9008 – /ה (i)

?


Typ:
Hebreiska: (i)
Uttal: i
Talvärde: 5 (5)    ord med samma talvärde
Användning: 757 ggr i GT

Engelsk översättning

[?]

Engelsk beskrivning

Prefix hé interrogative

Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (757 st)


1 Moseboken (57)

Då sade han: "Vem har sagt att ni är nakna? [Ordet naken har samma hebreiska rot som ordet för listig, se 1 Mos 3:1.] Åt ni från trädet som jag förbjöd er att äta från?" [1 Mos 2:16–17]
Är det inte så att om du gör det som är gott (behagar Gud), då kan du lyfta din blick? Men om du inte gör det som är rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Den åtrår (längtar, sträcker sig efter att) dominera dig, men du måste råda (regera) över den."
Då sade Herren till Kain: "Var är din bror Abel?"
    Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
Sedan släppte han ut en duva (hebr. jonah) för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster."
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.]
Då föll Abraham ner på sitt ansikte och skrattade och sade i sitt hjärta: "Ska ett barn födas till honom som är 100 år gammal och ska Sarah som är 90 år bli gravid?"
Herren (Jahve) sade till Abraham: "Varför skrattar Sarah och säger – Ska jag som är gammal verkligen bära ett barn?
Är någonting för svårt för Herren (Jahve)? På den bestämda (avtalade) tiden ska jag komma tillbaka till dig, när tiden har gått runt (om ett år) och då ska Sarah ha en son".
Herren (Jahve) sade: "Ska jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
Abraham kom närmare och sade: "Vill du verkligen svepa bort de rättfärdiga med de onda?"
Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?"
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där."
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se 1 Mos 10:19, så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva.
Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sade: "Herre (Adonai), vill du slå även ett rättfärdigt land?
Sade han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sade själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Tjänaren sade till honom: "Om kvinnan inte är villig att följa med mig till det här landet, blir jag då tvungen att föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"
Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Han sade: "Vems dotter är du? Berätta, jag ber dig. Finns det plats i din fars hus för oss att övernatta?"
De kallade på Rebecka och sade till henne: "Vill du följa med denna man?"
    Hon svarade: "Jag vill gå."
Då sade Isak till Jakob: "Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte."
Och han sade: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Och Esau sade till sin far: "Har du inte någon välsignelse min far? Välsigna mig, även mig, min far." Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
Då frågade han dem: "Känner ni Laban (hebr. Lavan – betyder "vit"), Nachors son?"
    De svarade: "[Ja!] Vi känner honom."
Han frågade dem: "Är det väl med honom?"
    Och de svarade: "Det är väl, och se, Rakel, hans dotter, kommer med fåren."
Och Laban sade till Jakob: "Eftersom du är min bror, ska du inte tjäna mig för ingenting. Säg mig vilken lön jag ska ge dig."
Och det hände på morgonen att se, det var Lea, och han sade till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Och Jakobs vrede upptändes mot Rakel och han svarade henne: "Är jag i Guds (Elohims) ställe, som inte har låtit dig få frukt i din livmoder?"
Och hon [Lea] sade till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit bort min man? Ska du nu också ta bort min sons alrunor ("kärleksäpplen")?"
    Och Rakel sade: "[Okej.] Därför ska han ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
Då svarade Rakel och Lea: "Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom?
Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick i betalning för oss.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
Och de sade: "Ska någon få hantera vår syster som en sköka?"
Hans bröder sade till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
Han berättade det för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sade till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?"
Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
De sade till honom: "Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den."
    Josef sade till dem: "Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Berätta den (drömmen) för mig."
Farao sade till sina tjänare: "Kan vi finna en man som denna, en man som har Guds (Elohims) Ande i sig?"
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] sade: "Varför har ni gjort så ont mot mig att ni har talat om för mannen att ni hade ännu en bror?"
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Han frågade dem om deras hälsa och sade: "Är allting väl med er far, den gamle mannen som ni talade om? Lever han fortfarande?"
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sade: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sade vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek, trofasthet – chanan) mot dig min son."
Är det inte denna som min herre dricker ur och genom vilken han verkligen blir gudomlig? Ni har gjort ont som har gjort detta."
Josef sade till dem: "Vad är det som ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"
Min herre frågade sin tjänare och sade: 'Har ni en far eller en bror?'
Josef sade till sina bröder [på hebreiska]: "Jag är Josef! Lever min far fortfarande?" Hans bröder kunde inte svara honom, de stod där förskräckta (chockade) framför honom.
Men Josef svarade dem: "Var inte rädda, skulle jag ta Guds plats?

2 Moseboken (11)

Då sade hans syster [Mirjam] till faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk ammande kvinna, så hon kan amma barnet åt dig?"
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
    Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
Herren (Jahve) sade till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren?
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Mose gick hem till sin svärfar Jetro och sade: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
    Jetro sade till Mose: "Gå i frid (var välsignad)."
Faraos tjänare sade till honom: "Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?"
och de sade till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
Var det inte det vi sade i Egypten? Vi sade: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Hebreiska ordet massa betyder fresta och pröva. Ordet meriva betyder strida, provocera.]
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?

3 Moseboken (1)

Och Aron sade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahves) ögon?

4 Moseboken (33)

Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder?
Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?"
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."
Men Mose sade till honom: "Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahves) folk var profeter så att Herren (Jahve) skulle ha lagt sin ande över dem!"
De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen."

och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont), och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);
och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt." [Vers 17bb–20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]
Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett [krigs-]byte, är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?"
det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) Tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem,
är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss?
Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
Och de föll ner på sina ansikten och sade: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?"
Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) Tabernakel dör. Ska vi helt förgås?"
Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sade till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?"
Och åsnan sade till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sade: "Nej."
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och han svarade och sade: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun?"
Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
    inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
    Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
Men Bileam svarade och sade till Balak: "Talade jag inte om för dig och sade att allt som Herren (Jahve) talar, det måste jag göra?"
Och Bileam sade till Balak: "Sade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sade:
Och Mose sade till dem: "Har ni räddat kvinnorna levande?
Och Mose sade till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?

5 Moseboken (13)

För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva [1 Mos 14:5]. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabba [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln. [Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm.]
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Är de inte på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången i kananéernas land som bor i Arava mittemot Gilgal bredvid Mores terebinter [1 Mos 12:6]?
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve) ni dåraktiga folk utan vishet? Är Han inte er far som har fött er? Har Han inte gjort (skapat) er och planterat (etablerat) er?
Är inte detta lagt i förvar hos mig,
    förseglat i min skattkammare?

Josua (5)

Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]: Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör]. [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16–23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6–9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16–18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2–4:17; Dom 6:11–23] Och Josua gick till honom och sade till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Och solen stod stilla
    och månen stannade
    till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars ["den rättfädiges"] bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahves) församling,
Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd."

Domarboken (35)

för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte."
De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzva) som han befallt deras fäder genom Mose hand.
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?'
Och Debora sade till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"
Och han sade till henne: "Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej."
"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
    Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
    till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
    två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den styrka (hebr. koash) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
Och Joash sade till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: "Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska dödas före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet."
Och han sade till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Och han kom till Sukkots män och sade: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?"
"Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött."
Men olivträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min fetma som ärar Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?
Men fikonträdet sade till dem: Skulle jag lämna (överge) min sötma och min goda frukt och gå och svaja över träden?
Men vinrankan sade till dem: Skulle jag lämna (överge) mitt vin som gläder Gud (Elohim) och människor och gå och svaja över träden?
Och Gaal, Eveds son, sade: "Vem är Avimelech och vem är Shechem, att vi skulle tjäna honom? Är inte det Jerubaals son? Och Zevul hans härförare? Ni kan tjäna Chamors män, Shechems far, men varför ska vi tjäna honom?
Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
Och Herren (Jahve) sade till Israels söner:
"Har inte [jag räddat/frälst er från dessa sju länder/folk:]
    från Egypten (hebr. mitsrajim; betyder bokstavligt belägring, inträngdhet) [2 Mos 1–14]
    och från amoreen [4 Mos 21:3]
    och från Ammons söner [genom Shamgar, se Dom 3:12]
    och från filistéerna
Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Var det inte ni som hatade mig och drev ut mig från min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, när ni är i knipa?"
Ska du nu ta i besittning det som Kemosh, din gud har gett dig att besätta? Vemhelst Herren vår Gud (Jahve Elohim) har förflyttat framför oss, dem ska vi besätta.
Och är du nu bättre än Balak, Tsippors son Moavs kung? Tvistade han någon gång med Israel eller stred han mot dem?
Och giladiterna tog Jordans vadställen [Dom 3:28] mot Efraim och det blev så att när någon av Efraims flyktingar sade: "Låt oss gå över", sade Gileads män till honom: "Är du en efraimit?" Om han sade: "Nej,"
Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
    Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
Men hans far och hans mor sade till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
    Men Simson sade till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon." [Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1–5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]
Och det skedde på den sjunde dagen att de sade till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"
Och hennes far sade: "Jag tänkte verkligen att du hatar henne, därför gav jag henne till din kompanjon [som ansvarade för festligheterna kring bröllopet]. Är inte hennes yngre syster vackrare än hon? Ta henne [den yngre], jag ber dig, istället för henne [din hustru]."
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
    Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Och de sade till honom: "Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på."
Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Laish område, och sade till sina bröder: "Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se 2 Mos 28:4–6] och en terafim (husgud) [Dom 17:5] och en skuren avbild och en gjuten avbild [Dom 17:3]? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra."
Och de sade till honom: "Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se Dom 17:10; 1 Mos 45:8] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?"
Och Israels söner gick upp och de grät inför Herrens (Jahves) ansikte till kvällen och de frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska vi ännu en gång komma nära och strida med vår bror Benjamins söner?"
    Herren (Jahve) svarade: "Gå upp mot honom."
Och Pinchas, Elazars son, Arons son stod inför den i dessa dagar och sade: "Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?"
    Herren (Jahve) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."

Rut (8)

Men Noomi svarade: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens hand har drabbat mig."
Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem.
    När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: "Kan det vara Noomi?" [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se Rut 4:14–15.]
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
    Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31. Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]
Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
Boas är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. Ikväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.

1 Samuelsboken (44)

Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
Och det kom en gudsman [inte namngiven; uttrycket "gudsman" är vanligt, se 5 Mos 33:1; Dom 13:6] till Eli och sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Uppenbarade jag mig för dina fäders hus när de var i Egypten, slavar i faraos hus?
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
När de gick upp till staden [Rama] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sade till dem:"Är siaren här?"
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sade [vers 1b–8 är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]: "Är det inte Herren (Jahve) som har smort dig till att bli furste över hans arv?
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sade folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och en man på samma plats svarade och sade: "Och vem är deras far?" Därför blev det ett talesätt: "Är Saul också bland profeterna?"
Därför frågade de Herren (Jahve) vidare: "Är det någon mer man som kommit hit?" Och Herren (Jahve) svarade: "Se han har gömt sig själv bland redskapen."
Och Samuel sade till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahve) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
    Och hela folket ropade och sade: "Länge leve kungen."
Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personigen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
Så Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
Men folket sade till Saul: "Ska Jonatan dö? Vem har gett denna stora seger till Israel? Bort med det, Herren (Jahve) lever, inte ett hårstrå ska falla från hans huvud till marken, för han har stridit tillsammans med Gud (Elohim) idag."
Och Samuel sade: "Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahve) har smort dig till kung över Israel,
Men Samuel svarade:
"Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer
    som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst?
Se, lydnad är bättre än offer
    och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.
Och Samuel sade till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar?" Och han sade: "Den yngste återstår men se, han vaktar fåren."
    Och Samuel sade till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Och en israelisk man sade: "Har ni sett denne man som kommer fram? För att håna Israel kommer han upp. Och det ska ske att den man som dödar honom, ska kungen förläna stor rikedom och ska ge honom sin dotter och göra hans fars hus skuldfritt (skattebefriat) i Israel."
David svarade: "Vad har jag gjort nu? Var det inte bara en fråga (ett ord)?"
Filistén sade till David: "Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig med trästavar?" Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och han tog även av sig sina [kungliga] kläder, och han profeterade även framför Samuel och han låg ner naken hela dagen och hela natten. Därför säger man: "Är även Saul bland profeterna?" [Tre gånger hade Guds Ande kommit över de utsända tjänarna. Men Saul förstod inte att Gud var med David, utan gick då själv till Rama för att personligen ta livet av David. Detta är tolvte försöket att döda David. Det är inte troligt att Saul klädde av sig naken, istället tog han av sig sina kungliga kläder, se 2 Sam 6:20. Gud ödmjukade Saul. Berättelsen visar att det går att ha andliga erfarenheter, men det krävs omvändelse och ett verkligt överlämnade för att förvandla sitt liv. Frasen "Är även Saul bland profeterna" återfinns även i 1 Sam 10:10–12.]
Och Sauls vrede upptändes mot Jonatan och han sade till honom: "Du son till en motsträvig upprorsmakare, visste jag inte att du har valt Jishajs son till din egen skam och till din mors nakenhets skam?
Och när pojken hade kommit till platsen för pilen som Jonatan skjutit, ropade Jonatan efter pojken och sade: "Är inte pilen framför dig?"
Och Achishs tjänare sade till honom: "Är inte detta David, landets kung? Sjunger de inte om honom när de dansar och säger:
Saul har slagit sina 1 000,
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
[Han fortsätter sarkastiskt:] Saknar jag dårar eftersom ni har fört denne galning inför mig för att visa upp sin dårskap? Ska en sådan komma in i mitt hus?" [Väl fri begrundar David dessa händelser och förstår att han handlat utifrån människofruktan, snarare än gudsfruktan, se Ps 56:4‑5. Han ödmjukar sig under Gud och skriver Psalm 56. Kanske i samband med detta, eller senare, skrivs Psalm 34. Här prisar David Gud för hur han har befriat honom, trots hans fruktan och synd, och vill visa på hur en rätt och sund gudsfruktan gör att vi inte behöver vara rädda för något. Se Ps 34 och Ps 56.]
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Kommer Qilas män att ge mig i hans hand? Ska Saul komma ner som din tjänare har hört? Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) jag ber dig (vädjar) berätta för din tjänare."
    Då sade Herren (Jahve): "Han ska komma ner."
David frågade igen: "Kommer Qilas män att ge mig i Sauls hand?"
    Och Herren (Jahve) svarade: "De ska ge dig i hans hand (lämna ut dig)."
Men några zifiter [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] drog upp till Saul i [hans hemstad] Giva och sade: "Gömmer sig inte David bland oss i fästena (bergfästena – hebr. masad) i skogen, på Chachilas kullar som ligger i södra Jeshimon?
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
Zifiterna [en klan från staden Zif, strax sydost om Hebron] kom till Saul i Giva och sade: "Gömmer inte David sig själv bland Chachilas kullar som är före Jeshimon?"
Och David ropade till folket och till Avner, Ners son, och sade: "Svarar du inte Avner?"
    Och Avner svarade och sade: "Vem är du som ropar till kungen?"
Och David sade till Avner: "Är inte du en tapper man? Och vem är lik dig i Israel? Varför har du då inte vakat över din herre kungen? För det kom en från folket för att fördärva kungen, din herre."
Och Saul kände igen Davids röst och sade: "Är detta din röst min son David?"
    David svarade: "Det är min röst, min herre kungen."
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Är inte denne David han som de sjunger den ene till den andre i dansen och säger:
"Saul har slagit sina 1 000
    och (men) David sina 10 000?" [1 Sam 18:7]
Och David frågade Herren (Jahve) och sade. "Ska jag jaga efter denna trupp? Ska jag övervinna dem?" Och han svarade honom: "Jaga, för du ska övervinnande (med säkerhet) övervinna dem och ta tillbaka allt utan förlust."
Och David sade till honom: "Kan du föra ner mig till denna armé?"
    Han svarade: "Lova (ge mig din ed) vid Gud (Elohim) att du inte dödar mig och inte lämnar mig i min herres händer och jag ska föra ner dig till denna armé."

2 Samuelsboken (43)

Och det skedde efter detta att David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå upp till någon av Juda städer?"
    Herren (Jahve) svarade honom: "Gå upp."
    Då frågade David: "Till vilken ska jag gå upp?"
    Och han sade: "Till Hebron (Chevron)."
Och Avner tittade bakom sig och sade: "Är det du Asahel?" Och han svarade: "Det är jag."
Och Avner ropade till Joav och sade: "Ska svärdet sluka för alltid? Vet du inte att det slutar i bitterhet? Hur länge ska det dröja tills du ber folket att återvända från att följa sina bröder?"
Och Avner blev mycket arg över Ishboshets ord och sade: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
Och kungen mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) över Avner och sade [sjöng följande klagosång]:
"Skulle Avner dö som en dåre dör?
Och kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att det är en furste och en stor man som har fallit i Israel idag?
Hur mycket mer när onda män har dödat en rättfärdig människa i hans eget hus på hans säng, ska jag inte utkräva hans blod av er hand och ta bort er från jorden?"
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
    Och Herren (Jahve) sade till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
"Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Och David sade. "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) för Jonatans skull?"
Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sade till honom: "Är du Tsiva?"
    Han sade: "Din tjänare är han."
Kungen frågade: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?"
    Tsiva svarade kungen: "Jonatan har fortfarande en son som är förlamad i sina båda fötter."
Men Ammons söners furstar sade till Chanon, deras herre: "Tror du verkligen att David vill hedra din far, genom att han har sänt tröstare till dig? Har inte David skickat sina tjänare till dig för att utforska staden och bespeja och omstörta den?"
Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sade: "Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?" [Han var en av Davids officerer som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet BatSheva betyder "löftets dotter".]
Och man berättade för David och sade: "Orija gick inte ner till sitt hus." David sade till Orija: "Har du inte kommit från en resa? Varför går du inte ner till ditt hus?"
kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: 'Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren?
Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
Men när David såg att tjänarna viskade med varandra förstod David att barnet var dött och David sade till sina tjänare: "Är barnet dött?"
    De svarade: "Han är död."
Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
Och han sade till honom: "Varför kungens son har du blivit så klen (mager) från dag till dag? Vill du inte berätta för mig?"
    Och Amnon sade till honom: "Jag älskar Tamar, min bror Avshaloms syster."
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
Och kungen sade till prästen Tsadoq: "Ser du? Återvänd till staden i frid (shalom) och Achimaats, din son och Jehonatan, Evjatars son, dina två söner med dig.
Och med dig där har du Tsadoq och Evjatar, prästerna. Därför ska det vara så att allt som du hör från kungens hus ska du berätta för Tsadoq och Evjatar, prästerna.
Och för det andra, vem ska jag tjäna? Ska jag inte tjäna inför hans son? Som jag tjänade inför din far så ska jag vara inför ditt ansikte."
Och Choshaj kom till Avshalom och Avshalom talade till honom och sade: "Achitofel har talat på detta sättet, ska vi göra som han säger eller inte? Tala du."
Och kungen sade till kushiten: "Är det väl med ynglingen Avshalom?"
    Och kushiten svarade: "Min herre kungens fiender och alla som reste sig mot dig för att skada dig är som den ynglingen är."
Och säg till Amasa: "Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe."
Men Avishaj, Tserojas son svarade och sade: "Borde inte Shimi dödas för detta, eftersom han förbannade Herrens (Jahves) smorde?"
Och David sade: "Vad har jag att göra med dig, Tserojas son, att du idag skulle bli min advokat? Ska någon man dödas i Israel idag? Vet inte jag att jag är Israels kung idag?"
Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
Och alla Juda män svarade Israels män: "Eftersom kungen är nära släkting till oss, varför är ni arga för denna sak? Har vi ätit på kungens bekostnad eller har någon gåva getts till oss?"
Och Joav sade till Amasa: "Shalom (är det väl med dig) min bror." Och Joav tog Amasa i skägget med sin högra hand för att kyssa honom.
Och han kom nära henne och kvinnan sade: "Är du Joav?"
    Han svarade: "Det är jag."
    Hon sade till honom: "Hör din tjänarinnas ord."
    Han sade: "Jag lyssnar."
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."

1 Kungaboken (34)

Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor och sade: "Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David vår herre vet det inte?
Gå in till kung David och säg till honom: Har inte du min herre kung svurit (avlagt ed) till din tjänstekvinna och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron? Varför regerar Adonija nu?
Och Adonijaho, hagitens son kom till Batsheva, Salomos mor, och hon sade: "Kommer du fredligt?"
    Och han sade: "Fred." [Här använder Batsheva ordet shalom i bestämd form och Adonijaho svarar med shalom i obestämd form].
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Kan då verkligen Gud bo på jorden? [Nej, självklart inte] Se, himlarna och himlarnas himlar [hela universum till sin yttersta gräns], de kan inte rymma dig, hur mycket mindre detta hus som jag har byggt!
Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika).
Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
Vad mer finns om Rechavams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerovam.
Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben.
Vad mer finns om Nadavs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Baashas gärningar, och vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Elas gärningar, och allt som han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Zimris gärningar, och hans förräderi som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Omris gärningar, och vad han gjorde och den styrka som han visade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och det skedde, som om det vore en lätt sak för honom att vandra i Jerovams, Navats sons synder, att han tog till hustru Izevel (Isebel), Etbaals dotter, sidoniernass kung, och gick och tjänade Baal och tillbad honom.
Elia ropade till Herren och sade: "O Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle dö?"
Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sade: "Är det du min herre Elia?"
Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Izevel slaktade Herrens (Jahves) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahves) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten?
Och det hände när Achav såg Elia att Achav sade till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda)?
Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahav och sade: "Så säger Herren (Jahve): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sin huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Benhadad säger: Jag ber dig, låt mig leva." Och han sade: "Lever han? Han är min bror."
Och männen tog det som ett tecken och skyndade att ta det från honom och de sade: "Din bror Benhadad." Och han sade: "Gå och hämta honom." Och Benhadad kom till honom och han fick honom att gå upp i sin vagn.
Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
Och Ahav sade till Elia: "Har du funnit mig, min fiende?" [Hälsningen liknar den i 1 Kung 18:17, men nu är det inte längre "orosstiftare" utan "fiende".]
    Och Elia svarade: "Jag har funnit dig eftersom du har gett dig till att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
"Ser du hur Ahav ödmjukar sig själv inför mig? Eftersom han ödmjukar sig själv inför mig ska jag inte föra fram det onda i hans dagar, utan i hans söners dagar ska jag föra det onda över hans hus."
Och Israels kung sade till sina tjänare: "Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?"
Och han sade till Jehoshafat: "Vill du gå med mig till Ramot-Gilead och strida?" Och Jehoshafat sade till Israels kung: "Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
Och Israels kung samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sade till dem: "Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?"
    Och de sade: "Gå upp för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
Men Jehoshafat sade: "Finns det inte någon Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga honom?"
Och när han kom till kungen sade kungen till honom: "Michajeho, ska vi gå till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?"
    Och han svarade honom: "Gå upp och segra, och Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand."
Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Sade jag inte till dig att han inte skulle profetera gott om mig, utan ont?"
Och vad mer Achav sade och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika.
Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika.

2 Kungaboken (62)

Men en Herrens (Jahves) ängel sade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och säg till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov?
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Resten av Achazejahos förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?
Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sade till dem: "Sade jag inte till er: Gå inte?"
Och han gick och sände till Jehoshafat, Juda kung och sade: "Moavs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moav?"
    Han svarade: "Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
Men Jehoshafat sade: "Finns ingen Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahve) genom honom?"
    Och en av Israels kungs tjänare svarade och sade: "Elisha, Shafats son är här som hällde vatten över Elias händer."
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: 'Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?' "
    Hon svarade: "Frid (Shalom)."
Och hon sade: "Har jag önskat en son av min herre? Sade jag inte: Bedra mig inte?"
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min fader", sade de, "om profeten hade sagt åt dig att göra något svårt (ett hjältedåd), visst hade du varit villig att göra det då? Visst borde du då vara glad att han bara sade: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sade: "Är allt i sin ordning?"
Men han [Elisha] sade till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor?
Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte tala om för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
Och Israels kung sade till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
Och han svarade: "Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och gå till deras herre."
Han svarade: "Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?"
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sade han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sade: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och kungen sade till Chazael: "Ta en gåva i din hand och gå och möt gudsmannen och fråga Herren (Jahve) genom honom och säg: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
Och Chazael gick och mötte honom och tog en gåva i sin hand av allt Damaskus goda – 40 lastade kameler, och kom och stod inför honom och sade: "Din son Benhadad, Arams kung, har sänt mig till dig och sagt: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
Vad mer finns om Jorams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Jehu kom till sin herres tjänare och en av dem sade till honom: "Shalom (är allt väl)? Varför kom denne dåre till dig?" Och han sade till dem: "Ni känner mannen och vad han babblar."
Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sade: "Jag ser en trupp."
    Och Joram sade: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
Och en gick på hästryggen och mötte honom och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
    Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sade: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
Och det skedde när Joram såg Jehu att han sade: "Shalom (står allt väl till) Jehu?" Och han sade: "Vilken shalom, så länge din mor Izevels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
Och när Jehu kom in i porten sade hon: "Shalom (står allt väl till) Zimri, din herres mördare?"
Och när han gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom och han hälsade honom och sade till honom: "Är ditt hjärta rakt, som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav sade: "Det är det." "Och är det det, ge mig din hand." Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen.
Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoachaz gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Joash gärningar, och vad han gjorde och hans styrka varmed han stred mot Amatsija, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Amatsjahos gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Azarjahos (Azarjas/Ussias) gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Menachems gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jotams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?' [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"

Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Charan och Retsef och Edens söner som var i Telassar?
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
Och Hiskia sade till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord är gott som du har talat." Och han sade: "Är det inte så att fred (shalom) och sanning ska råda i mina dagar?"
Vad mer finns om Hiskias gärningar och hans styrka och hur han gjorde dammen och kanalen (Hiskias tunnel) och förde in vatten i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Amons gärningar som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.

1 Krönikeboken (8)

Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
    Herren (Jahve) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand."
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig."
Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."
"Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk.

2 Krönikeboken (22)

Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nebats son.
Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
Har ni inte drivit bort Herrens präster, Arons söner, och leviterna och själva gjort er präster, så som andra folk gör? Vem som än kommer med en ungtjur och sju baggar för att bli prästvigd får bli präst åt de gudar som inte är gudar.
Var inte nubierna och libyerna en stor här med vagnar och ryttare i mängd? Men han gav dem i din hand för att du stödde dig på Herren,
Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden."
Då samlade Israels kung profeterna, 400 män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand."
Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?"
När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand."
Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"
Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sade till honom: "Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig.
Han sade: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot.
Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid?
Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år.
När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren er Gud?
Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand.
Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld?
Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand?

Esra (2)

ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly?

Nehemja (10)

Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sade: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
Jag svarade: "Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, 2 Mos 21:13–14; 1 Kung 1:50–53; 2:28–34; 2 Krön 26:16–20; 27:2.] Jag går inte in dit." [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.]
Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.
Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"

Ester (3)

Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].
Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till slottet och banketten med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [Est 2:23; 6:1].

Job (95)

Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
Åklagaren (Satan) svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar (vördar) Gud?
Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk. Hans boskapshjordar breder ut sig över hela landet.
Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
"Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)?
    Men vem kan avhålla sig från prat (hebr. milah)?
Är inte din vördnad din förtröstan,
    ditt hopp och redbarhet dina vägar?
"Ska en dödlig man vara rättfärdig inför Gud (Eloha)?
    Kan en människa vara ren inför sin skapare?
Är inte deras tältlina (hebr. jeter) uppryckt i dem?
    De dör och det utan vishet."
Ropa, jag ber dig, finns det någon som svarar dig?
    Och till vem från de heliga [till vilken gudom, himmelskt väsen eller ängel, se Job 1:6] vänder du dig (ropar du till)?
Skriar vildåsnan över sitt gräs?
    Eller råmar oxen över sitt foder (hebr. belil)?
Kan man äta [det som är] smaklöst (hebr. tafel) från utan salt,
    när det finns smak i saliv (rir) äggvita (hebr. challamot; ordet används bara här).
Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting,
    varje utväg (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshija) är stängd för mig.
    [Utväg har att göra med mental förmåga, se Job 5:12; 11:6]
Har jag sagt: "Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
Tänker ni märka ord (mitt prat – hebr. milah)
    och betrakta en förtvivlad mans ord (hebr. emer) som luft?
Bor orätt på min tunga?
Är inte människans liv som ett krig (militärtjänst)
    och hans dagar är som dagarna för en hyrd [lejd arbetare/krigsman]. [Versen saknar verb, men betydelsen är klar – livet är hårt (som ett krig eller krigsman) och dagarna är långa och arbetsamma som lejd arbetare. Hebreiska ordet sachir används både om inhyrda militärer och daglönare som arbetar hårt för en låg lön utan någon del av segern eller vinsten.]
Är jag ett hav eller en orm [Leviatan (Job 3:8) och Rahav (Job 9:13)],
    eftersom du sätter en väktare över mig?
Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokiga) påbud (bindande juridiska beslut)?
    Eller har den Allsmäktige förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?
Ska inte de undervisa dig och säga till dig
    och från deras hjärta frambringa prat (hebr. milah)? [Den negativa partikeln (hebr. lo) gör att de tre verben förväntas få ett jakande svar. "Ja", de ska undervisa dig (som du bad om, se Job 6:24). "Ja", de ska säga. "Ja", de ska frambringa prat och ord, vilket är just det som följer nu i vers 11–19.]
-
[Lär dig från papyrusplantan:]
Hög papyrus (vass – hebr. gome) växer inte i kärr (saga, finns bara här)
    sjögräs (vass – hebr. acho) [växer inte] utan vatten.
[Tycker] du att det är gott (ordagrant: Är det gott till dig) eftersom du förtrycker,
    eftersom du föraktar din hands möda
    och strålar (lyser) över de ondas råd?
Har du ögon av kött?
    Eller brukar du se som människor ser?
[Är] dina dagar som människors dagar?
    Eller [är] ditt år som en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) dagar? [Denna vers saknar verb.]
Har du inte hällt ut mig (låtit mig strömma) som mjölk
    och som ost låtit mig stelna (koagulera)?
Är inte mina få dagar nästan över (sluta)
    och sätt (lämna) från mig och gör (så att jag kan göra) mig lite glad (balag),
Är det inte örats uppgift att pröva pratet (hebr. milah),
    på samma sätt som munnen prövar matens smak?
[På ett ögonblick känner man skillnad mellan sött och surt, på samma sätt kan man på en gång skilja mellan dåraktigt och vist tal, mellan mänsklig vishet och Guds vishet.]
När en människa dör, finns det då liv efter döden? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).
Ska en vis svara med flyktig kunskap
    och fylla sin buk med östanvind?
Är du den första människa som föddes,
    eller kom du till före kullarna?
Har du lyssnat på Guds (Elohas) rådslut?
    Har du hållit tillbaka visheten till dig själv?
Är Guds (Els) rådslut för små för dig
    och är orden varsamma med dig?
När ska vindens ord ta slut? [Elifas inledde sit tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2]
    Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar?
För min del, är min klagan till en människa?
    Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?
Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)? Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).
Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen, har ni inte synat deras kännetecken?
Ingen kan räkna hans här (ordagrant: "finns det antal till hans här")?
    Hans ljus skiner på alla (ordagrant: "och över vem stiger inte hans ljus upp")?
Är det inte olycka till förvrängaren
    och katastrof till den som gör falskhet (ordagrant tomhet, det som ingenting är)?
Har inte han sett mina vägar
    och räknat mina steg?
Har inte han som har skapat mig i livmodern skapat honom?
    Och har inte den Ende skapat oss i livmodern?
Ska den som hatar rätt regera?
    Ska du fördöma honom som är rättfärdig och mäktig (hebr. kabir)?
Är det lämpligt att säga till en kung: ’Du är usel?
    Eller till en ädling: ’Du är ond?
Antar till Gud (El) och säger:
    ’Jag har burit tuktan utan att förolämpa,
Ska du avvisa hans belöning?
    För du är ovillig och måste välja
    och inte jag, tala därför det du vet.
Förbered ditt rop (shoa), inte guld
    och all styrka (maamats - finns bara här) och vigör (koach).
Har du någon gång i ditt liv befallt morgonen att komma,
    eller informerat om var morgonen ska gry,
Har du stigit ner till havets källor
    eller vandrat på djupets botten?
Har dödens (dödsrikets) portar öppnats (avslöjats) för dig,
    har du sett portarna till det djupaste mörkret (dödsskuggans portar)? [Job 10:21; Job 26:6]
Har du stigit in i snöns förråd?
Har du sett haglets [vapen-]förråd,
Har regnet någon far?
Vem har fött daggens droppar?
Kan du knyta samman Sjustjärnorna [stjärnhopen som också kallas Plejaderna],
    eller lossa Orions bälte?
Låter du stjärnkonstellationer [kanske en speciell grupp stjärnor – hebr. mazzeroth] gå upp i rätt tid,
    leder du björnen [Stora Björn] och hennes ungar?
Känner du himlens lagar,
    kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden? [De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se 1 Mos 8:22. Sjustjärnorna är förknippade med våren och Orion med vintern.]
Kan du ropa [ge en order] till molnen,
    så att en flod av vatten täcker dig?
Kan du skicka efter blixtar,
    som svarar dig: "Här är vi"?
Är det du som jagar byte för lejonhonan,
    och stillar de unga lejonens hunger [Ps 104:21],
Vet du tidpunkten när stenbockarna (stengetterna) ska föda?
Vakar du över de vilda hindarna när de kalvar?
Skulle vildoxen (buffeln) vilja bli din tjänare?
Stannar han [villigt kvar] intill stallet (vid krubban) över natten?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm,
    så den plöjer dina dalar [där den bördiga marken är i Mellanöstern]
    och följer efter dig?
Kan du lita på honom, hans styrka är ju stor?
    Kan du överlämna arbetet åt honom?
Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
    och samla den vid tröskplatsen?
Har du gett hästen dess styrka?
Har du klätt hans hals med en fladdrande man? [Hebreiska ordet för "fladdrande man" är rama och används bara här i hela Bibeln. Grundordet är raam som betyder åska och att skaka. Ordet beskriver troligen hur hästens hals skakar och manen fladdrar när hästen rusar fram.]
Är det du som lärt honom hoppa likt gräshoppor [när han galopperar fram som en svärm gräshoppor]?
Hans stolta frustande väcker förfäran.
Är det din vishet som får falken att flyga
    och med utbredda vingar styra mot söder? [På samma sätt som det svenska ordet falk innefattar olika arter gör också det hebreiska det. Troligtvis är det rödfalken som det syftas på här. Det är en mindre falk som häckar i Mellanöstern men tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara. Exakt hur fåglarna orienterar sig är ännu inte helt klarlagt, men man vet att fåglar använder sig av flera metoder som jordens magnetfält, stjärnbilder, solen och månen, polariserat ljus och visuellt minne av geografiska kännemärken som exempelvis kustlinjer.]
Ska du, den som tvistar med den Väldige (Allsmäktige – hebr. Shaddai), tillrättavisa honom?
    Låt den som anklagar Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] svara på detta.
Tänker du annullera (upphäva) min rättvisa? [Är jag orättvis?]
Dömer du mig skyldig
    för att själv stå rättfärdig?
Kan du föra in ett rep (sävstrå) i hans nos,
    eller genomborra käftarna med en hake (törne)?
[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
    eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
Skulle den skriva ett kontrakt,
    så den blev din slav för alltid?
Kan du leka med honom som med en fågel [tämja den till att bli ett husdjur],
    och hålla honom i band åt dina tjänsteflickor (pigor)?
Kan du fylla hans hud med harpuner
    och hans huvud med fiskspjut?
Se, [den som tror sig kunna attackera Leviatan] hans hopp blir om intet,
    gör inte blotta åsynen att han fälls till marken [i skräck]?

Psaltaren (31)

Herren (Jahve) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
    kan det förkunna din trofasthet (sanning)?
    [På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se 1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19.]
skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
    han som känner hjärtats alla hemligheter?
Äter jag tjurars kött
    eller dricker jag getters blod?
Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sade att David gömmer sig själv bland vårt folk. [1 Sam 23:19; 26:1] [Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se 1 Sam 23:15–28.]
-
Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
    Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)?
    [Ordet för "snava" är "daha" som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
    i de levandes ljus.
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
    Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?
[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt?
    Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid?
    Har hans löften upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
Har Gud (El) glömt att vara nådig,
    eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (ömsinta nåd)? [Barmhärtighet (hebr. rachamim) kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet tillslutit kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sade:
    Kan Gud duka ett bord i öknen?
Se, han slog klippan så att vatten kom ut
    och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
    eller ska han förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12–13, 31]
Ska du vredgas (från ordet näsborre, att "andas kraftigt") för alltid?
    Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
    Eller ska skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) resa sig och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Berättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
    om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)? [Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar bort. Se även Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11.]
Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
    Och din rättfärdighet i de glömdas land?
Han som formade örat,
    skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
    skulle han inte se?
Han som tuktar nationer,
    skulle han inte korrigera?
    Ja, han som lär människan kunskap?
Ska de ondas säten (domarstolar), som främjar ont uppsåt med sina lagar,
    ha gemenskap med dig?
Har inte du Gud (Elohim) förkastat oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?
Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve),
    och avsky dem som gör uppror mot dig?

Ordspråksboken (8)

Kan man bära eld (brinnande ved) i famnen
    utan att kläderna tar eld?
Är det inte så att fru vishet ropar,
    och fröken förstånd höjer sin röst?
    [I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri,
    inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]

Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
    men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet). [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Jag har skrivit trettio punkter (regler)
    för att ge råd (planer, strategier)
    och kunskap (insikt, urskillningsförmåga).
Om du bara fäster din blick på (fokuserar på) materiell rikedom,
    så är den plötsligt borta. Den har fått vingar och flyger i väg som en örn mot himlen.
Säg inte: "Vi visste ingenting."
    Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
    Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar.
Vittna inte mot din nästa (granne) utan orsak,
    på så sätt bedrar du med dina läppar.
så är en man som lurar sin granne
    för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.

Predikaren (3)

och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen. Detta är också fåfängt.
även om han lever tusen år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.

Höga Visan (1)

Jag gick ner till min trädgård med valnötsträd [ordagrant "nötter", men valnötsträd var vanliga på denna tid och har genom alla tider ansetts vara den finaste nötsorten]
    för att se på dalens gröna plantor,
för att se om vinet knoppades
    och om granatäppelträden hade fått blommor.

Jesaja (48)

Då sade Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achas och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]?
Och när de säger till dig: "Rådfråga andarna [demonerna] och familjeandarna [släktdemonerna], som piper och som muttrar, ska inte ett folk söka sin Gud (Elohim)? Ska de rådfråga de döda för de levandes räkning,
För han [deras kung] säger:
"Är inte alla mina furstar kungar?
Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se 1 Mos 10:10] som Karkemish [vid Eufrats, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]?[Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra följt av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även Jes 46:2. Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i Jes 17:1–3.]
Skulle jag inte kunna göra
    – som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
    också mot Jerusalem och hennes avgudar?"
Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
    Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
    eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
    stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
    som skakade kungariken,
Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?
Har han slagit honom
    som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
    efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
    Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
Nej, när han har gjort marken slät,
    då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår dit vete i rader
    och korn på dess bestämda plats
    och speltvete i dess kant,
Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare? [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
Har ländernas gudar befriat dem som min far har fördärvat, Gozan och Charan och Retsef och Edens söner som var i Telashar?
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
Vet du inte?
    Hör du inte?
Har det inte blivit sagt till dig från begynnelsen?
    Har ni inte förstått jordens grundvalar?
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
    Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
    skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
    hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
    Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
    inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]!
    Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3–4; 35:5–8],
    strömmar (floder) i öknen.
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
    så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
    "Är där inte en lögn i min högra?"
Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
    som en krukskärva bland jordens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
    eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
Du har hört allt detta och sett det,
    ska du inte förkunna det? Jag har förkunnat för dig nya ting från denna tid,
    ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
    Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
    så skulle jag aldrig glömma dig.
Ska bytet tas från den mäktige
    eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
    Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa [Jes 59:1]?
    Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
    jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
    eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
    [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
Är du inte den som torkade upp havet,
    de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
    för de återlösta att passera över? [2 Mos 14:21–22]
Mot vem hånar ni (skrattar ni åt; gör er lustiga över)?
    Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
    och falskhetens säd (avkomma)?
I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting? [Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket misshagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
    För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
    Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
Är det den här sortens fasta jag vill ha?
    En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
    en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)? [Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]
Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting Herre (Jahve)?
    Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
Skulle jag låta fostret bli fullgånget
    och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
    sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).

Jeremia (58)

Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
    Som [självklart] inte är några gudar,
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
    mot det som inte är någon vinning.
Är Israel en tjänare?
    Är han en slav född i huset [2 Mos 21:4]? [Självklart inte, se vers 2–3]
Varför har han då blivit ett byte?
Är det inte detta som har orsakat dig detta,
    att du har försakat Herren din Gud (Jahve Elohim), när han ledde dig på vägen?
Generation (detta släkte), se Herrens (Jahves) ord. Har jag varit en öken för Israel
    eller ett land av tjockt mörker?
Varför säger mitt folk: "Vi irrar omkring,
    vi vill inte komma mer till dig?"
Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11–12],
    eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
    dagar utan siffror (som inte går att räkna).
Han säger: Om en man förskjuter sin hustru
    och hon går ifrån honom och blir en annan mans,
ska han återvända till henne igen?
    Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1–4]
Men du har varit en prostituerad med många älskare
    och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Har du inte vid denna tid ropat till mig:
    Min Fader, du är min ungdoms vän?
Ska han hysa agg för alltid?
    Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
    men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).
Och Herren (Jahve) sade till mig i kung Joshijahos dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Herre (Jahve) är inte dina ögon vända till sanning (trofasthet)? Du har slagit dem men de påverkades inte. Du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning, de har gjort sina ansikten hårdare än klippan, de har vägrat att vända om.
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?
Fruktar (vördar) ni inte mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Ska ni inte darra inför mitt ansikte? Vem har lagt sanden vid havets strand, en evig förordning (ordagrant "saker inristat") som inte förändras trots att vågorna slår in [över stranden] kan de inte besegra [skölja bort sanden]. De ryter men de kan inte komma förbi [ta sig upp på och passera innanför stranden].
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?
Ska ni stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott och avlägga falska eder och offra till Baal och vandra efter andra gudar som ni inte känner,
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
Provocerar de mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), provocerar de inte sig själva, till deras egna ansiktens förvirring?
Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahve): Faller någon utan att resa sig igen?
    Vänder inte den som är på fel väg och går tillbaka?
Se, en röst, dottern mitt folk ropar
    från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahve) i Sion?
    Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
    och med främmande fåfänga?
Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?
Ska jag inte straffa dem för dessa ting
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Ska inte min själ hämnas
    på ett sådant folk som detta?
Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.
Och du ska säga dessa ord till dem: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): ’Varje krus är fyllt med vin’, och när de säger till dig: ’Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?
Vad ska du säga eftersom de utses över dig, dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud? Ska inte smärta övermanna dig, som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
Kan etiopiern ändra sin hud eller leoparden sina fläckar? Även ni kan göra det rätta, som är vana att göra ont.
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Finns det någon bland de fåfänga folkslagen som kan åstadkomma regn? Eller kan himlarna ge skurar? Är inte du han, Herre vår Gud (Jahve Elohim) och väntar vi inte på dig? För du har gjort alla dessa ting.
Kan järn bryta järn från norr och koppar?
Ska en man göra sig själv gudar som inte är några gudar?
Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.
Faller Libanons snö från fältets klippa? Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
Ska du regera eftersom du strävar efter att utmärka dig med cederträ? Din far åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, varpå det var väl med honom.
Han dömde i de fattigas och behövandes sak och det var väl. Är inte detta att känna (vara intimt förtrogen med) mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Är denne mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar? Är han ett redskap till ingen nytta (utan skönhet)? Varför är de utkastade, han och hans säd, och utkastade till landet som de inte känner?
"Är jag bara en Gud på nära håll,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"och inte en Gud långt borta"?
[Gud är inte bara någon lokal avgud som Baal, Mot eller Yam som tillbads på en specifik plats, utan en Gud som finns överallt, både långt borta och nära.]
"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahve).
"Vet ni inte jag är den som uppfyller himlar och jord [att jag finns överallt, se Ps 139:7–12]?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Hur länge [måste jag stå ut med dem]? Dessa profeter profeterar bara lögner, de profeterar bara egna fantasier från sina hjärtan (sitt inre).
Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som en slägga som krossar klippan?
Dödade Chizqijaho, Juda kung och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahve) och bönföll inför Herrens (Jahves) ansikte, och Herren (Jahve) ändrade sig om det onda som han hade förkunnat mot dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar."
Är Efraim en kär son för mig?
    Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
    kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom,
    jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, jag är Herren (Jahve), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig?
Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahve) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Och kung Tsidqijaho sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sade: "Finns det något ord från Herren (Jahve)?" Och Jeremia sade: "Det finns." Och han sade: "Du ska lämnas i Babels kungs hand."
Och Jeremia sade till Tsidqijaho: "Om jag förkunnar det för dig, ska du då inte med säkerhet döda mig? Och om jag ger dig råd lyssnar du inte till mig."
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Har ni glömt era fäders onda gärningar och Juda kungars onda gärningar och deras fruars onda gärningar och era egna onda gärningar och era fruars onda gärningar som de har begått i Juda land och på Jerusalems gator?
Och är det vi som har offrat till himmelens drottning och hällt ut dryckesoffer till henne? Har vi gjort kakor åt henne med hennes bild och hällt ut dryckesoffer till henne utan våra män?"
"Offren som ni offrat i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar och era furstar och folket i landet, har inte Herren (Jahve) kommit ihåg dem, och har de inte stigit upp över hans hjärta?
Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahve): Har Israel inga söner? Varför tar Malkam Gad i besittning och bor hans folk i dess städer?
Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Finns inte längre vishet i Teman? Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka? Har visheten tynat bort?

Klagovisorna (1)

Alla som går på dina vägar
    slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se Hes 25:6].
De visslar och skakar på sina huvuden
    mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
    att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd [Ps 48:3]? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]

Hesekiel (48)

Och han sade till mig: "Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser."
Och han sade till mig: "Har du sett människobarn vad Israels söners äldste gör i mörkret, varje man i sin avgudakammare? För de säger: 'Herren (Jahve) ser oss inte, Herren (Jahve) har övergett landet.' "
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn? Du ska igen se ännu större styggelser än dessa."
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn ? Är det en lätt sak att Juda hus har begått styggelserna som de begår här när de fyller landet med våld och provocerar mig ännu mer och de sätter grenen mot sin näsa.
Och det skedde när de slog och jag var lämnad (kvar, ensam vid templet) att jag föll på mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) ska du förstöra hela Israels återstod när du häller ut ditt raseri över Jerusalem?
Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du?
Har ni inte sett en fåfäng syn och har ni inte talat lögnaktig spådom när ni säger: Förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men jag har inte talat?
och se när muren faller ska det då inte sägas till er: Var är kletet som ni kletade med? (Alternativ översättning: Var är kalken som ni vitmenade med?)
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve till kvinnorna som ser täcken över alla förenade händer och gör slöjor över alla högresta huvuden som jagar själar. Ska ni jaga mitt folks själar och rädda era egna själar levande?
Människobarn dessa män har satt upp sina avgudar över sitt hjärta och lagt sina synders snubbelstenar framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (betyder även att följa, fråga och tillbe – hebr. darash) av dem?
Ska trä tas från den för att tillverka något? Eller ska man ta en pinne av den för att hänga upp något föremål på den?
Se, det kastas i elden som bränsle, elden har slukat båda ändarna av den och dess mitt är bränd. Duger den till något arbete?
Och du har tagit dina söner och dina döttrar som du har fött till mig och dessa har du offrat till dem till att slukas. Är din prostitution en liten sak
Säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ska den blomstra? Ska han inte dra upp dess rötter och hugga av dess frukt så att den vissnar, vissnar i alla sina blomstrande löv? Det ska inte vara stor kraft (ordagrant ingen arm) och mycket folk när den dras upp med sina rötter.
Och se ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna.
Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel,
Men han gjorde uppror mot honom när han skickade sina sändebud till Egypten för att de skulle ge honom hästar och mycket folk. Ska han blomstra? Ska han fly som gör sådana ting? Ska han bryta förbundet och lyckas fly?
Skulle jag över huvud taget ha någon tillfredsställelse i att den onde dör? Förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), och inte snarare i det att han omvänder sig från sina vägar och lever? [Underförstått självklart är min stora tillfredsställelse att han omvänder sig.]
Och ni säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Hör (lyssna) nu Israels hus: Är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
Men Israels hus säger: Herrens (Jahves) väg är inte rättvis. Ni Israels hus, är det mina vägar som inte är rättvisa? Är det inte era vägar som är orättvisa?
Människobarn tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Har ni kommit för att söka (följa, fråga, tillbe) mig? Jag lever, jag ska inte låta mig sökas (följas, frågas, tillbes) av er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.
Därför, tala till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): När ni förorenade er själva på era fäders sätt och gick efter styggelserna,
Och jag sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve) dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?
Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser.
Kan ditt hjärta bestå eller dina händer vara starka i de dagar då jag ska gå till rätta med dig? Jag Herren (Jahve) har talat och jag ska göra det.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Människobarn ska du döma Ohola och Oholiva? Förkunna för dem deras styggelser.
Och folket sade till mig: "Ska du inte tala om för oss vad dessa ting är (betyder) för oss, att du gör så?"
Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar,
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till Tyros: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt?
Kommer du fortfarande att säga till honom som slår dig:
    Jag är en gud?
Men du är en människa och inte Gud (El)
    i handen på den som skändar dig.
"Människobarn profetera mot Israels herdar och säg till dem, till herdarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Ve er Israels herdar som föder er själva! Ska inte en herde föda fåren?
Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter?
Han sade till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
När dina landsmän säger: 'Ska du inte förklara vad detta betyder?'
Då ska Saba och Dedan [nuvarande Saudarabien; hebr. Shva och Dedan, se 1 Mos 10:7; 25:3] och Tarshishs köpmän [i väst, nära Gibraltar] och dess unga lejon [yngre ledare – en ung nation] fråga dig: 'Har du kommit för att röva? Har du samlat dina skaror för att plundra, för att hämta silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?'
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem.
Han [ängeln som ledde Hesekiel i den himmelska visionen] sade till mig: "Människobarn, har du sett detta?" Sedan förde han tillbaka mig till strandkanten.

Daniel (7)

Kungen svarade Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: "Kan du säga mig vad jag drömt och också uttyda drömmen?"
frågade Nebukadnessar dem: "Shadrak, Meshak och Aved-Nego, är det ett medvetet val att ni inte dyrkar mina gudar och inte tillber (böjer er inför) den guldstaty jag ställt upp?
Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: "Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?"
    "Jovisst, o konung", svarade de konungen.
Han sade [till sig själv]: "Se, är inte detta det stora Babylon som jag har byggt, som mitt kungliga residens genom min väldiga makt, till min ära?"
Sedan gick de inför kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: "Har inte du utfärdat ett påbud att ingen får be till någon gud eller människa förutom dig, o kung? Säger det inte att någon som bryter mot det under de närmsta trettio dagarna ska bli kastad i lejongropen?"
    Kungen svarade: "Jo, det stämmer (det står fast) enligt Mediens och Persiens lag som inte kan återkallas."
Då han närmade sig gropen, ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?"
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).

Joel (3)

[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se 2 Mos 10.] Hör detta, alla ni gamla män
    och lyssna (ge ert öra) alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
    eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
Är inte framför våra ögon
    maten borthuggen,
från Guds (Elohims) hus
    fröjd och glädje?
Och likaså, vad är ni för mig Tyros och Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden.

Amos (15)

Bland dina unga söner reste jag upp profeter
    och bland dina unga män nasirer. Är det inte så, Israels söner?" förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
Fastnar en fågel i en snara på jorden, om det inte finns ett lockbete? [Nej, självklart inte.]
Sprätter en snara upp från marken, utan att ha fångat något? [Nej, självklart inte.]
Ska inte Herrens (Jahves) dag vara mörker och inte ljus?
    Ja till och med mycket mörk och inget ljus alls? [Kan också översättas: dyster och utan klarhet]
Bar ni fram slaktoffer och matoffer åt mig
    de fyrtio åren i öknen, ni Israels hus?
Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
När en mans farbror ska samla ihop honom, han som tänder rökelse för honom, för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: "Finns där någon med dig?" och han svarar: "Nej", då ska han säga "Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahves) namn."
Springer hästar på klippor?
    Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
    och rättfärdighetens frukt till malört,
ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. Lo debar),
    som säger: "Har vi inte gjort oss horn i vår egen styrka?"
Ska inte landet darra (av skräck) för detta och alla som bor därinne sörja? Likväl ska det resa sig i sin fulla längd (svämma över) som floden, och det ska plötsligt svälla upp och sjunka tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Nilen är känd för sina cykliska översvämningar som gör landet utefter floden mycket bördigt.]
[Vers 7–15 ingår i den bestämda sabbatsläsningen som man läste i alla synagogor i hela världen samma sabbat som staten Israel utropades 1948.] Är ni inte som Etiopiens (Kushs) söner för mig, ni Israels söner,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Har inte jag fört upp Israel, ut ur Egyptens land,
    och filistéerna från Kaftor [Kreta, se 1 Mos 10:14]
    och Aram (Syrien) från Kir [plats/område i Mesopotamien – hebr. kir betyder mur]?

Obadja (3)

Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (kommer) på natten,
hur är du avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]?
Ska inte jag på den dagen
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?

Jona (3)

Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd (kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Herren sade: "Är det rätt av dig (mår du bra av) att vara arg?" [Jämför med lärjungarnas reaktion i Luk 9:53–55.]
Då frågade Gud honom: "Är det rätt av dig (mår du bra av) att bli så upprörd över att det lilla trädet dog?"
    Jona svarade: "Jag har all rätt att vara arg (arg till döden)!"

Mika (13)

Allt detta är för Jakobs överträdelser
    och Israels hus synder.
Vilken är Jakobs överträdelse?
    Är det inte Samarien?
Och vilka är Judas höga platser?
    Är det inte Jerusalem?
Är jag föränderlig, du Jakobs hus?
    Är Herrens (Jahves) Ande utan tålamod?
Är detta hans gärningar?
    Gör inte mitt ord gott mot den som vandrar upprätt?
Och jag sade: "Lyssna, jag vädjar till er,
    ni Jakobs ledare och ni som råder över Israels hus,
är det inte ni som ska känna till (vara intimt förtrogna med) rätten?
Deras ledare dömer för (egen) vinning,
    och deras präster undervisar mot betalning,
    och deras profeter siar mot ersättning.
Ändå lutar de sig mot Herren (Jahve) och säger:
    "Är inte Herren (Jahve) i vår mitt?
    Ingen ondska ska komma över oss!"
Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Med vad (hur) ska jag komma inför Herren (Jahve)
    och böja mig inför Gud i höjden? [Nu följer tre exempel:]
Ska jag träda fram inför honom med brännoffer,
    med årsgamla kalvar?
Glädjer sig Herren (Jahve) åt baggar i tusental,
    åt tiotusen strömmar av olja [som användes vid matoffret då man hällde olivolja över mjölet, se 3 Mos 2:1]?
Ska jag ge honom mitt förstfödda barn som ett offer för min överträdelse,
    min livsfrukt för mitt livs synd? [Nej, varken kalvar, baggar eller något så avskyvärt som att offra sitt barn skulle Gud kräva. I nästa vers följer Herrens vilja och påminnelse.]
Är fortfarande ondskans skatter i den ondes hus
    och det falska efa-måttet som är en styggelse? [En efa var ett volymmått på 22-36 liter.]
Ska jag bli ren med en ond (manipulerad) våg
    och med en väska med falska vikter?

Nahum (1)

Är du bättre än [den egyptiska staden] No-Amon som fanns bland floderna [Nildeltat],
som hade vatten runt omkring sig,
vars befästningsvall var havet
    och hennes mur var havet? [No-Amon betyder Guden Amons stad, också känd som Thebes, och var huvudstad i det övre Egypten. Staden förgjordes av assyrierna 663 f.Kr.]

Habackuk (6)

Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
Ska de få tömma sina nät
    och inte upphöra att kontinuerligt dräpa nationerna?
[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se Hab 1:2–4. Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se Hab 1:12–17. Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se Jer 1:11–12.
    Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De sex ve-ropen börjar alla med ett smädande (vers 6, 9, 12, 15, 19a), fortsätter med ett hot (vers 7, 11, 13, 16, 20) följt av kritik (vers 8, 10, 14, 17–19b).]
Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
    och hånfullt begabba honom och säga:

Ve till den som utpressar

Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
    Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
Ska de inte plötsligt resa sig, de som ska ta ränta av dig,
    och vakna upp de som ska skaka om dig och du ska bli deras byte?
Se, är det inte från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    att folkens arbete är bara bränsle för elden (kommer gå upp i rök) [Jer 51:58]
    och nationerna tröttar ut sig i förgänglighet?
Herre (Jahve) är din vrede (vänd) mot floder?
    Är din ilska upptänd mot floderna
eller din vrede mot havet?
    Eftersom du rider på dina hästar,
    dina vagnar med frälsning (räddning)?

Haggai (5)

"Är det tid för er själva att bo i [lyxiga och påkostade] panelade hus medan detta hus ligger öde?
[Samma ord som används i 1 Kung 6:9 för hur templet var dekorerat på kung Salomos tid.]
[Forna templets glans:]
"Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?"
Om någon bär helgat kött i sin mantelflik och med sin mantel råkar vidröra bröd eller något som är kokat eller vin eller olja eller någon annan mat, blir den då helig?" Prästerna svarar och säger: "Nej."
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
    Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."
Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!]
Vinet
    och fikonträdet
    och granatäppelträdet
    och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst],
men från denna dag ska jag välsigna dig." [Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]

Sakarja (9)


Era fäder (förfäder),
    var är de?
Och profeterna,
    lever de för evigt?
Men mitt ord och mina påbud, som jag har befallt mina tjänare profeterna,
    har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sade:
    Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) också handlat med oss
    i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
Men Herren sade till Satan: "Herren ska tillrättavisa (överbevisa och döma) dig, du Satan! Herren som har utvalt Jerusalem ska tillrättavisa dig, du Satan! Är inte denne man [översteprästen Josua] en brand ryckt ur elden?" [En bild på hur Gud har räddat Israel från den babyloniska fångenskapens eld.]
Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
    Jag svarade: "Nej, min herre."
Han sade till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sade: "Nej, min herre."
och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den 5:e månaden och avskilja mig själv såsom jag har gjort alla dessa år?" [Saretser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]
"Tala till allt folket i landet och till prästerna och säg: 'När ni fastade och sörjde i den 5:e månaden och i den sjunde månaden under dessa sjuttio år [åren i den Babyloniska fångenskapen], gjorde ni det över huvud taget för mig?
Och när ni åt och drack, var det inte ni som åt och som drack?' "
Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?

Malaki (8)

[I vers 2–5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2–4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt kiastiska strukturer.] Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
    Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?" Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att
jag älskade
    Jakob
    
Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett lamt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]
Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".] Ni för fram det stulna, lama och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? [ordagrant: aldrig, det är inte möjligt], säger Herren (Jahve).
Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?

Trolöshet

Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig). Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi rövat från dig?" Med tionde och offer.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.