9026 – כֶם (chem)


Typ: Pp2m
Hebreiska: כֶם (chem)
Ursprung:
Användning: 1327 ggr i GT

Engelsk översättning

your

Engelsk beskrivning

Personal posessive pronoun - suffix for nouns, adjectives and passive participles: 2nd person masculine plural

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (1327 st)


för Gud vet att den dagen ni äter av den öppnas era ögon, och ni blir som Gud (gudomliga varelser) som förstår skillnaden mellan gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande)."
Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
Och för ert eget blod ska jag kräva vedergällning. Jag ska utkräva den av varje djur, och av varje människa ska jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.
"Se, jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande,
Ni ska bli omskurna på ert kött, på er förhud, och det ska vara en symbol på förbundet mellan mig och er.
Sonen som är åtta dagar gammal ska bli omskuren bland er, alla män i alla generationer, han som är född i huset eller köpt för pengar av någon främling, den som inte är din säd (egna barn).
Han som är född i ditt hus och han som är köpt med dina pengar måste bli omskuren. Mitt förbund ska vara på ditt kött som ett evigt förbund.
Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta av era fötter och vila er under trädet här.
Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
    De svarade "Ja, gör det!"
Han [Lot] sade: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare."
    De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min döda i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Och Chamor talade med dem och sade: "Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom.
Och ingå äktenskap med oss, ge era döttrar till oss och ta våra döttrar till er.
Och ni ska bo med oss och landet finns framför er (ligger öppet för er), bo och idka handel där och få era besittningar där."
Och Shechem sade till hennes far och till hennes bröder: "Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge.
sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk.
Då sade Jakob till sitt hushåll och till alla som var med honom: "Ta bort avgudarna som är ibland er och rena er själva och byt ut era kläder
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
Han frågade faraos förmän som var med honom i fängelset i hans herres hus: "Varför ser ni så bekymrade ut idag?"
Härigenom ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
Juda talade till honom och sade: "Mannen varnade oss tydligt och sade: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.'
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Deras far Israel sade till dem: "Om det måste vara så nu så gör detta. Ta av landets utvalda frukter i era väskor och ta med gåvor till mannen, lite balsam och lite honung, kryddor och myrra, nötter och sötmandel. [Ironiskt nog är det samma varor som fanns i karavanen som förde med Josef till Egypten, se 1 Mos 37:25, som nu förs ned som gåvor till Josef.]
Ta med er dubbla summan pengar i er hand och de pengarna som kom tillbaka överst i era säckar. Måhända var det ett misstag.
Ta också er bror [Benjamin] och stå upp och gå igen till mannen.
Må Allsmäktig Gud (El Shaddai) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simon, se 2 Mos 42:19, 36] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se 2 Kung 7:4; Est 4:16.][Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
    Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Josef svarade: "Frid (shalom) vare med er, frukta inte. Er Gud (Elohim) och era fäders Gud har gett er skatter i era säckar. Jag hade era pengar." Sedan förde han ut Simon till dem.
Han frågade dem om deras hälsa och sade: "Är allting väl med er far, den gamle mannen som ni talade om? Lever han fortfarande?"
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sade: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sade vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek) mot dig min son."
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Men Josef sade: "Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid (shalom) till er far."
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte har den yngste brodern med er ner hit ska ni inte se mitt ansikte igen.'
Josef sade till sina bröder: "Kom närmare mig", så de kom nära [så Josef kunde viska till dem utan att egyptierna skulle höra deras konversation]. Då sade han [i låg ton]: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. [1 Mos 37:25‑28]
Var inte ledsna och arga på er själva för att ni sålde mig hit. Gud har sänt mig före er för att bevara människors liv.
Gud har sänt mig hit före er för att bevara er och rädda era liv genom en stor befrielse.
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Farao sade till Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta ska ni göra; lasta era djur och gå till Kanaans land,
och ta er far och ert hushåll och kom till mig. Jag ska ge er det goda i Egyptens land och ni ska äta det feta i landet. [Hes 34:3]
Du är också befalld (får uppdraget), gör detta. Ta er vagnar från Egyptens land för era små och för era fruar och för hit er far och kom.
Oroa er inte för era tillhörigheter, för det bästa i hela Egyptens land är ert."
När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?'
Farao sade till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
Josef svarade: "Kom hit med er boskap. Jag ska ge er bröd för boskapen om pengarna är slut."
Sedan sade Josef till folket: "Se, jag har idag köpt er och er mark till farao. Här är säd åt er och ni ska beså marken.
Det skall ske att när ni samlar in skörden, ska ni ge en femtedel till farao och fyra delar ska vara era egna till att beså fälten och till er mat för dem som är i ert hushåll och till mat för era små."
Israel sade till Josef: "Se, jag dör men Gud (Elohim) ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land.
Församla er själva och lyssna Jakobs söner, till Israel er far.

Uppräkningen av de tolv sönerna i detta kapitel följer mödrarna (Lea, Bilha, Silpa och Rakel) och födelseordningen. I GT finns totalt 28 uppräkningar: baserad på födelseordning (1 Mos 29‑30), placering i förhållande till tabernaklet (4 Mos 2), tilldelat landområde (Hes 48) och de tolv portarna (Hes 48:30‑35). I NT finns en uppräkning i Upp 7:4‑8; 21:12. Lea
1. Ruben
2. Simon
3. Levi
4. Juda 9. Isaskar
10. Sebulon Bilha (Rakels tjänsteflicka)
5. Dan
6. Naftali Silpa (Leas tjänsteflicka)
7. Gad
8. Asher Rakel
11. Josef
12. Benjamin

När sorgedagarna var över talade Josef till faraos hus och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i era ögon, tala då, jag ber er, i faraos öra och säg:
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i Rom 8:28. Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]
Men Mose sade till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Gud sade också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahve), era fäders Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er. Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.'
Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt att jag har sett vad som händer er i Egypten,
Varje [hebreisk] kvinna ska fråga sin [egyptiska] grannfru, och andra kvinnor som råkar vara i hennes hus, efter föremål av silver guld och även kläder. Dessa ska ni klä era söner och döttrar med. På det sättet ska ni plundra egyptierna [på det som tillhör er, det som undanhållits er genom slaveriet]."
Kungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? Gå tillbaka till ert slavarbete!"
Gå ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].' "
Slavdrivarna pressade dem hårt och sade: "Fullgör ert arbete, er dagliga kvot på samma sätt som när ni fick halm."
De israeliska förmännen som faraos slavdrivare hade satt över folket, blev slagna och man sade: "Varför har ni inte fullgjort er kvot av tegel som tidigare, varken i går eller i dag?"
De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.
Jag ska göra er till mitt folk.
Jag ska vara er Gud.
Ni ska förstå att
    jag är Herren, er Gud,
    som för er bort från förtrycket hos egyptierna.
Farao kallade på Mose och Aron och sade: "Gå, offra till er Gud i landet."
Farao sade: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahve Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose och Aron: "Ta händerna fulla med aska från ugnen [kan syfta på aska från de ugnar där man bränt kadavren efter de döda djuren] och låt Mose kasta upp den mot himlen inför faraos åsyn.
Mose och Aron hämtades till farao igen och han sa till dem: "Gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren er Gud (Jahve Elohim). Vilka är det som går?"
Men han sade till dem: "Må Herren (Jahve) vara med er om jag någonsin skulle låta er gå med era små. Se, ondska är i era ansikten.
Då kallade farao snabbt på Mose och Aron och sa: "Jag har syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim) och mot er.
Förlåt nu min synd bara denna gång, be till Herren er Gud (Jahve Elohim) så att han tar bort denna död ifrån mig."
Farao kallade på Mose och sade: "Gå, betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve). Lämna bara era fårflockar och boskapshjordar, era små kan också gå med er."
Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant "var omgjordade kring länderna" dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens påsk (hebr. pesach). [Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till hebreiska verbet pasach som betyder "gå förbi". I vers 13 förklaras hur Herrens straff går förbi och Israels folk skonas från döden. På engelska heter högtiden passover.]
Denna dag ska bli en dag som ni ska komma ihåg. Ni ska fira den som en Herrens högtid genom alla släktled, gör det till en sed (vana, tradition) för evigt.
Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd (bröd bakat utan jäst). [Osyrat bröd är en bild på syndfrihet.] På den första dagen måste ni ta bort all jäst från era hus. Den som äter bröd bakat med jäst mellan den första och sjunde dagen [under högtiden] ska bli utestängd (avskuren) från Israel.
Ni ska fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte.
Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla].
Var ni än bor [eller samlas], se till att inte äta bröd med jäst [under den veckan]."
Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sade till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet [hebr. pesach].
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
När era barn frågar er: "Varför firar vi den här högtiden?" [Ordagrant "Vad betyder den här ceremonin för er?"]
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
och imorgon ska ni se Herrens (Jahves) härlighet (ära, glans), för Herren har hört er klagan mot (oförmåga att lita på) Honom. Vilka är vi [Mose och Aron], att ni klagar på oss [vi är bara budbärare, det är Gud ni klagat på].
Mose sade [ordföljden i denna mening är i grundtexten abrupt och repeterar vers 6 och 7, det kan vara så att det återspeglar att Mose inte var en god talare]: "Ni ska förstå detta när Herren (Jahve) ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad det gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren (Jahve)."
Mose sade till Aron: "Säg till Israels folk, kom nära (samlas till gudstjänst inför) Herren (Jahve) för han har hört hur ni har klagat."
"Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: 'På kvällarna ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.' "
Detta är vad Herren har befallt: 'Samla in det ni behöver för att bli mätta, en omer [ca 3 liter] per person. Ta till alla de som bor i ditt tält.' " [Per person är ordagrant "per skalle", hebr. gul-golet, jämför ordet "golgata", se Joh 19:13. Omer-måttet definieras i se vers 36.]
Sedan sade Mose: Detta är vad Herren (Jahve) har befallt. Låt en full omer [ca 3 liter] av det bevaras för kommande generationer, så att de ser brödet som jag mättade er med i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land.
Mose sade till Aron: Ta en kruka och fyll den med en full omer [ca 3 liter] av manna. Spara den inför Herren (Jahve) så att den bevaras för kommande generationer.
Mose sade till folket: "Frukta inte, var inte rädda, för Gud (Elohim) ska pröva er, för att vördnad för Honom ska finnas i er så att ni inte syndar."
ska min vrede bli het och jag ska döda dig med svärd, och din hustru ska bli en änka och dina barn faderlösa.
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Du ska tjäna Herren din Gud (Jahve Elohim) och han ska välsigna din mat och ditt vatten. Dessutom ska jag ta bort sjukdom från din mitt.
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
Det ska vara ett oavbrutet brännoffer genom era generationer vid mötestältets öppning inför Herrens (Jahves) ansikte, där jag möter er för att tala med er.
Och när Aron tänt lamporna vid skymningen ska han bränna den som en evig rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte genom era generationer.
Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahve). [Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på Yom Kippor – Försoningsdagen. Se. 3 Mos. 16.]
De rika ska inte ge mer och de fattiga ska inte ge mindre än den halva shekeln, när de ger offret till Herren (Jahve) för att bringa försoning för sina själar.
Och du ska ta försoningspengarna från Israels söner och helga det till arbetet i mötestältet, så att det blir ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte, till att bringa försoning för deras själar.
Och du ska tala till Israels söner och säga: ’Detta är en helig smörjelseolja till mig genom era generationer.’
Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som gör er heliga (avskilda).
Så Aron sade till dem: "Ta guldörhängen från öronen på era fruar, söner och era döttrar och kom hit med dem." [Guldet var tänkt att användas till Guds tempel, se 2 Mos 35:20‑29. Kanske tänkte Aron vinna lite tid och bevara lugnet hos folket genom att sysselsätta dem fram tills Mose kom tillbaka.]
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Och Mose sade: "Helga er själva till Herren (Jahve) idag, för varje man har varit emot sin son och emot sin bror, så att han kan ge en välsignelse över er idag."
Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en allvarlig synd, men jag ska gå till Herren nu – kanske kan jag få försoning för er synd."
Ni ska inte tända någon eld i alla era boplatser på sabbatsdagen."
"Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (1 Mos 4:3; 3 Mos 2:1) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i vers 3) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se 1 Pet 1:19 och 2 Mos 12:5. Se även 5 Mos 33:16; Jes 60:1; Ps 5:13.]
Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.
Alla män av Arons söner ska äta av det. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") i dina släktled angående Herrens (Jahves) offer gjorda med eld. Var och en som rör dem ska vara heliga.
Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor.
Och den högra skuldran ska han ge till prästen som ett viftoffer från hans shalomoffer.
Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er.
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sade till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret.
Och Mose sade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dödade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
    
Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena.
För jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden.
När ni kommer till Kanaans land som jag ska ge er som en besittning, och jag lägger fläckar av mögel (svampinfektion) på ett hus i landet för er besittning,
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den tionde dagen [10:e Tishri] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se Ps 35:13; Jes 58:3, 10] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
På den dagen ska översteprästen bringa försoning för er, för att rena er så att ni blir rena från alla era synder inför Herren (Jahve).
Det ska vara en sabbatsvila för er och ni ska rannsaka era själar. Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat"). [Det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") upprepas tre gånger, se vers 29, 31 och 34. När saker upprepas två gånger är det för att markera att det är extra viktigt. Här upprepas det tre gånger och därmed vet vi att det inte bara är något viktigt utan absolut nödvändigt.]
För kroppens (varje varelses) liv (själ) är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era liv (själar). Det är blodet som bringar försoning genom livet (själen) som är i det.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
Tala till Israels barn och säg till dem: [Vers 2b‑5 formar en kiasm där frasen "Jag är Herren" både ramar in stycket och betonas centralt i vers 5. Orden göra/gör, påbud, förordningar och hålla är nyckelord som speglas i varje nivå.]Jag är Herren (Jahve),
    er Gud (Elohim).
Mina påbud (bindande juridiska beslut) ska ni göra,
och mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
ska ni hålla (vaka över)
för att vandra efter dem.
    Jag är Herren (Jahve),
er Gud (Elohim).
Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er.
[Vers 26‑30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
    och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
För allt detta avskyvärda gjorde landets invånare före er,
och landet blev orenat.
Gör inte så att landet spyr ut er,
    genom att orena det,
på samma sätt som det spydde ut det folk som bodde där före er.
Lyd min befallning (Mishmar – något som ska vaktas och skyddas),
    så att ni inte gör något av dessa avskyvärda förordningar (traditioner, seder) som man följt före er,
så att ni blir orenade genom dem! Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
Var och en av er ska
vörda sin mor och sin far [älska medmänniskan]
och hålla mina sabbater [älska Gud]. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Ni ska inte vända er till avgudar
    och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
När ni vill offra gemenskapsoffer åt Herren, ska ni offra det på sådant sätt att det tillräknas er som nåd (blir välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson).
Det ska ätas samma dag som ni offrar det eller nästa dag. Det som blir över till tredje dagen ska brännas upp i eld.
När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd.
Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd,
    och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp.
Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår [för att offra till de döda, se 5 Mos 14:1],
    inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.
Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
    och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Ni ska inte vända er till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde],
    inte heller söka efter spåmän så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
När en främling bor hos er i ert land,
    ska ni inte förtrycka honom.
Främlingen som bor ibland er ska räknas som infödd hos er. Du ska älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).

Rätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen]; rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] och
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter] ska ni ha. [Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11‑18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i vers 35 och i vers 36 är våg och sten centralt och balanserar varandra! Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36.] Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim),
    som har fört er ut ur Egyptens land.
Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren (Jahve) er Gud.
[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
    och dessutom hennes mor,
    så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
    för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
Därför har jag sagt till er: Ni ska ärva deras land, för jag ska ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), som har avskilt er från andra folk.
Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
Säg till dem: "Vemhelst han är av all er säd bland era generationer (för all framtid) som går till de heliga tingen, som Israels söner har helgat till Herren (Jahve), och har sin orenhet på sig, den själen ska huggas bort från framför mitt ansikte (min närvaro). Jag är Herren (Jahve).
han ska av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd) offra ett felfritt djur av hankön från nötboskapen, från fåren eller från getterna.
Ni ska inte offra till Herren (Jahve) det som är söndermalt, eller krossat eller brutet eller skuret, inte heller ska ni göra något offer av sådant i ert land.
Inte heller från en främlings hand ska ni offra Guds (Elohims) bröd av något av detta, eftersom deras förruttnelse är i dem och defekter (lyten) är i dem, ska de inte ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Och när ni vill offra ett tacksägelseoffer till Herren (Jahve), ska ni offra det av egen fri vilja (ordagrant med villkorad nåd).
Sex dagar ska arbete utföras. Sjunde dagen är sabbat för högtidlig vila, en helig sammankomst. Du ska inte utföra något arbete. Det är Herrens (Jahves) sabbat var du än bor. [Sabbaten inleds vid solnedgången på fredagskvällen och avslutas på lördag kväll en timma efter solnedgången. Kvällen inleds med ljuständning och ofta en bönegudstjänst i synagogan. Det är ett dygn då man inte arbetar, umgås med familjen och går till synagogan. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst. Se även 2 Mos 20:8‑11; 31:12‑17; 35:1‑3; 4 Mos 28:9‑10; 5 Mos 5:12‑15]
Tala till Israels söner (barn) och säg till dem: När ni har kommit in i landet som jag ska ge er och skördar dess gröda, då ska du ta en kärve av det första av skörden och föra det till prästen. [Den första grödan som skördas är korn, därför är det en kornkärve som bärs fram som förstlingsfrukt vid detta tillfälle.]
Han ska vifta kärven framför Herrens (Jahves) ansikte så att den ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) åt dig. På morgonen efter sabbaten ska prästen vifta den. [Detta kan vara både den andra och tredje dagen under det osyrade brödets högtid, eftersom det är dagen efter sabbat. Om en vanlig veckosabbat och den högheliga sabbaten som är första dagen i det osyrade brödets högtid infaller efter varandra blir det två sabbatsdagar innan man kan fira förstlingsfruktens högtid. Det var troligtvis detta som inträffade det året då Jesus korsfästes, se Matt 28:1; Mark 11. Pesach firas alltid 14:e Nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e Nisan. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e Nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e Nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20.]
Du ska inte äta bröd, rostad säd eller ny säd (från årets skörd) förrän denna dag, inte förrän du har burit fram offret till din Gud (Elohim). Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor. [När vi väljer att fira förstlingsfruktens högtid och, även att i enlighet med andra skriftställen i ämnet, ge vår förstlingsfrukt till Herren regelbundet då är det ett sätt för oss att markera att vi alltid vill ha Gud först i våra liv. Det finns särskilda välsignelser utlovade när vi lever på det sättet, se Matt 6:19‑21.]
Du ska [då, på den femtionde dagen] föra ut från ditt hus två stycken bröd till ett viftoffer. De ska göras av två tiondelar av en efa fint mjöl [ca 5-7 liter] och du ska baka dem med jäst som en förstlingsfrukt till Herren (Jahve). [Detta är det enda offret i hela Tora som inte bara får, utan ska vara gjort med jäst! Det är signifikativt på flera sätt. För det första är det två bröd som talar om judar och hedningar tillsammans. Men det är också jästen som symboliserar synden i våra liv. När pingsten får sin uppfyllelse i Apg 2 utgjuts den Heliga Ande över alla människor. Därmed blir det möjligt för oss som syndiga varelser att få del av rättfärdigheten från Gud genom Jesus. På så vis kan vi komma med synden inför Gud utan att bli dömda till evig död, eftersom vi nu får åberopa Jesu blod som gör oss syndfria i Guds ögon trots vår egen syndfullhet. Det är den Helige Andes uppgift att övertyga oss om vår synd och behovet av frälsningen som Jesus erbjuder oss.
    Denna högtid firas i modern tid bara en eller två dagar, till skillnad från Pesach och Sukkot som fortfarande firas i sju dagar.]
Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.
När du nu skördar din hands grödor ska du inte skörda till det yttersta hörnet av din åker eller samla in efterskörden av din gröda. Istället ska du lämna detta till de fattiga och främlingarna. Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim). [Flera exempel på detta finns i Bibeln. Rut plockade ax på Boas åker, se Rut 2:2; Jesus och lärjungarna gick genom ett sädesfält, se Mark 2:23. Se även 3 Mos 19:9‑10; 5 Mos 24:19‑22.]
Exakt på (hebr. ach, betonar något viktigt) den tionde dagen i denna sjunde månad är Försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), en helig sammankomst för er för att ni ska rannsaka era själar (er själva). Du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Ni ska inte utföra någon form av arbete över huvud taget denna dag, för det är Försoningsdagen (Jom Kippur) då ni ska bringa försoning för er inför Herren er Gud (Jahve Elohim).
Ni ska inte göra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor.
Det ska vara en sabbat med högtidlig vila för er och ni ska ödmjuka era själar. Efter nionde dagen i månaden på kvällen, från afton till afton, ska ni fira er sabbat. [Här är hebreiskan lite korthuggen i sitt uttryck men judarna tolkar denna vers som att man ska inleda Försoningsdagen innan solen hunnit gå ner helt och därför blir detta dygn längre än 24 timmar.]
vid sidan av Herrens (Jahves) sabbater och vid sidan av era gåvor och alla era löften och alla era frivilliga gåvor som ni ger till Herren (Jahve).
På första dagen ska ni ta
    en utvald frukt (etrog),
    en gren av palmträd (lulav),
    en gren av lövträd (myrten)
    och en gren av pilträd
och du ska vara glad inför Herren din Gud (Jahve Elohim) i sju dagar. [I enlighet med detta påbud tar varje jude idag fortfarande en etrog, som är en citrongul citrusfrukt som symboliserar hjärtat och har både smak och doft, en lulav som är en ännu inte utslagen palmkvist som symboliserar ryggraden och har smak men inte doft, en myrtenkvist som symboliserar ögat och har doft men ingen smak och en pilkvist som symboliserar munnen och varken har doft eller smak. Detta viftar man inför Herren i alla väderstreck samt uppåt och nedåt. Det betyder att man inkluderar hela livet både andligt och fysiskt. Man gör det i glädje och säger också att man är mån om att ha ett hjärta efter Guds hjärta, att man vill vara rakryggad i sin tro och sitt leverne, att man vill ha ett öga som ser på sig själv och andra som Gud ser på oss och att man vill ha en mun som talar sanning, välsignelse, tro och liv.]
Ni ska fira det som en festlig högtid till Herren (Jahve) i sju dagar varje år. Det är en evig stadga för kommande generationer. Ni ska fira den i den sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september-oktober].
så att era kommande generationer ska veta att jag lät Israels söner (barn) bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim). [Profetiskt pekar lövhyddohögtiden framåt på det kommande tusenårsriket då vi ska regera med Jesus här på jorden under en period av frid, då ondskan inte är med, se Upp 20:1‑3.]
Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer.
Ni ska ha ett och samma påbud (bindande juridiska beslut) för främlingen som för era egna landsmän, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
På den tionde dagen i den sjunde månaden, på Yom Kippur (Försoningsdagen), ska du blåsa i shofaren (bagghornet) över hela landet.
Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land, för att ge dig Kanaans land och vara din Gud (Elohim).
Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom.
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim).
Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
då ska jag ge er regn vid rätt årstid och landet ska ge sin skörd och fältens träd ska ge sin frukt.
Och din tröskningstid ska pågå fram till vinskörden, och vinskörden ska pågå fram till tiden för sådd, och ni ska äta ert bröd i fullt mått (det ska räcka så att ni blir ordentligt mätta) och ni ska bo i trygghet i ert land.
Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land.
Och ni ska jaga era fiender och de ska falla för er med svärdet.
Och 5 av er ska jaga 100, och 100 av er ska få 10 000 på flykt och dina fiender ska falla framför er med svärdet. [Ett ordspråksliknande uttryck för ett militärt överläge, se 5 Mos 32:30; Jes 30:17.
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
Och jag ska vandra bland er och vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk.
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig gå upprätt.
och om ni föraktar mina förordningar (ordagrant "saker inristat") eller om er själ avskyr mina domar så att ni inte gör alla mina budord (tydliga befallningar) utan bryter mitt förbund [som jag ingick på Sinai berg],
då ska jag också göra detta mot er.

Första varningen – sjukdomar

Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.
Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar.
Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt. [Nu följer fortsatt tre varningar. Hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se vers 21, 23, 24, 27, 28, 40 och 41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är inte betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva din boskap och göra er så få att dina vägar ska vara öde. [På 700-talet fick de som bodde i Samarien drabbas av just detta, se 2 Kung 17:25.]
då ska jag också vandra i motstånd mot er och ska straffa er sju gånger för era synder.
Jag ska [ta bort min skyddande hand och] låta ett svärd komma över er som ska hämnas invändningarna mot mitt förbund, och när ni samlas tillsammans i era städer ska jag sända pest bland er och ni ska utlämnas i era fienders händer.
När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.
då ska jag också vandra i motstånd mot dig i raseri, och jag ska tukta dig sju gånger för dina synder.
Och ni ska äta era söners kött och era döttrars kött ska ni äta.
Och jag ska fördärva era höga platser och hugga ner era avgudar, och kasta ner kadavren ovanpå kadavren av era avgudar, och min själ ska avsky er.
Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte känna (lukta på) doften av era söta odörer.
Och jag ska göra landet till ödemark och era fiender som bor där ska bli förundrade.
Och jag ska skingra er bland hedningarna, och jag ska dra ut ett svärd efter er, och ert land ska vara öde och städerna tomma.
Sedan ska landet ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater så länge som det ligger öde och ni är i era fienders land. Då ska landet vila (få sabbatsvila) och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater.
Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
Och ni ska förgås bland hedningarna och era fienders land ska sluka er.
Och de som är kvar av er ska tyna bort i era överträdelser i era fienders land, och deras fäders överträdelser ska tyna bort med dem.
Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer.
Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender.
Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."
utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?"
Och Herren (Jahve) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut.
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
Era döda kroppar ska falla i denna öken, och alla de av er som blev räknade, efter hela ert antal, från 20 års ålder och uppåt, ni som har knotat (klagat) mot mig,
Men era små, om vilka ni sade att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat.
Men för er ska era kroppar falla i denna öken.
Och era söner ska bli ökenvandrare i 40 år och ska bära er vilsenhet till dess era kroppar ät förtärda i öknen.
Efter antalet som ni bespejat landet, 40 dagar, för varje dag ett år ska ni bära era synder, 40 år och ni ska känna (vara intimt förtrogna med) min förtrytelse.
Gå inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender.
Det finns amalekiter och kananéer framför er och ni kommer att falla för svärd. Eftersom ni har vänt er bort från att följa (vänt ryggen till) Herren (Jahve) ska Herren (Jahve) inte vara med er."
"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er,
och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [3 Mos 1:1‑17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord,
Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett offer gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni].
Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se Gal 3:28.]
Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del.
Av det första av din deg ska du ge en del till Herren (Jahve) som en gåva genom era generationer.
allt det som Herren (Jahve) har befallt er genom Mose hand, från den dag då Herren (Jahve) gav befallningar och vidare genom era generationer,
För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte vandra efter ert eget hjärta och era egna ögon som får er att vandra vilse,
för att ni ska komma ihåg och göra alla mina budord (tydliga befallningar) och vara heliga till er Gud (Elohim). [Den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i Torah (de fem Moseböckerna). Av den anledningen består hörntofsarna av totalt 613 knutar, en för varje bud.]
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    som förde dig ut ur Egyptens land för att vara din Gud. [2 Mos 12‑15]
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)."
Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd.
Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet.
Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet.
Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen.
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron.
Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahve), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet.
Och Bileam steg upp på morgonen och sade till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig gå med er."
Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve), två unga oxar och en bagge, sju felfria årsgamla lamm av hankön
Och på förstlingsfruktens dag, när ni för fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve) på er veckohögtid (Shavuot) ska ni hålla en helig sammankomst, då ska ni inte göra något slags arbete,
Och på den tionde dagen i denna sjunde månad (Tishri) ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
Detta ska ni offra till Herren (Jahve) på den bestämda tiden, vid sidan om era löften och era frivilliga offergåvor, oavsett om det är ditt brännoffer, eller ditt matoffer, eller ditt drickoffer, eller ditt shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21].
Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar.
Och ni ska tvätta era kläder på sjunde dagen och ni ska bli rena. Därefter får ni komma in i lägret."
Och Mose sade till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?
Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet.
Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel.
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat."
Och Mose sade till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
då ska ni driva ut alla landets invånare från framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi).
Och ni ska ärva landet genom lottkastning efter era familjer, till de som är fler ska det ges ett större arv, och till dem som är färre ska det ges ett mindre arv. Varthelst lotten faller för en man, det ska vara hans. Efter (i enlighet med) era fäders stammar ska ni ärva.
Men om ni inte driver ut landets invånare från framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i.
Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.
Se, jag har lagt landet framför er, gå in och besätt landet som Herren (Jahve) svor (gav sin ed) till era fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dem och deras säd efter dem (efterkommande).' "
Herren er Gud (Jahve Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gjort er tusen gånger större än vad ni var och välsignat er som han har lovat er.
Hur kan jag ensam bära era omständigheter, era bördor och era strider?
Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förståelse och fulla av kunskap, och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er."
Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
Och jag utsåg era domare vid den tiden och sade: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
Och ni kom nära mig, varenda en av er och sade: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till."
Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning,
och ni muttrade i era tält och sade: "Herren (Jahve) hatar oss, han har fört ut oss från Egyptens land för att ge oss i amoreernas hand och utplåna oss.
Herren er Gud (Jahve Elohim) som gått framför er, han ska strida för er på samma sätt som han i allt gjorde för er i Egypten inför era ögon,
Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
som gick före er på vägen och sökte en plats där ni kunde slå upp era tält, i eld på natten för att visa vilken väg ni skulle gå och i ett moln på dagen."
Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sade:
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
Och jag befallde folket och sade: 'Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.
Och jag befallde dig vid den tiden och sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er,
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt.
Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahve Elohim) lever, varenda en av er denna dag.
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se 5 Mos 4:10] ut från mitten av elden,
Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv,
Vakta (skydda, bevara) er själva så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har skurit med er och gör er skurna avbilder som liknar något som Herren er Gud (Jahve Elohim) har förbjudit er.
Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
Gå och säg till dem: "Återvänd till era tält."
Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster.
Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt att lära er, så att ni kan göra dem i landet när ni går över och besätter det,
Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni prövade honom i Massa.
Ni ska noggrant hålla (vakta, skydda, bevara – hebr. shamar shamar) Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som han har befallt er.
I stället var det på grund av Herrens kärlek till er och hans trofasthet till löftet som han hade svurit era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.
Alla budord (tydliga befallningar) som jag befallt er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1‑3; 15:17‑20].
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
Och jag föll ner inför Herren (Jahve) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och provocerade (förtörnade) honom.
Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint damm, och jag kastade dess damm i bäcken som rann ner från berget.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) han är Gudarnas Gud och Herrarnas Herre, den Store Guden, den Mäktige och den Vördnadsbjudande, som inte har anseende till person och inte tar mutor.
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
Men ni har sett alla stora gärningar som Herren (Jahve) har gjort.
för att era dagar ska bli många i landet som Herren (Jahve) lovade (gav sin ed) till era fäder att ge till dem och till deras säd, ett land som flyter av mjölk och honung. [Detta ord har flera uppfyllelser. En i modern tid på 2020-talet är att en ko i Israel mjölkar omkring 12 000 kg/år, mest i hela världen. I Europa och USA är siffran 8 000 – 9 000 kg/år.]
Det ska ske om ni lyssnar noga på mina budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag, att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) och tjäna honom med hela ditt hjärta och med hela din själ,
att jag ska ge regn till ditt land på rätt tid, det tidiga regnet och det sena regnet, så att du kan samla in din säd, ditt vin och din olja. [Höstregn och vårregn.]
Vakta (skydda, bevara) dig själv så att inte ditt hjärta blir bedraget och du vänder dig bort och tjänar andra gudar och tillber dem,
Därför ska ni lägga dessa mina ord på ert hjärta och i er själ och ni ska binda dem som ett tecken över er hand och på er panna mellan era ögon. [Denna vers är anledningen till att alla rättrogna judar använder tefillin.]
Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp.
för att era dagar ska förökas och era söners dagar, i landet som Herren (Jahve) lovat (svurit, gett sin ed) till era fäder att ge dem, som himlarnas dagar över jorden.
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
Då ska Herren (Jahve) driva ut alla dessa folkslag (nationer) från framför dig och ni ska fördriva folk (nationer) större och mäktigare än er själva.
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [Jos 1:3], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Där ska ingen man kunna stå emot dig för Herren din Gud (Jahve Elohim) ska lägga fruktan för dig och skräck för dig över alla de länder ni ska trampa på, som han har sagt till er.
Se, jag ställer idag en välsignelse och en förbannelse framför er,
välsignelsen om ni lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er idag,
och förbannelsen om ni inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
För ni ska gå över Jordan för att gå och inta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er, och ni ska besätta det och bo där.
Och ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (följa, leva efter) alla förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim, plural) som jag ger framför er idag.
Så ska ni inte göra till Herren er Gud (Jahve Elohim). [Ni ska inte tillbe Herren på samma sätt och på samma platser där man offrat och tillbett avgudar.]
Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro.
Och dit ska ni föra era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften och era frivilliga offer och förstlingen från er hjord och flock,
och där ska du äta inför Herren din Gud (Jahve Elohim) och du ska glädja dig i allt som du sätter din hand till, du och ditt hushåll, med det som Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
då ska det ske att platsen som Herren er Gud (Jahve Elohim) ska välja för att låta sitt namn bo där, dit ska ni föra allt som jag har befallt er, era brännoffer och era offer och ert tionde och era händers offer och era löften som ni har lovat Herren (Jahve).
Och ni ska fröjda er inför Herren er Guds (Jahve Elohims) ansikte, du och dina söner och dina döttrar och dina tjänare och dina tjänarinnor och leviten som finns inom dina portar, eftersom han inte har någon del eller arv med dig.
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du döda eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att gå åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Ni är Herren er Guds (Jahve Elohims) söner, ni ska inte klippa er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de döda, [I kulturerna runtomkring var det vanligt att man klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de döda.]
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är han som går med dig för att strida mot dina fiender för att frälsa (rädda) dig.
så att de inte lär dig att följa alla deras styggelser som de har gjort med sina gudar (elohim), så att du syndar mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt som Herren (Jahve) gjorde inför era ögon i Egyptens land mot farao, och mot alla hans tjänare och mot hela hans land,
Jag har lett er fyrtio år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter.
Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, har intim kunskap om) att jag är Herren (Jahve) er Gud (Elohim).
Ni står idag, allesammans, inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve) er Gud (Elohim). Era hövdingar (huvuden), era stammar, era äldste och era ledare, ja alla Israels män,
era små (barn), era fruar, och era främlingar (invandrare) som finns mitt i ert läger, från vedhuggaren till vattenhämtaren,
Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahve) har låtit det insjukna,
Herren (Jahve) ska överlämna dem i er hand, och ni ska göra med dem enligt de instruktioner som jag har gett er.
Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) och beakta dem, så att de kan göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah),
och så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) så länge de lever i landet dit ni går, över Jordanfloden för att ta det i besittning.
"Ta denna bok med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och lägg den vid sidan av Herren din Guds (Jahve Elohims) förbundsark, så att den finns där som ett vittne mot dig.
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.
För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
De offrade åt demoner (onda andar) som inte är en gud (Eloha)
    nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.
sade han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har sagt till (lovat) Mose [5 Mos 11:24].
Från öknen [vildmarken, i söder]
    och detta Libanon [de vita bergskedjorna i norr]
och ända till den stora floden,
    floden Eufrat [i öst], över hela hettiternas land [västra Syrien och den dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se 1 Mos 15:16; 2 Kung 7:6] och till det Stora havet [Medelhavet – mot öppningen] där solen går ner [i väst] ska bli ert område (er gräns, kust). [Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i Jos 14‑19, se även 1 Mos 15:18‑21; 5 Mos 11:24.
    Libanon betyder ordagrant "vit", och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Detta är enda gången det står "detta Libanon", ett liknande uttryck finns i Jos 1:2 om "denna Jordan". Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag.
    Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som "hettiternas land". På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var de starkaste av de sju folkslagen där, se 2 Mos 3:8; Jos 3:10. Troligtvis används "hettiternas land" som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]
"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land.
Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
och sade till dem: "Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kanaaniterna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Vi har ju hört hur Herren lät Röda havet torka ut när ni lämnade Egypten, och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden].
När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Och hon sade till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och hon sade: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret. [I vers 15 användes hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep, hebr. tikvah, ordet betyder också hopp. Det finns likheter hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett rött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep, ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare har samma rep blivit ett blodrött rep av hopp som räddar från undergång!]
och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
Josua sade till folket: "Helga er [förbered er, avskilj er för helig tjänst – ett personligt ansvar att göra upp med synden], för i morgon ska Herren göra under bland er."
Och Josua sade till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) ord".
Josua sade: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kananéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevuséerna." [I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se Ef 6:12. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet. kananéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.]
Se, hela jordens Herres (Adonais) förbundsark går före er över Jordan. [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i] Jordan [floden].
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och han talade till Israels söner och sade: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
då ska ni låta era söner få veta och säga: "Israel kom över denna Jordan på torr mark.
För Herren er Gud (Jahve Elohim) torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud (Jahve Elohim) gjorde med Vasshavet [Röda Havet, se 2 Mos 14‑15], som han torkade upp framför oss till dess vi gått över,
för att alla jordens folk ska känna (ha kunskap om) Herrens (Jahves) den mäktiges hand, så att ni vördar (fruktar) Herren er Gud (Jahve Elohim) för evigt."
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
Res dig, helga folket och säg: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er.
I morgon bitti ska ni därför komma nära med era stammar, och det ska ske att den stam som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära familj efter familj, och den familj som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära hushåll för hushåll, och det hushåll som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära man för man.
Och han befallde dem och sade.
"Se, ni [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo.
Då ska ni resa er upp från bakhållet och inta staden, för Herren (Jahve) er Gud (Elohim) har gett staden i er hand.
Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sade: 'Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.'
Och de svarade Josua och sade: "Eftersom det med säkerhet blev berättat för dina tjänare hur Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sade till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Josua sade till Israels söner: "Hur länge ska ni underlåta att gå och besitta landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er?
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahve Elohim) befallt er.
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Var bara mycket noggranna med att hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra budorden (tydliga befallningar) och undervisningen (Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person). [5 Mos 6:5]
och talade till dem och sade: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med koppar och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder."
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) Tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)?
För Herren (Jahve) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahve), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahve).
men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahves) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer, så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahve).
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
Och Herren er Gud (Jahve Elohim) han ska kasta ut dem framför er och driva bort dem från era ansikten (er åsyn), och ni ska besätta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat till er.
utan håller er (klamrar er fast vid, klistrar er) till Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni har gjort till denna dag.
Därför har Herren (Jahve) drivit ut från framför er stora och mäktiga folk och för er har ingen man stått emot er till denna dag.
En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahve Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er.
Vakta (skydda, bevara) er själva mycket, så att ni älskar Herren er Gud (Jahve Elohim).
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida, och fläckar i era ögon till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Och se, idag går jag all världens väg, betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
när ni begår överträdelser mot Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahves) vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er."
Och Josua sade till hela folket: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar.
Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden (Eufrat) och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak.
Och jag förde era fäder ut ur Egypten och ni kom till havet, och egyptierna jagade efter era fäder med vagnar och ryttare till Vasshavet (Röda Havet).
Och när de ropade till Herren (Jahve) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
Och jag förde er till amoreernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er.
Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoreerna och periseerna och kananeerna och hetiterna och girgashéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag gav dem i er hand.
Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoreernas kungar, inte med svärd, inte med båge.
Och nu, vörda Herren (Jahve) och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade på andra sidan floden (Eufrat) och i Egypten, och tjäna Herren (Jahve).
Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahve), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoreernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus ska tjäna Herren (Jahve)."
Och Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahve) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en svartsjuk Gud (Elohim). Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder.
Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj (luta, vänd) era hjärtan till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
[Samlingen vid Gilgal (Dom 1:1‑2) var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 14:19; 23:20. Hebreiska frasen malach JHVH kan översättas både med Herrens budbärare eller Herrens ängel. Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (Dom 6:20; 13:9, 9). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (2 Krön 36:15‑16; Jes 42:19; 44:26; Hag 1:13; Mal 3:1). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs mellan profeten (Dom 6:8) och Herrens budbärare/ängel (Dom 6:11) i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Mose tid, se 2 Mos 23:20–23; 33:2; 32:34.] Och Herrens (Jahves) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sade: "Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sade: 'Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig' [1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4],
Och jag säger även: "Jag ska inte driva ut dem framför er utan de ska bli en snara för er och deras gudar ska bli en fälla för er." [5 Mos 33:55; Jos 23:12-13]
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen mot moabiterna och led ingen förlust, inte en man att gå över.
Jag räddade er från egyptierna,
    och från alla andra som förtryckte er.
Jag drev undan dem för er,
    och gav er deras land.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud,
    tillbe (vörda, frukta) inte gudarna här i amoréernas land där ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
    låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
    han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
    De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Därför ska ni göra avbilder av era bölder och avbilder av era möss som har plågat landet, och ni ska ge ära till Israels Gud (Elohim). Till äventyrs ska han då lätta sin hand från er och från era tillhörigheter och från ert land.
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
Och Samuel talade till hela Israels hus och sade: "Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand."
Och han sade: "Detta ska vara påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över er, han ska ta era söner och utse dem åt sig till hans vagnar och till att vara hans ryttare, och de ska springa framför hans vagnar.
Och han ska ta era döttrar till att bli parfymerare och till att bli kokerskor och bli bagare.
Och han ska ta era fält och era vingårdar och era olivlundar, det bästa av dem och ge till sina tjänare.
Och han ska ta tiondet av er säd och av ert vin och ge till sina härförare och till sina tjänare.
Och han ska ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa unga män och era åsnor och sätta dem i arbete.
Han ska ta tiondet av er flock och ni ska vara hans tjänare.
Och ni ska ropa den dagen på grund av den kung som ni har valt åt er och Herren (Jahve) ska inte svara er den dagen."
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
Och Javesh män sade: "I morgon kommer vi ut till er och ni ska göra med oss allt som är gott i era ögon."
Och Samuel sade till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung.
Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.
Och Samuel sade till folket: "Det är Herren (Jahve) som har valt (ordagrant gjort) Mose och Aron, och som fört era fäder upp ur Egyptens land.
Var därför stilla så att jag kan åberopa med er inför Herrens (Jahves) ansikte angående alla Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.
När Jakob kommit till Egypten då ropade era fäder till Herren (Jahve) och Herren (Jahve) sände Mose och Aron som förde ut era fäder från Egypten, och de lät er bo på denna plats.
Och Herren (Jahve) sände Jerubaal och Bedan och Jiftach och Samuel och befriade er ur era fienders hand på alla sidor, och ni bodde i trygghet.
Och när ni såg att Nachash, Ammons söners kung kom emot er, sade ni till mig: En kung ska regera över oss, trots att Herren er Gud (Jahve Elohim) är er kung.
Om ni vördar Herren (Jahve) och tjänar honom och lyssnar till hans röst och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, och både ni och även kungen som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare,
men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahves) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, då ska Herrens (Jahves) hand vara emot er och mot era fäder.
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
Är det inte veteskörd idag? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung."
Och Samuel sade till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahve) och tjäna Herren (Jahve) med hela ert hjärta,
Endast vörda Herren (Jahve) och tjäna honom i sanning med hela ert hjärta, och begrunda hur stora ting han har gjort för er. [Detta påminner om det Jesus säger som svar på vad som är det största budet.]
Men om ni fortfarande gör det onda, ska ni bli bortsvepta, både ni och er kung."
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och Saul sade till sina tjänare som stod runt honom: "Lyssna, jag ber er Benjamins söner, ska Jishajs son [från Juda stam] ge fält och vingårdar till er alla, ska han göra er till ledare över 1 000 och ledare över 100,
så att ni alla konspirerar mot mig, och det var ingen som avslöjade för mig när min son skar ett förbund med Jishajs son, och det är ingen av er som tycker synd om mig eller avslöjar för mig att min son har eggat upp mina tjänare mot mig för att ligga i bakhåll som han gör denna dag?"
Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahve) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahves) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
Hur mycket mer när onda män har dödat en rättfärdig människa i hans eget hus på hans säng, ska jag inte utkräva hans blod av er hand och ta bort er från jorden?"
Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
    Och hela folket svarade och sade: "Det är bra (väl) talat."
Och Elia sade till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
närmade de sig Serubbabel (Zerubbavel) och ledarna (de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande) och sade till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud (Elohim) och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar [681-669 f.Kr.], Assyriens kung som förde oss hit. [Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]
För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Arttacheshasetta om vad som behövdes för offren i templet, se vers 6.]
Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja.
Och jag sade till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahve) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim).
Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.
Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahve) era fäders Gud och gör Hans vilja, och avskilj er själva från folket i landet och från de främmande kvinnorna."
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sade: "Res er och prisa Herren (Jahve) er Gud (Elohim),
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt över allt lov och pris.
Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.
Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".
Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26‑27.]
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David.
-

Del 1

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
    I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
De ödmjuka (som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11) ska äta och bli mätta.
    De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför)Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
    alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve).
    [Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]
Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
    gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom).
Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet;
    era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska elem i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten alam som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: "Talar ni rättfärdighet i tysthet?" Det finns en dubbelhet i vad "gudar" syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se Ps 82:1; Dan 10:13. Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken "era händer", "på jorden" och beskrivningen i vers 4‑6 antyder att det gäller onda domare. De är "tysta" och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
Innan dina grytor kan känna (upplever) [värmen av det snabbt brinnande] törnet,
    oavsett de lever (är friska) eller brinner av vrede,
    ska han svepa bort dem [de ogudaktiga] med en virvelvind. [Versen är väldigt svår att översätta, troligtvis är poängen snabbheten i Guds dom. Kvistar av vilda törnbuskar var vanligt som bränsle för att snabbt få värme, se Ps 118:12; Pred 7:6.]
Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv
    (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
    Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
Förtrösta (lita) alltid på honom, ni människor,
    utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!
Gud (Elohim) är vår tillflykt. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
    [Att offra oxar var dyrt.]
    Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
Lyft inte upp ditt horn högt,
eller tala inte med en högdragen nacke (styvnackat, arrogant sätt).
Gör löften till Herren din Gud (Jahve Elohim) och uppfyll dem.
    Låt alla runtomkring honom ge hyllning till den Ende som är värd att fruktas (vördas).
En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73‑83.]
-

Introduktion

Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (hebr. Torah),
    hör (böj era öron mot) orden från min mun.
Jag säger: "Ni är gudar [hebr. elohim – gudalika varelser, se Joh 10:34]
    och ni är alla söner till den Högste (Elion),
"Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl],
    som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten],
där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
    fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet]. [De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7‑14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
    hela ditt arv." [1 Mos 15:18]
Herren ska föröka dig mer och mer,
    dig och dina söner (barn).
Lyft upp era händer till helgedomen
    och välsigna Herren (Jahve).
Därför ska jag [visheten personifierad] skratta åt er olycka,
    och håna er när förskräckelse (fruktan) kommer över er,
när den kommer över er likt en storm,
    när er undergång kommer som en virvelvind,
    när svårigheter (själslig vånda) drabbar er. [Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]
Ditt land är öde,
    dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
    i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
    en omstörtning av främlingar.
"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
När ni kommer inför mitt ansikte,
    vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
    [Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
Era nymånader och era [skenheliga] högtider
    avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
    jag är trött att bära (ta emot) dem.
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
    från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska),
Kom nu och låt oss tala med varandra,
    säger Herren (Jahve).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
    ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
    ska de bli vita som ull.
Herren (Jahve) vill gå till doms
    med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
    de fattigas rester finns i era hus.
Härskarornas Herren (Jahve Sebaot) ska ni hålla helig,
    och låt honom vara den ni vördar
    och låt honom vara den ni fruktar.
Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [Jes 26:14; Job 35:15; Hos 9:7],
    när ödeläggelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni fly för hjälp?
    Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)?
Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
    och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
    när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
För Herren (Jahve) har utgjutit över er en ande av djup sömn
    och har stängt era ögon.
Profeterna och era huvuden,
    siarna har han täckt över.
Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve) Israels Helige: "I (genom) omvändelse (återvändande) och ro (tränga ner)
    blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
    finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och tro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. shova) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också Jes 30:18.]
På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.
Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas,
    som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.
    [Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i Joel 1:4‑12 och Amos 7:1‑2.]
Ni föder agnar,
    ni ska föra fram stubb,
    er andedräkt är en eld som ska sluka er.
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
    "Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
    Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.
Och Jesaja sade till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.

Nu följer den femte av bokens sju delar. Den tredje och centrala delen (kapitel 36-39) är bokens kiastiska centrum. I ett kiastiskt mönster vänder temat efter den tredje delen, vilket gör att de fem och sex (kapitel 40-66) är bokens andra stora del. De flesta forskare är överens om att det sker ett skifte tematiskt här i kapitel 40, något helt stämmer överens med det kiastiska mönstret. Hittills har boken handlat om Jerusalem, fienden Assyrien och den nuvarande domen. Från och med nu handlar det om en kommande frälsning.

Goda nyheter för Jerusalem!

"Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra, inge nytt hopp till) mitt folk,"
    säger er Gud (Elohim).
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
    Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
    och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
    saknas inte en enda av dem.
Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahve),
    för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.
Se, ni är ingenting
    och ert arbete är ingenting,
    en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).
Vem har förkunnat från början för att vi ska veta (djup, intim kunskap),
    och från före tiden (innan tiden startade),
    för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som förkunnar,
    där finns ingen som talar om,
    där finns ingen som lyssnar till dina kungörelser.
Så säger Herren (Jahve),
    er återlösare, Israels Helige:
För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
    och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
    kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
    [Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
Jag är Herren (Jahve), er Helige.
    Israels skapare, er konung.
Bel [babylonisk avgud – Enlil, och senare Marduk] bugar, Nebo [avguden Nabu] böjer sig ner,
    deras avgudar är för djur och boskap,
ting som de bär omkring som blir en belastning,
    en börda som tröttar djuren.
Samla ihop er själva, allesammans och lyssna.
    Vem ibland dem har förkunnat dessa ting?
Han som Herren (Jahve) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
    och visa sin arm över kaldéerna.
    [Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11‑16.]
Så säger Herren: "Var är din mors skilsmässobrev som jag har sänt iväg henne med?
    Eller till vem av mina fordringsägare har jag sålt dig?
Se, för dina överträdelser blev du såld,
    och för dina synder skickades din mor iväg.
Se, alla ni som tänder en eld
    för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av era eldar
    och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
    – ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]
Se på Abraham, er far,
    och Sara som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
    men jag välsignade honom och förökade honom.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
    och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahve) vandrar framför er
    och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll]. [Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se 2 Mos 14:19. Han ledde också dem genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]
Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
    och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
    och ät det som är gott (ger näring)
    och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se Ps 89:2‑4]
För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar,
    och era vägar är inte mina vägar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.]
För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
    så är mina vägar högre än era vägar,
    och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
    Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
    och utför alla era sysslor.
Ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
    och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
    om ni fortsätter fasta på det här sättet.
På grund av era missgärningar
    har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
    så att han inte kan höra.
Eftersom era händer är befläckade med blod
    och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
    er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
Främlingar ska stå och mata dina hjordar
    och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se Sak 9:12],
    istället för vanära ska de sjunga av glädje. [Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".] Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
    evig glädje ska tillhöra dem.
Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,
    säger Herren (Jahve),
vilka ni har offrat över bergen
    och hädat mig med över kullarna.
Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.
er ska jag bestämma till svärdet,
    ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
    och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag aldrig hade behag till."
Ert namn ska lämnas ut till att användas
    som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonai Jahve) slakta er",
    men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Hör Herrens (Jahves) ord,
    ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
    som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
    så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
    och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
    ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
    för hans fiender.
De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens hus.
För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), så ska din säd och ditt namn bestå.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud: 'Ändra era vägar och era gärningar (gör en radikal förändring i era liv),
    så ska jag bo bland er på denna plats [i templet och i landet Israel].
Nej, bara om ni verkligen ändrar era vägar och era gärningar.
    Om ni handlar rätt mot varandra (dömer rättvist),
Om ni slutar med allt detta [och börjar leva efter budorden, se 2 Mos 20:13],
    då ska jag bo bland er på denna plats,
    i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.' "



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.