, inget matoffer och ni ska inte hälla ut något drickoffer på det.
och brännofferaltaret med alla dess redskap och vattenkaret och dess fundament.
och brännofferaltaret med alla dess redskap
och vattenkaret på dess fundament,
Och de steg upp tidigt nästa morgon och offrade brännoffer och förde fram shalomoffer och folket satt ner och åt och drack och steg upp och roade sig.
brännofferaltaret med dess galler av brons, dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament,
Och han gjorde brännofferaltaret av akaciaträ, 5 alnar [2,25 meter] var dess längd och 5 alnar [2,25 meter] var dess bredd, kvadratiskt, och 3 alnar [1,35 meter] var dess höjd.
Du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets Tabernakel.
Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt.
Brännofferaltaret ställde han vid öppningen till mötestältets Tabernakel och offrade på det brännoffer och shalomoffer, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.

3 Moseboken (62)

Om hans offer är ett brännoffer från hjorden, ska han offra ett felfritt djur av hankön. Han ska offra det vid ingången till församlingens mötestält till nåd (till behag, villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och han ska lägga sin hand på brännoffrets huvud och det ska ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) och ge försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom.
Och han ska flå brännoffret och dela det i sina bitar.
Men inälvorna och benen ska han tvätta i vatten, och prästen ska bränna allt på altaret till ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahve).
Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön.
Men han ska tvätta inälvorna och benen i vatten, och prästen ska ta allt och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahve).
Och om brännoffret till hans offer till Herren (Jahve) är från fågel, ska han föra fram sitt offer av duvor eller av unga turturduvor.
Och han ska klyva den med dess vingar men inte dela den helt, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden som ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahve).
Och Arons söner ska bränna det på altaret ovanpå brännoffret som är ovanpå veden som är på elden, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahve).
Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (Och allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
på samma sätt som det tas bort från oxen till shalomoffret, och prästen ska bränna dem på brännofferaltaret.
Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet. Resten av av blodet (Och allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
och han ska lägga sin hand på killingens huvud och döda den på platsen där man dödar brännoffret inför Herrens (Jahves) ansikte, det är ett syndoffer.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (Och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret.
Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda syndoffret på platsen för (där man dödar) brännoffret.
Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret.
Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda det som ett syndoffer på platsen där man dödar brännoffret.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (Och allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Och han ska offra den andra som ett brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.
Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det.
Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret.
Och elden på altaret ska brinna på det, den ska inte släckas, och prästen ska bränna ved på det varje morgon, och lägga i ordning brännoffret över den, och han ska där bränna det feta från shalomoffret.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret.
Och prästen som offrar någon mans brännoffer, den prästen ska ha dess skinn själv från brännoffret som han har offrat.
[Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.] Detta är undervisningen om
    brännoffer [3 Mos 1],
    matoffer [3 Mos 2]
    och syndoffer [3 Mos 4]
    och skuldoffer [3 Mos 5]
    och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se 3 Mos 8:33]
    och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [3 Mos 3],
Och han förde fram baggen till brännoffret [3 Mos 1:1–17], och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.
Och han tvättade inälvorna och benen i vatten, och Mose brände hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer med en söt doft och ett eldsoffer till Herren (Jahve), som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och han sade till Aron: "Ta dig en ung kalv som ett syndoffer och en felfri (tamim, ren) bagge som brännoffer och offra dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och till Israels söner ska du tala och säga: "Ta en killing från getterna som ett syndoffer, och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria (tamim, rena) som ett brännoffer,
Och Mose sade till Aron: "Gå till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning (täck över) för dig själv och för folket, och offra folkets offer och bringa försoning (täck över) för dem, som Herren (Jahve) befallt.
Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret.
Och de bar fram brännoffret till honom med dess delar och huvudet och han brände dem på altaret.
Och han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
Och han förde fram brännoffret och offrade det i enlighet med föreskrifterna.
Och han förde fram matoffret och tog en handfull därav och brände det på altaret vid sidan av morgonens brännoffer.
Och Aron lyfte upp sin hand mot folket och välsignade dem, och kom ner från syndoffret och brännoffret och shalomoffret. [Aron står kvar vid altaret, som är en upphöjd plats, när han välsignar folket.]
Och det kom en eld från Herrens (Jahves) ansikte och slukade brännoffret och det feta på altaret, som när hela folket såg det, ropade och föll ner på sina ansikten.
Och Aron sade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahves) ögon?
Och när dagarna för hennes rening är fullbordade, för en son eller för en dotter, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] och en ung duva eller turturduva som ett syndoffer [reningsoffer, 3 Mos 4:3] vid ingången till mötestältet, till prästen
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se Luk 2:22–24.]
Och han ska slakta lammet på platsen där han ska döda syndoffret och brännoffret, på en helig plats, för liksom syndoffret är prästens så är även skuldoffret. Det är högheligt.
Och prästen ska offra syndoffret och bringa försoning för honom som ska bli ren från sin orenhet och efteråt ska han döda brännoffret.
Och prästen ska offra brännoffret och matoffret ovanpå altaret och prästen ska bringa försoning för honom och han ska vara ren.
Och två turturduvor eller två unga duvor som han har möjlighet att ge, och den ena ska vara till syndoffer och den andra till brännoffer.
efter vad han har möjlighet att ge, den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer tillsammans med matoffret, och prästen ska bringa försoning för honom som ska bli ren inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och prästen ska offra dem, den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer, och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte för hans flytning.
Och prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och prästen ska bringa försoning för henne inför Herrens (Jahves) ansikte för hennes orenhet med blödningen.
[Fem djuroffer krävdes: en ung oxe, två getter och två baggar.] Så ska Aron komma in till den heliga platsen: med en ung oxe som ett syndoffer [3 Mos 4:3] och en bagge som ett brännoffer [3 Mos 1:1–17].
Av Israels söners församling ska han ta två killingar av getterna till ett syndoffer och en bagge till ett brännoffer.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Säg till dem: Om någon (ordagrant: "och, man, man") av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
[Denna sektion hör ihop med kapitel 1-7. Det som tas upp här är defekter på djuren som diskvalificerar dem från att offras.] Tala till Aron och till hans söner och till alla Israels söner och säg till dem: "Vem han än är från Israels hus eller från främlingarna i Israel, som vill offra sitt offer för alla sina löften och alla hans frivilliga gåvor som de vill offra till Herren (Jahve) som ett brännoffer,
Den dagen då du viftar din kärve ska du offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön som ett brännoffer till Herren (Jahve).
Tillsammans med brödet ska du bära fram sju årsgamla, felfria lamm, en ung oxe och två baggar. De ska vara ett brännoffer till Herren (Jahve) med deras tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett eldsoffer till Herren (Jahve) som en behaglig väldoft.
Detta är Herrens högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska deklarera (förkunna, proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahve) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag,

4 Moseboken (56)

Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag.
och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahve): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer,
Och prästen ska föra fram dem inför Herren (Jahve) och ska offra hans syndoffer och hans brännoffer.
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer [3 Mos 1:3–17],
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
All boskap till brännoffren var:
    12 unga oxar,
    baggar – 12 [st]
    årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
    och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.
Och leviterna ska lägga sina händer på oxarnas huvuden och offra en av dem som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer till Herren (Jahve), för att bringa försoning för leviterna.
Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."
och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord,
och vin som drickoffer, en fjärdedels hin [0,9 liter] ska du göra i ordning med brännoffret eller för offret, för varje lamm.
Och när du gör i ordning en oxe som brännoffer eller som ett offer för att fullgöra ett löfte eller som shalomoffer till Herren (Jahve) [3 Mos 3:1],
då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung oxe som ett brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahve) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer.
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Och han återvände till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, han och alla Moavs furstar.
Och han sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) här vid brännoffret medan jag går mot ett möte där borta."
Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moavs furstar med honom. Och han sade: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Och du ska säga till dem: Detta är offren gjorda med eld som ni ska bära fram till Herren (Jahve): Felfria (hebr. tamim) årsgamla lamm av hankön, två varje dag som ett ständigt (evigt) brännoffer [3 Mos 1:3–17].
Det är ett oavbrutet brännoffer som offrades på berget Sinai som en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Detta är brännoffret för varje sabbat, vid sidan av de ständiga brännoffren och dess drickoffer.
Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve),
    två unga oxar
    och en bagge,
    sju felfria årsgamla lamm av hankön
och flera tiondelar [flera 3 liters mått] av fint mjöl blandat med olja till varje lamm,
som ett brännoffer en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och ert drickoffer ska vara
    en halv hin [1,8 liter] vin till en oxe
    och en tredjedels hin [1.9 liter] till en bagge
    och en fjärdedels hin [0,9 liter vin] till ett lamm.
Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader.
Och en get av hankön som syndoffer till Herren (Jahve), det ska offras vid sidan om de kontinuerliga brännoffren och dess drickoffer.
utan ni ska bära fram ett eldsoffer, ett brännoffer till Herren (Jahve). Två unga oxar och en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, de ska för er vara felfria (utan defekt),
Ni ska offra dessa vid sidan av morgonens brännoffer som är ett kontinuerligt brännoffer.
På detta sätt ska ni offra dagligen i sju dagar, offrets mat gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve). Det ska offras vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess drickoffer.
utan ni ska föra fram ett brännoffer som en söt arom till Herren (Jahve). Två oxar, en bagge, 7 årsgamla lamm av hankön,
Vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess matoffer ska ni offra dem, de ska vara felfria för er, och deras drickoffer.
Ni ska göra iordning ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
men ni ska bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve) som en söt doftnjutning:
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och en bock som ett syndoffer, förutom syndoffret för att ge er försoning, och de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    13 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
men ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
Detta ska ni offra till Herren (Jahve) på den bestämda tiden, vid sidan om era löften och era frivilliga offergåvor, oavsett om det är ditt brännoffer, eller ditt matoffer, eller ditt drickoffer, eller ditt shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21].

5 Moseboken (6)

Och dit ska ni föra era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften och era frivilliga offer och förstlingen från er hjord och flock,
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att du inte offrar ditt brännoffer på varje plats du ser,
utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig.
och du ska offra ditt brännoffer, köttet och blodet, ovanpå Herren din Guds (Jahve Elohims) altare, och blodet från ditt offer ska hällas ut mot Herren din Guds (Jahve Elohims) altare och du ska äta köttet.
Du ska bygga Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare med ohuggna stenar och du ska offra brännoffer på det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim).

Josua (6)

som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer).
att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren (Jahve), eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren (Jahve) själv begära det,
Därför sade vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer,
men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahves) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer, så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahve).
Därför sade vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahves) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren (Jahve) och denna dag vända oss bort från att följa Herren (Jahve) med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare som står framför hans Tabernakel."

Domarboken (6)

och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahve Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra oxen och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved. [På platsen där baalsaltaret stått ska Gideon bygga Herrens altare. Platsen är en stridsplats. Dessa principer återkommer i hela Bibeln. Jesus tar lärjungarna till en av de mest mörka platserna och undervisar om församlingen som ska byggas "på denna klippa", se Matt 16:18. I andlig krigföring behöver det ockulta bytas ut mot Guds alternativ, se Matt 12:45.]
då ska det ske att vadhelst som kommer genom dörren till mitt hus för att möta mig när jag återvänder i shalom (frid, fred) från Ammons söner, det ska vara Herrens (Jahves) och jag ska offra det som ett brännoffer." [Ordet vadhelst (hebr. vehaja) kan om ett föremål, djur eller en person. Hebreiskan gör ingen skillnad om det är ett föremål eller något levande. Dock kan inte ett dött ting möta honom i dörren, så Jiftach måste syfta på antingen ett djur eller en person. Det finns även begränsningar i vad som kan offras, t.ex. kan inte ett orent djur som en hund offras till Herren. Tanken på människooffer var inte ovanlig bland omkringliggande folks religioner (5 Mos 18:10) och något som Abraham prövas med (1 Mos 22:1–2). Ordet brännoffer används hundratals gånger i GT och alltid om ett offer som offras på ett altare. Eventuellt skulle man kunna tolka offret bildligt, att det handlade om att helga den första person som mötte honom till tjänst i tabernaklet, på liknande sätt som Hanna helgar Samuel, se 1 Sam 1:11. Och om det var ett djur skulle det offras. Jiftach (Jefta) var en man av tro och omnämns bland andra män och kvinnor som visade stark tro (Heb 11:32–33), något som pekar på att det han gjorde var rätt.]
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.
Och hans hustru sade till honom: "[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
Och alla Israels söner och hela folket gick upp och de kom till Betel och grät och de satt där inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade tills dagen blev kväll. Och de offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och det skedde nästa morgon att folket steg upp tidigt och byggde ett altare där och offrade brännoffer och shalomoffer.

1 Samuelsboken (10)

Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade kvigan som ett brännoffer till Herren (Jahve).
Och leviterna tog ner Herrens (Jahves) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahve) samma dag.
Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahve). Och Samuel ropade till Herren (Jahve) för Israel, och Herren (Jahve) svarade honom.
Och medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och gäckade dem den dagen och de slogs ner inför Israel.
Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer, 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Då sade Saul: "För hit till mig brännoffret och shalomoffret." Och han offrade brännoffret.
Just när han hade avslutat offrandet av brännoffret, se då kom Samuel och Saul gick och mötte honom för att hälsa honom.
därför sade jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret."
Men Samuel svarade:
"Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer
    som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst?
Se, lydnad är bättre än offer
    och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.

2 Samuelsboken (5)

Och de förde in Herrens (Jahves) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och när David hade avslutat brännoffret och shalomoffret, välsignade han folket i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn.
Och Araona sade till David: "Låt min herre kungen ta och offra det som är gott i dina ögon, se oxen till brännoffer och tröskredskapen och oxens verktyg som ved."
Men kungen sade till Araona: "Nej, men jag ska köpa det av dig för ett bestämt pris, jag ska inte offra brännoffer till Herren min Gud (Jahve Elohim) som inte har kostat mig något."
    David köpte tröskplatsen och oxen för 50 shekel silver.
Och David byggde där ett altare till Herren (Jahve) och offrade brännoffer och shalomoffer. Och Herren (Jahve) rördes av enträgen bön för landet och plågan var borta från Israel.

1 Kungaboken (8)

Och kungen gick till Givona och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret.
Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahves) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.
Samma dag helgade kungen den mellersta gården som var framför Herrens (Jahves) hus, för där offrade han brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret, eftersom bronsaltaret som var inför Herrens (Jahves) ansikte, var för litet för att ta emot brännoffret och matoffret och det feta från shalomoffret.
Och tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och shalomoffer på altaret som han byggt till Herren (Jahve) och offrade där på altaret [1 Kung 8:22] inför Herrens (Jahves) ansikte [3 Mos 3:1]. Så fullbordade han huset. [Tre gånger om året är vid de tre vallfartshögtiderna Pesach, Shavuot och Sukkot, se 2 Mos 23:14–17; 5 Mos 16:1–17.]
rätterna på hans bord, hur tjänarna satt vid borden, hur de personliga tjänarna betjänade, hur de var klädda, hans munskänkar (vinprovare), och brännoffren som han bar fram i Herrens hus, blev hon helt mållös (tappade hon andan).
Och han sade: "Fyll fyra kannor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden." [3 Mos 1:1–17] Och han sade: "Gör det en andra gång." Och de gjorde det en andra gång. Och han sade: "Gör det en tredje gång." Och de gjorde det en tredje gång.
Sedan föll Herrens (Jahves) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och stoftet [marken runt altaret] och slickade upp vattnet som var i diket.

2 Kungaboken (9)

Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
Och Naaman sade: "Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors jordbördor (den mängd jord som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahve).
Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sade: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
Och han offrade sitt brännoffer och sitt matoffer och hällde ut sitt drickoffer och stänkte blodet från sitt shalomoffer mot altaret.
Och kung Achaz befallde Orija, prästen och sade: "På det stora altaret ska morgonens brännoffer och aftonens matoffer och kungens brännoffer och hans matoffer med brännoffret från hela landets folk och deras matoffer och deras drickoffer offras och stänk allt blod mot det från brännoffren och allt blod från offren, men bronsaltaret ska vara för mig att se på."

1 Krönikeboken (13)

Men Aron och hans ättlingar skötte offren på brännofferaltaret och rökelsealtaret.
De ombesörjde allt i det allra heligaste och bringade försoning åt Israel, alldeles så som Mose, Guds tjänare, hade befallt.
Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn.
för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel,
Då sade Ornan till David: "Ta den, och min herre kungen får göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltihop ger jag dig."
Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte bära fram det som är ditt åt Herren och offra brännoffer som jag har fått gratis."
Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren, och han svarade honom med eld från himlen på brännofferaltaret.
Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod vid den tiden tillsammans med brännofferaltaret på offerhöjden i Gibeon.
David sade: "Här ska Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."
De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.

2 Krönikeboken (30)

Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till bronsaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.
När Salomo hade slutat sin bön kom eld ner från himlen och förtärde brännoffret och slaktoffren, och Herrens härlighet (ära, tyngd – hebr. kavod) uppfyllde huset.
Och Salomo invigde den mellersta delen av förgården framför Herrens hus. Där offrade han brännoffren och fettstyckena av gemenskapsoffret, eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra inte kunde rymma brännoffret, matoffret och fettstyckena.
Sedan offrade Salomo brännoffer åt Herren på Herrens altare, som han hade byggt framför förhuset.
De offrar åt Herren varje morgon och varje kväll brännoffer och väldoftande rökelse. Och de ordnar med bröd på bordet av rent guld och med den gyllene ljusstaken, så att lamporna på den lyser varje kväll, för vi håller vad Herren vår Gud har befallt oss att hålla. Men ni har övergett honom.
Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter.
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.
Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör.
Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.
Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Israels kung Davids instrument.
Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och det pågick tills brännoffret var fullbordat.
Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren.
Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig.
Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de dryckesoffer som hörde till brännoffren. På så sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus.
Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet. Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus.
Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning.
Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag.
Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt folket efter deras familjer, för att de skulle offra dem åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose bok. På samma sätt gjorde de också med tjurarna.
Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, för prästerna, Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna, Arons söner.
Så blev den dagen allt ordnat för Herrens (Jahves) tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens (Jahves) altare, så som kung Josia hade befallt.

Esra (9)

Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder prästerna och Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
De satte upp altaret på dess bestämda plats (i anslutning till/framför/ öster om själva templet), trots deras rädsla för folket i landet. Och de offrade brännoffer till Herren (Jahve) på det, både morgonoffer och kvällsoffer.
De firade också Lövhyddofesten som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag. [Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se 4 Mos 29:12–39; 3 Mos 23:33–44; 5 Mos 16:13–15. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]
Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i 3 Mos 23], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve).
Från den första dagen i den sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren (Jahve) trots att grunden till Herrens (Jahves) tempel ännu inte var lagd.
Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse.
Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud (Elohim): 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren (Jahve).

Nehemja (1)

till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

Job (2)

Efter ett varv av [sju sådana] festligheter sände Job bud efter dem för att helga dem. Tidigt på morgonen offrade han ett brännoffer [3 Mos 1:3] för var och en av dem, för han tänkte: "Mina barn kan ha syndat och förbannat Gud i sina hjärtan." Så gjorde Job varje gång. [Ordet för fest kommer från verbet att dricka (hebr. shata), vilket involverade vin. Ordet används både i positiva och negativa sammanhang (1 Sam 25:36; Est 1:5, 9; 9:17; 25:6), se även Joh 2:3. Att systrarna också var inbjudna verkar tala för att det inte var "vilda fester", utan snarare någon form av familjefest. Formuleringen "hans dag" och omnämnandet av Jobs födelsedag (Job 3:1) gör att det kan varit födelsedagsfester för sönerna. En annan tolkning är att det är en referens till Herrens sju högtider (3 Mos 23), men det är inte så troligt eftersom Jobs bok utspelar sig långt innan Mose får Torah.
    Job verkar ha fungerat som en präst för sin familj, på liknande sätt som Abraham. Att han offrar för att helga sina barn, kan antyda att barnen gjorde något som inte var gott. Att offra var inte ovanligt, Kain och Abel offrade (1 Mos 4:3–4). Noach offrade direkt när han kom ut ur arken (1 Mos 8:20). Abraham offrade också regebundet (1 Mos 12:7, 8; 22:2). I omgivande kulturer var riter och offer en del av kulturen, se t.ex. 3 Mos 18:21; 1 Kung 11:7; 18:26.]

Födelsedagar
Åldrar är viktiga i Bibeln och räknas. Firandet av födelsedagar varken förbjuds eller uppmuntras. De två födelsedagsfester som omnämns i Bibeln är dock inga goda exempel. De firades av hedniska personer och slutar båda i död och sorg: Farao dödar en bagare (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas begär Johannes döparens huvud på ett silverfat (Matt 14:6). Två Bibliska personer har förbannat sin födelsedag, Job (Job 3:1) och Jeremia (Jer 20:14), se även Pred 7:1. Paulus ger goda råd i Rom 14:5–6; Tit 1:15; 1 Kor 10:31 angende firande av olika högtider.

Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1–7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort." [Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Eliho som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]

Psaltaren (7)

Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]
Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
    dina brännoffer är ständigt inför mig.
Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det;
    du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6]
Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
    då ska man offra oxar på ditt altare.
[Nu ändras formen från "vi" till det individuella "jag".] Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1–17],
    jag infriar mina löften till dig,
Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har],
    med rök från baggar,
    jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Jesaja (4)

"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
    dess vilddjur duger inte till brännoffer.
Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
    inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
    och inte ansträngt dig med rökelse.
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk.

Jeremia (7)

Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva och den söta vassen från avlägsna länder? Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson), och era offer behagar mig inte.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Addera (lägg till) era brännoffer till era offer och ät köttet. [Brännoffret skulle brännas helt och inget skulle ätas (3 Mos 1:3–9). De övriga offren ska brännas delvis medan valda delar skulle ätas. Med sarkasm säger Herren att han inte bryr sig om offren, det gör inte längre någon skillnad till den ondska som redan görs, se 1 Sam 15:22; Ords 15:8; Jes 1:11–13; Hos 6:6; Amos 4:4–5; 5:21–22; Mika 6:6–8; Matt 23:23.]
För jag talade inte till era fäder och befallde dem inte den dagen då jag förde dem ut ur Egyptens land angående brännoffer och offer,
När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest."
Och de ska komma från Juda städer och från platser runt om Jerusalem och från Benjamins land och från Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och från bergen och från söder, och ha med sig brännoffer och offer och matoffer och rökelse och ha med sig tacksägelseoffer till Herrens (Jahves) hus.
och har byggt baals höga platser till att bränna sina söner i eld som brännoffer till baal, vilket jag inte har befallt, inte har talat och aldrig haft i mitt sinne.
Och till prästerna, leviterna, ska det inte huggas av en man inför mitt ansikte som offrar brännoffer och till att bränna matoffer och utföra offer alla dagar (oavbrutet).

Hesekiel (19)

Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren.
I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännofferdjuren, syndofferdjuren och skuldofferdjuren.
För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännofferdjuren och slaktofferdjuren med.
Då sade han till mig: "Människo­barn, så säger Herren Gud: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man ska offra brännoffer och stänka blod på det.
Du ska föra fram dem inför Herren, och prästerna ska strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.
Men sedan dessa dagar har gått ska prästerna på åttonde dagen och i framtiden offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag ska då vara nådig mot er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud."
De ska i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De ska slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och ska stå inför dem och betjäna dem.
Dessutom ska ni från Israels vattenrika betesmarker, från varje flock med 200 småboskap, ge ett [får] till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren Herren (Adonai Jahve).
Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och dryckesoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han ska skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.
Men under högtidens sju dagar ska han varje dag som brännoffer åt Herren offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer.
På 15:e dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar ska han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.
Då ska fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna ska förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han ska tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten ska inte stängas förrän på kvällen.
Brännoffret som fursten ska bära fram åt Herren på sabbatsdagen ska utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge.
När furs­ten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt Herren, ska man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han ska offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter ska han gå ut, och man ska stänga porten efter honom.
Varje dag ska du som brännoffer åt Herren bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du ska offra ett sådant varje morgon.
De ska offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt ­brännoffer.

Hosea (1)

För jag önskar (har behag i; föredrar) nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek)
    och inte offer [försonande slaktoffer],
och [hängiven, överlåten; nära personlig] kunskap om Gud (Elohim)
    mer [hellre] än brännoffer [i plural – där röken steg upp inför Gud som ett lov, se 3 Mos 1:1–17]. [Jesus citerar från denna text två gånger, vid ett tillfälle för att rättfärdiga hans nåd mot syndare, se Matt 9:13; och vid ett annat tillfälle för att rättfärdiga barmhärtighet mot sina kroppar när de var hungriga, se Matt 12:7. Nåden här handlar både om hur Gud önskar och älskar att få visa nåd mot människor, men också hur han gläds över när människor visar nåd mot varandra. Se även Klag 3:22. Ordet för kunskap är hebr. daat som har samma rot för verbet för att ha en nära relation och känna någon, se 1 Mos 4:1; 18:19. I båda fraserna så finns en kontrast. Brännoffer var det mest dyrbara högsta offret, i jämförelse med offer.]

Amos (1)

Även om ni än offrar åt mig både brännoffer [3 Mos 1] och matoffer [3 Mos 2], finner jag ingen glädje i dem.
    Jag vill inte se era shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21] av gödda kalvar.

Mika (1)

Med vad (hur) ska jag komma inför Herren (Jahve)
    och böja mig inför Gud i höjden? [Nu följer tre exempel:]
Ska jag träda fram inför honom med brännoffer,
    med årsgamla kalvar?



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.