3898a – לָחַם (lacham)

strida


Typ:
Hebreiska: לָחַם (lacham)
Ursprung: a primitive root
Användning: 171 ggr i GT

Engelsk översättning

to fight
devour, eat, [idiom] ever, fight(-ing), overcome, prevail, (make) war(-ring)

Engelsk beskrivning

1) to fight, do battle, make war
1a) (Qal) to fight, do battle
1b) (Niphal) to engage in battle, wage war


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (171 st)


Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)." [Ordet stilla, hebr. harash, har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
Han lät hjulen falla av (grekiska översättningen har "fastna") deras vagnar och fick dem att köra tungt så att egyptierna sade: Gå bort från Israels ansikte (kom inte nära Israel) för Herren (Jahve) strider för dem, mot egyptierna.
Sedan kom amalekiterna och stred med Israel vid Refidim [betyder: "viloplats"]. [Amalekiterna var ättlingar till Abraham via Esau, se 1 Mos 36:15. De var ett nomadfolk som bode i Negev och Sinai och levde på att plundra, se Dom 3:13. De hade tämjt kamelen och använde den i sina attacker. Kamelen kan springa 70 km/h (mycket snabbare än en häst) och var väl lämpade att användas för överaskningsattacker av de amalekitiska rövargängen, se Dom 6:3, 5. Rycktet om israeliternas vandring och de tillgångar de hade med sig hade säkert nått amalekiterna som nu rörde sig söderut för att få ett lätt byte. I 5 Mos  25:17‑18 beskrivs hur de på ett fegt sätt attackerade och isloerade en del av de tröttaste israeliterna som var längst bak. De beskrivs också som gudlösa. I berättelsen som följer här indikerar också att de var bättre rustade militärt sätt än israelerna, och hade inte Gud gripit in på ett övernaturligt sätt när Mose, Aron och Hur bett, skulle de lätt besegra israeliterna.
    Exakta platsen för Refidim är okänd. Eftersom det inte fanns vatten, kanske det inte var en oas som oftast annars rastplatserna var. Ordet Refidim är plural och kommer från hebr. refida som betyder ryggstöd och har med att ligga ner och vila men även stöd. Ordet knyter dels an till att det var en "rastplats" men även hur Hur och Aron stöttar Mose armar.]
Mose sade till Josua: "Välj ut åt oss män, gå ut och strid med amalekiterna. I morgon ska jag stå på toppen av kullen med Guds (Elohims) stav i min hand.
Josua gjorde som Mose hade sagt och stred med amalekiterna, medan Mose, Aron [Mose bror] och Hur [en vän; konstnären Betsalels farfar, se 2 Mos 31:2] gick upp till toppen av kullen (höjden – hebr. giva).
Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel.
Chesbon var amoreernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moav och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
Herren er Gud (Jahve Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig.
När du närmar dig en stad för att strida mot den, då ska du förkunna frid (shalom) till den.
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
Därför samlade sig de fem kungarna från amoreerna, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Gibeon och krigade mot dem.
Det har inte funnits någon dag som denna varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Josua gick från Makeda och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna.
Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish.
Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det.
Och Josua gick från Eglon och hela Israel med honom till Hebron och stred mot det.
Och Josua återvände och hela Israel med honom till Devira och stred mot det.
Och alla dess kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren Israels Gud (Jahve Elohim) stred för Israel.
Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid Merivas vatten [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Genesarets sjö, 4 km norr om Chatsor] för att strida mot Israel.
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahve Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er.
Och jag förde er till amoreernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.
Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoreerna och periseerna och kananeerna och hetiterna och girgashéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag gav dem i er hand.
Och det hände efter Josuas död att Israels söner frågade Herren (Jahve) och sade: "Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kananeerna för att strida mot dem?"
[I sju sektioner beskrivs hur israeliterna misslyckades att inta landet. Det börjar med Juda (och Simon) som har viss framgång, följt av fem stammar som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se vers 34. Sjutalet finns med i den medvetna struktuen där fem av de 12 stammarna inte nämns. Ruben, Levi, Gad och Isaskar nämns inte och Simon placeras tillsammans med Juda.]

Juda

Juda [folket i Juda stam] sade till sin bror Simon (Shimon) [folket i Simons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kananeerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott." Och Simon gick med honom. [Simons område ligger runt staden Beer-Sheva med Juda stams område runtomkring, fast mest österut, se Jos 19.9. Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Nu följer en sju episoder från från norr till söder.]
Och de fann Adoni-Bezek i Bezek och de stred mot honom och de slog kananeerna och perisseerna.
Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se Jos 15:63] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger; David intar senare staden, se 2 Sam 5:7.]
Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananeerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet.
Kungarna kommer, de strider,
    sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
    de har ingen vinning av silver.
De strider från himlarna, stjärnorna
    från deras vägar strider mot Sisera.
Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll.
så att vi liknar de andra länderna och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor, och i filistéernas hand och i kungen i Moavs hand och de stred mot dem.
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit‑Aven [intill Betel, se Jos 7:2].
Och Saul erövrade kungamakten över Israel och stred mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sade: 'Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.'
Om han kan strida mot mig och döda mig, då ska vi bli era tjänare, men om jag besegrar honom och dödar honom, då ska ni vara våra tjänare och tjäna oss."
Sedan sade filisteen: "Jag hånar Israels armé idag, ge mig en man så att vi kan strida tillsammans (duellera)."
och Saul och de och alla Israels män är i Ela-dalen (Terebintdalen), och strider med filistéerna.
Och David sade till Saul: "Låt ingen mans hjärta vara missmodigt i honom, din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Och de berättade för David och sade: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahve) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahves) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar.
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
    Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och David sade till Achish: "Men vad har jag gjort? Vad har du funnit i din tjänare så länge som jag har varit inför dig till denna dag, att jag inte kan gå och strida mot min herre kungens fiender?"
Och filistéerna stred mot Israel och Israels män flydde framför filistéerna och föll ner slagna på berget Gilboa.
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av koppar.
Nu var Arams kung i strid mot Israel, och han tog råd från sina tjänare och sade: "På en sådan och sådan plats ska mitt läger vara."
Men när Sanherib fick höra att kungen Tirhaka i Kush [Nubia; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden).
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
Av David.
-

Del 1

Herre (Jahve), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
    hela dagen strider de och förtrycker mig.
Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
    för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.
De omringade mig med ord av hat
    och stred med mig utan orsak.
Det hände under Achas dagar, son till Jotham, son till Ussia, Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [2 Kung 16:5‑18; 2 Krön 28:16‑21]
Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
    och de ska strida varje man mot sin bror,
    och varje man mot hans granne,
    stad mot stad,
    och kungarike mot kungarike.
Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det,
Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
    som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och Kinnor-harpor (hebr. kinnor),
    och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sade:
Men de gjorde uppror
    och bedrövade hans Helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
    han själv stred mot dem.
De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
Babels mäktiga män (hebr. gever) upphör att strida, de stannar i sina fästningar, deras mäktiga har misslyckats, de har blivit som kvinnor, hennes boning är eldhärjad, hennes bommar är sönderbrutna.
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
Då ska kungen i söder [Ptolemaios IV] bli vred och dra ut och strida mot kungen i norr [Antiochos III], som ska ställa upp en stor här, men den hären ska ges i den andres hand.
De ska vara mäktiga män
    som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
    och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.
Sedan ska Herren (Jahve) gå fram och strida mot dessa länder som när han stred på stridens dag.
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.