Referenser (214 st)
1 Moseboken (9)
Och han flyttade från den platsen
[Shechem] till bergen öster om
Betel och slog upp sitt tält så att han hade
Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren
(Jahve) och åkallade Herrens
(Jahves) namn.
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
Han byggde ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
Och han köpte den biten mark som han slog upp (bokstavligt spred ut) sina tält på från Chamors söners hand, Shechems far, för 100 silvermynt (hebr. qesitah). [Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septugainta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även ; .]
Och Jakob vandrade och spred ut sina tält till Migdal-Eder ["tornet i Edar"; ordagrant "flockens torn"]. [Platsen är troligtvis mellan Betlehem och Hebron, se även .]
[Huvudpersonen i den sista sektionen (kap 37-50) av Första Mosebok är Josef. Här i kapitel 38 sker dock ett abrupt avbrott som handlar om Juda och Tamar. Till en början kan det vara svårt att förstå hur detta kapitel, som är en enda härva av felaktiga sexuella relationer, passar in i berättelsen. Juda vägrar att gifta bort sin yngsta son till Tamar, hon tar saken i egna händer och förför sin svärfar, han går villigt till henne som är förklädd till en prostituerad. Genom att placera berättelsen om Juda mitt i berättelsen om Josef skapas en litterär poäng. Två olika vägar framträder. Josef flyr från sexuell omoral () medan Juda villigt går in i den med öppna ögon.] Vid den tiden gick Juda ner [rent höjdmässigt, men även moraliskt] från sina bröder [i Hebron, se ] och vände sig till (slog ner sitt tält vid) en viss adullamit som hette Chira [som betyder "ädel"]. [Ner till Adullam, som ligger 2 mil nordväst om Hebron, är det en höjdskillnad på 700 meter.]
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Men Herren (Jahve) var med Josef och visade honom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) och gav honom nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chen) i fängelsechefens ögon.
Han såg en viloplats att den var god (bördig, bekväm)
och att landet var tilltalande (vackert, prunkande, rofyllt).
Han böjde sina skuldror till att bära (bördor)
och blev en plikttrogen tjänare i sitt arbete. [Ordet fårfållor (hebr. mispetayim) i är svåröversatt. Ordet står i dualis, vilket verkar betyda att åsnan har lagt sig mellan två föremål/platser av samma sort. Eftersom talar om viloplats och bördor kan betydelsen ha med dessa ord att göra. Isaskars söner omnämns att de var "män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra", se .]
2 Moseboken (22)
Säg därför till israeliterna:
'Jag är Herren (Jahve).
Jag ska föra er ut från förtrycket under egyptierna.
Jag ska rädda er från deras slaveri.
Jag ska återlösa er med min utsträckta arm, och genom väldiga straffdomar.
Då ska egyptierna förstå att jag är Herren, när jag sträcker ut min hand över Egypten och för ut israeliterna från dem."
Herren sade till Mose: "Säg till Aron: 'Ta din stav och sträck ut din hand över Egyptens vatten, över floden, över dess strömmar, över dess pölar och över alla dess dammar så att det blir till blod.' Det ska vara blod över hela Egyptens land även i träkärl och stenkärl (allt vatten, både naturligt och uppsamlat ska bli till blod)."
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: "Säg till Aron: 'Sträck ut din hand med din stav över floden, kanalerna och pölarna så att grodor kommer upp över hela Egyptens land.' "
Då sträckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten och grodorna kom upp och täckte hela landet.
Herren (Jahve) talade till Mose: Säg till Aron; Sträck ut din stav och slå stoftet på marken så ska det komma upp insekter (hebr. kenim) [troligtvis knott eller löss; kanske myggor] ur marken i hela Egypten.
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land. [Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Ordet används bara i detta kontext och kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Myggor är vanliga eftersom Nilen varje år svämmar över och skapar gynsamma förhållanden för myggor.]
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet." [Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon är hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahve) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahve) lät hagel falla över Egyptens land.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand över Egyptens land så att gräshopporna kan komma upp över Egypten och äta varje planta som haglet har lämnat."
Mose sträckte ut sin stav över Egyptens land och Herren (Jahve) förde en östanvind över landet, hela den dagen och hela natten, när det blev morgon förde östanvinden med sig gräshoppssvärmarna.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och det ska bli mörkt över hela Egyptens land. Ett mörker som man kan ta på." [] [Detta mörker var inget vanligt mörker utan ett som man fysiskt kan ta på och känna/erfara. Solguden Ra var den högsta i rang bland Egyptens gudar och nu kan han inte skingra detta mörker. Men dessutom fanns en annan gud som heter Apep som var en motståndare till Ra och som rådde över mörkret. Även han konfronterades i denna plåga eftersom Gud lät solen skina bland israeliterna och därmed visade att det var Gud som bestämde även över mörkret.]
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och det blev ett tjockt mörker över hela Egyptens land som varade i tre dagar.
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: Sträck ut din hand över havet så att vattnet kommer tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och över deras ryttare.
Så Mose sträckte ut sin hand över havet och havet återvände till sin styrka när morgonen grydde och egyptierna flydde mot det och Herren (Jahve) störtade egyptierna mitt i havet.
Du sträckte ut din högra hand
och jorden slukade dem.
Även om majoriteten av folket gör det onda, så ska inte du göra det. Detsamma gäller när du ska ge ditt vittnesmål i en rättstvist, låt inte folket (majoriteten) pressa dig att förvränga sanningen.
Du ska inte förvränga rätten för den fattige.
Och Mose tog tältet och reste det långt utanför lägret, och han kallade det "mötestältet" [hebr. ohel moed]. Var och en som ville rådfråga (söka) Herren (Jahve) måste gå ut till mötestältet utanför lägret. [Här används den hebreiska frasen ohel moed (på svenska "mötestältet"). Ett annat ord mishkan (översatt "tabernaklet") hade Mose tidigare fått instruktioner om att bygga mitt i lägret (). Vid detta tillfälle är det ännu inte byggt, se även ; . Detta mötestält som tillhörde Mose fungerade som en temporär helgedom.]
4 Moseboken (10)
Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom hans gränser, därför vände Israel bort från honom.
och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (byggd) [Ar var Moavs huvudstad]
och stöder sig mot Moavs gräns." [Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (; ). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum åsna" ser ängeln medan den professionella siaren totalt missar detta.]
Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster.
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Som utsträckta dalar,
som trädgårdar längs floden,
som aloeplantor planterade av Herren (Jahve),
som cedrar vid vattnet.
5 Moseboken (9)
Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
Du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och att Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut därifrån med en mäktig hand och med en utsträckt arm, därför befaller Herren din Gud (Jahve Elohim) dig att hålla (vakta, skydda, bevara) sabbatsdagen.
de stora prövningarna som dina ögon såg och tecknen och undren och den mäktiga handen och den utsträckta armen varmed Herren din Gud (Jahve Elohim) förde dig ut. Så ska Herren din Gud (Jahve Elohim) göra mot alla de folk för vilka du fruktar (är rädd).
Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm."
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.
Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se ].
Och Herren förde oss upp, ut ur Egypten med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor bävan (ordet här är gemensamt med myrra, bitter och usel men även uppror) och med tecken och under.
"Förbannad är den man som förvränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Josua (5)
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Sträck ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. ) som du har i din hand mot Ai, för jag ska ge det i din hand." Och Josua sträckte ut spjutet som var i hans hand mot staden. [Troligtvis reflekterades solen i sabelns egg och gav en blixtrade signal. Här används inte det vanliga hebreiska ordet för spjut chanit.]
Och de i bakhållet reste sig snabbt från sina platser och de sprang, så snart han [Josua] hade sträckt ut sin hand, och kom in i staden och tog den och de skyndade sig att sätta den i brand.
För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon), förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se .]
Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj (luta, vänd) era hjärtan till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Domarboken (4)
Chever, keniten, hade isolerat sig själv från keniterna, från Chovavs söner, Mose svärfar, och han slog ner sitt tält så långt bort som Elon-Betsananim, som ligger vid Kedesh.
Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män, alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sade: "Han är vår bror."
Och Simson sade: "Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna." Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde. [Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död än när han levde. Hans sista ord "Låt mig dö med filisteerna" blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]
Och han steg upp på morgonen den femte dagen och han reste sig för att gå, men den unga kvinnans far sade: "Styrk, jag ber dig, ditt hjärta och dröj dig kvar tills dagen avtar (det blir eftermiddag)." Och de åt båda två.
1 Samuelsboken (3)
Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
Och han som bar rustningen sade till honom: "Gör allt som är i ditt hjärta, vänd dig (vart du vill), jag är med dig efter ditt hjärta."
2 Samuelsboken (9)
Och Asahel jagade efter Avner och när han gick vek han inte av till höger och inte till vänster från efter Avner.
Och Avner sade till honom: "Vänd dig åt höger eller åt vänster och håll dig bakom en av de unga männen och ta hans rustning." Men Asahel vände sig inte bort från att följa honom.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och David flyttade inte Herrens (Jahves) ark till sig i Davids stad utan bar den åt sidan in i gititen Oved-Edoms hus.
Och de förde in Herrens (Jahves) ark och ställde den på sin plats mitt i tältet som David hade satt upp för den. Och David offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Så de satte upp ett tält åt Avshalom på husets tak och Avshalom gick in till sin fars konkubiner inför ögonen på hela Israel.
Och han böjde alla Juda mäns hjärtan, som om de vore en man, så att de sände till kungen: "Kom tillbaka, du och alla dina tjänare!"
Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.]
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
1 Kungaboken (8)
Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonijaho, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahves) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn.
När de hör talas om ditt stora namn och din starka hand (din förmåga att utföra mäktiga gärningar) och din utsträckta arm, ska de komma och be vända mot detta tempel.
så att han lutar (böjer, sträcker) våra hjärtan mot honom, till att vandra på hans vägar, och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans påbud (bindande juridiska beslut) som han har befallt våra fäder.
från folkslagen om vilka Herren (Jahve) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter deras gudar." Salomo höll (klistrade) sig till dessa i kärlek.
Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta.
Och det hände när Salomo var gammal att hans fruar vände bort hans hjärta till andra gudar, och hans hjärta var inte fullkomligt med Herren hans Gud (Jahve Elohim), som hans far Davids hjärta. [Ordet fullkomligt här är shalam och delar rot med ordet shalom som handlar om att ha både frid och fred med Gud, men också om att vara komplett, helöverlåten och "en-hjärtad"].
Och Herren (Jahve) var vred på Salomo eftersom hans hjärta var bortvänt från Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som hade uppenbarat (visat) sig för honom två gånger,
2 Kungaboken (4)
utan Herren (Jahve) som förde er upp från Egyptens land med stor makt och med utsträckt arm, honom ska ni frukta och honom ska ni tillbe och till honom ska ni offra.
Luta ditt öra Herre (Jahve) och lyssna, öppna dina ögon Herre (Jahve) och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
Och Hiskia svarade: "Det är en lätt sak för skuggan att gå fram tio steg, låt skuggan gå tillbaka tio steg."
Och jag ska sträcka Samariens mätsnöre över Jerusalem och Achavs hus lod, och jag ska gnugga Jerusalem som man gnuggar en tallrik och vända det upp och ner.
1 Krönikeboken (5)
Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus.
[Detta är det centrala stycket i kap 10-22. Det första och sista handlade om att David intog Jerusalem (där arken skulle stå). Detta stycke ramas in av två önskningar: att föra in arken till Jerusalem (kap 13-14) och bygga Herrens hus (kap 17).] David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den,
Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
"Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."
David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.
2 Krönikeboken (2)
Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. []
Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus,
Esra (2)
och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
Även om vi är slavar har vår Gud (Elohim) inte övergett oss i vår träldom. Han har utökat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot oss inför Persiens kung, upplivat oss för att kunna bygga upp vår Guds hus, resa upp dess ruiner och ge oss en mur i Juda och i Jerusalem.
Job (9)
Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
och trampa på havets vågor. [Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även ; . I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se .]
eftersom han har sträckt ut sin hand mot Gud (El)
och till den Allsmäktige (Shaddaj) i sin styrka.
Han ska inte bli rik, hans ägodelar ska inte bestå
och avkastningen ska inte sträcka sig till marken.
Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår),
jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av.
De tränger bort de fattiga från vägen (hebr. derech),
alla ödmjuka (förtryckta) i landet måste gömma sig.
Han expanderar (spänner ut) norr över tomrummet,
han hänger upp jorden på ingenting.
[Här är ett exempel på hur Bibeln talar om sådant som bara modern fysik kan förklara.]
Om mitt steg
har vänt bort från vägen
och mitt hjärta vandrar
efter mina ögon [],
och om någon fläck klamrar sig fast
vid mina händer,
Eftersom vreden (chema) annars lockar dem till straff,
och rikedom blir en muta som inte varar.
Vem har dimensionerat jorden (bestämt dess mått)?
Det vet du nog!
Vem spände mätsnöret över den?
Psaltaren (29)
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
hör mina ord.
De har följt våra steg, de omringar oss,
de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
tänkt ut onda planer, lyckas de inte.
[Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte).
Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede,
du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
du min frälsnings Gud (Elohim). [I dessa två avslutande rader i beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahve),
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas "sökande jag sökte". Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se . Nu beskriver han sitt bönesvar:]
Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
[Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se . Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se , medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se .]
Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord; talesätt med många bottnar; ibland även profetiska ord – hebr. mashal),
jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid Kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa, se ].
Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv
(alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
Rädda (ryck bort; lyft upp) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig;
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. []
Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
min fot höll nästan på att snava,
mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
En sång med visdom
[hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] Introduktion
Lyssna
(vänd era öron), mitt folk, till min undervisning
(hebr. Torah),
hör
(böj era öron mot) orden från min mun.
En bön av
(för) David.
[Detta är den enda psalmen i den tredje boken som nämner David som författare. Psalmen hämtar material från andra psalmer som David skrivit, se ; ; ; .]Vänd ditt öra
(mot mig) Herre
(Jahve) och svara mig,
för jag är betryckt
(ansatt) och fattig
[helt beroende av dig Gud].
Låt min bön komma inför dig,
vänd ditt öra mot (lyssna noga på) mitt rop.
Göm inte ditt ansikte för mig
i mina tider av nöd (på min nöds dag).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).
är mina dagar som en lång skugga
och jag vissnar bort som gräs.
Du sveper dig i ljus som en klädnad,
du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält
[här antyds ett expanderade universum, se även ],
Jag är borta som en skugga när den förlängs,
jag har skakats av som gräshopporna.
Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv. [Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i , där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. )
och inte till girighet.
De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa dina (göra) förordningar (hebr. chuqim)
för alltid – till slutet (varje steg).
Många är mina förföljare och ovänner,
men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. ).
Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)
ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda.Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.
Med stark hand och med uträckt arm,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se ],
rör vid bergen så att det ryker om dem.
Ordspråksboken (12)
Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
genom att aktivt (uppmärksamt) lyssna till visheten
och böja ditt hjärta till klokheten (insikten, förståndet)
[ödmjukar dig inför Guds kunskap, och sträcker dig emot den med all din kraft],
Införskaffa (sök, förvärva) vishet, införskaffa förstånd (urskillningsförmåga).
Glöm inte och vänd dig inte bort från min muns ord.
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på (ta till dig, förstå, bli ett med) mina ord
vänd ditt öra (lyssna noga) till mitt tal.
Vik inte av till höger eller vänster,
och håll din fot borta från det onda.
Min son (vän, barn), var uppmärksam på min vishet
[Guds vishet som jag, Salomo, har lärt mig av egna, ofta kostsamma erfarenheter],
vänd ditt öra till mitt förstånd (lyssna noga),
Varför lydde jag inte mina lärare
och lyssnade på dem som undervisade mig?
Med många övertygande (frestande, lockande) argument förleder hon honom,
med hennes förföriska tal övertalar hon honom [att överkomma sitt samvete och omdöme] och får honom med sig.
Den ogudaktige (syndaren, kriminelle) tar emot mutor under bordet (i hemlighet)
för att förvränga rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar).
Det är avskyvärt att ta den skyldiges parti (favorisera och upphöja honom i rättssalen),
och på så vis ta bort rätten från den oskyldige (rättfärdige).
Kungens hjärta är som vattenflöden i Herrens (Jahves) hand,
han låter det mynna ut varhelst han vill. [Bilden är från bevattningssystem med kanaler som än idag är vanligt i Mellanöstern. På samma sätt som trädgårdsmästaren styr vattenflödet till olika delar, kan Gud styra ledares beslut.]
Lyssna noggrant till de visas ord,
och ta min kunskap till ditt hjärta.
Jesaja (26)
Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen återkommer senare, se , , ; .]
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen
och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [, ; ],
för att änkor ska bli tillspillogivna []
och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [].
De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
och falla under de döda (slagna). För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se ; , , .]
Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?"
Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahve) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen.
Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
från vår åsyn (framför våra ansikten)."
Egypterna är människor
och inte Gud,
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim).
[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
och spänner ut dem som ett tält att bo i,
Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [; ],
han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.
Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra?"
Så säger Herren (Jahve)
din återlösare och han som formade dig redan i moderlivet: Jag är Herren (Jahve)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv. [Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även .]
Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
Och har glömt Herren (Jahve) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se , här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även ; ]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
Gör platsen stor,
utvidga den för dina tält,
spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
förläng dina tältlinor
och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se .]
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se ]
För så säger Herren (Jahve): "Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
Jeremia (22)
Era synder har vänt bort dessa ting och era överträdelser har undanhållit det goda från er.
Förbered en strid mot henne, stig upp och låt oss gå upp vid middagstid. Ve till oss, för dagen avtar, eftermiddagens skuggor blir längre.
Och deras hus ska vändas mot andra, deras fält och deras hustrur tillsammans, för jag ska sträcka ut min hand över landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men de lyssnade inte och lutade inte sina öron, men vandrade i sina egna råd, i sina hjärtans envishet och gick baklänges, inte framåt.
har de inte lyssnat till mig, inte lutat sina öron, men gjort sina nackar styva. De har varit värre än deras fäder.
Han som har gjort jorden med sin styrka och makt,
som har etablerat världen med sin vishet
och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt).
[Se även ; ]
Mitt tält är fördärvat
och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna),
mina söner har gått ifrån mig och de finns inte,
det är ingen som längre sträcker mitt tält
och sätter upp mina tältdukar.
Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron utan vandrade varje man i deras hjärtas envishet, därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
Israels tillit, vår frälsare i nöden, varför skulle du vara en främling i landet, som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
Du har kastat mig av dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), du har gått baklänges, därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig. Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning.
Och jag ska själv strida mot er med en utsträckt hand och med en stark arm och i ilska och i raseri och i stor vrede.
Och Herren (Jahve) har sänt er alla hans tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta – men ni har inte lyssnat, inte lutat era öron till att höra –
Jag har gjort jorden, människan och djuren som vistas på jordens ansikte (yta), med stor kraft och med min utsträckta arm, och jag ger den till den som syns rätt i mina ögon.
Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig,
och fört fram ditt folk Israel ut från Egypten med tecken och med under och med en stark hand och med en utsträckt arm och med stor skräck,
Vid slutet av vart sjunde år ska varje man låta sin bror som är hebré, som har varit såld till dig och har tjänat dig 6 år, du ska låta honom gå fri från dig. Men era fäder lyssnade inte till mig och lutade inte sina öron.
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
och säg till dem: Så säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim) Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem.
Men de lyssnade inte och lutade inte sitt öra till att vända om från deras ondska, till att avhålla sig från att offra till andra gudar.
Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [] [Här används det hebr. nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se .]
Se, jag är emot dig fördärvande berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand över dig och rulla ner dig från klipporna och ska göra dig till ett bränt berg.
Klagovisorna (2)
Herren (Jahve) hade beslutat att fördärva
dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "hade beslutat" som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren bestämt måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
att undanhålla mannens rätt
inför ansiktet på den allra Högste (Elion),
Hesekiel (12)
Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden. [Här används först det hebreiska ordet som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se .]
Och jag ska sträcka ut min hand över dem och göra landet fullständigt öde, mer öde än Divlatas öken på alla platser där de bor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag Herren (Jahve) har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk.
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). Jag ska med säkerhet med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri vara kung över er.
Och jag ska föra ut er från folken och samla er från länderna till vilka ni har förskingrats, med en mäktig hand och med en utsträckt arm och med uthällt raseri,
därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet.
därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten.
och säg till det: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag är emot dig du Seirs berg och jag ska sträcka ut min hand mot dig och jag ska göra dig till en ödslig ödeplats.
Daniel (1)
Böj ditt öra (lyssna noga) och hör! [Min bön till dig, men även folkets hån, se .]
Öppna dina ögon och se på vår ödeläggelse [städer i ruiner i vårt land] och staden [Jerusalem],
som är uppkallad efter ditt namn.
Det är inte på grund av våra egna rättfärdiga handlingar vi kommer till dig med våra vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
utan på grund av din stora barmhärtighet (oändliga nåd). [Här, och i , används rachamim, ett av flera hebreiska ord för nåd och barmhärtighet. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det illustrerar hur Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]
Hosea (1)
Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
och böjde mig ner och gav dem mat.
Amos (3)
De trampar ner den fattiges huvud i jordens stoft
och fördärvar vägen för de ödmjuka.
En man och hans far går till samma jungfru
för att vanhelga mitt heliga namn.
De lägger sig ner vid varje (alla) altare,
på kläder tagna i pant,
och i sin Guds (Elohims) hus insuper de vinet från dem som är bötfällda (straffade för något brott).
För jag vet (känner väl till, är intimt förtrogen med) dina överträdelser
och hur mäktig (duktig, stark) du är i att synda,
ni som plågar den rättfärdige, tar lösen
och knuffar undan den behövande i porten.
Sefanja (2)
Jag ska sträcka ut min hand över Juda
och över alla invånare i Jerusalem.
Jag ska hugga av kvarlevan av Baal från denna plats,
namnen på avgudaprästerna tillsammans med prästerna,
Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och ödelägga Assyrien
och göra Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
[Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]
Sakarja (2)
Därför säger Herren (Jahve): Jag ska återvända till Jerusalem med nåd och barmhärtighet (hebr. rachamim). Mitt hus ska byggas upp i henne (i Jerusalem), förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) och en linje (en mätlinje som en lantmätare drar upp) ska sträckas ut över Jerusalem.
Tyngden av Herrens (Jahves) ord angående Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som spänner ut (expanderar) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum. Här antyds ett expanderade universum och flera dimentioner, se .]
Malaki (1)
Då ska jag komma till er för att döma och jag ska vara ett snabbt vittne mot trollkarlarna och mot äktenskapsbrytarna och mot dem som svär falskt och mot dem som undanhåller arbetaren hans lön och mot dem som förtrycker änkan och den faderlöse, och mot dem som vilseleder främlingen. De fruktar inte mig, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
sträcka
