2388 – חָזַק (chazaq)

stärka, bli stark, fast, säker, tapper


Typ:
Hebreiska: חָזַק (chazaq)
Uttal: cha-zaq
Talvärde: 115 (8 + 7 + 100)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 291 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet chazaq till följande:

ἀνδρίζομαιandrizomaiG0407var modiga, var manliga, agera som (mogna) män
ἀνθίστημιanthistemiG0436stå emot
ἀνίστημιanistemiG0450stå upp, uppstå, resa sig upp
ἀντέχομαιantechomaiG0472hålla sig till, ta sig an
ἀντιλαμβάνομαιantilambanomaiG0482hjälpa, stödja, ta hand om
ἀποσκευάζωaposkeuazoG0643göra sig i ordning
ἀσφαλίζωasphalizoG0805säkras, försegla spänna fast
βιάζωbiazoG0971utsatt för våld, pressa
βοηθέωboetheoG0997hjälpa
δέχομαιdechomaiG1209ta emot, tro det
δίδωμιdidomiG1325ge, få
δυνάστηςdunastesG1413härskare, hovman
δυνατόςdunatosG1415möjligt, förmå, mäktig, stark, kraft
εἰσάγωeisagoG1521bära in, föra in, hämta
ἐνισχύωenischuoG1765styrka, ge kraft
ἐπιλαμβάνομαιepilambanomaiG1949ta, gripa tag i, få fast, gripa
ἐφίστημιephistemiG2186komma fram till, komma, stå, stå vid
ἔχωechoG2192ha, vara, behöva
ἠχέωecheoG2278ljuder
ἰσχυρόςischurosG2478mäktig, stark, stark man, stormig, kraftfull, tapper
ἰσχύςischusG2479kraft, makt
ἰσχύωischuoG2480kan, kunna, förmå, bero, behärska
καθίστημιkathistemiG2525satt, sätta över, insätta som ledare
καρτερέωkartereoG2594hålla ut
καταδυναστεύωkatadunasteuoG2616vara i någons våld
καταλαμβάνωkatalambanoG2638få tag i, gripa tag i, fatta (förstå), övervinna, vinna, förstå, överraska
κατέχωkatechoG2722undertrycka, hålla, behålla, äga, hålla kvar
κατισχύωkatischuoG2729få makt över, stå emot
κραταιόςkrataiosG2900mäktig
κραταιόωkrataiooG2901växa sig stark, bli stark
κρατέωkrateoG2902gripa, ta, hålla
κράτοςkratosG2904makt, kraft
κρεμάννυμιkremannumiG2910hänga
λαμβάνωlambanoG2983få, ta emot, välkomna, ta
παρακαλέωparakaleoG3870be om tröst/hjälp
προέχομαιproechomaiG4284ha fördel
προσέχωprosechoG4337vara på vakt
προσκαρτερέωproskartereoG4342fortsätta, vänta i beredskap
σκληρύνωsklerunoG4645förhärda
στερεόςstereosG4731stark, fast
στερεόωstereooG4732styrka
συνέχωsunechoG4912hålla samman
ὑψηλόςhupselosG5308högt
φιλόνεικοςphiloneikosG5380lust att strida
χωρέωchoreoG5562passera, gå igenom, ta emot

Engelsk översättning

to strengthen
aid, amend, [idiom] calker, catch, cleave, confirm, be constant, constrain, continue, be of good (ta

Engelsk beskrivning

1) to strengthen, prevail, harden, be strong, become strong, be courageous, be firm, grow firm, be resolute, be sore
1a) (Qal)
1a1) to be strong, grow strong
1a1a) to prevail, prevail upon
1a1b) to be firm, be caught fast, be secure
1a1c) to press, be urgent
1a1d) to grow stout, grow rigid, grow hard (bad sense)
1a1e) to be severe, be grievous
1a2) to strengthen
1b) (Piel)
1b1) to make strong
1b2) to restore to strength, give strength
1b3) to strengthen, sustain, encourage
1b4) to make strong, make bold, encourage
1b5) to make firm
1b6) to make rigid, make hard
1c) (Hiphil)
1c1) to make strong, strengthen
1c2) to make firm
1c3) to display strength
1c4) to make severe
1c5) to support
1c6) to repair
1c7) to prevail, prevail upon
1c8) to have or take or keep hold of, retain, hold up, sustain, support
1c9) to hold, contain
1d) (Hithpael)
1d1) to strengthen oneself
1d2) to put forth strength, use one's strength
1d3) to withstand
1d4) to hold strongly with


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (291 st)


1 Moseboken (6)

Men han [Lot] dröjde sig kvar och männen tog tag i hans hand och i hans hustrus hand och i händerna på hans två döttrar, Herren (Jahve) var barmhärtig mot honom. Och de förde ut honom och ställde honom utanför staden.
Res på dig, lyft upp ynglingen och håll fast honom i din hand, för jag ska göra honom till ett stort folkslag (nation)."
Hungersnöden var över hela jorden. Men Josef öppnade upp alla förrådshus och sålde till egyptierna. Hungersnöden var svår i Egyptens land.
Alla länder kom till Egypten, till Josef, för att köpa säd eftersom hungersnöden var svår i hela världen.
Josef köpte Egyptens mark till farao eftersom egypterna, alla män, sålde sina fält på grund av att svälten var så svår för dem. Så blev marken faraos.
Och man berättade för Jakob och sade: "Se, din son Josef kommer till dig." Israel styrkte sig själv (samlade ihop sina krafter) och satt på sängen.

2 Moseboken (15)

Men Herren sade till Mose: "Sträck ut din hand och ta den i stjärten."
    [Mose övervinner sin rädsla.] Han sträckte ut sin hand och tog den, och ormen blev åter en stav i hans hand.
Herren sade till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.]
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem precis som Herren (Jahve) hade sagt. [Det hebreiska ordet chazaq betyder att "förhärda" och "tillsluta". När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i 2 Mos 7:22; 8:19; 9:7. Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se Jer 17:10. När Mose först kallades berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se 2 Mos 3:19–20. Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se 2 Mos 4:21; 7:3.
    Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se 2 Mos 8:15, 32; 9:13. Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se 2 Mos 9:34. Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt egna hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se 2 Mos 10:1, 20; 10:27; 11:10. 1. Blod: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 7:22
2. Grodor: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:15
3. Insekter: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 8:19 4. Flugor (skalbaggar): Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:32
5. Boskap dör: faraos hjärta blev hårt, se 2 Mos 9:7
6. Bölder: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 9:12 7. Hagel och eld: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 9:34
8. Gräshoppor: Herren säger: "jag har förhärdat faraos hjärta", se 2 Mos 10:1, 20
9. Mörker: "Herre förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 10:27 10. Den förstföddes död: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 11:10 De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (2 Mos 7:19; 8:6, 17). Den fjärde och femte sänds från Gud (2 Mos 8:21; 9:3). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften (2 Mos 10:9) och i de tre sista sträcker han ut sin hand (2 Mos 9:23; 10:13, 22). Den tionde plågan kommer från Gud, se 2 Mos 12:29.]
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sade till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger." Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Om du vägrar att låta dem gå och fortsätter att hålla dem kvar,
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahve) hade sagt till Mose [2 Mos 4:21; 7:3]. [Efter den 5:e plågan står det i 2 Mos 9:6 att "all boskap dog." Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se 2 Mos 9:10, och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se 2 Mos 9:20–25? Det finns flera förklaringar.
    Hebreiska kol, översatt "alla" i 2 Mos 9:6, behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se 2 Mos 9:3.
    Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad det gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se 2 Mos 9:20. Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels söner (barn) gå, så som Herren (Jahve) hade sagt genom Moses hand.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels söner (barn) gå.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var ovillig att låta dem gå.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels söner (barn) gå ut ur hans land.
Nu uppmanade egyptierna folket ivrigt och enträget och skickade ut dem ur landet med hast, så fort de kunde, för de tänkte att annars dör vi allihop.
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner(folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med en hög hand (självsäkert, stolt) [i faraos ögon helt öppet och trotsigt].
Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och körsvenner.

3 Moseboken (1)

Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.

4 Moseboken (1)

och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt." [Vers 17bb–20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]

5 Moseboken (9)

Josua, Nuns son, som står framför er, han ska gå till platsen, uppmuntra honom (gör honom stark och frimodig) för han ska låta Israel ärva det.
Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett."
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag har befallt er idag, för att ni ska vara starka och gå in och inta landet som ni går över för att besätta,
Var bara stark (fast, säker, tapper) i att inte äta blodet, för blodet är livet och du ska inte äta livet med köttet.
Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) dö.
[Detta stycke hör tematiskt ihop med 23:1–14] När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
    och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att "frukta Herren", dvs. att vörda och respektera honom]
    eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
    eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5]."
Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
"Var stark (fast, säker, tapper)
    och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahve) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: "sjuat sig själv", dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det).
Han gav Josua, Nuns son ett uppdrag och sade: "Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig) [Jos 1:6–9], för du ska föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem och jag ska vara med dig." [Se vers 7].

Josua (8)

[Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se 4 Mos 13:1–33. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen "var stark och frimodig" upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se 5 Mos 31:6, 7, 23 och kommer även senare, se Jos 1:18; 10:25. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se 4 Mos 13:30 genom hela 5 Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se Jos 10:25; 23:6. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i Matt 28:18–20. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!] Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
För du ska som arv åt detta folk fördela det land
    som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.
Var bara stark (fast, säker, tapper) och mycket frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
    [Samma fras som i vers 6 och 9, men med adverbet "bara" och förstärkningen "mycket".]
Var noga med att beakta och följa (vaka över; se till att göra efter)
    all den undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose har gett (befallt) dig.
Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster [följ instruktionerna],
    så kan du agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]
    
    vart du än går.
Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]: Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör]. [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16–23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6–9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16–18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
För det var Herrens (Jahves) avsikt att förhärda deras hjärtan och komma mot Israel i strid för att de i grunden skulle förgöras. De hade ingen nåd (oförtjänt kärlek; favör) utan de skulle fördärvas som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och det hände när Israels söner hade blivit starka (vuxit sig stora, blivit många) att de satte kananéerna att göra hårt arbete, men de drev inte ut dem fullständigt.
Därför ska ni vara mycket starka (fasta, säkra, tappra) och hålla (vakta, skydda, bevara) och göra allt som är skrivet i boken med Moses undervisning (hebr. Torah), så att ni inte viker av därifrån till höger eller till vänster,

Domarboken (12)

Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kananéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) styrkte Eglon [betyder: "lik en kalv" och liknar också ordet för rund/rundad], Moavs (Moavs) kung, mot Israel, eftersom de hade gjort det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. [Moabiterna nämns inte bland de folken som Herren hade låtit finnas kvar för att pröva israeliterna, se vers 3–6. Moabiterna härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han "ätit och druckit", se 1 Mos 19:30‑38. Namnet Eglon betyder "lik en kalv" på hebreiska, och är snarlikt ordet agol som betyder rund eller rundad. Ingen israelit kunde undgå att lägga märke till den karikatyriska beskrivningen av Eglon som blir en clownliknande figur. I vers 17 används det hebreiska bari, som beskriver fet gödboskap, och här med en förstärkning som beskriver honom som "enormt fet". Varje gång hans namn förekommer i vers 12–17 beskrivs han som "Moavs kung", men efter vers 20 undviker författaren den titeln. Denne man var "någon" under de 18 år han regerade, men reduceras sedan till en namnlös "han" som dör en förnedrande död.]
Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen. Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.
Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!"
så att våldet som gjorts mot Jerubaals 70 söner kom och deras blod blev lagt på Avimelech, deras bror som slog dem och på Shechems män som stärkte hans händer till att slå hans bröder.
Men Simson sade till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: "Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem."
Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sade: "Herre, Herre (Adonai, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon." [I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se vers 5, 6, 9, 15, 17, 19 och 30). Här är enda gången han använder tilltalet Adonai Jahve (Jmf Dom 15:18). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
Och hans svärfar, den unga kvinnans far, stärkte honom och han stannade hos honom tre dagar och de åt och de drack och de övernattade där.
Men männen lyssnade inte till honom och mannen tog hans konkubin och förde ut henne till dem och de kände (hade sexuellt umgänge med) henne och skändade (kränkte) henne hela natten till morgonen och när dagen grydde sände de iväg henne.
Och han kom till sitt hus och tog kniven och tog ett starkt (fast) tag i sin konkubin och styckade henne till hennes ben i tolv delar och sände iväg henne i hela Israels område.
Och Israels folks män styrkte sig (blev tappra) och de gjorde sig åter redo till strid på platsen där de ställde sig i stridsordning den första dagen.

1 Samuelsboken (6)

Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och Samuel vände om för att gå sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder).
har jag gått efter den och slagit den och räddat det ur dess mun, och när han rest sig mot mig har jag fångat den i hakskägget och slagit den och dödat den.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och Jonatan, Sauls son, steg upp och gick till David i skogen och styrkte (hebr. chazaq) hans hand i Gud (Elohim). [Jonathan uppmanade David att vara säker och tapper i förvissningen att Gud är med honom. Samma ord (hebr. chazaq) använder Herren när han uppmuntrar Josua, se Jos 1:6, 7, 9.]
Och David var mycket upprörd, för folket talade om att stena honom, eftersom alla själar sörjde, varje man för sin son och för sin dotter. Men David styrkte sig själv i Herren sin Gud (Jahve Elohim).

2 Samuelsboken (18)

[När den man som varit ute efter Davids liv och försökt döda honom flertalet tillfällen dör gläder han sig inte.] Då tog David tag i sina kläder och rev isär dem [i sorg], och likadant gjorde alla män som var där med honom.
Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Och de tog ett stadigt tag varje man i sin motparts huvud och stack svärdet i sin motparts sida så att de föll tillsammans. Och till platsen gavs (kallades) namnet Chelqat-Hatsurim [betyder: "De släta klipporna"], som är i Givona. [Chelqat kommer från en rot som betyder slät, jämn och smidig. Hatsurim är bestämd form plural av en rot som betyder klippa.]
Och det skedde när det var krig mellan Sauls hus och Davids hus, att Avner visade sig själv stark (fast, säker, tapper) i Sauls hus.
Låt det falla över Joavs huvud och över hans fars hus, och låt det inte saknas någon i Joavs hus som har ett bekymmer eller som har en hudsjukdom (hebr. tsara) [3 Mos 13–14] eller som lutar sig på en stav eller som faller för svärdet eller som saknar bröd."
Och han sade: "Om araméerna blir för starka för mig, då får du hjälpa mig, men om Ammons söner blir för starka för dig, då ska jag hjälpa dig.
Var stark (fast, säker, tapper) och låt oss visa oss starka för vårt folk och för vår Guds (Elohims) städer och Herren (Jahve) ska göra det som är bäst i hans ögon."
Och David sade till budbäraren: "Detta ska du säga till Joav: 'Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,' och styrk honom du."
Och när hon hade fört dem nära honom för att äta, tog han ett starkt (fast, säkert) grepp om henne och sade till henne: "Kom, ligg med mig min syster."
Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än henne och han tvingade henne och låg med henne.
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och när någon närmade sig för att böja sig inför honom, sträckte han fram sin hand och tog ett fast tag i honom och kysste honom.
Och Achitofel sade till Avshalom: "Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig."
Och Avshalom råkade hamna framför Davids tjänare. Och Avshalom red på sin mulåsna och mulåsnan gick in under de kraftiga grenarna på en terebint och hans huvud fastnade med ett stadigt grepp i terebinten och han blev hängande mellan himlarna och jorden och mulåsnan gick vidare. [Att han fastnar med huvudet i terebintens grenar beror förmodligen på hans väldiga hår som har trasslat in sig i grenarna. Se 2 Sam 14:26]
Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens ansikte och räknade Israels folk.

1 Kungaboken (9)

Och Adonija fruktade för Salomo och steg upp och gick och tog ett stadigt (fast, säkert) grepp i altarets horn.
"Jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå. [Poetiskt uttryck för att beskriva hur allt här på jorden dör, se även Jos 23:14.] Var därför stark (fast, säker, tapper) och visa dig själv som en man,
Och ryktet nådde Joav, för Joav hade följt efter Adonijaho, men inte följt efter Avshalom. Och Joav flydde till Herrens (Jahves) tält och tog ett stadigt (fast, säkert) tag om altarets horn.
då ska man svara: "Eftersom de övergav Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som förde deras fäder ut från Egyptens land, och tog tag i (med ett fast, säkert grepp) andra gudar och tjänade dem, därför har Herren (Jahve) låtit all denna ondska komma över dem."
Och folket som följde Omri var starkare (fasta, tapprare) än folket som följde Tivni, Ginats son, och Tivni dog och Omri regerade.
Och profeten kom nära Israels kung och sade till honom: "Gå och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig."
Och Arams kungs tjänare sade till honom: "Deras Gud är en bergsgud, därför var de starkare (fastare, säkrare, tapprare) än oss. Men låt oss strida mot dem på fältet då ska vi säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem.
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.

2 Kungaboken (16)

Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Och när Moavs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
Och det hände en dag att Elisha passerade Shonem och där fanns en stor kvinna och hon nödgade honom att äta bröd. Och det blev så att så ofta som han kom förbi kom han in dit och åt bröd.
Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sade: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
låt prästerna ta det till dem, från varje man hans gåva, och de ska stärka (reparera) huset varhelst en spricka (skada) blir funnen."
Men det var så att under kung Jehoash 23:e år hade prästerna inte stärkt (reparerat) sprickorna (skadorna) på huset.
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sade till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset? Och nu, ta inte silvret från varje man hans gåva utan att ge det till sprickorna (skadorna) på huset."
Och prästerna samtyckte till att de inte längre skulle ta silver från folket utan att stärka (reparera) huset.
och till murarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) Herrens (Jahves) hus och till allt som lades ut för att stärka (reparera) det.
för de gav det till dem som gjorde arbetet och stärkte (reparerade) Herrens (Jahves) hus.
Och det skedde så snart kungadömet var etablerat i hans hand att han slog tjänarna som hade slagit hans far.
Pol, Assyriens kung, kom över landet och Menachem gav Pol 1 000 talenter silver så att hans hand skulle vara stark (fast, säker, tapper) med honom till att befästa kungariket i hans hand.
och låt dem ge det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus, och låt dem ge det i hantverkarnas händer som är i Herrens (Jahves) hus till att stärka (reparera) skadorna på huset,
till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset."
På den 9:e dagen till månaden var hungersnöden stark i staden och inget bröd fanns till landets folk.

1 Krönikeboken (12)

Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
Han sade: "Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig.
Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst."
Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.
Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.
Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla Herrens hus i stånd.
Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.
Var nu uppmärksam, för Herren har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat.
Både rikedom och ära kommer från dig,
    och du råder över allt.
I din hand är kraft och styrka,
    det står i din hand att göra vad som helst,
    stort och starkt.

2 Krönikeboken (39)

Salomo (hebr. Shlomo) [relaterat till hebr. shalom – frid, fred och helhet], Davids son, stärkte sig själv över sitt rike, för Herren (Jahve) hans Gud (Elohim) var med honom och gjorde honom mycket stor.
Havets tjocklek var en handsbredd [8-9 cm], och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde 3 000 bat [66 kubikmeter].
Då ska man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda drabba dem."
Och Salomo drog till Hamat-Soba och lade det under sig.
Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin.
Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.
I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var 41 år gammal när han blev kung, och han regerade 17 år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.
En skara löst folk slöt sig till honom, onda människor som blev för starka för Rehabeam, Salomos son. Rehabeam var ung och ängslig och kunde därför inte stå emot dem.
Och nu menar ni er kunna stå emot Herrens kungadöme som tillhör Davids söner, eftersom ni är en stor skara och har hos er de guldkalvar som Jerobeam gjorde till gudar åt er.
Men Abia stärkte sin makt. Han tog sig fjorton hustrur och blev far till tjugotvå söner och sexton döttrar.
Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."
När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför ska du från och med nu ha ständiga strider."
[Regerade 873-849 f.Kr. i Juda (det södra riket).] Hans [Asas] son Joshafat [betyder: "Jahve dömmer"] blev kung efter honom [Asa]. Han stärkte sitt välde mot Israel
Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god."
När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde.
Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."
Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.
Och ammoniterna betalade skatt till Ussia, och ryktet om honom sträckte sig ända till Egypten, för han blev mycket mäktig.
Ussia byggde torn i Jerusalem över Hörnporten, över Dalporten och över Vinkeln och befäste dem.
I Jerusalem lät han tillverka krigsmaskiner, konstruerade av uppfinnare, att sättas upp på tornen och på murarnas hörn för att skjuta i väg pilar och slunga stora stenar. Ryktet om honom spreds vida omkring, för han fick hjälp att stärka sin makt på ett underbart sätt.
Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året.
Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren sin Gud.
Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3<7ref>], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd.
I sitt första regeringsår, i första månaden [mars/april 715 f.Kr.], öppnade han dörrarna till Herrens hus och fick dem i ordning.
Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig.
Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.
Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut, befäste Millo i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd.
"Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom.
I sitt artonde regeringsår, medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herren (Jahve) sin Guds hus i ordning.
De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som förvaltare i Herrens (Jahves) hus. Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens (Jahves) hus med att reparera och förstärka byggnaden.
Han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus.

Esra (5)

Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt.
de firade det Osyrade Brödets högtid [2 Mos 12:17–20; 34:18] med glädje i sju dagar, eftersom Herren (Jahve) hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds (Elohims) hus, Israels Gud (Elohim). [Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se Est 1:1. Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]
och har utvidgat sin nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren min Guds (Jahve Elohims) hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.
Res dig upp för denna sak angår (tillhör) dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det."

Nehemja (42)

Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
    Då sade de: "Stå upp, låt oss börja bygga!" De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
Bredvid dem reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, och bredvid dem reparerade Meshullam, son till Berecha, son till Meshezavel och bredvid dem reparerade Zadok son till Baana.
Och bredvid dem reparerade tekoiterna, men deras förnäma män satte inte sin axel till sina herrars arbete (de ville inte underlåta sig till fysiskt grovarbete).
Och den Gamla porten [i närheten av moderna Damaskusporten] reparerades av Jojada son till Paseach och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.
Och bredvid dem reparerade Melatia, giboniten, och Jadon, meroniten, män från Givon och Mispa som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat).
Och bredvid dem reparerade Ussiel son till Charhaja, guldsmeden. Och bredvid dem reparerade Chananja, en av parfymtillverkarna och de restaurerade Jerusalem ända till den breda muren.
Och bredvid dem reparerade Refaja, son till Hur, fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, var och ett styrt av en ledare – Refaja och Shallom, se vers 12.]
Och bredvid dem reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot hans hus. Och bredvid dem reparerade Chattus, son till Chashavneia.
Malkia, son till Charim och Chashov, son till Pachat-Moab reparerade en annan del (av muren) och Ugnstornet. [Troligvis låg dessa torn i närheten av distriktet och gatorna med bagarnas hus, se Jer 37:21.]
Och bredvid dem reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]
Chanon och Zanoach invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.]
Malkia, son till Rechav, fursten över Bet-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.
Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspes område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad.
Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Bet-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]
Efter (intill) honom gjorde leviterna reparationer – [under ledning av] Rechum, son till Bani. Och bredvid dem reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren [den murdel som skyddar Keila]. [Keila ligger mellan Zanoach (vers 13) och Bet-Tsur (vers 16) 3 mil sydväst om Jerusalem.]
Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område.
Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspa, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet.
Efter honom reparerade Baruch, son till Zakkaj, ivrigt en annan del från pelarhörnet till dörren på översteprästen Eljashivs hus.
Efter honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, en annan del av muren från dörren på översteprästen Eljashivs hus ända till slutet på Eljashivs hus.
Efter honom reparerade prästerna, männen från slätten [hebr. hak-kikkar – kan syfta på områden kring Jerkko i Jordandalen (se vers 2) eller närheten av Jerusalem, se Neh 12:28].
Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Azaria, son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.]
Efter honom reparerade Binnui, son till Chenadad, en annan del från Azaria upp till den inre vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och hörnet.
Efter honom [Palal, se vers 25] reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora tornet som sticker ut, och vidare till Ofels mur.
Ovanför hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus.
Efter dem reparerade Tsadok, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare.
Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechja, mitt emot sin kammare.
Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mifkad-porten ända till rummen ovanför hörnet.
Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.
Från den tiden blev det så att hälften av mina tjänare deltog i arbetet och hälften av dem höll i spjut, sköldar, pilbågar och bröstsköldar (harnesk), och ledarna stod bakom hela Juda hus.
De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen.
Vi ägnade oss åt arbetet och hälften av dem höll i spjuten, från det att gryningen visade sig till dess att stjärnorna kom fram (på kvällen). [Man arbetade dygnets alla ljusa timmar från den första gryningen till dess skymningen var över.]
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
De ville göra oss rädda genom att säga: "Deras hand ska bli svag så att arbetet inte blir gjort." Men nu, styrk du [Gud] mina händer.
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahves), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).

Job (7)

Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och dö (fall ned död)!" [Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]
Se, du har undervisat många,
    och du har styrkt svaga händer.
Han ska luta sig över (lita på) sitt hus men inte stå,
    bli stark (fast, säker, tapper) i honom men inte bli upprättad (bekräftad).
Se, Gud (El) föraktar inte oskyldig
    och inte styrka i en hand som agerar ont.

Psaltaren (5)

Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahve)
    – var stark (övervinn)!
    Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)
– ja, vänta på Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren. Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]
Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
    alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve).
    [Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]
Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.

Ordspråksboken (4)

Hon är ett livets träd [ger livskraft och ett rikt liv] för dem som får tag i (greppar, tar ett stadigt tag om) henne,
    och lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den som håller sig kvar hos henne.
Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess),
    släpp den inte, för den är ditt liv.
    [Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.]
Hon kastade sina armar om honom och kysste honom,
    och utan minsta skam sade hon:
Den som stannar upp för att lägga sig i andras angelägenheter
    
    (brusar upp och ventilerar sina personliga åsikter överallt där han går fram),
    han är som en som rycker en vildhund i öronen [han skapar oreda].

Jesaja (21)

På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
    och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
    ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
och jag ska klä honom med din mantel
    och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
    och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus. [Namnet Eljakim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Bet Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia 2 Kung 18:18; 19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr..]
Eller, så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
    och söker fred (shalom) med mig.
    Ja, låt dem söka min shalom (fred, frid och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan].
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
    de håller inte masten stadig,
    de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
    de lama tar sitt byte.
Stärk kraftlösa händer,
    styrk darrande (svaga) knän.
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
    "Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
    Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat.
var och en hjälpte sin granne
    och var och en sade till sin bror: "Var stark (fast, säker, tapper)!" [Hebr. chazaq används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (vers 9, 13), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i Jos 1:6, 7, 9.]
Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden
    och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet
och säger om lödningen: "Den är bra",
    och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.
dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
    kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt: Du är min tjänare,
    jag har utvalt dig,
    jag förskjuter dig inte.
För jag, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
    jag hjälper dig".
[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet
    (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
    och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6–8; Luk 2:32],
    som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
Så säger Herren (Jahve) till sin smorde,
    till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker
för att underkuva länder inför honom,
    och lösa upp kungars bälten,
för att öppna dörrar framför honom,
    så att portarna inte stängs:
Det finns ingen som leder (guidar) henne av alla söner som hon fött,
    inte heller är där någon som tar henne vid handen av alla de söner som hon har uppfostrat.
Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den Helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]
Lycklig (salig) är den människa som gör detta
    och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.
För så säger Herren
    om eunucken som håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina sabbater
    och väljer de ting som behagar mig
    och har sin glädje i mitt förbund:
Även främlingar som sluter sig till Herren
    och följer honom,
som älskar Herrens namn
    och vill bli hans tjänare
– alla som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten så att de inte ohelgar den,
    och står fast vid mitt förbund –
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
    eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
    och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]

Jeremia (15)

Herre (Jahve) är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)? Du har slagit dem men de påverkades inte. Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning, de har gjort sina ansikten hårdare än klippan, de har vägrat att vända om.
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41–42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Vi har hört ryktet om det, våra händer blir svaga, ångest har tagit sitt grepp om oss och smärta som hos en födande kvinna.
Varför avfaller detta Jerusalems folk med ett oupphörligt avfall?
    De håller fast vid svek, de vägrar att vända om.
Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
    jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
De täcker det med silver och med guld
    och fäster det med spikar och med hammare
    för att det inte ska röra på sig.
Herre (Jahve),
    du övertalade mig [Jeremia],
    och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
    och blev mig övermäktig.
    [Du var starkare än min egen vilja, din helige Ande övervann min rädsla.]
Jag har blivit till ett ständigt åtlöje,
    alla hånar mig,
Och i Jerusalems profeter har jag sett fruktansvärda ting, de begår äktenskapsbrott och vandrar i lögn och de sträcker ut sin hand till våldsverkare så att ingen återvänder från sin ondska. De har alla blivit för mig som Sodom och dess invånare som Gomorras.
inte ett sådant förbund som jag skar
    med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
    för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
    var jag likväl deras man (make),
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Damaskus har blivit svagt, hon vänder sig till flykt och darrande har belägrat henne, ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne, som en kvinna när hon föder.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Israels söner och Juda söner är förtryckta tillsammans, och alla som har tagit dem till fånga håller fast dem och låter dem inte gå.
De lägger beslag på båge och lans, de är grymma och har inget medlidande deras röst är som det rytande havet och de rider på hästar i uppställning, som en man till strid mot dig Babels dotter.
Babels kung har hört om deras ryktbarhet och hans hand har blivit svag (matt, klen) ångest har gripit tag om honom och smärta som hos en kvinna i födslovånda.
Sätt upp ett standar mot Babels murar, gör väktarna starka (fasta, säkra, tappra), ställ väktarna (på plats), gör i ordning bakhåll, för Herren (Jahve) har bestämt det och gjort det som han har talat om Babels invånare.
I den fjärde månaden [Tamuz] på den 9:e dagen till månaden [18:e juli – 18 månader efter belägringen startade] var hungersnöden så svår i staden [eftersom alla förråd var slut], så det fanns inget bröd för folket i landet.

Hesekiel (12)

Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahves) hand var stark över mig.
För säljaren ska inte återvända till det som är sålt även om det fortfarande är levande, för synen berör (angår) hela dess skara som inte ska återvända, och ingen man ska återvända till sin synd levande, ingen ska vara stark (fast, säker, tapper).
Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt de ondas händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande,
Se, detta var din syster Sodoms synd: Stolthet, frosseri (ordagrant: mätt på bröd") och sorglös lättja fanns i henne och hennes döttrar, hon stärkte inte händerna för den fattige eller nödställde.
Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahve) har talat och jag ska göra det.
Gevals äldste och deras visa män
    var de som tätade läckorna.
Dina rikedomar och ditt gods, dina köpmän
    och dina sjömän och dina lotsar, dina tätare
och köpmännens växlare och alla dina stridsmän
    som är i dig med alla deras skaror som är i din mitt,
ska falla i havets hjärta
    på din ruins dag.
Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet.
Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man.
Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten.
De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [Matt 18:12; Luk 15:4], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet.
Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).

Daniel (13)

Då rörde han som liknade en människa vid mig igen och styrkte mig.
Han sade: "Var inte rädd, du högt älskade man (du är dyrbar i Guds ögon, han har sin glädje i dig)! Frid vare med dig (Guds välsignelse på alla områden)! Var stark, ja var stark!"
    Medan han talade till mig blev jag styrkt. Jag sade: "Låt min herre tala nu, för du har styrkt mig."
Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa [andliga furstar över Persien och Grekland] förutom Mikael, er [Israels folks] furste.
I medern Dareios (Darejavesh) första regeringsår [två år tidigare, år 538 f.Kr.] stod jag där för att stärka och skydda honom. [Den första versen i kapitel 11 hör ihop med Dan 10:1 och avslutar den första delen som beskriver omständigheterna kring synen.]
[Nu förutsägs historien från Alexander den stores död 323 f.Kr. och framåt. Vers 5–20 handlar om konflikten mellan de två delarna av det splittrade grekiska riket. Eftersom Daniels bok handlar om judarna, så fokuserar berättelsen på stormakterna norr och söder om Israel – det Seleukidiska riket i norr och det Ptolemaiska riket i söder. I dessa verser används de generella benämningarna – kungen i söder och kungen i norr. Eftersom konflikten pågår i flera generationer är dessa kungar olika personer. Det södra rikets kungar i Egypten heter Ptolemaios den förste, andre osv. Kungarna i det norra seleukidiska riket i Syrien heter Antiochos den förste, andre, osv.] Kungen [Ptolemaios I – en av Alexander den stores generaler] i söder [Egypten] ska bli mäktig. Av hans furstar ska en vara mäktigare än han [Seleukos I Nikator, som också var en av Alexander den stores befälhavare], och hans herravälde ska bli stort.
Efter några år [ca 40 år] ska de ingå förbund med varandra och dottern till kungen i söder [Berenike som var dotter till Ptolemaios II] ska komma till kungen i norr [Antiochos II] för att träffa en överenskommelse [genom äktenskap]. Men hon ska inte kunna behålla den makt hon vinner och hans makt ska inte heller bestå. Hon ska offras tillsammans med dem som förde henne dit, både hennes far och den man som en tid gav henne makt. [Omkring 252 f.Kr. sänder Egyptens kung Ptolemaios II sin dotter, Berenike, tillsammans med ett följe för att hon ska gifta sig med kungen i norr – Antiochos II. Alliansen är tänkt att ge stabilitet och utökad makt för båda rikena, men den är skör och håller bara några år. Antiochos var redan gift och skiljer sig från sin fru Laodike. Tillsammans med Berenike får han en son. När Berenikes far dör 246 f.Kr. lämnar hennes man henne och återvänder till sin första fru Laodike. Kort därefter dör han, troligtvis förgiftad. Senare samma sommar mördas Berenike, hennes son och flera uppsatta personer i södra riket på order av Laodike. Mordet på Berenike ledde till att hennes bror i Egypten förklarade krig mot det Seleukidiska riket i norr.]
Men en från hennes familj (en telning från hennes rötter) [Berenikes bror Ptolemaios III] ska stiga upp i hans ställe (position) och dra upp mot nordkungens [Syriens] här och tränga in i hans fäste [Seleukia, som var staden Antiokias hamnstad, eller själva Antiokia] och han ska attackera (göra vad han vill med dem) och segra.
[Vers 21–35 är den centrala delen i detta kapitel. Den åttonde regenten i det Seleukidiska riket i norr är Antiochos IV Epifanes. Han regerar 175-163 f.Kr. Han är samma person som benämns "det lilla hornet" i kapitel 8, se Dan 8:9–12. Stycket har många detaljer eftersom hans handlande har stor inverkan på Israel och det judiska folket.] Den som efterträder honom [Seleukos IV] är en föraktad (usel, hatad) man [Antiochos IV]. Han har inte kungavärdighet. Oväntat intar han riket genom smicker (tomma löften, list). [När Seleukos IV mördades tog hans yngre bror Antiochos IV makten. Den rättmätige efterträdaren var egentligen Seleukos son Demetrius, men han skickades som politisk fånge till Rom. Antiochos IV tog sig själv titeln "Epifanes" som betyder "Gud uppenbarad i mänsklig form", men folk föredrog det snarlika "Epimanes" – en galen man!]
Sedan ska han tala med smickrande (inställsamma) ord till dem som har lämnat förbundet. Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut.

Hosea (1)

Och jag har tränat och styrkt deras armar,
    ändå tänker de ut ont mot mig.

Mika (2)

Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
[Mika avslutar nu sin bok genom att påminna om Guds godhet, se 2 Mos 34:6–7. Den retoriska frågan "Vem är som Gud?" (2 Mos 15:11; Ps 35:10; 71:19; 77:14; 113:5) kan anspela på profeten Mikas namn som betyder: "Vem är som Herren?"] Vem är en Gud som du [nej, det finns ingen],
    som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser med (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)
    hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?
Han är inte vred för evigt,
    för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8–10]

Nahum (3)

[Murens väktare i Nineve ropar:]
Förgörare (splittrare, de som krossar och skingrar) har kommit emot dig!
    [Ordagrant: inför eller framför ditt ansikte.]
Bemanna fästningsvallarna,
    bevaka vägarna,
spänn fast bältet (omgjorda dina länder med kraft) [gör dig redo för strid, se även Hes 29:7; 1 Pet 1:13]
    och samla stor styrka (så mycket du kan).
Dra upp vatten åt dig för belägringen,
    stärk dina fästningar.
Gå till leran och gör dig murbruk,
    lägg beslag på formarna för att göra tegel.

Haggai (3)


[Uppmuntran:]
"Var nu stark (frimodig) Serubbabel,"
     förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Och var stark (frimodig) Josua, son till Jehotsadak, översteprästen,
    och var starka (frimodiga) hela landets folk,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Och arbeta för jag är med er,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).

Sakarja (5)

Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Låt era händer bli starka,
    ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas.
Det skall ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och länder ska gripa efter mantelfliken på en jude och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.
Det ska ske på den dagen att stort tumult (kaos, något som skapar stor fruktan och osäkerhet) från Herren (Jahve) ska uppstå bland dem, och de ska alla hålla sin grannes hand och hans hand ska resas mot grannens hand. [På grund av den fruktan som drabbar dem ska ingen längre lita på någon utan alla strider med varandra.]

Malaki (1)

Era ord mot mig är smärtsamma säger Herren (Jahve). Men ni säger (ändå frågar ni): "Vad har vi sagt mot dig?"



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.