3467 – יָשַׁע (jasha)

rädda, frälsa


Typ:
Hebreiska: יָשַׁע (jasha)
Ursprung: a primitive root
Användning: 205 ggr i GT

Engelsk översättning

to save
[idiom] at all, avenging, defend, deliver(-er), help, preserve, rescue, be safe, bring (having) salv

Engelsk beskrivning

1) to save, be saved, be delivered
1a) (Niphal)
1a1) to be liberated, be saved, be delivered
1a2) to be saved (in battle), be victorious
1b) (Hiphil)
1b1) to save, deliver
1b2) to save from moral troubles
1b3) to give victory to


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (205 st)


När några herdar kom och körde i väg dem, försvarade Mose dem och hjälpte sedan till att vattna deras får.
På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahve) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna döda på stranden.
Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender.
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig.
eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder."
Och Gibeons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
"Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve) Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahve), rädda oss inte idag,
[Detta är den centrala versen i detta stycke:]
Herren (Jahve) reste då upp domare som räddade dem ur handen på dem som förgjorde dem.
Och när Herren (Jahve) reste upp domare åt dem, då var Herren (Jahve) med domarna och räddade dem ur handen på deras fiender, domarnas alla dagar, för det rörde Herren (Jahve) till medlidande när de jämrade sig på grund av dem som plågade dem och förtryckte dem.
Och när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare) åt Israels söner som räddade dem – Otniel [Guds lejon], Kenaz son, Kalebs yngre bror.
Men när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare), Ehud, Geras son, Benjamins son, en vänsterhänt man, och Israels söner sände en gåva med honom till Eglon, Moabs kung. [Namnet Benjamin betyder ordagrant "högra handens son". Författaren noterar ironiskt att Ehud var vänsterhänt, en egenskap som skulle visa sig avgörande för utgången i denna berättelse, se vers 16 och 21. Benjamiterna var kända för deras skicklighet att använda slungor med sin vänstra hand (Dom 20:16).]
Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den kraft du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som har sänder dig?"
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och Israels söner sade till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand."
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
Men några män sade: "Hur ska denne man frälsa oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).
Och Javeshs äldste sade till honom: "Ge oss 7 dagars betänketid så att vi kan sända budbärare till alla Israels gränser, och sedan om ingen kommer och hjälper oss, ska vi komma ut till dig."
Och Jonatan sade till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9‑14], kanhända ska Herren (Jahve) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahve) att rädda genom många eller genom få."
Och Herren (Jahve) räddade Israel den dagen och striden fortsatte så långt som till Beit-Aven.
För Herren (Jahve) lever, som räddar Israel, om det är genom Jonatan min son, ska han döden dö." Men där var inte en man bland folket som svarade honom.
och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand."
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
att detta inte ska bli en snubbelsten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahve) har gjort gott mot min herre."
och välsignad är din taktfullhet och välsignad är du som denna dag har avhållit mig från blodskuld, och från att söka gottgörelse för mig själv med min egen hand.
Sedan placerade David garnisoner i Damaskus Aram och araméerna blev tjänare (slavar) åt David och bar fram gåvor. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
Och han placerade garnisoner i Edom, över hela Edom placerade han sina trupper, och alla edomiter blev tjänare (slavar) till David. Och Herren (Jahve) gav seger till David överallt dit han gick.
Min Gud (Elohim)
    min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld,
    min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)
    mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)
    min frälsare (räddare)!
Du räddade mig från våldet (ondskan).
Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)!
Jag ropade (höjde min röst i bön) till Herren (Jahve) och blev räddad från mina fiender.
Du befriar (räddar) ett förtryckt (ödmjukt) folk,
    men dina ögon fäster du på de stolta och du tar ner dem (tvingar dem till ödmjukhet).
De skrek (ropade, sökte efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren, men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10‑11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sade: "Hjälp, min herre kung!"
Han svarade: "Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?"
Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
räddar han [den oskyldige] från deras tungors svärd [lögner],
    den fattige från den mäktiges hand.
Då ska jag prisa dig [tillkännage att du har rätt],
    eftersom din högra hand kan [du kan i egen kraft] rädda (frälsa) dig. [Stycket ramas in med uttrycket "arm" och "hand" som står för styrka och kraft, se vers 4 och 9. Ingen människa kan frälsa sig själv, se Apg 4:12; 1 Tim 2:5‑6.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
    rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
    Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig,
Min sköld är hos Gud (Elohim) [Ps 3:4],
    han räddar dem som har uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
[Psalmen inledes med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Hjälp, Herre (Jahve)...
    för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
    de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från de som reser sig upp [mot mig].
Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
    – som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk,
    men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du).
De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10‑11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
[Nu skiftar pronomenet "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8‑10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet för "dag" (hebr. jom) finns bara här och i vers 1. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]
Rädda (fräls) mig från
    lejonets gap,
    från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12‑22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21‑22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
    Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [5 Mos 6:25],
    rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
    och Herren (Jahve) hörde,
    och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav visar oss på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]
Herren (Jahve) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
    han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]
Din rättfärdighet (trofasthet)
    är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
    är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
    både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6‑7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35‑39; Ps 139:7‑12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Och Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10‑11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på Tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]
För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
    deras arm [kraft] gav dem inte seger.
    [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1‑27. Se även Jos 24:11‑12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus (favör, välvilja),
    eftersom du visade dem favör (älskade dem).
[Solist:] För jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
    [Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]
[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
    och har förödmjukat dem som hatar oss.
Gud (Elohim), i ditt namn, fräls mig (rädda mig)
    och försvara mig med din styrka.
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
    och Herren (Jahve) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
    och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Gud ska komma med sin
    nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Rädda (ryck bort) mig från överträdarnas hantlangare (de som medvetet ägnar sig åt synd och uppror mot Gud),
    rädda mig från blodtörstiga människor (som aktivt arbetar för att skada andra).
För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara mig.
[Den första sektionen, vers 2‑30, ramas in av ordet "fräls".] Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
    för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till min nacke (själ, har trängt sig inpå livet).
För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
Rädda (ryck bort; lyft upp) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig;
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. [Ps 31:3]
Var min beskyddare och tillflykt,
    en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
    för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]
Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.
Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
när Gud (Elohim) står upp för att döma,
    för att frälsa alla de ödmjuka på jorden. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Refräng]
Gud (Elohim), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa [Ps 31:16; 67:1; 4 Mos 6:24‑26]
    och vi ska bli frälsta (räddade).
[Refräng:]
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa
    och vi ska bli frälsta (räddade).
[Refräng]
Herre, Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), upprätta oss,
    låt ditt ansikte lysa,
    och vi ska bli frälsta (räddade).
Bevara min själ (mitt liv, hela min person),
    för jag är gudfruktig.
Du min Gud (Elohim),
    fräls (rädda) din tjänare som litar på dig.
Vänd dig till mig,
    visa mig din nåd (favör, oförtjänt kärlek);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]
En psalm.
-
Sjung en ny sång till Herren (Jahve),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
    för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
    han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
De glömde bort Gud (El) deras frälsare
    som gjort stora ting för dem i Egypten,
Fräls oss Herre vår Gud (Jahve Elohim)
    och samla oss från länderna [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning.
-
[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Se vers 6, 19 och 28.]
[Bön:]
Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Se vers 6, 13 och 28.]
För att dina älskade må bli befriade,
    räddade av din högra hand och svara mig.
Hjälp mig Herre min Gud (Jahve Elohim),
    fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
för han står vid den behövandes högra hand (sida)
    för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.
Herren (Jahve) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
    jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
Herre (Jahve), hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
    Herre (Jahve), ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!
Jag är din, fräls (rädda) mig
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad) och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
    och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger de som troget följer honom vad de begär.]
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]
Säg inte: "Jag ska ge igen för det onda!"
    Vänta på Herren (Jahve) [sök Herren med en ivrig förväntan] – han ska rädda dig.
    [5 Mos 32:35; Rom 12:17‑21]
Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
    men den som går orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
    hans fall kommer plötsligt.
Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahve) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem.
Och på den dagen ska man säga:
"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!
    Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahve) - vi har väntat på honom.
    Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve) Israels Helige: "I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner)
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
Herren (Jahve) är vår domare,
    Herren (Jahve) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahve) är vår kung,
    Han ska frälsa (rädda) oss.
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
    "Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
    Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
Nu Herre vår Gud (Jahve Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahve), du ensam."
För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
    och för min tjänare Davids skull."
Herren (Jahve) är redo att frälsa mig.
    Därför ska jag sjunga sånger till stränginstrument
alla dagar i mitt liv
    i Herrens (Jahves) hus.
För jag är Herren, din Gud,
    Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
    Kush (nuvarande Etiopien och Sudan) och Seba [en provins i Etiopien] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
Jag, jag är Herren (Jahve),
    och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
Jag har förutsagt [framtiden], räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
    Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig själv,
    Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahve) med en evig frälsning,
    ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
Samla ihop er själva och kom,
    kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
    de ber till en gud som inte kan frälsa (rädda).
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
    för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
han är buren på axlarna, han bärs runt
    och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
    när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
    låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
    som ska komma över dig.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
    de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
    Ingen ska rädda dig.
Men så säger Herren (Jahve): Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
    och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
    och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Se, Herrens (Jahves) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
    inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
    han chockerades (förundrades) att ingen grep in
    (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
    och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till, vara intimt förtrogen med) att jag Herren (Jahve) är din frälsare
    och att jag, den mäktige i Jakob, är din återlösare.
[Profeten öppnar med en fråga. Vem är det som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se Jes 34:6? Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se Jes 63:2, 3; Nah 2:3; Upp 19:13.] Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
    med högröda kläder från Botsra [betyder "fårfålla" eller "fästning"; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
    ståtlig i sin storhet och styrka?
– "[Det är] Jag som talar i rättfärdighet,
    mäktig att frälsa."
Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
    och jag förvånades att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
    och mitt raseri har understött mig.
För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
    barn (söner) som inte ska behandlas falskt;"
    så blev han deras frälsare.
I all deras plåga, var han plågad
    och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
    och han lyfte upp dem och bar dem
    alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
    som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
    och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
    är det möjligt att vi blir frälsta?
I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
    och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
    "Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
För så säger Herren (Jahve): "Sjung med glädje för Jakob,
    och ropa vid nationernas huvud [Israel],
kungör, prisa och säg:
    "Herre (Jahve), fräls ditt folk, Israels kvarleva."
Under hans styre ska Juda vara i trygghet och Jerusalem ska leva i säkerhet.
    I de dagarna ska Jerusalem kallas: "Herren (Jahve) har gett oss rättfärdighet."
För vår del tynar våra ögon bort
    då de fåfängt tittar efter hjälp [att gå emot Babylon, se Jer 34:21‑22; 37:5‑10].
Från våra vakttorn har vi iakttagit
    ett folk (nations) som ändå inte kan rädda oss.
    [Istället för att förtrösta på Gud satte Juda sitt hopp till Egypten, se 2 Kung 24:7; Jes 30:7; Jer 37:5‑11.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "För vår del" som börjar med denna bokstav. Ordet ögon finns också i versen och här beklagar man att de inte duger till så mycket.]
därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah). Jag ska ropa på kornet,
    och låta det växa ymnigt,
    och inte låta någon hungersnöd komma över er.
Och de ska inte mer befläcka sig själva med sina avgudar och deras osmakliga ting och inte med några överträdelser. Och jag ska rädda dem från alla de platser där de vistats och där de har syndat, och jag ska rena dem. Så ska de vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim).
Men jag ska ha förbarmande över Juda hus och ska frälsa (rädda) dem i Herren deras Gud (Jahve Elohim), men ska inte rädda dem med båge, inte med svärd, inte med strid, inte med hästar, inte med ryttare."
Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
Var är din kung som skulle kunna rädda dig i alla dina städer?
    Och dina domare om vilka du sagt: "Ge mig en kung och ledare!"
Assyrien ska inte frälsa oss,
    vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
    för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtig – hebr. rachamim).
Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahves).
Hur länge, Herre (Jahve), ska jag ropa [om hjälp]
    utan att du hör (lyssnar)?
Jag ropar till dig – "våld (terror – hebr. chamas)",
    ändå vill du inte frälsa (rädda)!
Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som [alltid] frälser (räddar).
Han jublar över dig i översvallande glädje (känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig),
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig (dansar) över dig med jubelsång (jubelrop)." [Ordet harach betyder både att bli tyst och att bli döv, men även att gravera in, att utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i hans kärlek). Den sammansatta betydelsen är inte självklar – vad gör han i sin kärlek? Blir han tyst? Slutar han lyssna? Eller skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för jublar återfinns även i Jes 12:3 om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Det används även i Jer 33:11 tillsammans med "översvallande glädje" följt av rop för brudgum och rop för brud. Båda dessa ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]
Se, på den tiden ska jag ta hand om (oskadliggöra och döma)
    dem som förtrycker dig.
Jag ska frälsa (rädda) den lame
    och samla in de bortdrivna (kringspridda).
Jag ska göra dem till lov (någon som man talar väl om)
    och ett namn (som nämns med respekt)
    i alla länder där de (tidigare) har lidit skam och vanära.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Jag ska rädda mitt folk från landet i öst (där solen går upp),
    och från landet i väst (där solen går ner).
Det skall ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.] Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!
    [Titeln "dotter" förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]Se, din konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
    [refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja ett åsneföl, på ett åsnestos föl. [Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]
Den dagen ska Herren (Jahve) deras Gud (Jahve Elohim) frälsa dem
    som hans folks småboskap (får och getter).
De ska vara som ädelstenar i en krona
    som gnistrar över hans land.
Jag ska styrka Juda hus
    och jag ska frälsa Josefs hus,
och jag ska föra dem tillbaka
    för jag har medlidande med dem
och de ska bli som
    om jag aldrig hade kastat ut dem,
för jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim)
    och jag ska lyssna till dem.
Herren ska frälsa Juda tält först, för att härligheten hos Davids hus och härligheten hos Jerusalems invånare inte ska överglänsa Juda.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.