Avancerad sök

Sökresultat: 11

Kärnbibeln: (1)

2 Mos 32:4
Han tog emot guldet av dem. Med hjälp av verktyg formade han avbilden som skulle göras. [Antingen en träram som sedan bekläddes med guld, eller en träform som man sedan göt i.] Han använde det smälta guldet och formade en kalv (en avbild av en ung tjur). Sedan sa de [ledarna från folket som var initiativtagare till att göra egna gudar]: "Detta, Israel, är er gud som har fört er ut från Egypten."
[Guldkalven är en skrämmande symbol. I Egypten tillbad man tjurguden Apis. Även guden Baal, som tillbads i Kanaans land, förkroppsligades och avbildades ofta som en ung oxe. Aron hade varit med och gjort så att folket bröt mot de tre första buden. De tillbad en annan Gud, de hade gjort en avbild och vanärat Herrens namn i avgudadyrkan.]

Interlinjär versionBETA: (1)

2 Mos 32:4
וַיִּקַּח
ta emot
מִיָּדָם
hands
וַיָּצַר
forma
אֹתוֹ
-
בַּחֶרֶט
mejsel
וַיַּעֲשֵׂהוּ
göra
עֵגֶל
tjurkalv
מַסֵּכָה
gjutning
וַיֹּאמְרוּ
säga
אֵלֶּה
detta
אֱלֹהֶיךָ
Gud
יִשְׂרָאֵל
Israel
אֲשֶׁר
som
הֶעֱלוּךָ
dig
מֵאֶרֶץ
land
מִצְרָיִם
Egypten

Personer: (1)

Jakob/Israel (patriarken)
Abrahams barnbarn, som Gud gav namnet Israel. Hans efterkommande är israeliterna/judarna.

Platser: (2)

Egypten
Det hebreiska namnet för Egypten är Mitsrajim. Det ordet användes inte av egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder "två länder" och troligtvis syftar på övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet Mitsrajim härstammar från Chams (Hams) andra son Mitsrajim (1 Mos 10:6). Ordet står i formen dual, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre och nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men ordet liknar det hebreiska matsor som betyder belägring och att vara inträngd. Här kan finnas en geografisk koppling till det smala "inträngda" landet längs med floden Nilen. Civilisationen är ju centrerad kring just Nilen och landet är "dubbelt" inträngt på var sin sida av den. Att Bibeln väljer att använda detta beskrivande ord för Egypten, gör att berättelsen blir mer generell och kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som "tränger in" och vill förslava en människa. Stegen för befrielse där t.ex. familjen spelar en viktig roll (den behöver samlas och återupprättas innan uttåget kan ske, se 2 Mos 12:3–4) kan även appliceras i vårt samhälle idag.
Guldkalven
Ett altare med inskriptioner av egyptiska kalvar har hittats här. Kan mycket väl vara platsen där Guldkalven restes upp.

Korsreferenser: (6)

2 Mos 34:17
Du ska inte göra dig några gjutna gudar. [En varning mot synden med guldkalven som de nyss begått, se 2 Mos 32:4]
2 Mos 34:17
Du ska inte göra dig några gjutna gudar. [En varning mot synden med guldkalven som de nyss begått, se 2 Mos 32:4]
Neh 9:18
Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa:
"Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten." [2 Mos 32:4]
Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord).
[Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.]
Neh 9:18
Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa:
"Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten." [2 Mos 32:4]
Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord).
[Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.]
Joh 1:17
för undervisningen (Torah – gr. nomos) gavs genom Mose [2 Mos 19–40],
nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se Luk 23:35].
[Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och "nåden och sanningen". Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir "gåva på gåva". Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6–7 där frasen "rik på nåd och sanning" används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar löftet som gavs där om "nåd mot tusenden". Jesus fullkomnar Skriften, se Matt 5:17–18. Den som älskar Jesus följer också budorden, se Joh 14:15.]
Joh 1:17
för undervisningen (Torah – gr. nomos) gavs genom Mose [2 Mos 19–40],
nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se Luk 23:35].
[Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan undervisningen i GT och "nåden och sanningen". Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir "gåva på gåva". Det finns en fin koppling till 2 Mos 34:6–7 där frasen "rik på nåd och sanning" används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning stentavlor – redan när Moseböckerna gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar löftet som gavs där om "nåd mot tusenden". Jesus fullkomnar Skriften, se Matt 5:17–18. Den som älskar Jesus följer också budorden, se Joh 14:15.]