Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester.

Kungen sa igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar, drottning Ester, ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."

Då svarade drottning Ester och sa: "Om jag har funnit nåd i dina ögon, o kung, och om det behagar kungen, låt mitt liv ges mig som min önskan och mitt folk på min begäran,

för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."

Då talade kung Ahasveros och sa till drottning Ester: "Vem är han och var är han som vågar tänka en sådan tanke i sitt hjärta?"

Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman." Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen.

Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.

Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till banketten i slottet med vin och Haman hade ramlat över soffan där Ester satt. Då sa kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.

Då sa Charvona, en av kungens eunucker som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle, som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus." Då sa kungen: "Häng upp honom på den."

Man hängde Haman på den träpåle som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.