Referenser (235 st)
1 Moseboken (6)
Han gav honom namnet Noach (Noa), och sade:
"Denne ska lätta (hebr. nacham) oss från vårt arbete, ja från våra händers möda (slitsamma smärta – hebr. itsavon) med den mark [när vi brukar jorden] som Herren (Jahve) har förbannat." [Det hebreiska ordet för Noa förknippas både med nuach som betyder "vila", och används när arken stannade på berget Ararat. Här använder Lemech ordet nacham som betyder att lätta på bördan. Båda dessa hebreiska ord har en gemensam rot nch som beskriver "vila", "andetag", "att ligga ner".]
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
I den översta korgen fanns alla sorters bakat bröd för farao men fåglarna åt upp det i korgen på mitt huvud."
Josef sade till dem: "Vad är det som ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"
När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?'
Farao sade till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
2 Moseboken (40)
Kungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? Gå tillbaka till ert slavarbete!"
Slavdrivarna pressade dem hårt och sade: "Fullgör ert arbete, er dagliga kvot på samma sätt som när ni fick halm."
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.
Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på den sjunde dagen ska du vila (hålla sabbat). När du gör det får din oxe och åsna vila, vilodagen ger också tid för slavkvinnans son och främlingen (gästarbetaren) att återhämta sig. [Ordet "återhämta" är ett rikt ord som ordagrant kan översättas "att andas ut" eller "att någon andas på dig." Det delar samma hebreiska rot som ordet för själ och liv, och för tankarna tillbaka till skapelsen i där Gud andades in liv i den första människan. Vilodagen är en dag då vi låter Gud få andas på oss igen. Livet återhämtas och åter-skapas in i människan.]
Och skördehögtiden (hebr. chag qatsir) [även kallad veckohögtiden (Shavuot) och pingst – en skördefest på försommaren ska du också hålla], förstlingsfrukten (hebr. bikorim) av ditt arbete [i plural - korn och vete] som du har sått på fälten. [Detta är enda gången namnet skördehögtid används om denna högtid. Det vanligaste namnet är Shavuot (veckohögtiden), se ; ; ; . Vårt svenska namn pingst kommer från grekiska pentekoste, se .]
Insamlingshögtiden – lövhyddohögtiden (Sukkot)
Och insamlingshögtiden (hebr. chag asif) [även kallad lövhyddohögtiden (Sukkot) – en skördefest på hösten] ska du också hålla i slutet av året när ni har samlat in alla grödor från era fält. [En glädjefylld skördefest på hösten i oktober, se ; ; ; . Denna högtid har uttryckligen ett bud att vara glad, se .]Du ska inte böja dig för deras gudar eller tjäna dem, eller göra vad de gör. Tvärtom ska du i grund omstörta dem och bryta deras pelare i bitar.
och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
Du ska göra tabernaklet med 10 våder av fint tvinnat linne, och blått och purpur och scharlakansrött med keruber. Du ska låta en skicklig hantverkare göra dem.
[Förhänget till det allra heligaste:]
Och du ska göra ett förhänge av blått och purpur och rosenrött [i hebreiskan nämns bara färgerna, men de måste förstås som att det handlar om tyger eller garner i dessa färger] och fint tvinnat linne, med keruber. Ett arbete som ska göras av en skicklig hantverkare. [Förhängets färger representerar de smorda ämbetena profet: blått, kung: purpur och präst: rosenrött (offertjänsten) och vitt (förbönstjänsten).]
[Förhänget till ingången till tabernaklet:]
Och du ska göra ett förhänge till tabernaklets entré av blått och purpur och rosenrött [i hebreiskan nämns bara färgerna, men de måste förstås som att det handlar om tyger eller garner i dessa färger] och fint tvinnat linne, ett brokigt arbete av en vävare. [Detta förhänge hade inga motiv av keruber, se .]
Gör också ett bronsgaller till det och på gallret ska du göra fyra bronsringar i de fyra hörnen.
Och porten till gården ska vara ett draperi som är 20 alnar [9 meter] av blått, av purpur, av rött och fint tvinnat linne, ett vävt arbete i färger, dess stolpar ska vara fyra och dess socklar fyra.
De ska göra en efod av guld, av blått och purpur, scharlakansrött och fint tvinnat linne, tillverkat av en yrkesskicklig man.
De konstfullt vävda banden som är på den, som den ska bindas fast med, ska vara lika som resten av arbetet och i ett stycke med det, av guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. [I hebreiskan nämns bara färgerna, men det är underförstått att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint linne är vitt.]
Med en gravörs arbete i sten som en graverad signetring ska du gravera de två stenarna efter namnen på Israels söner. Du ska göra dem med infattningar av guld.
och två kedjor av rent guld, av tvinnad tråd ska du göra dem, ett kransarbete, och du ska sätta kranskedjorna på infattningen.
Och du ska göra en rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), arbetet av en skicklig yrkesman, som arbetet med efoden ska du göra den, av guld och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne ska du göra den.
Och på bröstskölden ska du göra flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld.
Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.]
Och du ska väva tunikor av rutigt arbete i fint linne. Och du ska göra en turban av fint linne. Och du ska göra en gördel, en vävares arbete i färger.
Och du ska göra en helig smörjelseolja av det, en parfym sammansatt med en parfymörs skicklighet, det ska vara en helig smörjelseolja.
Och du ska göra rökelse utav det, en parfym med en parfymörs skicklighet, kryddat med salt, rent och heligt.
Och tavlorna var gjorda av Gud (Elohim) och det skrivna var skrivet av Gud (Elohim), ingraverat på tavlorna.
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Och varje man med ett vist hjärta bland dem som utförde arbetet gjorde Tabernaklet med 10 våder av fint tvinnat linne och blått och purpur och scharlakansrött med keruber, ett arbete gjort av en skicklig yrkesman.
Och han gjorde draperiet (förhänget) av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne, arbetet av en skicklig yrkesman, med keruber.
Och han gjorde ett draperi (förhänge) till tältets öppning av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne, en vävares arbete i färger,
Och han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena rökelsen av söta kryddor, som en parfymörs hantverk.
Och till altaret gjorde han ett galler av brons, under avsatsen runtom så att det nådde halvvägs upp.
Och förhänget till gårdens port var en vävares arbete i färger, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne. Och 20 alnar [9 meter] var dess längd och höjden var 5 alnar [2,25 meter], samma storlek som gårdens våder.
Och de slog ut guldet till tunna plattor och skar det till trådar för att arbeta in det i det blåa och i det purpurfärgade och i det scharlakansröda och i det fina linnet, en skicklig hantverkares arbete.
Och de skickligt vävda banden som var på den, som man fäster den med, var av samma stycke och likadant arbete, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne, som Herren (Jahve) befallt Mose.
[ är en repris av nästan ordagrant, förutom lite verbformer och (jmf med ) som nämner de två två infattningar av guld och avslutningen i som nämner "som Herren befallt Mose".] Och han gjorde bröstskölden, en skicklig hantverkares arbete, på samma sätt som arbetet med efoden, av guld, av blått och purpur och scharlakansrött och fint tvinnat linne.
Och de gjorde på bröstskölden flätade kedjor, ett kransarbete av rent guld.
Och han gjorde efodens rock (ämbetsdräkt) av vävt arbete, helt i blått.
Och de gjorde tunikor av fint linne, av vävt arbete, till Aron och till hans söner.
och gördeln av fint tvinnat linne och blått och purpur och scharlakansrött, en vävares arbete i färger, som Herren (Jahve) befallt Mose.
3 Moseboken (2)
Ni ska inte göra som man gör i Egypten,
där ni har bott.
Ni ska inte heller göra som man gör i Kanaans land,
dit jag för er.
Ni ska inte vandra i (leva efter) deras [Egyptens och Kanaans]
stadgar (förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta lagar).
4 Moseboken (4)
Detta var arbetet med ljusstaken (Menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. []
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena."
Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler.
5 Moseboken (13)
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
"Herre Herre (Adonaj Jahve) du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
och hans tecken och hans gärningar som han gjorde mitt i Egypten mot farao, Egyptens kung och hans land,
Men ni har sett alla stora gärningar som Herren (Jahve) har gjort.
Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahve Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.
Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).
Sju dagar ska du fira en fest till Herren din Gud (Jahve Elohim) på den plats som Herren (Jahve) ska välja, eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt ditt som växer och i allt dina händer arbetar med, och du ska fröjda dig (vara glad).
När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren, din Gud, välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). []
"Förbannad är den man som gör en skuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren (Jahve), ett arbete av en hantverkares hand, och sätter upp den i hemlighet." []
Och hela folket ska svara och säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder,
För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
Josua (1)
Och Israel tjänade Herren (Jahve) alla Josuas dagar och alla dagar som de äldste, som kände till Herrens (Jahves) gärningar som han hade gjort för Israel, levde efter Josua.
Domarboken (4)
Och folket tjänade Herren (Jahve) så länge Josua levde (alla Josuas dagar) och alla dagar som de äldste överlevde Josua, de som hade sett Herrens (Jahves) alla stora gärningar som han hade gjort för Israel.
Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahve) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel.
Manoach sade: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
Och se, på kvällen kom en gammal man kom från sitt arbete från fältet. Mannen var från Efraims bergsbygd och han vistades i Giva, men platsens män var Benjamins söner.
1 Samuelsboken (4)
I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Och på den tredje dagen ska du gömma dig själv väl och komma till platsen där du brukar gömma dig själv de dagar du arbetar och ska stanna (hålla dig) vid Ezel-stenen. [Hebr. ezel betyder "stenen på vägen"; troligtvis en milstolpe för vandrare.]
Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel [inte berget Karmel, utan byn Karmel 13 km söder om Hebron], och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel.
1 Kungaboken (13)
Och hans hus där han bodde, vid den andra gården bakom tronsalen, var gjort på samma sätt. Han byggde också ett hus till faraos dotter som Salomo hade tagit till hustru, på samma sätt som tronsalen.
Han gjorde nät av rutor och kransar av kedjor till kapitälen som var ovanpå pelarna, sju till det ena kapitälet och sju till det andra kapitälet.
Och kapitälen som var ovanpå pelarna i hallen var liljeverk (gjorda, utformade som liljor), 4 alnar.
Och ovanpå pelarna var liljeverket, så avslutades arbetet med pelarna.
Och det var en handsbredd [8-9 cm] tjockt och dess kant var som kanten på en kopp, som en lilja. Det rymde 2 000 bat.
Och de var utformade på följande sätt: De hade sidor (kanter, lister), och sidor (kanter, lister) mellan hörnen.
Och på sidorna, mellan hörnen, fanns [utsmyckningar av] lejon, oxar och keruber, och vid hörnen, både ovan och under lejonen och oxarna, fanns dekorerade hängande kransar (ordagrant: "kransar utformade hängande"). [Budordet att inte göra någon avbild () har genom alla tider präglat judisk konst. Det är lätt att särskilja judisk mosaik, utsmyckningar och mönster eftersom det aldrig avbildar människor eller djur. Istället är det ornament, blommor och växter. I instruktionerna för tabernaklet och dess inredning som Mose ger i nämns inget om lejon och oxar för dessa ställ (se även ). Det är möjligt att detta var Chirams idé. Salomo och hans rådgivare måste ha känt till budorden, men resonerade kanske att dessa fundament inte var föremål för egen tillbedjan och gav sitt godkännande. I ges fem krav på en kung. Senare i hans liv gjorde Salomo tvärtom på flera av dessa punkter, se .]
Och dess mun (öppning) invändigt kapitälet och ovanför var 1 aln (45 cm) hög, och dess mun var rund som stället, 1.5 aln [68 cm] och på munnen var det snidat, och dess kant var kvadratisk, inte rund.
Och arbetet på hjulet var som arbetet på ett vagnshjul, dess axlar och dess fälgar och dess ekrar och dess nav var allt gjutet.
Och en gammal profet bodde i
Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i
Betel och de ord som han hade talat till kungen och de berättade detta för deras far.
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jerovams hus och eftersom han slog honom.
2 Kungaboken (4)
Och kung Achaz gick till Damaskus till att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung och såg altaret som fanns i Damaskus. Och kung Achaz sände till Orija, prästen, formgivningen av altaret och dess ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk.
och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem.
eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas).
Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel.
1 Krönikeboken (2)
Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden.
Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
2 Krönikeboken (10)
Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld.
Havets tjocklek var en handsbredd [8-9 cm], och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde 3 000 bat [66 kubikmeter].
Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.
Man begravde honom i den grav han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Man lade honom på en bädd som man hade fyllt med väldoftande kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och tände en väldig eld (ett stort bål) till hans ära. [Kungliga gravar höggs ut vid klippsidorna. Asas begravning var påkostad. Man tände rökelse med välluktande kryddor, se . Elden som refereras till var inte kremering, utan ett stort bål till kungens minne (jmf Joram, som inte ärades med eld, se ). Liknande seder att täna ett stort bål finns i Assyrien.]
utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel.
Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.
Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta. Och han var framgångsrik.
Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad [i en tunnel som mynnade ut i Siloamdammen]. Hiskia lyckades i allt han företog sig.
De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas.
Esra (1)
Efter att allt detta drabbat oss, på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld, för Du, vår Gud (Elohim) har straffat oss mindre än vad våra överträdelser förtjänar, och gett oss en kvarleva som denna,
Nehemja (1)
[Jag bad:] Kom ihåg min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadja och de övriga profeterna som har försatt mig i fara. [Noadja är en av de fyra kvinliga profetissor som nämns i Bibeln, De övriga är Miriam, Debora och Hulda, se ; ; ; jämför ; . I Esra 8:33 nämns en levit och "son" som hette Noadja. Namnet betyder "möte med Jahve" och verkar fungera både som ett mans och kvinnonamn. Denna bön visar att händelsen med Shemaja var bara en av flera försök att miskreditera Nehemja som en ledare, men han var trofast i sin tjänst trots detta motstånd.]
Ester (1)
Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [; ].
Job (5)
Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.
Då skulle du ropa på mig [vid uppståndelsen från de döda, se ] – och jag skulle svara dig.
Du har en stark längtan (passion) att få se dina händers verk (din skapelse, människan) igen.
för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
Det tillkommer inte furstar att ta hänsyn till de rika mer än de fattiga,
eftersom de alla är hans händers verk.
Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade
[regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).
Psaltaren (39)
När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i ) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,
Himlarna förkunnar
(dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds
(Els) härlighet
(ära, tyngd, dignitet),
skyn
(fästet, himlavalvet) [himlens vidd] visar på
(proklamerar) hans händers verk
[står synligt och frimodigt upp för hans hantverk].
[Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se . Det hebreiska ordet , som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.] Svindlande avstånd
Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!
Löna dem för vad de gjort,
efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
ge dem vad de förtjänar.
Eftersom de inte förstår
vad Herren (Jahve) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [ hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i , hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash "stum" i .]
För Herrens (Jahves) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
och han är trofast i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet).
[Detta är första av 22 förekomster av stadig/trofast (hebr. ) i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT.]
Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör]. [Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som , nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]
Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
och du Herre (Adonaj) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
[Guds styrka innehåller både nåd och dom.]
Alla människor fruktar [],
de ska erkänna (förstå, förkunna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i ]
och begrunda (förstå) vad han har gjort. [Hebreiska ordet för att "se" i är raa som är snarlikt ordet för "frukta" (hebr. jare) i början på . Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.]
Säg till Gud: "Hur underbara är inte dina gärningar,
för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonaj),
de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonaj) vår Gud (Elohim) komma över oss.
Upprätta över oss våra händers arbete,
ja våra händers arbete må du upprätta det.
[Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
För du Herre (Jahve) har gjort mig glad med dina verk.
Jag vill jubla (höja glädjerop, sjunga) över dina händers verk.
Hur stora är inte dina gärningar o Herre (Jahve)!
Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa).
[; ]
En gång lade du jordens grund,
och himlarna är skapade av dina händer.
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
alla hans verk,
överallt (på alla områden) i hans välde. Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av din frukt.
Hur mångfaldiga är dina verk, Herre (Jahve),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
Låt Herrens ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren glädja sig över allt han gjort.
Men de glömde snabbt vad han gjort,
de inväntade inte hans råd och vägledning,
Tvärtom beblandade de sig med de andra nationerna
och lärde sig deras sätt [vanor och kulturyttringar, framför allt avgudadyrkan].
Så skändade de sig själva med sina handlingar,
de prostituerade sig själva (var otrogna mot Gud) med sina gärningar.
Låt dem bära fram tackoffer
och med starkt jubel berätta (ropa ut) vad han gjort.
de såg Herrens (Jahves) verk
och hans under i djupen.
Det Herren gör är mäktigt (stort, går inte att jämföra, sker ibland på ett oväntat sätt),
det studeras (ett sökande som leder till mer och mer förståelse) av alla de som älskar det han gör. [Ordet "mäktigt" börjar på bokstaven Dalet och "studeras" med Gimel.]
Styrkan i hans kraft har han visat sitt folk,
genom att ge dem hedningarnas (nationernas) arvedel. [] [Ordet "Styrkan" börjar på bokstaven Kaf och "ge" på Lamed.]
Hans händers gärningar är sanna och rätta,
trofasta är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ). [Ordet "gärningar" börjar på bokstaven Mem och "trofasta" på Nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se .]
Deras avgudar är silver och guld,
ett arbete av människors hand.
Jag ska inte dö,
utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
Ländernas avgudar är silver och guld,
gjorda av människors händer.
Herren (Jahve) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahve), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
överge inte (upphör inte med) dina händers verk.
Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
Jag kommer ihåg forna dagar
[ordagrant: "dagar från öster" – anspelar på det som varit];
begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]
ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],
talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. []
Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
och förkunna din väldiga styrka. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]
Herren (Jahve) är god mot alla,
och har ömsint nåd (förbarmar sig över, känner med, har en förälders kärlek) till allt han skapat. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet.]
Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahve),
och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]
Herren (Jahve) är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
och visar nåd (omsorgsfull kärlek, är trogen sina löften) i allt han gör. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]
Ordspråksboken (3)
Överlämna (anförtro; "rulla över") dina verk [allt du gör och vill göra] till Herren (Jahve),
så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade).
[Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]
En rätt [omanipulerad] balansvåg och medföljande vikter kommer från Herren (Jahve),
alla vikter i viktlådan har sitt ursprung från honom.
Ge henne erkännande för vad hon gör (låt henne ta del av vinsten; hennes händers frukt),
och låt hennes gärningar [sätt att leva] prisa henne i portarna [där folket samlas]. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Verbet "Ge henne" börjar med denna bokstav, och förstärker hur viktigt det är att mannen ger sin hustru erkännande. Som den sista punkten är detta en signatur av Batseba som avslutar råden till Salomo.]
Predikaren (21)
Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar,
Sedan tittade jag på allt som mina händer hade gjort
och arbetet som jag ägnat mig åt,
och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind,
och det fanns ingen vinning under solen. [Besvikelse: en människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje (hebr. simha, se ) binder samman denna enhet med den tredje, se .]
Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Han har gjort varje sak vacker för sin tid, han har även lagt världen i deras hjärtan så att människan inte kan utforska det arbete som Gud (Elohim) har gjort från första början (ordagrant från huvudet) ända till slutet.
Jag sade i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]
de rättfärdiga och de onda,
för det finns en tid (period) för varje önskan
och för varje arbete."
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Men bättre än dem båda
är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
som görs under solen.
Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med hans granne. detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
Betrakta Guds (Elohims) gärningar,
för vem kan göra det rakt,
som han har gjort krokigt?
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
Det finns en fåfänga som görs på jorden, att det finns rättfärdiga som drabbas av det som de onda gör, dessutom finns det onda som drabbas av det som de rättfärdiga gör. Jag säger att detta också är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Gå (vandra din egen utstakade väg – lev ditt liv), ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med ett glatt hjärta, för Gud har redan accepterat (sett med nåd på) ditt arbete (det du företar dig).
Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.
Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
För varje gärning (handling) ska Gud (Elohim) föra fram i domen,
även det som är dolt (undangömt) – gott som ont. [Predikaren slutar där Ordspråksboken börjar – med en sund gudsfruktan, se . Den som fruktar Gud kommer också att bry sig om hans budord. Den som fruktar Gud fruktar inget annat, men den som inte fruktar Gud fruktar allt annat. Den som fruktar Gud blir också fri från hämndbegär. Gud kommer att ge en rättvis dom och döma även det som skett i det fördolda, se ; .]
Höga Visan (1)
[Följande stycke hör tematiskt ihop med beskrivningen av brudgummens fysik i . På samma sätt som 10 delar av brudgummen beskrevs från huvudet nedåt i beskrivs nu här i vers bruden från fötterna uppåt.] Hur vackra är dina steg i sandalerna,
furstens dotter!
Rundningen av dina lår är som länken i en kedja,
gjord av en skicklig hantverkares hand.
Jesaja (27)
Deras land är även fyllt av avgudar. De tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.
Och det ska ske att istället för sötsaker (färsk mat) ska det vara förruttnelse,
och istället för gördlar trasor,
och istället för lockat hår skallighet,
och istället för figursydda kläder hängande säcktyg,
brännmärken istället för skönhet.
Och Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och Nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
och vin finns på deras fester,
men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahves) gärningar,
inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.
De säger: "Låt honom skynda sig,
låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
så att vi får kännedom (kunskap) om det.
Därför ska det ske att när Herren (Adonaj) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se ],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
Herren (Jahve) har blandat henne med
en ande av förvirring (yrsel),
och de har fått Egypten att ragla (vackla) i varje göromål,
som en drucken raglar (vacklar) i sina spyor.
Inte heller ska det finnas något arbete att göra för Egypten
som huvud eller svans, palmkvist eller kaveldun.
eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
Herre (Jahve) du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
För Herren (Jahve) ska resa sig som på berget Peratsim [],
han ska bli vred som i Givons dal [],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade.
Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting),
deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring.
Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
Jag ska visa dig din rättfärdighet och dina gärningar,
de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
Deras nät ska inte bli kläder,
inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
ondskans handling är i deras händer.
Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
mina händers verk, för att förhärliga mig.
Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se ] är du [ju] vår Fader.
Vi är leran och du är vår krukmakare,
vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
[; ; ]
De ska inte bygga
för att någon annan ska bo,
de ska inte plantera
och någon annan äta,
för som ett träds dagar
ska mitt folks dagar vara
och mina utvalda
ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.]
För jag känner väl till era gärningar och era tankar. Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och tungomål och de ska komma och se min härlighet.
Jeremia (14)
Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
Och nu när ni har gjort alla dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag talar till er, talar i tid och ofta, men ni lyssnar inte, och jag kallar på er men ni svarar inte,
För folkslagens sedvänjor är fåfänglighet,
eftersom det är ett träd som huggits från skogen,
arbetet av en skogshuggares hand med yxan.
Silver uthamrat till fat som hämtats från Tarshish
och guld från Ofaz,
hantverkares arbete och guldsmedens hand,
blått och purpur är deras kläder, de är skickligt gjorda.
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, och jag ska inte skada (straffa) er.
Men ni har inte lyssnat till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) utan ni provocerar mig med era händers arbete till er egen smärta.
Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.
Eftersom Israels söner och Juda söner bara har gjort det som är ont i mina ögon från sin ungdom, eftersom Israels söner bara har provocerat mig med sina händers arbete förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
Ni provocerar mig med era händers arbete när ni offrar till andra gudar i Egyptens land, dit ni har gått för att vistas, så att ni blir avhuggna och blir en förbannelse och en förebråelse bland jordens folkslag.
Eftersom du har litat på ditt arbete och på dina skatter, ska du fångas och Chemosh ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
Herren (Jahve) har fört fram vår seger, kom och låt oss förkunna i Sion vad Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort!
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete, när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
Klagovisorna (2)
Du ska vedergälla dem Herre (Jahve)
efter deras händers arbete.
Sions [Jerusalems] dyrbara söner,
en gång värda sin vikt i guld,
ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl,
sådant som krukmakaren tillverkar. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "söner" börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättningen på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]
Hesekiel (7)
Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även ; ; ], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse att ändra riktning utan att vända.]
På alla platser där ni bor ska städerna bli ödelagda och de höga platserna ska bli öde, så att era altaren blir omintetgjorda och öde och era avgudar blir krossade och tystnar och era solbilder blir nedkastade och ert arbete blir omintetgjort.
Hur svagt är ditt hjärta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se du har gjort alla dessa ting som en hänsynslös sköka,
Aram [nuvarande Jordanien/Syrien] var dina handelsmän eftersom de hade mycket välstånd, de handlade för dina krig med karbunklar, purpur och brokigt vävda arbeten och fint linne och korall och rubiner.
Damaskus [i Syrien] var dina köpmän för sitt myckna välstånd, de hade en myckenhet av rikedom i vin från Chelvon och vit ull.
Så säger Herren Gud: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, ska vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen ska den öppnas. Likaså ska den öppnas på nymånadsdagen.
Daniel (1)
Därför vakade Herren över olyckan (som en vaktpost, och tillät den komma). [Citat från . Ordet "vaka" är ovanligt och kan användas både i betydelsen att vara på vakt mot att något ska ske, eller vaka och vänta efter att ha förberett något som ska ske. Ett exempel där ordet används så är just i Jeremia, som Daniel just har läst, där Gud vakar för att riva ner men även bygga upp, se .] Herren vår Gud är rättfärdig i allt han gör, men vi lyssnade inte på hans röst.
Hosea (2)
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se ; ]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även .]
Assyrien ska inte frälsa oss,
vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtig – hebr. rachamim).
Amos (1)
Herren har svurit vid [sig själv, han som är] Jakobs stolthet. Jag ska aldrig glömma någon av deras [upproriska] handlingar.
Jona (1)
När Gud såg vad de [invånarna i Nineve] gjorde, att de vände om från sin ondska (onda livsstil), avstod han det onda som han hade hotat dem med [domen att förgöra staden, se ], och han gjorde det inte.
Mika (2)
och jag ska hugga av dina skurna avgudar
och dina pelare ut ur din mitt,
och du ska inte längre tillbe
dina händers verk.
[Den onda kungen] Omris förordningar (ordagrant "saker inristat") efterlevs
och alla sedvänjor i [han sons] Ahabs hus
och ni vandrar efter deras råd,
så att jag måste göra dig till något som väcker förundran
och dina invånare till ett väsande,
och ni ska bära mitt folks förebråelser. [Omri och hans son Ahab (gift med Jesebel) regerade i det norra riket i början på 800-talet f.Kr. Omri och Ahab gjorde mer ont än alla kungar före dem, se , ; . Uttrycket "Omris förordningar" fungerar som en titel för rikets avfall och avgudadyrkan. Omris dynasti rådde ända fram till någon generation före Mika då Sakarja dog, se .]
Habackuk (1)
[Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se ; .] För även
om fikonträdet inte blommar (knoppas)
och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [],
Haggai (2)
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."
genom alla tider.
När ni kom till sädeshögen med 20 mått,
fanns där bara 10,
och när ni kom till vinkaret för att pressa ut 50 mått
fanns där bara 20. [Texten specificerar inte måttenheten. Spannmål mättes ofta i chomer (så mycket en åsna kunde bära, se ) eller efa (22-36 liter ; en tiondels chomer, se ). Vätska mättes i batt- och kormått (Hes 45:14). Poängen är att spannmålsskörden var bara hälften av det förväntade och vinproduktionen bara 40% av det normala.]
arbete, yrke
