Referenser (459 st)
1 Moseboken (13)
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Då sade Herren: "Min Ande [min livgivande ande, se ] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år." [Hebreiska ordet jadon översatt "bli kvar" är ovanligt och används bara här i hela GT. På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! David skriver i att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
När bågen visar sig i skyn ska jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
Ja, allt (hela) det land som du ser, åt dig ska jag ge det och åt din säd [alla dina efterkommande barn], till evig tid.
och jag ska etablera mitt förbund mellan mig och dig och din säd (dina efterkommande, ättlingar) efter dig, genom deras generationer som ett evigt förbund, för att vara Gud (Elohim) till dig och till din säd efter dig,
och jag ska ge till dig och till din säd efter dig (dina ättlingar) landet som du vandrat runt i, hela Kanaans land, till en evig besittning, och jag ska vara deras Gud (Elohim)."
Han som är född i ditt hus och han som är köpt med dina pengar måste bli omskuren. Mitt förbund ska vara på ditt kött som ett evigt förbund.
Gud svarade: "Nej, men Sarah din hustru ska föda en son och du ska ge honom namnet Isak [hebr. Jits-chak från verbet för att skratta], och jag ska etablera mitt förbund med honom som ett evigt förbund för honom och hans säd (efterkommande, ättlingar) efter honom.
Och Abraham planterade en tamarisk i Beer-Sheva och åkallade Herrens (Jahves) namn på platsen, den Evige Guden (El Olam). [Tamarisken växer långsamt, det tar 400 år innan den når full höjd. Ett träd planteras inte för sin egen skull, utan för kommande generationer. Detta är en profetisk handling av Abraham som säger att här ska kommande generationer bo och de ska få svalka sig i skuggan av detta träd! Tamarisken växer i jord med hög salthalt och är därför det enda träd som kan växa kring Döda havet. Under dagen utsöndrar trädet salt på sina löv, en process som kräver mycket vatten. Under natten absorberar saltet vatten, som sedan på mogonen avdunstar och ger en naturlig kylande effekt. Detta är en anledning till varför detta träd är populärt att plantera i trädgårdar. Se även ; .]
och sade till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
Din fars välsignelser
har vida överträffat (har varit mäktigare än) mina förfäders välsignelser,
upp till de yttersta gränsen av de eviga kullarna.
De ska vara över Josefs huvud,
och över hjässan på honom som är avskild (helgad – hebr. nazir) från sina bröder.
[; ] [Josef är kanske den mest tydliga förebilden på Jesus i GT. Josef var en "fruktbärande son", se och Jesus kallas vinstocken och de som är sammankopplade ska bära frukt, se ; . Josef kallas en "son vid källan" och Jesus är livets källa, se .]
2 Moseboken (17)
Gud sade också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahve), era fäders Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er. Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.'
Denna dag ska bli en dag som ni ska komma ihåg. Ni ska fira den som en Herrens högtid genom alla släktled, gör det till en sed (vana, tradition) för evigt.
Ni ska fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte.
Ni och era barn ska hålla denna händelse som en stadga för evigt.
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
Herren ska regera från evighet till evighet!
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och ska föra honom till dörren eller till dörrposten och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.
I tabernaklet, utanför förhänget som hänger framför vittnesbördet, ska Aron och hans söner göra i ordning den, till att brinna från kväll till morgon inför Herren (Jahve). Det ska vara en evig stadga genom alla generationer för Israels söners (barns) räkning.
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Och du ska omgjorda dem med gördlar, Aron och hans söner och binda huvudbonader på dem, och de ska vara innehavare av prästämbetet som en evig förordning (ordagrant "saker inristat"), och du ska avskilja (inviga) Aron och hans söner.
Och det ska vara för Aron och hans söner som deras rättmätiga del för evigt från Israels söner, för det är ett lyftoffer, och det ska vara ett lyftoffer från Israels söner av deras shalomoffer, deras lyftoffer till Herren (Jahve).
då ska de tvätta sina händer och sina fötter så att de inte dör. Detta ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för dem, för honom och för hans säd genom deras generationer."
Därför ska Israels söner hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten och fira sabbaten genom generationerna som ett evigt förbund.
Den är ett tecken mellan mig och Israels söner för evig tid, för på 6 dagar skapade Herren (Jahve) himlarna och jorden och på den sjunde dagen avstod han från sitt arbete och vilade (bokstavligt sabbat)." []
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Du ska smörja dem som du smorde deras far så att de kan göra tjänst för mig i prästämbetet. Och deras smörjelse ska för dem vara ett evigt prästerskap genom deras generationer.
3 Moseboken (21)
Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.
Alla män av Arons söner ska äta av det. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") i dina släktled angående Herrens (Jahves) offer gjorda med eld. Var och en som rör dem ska vara heliga.
Och prästerna bland hans söner som är smorda i hans ställe [i kommande generationer] ska offra det. Det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") till Herren (Jahve). Det ska brännas helt och hållet.
Viftoffersbringan och viftofferskuldran har jag tagit från Israels söner från deras shalomoffer, och gett det till Aron, prästen, och till hans söner som en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt bland Israels söner.
som Herren (Jahve) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för deras kommande generationer.
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
Skuldran och bröstet ska de föra fram med offren gjorda med eld av fett, för att vifta det som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och det ska vara ditt och dina söners med dig, det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt."
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den 10:e dagen [10:e Tishri, som infaller i september/oktober] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se ; , ] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
Det ska vara en sabbatsvila för er och ni ska rannsaka era själar. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat"). [Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") upprepas tre gånger, se , och . När saker upprepas två gånger är det för att markera att det är extra viktigt. Här upprepas det tre gånger och därmed vet vi att det inte bara är något viktigt utan absolut nödvändigt.]
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er, för att bringa försoning för Israels söner (folk), för alla deras synder, en gång om året. Och han gjorde som Herren hade befallt Mose.
De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
Du ska inte äta bröd, rostad säd eller ny säd (från årets skörd) förrän denna dag, inte förrän du har burit fram offret till din Gud (Elohim). Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor. [Bikkurim kan infalla både andra och tredje dagen under det osyrade brödets högtid, eftersom det är dagen efter sabbat. Om en vanlig veckosabbat och den högheliga sabbaten som är första dagen i det osyrade brödets högtid infaller efter varandra blir det två sabbatsdagar innan man kan fira förstlingsfruktens högtid. Det kan varit det som inträffade det året då Jesus korsfästes, se ; . Pesach firas alltid 14:e Nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e Nisan. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e Nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e Nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se . När vi väljer att fira förstlingsfruktens högtid och, även att i enlighet med andra skriftställen i ämnet, ge vår förstlingsfrukt till Herren regelbundet (; ) då är det ett sätt för oss att markera att vi alltid vill ha Gud först i våra liv. Det finns särskilda välsignelser utlovade när vi lever på det sättet, se .]
Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.
Ni ska inte göra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor.
Ni ska fira det som en festlig högtid till Herren (Jahve) i sju dagar varje år. Det är en evig stadga för kommande generationer. Ni ska fira den i den sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september/oktober].
Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer.
Varje sabbat ska han göra i ordning det inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det ska tas från Israels söner som ett evigt förbund.
Och det ska vara Arons och hans söners och de ska äta det på en helig plats, för det är det heligaste för honom av offren till Herren (Jahve) gjorda med eld som en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst.
Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
4 Moseboken (10)
Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer.
Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se .]
Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en helig del, och till dina söner som en evig förordning.
Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen.
och det ska vara för honom och för hans säd efter honom ett förbund för ett evigt prästerskap, eftersom han har nitälskat för sin Gud och bringat försoning för Israels söner."
5 Moseboken (12)
Åh, att de alltid hade sådana hjärtan att de vördar mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina budord (tydliga befallningar) så att det går väl för dem och för deras söner för evigt!"
Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån på dess öppna plats (stadens torg) och ska bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög för alltid, den ska inte byggas upp igen.
då ska du ta en syl och slå den genom hans örsnibb och in i dörren och han ska vara din tjänare för alltid. Och du ska göra likadant med din tjänarinna.
En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt,
Du ska inte söka deras frid (shalom) och inte heller deras välfärd i alla dina dagar för evigt. [Det är inte din sak att välsigna dem eller söka någon form av gemenskap med dem. Men du ska inte heller söka deras ofärd, utan bara låta dem vara.]
De ska vara för dig till ett tecken och till en tankeställare, över din säd (avkomma) för evigt,
Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället "det fanns till Abraham", "det fanns till David" osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
Kom ihåg svunna dagar (ända från evigheten),
begrunda åren från generation till generation (många generationer).
Fråga din far och han ska förkunna för dig,
dina äldste och de ska berätta för dig.
För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
"Jag lever för evigt.
och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se ] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender och ropar: "Förgör dem!"
Josua (4)
då ska ni säga till dem: "Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt." [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se ; ; ; .]
Så brände Josua Ai och gjorde det till en grushög, ja en ödemark till denna dag. [Ai betyder just ruin.]
Och Mose svor på den dagen och sade. 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahve Elohim).'
Och Josua sade till hela folket: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar.
Domarboken (1)
[Samlingen vid Gilgal () var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se ; ; . Hebreiska frasen malach JHVH kan översättas "Herrens budbärare" eller "Herrens ängel". Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (; , ). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (; ; ; ; ). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs mellan profeten () och Herrens budbärare/ängel () i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Mose tid, se ; ; .] Och Herrens (Jahves) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sade: "Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sade: 'Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig' [; ],
1 Samuelsboken (10)
följde inte Channa (Hanna) med utan sade till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahves) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt fram tills de var två eller tre år gamla.]
Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Israels Gud (Jahve Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning.
För jag har gjort klart för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva och utan att han tillrättavisar dem.
Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt."
Samuel sade till Saul: "Du har handlat dåraktigt [bara präster fick offra], du har inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som han befallt dig [], för nu skulle Herren (Jahve) ha befäst ditt kungarike över Israel för evigt.
men du ska inte heller hugga av din nåd (hebr. chesed) från mitt hus för alltid, nej inte när Herren (Jahve) har huggit av Davids fiender varenda en från jordens ansikte."
Och angående det som jag och du har talat om, se Herren (Jahve) är mellan mig och mellan dig för evigt."
Och Jonatan sade till David: "Gå i frid (shalom) som vi båda har avlagt ed i Herrens (Jahves) namn och sagt: Herren (Jahve) ska vara mellan mig och mellan dig och mellan min säd och mellan din säd för evigt."
Och David och hans män gick upp och gjorde en räd mot geshuriterna och gizriterna och amalekiterna för dessa var landets invånare sedan gammalt, när man går upp till Shora och till Egyptens land.
Och Achish trodde David och sade: "Han har fått sitt folk Israel att fullkomligt avsky honom, därför ska han bli min tjänare för alltid."
2 Samuelsboken (12)
Och efteråt, när David hörde det sade han: "Jag och mitt kungarike är utan skuld inför Herren (Jahve) för evigt för Avners blod, Ners son.
Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt.
Ditt hus [David] och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid."
Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre (Jahve), har blivit deras Gud (Elohim).
[Följande stycke, , är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se .] Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.
Och låt ditt namn bli förhärligat för evigt så att man säger:
'Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är Gud (Elohim) över Israel.' Och din tjänare Davids hus (Davids dynasti) ska vara fast grundat inför dig.
Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Och nu ska svärdet aldrig lämna ditt hus [konflikter och stridigheter i familjen] eftersom du har föraktat mig och har tagit hettiten Orijas hustru till att bli din hustru.
Ett frälsningens torn är han åt sin konung,
han visar nåd
(omsorgsfull kärlek) mot sin smorde
(utvalde, kung) [Messias],
mot David och hans säd
[ätt, singular, se ; ] för
evigt.
För är inte mitt hus grundat med Herren (Jahve)
som ett evigt förbund som han har med mig,
god ordning i allt och tryggt (omgärdat)
för hela min frälsning och alla mina önskningar,
ska han inte låta det växa?
1 Kungaboken (8)
Och Batsheva böjde sig ner med ansiktet mot marken och ödmjukade sig själv till kungen och sade: "Låt min herre kung David leva för evigt."
Så ska deras blod återvända över Joavs huvud och över hans säds huvud för alltid. Men till David och till hans säd och till hans hus och till hans tron, ska det vara frid (shalom) för evigt från Herren (Jahve)."
Men kung Salomo ska vara välsignad, och Davids tron vara befäst inför Herrens (Jahves) ansikte för evigt."
Jag har verkligen byggt dig ett hus att vistas i, en plats där du kan bo för evigt. [Här står ordet evigt i plural, vilket gör att man också kan översätta det som i evigheters evigheter. Vissa grekiska översättningar har även med en rad till: "Är inte detta skrivet i Jashars bok?", samma fras finns i ; .]
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Jag har hört dina förböner och dina innerliga böner som du har bett inför mitt ansikte. Jag har helgat (avskilt) detta hus som du har byggt för att placera mitt namn där för evigt, och mina ögon och mitt hjärta ska vara där alla dagar (oavbrutet så länge tiden varar, till dagarnas slut).
då ska jag stadfästa ditt kungarikes tron över Israel för evigt, så som jag talade (lovade) till David din far och sade: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron.' []
Välsignad är Herren din Gud (Jahve Elohim) som lutar sig mot dig och ger (har satt) dig på Israels tron, eftersom Herren (Jahve) älskar Israel för evigt och därför har gjort dig till kung till att göra rätt och rättfärdighet."
2 Kungaboken (2)
Därför ska Naamans sjukdom hålla (ordagrant klistra sig) fast vid dig och din säd för alltid." Och han gick ut från hans närvaro, vit som snö av sjukdomen.
Och han placerade den snidade aseran [påle för avgudadyrkan] som han hade gjort i huset om vilket Herren (Jahve) sagt till David och till Salomo hans son: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag placera mitt namn för evigt,
1 Krönikeboken (25)
och han sade: "Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt."
Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
till Israel ett evigt förbund.
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). []
Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
från evighet till evighet,
Och allt folket sade:
"Amen!" och prisade (lovade) Herren (Jahve). [Första strofen är identisk med . Uppmaningen i den andra att alla folk ska säga "Amen", är omskriven och beskriver hur alla folk nu gör detta.]
och dem tillsammans med Heman
och Jedutun och de övriga namngivna
för att de skulle tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt.
Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt."
Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt.
Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig.
Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."
Han ska bygga ett hus åt mitt namn. Han ska vara min son och jag ska vara hans far. Och jag ska befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
Amrams söner var:
Aron och Mose.
Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren (Jahve) och tjäna och välsigna i hans namn för evigt,
David sade: "Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid.
Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig och gjorde mig till kung över hela Israel.
Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.
Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herren er Guds bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.
[En insamling har gjorts till bygget av templet, och folket har först och främst gett sig själva och sina hjärtan till Herren, se . Man har sedan frikostigt gett av sina medel till bygget. Utöver den stora gåva David redan har gett tillkommer nu 168 ton guld, 337 ton silver, 606 ton brons och 3 365 ton järn, se .] Därför
[överväldigad av folkets hängivenhet till Herren och deras generösa gåvor] välsignade David Herren
(Jahve) inför hela församlingen. David sade:
"Välsignad vare du, Herre
(Jahve), Israels Gud
(Elohim), vår fader
från
evighet till
evighet.
Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.
2 Krönikeboken (12)
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)! [Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se ; ; .] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig,
en plats där du kan bo till evig tid.
När alla Israels barn såg hur elden kom ner och såg Herrens härlighet över huset, föll de ner på den stenlagda gården med ansiktena mot marken och tillbad Herren och tackade [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Prästerna stod på sina platser, och leviterna stod med Herrens musikinstrument som kung David hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. David lät nämligen leviterna utföra lovsången. Prästerna stod mitt emot dem och blåste i trumpeter medan hela Israel förblev stående.
Jag har nu utvalt och helgat detta hus för att mitt namn ska vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara där.
Välsignad är Herren din Gud som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara kung inför Herren din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till kung över dem, för att du ska skipa lag och rätt."
Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid?
Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. skulle sjunga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) – för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek)."
Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er.
Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren (Jahve) hade sagt: "I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid."
Esra (5)
Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren (Jahve):
För Han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek) över Israel! [] Och hela folket gav upp ett härskri (ropade med stark röst) när de prisade Herren (Jahve) eftersom grunden till Herrens (Jahves) hus var lagd.
så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts.
Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad har en lång historia av att sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där.
Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.
Nehemja (4)
men jag svarade kungen: "Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?"
Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [], Shebanja och Petachja [] sade: "Res er och prisa Herren (Jahve) er Gud (Elohim),
från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,
Job (3)
Förakta mig inte för alltid, mitt liv ska upphöra,
lämna mig eftersom mina dagar är fåfänga (tomhet, en vindpust – hebr. hevel).
Vill du hålla dig till den gamla vägen (välkända, upptrampade gångvägen) [innan floden, se ],
där fördärvets män (hebr. mat) gick,
Skulle den skriva ett kontrakt,
så den blev din slav för alltid?
Psaltaren (143)
Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!
Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]
ד – Dalet [saknas]
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan och borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se , , ; , , , , . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i . Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]Men Herren (Jahve) [i kontrast, se ] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]
Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i ],
du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
som inte lånar ut pengar för ockerränta,
som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se . Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se ; ; .] [Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med .]
Den som gör så (har för vana att leva så) ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i .]
Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
mot David och hans ätt [säd, singular, se ; ] för evigt.
När han bad dig om [uppståndelse] liv,
gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve),
för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
och bär (lyft upp) dem för evigt.
Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i ihop med vattnen i .]
[I kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.] I min framgång (trygghet) sade jag (tänkte jag för mig själv):
"Jag ska aldrig vackla."
Därför ska hela min varelse (ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan)
lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre (Jahve) min Gud,
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se ; ; ; . De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se . Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se . Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]
I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
Låt mig aldrig komma på skam.
Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
Herrens (Jahves) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt,
hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte.
Herren (Jahve) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [],
deras arv består för evigt.
Vänd dig bort från ondska och gör gott,
och du ska få bo kvar för alltid.
För Herren (Jahve) älskar det rätta,
han överger inte sina fromma. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]
ע – Ajin
De blir bevarade för evigt (lång tid),
men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
Du upprätthåller min integritet,
och låter mig stå inför ditt ansikte
(i din närhet) för
evigt!
[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se ; ; .] Prisad vare Herren (Jahve), Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
nåd (favör) flödar från dina läppar [],
därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt. [Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. , talar om den kommande Messias.] Din kungliga spira är en rättvisans spira.
Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.
[ och är riktade till Gud. Här i växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se
i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .]
att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
han ska leda oss förbi döden (till slutet). [Det sista ordet i den hebreiska texten är "al-mut". Det betyder "vid/till döden". Ordet används i och i .]
Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
det går inte att betala ett pris
De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
[I stället blir graven deras eviga boning.]
När det gäller mig är jag som ett grönskande olivträd
i Guds (Elohims) hus.
Jag litar på Guds (Elohims) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
i all evighet.
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
i närvaron av dina heliga.
Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahve),
så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. []
Han låter aldrig någonsin
den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).
Jag vill bo i ditt tält för evigt,
jag vill ta min tillflykt i gömstället under dina vingar.Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Må han [konungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt;
låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.] Du har alltid varit mitt hopp
I dig, Herre
(Jahve) har jag min tillflykt
(finner jag vila och trygghet),
låt mig aldrig komma på skam
(skämmas).
[] Må hans namn
[kungen] leva för
evigt,
må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk ska prisa honom salig.
[] Välsignat är hans härliga Namn för
evigt.
Må hans ära
[närvaro] fylla hela jorden! Amen, amen.
Se, sådana är de onda,
de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
Men jag, jag ska kungöra det för alltid,
jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim).
Jag har slutat räkna dagar som gått,
de eviga åren.
[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonaj) förkasta oss för evigt?
Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
Han slog tillbaka sina åklagare
och lade på dem ett evigt förakt.
Han byggde sin helgedom som höjderna,
som jorden som han grundat för evigt.
Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.
De som hatar Herren (Jahve) skulle krympa ihop inför honom [eller de låtsas böja sig inför honom],
och deras tid (öde, straff) skulle vara för evigt.
Ska du vredgas (från ordet näsborre, att "andas kraftigt") för alltid?
Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig Herre (Adonaj), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
och jag vill ära ditt namn för evigt.
Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
och bygga upp din tron i alla släktled (generationer).
[; ; ; ; ] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
och hans tron som en sol inför mig.
Den ska bestå för alltid precis som månen,
och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se ; ; .] Välsignad vare Herren (Jahve) för evigt! Amen och amen.
Innan bergen föddes,
eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen), från evighet till evighet är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
Men du Herre (Jahve) är hög för evigt.
Din tron [rike] är skapad och står fast från urminnes tider,
du är evig. [Ordet "evig" är hebr. olam, troligtvis från alam som betyder "att dölja", dvs. vad som är dolt i avlägsen framtid eller historia. En tidpunkt som inte går att se. Ordet har ofta betydelsen evig.]
För Herren (Jahve) är god [han har den bästa välviljan],
i evighet [varar]
hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar]
hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah). [Versen formar en kiasm där Guds nåd står centralt och ramas in av "tidsangivelserna" evighet och släkte till släkte. Den yttre ramen utgörs av Herrens godhet och trofasthet/sanning. Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för är med. Enligt det grekiska tänkesättet – som påverkat oss i väst – kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dock dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; ; . Första gången dessa ord står tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden nämns alltid först.]
Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
Han går inte ständigt till rätta,
och behåller inte sin vrede för evigt.
[; ; ; , ; ; ]
Men Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
över dem som fruktar (vördar) honom,
och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
Låt Herrens ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren glädja sig över allt han gjort.
Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
orden som han befallde för tusen generationer.
Han har bekräftat det till Jakob som en stadga,
till Israel ett evigt förbund.
Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)! Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [; ; ; ]
Det tillräknades honom som rättfärdighet,
från generation till generation för evigt. [; ]
Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
från evighet till evighet,
låt alla människor säga:
amen, Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!
Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmistens lär oss att bön fungerar i alla situationer – i de torraste öken eller i fångenskap, på sjukbädden eller i mitt på stormande hav. Författare: Okänd Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. återges snarlikt i , och . återges exakt i , och . De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse. Inledande uppmaning till tacksägelse,
1 – Vilsna ökenvandrare,
2 – Fångar som blivit fria,
3 – Sjuka som blivit helade,
4 – Sjömän som räddats,
Gud förser,
En sista uppmaning, I den hebreiska texten finns ett inverterat Nun (׆) i marginalen på sju verser, se och . Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i . Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se .
Inledande uppmaning
Tacka
[med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren
(Jahve),
för han är god
[Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för
evigt
(i evighet) varar hans nåd
(omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
[Psalmen inleds med ett verb som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tov, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]Herren [Jahve – Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
som han inte ska ta tillbaka:
"Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."
[Hebreiska namnet Malkizedek betyder: "Min kung är rättfärdig".]
Han ger mat (byte, kött) till dem som fruktar (vördar) honom,
han kommer aldrig glömma sitt förbund. [Det lite ovanliga ordet för "mat" (hebr. terep) börjar på bokstaven Tet. Ordet används för ett byte som är jagat och fångat och kommer från verbet att "slita isär", men kan men kan också betyda mat i allmänhet. Här beskriver det hur Gud förser den som fruktar honom. Frasen "han kommer" börjar på Jod.]
De står fasta för alltid och evigt [],
de utförs (ska verkställas) i sanning (trofasthet) och rättvisa. [Ordet "står fasta" börjar på Samech och "utförs" börjar på Ajin.]
Han sände befrielse för sitt folk,
han slöt (stadgade) sitt förbund för evigt. [Ordet "befrielse" börjar på Pe och "slöt" på Tsade.]
ק – Qof, ר – Resh
Heligt och fruktansvärt är hans namn, För han ska inte vackla,
ihågkommen ska den rättfärdige bli i evighet. [Ordet "För" börjar på bokstaven Kaf och "ihågkommen" på Lamed som är den storleksmässigt längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. De rättfärdiga "sticker ut" från mängden och blir ihågkomna.]
Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
nu och för evigt!
Men vi ska välsigna Herren (Jahve)
från nu och till evig tid. Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!
För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahves),
som varar i evighet! Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´)! [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
[Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, du Israels folk,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, du Arons släkt [alla präster],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Sjung, ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [; ],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) för han är god.
I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahve), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.] För evigt Herre (Jahve)
står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ),
för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
för de är alltid med mig.
Dina stadgar (hebr. ) har jag tagit som arv för alltid,
de är mitt hjärtas glädje.
Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa dina (göra) förordningar (hebr. chuqim)
för alltid – till slutet (varje steg).
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
och din undervisning (Torah) är sann.
Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. ) – för evigt,
ge mig förstånd och jag ska leva.
Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. )
att du har grundat dem för evigt. ["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se .]
Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]
Herren (Jahve) ska bevara (beskydda; vaka över) din utgång och din ingång
[när du går ut och när du kommer tillbaka – allt du gör och tar dig för],
från nu och till evig tid. [Ingång är hebr. bo, samma ord översätts "komma" i och ramar in psalmen. Hjälpen och skyddet kommer från Herren!]
En pilgrimssång
(en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp").
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] De som förtröstar på
(litar, sätter sitt hopp till) Herren
(Jahve) är som Sions berg
[tempelberget i Jerusalem] som inte kan rubbas
(skakas) utan står fast
(stadigt, stabilt) för
evigt.
Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [ formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
Israel [Guds folk],
lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve),
nu och för evigt!
Som daggen på Hermon [i norra Israel]
– kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].
[I ett regnfattigt land så är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se ; ; . Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se . I formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.] För därifrån befaller Herren (Jahve) sin välsignelse – evigt liv! [En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se . Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se , ; som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]
O, Herre (Jahve), ditt namn varar för evigt,
din ryktbarhet Herre (Jahve) genom alla generationer.
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonaj adonim),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ensam gör stora mirakler,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som har fördelat (spridit ut, expanderat) jorden ovanpå vattnet [se ],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort stora ljus [plural],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort solen att råda över dagen,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som slog Egyptens förstfödda,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Med stark hand och med uträckt arm,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som delade Röda havet i två delar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtade farao och hans här i Röda havet,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ledde sitt folk genom öknen,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtar stora kungar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som störtar mäktiga kungar,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek):
Amoréernas kung Sichon,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
och Basans kung Og,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som befriade oss från våra fiender (motståndare),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Till honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande)
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Herren (Jahve) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahve), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
överge inte (upphör inte med) dina händers verk.
Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. )
han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
som de som har varit döda länge. []
En lovsång av
(för) David.
א – Alef
Jag vill upphöja dig min Gud
(Elohim), du Konung,
och jag vill prisa
(välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för
evigt.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
alltid och för evigt. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig Gud för alltid.]
Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
och ditt herradöme består från generation till generation. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]
נ – Nun [Saknas]
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Den saknas i alla hebreiska handskrifter, men denna återfinns i den grekiska översättningen Septuaginta och i dödahavsrullarna (Qumran rullarna). Där står det "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". Vissa översättningar har med denna extra vers andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket . SKB väljer att inte inkludera denna vers av följande anledningar:
1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
2. I Qumran rullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
3. Enligt judisk tradition tog David inte med Nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven "Nun" representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet nephalim som översätts till "jättar" i . Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se .
4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. ; ; ; . Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven "Nun". Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
Låt allt kött (allt som lever)
alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem,
som alltid är trofast,
Herren regerar (är kung) för evigt, din Gud, o Sion [tempelberget i Jerusalem],
från generation till generation. Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah).
Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den. [Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se , syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se , så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
Ordspråksboken (6)
Jag blev tillsatt [fick min position] från evighet,
från starten (först, som huvud), ja redan innan jorden fanns.
När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort,
men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Flytta inte på gränslinjer
som dina förfäder har satt upp.
Flytta inte på gamla (forntida) tomtmarkeringar (gränslinjer)
och gör inte intrång på de faderlösas (änkors, föräldralösas) åkrar.
för rikedom (välfärd) [ofta mätt i mängden boskap] varar inte för evigt.
Består en krona [makten i ett land] från generation till generation?
Predikaren (7)
En generation går, en annan generation kommer,
och jorden förblir för alltid.
Finns det någonting varom det är sagt:
"Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss.
För av den vise mannen likaväl som dåren,
finns inget minne för alltid,
för i kommande dagar (tider)
är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt.
Och den vise mannen måste dö
precis som dåren. [Besvikelse: att leva vist har visst värde, men kan ändå inte förklara livets mening. Både den vise, på samma sätt som dåren, dör båda och är bortglömda. Ett nyckelord här är vishet (hebr. chochma, se ) som också används i sektion 2, se .]
Han har gjort varje sak vacker för sin tid, han har även lagt världen i deras hjärtan så att människan inte kan utforska det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) inför honom. [Predikarens dubbla "jag vet" ( och ) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (, , ). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]
Både deras kärlek och deras hat
och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
för alltid i de ting som görs under solen.
Då man bävar för en backe (höjd),
och faror på gatorna. [Då man är rädd för att gå ut.]
Då mandelträdet lyser vitt [håret har vitnat].
Då en gräshoppa blir en stor börda.
Då kaprisfrukten mist sin kraft [all sexuell kraft och lust är borta].
[Gräshoppan kan beskriva att en liten insekt blir till en stor tyngd eller också en bild på att en åldring är som en gräshoppa som släpar sig fram. Detta är enda versen i Bibeln kaprisfrukten nämns, den användes i antiken som en lustförhöjande drog.] Då människan är på väg till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan.
Jesaja (46)
Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta. [Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem, istället är det den slutna formen som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna passage om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel, se även . Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]
Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk. Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
Jorden är orenad av sina invånare,
eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
brutit det eviga förbundet.
För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer],
befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirja) till ruin.
Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad,
aldrig någonsin ska den byggas upp igen.[Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se ; ; . Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) har inte bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och ruin.]
Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahve) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
för i Herren Herren (Jah Jahve) finns en evig klippa (är evig styrka). [I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahve. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsur är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se .]
Gå nu och skriv för dem på lertavlor
och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
för alltid och evigt.
För palatsen ska bli övergivna,
staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom,
murarna och tornen ska bli hålor för alltid,
en glädje för vilda åsnor, en betesmark för flockar.
Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
Syndarna i Sion är rädda,
darrande (skakande av fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
[Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se .]
Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där.
de som Herren (Jahve) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
sorg och suckan ska fly bort.
Gräset torkar bort, blomman vissnar,
men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]."
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
Under lång tid har jag varit tyst,
jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
flämta och flåsa samtidigt.
Vem är som jag?
Låt honom [stå upp och] ta till orda,
ja, låt honom lägga fram (redogöra för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det gamla folket.
[Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se .]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahve) med en evig frälsning,
ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
för jag är Gud (El, mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
Och du sade: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
Lyft upp era ögon till himlarna!
Se på jorden därunder!
[Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
För mal ska äta dem som en klädnad
och en larv ska äta dem som ylle,
men min rättfärdighet ska vara för evigt
och min frälsning för alla generationer.
[Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.]
[Frasen "Vakna upp" här i återkommer i och i . Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
[hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder "stolthet", se .]
Herrens förlossade ska återvända
och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
och sorger och suckande ska fly bort.
För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se ]
Istället för törne ska cypresser växa upp
och istället för nyponbuskar ska myrten växa upp.
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahve),
ett evigt tecken som inte ska huggas bort.
Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
som inte ska huggas bort.
För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
inte ständigt vredgas,
för då [om jag förblev vred] skulle deras ande försmäkta (förgås) inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
den som återställer stigar så att man kan bo där.
För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.
Eftersom du har varit övergiven och hatad
så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
en glädje från generation till generation.
[ hör tematiskt ihop med .]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Guds härlighet ska skina på dig [se Upp 21:23, 22:5].
Din sol ska aldrig gå ner,
din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
dina dagar med sorg är förbi.
Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
mina händers verk, för att förhärliga mig.
De ska bygga upp de gamla ödetrakterna,
de ska bygga upp de tidigare ödemarkerna
och de ska förnya de ödelagda städerna,
det som varit förött generation efter generation.
Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se ],
istället för vanära ska de sjunga av glädje. [Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".] Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
evig glädje ska tillhöra dem.
För jag Herren älskar rättfärdighet.
Jag hatar röveri i orättfärdighet (med överträdelser) [].
Jag ska ge dem deras belöning i sanning,
och jag ska skära ett evigt förbund med dem.
I all deras plåga, var han plågad
och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
och han lyfte upp dem och bar dem
alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se , eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se .]
Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
För du är vår far,
Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du Herre (Jahve) är vår far,
vår Återlösare från evighet, är ditt namn.
Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
Från evighet har ingen hört,
har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
som agerar för dem som väntar på honom.
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
Jeremia (35)
För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
och låtit dina bojor brista,
och du sade: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
och under varje lövat träd
har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
[Tillbett avgudar på kullarna, se ; ; ; ; ; ; ; .]
Ska han hysa agg för alltid?
Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).
Gå och förkunna dessa ord till norr och säg: Återvänd du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska inte dölja mitt ansikte mot dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska inte hysa agg för evigt.
Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Det är ett tåligt folkslag, det är ett gammalt folkslag, ett folkslag vars språk du inte känner och förstår inte vad de talar.
Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Ska ni inte darra inför mitt ansikte? Vem har lagt sanden vid havets strand, en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som inte förändras trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra [skölja bort sanden]. De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
Så säger Herren (Jahve): Stå vid vägarna och se och fråga efter de gamla stigarna, där den goda vägen är och vandra på den och ni ska finna vila för era själar. Men de säger: Vi vill inte vandra på den.
Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se ],
då ska jag bo bland er på denna plats,
i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.' "
Men Herren Gud
(Jahve Elohim) är sann,
han är levande Gud
(Elohim) och
evig Konung.
För hans vrede darrar jorden
och folkslagen kan inte stå ut med hans raseri
(fradga i munnen).
Och du själv ska upphöra från ditt arv som jag gav dig och jag ska få dig att tjäna dina fiender i landet som du inte känner, för ni har tänt en eld i min näsa som brinner för alltid.
då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid.
Eftersom mitt folk har glömt bort mig, offrar de till fåfänga och de snubblar på sina vägar, på de gamla stigarna, till att vandra på sidovägarna, på en väg som inte är röjd,
till att göra deras land till förvåning och oavbrutet åtlöje. Var och en som går förbi där ska bli förvånad och skaka på huvudet.
Men Herren är med mig som en mäktig hjälte (fruktansvärd krigsman),
därför ska mina fiender misslyckas (komma på fall), de ska inte segra över mig.
De ska komma på skam, eftersom de var ovisa (de misslyckades med sina planer).
Deras skam ska aldrig glömmas.
Eftersom han inte slog mig från livmodern [innan jag var född]
och lät min min mors livmoder bli min grav
– och hennes livmoder evigt havande. [; ]
och jag ska föra en evig förebråelse över er och en evig skam som inte ska glömmas bort.
och sagt "Återvänd nu var och en från hans onda väg och från era onda gärningar (handlingar) och bo i landet som Herren (Jahve) har gett till er och till era fäder till evig tid,
se, jag ska sända och ta alla familjer i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
Och det ska ske när de 70 åren är fullkomliga (till ända) att jag ska straffa Babels kung och folkslagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för deras synd och kaldéernas land och jag ska göra det till en evig ödeplats.
Profeterna som har varit före mig och före dig sedan lång tid, profeterade mot många länder och mot stora kungariken, om krig och om ondska och om pest.
Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [; ], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.
Och jag ska skära ett evigt förbund med dem som jag inte ska ta bort från dem, till deras goda, och jag ska lägga min vördnad i deras hjärtan så att de inte går bort (lämnar) från mig.
en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger:
Tacka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
för Herren (Jahve) är god
för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Men de sade: "Vi ska inte dricka vin för Jonadav, Rechavs son, vår far har befallt oss och sagt: "Du och dina söner ska inte dricka vin för alltid (aldrig någonsin).
För jag har avlagt en ed (svurit) vid mig själv förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att Botsra ska bli till häpnad, en förebråelse, ett avfall och en vanära (förbannelse), och alla dess städer ska bli till oavbruten (evig) ödeläggelse.
Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler, en öde plats för alltid, ingen man ska vistas där och ingen människas son ska bo där.
Och jag ska föra mot Elam de fyra vindarna från himlarnas fyra hörn, och ska förskingra dem mot alla dessa vindar och det ska inte finnas något folkslag dit inte Elams förskingrade ska komma.
De ska fråga om Sion med sina ansikten vända längs vägen: "Kom och förena er med Herren (Jahve) i ett evigt förbund som inte ska glömmas bort."
Och från dig ska man inte ta en sten till ett hörn (en hörnsten), inte en sten till grunden (en grundsten), utan du ska vara öde för alltid förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Med deras hetta ska jag göra i ordning deras fest och jag ska göra dem berusade, så att de får kramp och sover en evig sömn och inte vaknar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag ska berusa hennes furstar och hennes visa män, hennes styresmän och hennes härskare och hennes mäktiga män, och de ska sova en evig sömn och inte vakna förkunnar (säger, proklamerar) Konungen vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
och säg: 'Herre (Jahve) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid.'
Klagovisorna (3)
I mörkret har han låtit mig bo,
som de som har varit döda länge. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Orden för "utslitna", "har byggt" och "I mörkret" börjar med denna bokstav.]
Eftersom Herren (Adonaj)
inte förkastar för evigt.
Du Herre (Jahve) tronar för evigt,
din tron består från generation till generation.
Hesekiel (18)
Likväl ska jag komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och jag ska upprätta till dig ett evigt förbund.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat,
då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land.
Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Köpmännen bland folken visslar åt dig,
du har blivit en skräck och ska aldrig mer finnas.
Alla de som känner dig bland folken
ska förfäras över dig,
du har blivit en skräck
och ska aldrig mer finnas (existera).
Eftersom du alltid har hatat och svingat svärdets kraft mot Israels söner i tider av deras olycka, i tider då synden avlutas. []
Jag ska göra dig till en evig ödeplats och dina städer ska inte återvända (inte bli återbyggda, ingen ska komma tillbaka) och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,
Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt.
Och jag ska skära ett fridsförbund med dem, det ska vara ett evigt förbund med dem. Och jag ska rota dem och föröka dem och ska placera min helgedom i deras mitt till evig tid.
Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahve) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.' "
Han sade till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Men nu måste de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då ska jag bo ibland dem för alltid.
Till det ska du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa [4 liter] samt en tredjedels hin [1,2 liter] olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren ska vara en bestående stadga och gälla för alltid.
Daniel (23)
Då sade drömtydarna (kaldéerna) till kungen på arameiska [från och med nu till och med kapitel 7 är också boken skriven på kaldéernas vardagliga språk arameiska]: "Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den."
Daniel sade:
"Prisa (välsigna) Guds namn från evighet till evighet,
för han har vishet och makt!
Under dessa kungars tid kommer himlarnas Gud att upprätta ett annat rike som aldrig ska förstöras [Guds rike]. Dess makt ska inte överlämnas åt något annat folk [vilket skett i alla de föregående världsimperierna]. Det ska krossa och utplåna alla andra riken, men självt ska det bestå för evigt!
De sade till kung Nebukadnessar: "Må kungen leva för evigt!
Stora är hans tecken,
och mäktiga är hans under!
Hans rike är ett
evigt rike,
och hans välde varar från släkte till släkte!
[Några av de mäktiga under Nebukadnessar fick uppleva var: - Att Gud talade till honom genom en dröm, se kapitel 2. - Hur tre män blev mirakulöst bevarade i den brinnande ugnen, se kapitel 3. - Hur han förlorade, men återfick sitt förstånd och rike, se kapitel 4.
]"När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
Hans välde är ett evigt välde!
Hans rike (kungliga styre) varar från släkte till släkte.
[Ryktet om vad som hänt spred sig snabbt i palatset.] När drottningen [troligtvis Nebukadnessars fru eller dotter] fick höra vad kungen och stormännen sade gick hon till festsalen. [Drottningen var inte Belshassars fru, eftersom hans fruar redan fanns där, se . Hon måste ha varit väl respekterad eftersom hon kommer in i hallen oinbjuden, och väl där tar hon kommandot. Hon är antingen Nebukadnessars eller Nabonidus fru. Är hon Nabonidus fru är hon Belshassars mamma och då också troligtvis Nebukadnessars dotter. Hon har förstahandsinformation om Daniels tjänst i hovet, något som stämmer om hon var Nebukadnessars fru eller dotter.] Hon sade: "Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, och var inte blek (låt inte färgen vika bort från ditt ansikte).
Så ministrarna och satraperna kom som en grupp (otåligt, enade i en konspiration, stormade in) till kungen och sade:
"Kung Dareios, lev för evigt!
Då talade Daniel till kungen: "Ers Majestät, länge leve konungen!
Härmed ger jag en ny förordning att man i mitt rike ska frukta och vörda Daniels Gud. För han är den levande Guden,
som förblir för evigt.
Hans rike går inte under,
och hans välde består till slutet.
Åt honom [Messias] gavs makt och ära och herravälde (ett rike, konungslig auktoritet att regera),
och alla folk och stammar och språk ska tjäna (tillbe) honom.
Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut,
och hans rike (kungavälde) ska aldrig gå under.
Men de heliga, som tillhör den Högste (Elionin – plural), ska ta emot riket (börja regera).
De ska äga det (ha det i besittning) för evigt, ja, i evigheters evighet."[De heliga kan syfta på änglar eller människor som helgats, eller både och. De heliga nämns också i och . Där utsätts de för förföljelse och motstånd. Arameiska Elionin är ordagrant "de Högste" i plural. Frasen används bara här och i , och . Uttrycket motsvarar det hebreiska Elion, se . Det är inte ovanligt att plural används som ett förstärkande attribut, flera hebreiska ord som liv, himlar, vatten osv, är nästan alltid i plural, och visar att det på fler dimensioner och aspekter än vad som ryms i singular. Här betonar "de Högste" i plural troligtvis att Gud är majestätisk, men även hur han verkar "mycket" och på många olika sätt. På samma sätt som det hebreiska ordet för Gud, Elohim, är i plural (men böjs som singular) anar vi en antydan på treenig Gud även här i Elionin!]
Sedan ska riket
och väldet
och makten över rikena under himlen
ges till det folk som är den Högstes (Elionins) heliga.
Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda dem."
[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet "shavuim" som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som "ett dussin" på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk "fulländad" tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här "sjuperiod" eller vecka av år är då "årsvecka". En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se ; .
Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se ; . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr.
I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder
[70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda
(ordagrant 'ristade' eller 'utskurna') över ditt folk
[det judiska folket] och din heliga stad
[Jerusalem].
[En bestämd tidsperiod är 'utskuren' som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen.
För att försegla synder.
För att sona
(övertäcka) skulden.
För att införa en
evig rättfärdighet.
För att försegla synen och profetian
(som med ett sigill).
För att smörja
(avskilja till helig tjänst) det allra heligaste.
[Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.] Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky). [En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se ; ; .]
De visa [] ska skina som himlens ljus [solen och stjärnorna], och de som leder de många till rättfärdighet ska stråla som stjärnorna i evigheters evighet.
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se . Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se .]
Hosea (1)
Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
Joel (4)
En dag av mörker och dysterhet,
en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.
Ni ska äta rikligt och bli mätta
och prisa Herrens er Guds (Jahve Elohims) namn,
som har handlat så underbart (utfört dessa under) med er.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Då ska ni veta att jag är i Israel.
Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Men Juda ska bo där för evigt,
Jerusalem från generation till generation.
Amos (1)
"På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp det som är raserat,
och bygga upp den som i forna dagar,
Obadja (1)
På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
ska skam täcka dig
och du ska bli avhuggen för evigt.
Jona (1)
Jag gick ner [se , ] till bergens botten,
jorden med hennes stängsel var omkring mig för alltid.
Likväl tog du mig upp ur djupet,
Herre min Gud (Jahve Elohim).
Mika (5)
Mitt folks kvinnor kastar ni ut
från deras sköna (fina, vackra) hus (hem),
från deras små barn
tar ni bort min härlighet för alltid.
Men låt alla folk vandra,
var och en i sin guds namn,
men vi ska vandra i Herren (Jahve) vår Guds (Elohims) namn
för alltid och evigt.
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Men du
Betlehem, Efrata,
du är så liten
(oansenlig) bland Juda släkter
(tusenden) [grupper på tusen personer som Israel var indelat i].
från dig ska det
[trots det] komma
en som ska härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från
evighetens dagar.
[Det finns två Betlehem i Israel, ett i Sebulons land i norr, och ett i söder strax utanför Jerusalem i regionen Efrata. Det profetiska ordet är så fullkomligt att det 700 år innan det inträffar förutsäger att Jesus ska födas i den södra byn Betlehem som var så obetydlig att den inte fanns med i Josuas uppräkning av städer, se .]Vakta ditt folk, med din stav
ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
som i forna tider.
Habackuk (2)
Han står och jorden skakar,
en blick och får nationerna att darra
och de eviga bergen slås i bitar,
de urgamla höjderna böjer sig.
Hans vägar är eviga.
Sefanja (1)
Därför, så sant jag lever,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaots), Israels Gud (Elohim).
Moab ska bli som Sodom
och Ammon som Gomorra
de ska bli en besittning för ogräs och en salthåla,
ett evigt ödeland.
Kvarlevan av mitt folk ska plundra dem;
kvarlevan av mitt folk ska avfolka dem.
Sakarja (1)
Era fäder (förfäder),
var är de?
Och profeterna,
lever de för evigt?
Malaki (2)
Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
"Vi har blivit nedslagna
men vi ska återvända och bygga upp ruinerna."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
De må bygga upp
men jag river ner. De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).
Då ska offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga Herren som i forna dagar och gångna år.
evig, för alltid
