9032 – ךְ ()


Typ: Os2f
Hebreiska: ךְ ()
Ursprung:
Användning: 737 ggr i GT

Engelsk översättning

you

Engelsk beskrivning

Personal object pronoun - suffix for propositions and verbs without an object: 2nd person feminine singular

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (737 st)


Han sade till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Du ska vilja (åtrå, längta efter att) kontrollera din man, men han ska dominera (råda) över dig." [Här börjar kampen mellan könen. Det hebreiska ordet för åtrå/längtan teshuqah används totalt tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga v 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan dels ha sexuell art, vilket är betydelsen i Höga Visan, medan den mer generella betydelsen att råda och kontrollera finns i 1 Mos 4:7. Här i 1 Mos 3 finns inget verb efter substantivet, vilket betyder att huvudverbet är dominera. Kvinnans längtan är att få kontrollera mannen, men han kommer ändå att råda över henne.]
Det kommer att hända att när egyptierna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva.
Snälla, jag ber dig, säg att du är min syster, så att det går väl med mig för din skull, så att min själ får leva på grund av dig." [1 Mos 20:1‑18; 26; Abram litar inte på att Gud ska beskydda honom.]
Och Sodoms kung sade till Abram: "Ge mig folket och ta godset för dig själv."
att jag inte ska ta en tråd eller ett skosnöre eller något som är ditt, för att du inte ska säga att jag har gjort Abram rik,
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!
Jag är din sköld,
    din belöning,
mycket stor." [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
Och till Sara sade han : "Se, jag har gett din bror tusen silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad.
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din döda."
Sedan ska du vara fri från din ed när du kommer till mina släktingar. Om de inte ger henne till dig ska du vara fri från min ed."
De svarade: "Vi såg tydligt att Herren (Jahve) var med dig, och vi sade, låt det nu bli en ed mellan oss, mellan oss och dig och låt oss skära ett förbund med dig,
Och Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig min son?"
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
och denna sten som jag har rest upp som en pelare ska vara Guds (Elohims) hus, och av allt som du ger mig ska jag ge tionde till dig."
Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än att jag ska ge henne till någon annan man, stanna hos mig."
Och det hände på morgonen att se, det var Lea, och han sade till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Och Jakob sade: "Min far Abrahams Gud (Elohim) och min far Isaks Gud (Elohim), Herre (Jahve) du som sagt till mig: 'Återvänd till ditt land och till din släkt och jag ska göra väl mot dig.'
Och du sade: 'Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' " [I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Och han lyfte upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och frågade: "Vilka är dessa som du har med dig"?
    Och han [Jakob] svarade: "Barnen som Gud i sin nåd (oförtjänta kärlek – hebr. chanan) har gett sin tjänare."
Och Esau sade: "Jag har nog, min bror, låt det du har vara ditt."
Jag ber dig (vädjar), ta emot min gåva som jag har fört till dig, eftersom Gud (Elohim) har handlat med nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot mig, och eftersom jag har nog." Och han bad enträget och han tog emot den.
Och det skedde när hon var i svåra födslosmärtor att barnmorskan sade till henne: "Frukta inte för även detta är en son till dig."
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
    Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Han sade: "Vilken pant ska jag ge dig?" Hon svarade: "Din signetring och din träns och staven som du håller i din hand." Han gav dem till henne och kom in till (hade sexuellt umgänge med) henne och hon blev gravid genom honom.
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även 2 Mos 20:14; Ords 5‑7.]
Men kom ihåg mig när det går väl för dig, och visa mig nåd (omsorgsfull kärlek) och berätta om mig för farao och för mig ut ur detta hus.
Du ska bo i landet Goshen och du ska vara nära mig, du och dina söner och dina sonsöner och dina hjordar och dina herdar och allt det du äger.
Jag ska försörja dig där, för det är fortfarande fem år kvar av hungersnöden. Annars blir du fattig, du, ditt hushåll och allt som du har.
Då sade hans syster [Mirjam] till faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?"
Och det ska ske när Herren (Jahve) ska föra in er i kananiternas och hettiternas och amoréernas och hiviternas och jevuséernas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [1 Mos 12:1‑3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
Nu när Herren (Jahve) för er in i kananiternas land, som han har lovat med ed till er och era fäder och ger det till er,
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
Därför ska du helga honom, för han offrar sin Guds (Elohims) bröd. Han ska vara helig för dig, för jag är Herren (Jahve) som helgar dig. Jag är helig.
Markens sabbatsvila ska vara mat för dig, för din tjänare och för din tjänstekvinna, och för dina inhyrda arbetare, och för främlingen som vistas hos dig.
Efter antalet år efter jubelåret ska du köpa av din granne och efter antalet år med frukt ska han sälja till dig.
Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig.
Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.
Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.
Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav,
utan som en hyrd tjänare och som en kringresande ska han vara för dig, och ska tjäna dig fram till jubelåret.
Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända.
Både din tjänare och din tjänarinna som du ska ha, ska vara från hedningarna som du har runt omkring dig, av dem ska du köpa tjänare och tjänarinnor.
Om en vandrare eller främling blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till främlingen eller vandraren av dig eller som en medlem av främlingens familj,
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man'
– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (tar bort dina förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp,
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt ’Jag ska ge den till er,’ följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
Och det ska ske om du går med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahve) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig."
Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig.
På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut. [Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sade: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
Och Bileam sade till åsnan: "Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu."
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Ingen (ingen man) ska kunna stoppa dig (stå dig emot) under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig [Josua]. Jag ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka) eller överge (lämna, släppa taget om) dig. [5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5]
Som vi lyssnade till Mose i allt så ska vi lyssna till dig, om bara (under förutsättning att) Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med dig som han var med Mose.
Då sände Jerikos kung denna order till Rahab (Rachav):
    "Överlämna männen som kom till dig (dina klienter), de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet." [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på "kom till dig", det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till "de som kom till ditt hus", för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Se, när vi kommer in i landet, ska du binda ett rosenrött rep i fönstret som du firar ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll.
Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom (skadar honom).
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose,
Herren sade till Josua: "Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?"
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sade: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
men bergsbygden ska vara ditt, för fast det är en skog ska du hugga ner den och förtjänsten därav ska vara din, för du ska driva ut kananeerna fast de har vagnar av järn och fast de är starka."
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?" [Jos 15:16‑18]
Och hon sade [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."

Truppen samlas – går upp

Och Debora steg upp och gick med Barak till Kedesh.
Och han sade till henne: "Stå i tältöppningen och låt det ske när någon kommer och frågar dig och säger ’Finns det någon man här?’ ska du svara ’Nej.’"
Herren (Jahve) sade till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du går, vill jag gå,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö
och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,
om något annat än döden skulle skilja mig från dig." [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: "Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!" [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet "var" är hebreiska epho som är snarlikt måttet "efa" i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: "Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas."
Noomi sade då till sin sonhustru: "Ja, det är bra, min dotter, att du är med hans kvinnliga arbetare. Om du arbetar på något annat skördefält, kan någon skada (antasta) dig."
[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
    Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31. Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]
Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder, hebr. simla. Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i 2 Sam 12:20 där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se Hes 16:8‑14. Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se 1 Mos 38:14, 19. Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra."
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4‑5; Fil 2:5‑8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.]
Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför Rut 1:16; 4:13.] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
Han sade: "Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den."
    Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har "hon gick" istället för "han gick", men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I Rut 2:6 var måttet "efa". Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är "sea", men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en "omer", som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
Så återlösaren sade till Boas: "Förvärva den du." Och han tog av sig sin sandal.
Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant "gråa hår"). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner." [Talet sju står för fullkomlighet, se 1 Sam 2:5. Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
och han sade till henne: "Hur länge ska du vara berusad? Gör dig av med ditt vin."
I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.
Och Samuel svarade Saul och sade: "Jag är siaren, gå upp före mig till den höga platsen, för du ska äta med mig idag och i morgon ska jag låta dig gå och ska tala om för dig allt du har på ditt hjärta.
Och Samuel sade till kocken: "Bär fram portionen som jag gav till dig, om vilken jag sade till dig: Sätt den hos dig."
Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
Och han som bar rustningen sade till honom: "Gör allt som är i ditt hjärta, vänd dig (vart du vill), jag är med dig efter ditt hjärta."
Men Samuel svarade Saul: "Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel."
Låt vår herre säga till sina tjänare som är framför ditt ansikte att de ska söka efter en man som är skicklig att spela Kinnor-harpa, och det ska ske att när Guds onda ande kommer över dig och han spelar med sin hand ska du må gott.
Och David sade: "Herren (Jahve) har gett mig ur lejonets mun och ur björnens mun, han ska ge mig ur filistéernas hand."
    Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren (Jahve) vara med dig."
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig." [Jonatan förblir lojal mot sin vän David (1 Sam 18:3), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se 1 Sam 20:30. Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se 2 Sam 9:6‑11.]
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
    Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag döda dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att döda David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
Och Jonatan sade till David: "Vad önskar din själ så att jag kan göra det för dig?"
Handla därför välvilligt med din tjänare för du har ett Herrens (Jahves) förbund med din tjänare, men om det finns någon överträdelse i mig så döda mig du själv, för varför skulle du ta mig till din far?"[Varje nymånad firades med speciella offer, följt av en middag. Det förväntades att David skulle vara med. Eftersom det var allmänt känt att han hade kommit tillbaka från Rama, var hans närvaro förväntad vid kungens bord. Detta tillfälle blir nu en test om Saul verkligen hade förändrats efter sina upplevelser i Rama. Jonatan verkar leva i en illusion, trots flera uppenbara mordförsök från Sauls sida mot David tror han inte att Saul ska döda David.]
Och Jonatan sade: "Vare det långt bort från mig, om jag alls visste att ont var bestämt över dig av min far, skulle jag då inte berätta det för dig?"
Herren (Jahve) gör så mot Jonatan och mer därtill, skulle det behaga min far att göra dig ont, om jag inte avslöjar det för dig och sänder iväg dig så att du kan gå i frid (shalom) och Herren (Jahve) är med dig som han varit med min far.
Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel.
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
Och David sade till Avichajil: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som denna dag har sänt dig för att möta mig,
För i själva verket som Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) lever som har undanhållit min hand från att skada dig, förutom att du har skyndat dig och kommit för att möta mig, det hade med säkerhet inte lämnats kvar en enda av Navals män till morgonljuset (gryningen)."
Och när Davids tjänare kom till Avichajil till Karmel, talade de till henne och sade: "David har sänt oss till dig för att ta dig till honom som hustru."
Och därför sade David till Achimelech, hettiten och till Avishaj, Tserojas son, bror till Joav och sade: "Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret?" Och Avishaj sade: "Jag vill gå ner med dig."
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."
Och Saul lovade (gav sin ed) till henne vid Herren (Jahve) och sade: "Herren (Jahve) lever, inget straff ska drabba dig för detta."
Och kvinnan sade: "Vem ska jag mana fram för dig?"
    Och han sade: "Mana fram Samuel."
Natan sade till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren (Jahve) är med dig."

För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
"Jag ska bygga dig ett hus, därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
I Gibeon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
    Gud sade: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron.
Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid.
Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
Hon sade till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?"
Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sade: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
    Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
Och det skedde när de hade gått över att Elia sade till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
    Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig."
Och han sade: "Ta upp det till dig." Och han sträckte ut sin hand och tog det.
Han svarade: "Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?"
Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon svarade: "Denna kvinna sade till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.
och kungen sade till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."
Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig."
Kungen sade till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
Kungen sade igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar drottning Ester ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Saba var ett barnbarn till Abraham, se 1 Mos 25:3] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se Job 6:19. Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 500 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av totalt fyra olyckor som drabbar Job. Alla dessa fyra katastrofer inleds och avslutas på samma sätt genom att beskriva budbäraren. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras återkommer i vers 16, 17 och 18. Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknat av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]
[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
[Den tredje olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag.]
[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Sofa, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.] [Job svarar Sofa:]
Fråga djuren – de ska undervisa dig,
    fråga fåglarna under himlen – de ska berätta för dig.
Har du en arm [är du lika stark] som Gud,
    och dundrar din röst som hans?
Se Behemot (det stora djuret) som jag har skapat liksom dig. [Hebreiska behemot är pluralformen av behemah, som är ett generellt ord för djur. Eftersom resten av verben här i vers 15 och vidare är i singular, används pluralformen för att förstärka att det är ett majestätiskt djur – det stora djuret! Utifrån beskrivningen verkar det vara ett stort gräsätande djur. Av nu levande djur liknar det mest en elefant som är det största landlevande däggdjuret. Flodhästen har också nämnts som kandidat. Det skulle också kunna beskriva en sauropod – en fyrbent växtätande dinosaurie.
    Inom judisk mytologi är Behemot det stora landodjuret och Leviatan sjöodjuret. I en rabbinsk legend möts dessa två i en strid i sista tiden, något som kan anspelas på i Uppenbarelseboken 12 där ett land– och sjöodjur beskrivs.]
Han lever av gräs som en oxe.
Skulle den skriva ett kontrakt,
    så den blev din slav för alltid?
För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
    Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vila (vara) över oss, Herre (Jahve),
    för vi sätter vårt hopp till (förtröstar/ väntar på) dig.
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
[Vers 5‑11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
    hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
vackert broderad i många färger,
    blir förd till kungen.
Brudtärnor bakom henne, hennes vänner,
    förs fram till dig.
Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
    – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
Om jag blev hungrig, skulle jag berätta det för dig [Israel],
    världen tillhör mig och allt som finns i den.
Jag ska offra ett frivilligt offer till dig,
    jag ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt namn Herre (Jahve), för det är gott.
Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim);
    jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer.
    [Ordet "löna" är "shalam" vars rot är shalom.]
Hela jorden böjer sig inför dig,
    lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har],
    med rök från baggar,
    jag vill offra både tjurar och bockar. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov,
    hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat).
då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
    [När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
    Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.
Och vinstocken som din högra hand planterade,
    och grenarna som du själv gav styrka,
Låt din hand vara över din högra hands människa,
    över människosonen som du själv har gjort stark.
Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).
Förunderliga, underbara och härliga ting är sagda (uttalade) om dig,
    du Guds (Elohims) stad. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Under sång och dans
    – alla mina källor (till glädje) är i dig. [Sista versen målar upp en bild av fest och glädje. Källor beskriver också glädje, se Ps 46:5; Jer 2:13; Hes 47; Upp 22:1‑5. Sista ordet "i dig" kan syfta på Gud eller Sion. Utifrån sammanhanget så verkar betydelsen vara att alla nationer har sitt ursprung från Jerusalem – staden där Gud bor.]
Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
    och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt.
    [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
för han ska ge sina änglar (budbärare) befallning om dig,
    att bevara (vaka över; skydda) dig på alla dina vägar.
som köper tillbaka (återlöser) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (ömsint nåd),
Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren (Jahve) har varit god mot dig.
I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, samlat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
    så att jag inte ska synda mot dig.
Mitt i natten ska jag stå upp
    och tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
[Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]
Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,
    du bedrägliga tunga?
Be för Jerusalems frid (shalom, välgång på alla områden);
    må de som älskar dig ha all slags framgång (hebr. shala). [Ps 48:3]
För mina bröders och vänners skull vill jag nu säga:
    "Frid (shalom, all slags välsignelse) ska vara hos dig."
För Herrens (Jahves) hus skull, vår Gud (Elohim)
    ska jag söka ditt goda.
för han ska äta frukten av sin hands arbete.
    Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.
[a. Guds löfte till David]
Herren (Jahve) har gett sin ed (svurit) till David,
    ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
    ska jag sätta en på din tron,
om dina barn håller mitt förbund
    och mina stadgar (hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
    sitta på din tron.
Om jag glömmer dig O, Jerusalem,
    låt min högra hand förvissna (glömma sin skicklighet, begåvning).
Låt min tunga fastna i gommen i min mun,
    om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte gör Jerusalem
    till min högsta glädje.
O, Babylons dotter, som måste bli fördärvad,
    lycklig (välsignad) är han som hämnas dig
    för det du gjort mot oss.
Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.
En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David.
-
Herre (Jahve), jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, skynda till mig,
    Lyssna (vänd ditt öra) till min röst, när jag ropar [höjer min röst i bön] efter dig!
O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
    på tiosträngad Nevel-lyra [bärbart stränginstrument, från ordet för skinn, se även Ps 33:2] ska jag lovsjunga dig,
Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
för hög ålder (dagars längd)
    
    och ett långt liv [många levnadsår]
    
    och frid (fred; fullständig harmoni)
    ger de (ska de tillägga/addera till) dig.
Om du är vis, hjälper visheten dig,
    men om du hädar (föraktar, hånar) får du själv bära straffet [ensam bära konsekvenserna].
Säg inte: "Jag ska ge igen för det onda!"
    Vänta på Herren (Jahve) [sök Herren med en ivrig förväntan] – han ska rädda dig.
    [5 Mos 32:35; Rom 12:17‑21]
För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
    Beräknande säger han till dig,
varsågod ta för dig,
    men menar inte ett ord av vad han säger.
Ordna först allt där ute, förbered marken [plöj och så],
    sedan kan du bygga ditt hus (hem).
    [Bokstavligt bygga hus eller bilda familj.]
Genom att göra det samlar du glödande kol [av skam] på hans huvud,
    och Herren (Jahve) ska belöna (upprätta) dig. [Rom 12:20]
Ve dig du land, när din kung är en pojke
    och dina prinsar festar på morgonen! [I den hebreiska kulturen prisas ålderdom framför ungdom eftersom vishet, erfarenhet och förstånd kommer med stigande ålder.]
Lycklig är du, du land, när din kung är en fri man
    och dina prinsar äter på rätt tid,
    i styrka och inte i dryckenskap.
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
Jag har jämfört dig, min kärlek, med en springare (smäcker och ståtlig häst, ett sto)
    framför faraos vagnar.
Vi ska göra smycken av guld
    med infattningar av silver åt dig.
[Brudgummens börjar med att beskriva årstiden i vers 11. Det är nu vår, någonstans kring april. Det som kännetecknar vintern i Israel är att det är en regnperiod med inslag av snö i högre terräng. Det kommer i princip aldrig något regn mellan påsk och lövhyddohögtiden.] Min älskade (raring) talar och säger till mig: Stå upp min älskade (kära),
min sköna (vackra) kom ut!
Fikonträdet har gröna fikon (kart)
    och vinrankornas blommor avger sin doft.
Stå upp min älskade (kära),
    min sköna (vackra) och kom till oss.
Du är alltigenom underbar min älskade (kära),
    det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]
Vart har din vän gått,
    du vackraste bland kvinnor?
Vart har din älskade (raring) vänt sitt ansikte,
    så att vi kan söka honom tillsammans med dig?
Kom tillbaka, kom tillbaka, Shulamit,
    kom tillbaka, kom tillbaka, så att vi kan se på dig.

Brudens ord

Varför stirrar ni på Shulamit?
    Som om det vore en pardans.
Ditt huvud är på dig som Karmel [bergskedjan i nordvästra Israel],
    och håret på ditt huvud som purpur;
    kungen är fångad i dess lockar.
[Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.]
Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.
    Låt oss se om vinet har knoppar,
om vinblommorna har öppnat sig
    och om granatäppelträden blommar.
    Där vill jag ge dig min älskade (raring).
Alrunan avger sin väldoft
    och över vår dörr finns alla sorters utvalda frukter,
både nya och gamla,
    som jag har samlat till dig, min älskade (raring).
Sedan ska jag vända min hand mot dig,
    rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
Jag ska upprätta dina domare,
    som det var från början,
dina rådgivare
    som från begynnelsen.
Därefter ska du heta Rättfärdighetens stad,
    den Trofasta staden.

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Låt mina utstötta bo hos dig,
    som hos Moab var du ett skydd för honom från fördärvarens ansikte. För utpressningen ska ta slut,
    fördärvet upphöra,
    de som trampade ner är förtärda, ut ur landet.
Därför ska jag gråta med dem
    som gråter i Jazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
    för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
Var är de nu, de visa männen?
    Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    har för avsikt angående Egypten.
Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner]. [Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se vers 5, 8‑10. Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se Jer 7:31‑34. Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren.] Vad plågar dig nu,
    eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se Jer 19:13; Sef 1:5],
Alla dina härskare har flytt tillsammans,
    utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
    de har flytt långt bort.
    [Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1‑20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1‑7.]
Var stilla ni kustlandets invånare, ni Tsidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig,
Och han sade: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Tsidons dotter. Stå upp gå över till Kittim, inte heller där ska du ha någon vila.
Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
    och jag ska belägra dig med en vall
    och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    din återlösare – Israels Helige.
Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
    med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
    och låta kullarna bli som agnar.
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kush [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.] Kom ner och sitt i stoftet
    du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
    kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
    vacker eller späd (förnäm).
Sitt tyst och gå in i mörkret,
    kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
    kungarikenas älskarinna.
Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
    barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
    och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
Du har känt dig säker i din ondska,
    du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
    och du har sagt i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Men ondska ska komma över dig,
    du ska inte veta hur du ska locka bort den,
och olycka (katastrof) ska falla över dig,
    och du ska inte kunna knuffa undan den,
och undergång ska komma över dig plötsligt,
    innan du vet (har en aning om) det.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
    låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
    som ska komma över dig.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
    de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
    Ingen ska rädda dig.
Du hörde inte, du kände inte till,
    från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
    och du kallades en överträdare från moderlivet.
För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
    och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.
[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
    Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
    så skulle jag aldrig glömma dig.
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
    [Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se Ords 7:3.]
    Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
    och de som ödelägger ska dra bort från dig.
Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
    alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
    och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
För dina fördärvade och ödelagda platser
    och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
    och de som slukade dig ska vara långt borta.
Och kungar ska vara deras uppfostrare
    och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
    och slicka dammet från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
    för de ska inte skämmas som väntar på mig.
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
    och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
    att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
    och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Dessa två ting drabbade dig,
    vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
    vem ska trösta dig?
Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
    som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
    och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
    för dem att gå över (trampa på).
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
    tillsammans jublar de av glädje,
    för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
För din skapare är din man,
    Herren (Jahve) Sebaot är hans namn.
Din återlösare (hebr. goel) är Israels Helige
    som heter hela jordens Gud (Elohim).
För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
    kallade Herren (Jahve) på dig,
    som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
Ett kort ögonblick övergav jag dig,
    men i stor nåd (evig nåd; ordagrant "mycket barmhärtigheter" – hebr. gadol rachamim) vill jag samla dig igen.
För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
    men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.]
För mig är detta som Noas vatten (flod) [1 Mos 6‑9 – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
    när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
    eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
För bergen ska rubbas (rämna, försvinna; vika bort; dra sig undan)
    och höjderna [ska] vackla (falla ner; förflyttas, skaka, svaja, kollapsa),
men min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet – hebr. chesed) mot dig ska inte rubbas
    och mitt fridsförbund [ska] inte vackla",
säger han som älskar dig – Herren (Jahve).
Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
I rättfärdighet ska du vara grundad (djupt rotad),
du ska vara fjärran från förtryck,
    du ska inte frukta (vara rädd),
    och inte fördärv –
för det ska inte komma nära dig.
Om man sammangaddar sig mot dig [om fiender smider onda planer, se Ps 2:2], är det inte från mig,
    den som går i förbund mot dig, ska falla över dig (bli tillfångatagen av dig).
Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
    ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
    ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
    och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och bakom dörren och dörrposten
    har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
    du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
    vars hand du fått syn på.
Jag ska visa dig din rättfärdighet och dina gärningar,
    de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum: A Guds ljus (vers 1‑3)
 B Nationer kommer med gåvor (vers 4‑7)
  C Främlingar ska föra dina barn till dig (vers 8‑9)
   D Herren ska återupprätta Jerusalem (vers 10‑13)
  C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig (vers 14‑16)
 B´ Nationer ska komma med gåvor (vers 17‑18)
A´ Herren ska vara ditt ljus (vers 19‑22)

Guds ljus och härlighet

Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
    Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
    Guds härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
För se, mörkret ska täcka jorden,
    och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahve) gå upp (stråla ut, resa sig),
    och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
Då ska du se och stråla,
    ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
    och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
    unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
    ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd - hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel. [Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även Jes 21:16.]
[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
    och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
    men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
    har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
    dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
    och deras kungar i procession.
Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
[Vers 14‑16 hör tematiskt ihop med vers 8‑9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
Du ska dia nationernas mjölk,
    och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till, vara intimt förtrogen med) att jag Herren (Jahve) är din frälsare
    och att jag, den mäktige i Jakob, är din återlösare.
[Vers 17‑18 hör tematiskt ihop med vers 4‑7.]
Istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
    och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
[Vers 19‑22 hör tematiskt ihop med vers 1‑3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [se Upp 21:23, 22:5].
Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
Och länderna ska se din rättfärdighet
    och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
    som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
För som en ung man äktar en jungfru,
    så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
    så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig.
De ska kalla dem Det heliga folket,
    Herrens (Jahves) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
    en stad inte längre övergiven.
De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig", förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41‑42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
    därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
    och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta upp din tamburin,
    och dra ut i dans bland dem som är glada.
Sätt upp vägmärken åt dig,
    gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
    även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
    återvänd till dessa dina städer.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit vid sig själv: Jag ska verkligen fylla dig med människor, som med gräshoppslarver, och de ska häva upp ett rop (härskri) emot dig.
Motståndaren har sträckt ut sin hand
    över alla hennes skatter:
Hon har sett främlingar [från andra nationer]
    komma in i helgedomen [templet, se Ps 74:4‑8],
om vilka du har befallt
    att de inte får träda in i församlingen. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "sin hand" med denna bokstav och poängterar styrkan hos motståndaren.
    Alla som inte är judar måste stanna på hedningarnas förgård och får inte gå hela vägen längst in i templet, se Apg 21:29.]
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
    Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
    du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
    vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
Dina profeter har sett
    falska och värdelösa syner. [Hes 10:10‑12]
De har inte avslöjat dina synder,
    så att du kan upprättas (föras tillbaka) från fångenskapen.
Istället har de profeterat
    falska och förföriska budskap. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Orden "Dina profeter" börjar på den bokstaven. Det förstärker profetens ansvar för att frambära det Gud vill och inte agera falskt. Det profeterna förmedlar kommer att få konsekvenser för efterkommande generationer.]
Alla som går på dina vägar
    slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se Hes 25:6].
De visslar och skakar på sina huvuden
    mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
    att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd [Ps 48:2]? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
    har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
    de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
    vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
    han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45‑50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
    han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
    han har upphöjt din fiendes horn.
    [Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
    Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
    "Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
    både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
    låt inte dina ögon vila (från gråten)."
    [Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se Ps 17:8.][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Du har täckt dig själv i ett moln
    så att ingen bön kan nå fram till dig (du har gjort dig otillgänglig för våra böner)
Fröjda dig och var glad dotter Edom,
    som bosatt dig i landet Uz [stad i Edom, se Job 1:1; Jer 25:20].
Även över dig ska bägaren [symboliskt för Guds dom] passera,
    du ska bli drucken och göra dig själv naken [Jer 25:15‑38; 49:12‑13]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Fröjda dig" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
    dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Och du människobarn, ta dig ett skarpt svärd, som en barberares rakkniv ska du ta det och låta det gå över ditt huvud och över ditt skägg. Ta sedan vågen och väg och dela håret.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot er, även jag, och jag ska verkställa mina domar i din mitt, till folkens ögon (i folkens åsyn).
Och jag ska göra i dig [Jerusalem], det som jag aldrig tidigare gjort [värre än alla tidigare domar, se Klag 4:6; Dan 9:12; Matt 24:21] och som jag aldrig senare kommer att göra, på grund av alla dina styggelser (detta avskyvärda) [plural – avgudadyrkan, onda gärningar, osv]. [Profetian inkluderar romarnas förstörelse av Jerusalem 70 e.Kr. och det sista försöket av Antikrist, se Sak 13; 8‑9; 14:2 så väl den av Nebukadnessar. Se även 1 Thess 2:16.]
Därför ska fäderna äta sina söner i din mitt och sönerna ska äta sina fäder, och jag ska verkställa domen i din mitt, och hela din kvarleva ska jag sprida ut till alla vindar.
En tredjedel av er ska dö genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt, och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig, och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ska dra ut ett svärd efter dem.
Jag ska göra dig till en förundran och en förebråelse bland folken som är runtomkring dig till ögonen på (i åsynen av) alla som går förbi.
Så ska det bli en förebråelse och ett hån (glåpord), en lärdom och en förundran för folken runtomkring dig, när jag verkställer domen i dig i vrede och i raseri och i ursinniga tillrättavisningar. Jag Herren (Jahve) har talat det.
och jag ska sända över dig hungersnöd och onda djur och de ska beröva dig, och pest och blod ska passera genom dig och jag ska sända svärdet över dig. Jag Herren (Jahve) har talat det.
Du har blivit skyldig i ditt blod som du har utgjutit och är befläckad (skändad) i dina avgudar som du har gjort, du har fått dina dagar att komma nära (bli få) och har kommit till dina år (fullbordat din tid), därför har jag gjort dig till en förebråelse för folken och till ett hån för alla länder.
De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult).
Se, Israels furstar, varje man efter hans makt, har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod.
Far och mor har de tagit lätt på (vanärat) hos dig, i din mitt har de handlat med förtryck mot främlingen, hos dig har de gjort fel mot de faderlösa och änkan. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:18; 16:14; 24:17, 19, 21]
Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter).
I dig har de blottat sina fäders nakenhet. I dig har de förödmjukat henne som var oren i sin orenhet (under sin menstruation).
Och varje man har begått äktenskapsbrott med sin grannes hustru, och varje man har vanärat sin svärdotter, och i dig har varje man förödmjukat sin syster, sin fars dotter. [3 Mos 18:9, 15, 20]
I dig har de tagit gåvor [mutor] för att utgjuta blod [5 Mos 27:25]. Du har tagit mutor och oskälig ränta [Hes 18:13, 17; 3 Mos 25:36] och du har girigt roffat åt dig genom förtryck av dina grannar, och mig glömmer du förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahve) har talat och jag ska göra det.
Och jag ska förskingra dig bland folken och sprida dig bland länderna, och jag ska förtära dina orenheter (oanständigheter) från dig.
Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
Jag Herren (Jahve) har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaks det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se jag är emot dig Tsor och jag ska låta många länder komma upp mot dig som havet låter sina vågor komma upp.
Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsmur mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och sätta upp sköldar mot dig. [Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tsor (Tyros) var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten.]
Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en stad när man har gjort en bräsch.
Och jag ska göra dig till en kal klippa, du ska bli en plats där man sprider ut nät, du ska inte byggas upp igen, för jag Herren (Jahve) har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadar), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, chadar) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamam) över dig.
Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du ödelagt dem som bor från havet
    de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
    drabba alla jordens invånare!
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig,
då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land.
Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig Tsidon
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När hela jorden fröjdas ska jag göra dig öde.
Och man ska inte länge höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
    jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
    och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
Och jag ska trolova dig med mig i trofasthet (sanning)
    och du ska känna (vara intimt förtrogen med) Herren (Jahve).
och sade till henne: "Många dagar ska du sitta ensam hos mig, du ska inte vara sköka och du ska inte vara någon mans hustru, inte heller ska jag vara din." [Det är oklart varför Hosea måste betala ett pris för henne. Vi kan bara spekulera, kanske hade hon lämnat honom och sedan blivit såld som slav. Kanske hade hon blivit en tempelprostituerad och behövde köpas fri?]
Även för dig Juda är en skörd bestämd,
    när jag ska vända mitt folks fångenskap (föra tillbaka mitt folk från fångenskap).
Därför säger Herren Gud (Adonai Jahve):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."
Därför ska jag behandla dig på detta sätt [låta domen drabba dig], Israel
    [eftersom alla försök att få dig att omvända dig har misslyckats, se vers 4‑11]
    Eftersom jag ska göra detta med dig,
    förbered dig på att möta din Gud, Israel."
När en mans farbror ska samla ihop honom, han som tänder rökelse för honom, för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: "Finns där någon med dig?" och han svarar: "Nej", då ska han säga "Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahves) namn."
Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (kommer) på natten,
hur är du avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]?
[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: Alf, Dalet och Mem. Samma bokstäver som ordet Adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.] För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14‑16]
Spänn för vagnarna (hebr. rekesh) på de snabba hästarna ni Lachis invånare ["hästekipage-staden"],
    hon var begynnelsen till dottern Sions [Jerusalems] synd,
    eftersom Israels överträdelser blev funna hos henne.
Jag ska föra till er, ni invånare i Mareshah [betyder "toppen på ett berg" – ointaglig],
    honom som ska besätta (inta – hebr. jarash) dig.
Israels härlighet
    ska komma även över Adullam [stad i Judas västra berg, betyder "folkets rättvisa"].
Gör [raka] dig skallig [för att visa sorg]
    och rannsaka dig för de söner som du omhuldar,
utvidga din skallighet som gamens,
    för de går i fångenskap från dig.
Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Och nu är många nationer församlade
    mot dig som säger:
"Låt henne bli orenad
    och låt våra ögon stirra på Sion."
jag ska hugga av häxkraft ut ur din hand
    och du ska inte ha några spåmän,
[I resten av kapitel 1 följer nu profetiska ord om dom för Assyrien och räddning för Juda. Nineve plundrades och brändes 612 f.Kr. av allierade styrkor från Persien, Medien och Babylon.] Från dig [Nineve] kommer han fram som ger onda råd mot Herren (Jahve),
    som är en rådgivare i ondska.
Så säger Herren (Jahve): "Fastän de är vid full styrka, ja de är många,
    så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
    ska jag inte plåga dig mer.
Nu ska jag bryta sönder oket från dig
    och jag ska slita dina band (som bundit dig) i bitar."
På bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
    kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
    de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Se, jag är emot dig
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och jag ska bränna dina vagnar i röken
    och svärdet ska sluka dina unga lejon.
Jag ska ta bort (bokstavligt hugga av) ditt byte från jorden
    och rösterna av dina budbärare ska aldrig mer höras.
Se, därför är jag emot dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    och jag ska ta av dig skjortan över ditt ansikte
och jag ska visa nationerna din nakenhet
    och kungarikena din skam.
Jag ska kasta vidrigheter (avskyvärda ting) över dig
    och göra dig värdelös
    och göra dig till en avskrädesplats.
Det skall ske att alla som ser på dig ska fly från dig och säga:
"Nineve är ödelagt,
    vem ska begråta henne?
Varifrån ska jag leta efter dem
    som kan trösta dig?"
Dra upp vatten åt dig för belägringen,
    stärk dina fästningar.
Gå till leran och gör dig murbruk,
    lägg beslag på formarna för att göra tegel.
Där ska elden sluka dig,
    svärdet ska hugga av dig,
det ska sluka dig
    som skadliga larver. Föröka dig som larverna,
    föröka dig som gräshopporna (se till att ni blir många).
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som [alltid] frälser (räddar).
Han jublar över dig i översvallande glädje (känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig),
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig (dansar) över dig med jubelsång (jubelrop)." [Ordet harach betyder både att bli tyst och att bli döv, men även att gravera in, att utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i hans kärlek). Den sammansatta betydelsen är inte självklar – vad gör han i sin kärlek? Blir han tyst? Slutar han lyssna? Eller skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för jublar återfinns även i Jes 12:3 om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Det används även i Jer 33:11 tillsammans med "översvallande glädje" följt av rop för brudgum och rop för brud. Båda dessa ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]
Jag ska samla dem bland er som sörjer över högtiderna (Herrens avtalade möten med oss på bestämda tider),
    jag tog dem bort från dig,
    det är en skammens börda på er.
Se, på den tiden ska jag ta hand om (oskadliggöra och döma)
    dem som förtrycker dig.
Jag ska frälsa (rädda) den lame
    och samla in de bortdrivna (kringspridda).
Jag ska göra dem till lov (någon som man talar väl om)
    och ett namn (som nämns med respekt)
    i alla länder där de (tidigare) har lidit skam och vanära.
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.] Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!
    [Titeln "dotter" förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]Se, din konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
    [refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja ett åsneföl, på ett åsnestos föl. [Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]
Återvänd till den starka fästningen, ni hoppets fångar;
    idag förkunnar jag att jag ska ge er dubbelt tillbaka.
Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.
Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs tid [som regerade 792-742 f.Kr.], och Herren (Jahve) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.