4421 – מִלְחָמָה (milchama)

strid


Typ:
Hebreiska: מִלְחָמָה (milchama)
Ursprung: from H3898 (לָחַם) (in the sense of fighting)
Användning: 319 ggr i GT

Engelsk översättning

battle
battle, fight(-ing), war(-rior)

Engelsk beskrivning

1) battle, war


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (319 st)


De [fyra kungarna] gick till krig mot [fem andra kungar]:
Bera ["ondskans son"], kung i [staden] Sodom
och med Birsha ["med ondska"], kung i [staden] Gomorra,
Shinav ["faderns prakt/glans"], kung i [staden] Adma,
och Shemevel ["storslagen vinge/flykt"], kung i [staden] Tsevoim,
och kungen i [staden] Bela – det är [nuvarande] Soar. [Exakt var dessa städer låg är inte känt, men det är troligt att alla dessa fem alierade kungar och deras städer låg nära varandra i Siddimsdalen.]
Sodoms kung drog då ut tillsammans med Gomorras kung, Admas kung, Sebojims kung och kungen i Bela, det vill säga Soar. De ställde upp sig till strid mot dem i Siddimsdalen,
Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Herren (Jahve) är en stridsman,
    Herren (Jahve, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
Han sade: "Handen på Herrens (Jahs) tron, Herren (Jahve) ska strida med Amalek från generation till generation. [Detta är den första fiende som Israel strider med efter uttåget. Lägg märke till Herrens och Mose ord här för de är profetiska. Flera strider utkämpas med Amalek genom åren. Så småningom får kung Saul uppdraget att bekämpa amalekiterna och vid det tillfället säger profeten Samuel att allt ska tillspilloges, men Saul är olydig. Senare under drottning Esters tid heter fienden Haman, även han en amalekit. Amalek är ursprunget till allt judehat och antisemitism.]
Och när Josua hörde larmet av folk när de ropade, sade han till Mose: "Det är ett ljud av strid i lägret."
Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender.
därför står det i Herrens (Jahves) stridsbok:
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
    Arnon
Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.
Och prästen Elazar sade till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt Mose.
och dela bytet i två delar mellan männen som är skickliga i strid, som gick ut i strid och hela församlingen,
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
och de sade till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas.
Och Mose sade till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?
Och Mose sade till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,
men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."
Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Angrip inte Moav och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moav; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning.
Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år, till dess hela generationen alla stridsdugliga män, hade försvunnit (dött, förgåtts) från lägrets mitt, som Herren (Jahve) svurit till dem.
Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt,
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoreen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom."
Sedan kom Sichon ut mot oss, han och hans folk till strid i Jahats.
Sedan vände vi och gick vägen upp till Bashan, och Og, Bashans kung, kom ut emot oss, han och hela hans folk till strid i Edreij.
Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
Det ska ske när ni närmar er striden att prästerna ska stiga fram och tala till folket,
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.
Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.
Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.] [Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man ska först ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]
Om de inte vill ingå fred med dig utan vill strida mot dig, då ska du belägra dem.
Bara de träd som du vet är träd som man inte använder till mat, de kan du fördärva och hugga ner så att du kan bygga belägringsvallar mot staden som du strider med till dess att den faller.
När du går vidare för att strida mot dina fiender och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i dina händer och du för bort dem som fångar,
Och när ni kom till denna plats, Sichon, kom Heshbons kung och Og, Bashans kung, ut mot oss i strid och vi slog dem [4 Mos 21:21‑35].
Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens (Jahves) närvaro till strid, till Jerikos slätt.
Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten.
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar.
Herren sade till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand.
Så Josua steg upp med allt krigsfolket för att gå till Ai. Och Josua valde ut 30 000 män, mäktiga män (hebr. gever) med mod och tapperhet, och sände fram dem under natten. [Tio gånger så många som första försöket, se Jos 7:3.]
[Vers 11‑13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3‑9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.] Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin (hebr. gaj) mellan honom och Ai.
Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, steppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden.
Så Josua gick upp från Gilgal, han och allt krigsfolket med honom och alla mäktiga stridsmän.
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sade till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Så Josua kom plötsligt (överraskande) emot dem och hela krigsfolket med honom, vid Merivas vatten [nuvarande Hula sjön] och överföll dem.
Josua stred en lång tid med alla dessa kungar.
Där var ingen stad som gjorde (ingick) fred med Israels söner förutom hivéerna, Gibeons invånare, de tog alla (städer) i strid.
För det var Herrens (Jahves) avsikt att förhärda deras hjärtan och komma mot Israel i strid för att de i grunden skulle förgöras. De hade ingen nåd (oförtjänt kärlek; favör) utan de skulle fördärvas som Herren (Jahve) befallt Mose.
Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren (Jahve) hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar. Och landet vilade (var tyst; hade ro) från krig.
Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
Tidigare hette Hebron Kirjat–Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro (tystnad, vila) från krig.
Och detta är lotten för Manasses stam, för han var Josefs förstfödde, liksom Machir var Manasses förstfödde, Gileads far. Han var en stridsman därför hade han Gilead och Bashan.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
bara så att [alla nya] generationerna av Israels söner skulle veta och lära sig strida, åtminstone de som tidigare inte visste något om det:
Och Herrens (Jahves) ande kom över honom och han dömde Israel, och han gick ut i strid och Herren (Jahve) gav Arams kung Koshan-Rishataim i hans hand och hans hand segrade mot Koshan-Rishataim.
Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot filisteen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer och filistéerna slog läger i Afek.
Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
Och medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och gäckade dem den dagen och de slogs ner inför Israel.
Och han ska utse dem till härförare för 1 000 och till härförare för 50. Och till att plöja hans mark och skörda hans skörd, och till att tillverka vapen för krig och vapen till hans vagnar.
så att vi liknar de andra länderna och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Och när dagarna med krig kom gick det inte att finna varken svärd eller spjut i någon av folkets händer som var med Saul och Jonatan, men hos Saul och Jonatan fann man dem (det var bara Saul och Jonatan som hade personliga vapen).
Och Saul och folket som var hos honom samlades tillsammans och kom till striden, och se, varje mans svärd var emot hans granne och där var ett mycket stort nederlag.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsland, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Och Herren (Jahve) räddade Israel den dagen och striden fortsatte så långt som till Beit-Aven.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktig män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och filistéerna samlade ihop sina härar till strid. De samlades vid Socho som hör till Juda och slog läger mellan [staden] Socho och Azeka, vid Efes-Damim.
Och Saul och Israels män var samlade och slog läger i Ela-dalen (Terebintdalen). De ställde upp sig till strid mot filistéerna.
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Och Jishajs tre äldsta söner hade gått efter Saul i striden, och namnen på de tre sönerna som hade dragit ut i strid var Eliav, den förstfödde, och näst honom Avinodav och den tredje Shamma [1 Krön 2:13].
Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren hos en vakt, och tog och gick som Jishaj hade befallt honom. Och han kom till lägret när armén precis skulle dra ut och uppgav härskri.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand."
Och David gick ut dit Saul sände honom. Han hade stor framgång, och Saul satte honom över stridsmän, och det var gott i folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon.
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Och Saul kallade hela folket till strid för att gå ner till Qila och belägra David och hans män.
Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahve) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahves) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar.
Och David sade: "Herren (Jahve) lever därför ska Herren (Jahve) slå honom, eller hans dag ska komma för att dö, eller han ska gå ut i strid och bli bortsvept.
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika."
Och striden var hård mot Saul och bågskyttarna kom ikapp honom och han kom i stor nöd på grund av bågskyttarna.
David frågade honom: "Hur går det? Jag ber dig, berätta för mig!"
    Och han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son är också döda."
Hur har de mäktiga fallit mitt i striden.
    Jonatan är slagen på sina höga höjder.
Hur har de mäktiga fallit,
    och stridsvapnen fördärvats.
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av koppar.
Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
    så att mina armar kunde spänna kopparbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.

Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?
För varje basunstöt frustar han högt [säger "haha"; hebreiska ordet heach, som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud],
    redan på avstånd vädrar han strid, härförarnas kommandorop (åskdån) och härskri. [Härförarnas rop, hebr. ra-am, ramar in stycket med inledningen som beskrev hästens "fladdrande man", hebr. rama i vers 22.]
Ger du dig på den (lägger din hand)
    blir det en strid du sent glömmer,
    och aldrig gör om [om du ens överlever]!
Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
    så att mina armar kunde spänna kopparbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
    – Herren (Jahve), mäktig i strid.
Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.
Han stillar strider till jordens ände (gör slut på krig över hela jorden),
    bryter bågen [i bitar] och bräcker (hugger itu; klyver) spjutet,
    bränner vagnarna i eld. [Den grekiska översättningen Septuaginta har "häpnadsväckande ting" istället för "ödeläggelser" i vers 9 och "sköldarna" istället för "vagnarna" i vers 10.]
Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar),
    skölden, svärdet och striden (slaget, kriget). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket).]
Ja du vänder hans svärdsegg,
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],
    men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det "Jag, fred". Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]
som bär på ondska i sina hjärtan. Dagligen uppviglar de till krig.
Till (av) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
-

Klagan

Välsignad är Herren (Jahve) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden. [Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
Planer (mål, riktlinjer) formas under vägledning med andra;
    för inte krig utan överläggning (gå inte ut i krig utan vis ledning).
Stridshästen kan vara redo på stridens dag,
    men befrielse (seger) kommer från Herren (Jahve).
Utan visa råd (utan en plan och en strategi) kan du inte föra krig,
    och med många rådgivare blir det seger (säkerhet, trygghet, befrielse).
en tid att älska
    och en tid att hata,
    en tid för krig,
och en tid för fred.
-
Det finns ingen människa som har makt över vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
    inte heller har han makt över dödsdagen,
och det finns ingen ansvarsfrihet i krig,
    inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
    inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
    inte de kloka som får rikedom,
    inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Alla av dem kan svinga svärdet
    och är skickliga i strid,
varje man har sitt svärd vid låret
    på grund av nattens fasor.
    [De är redo att försvara sig när som helst.]
Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
mäktiga män och stridsmän,
domarna och profeterna
    och spåmännen och de äldste,
Dina män ska falla för svärdet
    och dina mäktiga i striden.
Det hände under Achas dagar, son till Jotham, son till Ussia, Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [2 Kung 16:5‑18; 2 Krön 28:16‑21]
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
    Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
För de flyr från svärdet,
    från det dragna svärdet
och från den spända bågen
    och från det fruktansvärda kriget.
du som är full av uppror,
    en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
    inte döda i krig.
Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
och en domens ande
    för den som sitter på domen,
och till styrka
    för dem som avvärjer striden i porten.
Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
    som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och Kinnor-harpor (hebr. kinnor),
    och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Du ska leta efter dem men inte finna dem,
    de som var fientliga med dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
    de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11‑12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9‑10 och 13‑14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]
Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
    han ska uppväcka avund som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
    han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.
Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
    och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
    honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41‑42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Du är min slägga och stridens vapen och med dig ska jag förskingra folkslagen, och med dig ska jag förgöra kungariken,
Vadställena är belägrade, och palatsen är nedbrända i eld och stridsmännen är livrädda.
… Sheol (underjorden, de dödas plats)
Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren Gud.
Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se 3 Mos 7:20; Jes 53:8),
    och han ska inte ha något (vara längre).
[Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en "vanlig" kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas "min smorde" i Jes 45:1. Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka "inte ha något" som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper],
    dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande].
[Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se Luk 19:44.]Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se Jes 10:23; 28:22]
    att det ska råda krig med förödelse [plural].
I hans ställe ska en annan uppstå [hans son Seleukos IV]. Han ska sända en skatteindrivare igenom det land som är hans rikes prydnad [Judéen i Israel]. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid. [Efter Antiochos III blev hans son Seleukos IV kung. Han regerade 187-175 f.Kr. Han sände sin högt uppsatta ämbetsman Heliodorus för att samla in skatt som skulle gå till romarna. Enligt 2 Mack 3:7-40 hade Seleukos gett en hemlig order om att plundra templet i Jerusalem, men en skrämmande syn hindrar Heliodorus från att göra det. Seleukos regerar bara några få år. Han dör inte "genom vrede", som hans far som lynchades av en uppretad mobb, eller i strid. I stället är det Heliodorus som förgiftar honom, kanske även med hjälp av nästa regent som är Antiochos IV.]
[Detta stycke går tillbaka till Antiochos första militärkampanj mot Egypten 169 f.Kr. Hans seger över Ptolemaios beskrivs i vers 22.] Han [Antiochos IV Epifanes] ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i söder [Ptolemaios VII] och komma med en stor här, men kungen i söder ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna stå emot på grund av de planer som görs mot honom.
Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahve Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare."
Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
    med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
    och låta dem ligga ner i trygghet.
Från Givas dagar har du syndat Israel,
    där stod de,
ingen strid hann upp dem i Giva,
    inga övermodiga söner.
Därför ska tumult bryta ut i dina härar
    och alla dina befästningar ska ödeläggas
som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,
    modern slogs i bitar med sitt barn.
Som ljudet av vagnar
    hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
    som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.
De springer som mäktiga stridsmän;
    de bestiger en mur som en soldat.
Var och en rör sig, marscherar på sin givna bana
    och viker inte av från sin väg.
Förkunna detta bland länderna:
    Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
    Låt krigarna avancera och attackera.
Därför ska jag tända en eld i [Ammons huvudstad] Rabbas mur
    som förtär dess palats [mäktiga byggnader, både palats och militära anläggningar – hebr. armenot]
med höga rop på stridens dag,
    med storm på orkanens dag.
Obadjas syn (vision). [Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka och äldre tvillingbror till Jakob, se vers 10 och 1 Mos 25:23‑26. Hans bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Israel bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau bosattes sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska och petra på grekiska. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Redan Jakob och Esau var fiender och fiendskapen har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14‑21. Sedan israeliterna bodde i Kanaans land har det varit många strider, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1‑27; 2 Kung 8:16‑22; 2 Kung 14:9‑11; 2 Krön 28:17. Även Herodes den store var en edomit, se Luk 1:5.] Detta säger Herren Gud (Adonai Jahve) till Edom [edomiterna]: Vi har hört budskapet från Herren (Jahve)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."
Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp
    som en fiende,
med klädnaden tar ni också manteln
    från dem som går förbi i trygghet,
    så att de ser ut som en man som kommer tillbaka från ett krig.
Detta är vad Herren säger till de [falska] profeter
    som leder mitt folk vilse:
"När de har mat att tugga med sina tänder [så länge någon betalar dem tillräckligt bra]
    profeterar de fred (basunerar de ut lycka, framgång),
men om någon inte ger dem vad de begär,
    är de redo att förklara krig [profeterar de Guds dom] över honom.
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
Jag ska ta bort (förgöra) alla stridsfordon från Efraim
    [den största av Israels norra stammar, syftar ofta på hela landet Israel],
    och stridshästar från Jerusalem,
    och pilbågar (stridsvapen) ska utrotas (helt försvinna).
Sedan ska han tala frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden) för hednafolken.
    Hans välde ska sträcka sig från hav till hav [Medelhavet till Döda havet],
    och från floden [Eufrat] till jordens ändar. [Han ska regera över hela världen.]
Min vrede har upptänts mot herdarna
    och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
    och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
Från dem ska hörnstenen komma,
    från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
    från dem stridsbågen,
    från dem alla ledare tillsammans.
De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.
För jag ska samla alla länder till strid mot Jerusalem. Staden ska bli intagen och husen plundrade och kvinnorna skändade. Halva staden ska gå i fångenskap men återstoden av folket ska inte huggas bort (skiljas) från staden.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.