Referenser (171 st)
2 Moseboken (6)
Nu måste vi handla klokt i den här situationen. Annars blir de ännu fler och om det blir krig kan de alliera sig med våra fiender och kämpa mot oss, och sedan ge sig av härifrån."
Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)." [Ordet stilla (hebr. harash) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se , och . De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
Han lät hjulen falla av (grekiska översättningen har "fastna") deras vagnar och fick dem att köra tungt så att egyptierna sade: Gå bort från Israels ansikte (kom inte nära Israel) för Herren (Jahve) strider för dem, mot egyptierna.
Sedan kom amalekiterna och stred med Israel vid Refidim [betyder: "viloplats"]. [Amalekiterna var ättlingar till Abraham via Esau, se . De var ett nomadfolk som bode i Negev och Sinai och levde på att plundra, se . De hade tämjt kamelen och använde den i sina attacker. Kamelen kan springa 70 km/h (mycket snabbare än en häst) och var väl lämpade att användas för överaskningsattacker av de amalekitiska rövargängen, se , . Rycktet om israeliternas vandring och de tillgångar de hade med sig hade säkert nått amalekiterna som nu rörde sig söderut för att få ett lätt byte. I beskrivs hur de på ett fegt sätt attackerade och isloerade en del av de tröttaste israeliterna som var längst bak. De beskrivs också som gudlösa. I berättelsen som följer här indikerar också att de var bättre rustade militärt sätt än israelerna, och hade inte Gud gripit in på ett övernaturligt sätt när Mose, Aron och Hur bett, skulle de lätt besegra israeliterna.
Exakta platsen för Refidim är okänd. Eftersom det inte fanns vatten, kanske det inte var en oas som oftast annars rastplatserna var. Ordet Refidim är plural och kommer från hebr. som betyder ryggstöd och har med att ligga ner och vila men även stöd. Ordet knyter dels an till att det var en "rastplats" men även att Aron och Hur "stöttade" Mose armar i bönen.]
Mose sade till Josua: "Välj ut åt oss män, gå ut och strid med amalekiterna. I morgon ska jag stå på toppen av kullen med Guds (Elohims) stav i min hand.
Josua gjorde som Mose hade sagt och stred med amalekiterna, medan Mose, Aron [Mose bror] och Hur [en vän; konstnären Betsalels farfar, se ] gick upp till toppen av kullen (höjden – hebr. ).
4 Moseboken (4)
Och kananéerna, Arads kung som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar.
Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel.
Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moav och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
5 Moseboken (7)
Herren er Gud (Jahve Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig."
När du närmar dig en stad för att strida mot den, då ska du förkunna frid (shalom) till den.
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
Josua (17)
samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
Därför samlade sig de fem kungarna från amoréerna, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Givon och krigade mot dem.
Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Josua gick från Makeda och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna.
Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish.
Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det.
Och Josua gick från Eglon och hela Israel med honom till Hebron och stred mot det.
Och Josua återvände och hela Israel med honom till Devira och stred mot det.
Och alla dess kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren Israels Gud (Jahve Elohim) stred för Israel.
Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid
Merivas vatten [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Genesarets sjö, 4 km norr om Chatsor] för att
strida mot Israel.
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahve Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er.
Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.
Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och periséerna och kananéerna och hetiterna och girgashéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag gav dem i er hand.
Domarboken (31)
Och det hände efter Josuas död [] att Israels söner frågade Herren (Jahve) och sade: "Vem ska gå upp åt (vem ska leda) oss mot kananéerna för att strida mot dem?"
[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckades att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Sebulon, Asher och Naaftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se . Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan Juda, se .]
Juda
Juda [folket i Juda stam] sade till sin bror Simon (Shimon) [folket i Simons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kananéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott." Och Simon gick med honom. [Simons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se . Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se , . Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång att inta landet.]Och de fann Adoni-Bezek [troligtvis en titel på kungen över staden; ordagrant "blixtens herre"] i Bezek ["blixtens-stad"] och de stred mot honom och de slog kananéerna och perisseerna.
Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se ] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (; ; ). David intar senare staden, se .]
Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananéerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet.
Kungarna kommer, de strider,
sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
de har ingen vinning av silver.
De strider från himlarna, stjärnorna
från deras vägar strider mot Sisera.
Och Efraims män sade till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
för min far stred för er och riskerade sitt liv och befriade er ur Midjans hand,
Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
Och Gaal gick ut framför Shechems män och stred mot Avimelech.
Och Avimelech stred mot staden hela dagen och han tog staden och slog folket som var därinne och han bröt ner staden och beströdde den med salt.
Och Avimelech kom till tornet och stred mot det och gick nära tornets dörr och brände den i eld.
Och Ammons söner gick över Jordan för att strida mot Juda och mot Benjamin och mot Efraims hus så att Israel kom i mycket nöd.
Och folket sade till varandra, Gileads furstar: "Vilken man som börjar striden med Ammons söner, han ska bli till huvud (ledare) för alla Gileads invånare."
Och det skedde efter en tid att Ammons söner gick i strid mot Israel.
Och det blev så att när Ammons söner stred mot Israel gick Gileads äldste och hämtade Jiftach från Tobs land.
Och de sade till Jiftach: "Kom och bli vår härförare (hebr. qatsin) så att vi kan strida mot Ammons söner."
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord (hebr. rosh) används i . Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Om ni för mig tillbaka hem för att strida med Ammons söner och Herren (Jahve) ger mig dem inför mitt ansikte ska jag bli ert huvud (ledare)."
Och Jiftach sände budbärare till Ammons söners kung och sade: "Vad har du med mig att göra? Varför har du kommit för att strida mot mitt land?"
Men Sichon litade inte på Israel till att passera hans gränser och Sichon samlade ihop hela sitt folk och slog läger i Jatsa och de stred mot Israel.
Och är du nu bättre än Balak, Tsippors son Moavs kung? Tvistade han någon gång med Israel eller stred han mot dem?
Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Herren (Jahve), Domaren ska döma idag mellan Israels söner och Ammons söner."
Och Jiftach gick över till Ammons söner för att strida mot dem och Herren (Jahve) gav dem i hans hand.
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sade till Jiftach: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och Jiftach samlade alla Gileads män och stred mot Efraim och Gileads män slog Efraim eftersom de sade: "Ni giladiter är flyktingar från Efraim mitt i Efraim och mitt i Manasse."
1 Samuelsboken (21)
Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll.
så att vi liknar de andra länderna och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se ], och i filistéernas hand [] och i kungen i Moavs hand [öster om Döda havet, se ] och de stred mot dem.
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [; ], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit-Aven [intill Betel, se ].
Då Saul hade erövrat kungamakten över Israel, stred han mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sade: 'Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.'
Om han kan strida mot mig och döda mig, då ska vi bli era tjänare, men om jag besegrar honom och dödar honom, då ska ni vara våra tjänare och tjäna oss."
Sedan sade filistén: "Jag hånar Israels armé idag, ge mig en man så att vi kan strida tillsammans (duellera)."
och Saul och de och alla Israels män är i
Ela-dalen (Terebintdalen), och strider med filistéerna.
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Och de berättade för David och sade: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse, för Herren (Jahve) ska med säkerhet göra min herres hus till ett tryggt hus, eftersom min herre utkämpar Herrens (Jahves) strider, och ondska aldrig har funnits i dig alla dina dagar.
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och David sade till Achish: "Men vad har jag gjort? Vad har du funnit i din tjänare så länge som jag har varit inför dig till denna dag, att jag inte kan gå och strida mot min herre kungens fiender?"
Och filistéerna stred mot Israel och Israels män flydde framför filistéerna och föll ner slagna på berget Gilboa.
2 Samuelsboken (9)
Så Joav blåste i shofaren och folket gjorde halt. De förföljde inte Israel mer och slutade att strida.
då sände Toi sin son Joram till kung David för att gratulera honom och han välsignade honom, eftersom han hade stridit mot Hadadezer och slagit honom. För Hadadezer hade krigat med Toi och hade tagit med sig redskap av silver och redskap av guld och redskap av brons.
Och det berättades för David och han samlade hela Israel tillsammans och gick över Jordan och kom till Chejlam. Och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och stred med honom.
Och stadens män gick ut och stred mot Joav och några från folket stupade, från Davids tjänare, och även hettiten Orija dog.
kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: 'Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren?
[Baserat på om händelserna i har föregått detta så har Rabba varit belägrat i minst 9 månader kanske ända upp till 2 år.] Joav krigade mot Ammons söners Rabba [betyder "stor"; nuvarande Amman i Jordanien] och tog den kungliga [delen av] staden.
Och Joav sände budbärare till David och sade: "Jag har krigat mot Rabba, jag har tagit stadens vattenförråd ["vattenstaden"]. [Hade stadens vattenreservoar blivit intagen var det bara en tidsfråga innan stadens invånare skulle kapitulera.]
Och David samlade ihop hela folket och gick till Rabba och stred mot den och intog den.
Och filistéerna var åter i krig med Israel, och David gick ner och hans tjänare med honom och stred mot filistéerna och David blev trött.
1 Kungaboken (9)
Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son.
Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, hur han krigade och hur han regerade det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och Benhadad, Arams kung samlade ihop hela sin armé och det var 32 kungar med honom och häst och vagn, och han gick upp och belägrade Samarien och stred mot det.
Och Arams kungs tjänare sade till honom: "Deras Gud är en bergsgud, därför var de starkare (fastare, säkrare, tapprare) än oss. Men låt oss strida mot dem på fältet då ska vi säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem.
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: "Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung."
Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika.
2 Kungaboken (12)
Och alla Moavs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
Nu var Arams kung i strid mot Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sade: "På den och den platsen ska jag slå läger [med min armé]." [Då han gav positionerna för att sedan attackera.]
Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achazjaho, Jehorams son, Juda kung gick ner för att se Joram, Achavs son i Jizreel eftersom han var sjuk.
men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sade: "Om detta är i ert sinne, låt då ingen undkomma och gå och berätta det utanför staden till att berätta det i Jizreel."
utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus."
Vid den tiden drog Chazael, Arams kung upp och stred mot Gat och tog det. Och Chazael vände sitt ansikte mot Jerusalem.
Vad mer finns om Joash gärningar, och vad han gjorde och hans styrka varmed han stred mot Amatsija, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Sedan kom kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] och gick upp till Jerusalem för att kriga och de belägrade Achaz men kunde inte övervinna honom. [2 Krön 28:16–21]
Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
1 Krönikeboken (3)
[Nu följer berättelser från Davids liv. Här utelämnas de händelser där han beskrivs som svag eller omoralisk. Här finns också material som inte återfinns i Samuelsböckerna hur David förbereder tempelbygget () och han liknas även som en "Mose" som får ritningar till hur tempeltjänsten ska utföras ().] Filistéerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa.
sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och hylla honom för att han hade gått i strid med Hadadezer och besegrat honom. Hadadezer hade nämligen legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och brons.
När David fick veta det samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot arameerna, och de gick i strid med honom.
2 Krönikeboken (15)
När Rehabeam kom till Jerusalem kallade han samman Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam.
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas."
Fruktan för Herren (Jahve) kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat.
Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender.
Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Och Juda kung Asarja, Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel eftersom han låg sjuk.
Han drog ut i strid mot filistéerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filisteernas land.
Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året.
Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.] Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Nehemja (3)
De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden).
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonaj) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
Psaltaren (5)
Av David.
Del 1
Herre
(Jahve), kämpa mot
(anklaga) dem som kämpar mot
(anklagar) mig,
strid mot
(attackera) dem som strider mot
(attackerar) mig.
Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
hela dagen strider de och förtrycker mig.
Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.
De omringade mig med ord av hat
och stred med mig utan orsak.
Jesaja (7)
Det hände under Achas dagar, son till Jotham, son till Ussia [hebr. Uzzijaho], Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [; ]
Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
och de ska strida varje man mot sin bror,
och varje man mot hans granne,
stad mot stad,
och kungarike mot kungarike.
Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det,
Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och Kinnor-harpor (hebr. kinnor),
och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
Och han hörde sägas om kung Tirhaka i Kush [nuvarande Etiopien/Sudan]: "Han har kommit ut för att strida mot dig." Och när han hörde det sände han budbärare till Hiskia och sade:
Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
Jeremia (16)
De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
Och jag ska göra dig till en befäst kopparmur för detta folk, och de ska strida mot dig men de ska inte segra mot dig, för jag är med dig och räddar dig och befriar dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Fråga (undersök och se efter), jag ber dig, Herren (Jahve) för vår räkning eftersom Nebukadnessar, Babels kung strider mot oss, kanhända ska Herren (Jahve) agera med oss i enlighet med alla hans underbara gärningar så att han [Nebukadnessar] går upp från (lämnar) oss.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad.
Och jag ska själv strida mot er med en utsträckt hand och med en stark arm och i ilska och i raseri och i stor vrede.
Och han ska leda Tsidqijaho till Babel och där ska han vara tills jag kommer ihåg honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du strider med kaldéerna men inte ska ha framgång?
Se belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det.
och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma och sätta staden i brand och bränna den, med husen på vars tak de har offrat till Baal och hällt ut drickoffer till andra gudar för att provocera mig.
på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte från staden.
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sade:
Och Babels kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla Juda städer som var kvar, mot Lachish och mot Azeka, för bara dessa var kvar av Judas befästa städer.
Se, jag ska befalla förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.
Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot staden, och de ska inta den och bränna den i eld.
Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
då tog de alla män och gick och stred med Jishmael, Netanjahos son, och fann honom vid de stora vattnen som är i Givon.
Babels mäktiga män (hebr. gever) upphör att strida, de stannar i sina fästningar, deras mäktiga har misslyckats, de har blivit som kvinnor, hennes boning är eldhärjad, hennes bommar är sönderbrutna.
Daniel (2)
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
Då ska kungen i söder [Ptolemaios IV] bli vred och dra ut och strida mot kungen i norr [Antiochos III], som ska ställa upp en stor här, men den hären ska ges i den andres hand.
Sakarja (4)
De ska vara mäktiga män
som trampar ner i smutsen på gatan i striden,
och de ska strida därför att Herren (Jahve) är med dem,
och ryttarna (motståndarna) ska bli förvirrade.
Sedan ska Herren (Jahve) gå fram och strida mot dessa länder som när han stred på stridens dag.
Även Juda ska strida mot Jerusalem. Folkens rikedomar runt omkring ska samlas ihop, guld, silver och dräkter i stor myckenhet.
strida
