5060 – נָגַע (naga)

röra vid


Typ:
Hebreiska: נָגַע (naga)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 150 ggr i GT

Engelsk översättning

to touch
beat, ([idiom] be able to) bring (down), cast, come (nigh), draw near (nigh), get up, happen, join,

Engelsk beskrivning

1) to touch, reach, strike
1a) (Qal)
1a1) to touch
1a2) to strike
1a3) to reach, extend to
1a4) to be stricken
1a4a) stricken (participle)
1b) (Niphal) to be stricken, be defeated
1c) (Piel) to strike
1d) (Pual) to be stricken (by disease)
1e) (Hiphil) to cause to touch, reach, approach, arrive
1e1) to cause to touch, apply
1e2) to reach, extend, attain, arrive, come
1e3) to approach (of time)
1e4) to befall (of fate)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (150 st)


men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16–17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
Herren (Jahve) plågade farao och hans hus med svåra plågor för Abrams hustru Sarais skull.
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Avimelech befallde allt folket och sade: "Han som rör denna man eller hans hustru ska sannerligen döden dö."
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Han drömde [den natten en gudomligt inspirerad dröm] och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlarna och han såg hur Guds (Elohims) änglar steg upp och ner på den.
När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och strök (vidrörde) honom [Gershom eller Mose] ned till foten med den och sade: "Du är min blodsbrudgum." [Hebreiska ordet för "strök" är samma ord som används i 2 Mos 12:22 där israeliterna "stryker" lammets blod på dörrposterna för att den förstfödde inte ska dö.]
Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: "Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet dödas.
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
Sju dagar ska du bringa försoning för altaret och helga det, så ska altaret bli högheligt, allt som vidrör altaret blir heligt.
Och du ska helga dem så att de blir högheliga, allt som vidrör dem ska bli heligt.
Eller om en själ rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Alla män av Arons söner ska äta av det. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") i dina släktled angående Herrens (Jahves) offer gjorda med eld. Var och en som rör dem ska vara heliga.
Vadhelst som berör dess kött ska vara heligt, och om något av blodet stänker på någon klädnad ska du tvätta det som blivit nedstänkt på en helig plats.
Och kött som vidrör något orent föremål ska inte ätas, det ska brännas i eld. Och köttet, alla rena ska äta köttet.
Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahve), den själen ska huggas av från sitt folk.
Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.
Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen.
Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena.
Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen.
Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.
Men en källa eller brunn med mycket vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.
Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen.
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Och vemhelst som rör hans säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och den som rör kroppen på honom som har en flytning ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som vidrör något som varit under honom som har en flytning ska vara oren till kvällen, och han som har burit (flyttat på) något av dessa ting ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som vidrör honom som har en flytning och inte har sköljt sina händer i vatten, han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och redskap av lera (keramik) som han med flytningen har kommit i beröring med ska krossas, och varje redskap av trä ska sköljas i vatten.
Om en kvinna har ett bekymmer och hennes bekymmer i kroppen är blod, ska hon vara avskild (separerad, isolerad) i sju dagar, och vemhelst som rör henne ska vara oren till kvällen.
Och vemhelst som rör hennes säng ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och vemhelst som rör någonting som hon suttit på ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Och om det är på hennes säng eller någonting som hon suttit på, när han rör det är han oren till kvällen.
Och vemhelst som rör dessa ting ska vara oren och ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,
eller vemhelst som rör något krypande djur som man blir oren av, eller en människa som är oren, oavsett vilken orenhet han har.
Den själen som har rört något sådant ska vara oren till kvällen och ska inte äta av det heliga förrän han har tvättat sin kropp med vatten.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.]
Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven.
Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen.
Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
Och svinet eftersom det har delade klövar men inte idisslar, det är orent för er, av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra. [I beskrivningen i 3 Mos 11:4–7 definieras mer vad idissla innebär, vilket också inkluderar harens ätande av sin egen avföring (vilket är en form av idissling) och även klippdassaren som har tre olika magar och använder syror för att bryta ner födan.]
Och Josua och hela Israel betedde sig som om de var slagna framför dem och flydde längs vägen mot öknen.
Men alla ledare sade till hela menigheten [Israels folk samlade där]: "Vi har svurit en ed inför Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), därför kan vi inte röra dem nu.
Och Herrens (Jahves) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahves) ängel försvann från hans ögon.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss.
Och Saul gick också till sitt hus i [sin hemstad] Giva, och med honom gick de tappra männen (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft), vars hjärtan Gud (Elohim) hade berört.
Om de säger så här till oss: "Dröj till dess vi kommer till er [och dödar er], då ska vi stå still på en plats och inte gå upp till dem.
Och David sade den dagen: "Vemhelst som slår jevuséerna och tar sig upp i kanalen (tunneln) och tar bort de lama och de blinda som är Davids fiender (som Davids själ hatar)." Därför säger man: "Där är den blinde och den lame, han kan inte komma in i huset."
Och kungen sade: "Vemhelst som säger något till dig, för honom till mig och han ska inte vidare röra dig."
utan den man som rör dem måste vara rustad
    med järn och ett spjutskaft,
och de ska fullständigt förbrännas
    med eld på sin plats.
Och han placerade keruberna i husets innersta, och vingen på en kerub var utsträckt så att vingen rörde vid ena väggen och vingen på den andra keruben rörde den andra väggen och deras vingar rörde varandra mitt i huset.
Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät."
Herrens ängel kom tillbaka igen, rörde vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät, annars blir vägen för lång för dig."
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter.
Och Herren (Jahve) slog kungen så att han fick en hudsjukdom (hebr. tsara) [3 Mos 13–14] fram till sin död och bodde i ett avsides hus. Och Jotam, kungens son var över hans hus och dömde folket i landet.
Och när den sjunde månaden [höstmånaden Tishri, troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem.
Det övriga folket gav:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 000 silverminor [1 000 kg silver]
67 prästskrudar
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna rekommenderade. Och Ester hade favör hos alla som såg på henne.
I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
När kungen såg drottning Ester stå på gården, fann hon nåd (barmhärtighet, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och kungen räckte ut den gyllene spiran som han höll i sin hand mot Ester. Ester kom närmare och rörde vid toppen på spiran.
Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.
I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande, fest) och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28–29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9–14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15–16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10–12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet."
Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag.]
Men räck ut din hand och rör vid hans ben och kött [uttryck för hela personen, även hans psykiska hälsa, se Ords 14:30]. Då kommer du se att han förbannar dig rakt i ansiktet." [Identisk med Job 1:11 förutom "ben och kött".]
Men nu har det kommit över dig, och du är trött (utmattad), det berör dig och du är förskräckt.
I sex trångmål räddar han dig
    och i sju ska inte ondska röra vid dig.
Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.] Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
    ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
    och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].
För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
    min [dagliga ranson av] tuktan varje morgon.
För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
    och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
    han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
[Och sade:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."
De tappade aptiten för all mat,
    och drogs nära dödens portar.
O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
Så är det med den som går in till (har sexuellt umgänge med) sin nästas hustru,
    den som rör henne går inte ostraffad.
Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Så kom ihåg din Skapare i din ungdom.
    Innan de svåra dagarna kommer [då du blir gammal och får krämpor och smärta],
    de år som du säger: "Jag har ingen glädje."
Blommorna visar sig på marken,
    tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
[Det första av sex verop:]
Ve över dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
    som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
    och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se 3 Mos 25; 4 Mos 26:55. Se även 1 Kung 21:1–3; Mika 2:2. Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.]
Och han rörde min mun med det och sade: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten."
Och han ska svepa genom Juda med översvämning,
    när han drar igenom ska han nå även (ända upp) till nacken,
hans utsträckta vingar ska fylla bredden av ditt land
    Immanuel (Gud med oss)."
Cheshbons fält förtvinar
    och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
    övervanns (trampades till marken, fördärvades) av nationernas herrar,
de nådde ända till Jazer,
    de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
    de passerade över havet.
Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
    böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
    ner i stoftet.
Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingat att böja sig],
    den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
    förd till stoftet.
För hans furstar är i Tsoan,
    och hans sändebud har kommit till Chanes.
Lämna, lämna, gå bort från platsen,
    vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
    Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahves) tillhörigheter.
    [Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
[Vers 4–6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. Goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3–10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
    och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
    pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6.7] och sade till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
Och jag sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid (shalom) men svärdet har sträckts ut mot själen.
Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
Så säger Herren (Jahve): Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus från ibland dem.
Mer än Jazers gråt ska jag gråta för dig, Sivmas vin, dina grenar nådde över havet, de sträckte sig över Jazers hav. Över din sommarskörd och över din vingård har fördärvaren fallit.
Vi skulle ha botat Babel, men hon är inte botad, överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land, för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
Herren (Adonai) slukade skoningslöst
    alla invånare i Jakob.
I sin vrede har han slagit ned
    alla starka fästen i dottern Juda;
han har brutit ned (slagit) dem till grunden
    och förödmjukade kungariket och dess ledare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "slukade" börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]
De irrar omkring som blinda på gatorna,
    så befläckade med blod
att man inte kan [vågar]
    vidröra deras kläder. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "De irrar omkring" börjar på den bokstaven. Här används ordet för blodshämnare som hör ihop med en återlösares uppdrag att hämnas en anförvants blod, se 4 Mos 35:19; Rut 2:20.]
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
    "Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
    de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35–46.]
Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror.
Så ska jag bryta ner muren som ni har kletat ner med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och se ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna.
[Ängeln identifierar också bocken i klartext, det är det grekiska riket, se Dan 8:21.] Medan jag såg detta (reflekterade över det jag sett och försökte förstå), fick jag se en [geta-]bock [Grekland] komma västerifrån [och utmana baggen]. Den rörde sig snabbt över hela jorden utan att ens röra vid marken. Bocken hade ett framträdande horn i pannan [Alexander den store].
Jag såg [i min syn] hur bocken kom fram till baggen i förbittring och bröt av hans två horn. Baggen hade inte kraft att stå emot honom. Bocken kastade baggen på marken och trampade ner honom. Ingen kunde befria baggen från bockens våld (hans hand).
Medan Gabriel talade med mig föll jag ned i vanmakt (tappade jag medvetandet), med mitt ansikte mot marken. [Jämför Johannes liknande upplevelse i Upp 1:7. Samma ord används också om Jonas "djupa sömn" i stormen, se Jona 1:5.] Men Gabriel rörde vid mig och reste mig upp igen där jag tidigare stått.
kom Gabriel till mig. [Innan Daniel avslutat sin bön sänder Gud bönesvaret.] Jag hade sett honom i den förra synen [tolv år tidigare, se Dan 8:1]. Han kom när jag var alldeles utmattad, vid tiden för kvällsoffret [klockan 15-16], medan jag fortfarande talade och bad. [Ordet "alldeles utmattad" kan också betyda "flygande hast", och i så fall beskriver det hur Gabriel kom snabbt. Båda översättningarna är möjliga, men tröttheten utifrån bön och fasta verkar ändå stämma bättre i sammanhanget, se Dan 9:3; 10:2, 8.]
Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp (skakandes) på mina knän och handflator.
Plötsligt rörde någon som liknande en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se Dan 9:21]. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonai), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.
Då rörde han som liknade en människa vid mig igen och styrkte mig.
Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar. [Ännu ett tal introduceras nu. Välsignad är den som längtar efter och når 1 335 dagar. Nu har ytterligare 45 dagar lagts till de 1 290 dagarna som nämns i vers 11. Utgår man från 1 260 dagar så är det ytterligare 75 dagar, vilket motsvarar 2,5 månader. Det syftar på något positivt, kanske festmåltiden i himlen eller hur Messias etablerar tusenårsriket, se Upp 19:9; 20:4–6.]
Svordom
    och lögn
    och mord
    och stöld
    och äktenskapsbrott!
De bryter alla gränser (det råder full anarki; laglöshet)
    och blod möter blod [det ena blodsdådet följer det andra, se 2 Kung 15:8–16, 25; Mika 7:2].
[Här betonas speciellt den andra delen av de tio budorden som rör relationen med andra människor, se 2 Mos 20:13–16.]
För Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    är han som vidrör landet och det smälter och alla som bor där sörjer,
och det sväller upp som en flod (som svämmar över alla bräddar)
    och sjunker tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och nyheten nådde Nineves kung och han steg upp från sin tron och lade av sig sin skrud och täckte sig i säcktyg och satte sig i aska.
För hennes skada är oläklig,
    och den har nått ända till Juda,
den sträcker sig till mitt folks portar,
    ja ända till Jerusalem. [Elva städer nämns nu i vers 10–15, de flesta i Mikas region. Detta stycke innehåller flera ordlekar, en stil som även användes om allvarliga ämnen i hebreiskan. Bibelns författare är inte bara skrivare utan konstnärer. Detta skrivsätt ger en extra dimension i det som sägs och texten blir också vacker, se Ps 119:18. Städernas namn upprepas med ett ord som låter snarlikt stadens namn. I det hebreiska språket förstärker också upprepningarna det som sägs. De flesta av dessa städer är små och obetydliga (förutom Lachish) vilket visar att Gud inte förbiser den minsta orättvisa eller synd.]
Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?" Prästerna svarar och säger: "Nej."
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
    Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som har sänt mig, efter sin härlighet (tyngd), till länderna som plundrat dig: "Den som rör vid dig, rör vid min ögonsten (bokstavligt "petar i min pupill", sticker sitt finger mitt i mitt öga)."
Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs tid [som regerade 792-742 f.Kr.], och Herren (Jahve) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.