Passager (51 st)
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Mose sträckte ut sin hand mot havet, och Herren drev undan havet med en stark vind från öster hela natten. Han förvandlade havet till torrt land och vattnet delades.
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se de är använda. Och dessa våra mantlar och våra skor är slitna på grund av den långa resan."
Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade kvigan som ett brännoffer till Herren (Jahve).
Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahve).
Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick söner) av ljudet från dem.
Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]
Och när Moavs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte.
Och Chazael sade: "Varför gråter min herre?" Och han svarade: "Eftersom jag vet det onda som du ska göra mot Israels söner, du ska sätta eld på deras starka fästen och deras unga män ska du slakta med svärdet och du ska ska slå deras små i bitar och skära upp gravida kvinnor."
Sedan slog Menachem Tifsach och alla som var där och dess gränser, från Tirtsa, eftersom de inte öppnade för honom, därför slog han det, och alla gravida kvinnor därinne skar han upp.
Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen.
Du delade havet framför dem,
och de gick genom havet på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten.
Han binder upp vattnet i sina moln (mörka regnmoln – hebr. av)
och låter inte skyn brista (klyvas, gå sönder) undertill (i/på botten).
Du öppnade källor och bäckar.
Du torkade ut ständigt rinnande floder.
Han delade havet och lät dem gå rakt igenom,
han lät vattnet stå som en mur. []
Han klöv klippor i öknen
och gav dem rikligt med vatten som vore det ur djupen.
Som när man plöjer och bryter upp jorden,
ska våra ben spridas för Sheols (gravens, underjordens) öppning (mun) [porten/ingången till de dödas plats].
Hans kunskap fick djupen (vattenkällorna) att öppna sig
och molnen att fälla sin dagg.
[Både i den våldsamma uppdelningen av land och vatten, och i det stilla regnet finns Guds vishet.]
Den som kastar stenar kan skadas av dem,
och den som klyver trä är i fara när han gör det.
'Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.'
Där ska pilormen (hebr. ; maskulin form) bygga hennes bo
och hon [Lilit, se ] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) []
och ruva under hennes skugga,
ja där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
Då ska den lame hoppa som en hjort,
och den stummes tunga ska sjunga i glädje.
För vattenkällor ska bryta fram i ödemarken (öppna, obebodda ytor)
och strömmar av vatten i vildmarken (ökenområdet i Arava)
och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
och vattnet forsade ut.' [; ; ]
Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
och ditt helande ska komma snabbt.
[Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
De kläcker basiliskens ägg
och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg dör
och det som krossas blir en huggorm.
Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
I Tsidqijahos elfte år i den fjärde månaden på den nionde dagen i månaden gjordes en genombrytning i staden
Och staden stormades (en genombrytning skedde) och alla stridsmän [från Juda i staden] flydde och gick ut från staden på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. [Trädgärden nämns igen i i samband med Siloamdammen och trapporna som ledde ner från Davids stad via Tyropeondalen. De "två murarna" syftar troligvis på muren på den östra och västra sidan längs med den dalgången.] Kaldéerna (babylonierna) hade omringat staden. Sedan tog de [judiska soldaterna som flydde] vägen mot Arava [slätten norr och söder om Döda havet]. [Intentionen var att fly österut via Jordandalen till Moab eller Ammon som tidigare tagit emot människor som flytt från babylonierna, se ; .]
Säg till dem som kletar ner den med vit kalk att den ska falla. Där ska komma ett skyfall och en stor hagelstorm ska vräka ner och en stormvind ska bryta fram,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska låta en stormvind bryta fram i mitt raseri, och det ska bli en översvämning i min vrede och stora hagelstenar ska sluka den i raseri.
Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en stad när man har gjort en bräsch.
När de tar tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar.
Och jag ska starta en eld i Egypten,
Sin ska komma i starka krampryckningar
och No ska rivas söner
och i Nof ska motståndarna komma mitt på dagen.
Jag ska möta dem som en björninna som har förlorat sina ungar,
och ska riva isär deras hjärtsäck,
och där ska jag sluka dem som en lejoninna,
vilddjuret ska slita sönder dem.
Samarien ska bära sin skuld
för hon har varit upprorisk mot sin Gud (Elohim),
de ska falla för svärd,
deras spädbarn ska slås i bitar
och deras gravida kvinnor ska sprättas upp.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Ammons överträdelser,
ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de slet upp Gileads gravida kvinnor för att utvidga sitt territorium.
Och bergen ska smälta under honom
och dalarna ska bli kluvna
som vax inför elden,
som vatten som hälls ner i djupa hålor.
Din båge är helt naken,
ederna är dina ords stav. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Du klyver jorden med floder.
Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut.
klyva, bryta fram, rämna, spricka, öppna, bryta igenom, slita sönder, skära upp
