0216 – אוֹר (år)

ljus


Typ:
Hebreiska: אוֹר (år)
Ursprung: from H215 (אוֹר)
Användning: 121 ggr i GT

Engelsk översättning

light
bright, clear, [phrase] day, light (-ning), morning, sun

Engelsk beskrivning

1) light
1a) light of day
1b) light of heavenly luminaries (moon, sun, stars)
1c) day-break, dawn, morning light
1d) daylight
1e) lightning
1f) light of lamp
1g) light of life
1h) light of prosperity
1i) light of instruction
1j) light of face (fig.)
1k) Jehovah as Israel's light


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (121 st)


Gud sade: "Låt det vara ljus", och det blev ljus.
Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att ljuset var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt), och Gud separerade (skilde) ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon – dag ett (hebr. jom echad). [Frasen "det blev kväll och det blev morgon" återkommer de första sex dagarna, se vers 8, 13, 19, 23, 31. När den första dagen beskrivs används grundtalet "ett" (hebr. echad), inte ordningstalet "första" (hebr. rishon). Anledningen kan vara att indikera att det är här tiden startar. Inom judendomen räknas en dag från kvällen till nästa kväll. Rabbiner lär att anledningen är för att Gud vill att dagen ska börja med vila, inte arbete (1 Mos 2:1‑3). En annan aspekt är att dagen börjar i mörker, men slutar i ljus! Det hebreiska ordet dag kan också beskriva ett större tidsintervall, men eftersom uttrycket "kväll och morgon" används (som är ett s.k. polar-merismos) betonas troligtvis att tidsperioden verkligen är en dag, se även 2 Mos 20:11. Det ska dock noteras att solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, först får den uppgiften den fjärde dagen, se vers 14. Inget tidsintervall anges heller från det att universum skapas i begynnelsen i vers 1 fram till den första dagen.]
för att råda över dagen och natten, och för att separera (skilja) ljuset från mörkret. Gud såg (undersökte noggrant, kom fram till) att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt). [Vers 14‑18 formar en kiasm. Den ramas in av att Gud sade och Gud såg. Ordet separerar/separera används om dag/natt i vers 14b och om ljuset/mörkret i vers 18b. De görs till tecken i vers 14c och sätts att råda i vers 18a. De ska ge ljus på jorden (vers 15 och 17b). Gud formade (vers 16) solen och månen och satte (vers 17) dem på sina platser. Centralt i vers 16b får de sin funktion att råda över dagen och natten.]
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Och Saul sade: "Låt oss gå ner efter filistéerna i natt [när det blivit mörkt] och tillspilloge dem tills morgonen ljusnar (fram till gryningen), och låt oss inte lämna en man av dem."
    Och de sade: "Gör det som är gott i dina ögon."
    Och prästen sade: "Låt oss komma nära hit till Gud (Elohim)." [Kasta Urim och Tummim, se 3 Mos 8:8.]
För i själva verket som Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) lever som har undanhållit min hand från att skada dig, förutom att du har skyndat dig och kommit för att möta mig, det hade med säkerhet inte lämnats kvar en enda av Navals män till morgonljuset (gryningen)."
Och Avichajil kom till Naval och se, han höll en fest i huset, som en kungs fest, och Navals hjärta var glatt i honom för han var mycket berusad, därför sade hon ingenting till honom, litet och stort, förrän morgonen ljusnade.
Sedan sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."
Han läste därur framför den stora öppna platsen framför vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
Varför …
Varför …
…för att dräpa en betryckte (ansatte) och fattige
De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
    den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.
[Genom att personifiera ljus och mörker frågar nu Gud var de bor. Den verkliga frågan som ställs kan vara – var är himlen och var är dödsriket? Oavsett om det är bokstavligt eller bildligt så vet Job inte svaret. Första versen är både en merismos – kontrast mellan ljus och mörker – och en kiasm.] Var går (vilken riktning har) vägen till
    ljusets boplats,
    och mörkret,
var har det sin boning?
Var (längs vilken väg) delar sig ljuset [så det sprids över hela jorden],
    och var skingras östanvinden (kastas vinden ut) som blåser över jorden?
[Fyra verser beskriver nu röken från Leviatans nos och gap:]
När han fnyser (nyser, frustar, blåser ut) strålar (blixtrar) det ut ljus,
    hans ögon är [röda, kikar fram genom en smal springa] som morgonsolens strålar.
Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve).
    [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25‑26.]
Av David. [På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
-

Inledande förvissning

Herren (Jahve) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
    Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahve) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
    Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]
För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus.
Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram]. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]
Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
    mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
    Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
    må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
    till dina boningar [templet i Jerusalem].
För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
    deras arm [kraft] gav dem inte seger.
    [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1‑27. Se även Jos 24:11‑12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus (favör, välvilja),
    eftersom du visade dem favör (älskade dem).
men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
    de ska aldrig mer se ljuset.
För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
    Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)?
    [Ordet för "snava" är "daha" som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
    i de levandes ljus.
Han ledde dem med ett moln på dagen
    och hela natten i ett ljus av eld. [Ps 105:39; 2 Mos 13:21; 4 Mos 10:34]
Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
Ljus är sått för de rättfärdiga,
    och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält
    [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
    
Ett ljus lyser (har gått upp) i mörkret för de med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga; ordagrant "rakhjärtade"),
    [ljuset, som representerar Gud är]
    nådig (full av omsorgsfull kärlek)
    och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd)
    och rättfärdig. [Ordet "lyser" börjar på bokstaven Zajin och "nådig" med Chet. Versen avslutas med tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på Nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23; 2 Tim 3:16. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29‑32; Joh 1:4; 8:12; 1 Pet 1:19.] Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg],
    och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
Till honom som gjort stora ljus [plural],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Om jag säger: Mörker ska täcka mig,
    och ljuset ska bli till natt omkring mig,
Prisa honom, sol och måne,
    prisa honom, alla strålande stjärnor.
Men de rättfärdigas stig (välkända upptrampade gångvägar) är som gryningsljuset,
    som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
För budet (hebr mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (Torah) ett ljus,
    och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
    [Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje),
    medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt.
I skenet av kungens närvaro finns liv,
    och hans favör (gillande) är som ett moln som ger vårregn.
    [Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet som gör så att sådden gror.]
Sedan såg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
    lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret.
Ljuset är sött
    och det är ett behagligt ting att se solen.
Innan solen, månens och stjärnornas sken slocknar,
    då regnet följs av nya moln. [Ljusen som slocknar kan poetiskt tala om dålig syn, eller bildligt för mörka tider och depression. Predikaren (hebr. Kohelet) verkar ha tappat tron på Gud. I stället för att kalla Gud sin Herre eller Mästare ser han honom som en opersonlig Skapare. Det är en distanserad syn på Gud och utifrån det perspektivet ges nu en poetisk bild på en åldrande människa, och då särskilt hur det är om man inte känner Gud. Ungdomens naturliga glädje och förväntan inför livet försvinner snabbt, men för den som älskar Gud finns glädje även i ålderdomen, se Jes 46:4.]
Ni av Jakobs hus, kom, låt oss vandra i Herrens (Jahves) ljus.
[Det fjärde veropet:]
Ve över dem som kallar ont gott,
    och gott ont.
Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus,
    och ljus till mörker,
som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött
    och sött till bittert.
Och de ska ryta mot dem på den dagen
    som rytandet av havet,
och om någon ser på landet,
    ska de se mörker och ångest,
    och ljuset är mörkt i dess sky.
Det folk som vandrar (lever) i mörker [vers 1]
    ska se ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
    ska ett ljus skina.
Och Israels ljus ska vara som en eld
    och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
    och hans tistel på en dag.
För himlarnas stjärnor och dess konstellationer [galaxer]
    ska inte ge sitt ljus,
solen ska förmörkas där den går fram,
    och månen ska inte ge sitt sken. [Joel 3:15]
För detta har Herren (Jahve) talat till mig:
    "Jag ska vara stilla och jag ska blicka ut på min boningsplats,
som dallrande hetta i solskenet,
    som ett moln av dagg i skördens hetta."
Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahve) binder upp sitt folks skada och botar deras sår.
[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet
    (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
    och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6‑8; Luk 2:32],
    som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Jag formar (som en krukmakare) ljuset
    och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
    och skapar olycka [Ps 65:8; Amos 3:6],
jag är Herren (Jahve) som gör alla dessa ting.
Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Var uppmärksam på mig, mitt folk,
    lyssna till mig, mitt folkslag [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
    jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.
Därför är rätten fjärran från oss,
    inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
    efter klarhet men vandrar i dunkel.

Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum: A Guds ljus (vers 1‑3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4‑7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8‑9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10‑13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14‑16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17‑18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19‑22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Guds härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
Hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
    och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus). [Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även Jes 2:2‑5.]
[Vers 19‑22 hör tematiskt ihop med vers 1‑3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [se Upp 21:23, 22:5].
Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
Så säger Herren (Jahve): "Vem har gett solen
    till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
    till att lysa om natten [1 Mos 1:14‑18],
vem rör upp havet
    så att dess vågor ryter?
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Han har lett mig och fått mig att vandra
    i mörker och inte i ljus.
Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
    Jag har slagit dem med min muns ord;
    din dom går fram som ljuset.
    [Profeterna och mina muns ord är parallella uttryck.]
Ve dem som önskar
    Herrens (Jahves) dag!
Varför vill du ha Herrens (Jahves) dag?
    Den är mörker, inte ljus.
Ska inte Herrens (Jahves) dag vara mörker och inte ljus?
    Ja till och med mycket mörk och inget ljus alls? [Kan också översättas: dyster och utan klarhet]
"På den dagen," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
"Då ska jag låta solen gå ner när den står som högst,
    jorden ska bli helt mörk mitt på ljusa dagen.
Ve (hebr. hoj) över dem som förordar orättfärdighet
    och gör det onda på sina bäddar!
När morgonen har ljusnat verkställer de det,
    eftersom det står i deras makt (ordagrant den makten, kraften, finns i deras händer).
Gläd dig inte över mig,
    du min fiende.
När jag har fallit,
    har jag rest mig upp igen.
    [Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
    är Herren (Jahve) mitt ljus.
Jag ska bära Herrens (Jahves) harm
    eftersom jag har syndat mot honom,
till dess han tar sig an min sak
    och verkställer min dom.
Han ska föra mig fram i ljuset
    och jag ska se hans rättfärdighet.
Ett sken som ljuset blev synligt,
    strålar gick ut från hans hand,
    där var hans kraft gömd.
Solen och månen står stilla i sina boningar,
    vid ljuset av dina pilar när de far fram,
    som strålglansen av dina skinande spjut.
Herren (Jahve) är rättfärdig i hennes mitt;
    han gör inget orätt.
Morgon efter morgon tar han fram sin rättvisa i ljuset,
    den sviker inte,
    trots det känner de orättfärdiga ingen skam.
På den dagen ska det inte vara något ljus (inte vara någon klar ljuskälla, utan som en dimma), ljuskällorna på himlen ska stelna (gå från flytande till fast form, minska i ljusstyrka).
Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.